Om xenofili
och xenofobi
och risken ftr "fnutt
Jacob W.F. Sundberg
En vitbok
grundad pà JO:s akt 2585-2000
Institutet ftir
offentlig och internationell râtt
Nr
135
rsBN 91-88-760-35-2
Innehâllsfiirtecknin g
En vitbok om vitbôcker.
1. En vitbok om vitbôcker
5
5
2. Om bakgrunden
3. Mina vitbôcker.
4.Yadhade hânt?
5
9
10
JO-anmâlan
.
t7
.:
I. INLEDNING: FORTVARANDE TÀVSPÔNHÂLLANDE
2. MÂLSÂTTNINGSSTADGANDET
Mâlsâttningsstadganden
3. RECIT
I
SFS 2OO1:1286.
.
.
Fallet Ronnie Eklund, Anna-Lena Gustafsson och Bilge Tekin
b. Fallet Ortiz del Gaiso .
4. SPRÂKFÔRSTÂELSEN
a. Harakiri-gruppens sprâkfrirstâelse.
b. Prefekten Eklunds sprâkftirstâelse
c. del Gaisos och Bilge Tekins sprâkfôrstâelse
5. OM PREFEKTENS SKYLDIGHET ATT FRÀMJA
a.
GODA FÔRHÂLLANDEN VID FAKULTETEN
6. KOMPETENSFRÂGORNA . . .
..
.
kompetens
'Fôrordnad extern kursfôrestândare'
b. Prefekten Eklunds sakliga kompetens.
Prefektens sakliga kompetens
Frâmmande sprâk .
Studenternas bakgrund
Nÿtan med personkonfrontationen .
a. Prefekten Eklunds formella
7. YRKANDE.
Annex
Ronnie Eklund, skrivelse 12.7.2002
"Europakonventionen och tâvlingen". Anfôrande vid informationsmôtet
8.11.2001 av kursftirestândaren, prof. em. Jacob W. F. Sundberg
Index
l7
t7
t9
20
20
22
25
25
25
28
28
31
31
31
32
32
33
35
35
36
37
37
39
45
EN VITBOK OM VITBOCKER
Av
Professor emeritus Jacob W.F. Sundberg
En vitbok om vitbôcker
Varlor ger man ut vitbôcker? De âr kostsamma och vinner {â lâsare. Fullgôr de
nâgon funktion? Jag skall hâr ftjrsôka ge ett svar.
En vitbok âr ett medel att i en kaotisk situation vinna ordning och reda genom att publicera hela den relevanta dokumentationen och dârmed undgà att
den mâktigare motstândaren fritt kan hârja i môrker och dimma och tillskansa
sig ett problemformuleringsmonopol. Vitboken spârrar for demagogerna och
gôr problemet gripbart fôr den som vill bilda sig en sjâlvstândig mening.
Om bakgrunden
till en vitbok domineras av det fôrândrade universitetet. Med 1977 ërs forfattningsândringar ôvergick man frân
en kollegial till en hierarkisk struktur. Resultatet har blivit att mer arbete samlats pâ fârre personer, eller annorlunda formulerat, att flera kânner sig utan reellt inflytande pâ besluten och môjligen ocksâ utan kunskap om dem,' I strukturen ingick att man kunde utestânga valda âmnen frân insyn och inflÿande.
Detta drabbade sârskilt âmnena internationell râtt och allmân râttslâra. Det gâllde att hindra dem frân att komma till tals och att hindra dem frân att fâ insyn.
Det nya styrsystemet placerade vidare hela dokumentationen i ett ârende i hânDen period som avhandlas i detta lilla foretal
1
IngeJonsson, SvenskTidskrift1984s326.
dema pâ ordforanden och fôredraganden. De ôvriga i det beslutande organet,
t.ex. en linjenâmnd, visste ingenting. Ett paradexempel âr hanteringen av ius
docendi ârendet 1989. Ledamôterna fick dâ dokumentationen om 400 sidor pâ
sammantrâdesbordet nâr sessionen skulle bôrja.
Perioden karakteriseras vidare av den utvecklade svenskafdrtrcingningskulturen. Den kan illustreras av professor Jan Hellners s.k. hovmâlarskola. Dârmed avses de doktorandseminarier som Hellner organiserade vid Juridiska fakulteten i Stockholm. Dâr avhandlades mer eller mindre perifera âmnen av
allmân râttslâre-karaktâr, vilket onekligen àr vad doktorandseminarier bôr âgnas ât de blivande doktorerna till nytta. Men Hellner hade sjâlv varit betânkt pâ
att sôka professuren i allmân râttslâra 1970 och var livligt intresserad av sâdana
âmnen men avstod frân att sôka av hôgpersonliga skâI, samtidigt som han med
stort ogillande sâg pâ min egen kandidatur och gârna delgav andra sin syn pâ
min inkompetens. Dârvidlag blev han emellertid ôverkôrd av de sakkunniga
och reagerade genom att dârefter konsekvent nonchalera vad som làrdes, skrevs
och utvecklades inom katederâmnet allmân râttslâra vid Stockholms universitet. 'Er Nâd och Vâr Nàd trivs inte under samma tak' blev pâ detta vis den ledande principen och nâr man inom den allmânna râttslâran bôrjade âgna sig ât
Europakonventionen var det givet att Jan Hellner och hans hovmâlarskola skulle helt flortrânga det liksom man gjort med sâ fundamentala saker som den
dubbla institutionaliseringen' och omlâggningen inom den komparativa râtten
mot jâmfôrelser med marxistisk juridik i Socialistlâgret.'
Samtidigt kunde man notera ett stigande inflytande fôr skuggan av SAPO.
Dârmed forstods den socialdemokratiska arbetsplatsorganisationen, vilket betydde ett visst samrâd och en viss samverkan mellan den politiska socialdemokratins medlemmar och sympatisôrerpâ en arbetsplats.o Samverkan och samrâd
âr givetvis ingenting olagligt eller diffamerande, men socialdemokratins sjâlva
tyngd och lângvarighet som givit tillftille att pâverka befordringar i allmânhet
under smâningom ett halvsekel gjorde redan skuggan av organisationen till ett
verksamt instrument vid allt beslutsfattande. Hur vidstrâckt denna verkan var
skulle framgâ vid ett otal s.k. 'afftirer' och det mest pâfallande var kanske den
intrig mot mig som sôkte sin âterforankring i tidskriften Veckans Affrirer under
ledarskap av en pâlitlig kraft ur den socialdemokratiska befordringshierarkin.
2
3
4
Se niirmare Jacob W.F. Sundberg,y'. Eddan t. Ekelôf,IOIRnr 41, passim
Jacob W.F. Sundberg, "Komparativ râtt och den Svenska modellen", JFFT 1997 s278-302; samt idem,
"Den svenska vilsenheten", Juridisk Tidskrift 2001-2002 s 858-869.
Nârmare om SAPO, se Jacob W.F. Sundberg, "Komparativ râtt och den svenska modellen", JFFT 1997
s 278-302, pà s 293-297 .
Intrigen vâltes visserligen genom mina motâtgârder men fick sitt bestâende
monument i publiceringen i Veckans Affiirer av en omslagsbild av mig sjâlv pâ
ett nummer av studenttidskriften lusbciraren som aldrig kom ut i det skicket.'
Man hade fastnat med skâgget i brevlâdan!
I det nya hierarkiska systemet hade prefekten en nyckelstâllning och den
gick hand i hand med SAPO-systemet. Frân det hâllet fanns fôljaktligen ingenting gott atlvânta.
Mina vitbôcker
Under hela 1980-talet har jag tid efter annan âstadkommit smâ vitbôcker. Fôrsta gângen var en mycket primitiv utgâva som bar titeln "Den dramatiska remissen" och som àsyftade att fiista i minnet vad som tilldragit sig vid ett juridiska
fakultetsnâmndens i Stockholm sammantrâde 15. 12.1980., ett sammantrâde
med ôverraskande besynnerliga inslag. Att skilda meningar kan ràda om vad
som tilldragit sig ârvardagsmat i juridiska sammanhang, mennârmanàr av annan mening ân den tidigare talaren âr det civiliserad kutym att man formulerar
det sâ att vederbôrande "misstar sig", eller liknande artiga ordalag. I detta fall
fann jag mig emellertid fôremâlfôr ett angrepp av en yngre kollega, som kom
sôderifrân och som uppenbarligen icke besvârades av nâgon ÿngande uppfostran. Han var av annan mening, men uttryckte det sâ att jag "ljôg" - vilket var
nâgot oerhôrt och fullstândigt nytt i fakultetens augusta sammanhang. Sprâkvalet accentuerades av att en annan kollega av samma generation och proveniens
gjorde temperamentsfulla inlâgg i sak - d.v.s. angâende redigeringen av fakultetens ÿtrande ôver SOU 1980:31 - som sâ till vida var meningslôsa att de bara
upprepade samma formulering som han tidigare framfôrt.
Detta var sâ làngt man kunde komma frân en seriôs och avspând diskussion
av ett trivialt fakultetsârende, - sâ lângt att man mâste leta efter en forklaring,
efter vad som i verkligheten lâg bakom vad som utspelade sig framfôr ôgonen.
Dârmed betrâdde jag vâgen att utforska, fâ bekrâftade, och sammanstâlla alla
de smâ udda detaljerna i ârendets vâg frân 10.1 1.1980 dâ jag utsetts till sammankallande fôr den lilla kommitté som skulle bereda fakultetens yttrande, och
fram till sammantrâdet 15. 12. 1 980. Ingenting framtrâdde omedelbart som kunde fôrklara detbizana upptrâdet, men i och med att detaljerna fiistes i minnet
via den lilla 'vitboken' kunde man efterât, pâ lângre distans, vinna insyn. Man
5
En relativt utfôrlig redovisning av affiiren âterfunsiAffàrenfr. Eddan t. Ekeldf. En vilàoÈ, IOIR nr 61,
XII-XIII, 24, 3 1, jfr 82-90. Se âven Veckans AfPirer 27. 1 0. 1983, nr 3 8, s 20.
s
sâg dâ bôrjan pâ den stora kursândringen som drabbadejuridiska fakulteten pâ
1980-talet, vâgen som slutade med att professor Carl Martin Roos i sitt brev
5.12.1990 med begâran om entledigande frân professuren beskrev fakulteten
som "en sâllsynt vidrig arbetsplats".
Nâgot hade hânt, men vad som hade hânt kunde bôrja framtrâda fôrst nar
man kunde sammanstâlla ett flertal incidenter som ftists i minnet genom vitbôcker.
Vad hade hânt?
I
ett yttrande
till universitetsstyrelsen 28.5.1984 fôrklarade professor Ulf Ber-
nitz attbrev av min hand av studenterna bort uppfattas "som ett fÔrstucket hot".u
'Hotet' , som man fâr florstâ det, âterfanns i vândningen i breven till studenterna
att jagskulle hâlla deras intresse fôr mitt âmne, den allmânna râttslâran, i minne
och hoppades kunna âterkomma med ett erbjudande som lât dem fungera som
lârare i âmnet.'Eftersom det samma hôst startades en s.k. 'Moot Court Competition' som môjliggjorde fôr studenterna just detta, var det hela inte sâ konstigt.
Vad som var konstigt var dâremot kollegans, professor Bernitz, angrepp,
som gjorde gâllande att jag'hotade' studenterna med denna antydan att jag
skulle komma ihâg deras intresse for den allmânna râttslârans problematik. Jag
kan inte erinra migatt jagnâgonsin dessfôrinnan hôrt talas om att man kolleger
emellan tillâtit sig sâdana nârmast sanslôsa angrepp. Att nâgon 'hotade' studenterna var ett snâpp vârre ân att nâgon 'ljôg'. Sjâlvfallet skulle det dârefter râda
en mycket trist stâmning vid fakulteten. Incidenten ledde ocksâ till utgivandet
av den forsta tryckta vitboken : Affiiren fr. Eddan t. Ekelôt IOIR nr 61.8
Vad hade hânt? I och med att dokumentationen fanns tillgânglig i vitboken
fanns ett solitt underlag fôr djupare undersôkningar. Det var inte frâga om fria
spekulationer pâ grundval av osâkra minnesbilder. Den verkliga bilden framtrâdde sâ smâningom. Bernitz hade drabbats av en lârofrâga. I ett svagt ôgonblick hade han lâtit forleda sig att kopiera ett uttalande av en student som kategoriskt gjorde gâllande att svensk râtt byggde pâ transformationsteorin (d.v.s.
att traktater ingen verkan hade i riket om de icke forst 'transformerats' till
svensk lagstiftning).'Det var ofôrsiktigt gjort fôr Bernitzhade lâst fôrprofessor
6
Bemilz brev ltnns àteryiveti Affàrenfr. Eddan t. Ekelôf. En vitbok,IOIR nr 61, s 123.
7
Brevet till jur. stud. Hans Petter Paulsen 2.4.1984 âterfinns i facsimile pâ s 1 18 i Alfdren fr. Eddan t.
Ekeldf. En vitbok. Jfr brev samma dag till jur. stud. Therese Naess, op. cit. s 142; samt studentemas
offensiv, op. cit. s 131-144. SAPO-strukturen speglas pâ s 153-155.
'Den dramatiska remissen' var bara ett stencilerat hâfte.
Hans HenrikLidgard, Sverige-EEC och konkutensen,s32ff,83 ff. Lidgard ôvergav sedermeraheltjuridiken och âgnade sig ât aff?irsverksamhet.
8
9
Hilding Eek som hâvdade motsatsen, liksom andra folkrâttssakkunniga med
till unionstiden dâ den svenske utrikesministem ingick alla unionens traktater och publicerade dem i SFS, till efterrâttelse
ocksâ i Norge. ' ' Det fôrhâllande att jag sj âlv anslôt mig till det senare sâllskapet
honom,'o och saken gick tillbaka
râttslârda och lât forstâ att Bernitz misstagit sig kunde mÔjligen antagas vara en
mâktig inspiration bakom hans ôvertygelse att jag 'hotade' mina studenter.
Men kanske hade Bernitz icke sâ mycket tagit intryck av studenternas visdom som av sinnesstâmningen pâ hôgre hâll dâr man i betydande oskuld" anslutit riket till vittgâende traktatsatta âtaganden utan att egentligen tânka igenom saken, eller utan att handlâggama vàgade tânka igenom saken, och
dârefter fôrsôkte minimera skadan genom att gÔra gâllande attttaktatemai alla
fall ingen verkan hade eftersom de icke âtfoljts av nâgon lagstiftning'
Eftersom det linjenâmndsârende som engagerat de agerande i botten gâllde
min bok "fr. Eddan. t. Ekelôf' och denna icke minst utmârktes av en skeptisk
hâllning till en ôverdriven sveirsk lagpositivism, sâdan den kom fràn vânsterhâ11, var det inte svârt att tro att Bemitz ocksà pâ denna punkt velat tillfôrsâkra
sig nàgra politiska pensionspoâng pâ min bekostnad. Att han sâ smâningom sâsom dekanus skulle sâtta min lôn vid fakulteten i strykklass var dâ forstâs inte
heller âgnat att forvâna."
Studiet av vitboken var vârdefullt. Det lade grunden for lorstâelsen av vad
som skulle fôlja.
De minnesgoda erinrar sig mâhanda att juridiska fakulteten i Stockholm ristat sitt namn pâ historiens minnestavlor genom angrepp pâ sin professor i internationell râtt, grevinnan Ingrid Detter De Lupis, som man ville Ë avsatt frân
t0
En vâsentligt mera nyanserad framstâllning av lâget ges i Hans Henrik Lidgard, "De nordiska EEC-av-
talensft)rhàllandetillintemrâtt",TfR1977s 133-194,pâs157-160.Bemitzhadegivetvishaftsârskild
anledning att nâmna Juridiska fakultetens remissl4trande ôver SOU 1974:100 som konciperats av Hil-
t1
ding Eek och Jacob W.F. Sundberg, men det gjorde han inte. Jfr Jacob W.F. Sundberg, Tystnadsspiralen,lOlRm 96, s 126-129. Yttrandet âterfinns pâ s 128.
Rôrande den problematik som ftiljde av unionen mellan Sverige och Norge (1814-1905), se redovis-
ningeniJacobW.F.sundberg, Tystnadsspiralen,IOIRnr96,sl33-135,jfrs112-117.
12
13
Det âr siireget men knappast smickrande fôr Sverige och svenskama att man sâ genomgâende fôrsôkt att
fôrhânga denna del av vâr historia att âven avancerade râttsvetenskapsmiin som t.ex. Stig Strômholm
helt tappat bort unionsperspektivet nâr de skall skildra det utgâende 1 800-ta1et, se paraduppsatsen "Efterklang, kris och genombrott- Det intellektuella klimatet i Sverige 1 850- 1920", i Hôgsta domsmakten
i Sverige under 200 âr, Del 1, Lund 1990, s 131-135.
Jfr "Regeringen i botten pâ utbildningslistan", Dagens Industri 15.i0.1998 : "Sverige hamnar pà nâst
sista plats i en undersôknhg av utbildningsnivân hos 27 regeringar r:ur;rt om i vârlden. Bara de norska
ministrama har lâgre utbildningsnivâ."
Se nârmare Jacob W.F. Sundberg, Om doktrinen. Avskedsfôrekisning 29.9. 1993,IOIR nr 98, s 1-2.
professuren, vilket man ocksâ lyckades med, âtminstone tillf?illigt.'' Hon àterinsattes nâmligen sedan, efter en forlikning med universitetet, trâffad pâ fôranstaltande av Arbetsdomstolens ordfcirande, Ove Skôllerholm.
I en intressant skrift till Statens Ansvarsnâmnd som inkom 23 .5. I 990 (aktbil.
l7) lâmnar grevinnan vârdefulla upplysningar. Hon fick professuren i internationell râtt 1988 och âtnjot de bâsta forhâllanden det forsta âret. Vândningen
kom, skriver hon,
efter det att min fôrelâsningsserie i intemationell râtt pâbôrjats 1989-04-24. Jaghar
icke haft det minsta besvâr att fâ linjenâmndens tillstând att vid min undervisning
anvânda min nya bok Intemational Law, som ftirdigstâlldes till kursstarten, men som
linjenâmnden aldrig sett. Vid mina forelâsningar, och i min bok, tog jag den ôverallt
i utlandet allmânt accepterade stândpunkten, att folkrâttens regler griper ôver inomstatlig râtt i vad avser de mânskliga 'basrâttighetema', dà ett lands intema lagstiftning, enligt vedertagen internationell râttspraxis, aldrig kan râttftirdiga brott mot
folkrâttens regler. Ett blad om detta utdelades till sfudenterna.
Jag hade vid tidigare tjânstgôring vt 1984 av dâvarande prefekten Victorin blivit
anmodad att icke lâra ut denna, av en ôvervâldigande majoritet av stater och vetenskapsmân omfattade doktrin, dâ detta skulle stâ i strid med 'svenska râttsprinciper'.
Mina antaganden [om orsaken till universitetets angrepp pâ mig] styrks vidare av
att linjenâmnden har erhâllit en anhâllan av studenten Calle Josefsson, och en annan
student [Krister Hansen], att mina bôcker bôr tagas bort ur kurslitteraturen pâ den
grund att transformationsnôdvândigheten fcir mânskliga basrâttigheter ifrâgasàtts.
Grevinnans berâttelse skulle normalt endast ha uppfattats som speglande ett
trakasseri, hemmahôrande i den kultur som gjorde fakulteten till en sâllsynt
vidrig arbetsplats. I och med att den sammanstâlls med Bemitz' genom vitboken i minnet bevarade aggressioner fâr den emellertid en ny dimension. Och nâr
denna vidare sammanstâlls med vittnesbôrden som kan hâmtas frân ius docendi
afftiren - belagd genom ett antal vitbôcker" - till vars inslag ocksâ hôrde eî zel4
l5
Ifr Om faclcfôreningsordjbrandens lônesàttning. En Jo-anmrilan av prof. em. Jacob W.F. Sundberg,
IOIR nr 108, som ocksâ innehâller ett lâsvârt samtidshistoriskt memorandum.
Rôrande affiirens upprinnelse, se Jacob W.F. Sundberg, "Om felparkeringar, ôversitteri och det gamla
caudinska oket", Iusbâraren 1992 nr 4, omtryckt i Harakiri. En vitbok, IOIR nr 129, s 233-234.
Den viktigaste, 'Det drfôr (lHÀ vtit krinr'. Slutuppgôrelse med ius docendi drendet, IOIR nr 92, men i
detta 2irende ftiljde jag som princip linjen att undan ftir undan publicera alla de viktigaste dokumenten i
IOIRs skriftserie. Bland senare uppftiljande redovisningar marks Ur Juridiskafakultetens /lv, IOIR nr
93, Tystnadsspiralen,IOLRî196, samt Omfacffiireningsordfôrandens lônesdttning,IOIR nr 108, med
bilagan "Samtidshistoriskt memorandum", s 9-22. En vitbok i sitt slag âr den redovisning av dokumentationen i afftiren i ôversâttning till engelska som âterfinns under titeln "Reports and Documents. Academic Freedom at the Universiÿ of Stockholm" i 29 Minerva. A Review of Science, Leaming and
Policy 321-385 (1991). Rôrande verkan av ius docendi aktionen vad gâller min ukrainska undersôkningskommission, se avsnittet "The Cultural Revolution" i A. J. Hobbins & Daniel Boyer, "Seeking
10
lotisk student, som ingick till linjenâmnden med klagomâl Ôver att det lârdes ut
att transformationsteorin med fog kunde ifràgasâttas - och det pâ en sommarkurs utanfor universitetets regi dessutom - framtrâder ur dunklet ett viktigt
tema. Juridiska fakultetens professorer uppfattades dâmera, âtminstone pâ
mânga hâ11, som subalterner i en politisk anpassningsprocess : "grâ undervisningssergeanter" som Lars Lônnroth formulerat det. Fôr att ÿgla dem kunde
man stampa fram ett otal politiska sympatisôrer i studentflocken och av dem
bestâlla fram lâmpliga klagoskrifter, vilka skrifter sedan skulle tjânstvilligt omhândertagas av universitetsadministrationen for lâmpliga âtgârder av den typ
som skulle drabba grevinnan. Men det var endast via vitbôckerna som sâdana
tendenser kunde belâggas pâ ett vederhâftigt sâtt.
Det viktiga med det nya systemet var att det fanns sakpolitiska SAPO-intressen som hôrde ihop den allmânt fôrda regeringspolitiken under denna epok, i
huvudsak styrd av socialdemokratins egna tânkare. Viktigt bland dessa var
etableringen av transformeringsteorin, d.v.s. fôrestâllningen att av riket ingângna traktater ingen verkan kunde hava inom riket florrân de ffitt ett parallellt
àtagande i form av en svensk lagstiftning. Fôr socialdemokratin var denna teori
viktig, enâr den môjliggjorde ett nonchalerande av Europakonventionen vars
ratifikation ingalunda âtfôljts av nâgon motsvarande lagstiftning. Det âr dârfôr
icke âgnat att forvâna att - som grevinnan skrev - prefekten Anders Victorin
1984 sett som en av sina angelâgna uppgifter att reprimera dâvarande docenten
i internationell râtt, grevinnan Detter De Lupis, fôr det att hon i sin undervisning gjort gâllande att mânskliga râttigheter icke tarvade nâgon transformation
for att vinna giltighet fôr svensk del.'u Saken fôljdes sedan upp, sâsom berôrts,
av ett par studenter som i skrivelse 8.3.1990 till linjenâmnden beklagade sig
ôver att Detter De Lupis nya lârobok innehâllit ett avsnitt om de folkrâttsliga
17
reglernas direkta tillâmplighet inom det nationella râttssystemet. Parallellt
dârtill fann vid salnma tid en annan student anledning att beklaga sig hos linjenâmnden ôver att det lârdes ut pâ en privat sommarkurs att FN-konventionen,
Europakonventionen och mânga andra konventioner hade direkt effekt i Sveri-
ge.'' Att Europakonventionens genomslag i svensk juridik upplevdes med sârskild bitterhet framgâr kanske bâst av râttschefen Hans Danelius avskedsreplik
t6
t7
18
Historical Truth : The Intemationai commission of Inquiry Into the 1932-33 Famine in Uhatrc",24
Dalhousie Law Joumal 139-191, pâ s 172-176 (2001).
Jfr Jacob W.F. Sundberg, Rdttsprôvning. Ius docendi àrendet infôr Regeringsrdtten, lolRnr 86, s 19.
Jfr Jacob W.F. Sundberg, Ilarakiri. Envitbok,lOlF.nr 129 s216 (Calle Josefsson och Krister Hansen
ang. boken "International Law").
Se referat i Jacob W.F. Sundberg, Tystnadsspiralen, IOIR nr 96 s 124-125 (Monica Steding Karlsson,
skrivelse
1
1.9.1989)
sedan
jag 1983 lyckats trots motstândet frân utrikesdepartementet genomfora
konferensen om Lagar, râttigheter och Europakonventionen om de mânskliga
râttigheterna.'' "Nu âr Du nôjd va?"
I tider av stora omvâlvningar fâr vitboken funktionen att gôra synligt vad
som skett i det som syntes ske. Den redovisar de smâ och obetydliga detaljerna
som normalt skulle fôrsr,unnit i tidens strida strôm, men som nâr de pâ detta vis
bevarats i minnet kan sammanstâllas och lâta en bild trâda fram som visar vad
som i verkligheten hânt, fast fâ begrep det.
Vad som hittills berôrts har varit enkla incidenter som sammantagna utvisar
nya tendenser. Men vitbôckerna skall ocksâ ses mot bakgrunden av den bredare
svenska fôrtrângnings-kulturen, manifesterad i tabubelaggning, icke-temata,
och icke-personer.Den som haft sin verksamhet i en tid som dominerats av pàtagligt ovederhâftiga fôrnekanden av pâtagliga fakta - om SAPO i universitetsvârlden, om svensk neutralitet i den militâra sfâren,'o och om de negativa effekterna av en tygellôs invandring frân vilt frâmmande lânder , fôr att nâmna nâgra
exempel - kan inte gârna ha underlâtit att fundera ôver hur det svenska samhâllet varit konstruerat som kunnat hârbârgera hela denna lôgnindustri utan att det
nâgonsin nâmndes annat ân man och man emellan. Det turbulenta 1990talet dâ
plôtsligt allt vândes upp och ned och alla fâtt i halsen den offentliga lôgnen som
ftrut fâtt dominera helt ohejdat, har skapat ett enormt behov av insyn i hur det
hela egentligen gâtt till, framfor allt i mediaindustrin som ju allmânt antas vara
till just fôr att forhindra en sâdan lôgnindustri. Vilka sâlde sig fôr en grynvâlling, och vilka gjorde det inte? Och var hamnade de juridiska fakulteterna i detta sorgespel?
I fôrtrângningskulturen hade prefekternas maktstâllning Ëtt en extra nâring
som ocksâ skulle mârkas i form av nâgot som bôrjar likna kejsarvansinne. Exemplen hopar sig i vitbôckerna med en bôrjan med Victorins nyssberôrda diktamen fôr grevinnan rôrande vad som fick lâras ut och med en hôjdpunkt i den i
ius docendi afftiren sâ energiske prefekten Claes G. Peterson, som till sist kân-
19
20
JfrrecensionenavChristinaCerna,8lAmericanJoumaloflntemationalLaw 798-799(1987).
i sin installationsfôrelàsning vid Helsingfors universitet
4.12.2002b1.a. ftiljande karakteristik : "Svenska historiker har redan i ett antal âr kunnat pâvisa att Sveriges statsledning sedan bôrjan av 1950-ta1et har stâtt i niira samarbete med Atlantpakten och att landet i
invigda kretsar skâmtsamt beskrivits som en mussla pâ Nato-fartygets skrov. Professor Bo Strâth har
dârfiir betecknat Sveriges officiella linje som en neutralitetsmyt, som skapades under kalla kriget med
hjâlp av en anakronistisk berâttelse om en historisk kontinuitet frân Karl Johan till Per Albin. Myten
fullde - och fyller alltjiimt - inrikes- och utrikespolitiska behov .-.-.-": "Lillebror ser dig", Hufizudstadsb1adet9.12.2002 s 8-9. - Fôr oss som tjânstgiorde i den svenska krigsmakten under dessa âr var ftirhâllandet ftirstâs ingen hemlighet. Att den kan i svenska massmedia framstàllas som en numera avslôjad
hemlighet beror nog uteslutande pâ den svenska tystnadsspiralen.
Professor Henrik Meinander lâmnade
t2
ner sig kallad att sâtta skylten "Vetenskapspolisen" pâ sin dôrr. I fôrtrângnings-kulturens skugga kunde prefektema skapa sig ett môrkeromràde fôr en
maktutôvning som illustrerats i det fôregâende och som accentuerades genom
IT-revolutionen som tillât att vem som helst mer eller mindre omârkligt uteslôts
frân expeditionslistor och kommunikationer och pâ sâdant sâtt oskadliggiordes.
Allting blev 'aktuellt', ingenting bevarades fôr historien. Nâgon tryckt universitetskatalog har t.ex. icke fôrekommit sedan 1998. Forskaren saknar material
och tystnaden faller ôver allt.
Hâr fâr dâ vitbôckerna som manifesterar detaljerna plôtsligt en ny och mycket bredare rol1, nâmligen som stôd fôr forskningarna i samtidshistorien.
Ôvningen Sporrong Lômroth" skall ses mot denna bakgrund. Den hade ett
antal egenheter . Den fôrsta var att den focuserade pâ Europakonventionen som
vaf en sâdan fôrargelseklippa och som helstborde ha ingen verkan alls i svensk
râtt. Det andravar att man inom dess ram kunde ta upp âmnen som inte kunde
tas upp i svenska myndigheter." Det tredje var att den brôt den svenska fôrtrângningskulturen med dess problemformuleringsmonopol.. Genom formuleringen av de omtvistade problemen och med lâsestycken fôr studenterna och
andra av nordiskt material till problemens belysning kunde man fôra fram âven
insikter och synpunkter som systematiskt fôrtfângts i den svenska massmedia-
miljôn - av 'pressetiska skâl' som det ibland sades.23 Sporrong Lônnroth var
klart forargelsevâckande. Ôvningen sprângde fôrtrângningskulturen, ÿstnadsspiralen!
Ôvningen Sporrong Lônnroth var Europakonventionens rôst i den svenska
juridiken. Den gjorde de hôgsta domarâmbetena fôrtrogna med Konventionens
systematik och metod, och dârifrân sjônk insikterna ned genom domstolsvâsendet och blev praktisk vardagsjuridik. Till sist ledde detta till att Europakonventionen forklarades vara svensk lagstiftning, ehuru saken maskerades med ett fikonlôf sâsom ett led i den svenska EU-anslutningen (SFS 1994:1219).
Parallellt dàrtill âgnades beÿdande krafter ât att florsôka fortrànga ôvningen
och vad den stod fôr, ÿdligast kanske i inbjudningama till Râttsfondens semiD.vs Tâvlingen om det Sporrong Lônnrothska Priset, universitetsbyràkratiskt benâmnd Specialkurs i
Praktisk Europaprocess. l0 poâng.
Jfr GustafPetrén, "Vâlkomstord", i Jacob Sundberg, red. Lagar, rcittigheter och Europakonventionen
omdemcinskligaràttigheterna,IOlRnr50,sl5:"Konventionenôppnarmôjlighet...attfôraframfrâgor i Kommissionen som han [den svenske juristen] inte kan fâ svar pâ av svenska myndigheter."
Uttrycket kom till anvàndning nâr Expressens chefredaktôr Leo Lagercrantz censurerade bort strofer ur
den svenska nationalsàngen i ett inlâgg av en talesman ftir Dansk Folkeparti, Peter Skaarup, som inbjudits att utveckla sitt partis synpunkter i tidningen. I lemlâstat skick infôrdes artikeln i Expressen
6.8.2002. Pâ den danska sidan publicerades sedan hela artikeln med markeringav Lagercrantz censureringar i Jyllands-Posten 1 8.8.2002 s 9 under rubriken "Svensk redigering".
13
narier om Europakonventionen,2a men saken kunde ocksâ studeras i bibliografierna till de avhandlingar som publicerades i Sverige kring Europakonventionen.
Samtidigt var ôvningen Sporrong Lônnroth svâr att komma ât. Det var den
bâsta ôvningen ijuristutbildningen sades det av dem som deltagit," det var det
bâsta som hânt i juristutbildningen i Norden sades det frân domarp anelema.'u
Ett par tidiga fôrsôk (7993,1995) att ffi bort ôvningen frân undervisningsutbudet vid fakulteten misslyckades sedan domare, advokater och studenter hôrt av
sig till rektor med energiska protester. Slutligen tillgreps metoden som anvânts
mot grevinnan : att stimulera och slâppa fram nonsensklagomâl , som sedan
skyddades av prefektens fôrestâllt oâtkomliga maktfullkomlighet och avslutades med prefektens olika reprimander mot kursfôrestândaren.
Mot sâdana initi-
ativ var det svârare att rida spârr. Môjligheterna till motâtgârder har begrânsat
sig till JO-klagomâlôver juridiskt-tekniska detaljer i prefektens handlâggning.
Visserligen har prefekten varit generôs med att tillhandahâlla underlag fôr sâdana klagomàl, men de har icke varit âgnade att utlôsa nâgon aktivitet pâ JOâmbetet som drabbat sakfrâgan. En JO-rapport som publicerades skulle i och
for sig kunna fullgôra samma uppgift som en vitbok - det finns mânga sâdana
exempel - men JO som âr Riksdagens man och fordenskull mâste snegla pâ
SAPO-intressena (liksom UHÀ pâ sin tid) har inte nôdvândigtvis ett automatiskt intresse fôr samma detaljer, ârendet kan draga ut pâ tiden, och det âr icke
ens sâkert att saken slutligen fâr nâgon spegling i JO:s âmbetsberâttelse. En
vit-
bok kan dârfor âven hâr ha en uppgift att ÿlla. Volymen Harakiri. En vitbok
(IOIR nr 129) har sâdan karaktâr. Detsamma gâller hàftet Om fackordfôrandens lônescittning (IOIR nr 108) som ocksâ inrymmer i en bilaga en mycket lâsvârd samtidshistorisk skildring av utvecklingen inom den allmânna râttslâran
under min professur.
Den aktion som speglas i fôrevarande vitbok har annan bakgrund. Man har
tydligen hoppats kunna draga fordel av mina 75 àr sà att ôvningen Sporrong
25
26
Râttsfonden hôI1 ett par sâdana seminarier, dels under Fredrik Sterzel 1993, redovisat i volymen : Fredrik Sterzel, red., Europakonvenrionens injôrlivande med svensk ràl/ (Râttsfonden ff 30), dels under Anders Agell 1999, redovisat i volyrnen : Anders Agell, red., Fôreningsfrihet och stridsàtgârder pà
arbetsmarlomden. GustaJisonmmàlet i perspektiv (Râttsfonden nr 34). Man fann ftir gott att utesluta
IOIR frân varje representation pà seminariema, trots att Sterzel deltagit i domarpa-nelema i ôvningen
Sporrong Lônnroth intill dess han lâmnade HD, och att de enda stôrre juridiska referaten av Gustafsson-mâlet var av min hand (se Jacob W.F. Sundberg, "Torgny Gustafsson mot Sverige" och "Ett krig
om Jenkins ôra. En analys av utgângen i mâlet Torgny Gustafsson mot staten", Medborganâtt r:tr 1196
rcsp.2196).
Advokaten Ola Brinnen, skrivelse 5.8.1999 till prefekten Ronnie Eklund.
Justitierâdet Gôran Portin. skrivelse 21.8.1995 till rektor Gustaf Lindencrona.
t4
Lônnroth med litet hjâlp skulle dô av sig sjâlv. Mitt inval i âr i amerikanska vetenskapsakademin" var fiirstâs ett streck i râkningen och mottogs ocksâ med
ÿstnad och stor forstâmning fràn prefektens och rektors sida. Man jâmfôr gârna
med de gratulationer som inkommit frân ledamôter av Europa-domstolen i
Strasbourg, U.S. Supreme Court i Washington, New York University och Harvard University, vilka stâller saken i belysning. Karakteristiskt fôr Juridiska fakulteten i Stockholm blev i stâllet ett nytt nonsensklagomâI, av en inflyttad chilenare med sammansatt spanskt efternamn rôrande var han hamnade i
alfabetisk ordning. Klagomâlet mottogs med entusiasm och hanterades â det
mest hôgtidliga av prefekten, nyligen ingift i familjen de Los Santos - ett vackert exempel pâ xenofili. Denna gâng blandade man in temat xenofobi, och prefekten kom snabbt fram till att han borde meddela mig 'en skarp tillsâgelse'.
Hans kompetens att ingripa pâ detta vis bestreds kategoriskt, och dârmed hamnade ett nytt klagomâl infôr JO-âmbetet som ansetts motivera en ny vitbok infôr ovissheten om, och i sâ fall nâr, aktionen skulle speglas i Àmbetets egna berâttelser. Det âr denna vitbok som foreligger hâr. Fôr att forenkla hanteringen
har den forsetts med ett utfôrligt sak- och personregister.
5.10.2002 installerades jag som Foreign Honorary Member av American Academy of Arts & Sciences.
Besked om invalet lâmnades prefekt och rektor i blrjan av maj 2002.
.l
5
t6
Rikdagens Justitieombudsman
Box 16 327
103 26 Stockholm
INLEDNING : FORTVARANDE .TÀVSTÔNTTÂT-TINUN
skrivelse 12.7.2002 har prefekten vid Juridiska institutionen i Stockholm,
Ronnie Eklund, meddelat mig "en skarp tillsâgelse" pâ grunder som antingen
àr ultravires eller ocksâ felaktiga enligt arbetsrâttslagstiftningen. Grunderna âr
tillika sakligt felaktiga. Àrendet ses lâmpligen som en fortsâttning av det hos
Justitieombudsmannen anhângiga ârende med dnr 2585-2000 om jâv, utredningsansvar och kompetensôverskridande som jag anhângiggjorde genom skrivelse 20.7.2000 (harakiriârendet) och som alltfort âr foremâl ftir begrundan
inom Àmbetet. En konsekvens dârav âr att jâvsinvândningen mot prefekten Eklund fortfarande âr aktuell, varfôr prefekten Eklund bort ôverlâmna eventuellt
erforderliga âtgarder till bitrâdande prefektens handlâggning intill dess jâvsârendet avslutats hos JO. Akten i ârendet dw 2585-2000 har utgivits av trycket i
volymen Harakiri (IOIR ru 129) och referenser till dokumentationen i akten
kommer i fortsattningen i hurudsak att gôras till denna volym.
1.
I
2. MÂLSÂTTNINGSSTADGANDET I SFS 200I.1286
Nâgra skrivelser frân jur. stud. Diego Ortiz del Gaiso har varit den formella anledningen till ett ingripande frân prefekten Eklunds sida nâstan tre mànader efter det att den forsta inkommit till prefekten. Ingripandet som âr formaliserat i
prefektens skrivelse 12.7.2002 utmynnar
SFS 2001:1286 och har fôljande innehâll
i
en "skarp tillsâgelse" baserad pâ
Hôgskolan skall vidta âtgârder fôr att lorebygga och fôrhindra att en student utsâtts
ftjr krânkande tillmâlen pâ grund av bl.a. etnisk tillhôrighet. Hôgskolan skall i ett sâdant fall utreda omstândigheterna och vidta de âtgârder som skâligen kan krâvas.
Det âr den trakasserade som avgôr vilka handlingar och beteenden som âr krânkande, vilket framgâr av lagstiftningsforarbetena. Hôgskolan har ansvar âven fôr sina
konsulter och andra medarbetare som anlitas. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har tillsynsansvar ôver att lagen efterlevs.
t7
Vad Du har sagt skall bedômas pâ basis av hur Ditt yttrande uppfattats av Ortiz
del Gaiso. Ditt )4trande har vâllat Ortiz del Gaiso obehag och skada.
Det âr inledningsvis intressant att notera att prefekten hâr gôr referens till
DO:s tillsynsansvar, nâr man sâsom tidigare framgâtt vet att harakiriaffiiren utlôstes av ett samarbete mellan prefekten, amanuensen Anna-Lena Gustafsson
och hennes vâninna Bilge Tekin. Bilge Tekin har nâmligen sedermera runnit
anstâllning som handlâggare hos DO och det âr en icke alltfôr vâgad gissning
att prefektens fôrestâllning om tolkningen av SFS 2001:1286 har en fôrankring
hos Bilge Tekin med vilken han redan tidigare sâlunda haft ett enligt egen uppfattning fruktbart samarbete. Det har framgâtt att Bilge Tekins vacklande minne numera âterhâmtat sig i sâdan grad att hon kunnat vinna anstâllning som
handlâggare hos DO pâ grundval av sina kunskaper i turkiska sprâket som hon
icke kunde erinra sig att hon hade, nar jag fôrfrâgade mig pâ den punkten infôr
hennes deltagande i kursen i Praktisk Europaprocess 1999 (IOIR nr 129 s 8,
76-77,86, 183 , jfr 83,211).
Prefektens laglâsning kan emellertid vara fôrtjânt av nàgra sârskilda kommentarer.
Enligt prefekten skulle hans âtgârder vara motiverade av "att en student utsatts for krânkande tillmâlen pâ grund av bl.a. etnisk tillhôrighet." Tre kategorier nâmns i SFS 2001 :1286 utôver 'etnisk tillhôrighet' och tillâgget "bl.a." syftar tydligen pâ dessa tre. Men de 'krânkande tillmâlen', som prefekten Eklund
hânfôr sig till, âr kriminaliserade i BrB 5:3 sâsom "fôrolâmpning" och skall givetvis inte riktas mot nâgon, oavsett om vederbôrande faller inom nâgon av de
ÿra likabehandlingskategoriema i SFS 2001:1286 eller ej. Den som drabbas av
en sâdan ârekrânkning kan vâcka enskilt âtal, och under vissa omstândigheter
kan gârningen falla under allmânt âtal (BrB 5:5). Sker en ft)rolâmpning i samband med undervisning omfattas det inte av begreppet tjânstefel i BrB 20:1 eftersom undervisning inte âr myndighetsutôvning och skall dâ frirstâs anmâlas
till àklagare, om gârningen kan antagas fôranleda annan pâfloljd ân bôter (LOA
§ 22). Det kan erinras att fiingelse kan komma ifrâga allenast om brottet âr
glovt.
Prefektens fortsatta referat av lagstiftningen âr tyvàrr otillfredsstâllande.
Han gôr gâllande med utgângspunkt i § 6 att "hôgskolan skall i ett sâdant fall utreda omstândigheterna och vidta de âtgârder som skâligen kan krâvas." Men
d.r uppmârksamme juristen noterar forstâs omedelbart att prefekten utelâmnat
slutorden : "fôr att forhindra fortsatta trakasserier". Fôr en sâdan lâsare - och
Juridiska fakultetens uppgift âr ovedersâgligenjust att utbilda sâdana - stâr det
dâ klart att SFS 2001:1286 icke ger prefekten nâgra befogenheter mot anstâllda
utôver vad som finns i LAS, LOA och kollektivavtalet i fràga om disciplinâr
l8
bestraffning eller motsvarande. Betrâffande icke-anstâllda saknar prefekten
varje befogenhet, lât vara att hôgskoleforordningen i kap. 1 1 ger honom vissa
môjligheter till âtgârder mot de studerande som han icke tycks ha funderat ôver
i fcirevarande fall. Mâhânda har han heller icke begrundat svârigheten att fôrestâlla sig 'fortsatta trakasserier' mot nâgon som avstâtt frân deltagande i undervisningen?
Hârefter ger sig prefekten ut pâ outprickade vatten nâr han gôr gâllande att
"det âr den trakasserade som avgôr vilka handlingar och beteenden som âr
krânkande". Men i SFS 200I:1286 talas icke om krânkningar aY det uppenbara
skâlet att sâdana âro kriminaliserade i BrB, framfôr allt i kap. 3-6. I SFS
2001:1286 4 § brukas i stâllet formuleringen "utsâtts for ett upptrâdande som
krânker hans eller hennes integritet i hôgskolestudierna". Uttrycket 'integritet'
Ër uppfauas omfatta att vederbôrandes aktning i egna och andras ôgon i samband med hôgskolestudiema utsâtts for skada. Men vad som ligger i uttrycket
"upptrâdande" âr mera diffust och vâcker frâgan om yttranden verkligen ingâr i
begreppet och icke skall exklusivt bedômas enligt BrB. Skulle de sâ vara som
prefekten synes mena - han talar om 'handlingar och beteenden' - uppkommer
intressanta frâgor i och med det fortsatta resonemanget : att det skulle vara den
pâstâtt ootrakasserade som avgôr vilka handlingar och beteenden som âr krânkande". Enligt prefektens logik skulle tydligen det inte ankomma pà râtten i ett
fôrolâmpningsmâl av denna art atI gôra en objektiv bedômning av huruvida
brottsrekvisiten âr ÿllda, utan saken vore klar i och med att mâlsâganden, t.ex.
en jur. stud. av ovissa kvaliteter, givit till kânna sin uppfattning, och ràtten vore
dâ bunden av denna. Flertalet fortrogna med svenskt râttsliv skulle sâkerligen
finna detta vara en sensationell awikelse frân traditionell svensk râtt, och det
vore vâlkommet om Justitieombudsmannen ville ge prefekten Eklund tillfiille
attyttra sig i saken och utveckla grunden for sin uppfattning och huru denna
fôrhôIl sig till Art. 6 i SFS 1994: 1219.och râttssâkerhetsgaranterna i den dârmed lagforklarade Europakonventionen.
Màl s rit t n i n gs s t adg an d en
Vad som skall innefattas i begreppet "skarp tillsâgelse" âr icke nârmare upplyst
frân prefektens sida.. Men lagen âr ett utslag av vad som kallas "mâltânkande"
och mâltânkandet har varit foremâl fôr en hjâlpsam analys av professor em. Hâkan Strômberg i uppsatsen "Mâltânkandet - en troslâra i tiden" (i Skrifter tillâgnade GustafPetrén,IOIRnr 57 (1984) s 183-190). Hâkan Strômbergpâpekar
att det "i nyare lagstiftning kan mârkas en tendens att ersâtta râttsregler med
mâlangivelser" (s 185) och han erinrar om hàlso- och sjukvârdslagen, hôgsko-
t9
lelagen och polislagen. "Ett sâdant mâlsâttningsstadgande behôver inte i och
ftr sig utesluta att lagen innehâller tillrâckligt preciserade râttsregler. Men
ibland prâglas lagens materiella regler av en anmârkningsvârd innehâllslôshet"
(s 186). Ett tillrâckligt innehâllslôst mâlsâttningsstadgande medger i sig fôrstâs
âtskilligt utrymme fôr total godtycklighet, sârskilt om det kombineras med ele-
ment av s.k. kejsarvansinne hos myndighetspersonen. Efter attha erinrat att
mâltankandet kan "vâcka verklighetsfrâmmande fôrvântningar om verksamhetens resultat" (s 184) pâpekar Hâkan Strômberg att "det viktigaste medlet fôr
styming av mânskligt beteende har traditionellt ansetts vara uppstâllandet av
klara handlingsdirektiv i form av râttsregler" och att "den allvarligaste risken
med mâltânkandetâr att det kan leda till bristande intresse fôr utformningen av
de medel, med vilka man vill nâ det uppstâllda mâlet." (s 185).
Medlen varmed man inom det svenska hôgskolevâsendet kan uppnâ de inom
SFS 2001:1286 uppstâllda mâlen regleras i LAS och LOA. Man hade tydligen
skapat en form av lagkonkurrens, somrimligtvis borde lôsas till fôrmàn fôr de
râttsstatliga medlen och vars upplôsning i varje fall borde vara av betydande intresse for Justitieombudsmannen.
Prefekten Eklund har uppenbarligen icke âgnat dessa sammanhang nâgon
eftertanke. Eljest skulle han insett atthan genom bruket av SFS 2001:1286 som
underlag for att utf?irda 'tillsàgelser' och 'varningar' riskerar att antingen gôr
sig skyldig till en otillâten disciplinâtgârd eller ocksâ allenast ger till kânna ett
till intet fôrpliktande sympatibevis av lika vârde som ett eventuellt sympatibevis av annan percon som gâr ut pâ motsatsen.
3. RECIT
a. Fallet Ronnie
juni
Eklund, Anna-Lena Gustafsson och Bilge Tekin
till Rektor vid Stockholms universitet en
klagoskrift, som24.6.1999 remitterades till prefekten vid Juridiska institutionen, professor Ronnie Eklund. I klagoskriften som var daterad 8.6.1999 men
I
slutet av
1999 inkom per post
torde ha undertecknats 10.6.1999 anftirde de klagande - sexjuris studerande,
dâribland Bilge Tekin och Eva Chinapah (gruppen identifieras i fortsâttningen
som 'harakiri'-gruppen; aktionen innebar att den advokatklubb som de tillhôrde begick sjâlvmord - harakiri - och fôrsvann) - i sammandrag ungeftir fôljande:
20
Professor Jacob Sundberg [har] trakasserat oss vid ett flertal tillfiillen. Han har uttryckt sig nedlâtande om Eva Chinapahs och Bilge Tekins efternamn och har i samband med detta âven ifrâgasatt deras kompetens. Det var amanuensen Anna-Lena
Gustavsson som pâ vâg till en fest berâttat for Bilge Tekin att Sundberg endast pâ
grundval av Evas och Bilges efternamn ifrâgasatt Bilge Tekins och Eva Chinapahs
ftrmâga att klara av tâvlingen Sammanfattningsvis pâstods att Professor Jacob
Sundberg trakasserat de klagande vid ett flertal tillf;illen och upptrâder och agerar
pâ ett sâtt som krânker enskilda studenters person och som fâr studenter att kânna sig
krânkta (Eva Chinapah och Bilge Tekin) (IOIR nr 129 s l3).
Bland de 'krânkande' moment som Bilge Tekin funnit skâl att andraga ingàr alt,
efter det Sundberg i telefon talat till punkt, avslutade han samtalet pâ ett mycket abrupt sâtt genom attlaggapà luren. (IOIR nt 129 s 49).
Amanuensen Anna-Lena Gustafsson har avgivit skriftligt yttrande ôver klagomâlet 26.7.1999 till prefekten Ronnie Eklund och upplyst att sâvitt hon var
berôrd annat underlag inte fanns fôr klagomâlet ân att Jacob W.F. Sundberg vid
genomgângen med henne av inkomna anmâlningar till kursen undrade om Eva
Chinapah och Bilge Tekin behârskade svenska sprâket och sagt attoodetâterstâr
att se vad dom gâr fôr", dà med syftning pâ de tâvlande i club Palme Dahlman.
(IOIR nr 129 s 97)
Prefekten Ronnie Eklund har fôr sin del upplyst (IOIR rt 129 s 181-183) att
hantalatmed Anna Lena Gustafsson i samband med att de klagande studenterna uppvaktat honom 21.5.1999. men att han dâ inte haft nàgon fôrestâllning om
vad studenterna hade fôr avsikt an gôra (RE brev 14.10 .1999 till JS , se IOIR nr
129 s 186). Han hade inte trott att det skulle bli nâgon altion och Ôvervâgt att
tala med JS men till slut underlâtit detta. (IOIR nr 129 s 183)
Prefekten Eklund upplyste vidare en passant att Anna Lena Gustafsson var
god vân med Bilge Tekin. (ibidem).
Frân en av de klagandes sida - Lars Lund - har sedermera upplysts atthan
tillflorde ârendet vissa fakta vid môtet med professor Ronnie Eklund den 21 maj
1999, men att ingenting dâ uttalades frân Eklunds sida betrâffande vilka âtgârder som kunde bli aktuella eller ôver hurud stod till buds med anledning av det
intrâffade. Lund hade fôrstâtt Eklunds syfte vara att informera sig om vad som
fôrevarit under tâvlingen. (Lars Lunds skriftliga svar 22.2.2000, se IOIR ff 129
s 26) Upplysningama utôkades sedermera av Lund 13.3.2000 med beskedet att
blivit uppkallade till Eklund. Nâgon delegations-uppvaktning fôr
prefekten hade det sâlunda icke varit frâga om. Laget hade varit samlat fôr trâde klagande
ning och man hade gâtt upp gemensamt. Anna-Lena Gustafsson hade varit med
pâ sammantrâdet . Eklund hade utfrâg at deltagama i laget om missnÔjet och alla
hade fâtt yttra sig dâ i egen sak. Utfrâgningen hade tagit nârmare en timme. Det
hade inte funnits nâgon skrivelse, nâr laget var uppe hos Eklund, utan skrivel-
2l
tillkommit dârfôr att Eklund ville att studenterna skulle konkretisera
sig i skrift. Redigeringen av skriften hade skett nâr man haft ett trâningspass
strax fôre avresan. Dokumentet undertecknades sedan av alla samtidigt
sen hade
l0 .6.1999 nâr man var pâ Arlanda flygplats och vântade pâ att komma ombord
pâ flygplanet till Reykjavik dâr plâderingarna skulle hâllas. (se IOIR nr 129 s
26).
Vid en jâmforelse mellan berâttelsern a framgËrr att prefektens lider av pâfallande minnesluckor. Att bâde ordforanden i Advokatklubbarnas Râd Monica
Sôderberg och amanuensen Anna-Lena Gustafsson vid sâdant florhâllande varit
ÿterst ovilliga att yppa vad som hânt âr icke obegripligt (IOIR m 129 s 231.,
resp.2l-22 och43-44),liksom attprefekten Eklund efterât fôrsôkt attundanrôja verkan av de fôr honom besvârande minnesanteckningarna frân samtalet
4.10.1999 genom pâstâendet att de vore en partsinlaga ex post facto (IOIR nr
129 s 194, jfr 209-210).
LAS-varningarna
Prefekten Eklund fôrsôkte skilja sig formellt frân dettabizarraârende genom en
kort anteckning av foljande innehâll, ovisst nâr den tillkommit:
Efter samtal med Jacob Sundberg 4 oktober 1999 antecknas fôljande. Jag har klargjort fôr Sundberg att han ... handlat olâmpligt dâ han med amanuensen aktualiserat
tvâ av studentema vars eftemamn âr utlândska. (fr IOIR nr 129 s 30)
Eklund har dârefter i yttrande 8.3.2000 vidareutvecklat sin tankegâng enligt
fôljande:
Sundberg har med amanuensen Anna-Lena Gustafsson satt i frâga tvâ av studenterna i advokatklubben vars efternamn varit utlândska pâ ett sâtt som gjort att de kânt
sig ovâlkommet utpekade ("trakasserade" enligt klagoskriften). (fr IOIRnT 129 s32)
Jaghar funnit anledning att ingâ i svaromâl undan fôr undan och ingâ i viss
kritik av aktionen. Vilka synpunkter som framfôrts framgâr av volymen IOIR
nr 129 Harakiri dàr fullstândig dokumentation finnes. I det fôljande kommer
synpunkterna blott att berôras mera ôversiktligt.
b. Fallet Ortiz del Gaiso
Vid uppropet20.3.2002 med de nyanmâlda deltagarna i ârets omgâng av tâvlingen om det Sporrong Lônnrothska priset (Sporrong Lônnroth XVIII) hade
deltagama rutinmâssigt fâtt ÿlla i sina personuppgifter for att underlâtta den
administrativa och personliga hanteringen i fortsâttningen, och listan lâg sedan
22
tillkommit dârflor att Eklund ville att studenterna skulle konkretisera
sig i skrift. Redigeringen av skriften hade skett nâr man haft ett trâningspass
strax fôre awesan. Dokumentet undertecknades sedan av alla samtidigt
sen hade
10.6.1999 nâr man var pâ Arlanda flygplats och vântade pâ att komma ombord
pâ flygplanet till Reykjavik dâr plâderingarna skulle hâllas. (se IOIR m 129 s
26).
jamforelse mellan berâttelsema framgâr att prefektens lider av pâfallande minnesluckor. Att bâde ordfôranden i Advokatklubbarnas Râd Monica
Sôderberg och amanuensen Anna-Lena Gustafsson vid sâdant fôrhâllande varit
ytterst ovilliga att yppa vad som hânt âr icke obegripligt (IOIR nr 129 s 231,
resp.2l-22 och43-44),liksom att prefekten Eklund efterât fôrsôkt att undanrôja verkan av de fôr honom besvârande minnesanteckningarna frân samtalet
4.10.1999 genom pâstâendet att de vore en partsinlaga ex post facto (IOIR nr
Vid
en
129 s t94,
jfr 209-210).
LAS-varningarna
Prefekten Eklund fôrsôkte skilja sig formellt frâtndettabizarra ârende genom en
kort anteckning av fôljande innehâll, ovisst nâr den tillkommit:
Efter samtal med Jacob Sundberg 4 oktober 1999 antecknas fôljande. Jag har klargjort fôr Sundberg att han . .. handlat olâmpligt dâ han med amanuensen aktualiserat
tvâ av studenterna vars efternamn âr utlândska. fifr IOIR nr 129 s 30)
Eklund har dârefter i ytrande 8.3.2000 vidareutvecklat sin tankegâng enligt
foljande:
Sundberg har med amanuensen Anna-Lena Gustafsson satt i frâga tvâ av studenterna i advokatklubben vars efternamn varit utlândska pâ ett sâtt som gjort att de kânt
sig ovâlkommet utpekade ("trakasserade" enligtklagoskriften). (frIOIRnr 129 s32)
funnit anledning att ingâ i svaromâl undan fôr undan och ingâ i viss
kritik av aktionen. Vilka synpunkter som framfôrts framgâr av volymen IOIR
w 129 Harakiri dâr fullstândig dokumentation finnes. I det foljande kommer
slmpunkterna blott att berôras mera ôversiktligt.
Jag har
b. Fallet Ortiz del Gaiso
Vid uppropet20.3.2002 med de nyanmâlda deltagarna i ârets omgâng av tâvlingen om det Sporrong Lônnrothska priset (Sporrong Lônnroth XVIII) hade
deltagarna rutinmâssigt fâtt ftlla i sina personuppgifter flor att underlâtta den
administrativa och personliga hanteringen i fortsâttningen, och listan 1âg sedan
22
som bl.a. âsyftar att ge kursfÔrestândaren en personkontakt med varje student sâ att han kan kânna igen vederbôrande till utseendet se-
till grund fôr uppropet
nare och skapa ett mera personligt fôrhâllande. Uppropet fôrlôpte helt friktionsfritt. Nâr man kom till en student med ett sammansatt familjenamn fann
jag anledning att upplysa denne - Ortiz del Gaiso - om vilka regler som brukade fôljas nâr man satte sâdana namn pâ lista, d.v.s. att det var det sista namnet som styrde om det icke var bindestreck mellan namnen. Upplysningen var
en nyttig vânlighet och ingenting antydde att den icke skulle uppfattas som en
sâdan.
Emellertid erhôll jag smàningom upplysning i andra hand att Club Sôdermarks lag bestod av vissa andra personer ân som figurerade pà den inledande
anmâlan. Enligt reglerna skulle ett sàdant personbyte godkânnas av Programledningen varfôr jag tog kontakt med custos och erfor dâ att del Gaiso stigit av.
Som skâl sades det hade han anfôrt en 'konflikt' med Programledningen. Dâ
nâgon konflikt icke var mig bekant och annat icke fôrekommit mellan mig och
del Gaiso ân den vânliga lilla upplysningen om hur sammansatta namn placeras
pâ lista, undrade jag om det fanns nâgot samband med detta. Custos trodde att
det var nâgot sâdant, och jag bad honom dâ nârmare efterforska omstândigheterna kring avhoppet. Sâ skedde och det visade sig att del Gaiso aldrig sjâlv anmâlt till klubben att han lâmnat den, utan det hade man fâtt redapâ ryktesvis vid
fratemiseringsmottagningen i klubben26.3.2002 - nâgon hade hôrt pâ en forelâsning att del Gaiso inte skulle delta i kursen. Man ringde dâ upp del Gaiso for
attfanàrrnare besked och vid detta telefonsamtal som del Gaiso hÔll i mycket
snâv ton bekrâftade han sitt avhopp och nâmnde att han talat med sina fôrâldrar.
18.4.2002 inkom till prefekten Eklund en skrivelse frân del Gaiso (daterad
2.4.2002)vari han beklagade sig ôver en upplevd 'respektlôshet' som "chockade och krânkte mig djupt". Det visade sig vid studiet av skrivelsen att del Gaisos behârskning av svenska sprâket icke var av det slaget att han kunnat fôlja ett
mera finkalibrerat juridiskt resonemang.
Enligt klagoskriften skulle del Gaiso ffitt besked att hans namn "stred mot
svenska principer" ; "avsaknaden av bindestreck i mitt efternamn stred mot
svenska principer". Som bekant sâ finns det inga svenska principer for hur man
i frâmmande land skriver sitt namn (môjligen insisterar man pâ att slâktnamnet
skall komma sist och tilltalsnamnet skall komma fôrst, vilket kan vara bekymmersamt fôr ungrare eftersom man i Ungern gôr tvârtom). - del Gaisos klagomâl visade flordenskull icke mer ân att han var nâgot vilsen i svensk namnjuridik. Nâgon 'respektlôshet' kan icke rimligtvis inlâsas i detta, utan âterigen âr
det del Gaisos bristande fôrtrogenhet med svenska sprâket som spelat honom
ett spmtt. Vad betrâffar utseendet var den fiillda kommentaren ingenting mârk-
23
vârdigt ;jag skulle kânna igen honom eller henne med namn efterât och hade
hjâlp av en minnesbild.
Anmodad av prefekten Eklund att yttra mig ôver del Gaisos klagoskrift pâpekade jag i skrivelse 1.5.2002 att del Gaisos behàrskning av svenska sprâket lâmnade âtskilligt ôvrigt att ônska och att det sâkert varit vâlmotiverat att han lâmnat denna min sprâkligt sâ krâvande kurs redan innan den bôrjat. Jag âterkom
emellertid sedan till âmnet i skrivelse 17 .5.2002 och kunde dâ upplysa att del
Gaisos upprôrdhet formodligen hade samband med att den svenska principen
fôr namnlistor fick till fôljd betrâffande bl.a. chilenska namn att man identifierades med moderns efternamn som brukade komma sist, och inte med faderns
som sattes frrst, och att detta kanske kunde fôranleda kânsloutbrott i mansdominerade chilenska familjer.
22.5.2002 âterkom del Gaiso med en vidlyftig skrift dâr han bl.a. hâvdade att
"kommentaren 'allmânt môrkhârig ser jag' âr inte âgnat till nâgot annat ân att
krânka nâgon". Han vidgick emellertid att det inte var nâgotlyte attvara utrustad med pigment. Han pâpekade ocksâ att han under sin skolgâng placerats under O och drog tydligen dârav slutsatsen att sâ mâste det ocksâ vara i l.uxenvârlden. Man ser av stilen i skrivelsen att den âr fôrfattad av annan ân den som skrev
klagoskriften som inkom 18.4.2002.
Det âr anmârkningsvârt att del Gaiso inte genast vid uppropet upplyste den
tydligen okunnige professorn om de chilenska fôrhâllandena. Saken hade da
varit ur vârlden i den delen. En fràga varfor professorn behôvde kânna sina studenter till utseendet hade ju ocksâ, om den rests, lâtt ffitt sin forklaring, t.ex. genom hânvisning till klubb-bilderna i Ârsrapporten och arbetet dâr bakom. Att
del Gaisos beteende var anmârkningsvârt mâste ha varit uppenbart ocksâ fôr
prefekten Eklund senast vid mottagandet av min skrivelse av 17.5.2002. Prefekten Eklund var vidare fullt fôrtrogen med vilket omfattande arbete identifieringarna i och for Ârsrapporten krâvde ; han hade t.o.m. utstâllt direktiv till intendenten Sinikka Sandén att fakultetens fiirgkopiator icke fick stâllas till mitt
forfogande forjust detta slags arbete.
Del Gaiso hade ansôkt om att bli upptagen i Club Sôdermark och hade lyckats dârmed. Efter uppropet med deltagarna i Stockholm 20.3.2002 hôrde klubben emellertid icke vidare av honom. Fôrst vid fraterniseringsmottagningen pâ
klubben 263.2002 fick klubbledningen ryktesvis hôra att han 'hoppat av'. Nâr
custos dâ tog telefonkontakt med honom och fick han bekrâftat att del Gaiso
inte tânkte vara med. Detta forsatte klubben i ett ytterst bekymmersamt lâge och
de1 Gaisos àtgardvar pâ sâ vis framfôr allt riktad mot klubben som felaktigt utgâtt frân att del Gaiso sôkt intrâde i god tro. Icke desto mindre lyckades man i
24
absolut sista stund rekrytera en ny medlem, men klubben nÔdgades gâ in i tâvlingen utan fullbemanning. Dârmed hade del Gaiso lyckats tillfoga klubben ett
sâdant handikap att den fôrlorat sina vinstchanser. Det vittnar om hângivenhet
och skicklighet att klubblaget trots dessa svârigheter lyckades hedersamt ge-
nomfôra tâvlingen.
4. SPRÂKFÔNSTÂNTSNN
a.
Harakiri-gruppens sprâkfôrstâelse
Studenîernas bristande behrirslening av svenska spràket
Harakirigruppens klagomâl var utomordentligt bizarrt. En av domama menade
att det icke ens kunde tas allvarligt. Man visste inte vad ordenbetydde. Nâr studenterna i ârendet beklagade sig ôver avslutandet av ett telefonsamtal - 'abrupt' - sâsom 'trakasseri' kânde de uppenbart inte till ordets valôr, inte heller
nâr de pâstod sig 'krânkta' av ett samtal som de inte ens hôrt. Och nâr de anfôrde en strof ur Fritiofs Saga - "stark strôm med egna vâgor gar genom havet" -
sâsom bevis om nâgot motsvarande 'krânkande', visade klagomâlet, tydligen
studenterna ovetande, allenast djupgâende brister hos dem sjâlva. De gav slutligen prov pâ en fôrftirande grâlsjuka, uppenbarad i klagan Ôver att ha fâtt en upp-
maning
att gà
pà
en
fest i Uppsala. (IOIR nr 129 s 15)
b. Prefekten Eklunds sprâkfôrstâelse
P r efekt en s p r o b I em at i s ka
b eh
rir s kning av
sv en s ka sp r âket
De klagande studenternatalade sâlunda om 'krânkningar' och 'trakasserier',
men den betydelse de inlade i dessa termer stod uppenbart f1ânan fràn vad de
betyder i bildad svenska. Prefekten sjalv vidgick forhâllandet i sak i det att han i
sina referat sâsom nedan redovisas konsekvent utbÿte termerna mot andra.
Redan i hans utveckling av LAS-varningen finner han skâl utbÿa studenternas 'trakasserier' mot uttrycken "satt ifràga", resp. "ovâlkommet utpekade",
vilka uttryck i och for sig dock âr ganska obegripliga i sammanhanget som gâ1ler identifiering och registrering av kursdeltagare. I referatet i den ursprungliga
s.k. LAS-varningen har prefekten Eklund ersatt studenternas 'trakassera' med
termen "aktualisera" vars innebôrd torde vara ânnu mera diffus. Detta visas inte
minst av prefektens upprôrda reaktion pâ min till honom riktade skrivelse
25
5.2.2000. Dâri upplystes att det inkommit 63 st. anmâlningar till kursen frân
studenter med utlândska namn - fôga florvânande eftersom anmâlningarna inkom frân Danmark, Finland, Island och Norge - och jag fortsatte :
Eftersom det âr omôjligt att tillsammans med amanuensen ens upprâtta deltagarlistor och ân mindre matrikeln ôver ôvningen - betecknad som Sporrong Lônnroth
XVI - utan att aktualisera dessa studenter vars efternamn âr utlândska, nôdgasjag
meddela att prefektens LAS-vaming pâ denna punkt mâste lâmnas utan avseende fôr
att kursen skall kunna fullfôljas.
Prefektens reaktion, som inkom per fax 9.2.2000,Iôd sâsom foljer: [34]
Hur kan Du vantolka mig dithân sâ att Du skulle vara ftirhindrad att registrera studenterna pâ PEP-kursen i matrikel m.m. lor att de har ett utlândskt namn? Min tidigare tillsâgelse avseende behandlingen av studenterna i klubb Palme Dahlman i
1999 ârs PEP-kurs tog inte sikte pâ sâdana forhâllanden. Och det vet Du.
Prefekten Eklund avstâr sâlunda frànattprecisera sitt sprâkbruk och lâmnar
lâsaren i ovisshet om han verkligen anser att 'aktualisera' ett efternamn, att 'utpeka' nâgon som kanske foredragit attvara okànd, och att'sâtta nâgot ifrârya'
vore âtgârder som i sig gâve honom râtt att utf;irda LAS-varningar. Om sâ
verkligen âr fôrhâllandet, vilket borde framgâ om Eklund av Justitieombudsmannen bereds tillf?ille attÿtra sig i sprâkfrâgan, fôreligger en sâ udda fôrfattningstolkning att den pâkallar Justitieombudsmannens uppmârksamhet och
stâllningstagande.
I sitt yttrande 8.3.2000 stâller prefekten Eklund fràgan "varfôr Sundberg inte
lângt tidigare [Eklund synes mena 4.10.l9991vidtagit lâmpliga âtgârder fôr
att fôr studenterna klarlâgga att det t.ex. aldrig varit Sundbergs mening att de
skulle uppfatta sig som utpekade." ûfr IOIR nr 129 s 33).
Hur man skall kunna identifiera deltagarna pâ en kurs utan att utpeka dem
genom deras inforande pâ upprâttade deltagarlistor âr inte tillgângligt fôr normalt tânkande, och att tala om fôr de utpekade att de inte skulle uppfatta sig som
utpekade âr inte logiskt begripligt. Eklunds sprâkfôrstâelse lâmnar hâr âterigen
uppenbarligen mycket ôvrigt att ônska.
Nonsensklagomàl
Sâsom framgâtr av prefektens ovan âtergivna referat av lagstiftningens (SFS
2001:1286) innebôrd gâller den 'krânkande tillmâlen' och klaganden har beretts det privilegium att sjâlv fà avgôra "vilka handlingar och beteenden som âr
krânkande". llden den outsagda fôrutscittningerz mâste vara att lagstiftningen
fôrutsâtternormal sprâkfôrstâelse. Eljest skulleju denprivilegierade med framgâng exempelvis kunna hâvda sâsom pâ sin tid Bilge Tekin forsôkte, att avslu-
26
tandet av ett telefonsamtal vore 'krânkande' och pâkalla hôgskolans ingripande; eller att en diskussion mellan ffra ôgon mellan en universitetslârare och
dennes medarbetare om vissa studenters chanser att vinna en tâvling vore
'krânkande' sâsom pâ sin tid Anna-Lena Gustafsson antogs mena och pâkalla
hôgskolans ingripande. - Som publikt paradexempel pâ detta slags nonsensklagomâl kan tagas fallet med peruanen Paul Martin som anmâlde en lârare pâ
KTH fôr diskriminering och rasism efter det attlatatenpâpekat att ett omrâde
som saknade invandrare var'trevligt och sâkert' (Gaudeamus 2.5.2001 s 4).
Det vore ett rent abderitiskt fôrhâllande att den privilegierade kunde pâkalla
och fâ hôgskolans ingripande i vilket nonsensfall som helst : det var bara all
taga ordet 'krânkning' i sin mun.
Fôrekomsten av nonsensklagomâl av denna typ, byggande pâ den klagandes bristande behârskning av svenska sprâket, blir naturligtvis ett ân stôrre problem om
det ocksâ foreligger fall av bristande spràlcfdrstàelse pâ t.ex. prefektens sida. Iag
har sâsom anqrfts i harakiriârendet och senare haft anledning att beklagajust prefektens Eklunds svârigheter med hôvlig svenska och allmânt bristande sprâkforstâelse och forhâllandets betydelse forhans handlâggning i tjânsten (IOIRnr 129
s 30-33). Prefekten har uppenbarligen icke florstâtt hur hans sprâkbruk uppfattas
vid icke-svenska universitet dâr ett extra mâtt av diplomati ofta varit pâkallat.
Prefektens sprâk har tyvârr tyngt umgânget med icke-svenska fakulteter.
Jag âterkommer till det mest spektakulâra fallet av prefektens sprâkbruk,
nâmligen det fall dâr prefekten ônskade ingripa med LAS-vaming mot att jag
"med amanuensen aktualiserat" ett par studenter vars efternaffil var utlândSka
- en aktualisering som sammanhângde med en genomgâng av nyanmâlda kursdeltagare och deras fôrutsâttningar fôr kursen. Ingripandet fôranledde mig sâsom nâmnts att strax dârefter upplysa prefekten att jag dâmera mottagit 63 st
anmâlningar till kursen frân studenter med utlândska namn och icke kunde upprâtta nàgra deltagarelistor utan att aktualisera deras namn, varfor hans LASvarning i àmnet mâste lâmnas utan avseende om kursen skulle kunna hâllas.
Prefekten avstod frân att upplysa om vad han kunde ha menat med sin LAS-varning och hemfôll i stâllet ât ett personligt prâglat kânsloutbrott:
"Hur kan Du vantolka mig dithân att Du skulle vara ftirhindrad att registera studenterna ... fôr att de har ett utlândskt namn?"
Nâgon nârmare insikt om prefektens sprâkfôrstâelse vanns sâlunda icke och icke heller om de klagande studenternas - men man valln fôrvisso âtskillig
insikt om de kânslosvall som kunde regera prefekten vilka bôr ses i ljuset av de
resta j âvsinvândningama.
27
c. del Gaisos och Bilge Tekins sprâkfôrstâelse
Svenska spràket
Jag erinrar mig frân min tid
i Svea hovrâtt pâ 1950-talet
att"tvàting
dàlig svenska". Att bibringa unga jutalesâttet
kan inte forekomma i hovrâtten, slarv och
rister som skall tjânstgôra i riket god kânsla flor det svenska sprâket âr dârfôr en
viktig uppgift. Sjâlvfallet kan de personliga forutsâttningarna falla olika, och
jag har i det fôregâende berôrt vissa fall av onôjaktig hantering av det svenska
sprâket. Men i den ôvning som jag bedriver, kallad Tâvlingen om det Sporrong
Lônnrothska Priset, âr kunskaper i svensk dialog och stilistik av avgôrande beÿdelse flor fôrmâgan att gôra sig gâllande i tâvlingen gentemot de andra lagen
och dârmed for den egna klubbens vinstchanser. Àven svensk-svenska ungdomar kan brista i sàdana kunskaper, ofta beroende pâ dâlig skolgâng, och nâr det
gâller folk av frâmmande stam âr icke annatatt forvânta ân att de lider av sâdana brister, i nàgon mân beroende av karaktâren pâ det egna modersmâlet. Om
Bilge Tekin hade turkiska eller kurdiska som ursprungsssprâk och del Gaiso
chilensk spanska fanns det ingen anledningatt fôrvânas ôver den nâgot bristfiilliga sprâkbehârskning som de gett prov pâ i fôrevarande ârenden. De spràkliga
bristerna har fôrstâs betydelse fôr deras fôrmâga att gôra sig gâllande, och i en
tâvling âr det just formâgan att gôra sig gâllande som âr det intressanta, bâde for
deltagarna och fôr dem som baratittar pà.
5. OM PREFEKTENS SKYLDIGHET ATT F'RÀMJA GODA FÔRHÂLLANDEN VID FAKULTETEN
Att del Gaisos beteende var anmârkningsvârt mâste
ha varit uppenbart fôr prefekten Eklund.
Om del Gaiso pâstâtt i omedelbart samband med de ftillda replikerna, att han
kânde sig 'chockad' och 'krânkt' av dessa och den 'respektlôshet' som han menade att de utvisade, hade reaktionen fôrmodligen skrivits pâ hans latinska temperaments konto och fôranlett omedelbara erforderliga professorliga fôrklaringar. Det hade dâ framgâtt att del Gaiso icke formâtt skilja mellan juridiskt
tillâtna namnskick och hur man placerar sammansatta namn pâ lista och att detta medfôrt fôrvirring. En enkel frâga frân hans sida vid uppropet skulle ha avlâgsnat fôrvirringen. Det âr fôrstâs anmârkningsvârt att del Gaiso icke heller
genast vid uppropet upplyste den tydligen okunnige professorn om det sârskilda chilenska namnskicket, om nu hans upprôrdhet sammanhângde med detta.
Hade han gjort det, hade det pâ sin hôjd blivit en liten namnjuridisk betraktelse
28
och saken hade dârmed varit ur vârlden. Men sâ gjorde han inte. Han reste sig
inte ens och gick, utan satt kvar och teg. En frâga varflor professorn behôvde
kânna sina studenter till utseendet hadeju ocksâ, om den rests, lâtt fâtt sin forklaring, t.ex. genom hânvisning till klubb-bilderna i Ârsrapporten och arbetet
dâr bakom. Men del Gaiso stâllde varken frâgan eller markerade upprôrdhet.
Samma pâstâende - atthanvar 'chockad' och 'krânkt' - nâr det framstâllts
fôrst efter begrundan under nârmare en mânad efter uppropet, har dârfôr knappast nâgon stôrre trovârdighet. Prefekten Eklund har samma iakttagelsefôrmâga som vanliga mânniskor. Den flordrôjda 'chocken' kan inte ha florbigâtt prefekten Eklund, och han var fullt kapabel att dârav draga erforderliga slutsatser
betrâffande del Gaisos verkliga instâllning. Prefekten Eklund var vidare sedan
lângt fôre harakiri-affiiren fullt fôrtrogen med det nâra fôrhâllandet mellan
kursfôrestândaren och studenterna, manifesterat icke minst i Ârsrapporterna,
och vilket omfattande arbete som utseende-identifieringama i och fôr Ârsrapporten krâvde, làtvaraatt han icke ansâg att fakulteten borde hjâlpa till dârmed
; han hade t.o.m. utstâllt direktiv till intendenten Sinikka Sandén att fakultetens
frirgkopiator i varje fall icke fick stâllas till mitt fôrfogande fôr just detta slags
arbete. Nâgot skâl att anse del Gaiso 'krânkt' genom konstaterandet att han var
môrkhârig fanns dârfôr icke fôr prefekten Eklunds del.
Prefekten Eklund mâste sâlunda ha insett redan vid mottagandet 18.4.2002
av del Gaisos fôrsta klagoskrift det kunde ifrâgasâttas om denna var genuin. Senast vid mottagandet av mitt ÿtrande av 1.5 .2002 mâste prefekten Eklund ha
frâgat sig varfôr del Gaiso inte stâllde frâgan vid uppropet utan drôjt dârmed
veckovis att dôma av att instâmplingen av klagoskriften skett ftirst 18.4.2002.
Genom atthïilatyst hade del Gaiso ju framfôr allt vilselett sina medstudenter,
och det i sin tur varju en allvarlig sak.
del Gaiso hade ansôkt om att bli upptagen i Club Sôdermark och hade lyckats dârmed. Efter uppropet med deltagarna i Stockholm 203.2002, dâ han enligt egen uppgift var 'chockad' ôver den honom visade 'respektlôsheten', hôrde
klubben icke vidare av honom. Fôrst vid fraterniseringsmottagningen pâ klubben26.3.2002 fick klubbledningen ryktesvis hôra att han 'hoppat av'. Nâr custos i klubben dâ tog telefonkontakt med honom fick han bekrâftat att del Gaiso
inte tânkte vara med. Detta - som del Gaiso mâste ha forstâtt - fôrsatte klubben
i ett ytterst bekymmersamt lâge. Del Gaisos âtgârd var pâ sâ vis framfrr allt riktad mot klubben, som felaktigt utgâtt frân att del Gaiso sôkt intrâde i god tro.
Visserligen lyckades man i absolut sista stund rekrytera en ny medlem, men
klubben nôdgades gâ in i tâvlingen utan full bemanning. Dârmed hade del Gaiso lyckats tillfoga klubben ett sâdant handikap att den forlorat sina vinstchan-
29
ser. Det vittnar om hângivenhet och skicklighet att klubblaget trots dessa svâ-
righeter lyckades hedersamt genomf,Ôra tâvlingen
Att prefekten under sâdana fôrhâllanden skulle bebôrda
kursforestândaren,
som inte hade med saken att gôra, nâgon slags skuld fôr det som drabbade klubben vittnar om lângt drivna ambitioner som knappast har nàgot att gÔra med
prefektens laga uppgift att frâmja goda arbetsfôrhâllanden och ett gott samarbete inom institutionen (HôgskoleF 15:23). Snarare florefaller det som om prefektens ambitioner gâllde goda forhâllanden till nâgot helt utomstâende, t.ex. det
folje som genererats av vâra chilenskapoliticos.
chilenarna kom sâsom fâr anses bekant hit i tvâ stora vâgor, den fôrsta pâ
197}-taletav politiska skâl nàr utvecklingen i Chile pâ kubansk modell stâcktes
med vâldsamma medel ; den andra under decenniet dârefter av ekonomiska
skâI. Sinsemellan kallar de den fôrra gruppen for politicos och den senare gruppen for economicos. Del Gaisos familj fâr râknas till den fôrra gruppen, men
han sjâlv âr alldeles for ung for att râknas sâ. Dâremot har han tydligen ândâ
sôkt en sâdan âterfôrankring infôr sitt initiativ mot kursforestândaren : 'han
hade talat med sin familj' som det uttrycktes. Om det âr rimligt att hans âtgârder
ses mot den bakgrunden, gâller detta ocksâ prefektens Eklunds âtgârder, som
knappast kan uppfattas sâsom âgnade att frâmja goda forhâllanden inom institutionen.
Det âr dâ1fôr svârt att frigôra sig frân misstanken att fôrfarandet pâ nâgot vis var
parallellt till forfarandet i harakiriârendet. Den forf?irade tystnad som prâglade
de inblandade i detta ârende och sârskilt dâ jur. kand. Monica Sôderberg och
amanuensen Anna-Lena Gustafsson (fr IOIR nt 129 s 231, tesp. 2l-22 och
43-44)mâste ses mot bakgrunden av vad man numera vet om hur klagoskriften
i det ârendet kom till. Fôrfiiran blir lâttare begriplig om de visste eller fôrestâIlde sig att den klagoskriften tillkommit i maskopi med prefekten Eklund. Men
om prefekten Eklund kunde tillâta sig nâgot sâdant i harakiriârendet kan man
knappast vârja sig mot misstanken att han kunde gôra det ocksâ i andra ârenden.
Den skillnad i stil som framtrâdervid enjâmfôrelse mellan del Gaisos tvâ skrifter antyder att det tillkommit en mellanhand som icke redovisas i skriften. Nâgot forflyktigande av misstanken bidrar forhàllandet icke till.
Om Bilge Tekin var i ond tro i harakiriârendet, âr det svârt att icke stâlla frâgan
hur det fôrhâllit sig med del Gaiso i det senare ârendet.
30
6. KOMPETENSF'RÂGORNA
a. Prefekten Eklunds formella kompetens
I JO-ârendet dnr 2585-2000 gâllde tvisten bl.a. prefektens kompetens vis à vis
Institutet fôr offentlig och internationell râtt AB - hârefter benâmnt IOIR - och
dess personal. Den râttsliga bedômningen av den kompetensen âr fortfarande
en ôppen frâga i avbidan pâ utlâtande frân Justitieombudsmannens sida. Samma kompetensfrâga aktualiseras i fôrevarande ârende som sâlunda kan ses som
en fortsàttning pâ vad som redan ligger hos JO, men studiet av skriftvâxlingen i
det forsta ârendet har denna gâng fôranlett prefekten, professor Ronnie Eklund,
att tillgripa en annan argumentering till stôd fôr sin pàstâdda kompetens att ut-
fârda "en skarp tillsâgelse" . Prefekten gôr gâllande att frâga vore om en fugerd
jâmlikt lagen (2001 :1286) om likabehandling av studenter i hôgskolan for att
motverka diskriminering pâ grund av bl.a. etnisk tillhôrighet och menar att denna gâve prefekten ràtt att "vidta de âtgârder som skâligen kan krâvas", sâvitt
kan utlâsas, utan varje begrânsning.
Fôrordnad extern kursfdrestàndare'
Prefekten pâstâr vidare att "hôgskolan har ansvar âven fôr sina konsulter och
andra medarbetare som anlitas." Men uttrycket "har ansvar fôr" âr helt missvisande. Hôgskolan har varken nâgon behôrighet eller befogenhet i forhâllande
till externa uppdragstagare, som varken torde falla under LAS, LOA eller eventuella kollektivavtal utôver vad avtalet med uppdragstagaren kan innehâlla. Det
finns icke utrymme for nâgon ÿp av bestraffning eller andra repressiva âtgârder mot dessa. Vad som tillâts hôgskolans ftiretrâdare âr att antingen icke ge vederbôrande uppdragstagare fornyat uppdrag, eller att med den verkan det hava
kan ge ge vederbôrande till kânna eventuell 'policy' pâ hôgskolans sida liksom
vilken lagtolkning betrâffande SFS 2001:1286 som man ville fôretrâda. Vilken
effekt sâdana tillkânnagivanden kan ha blir fôrstâs helt beroende av vilken auktoritet som den som uttalar sig mâ kunna hava.
'
Prefekten Eklunds uppfattning atthan âgde kompetens att giva mig 'tillsâgelser' som en fôljd av attjag skulle vara en av prefekten "fôrordnad extern kursfôrestândare" mâste dârfôr redan i sig anses ytterst svagt underbyggd.
Vidare, om prefekten vore av meningen att jagvore 'anstâlld' av universitetet, hade det âlegat honom att i samband med forordnandet utf?irda 'anstâIlningsbevis'. Nâgot sâdant floreligger ovedersâgligen icke trots att det fôrsta
samarbetsavtalet kom till stând 1993.I sjâlva verket âr râttslâget detsamma som
3l
avhandlades i harakiri-ârendet, se IOIR nr 129 s 4l-42 och 'varningar' och 'tillsâgelser' som icke gâr ôver styrelsen i IOIR âr kompetensôverskridanden och
handlingar
u
ltra vires.
Fôrhâllandet bestyrkes av att kursforestândaren i Praktisk Europaprocess
(10 poâng) icke av administrationen pâ Juridiska institutionen uppfattats som
ledamot av lârarkâren. Han finns t.ex. icke med pâ e-mail-delgivningslistan,
vilket vâllat ett antal praktiska problem (senast pâpekade av sekreteraren i Casselstiftelsen Maria Fager Hohenthal). Protester i anslutning dârtill till byràdirektôren Anna-Greta Engvall har icke givit nâgot resultat, ej heller en pâstôtning pâ institutionens IT-expert Dan Olsson, som allenast hânvisade tillbaka till
Anna-Greta Engvall. Fôrhâllandet ffir dârfôr anses ha tillkommit avsiktligt och
varit genomtânkt.
Erinras mâste ocksâ att kursfôrestândaren som benâmnes Programledningen
i ôvningen Sporrong Lônnroth - d.v.s. vad som universitetsbyràkratiskt benâmnes specialkursen Praktisk Europaprocess - agerar pâ uppdrag av samtligaiurï
diska fakulteter i de nordiska lcinderna som beviljar beÿg eller be4tgkrediteringfôr deltagande i kursen. Det âr en barock tanke att alla skulle kunna direkt
lâgga sig i vad som avhandlas pâ IOIR och i vilka termer ('obegâvad', 'krullhârig', 'rôdhârig', 'kan inte skriva svenska' feller danska eller norska] etc. etc.)
b. Prefekten Eklunds sakliga kompetens
P r efekt ens s akl i ga komp et ens
Att prefekten saknar den formella kompetensen att vidtaga disciplinâtgârder
mot mig sâsom inom IOIR ansvarig fôr ôvningen Sporrong LÔnnroth sammanfaller med en saklig inkompetens betrâffande samma Ôvning. Jag skall hâr utveckla resonemanget i anslutning till en erinran som prefekten Eklund tillfôrt
sin'skarpa tillsâgelse', nâmligen
att det inte âr fôrsta gângen som Du ftister uppmârksamhet vid studenters namn, dei svenska sprâket. -.- Jag tvingas dârfor klargôra ftir
Dig -.- att Du upptràtt olâmpligt i studiesituationen. (skrivelse 12.7.2002)
ras bakgrund och ev. frirdigheter
Detta âr en intressant erinran. Sâvitt galler fallet med del Gaiso gâller saken
emellertid inte en'studiesituation'utan ettupprop infôrkommande studier som
del Gaiso avstod ifrân. Jag formodar att det âr prefekten Eklunds alltfôr tyngande arbetsbôrda som varit orsak till denna lapsus calami. Vad gâller harakiriârendet finns dock inte denna invândning. Men erinran visar en uppseendevâckande vilsenhet i pedagogiska sammanhang.
32
Eklunds forestâllning aff man skulle kunna upprâtta deltagarfôrteckningar
o.dyl. utan att frista uppmârksamhet vid studenternas namn har diskuterats relativt utfôrligt i det fôregâende och fâr fortfarande anses yara a\{ det slaget att den
mâste lâmnas utan avseende.
Det âr bekymmersamt alt prefekten Eklund finner det môjligt att ett konstaterande av att nâgon âr môrkhârig har "samband med studentens etniska tillhôrighet" sâsom rekvisitet utformats i § 4 av SFS 2001:1286. Det finns svenska
svenskar - etniska svenskar som det ibland sâgs - som âr ljus- eller môrkhâriga,
liksom i de nordiska lândema i ôvrigt och i Fôrenade Konungariket liksom i
Mellaneuropa. Àven i Italien, Spanien. Grekland, pâ Balkan och i Ryssland
finns individer som âr fôdda ljus- eller môrkhâriga. Emigrationen till Amerika
har tillfôrt befolkningarna dâr samma sârdrag. Nâgot samband mellan hârfiirg
och etnisk tillhôrighet i 4 §:s mening finns dârfrr icke. Dâremot upptar BrB 5:5
anspelning pà hudfiirg i samband med fôrolâmpning som ett moment som kan
medfôra att saken faller under allmânt âtal.
Icke heller namnskicket - frâgan om man skall ha bindestreck eller ej mellan
flera efternamn - har nâgot samband med etniskt ursprung. I Danmark âr det
mycket vanligt med dubbla efternamn vilket mâste ha framgâtt fôr prefekten redan vid en ÿterst ÿlig lâsning av matrikeln ôver ôvningen Sporrong Lônnroth.
Vanligtvis sakna dessa bindestreck (det frnns âven Srrdubbla efternamn sâsom
grevliga âtten Krag Juel Vind Friis). Som en fôljd av den allmânna promiskuiteten som upptrâdde parallellt till de svenska lagândringarna inom familjerâtten
pà 7970-talet bôrjar dubbelnamn numera vara ganska vanliga ocksâ bland
svenska svenskar. Att fora en diskussion om effekterna av att ha eller icke ha
bindestreck har intet att gôra med etniskt ursprung.
Frrimmande spràk
Studenternas sprâkliga ftirdigheter âr givna storheter vid merparten pedagogisk
verksamhet. Prefekten Eklunds fôrestâllning att man skulle kunna bortse frân
dem har han vâdrat i harakiriârendet. I den utveckling han âgnade saken i sitt
yttrande till Rektor 8.3.2000 utforde han resonemanget sâlunda :
Vid mitt samtal med Sundberg den 4 oktober [ 1999] pâpekade jag,
relevanta i att Sundberg hade intresse av att kânna
till
att
jagirie
sâg det
om studenterna behârskade
andra sprâk (IOIR nr 129 s 32).
Denna fràryahar besvarats relativt utfôrligt i min skrivelse 20.7 .2000 till Justitieombudsmannen (IOIR nr 129 s 33-36), men fôrhâllandet har tydligen forbigâtt Eklund. Jag skall dârfor kommentera saken med ÿterligare nâgra ord.
33
Att en svensk universitetslàrare lever i forestâllningen om sprâkbehârskningens irrelevans âr ovanligt. Tvârtom brukar betydelsen av sâ breda sprâk-
kunskaper som môjligt understrykas. Anledningen dârtill âr fôrstâs genuint
svensk : det svenska sprâkomrâdet âr relativt sett mycket litet och nâsta alla kulturella kontakter mâste ske pâ omgivningens villkor och dâr talas inte svenska
utan andra sprâk som man mâste behârska om icke kontakterna kan fôras pâ nâgot av de stora vârldssprâken. Prefekten Eklunds engelska âr inte sà dâlig och
hans âktenskap med en dam frân Filippinema mâste ha giort honom intensivt
medveten om betydelsen av att kunna frâmmande sprâk.
Universitetsundervisningen gârutpâ att fôrsâtta studentema i en lâroprocess
och denna lâroprocess skall frâmjas av vederbôrande lârare. Lâraren mâste dârfôr inhâmta mesta môjliga om studentens forutsâttningar i lâroprocessen fôr att
kunna hjâlpa till och firlla sin lârarfunktion, och dârvidlag âr behârskningen av
frâmmande sprâk vâsentlig, sâ vâsentlig att viss frâmmande sprâkbehârskning
brukar vara ell villkor fôr att fâ bôrja studera pâ universitet.
Pà den juridiska sidan âr emellertid inte alla kurser likvârdiga i detta hânseende. Jag âr fullt ôvertygad om att man pâ arbetsrâttens fiilt varifrân prefekten
Eklund har sin pedagogiska erfarenhet kunnat reda sig ett lângt stycke utan att
ôver huvud ôppna en bok pâ annat ân svenska. Men tiderna har drastiskt forândrats sedan 1965 dà jagtenterade Eklund i arbetsrâtt. Den allmânna internationa-
liseringen som kom med Olof Palmes regim, europeiseringen som kom med
Europakonventionen om de mânskliga râttigheterna, och 1995 anslutningen till
EU har tvingat in de svenska juristerna i en vârld som tilltagande domineras av
andra sprâk ân svenska. I Fôrenta Staterna och Fôrenade Konungariket har man
dominerat vârldsarenan i sâdan omfattning allman ansett att det râckte med att
tala sitt eget engelska sprâk. Kunskaper i andra spràk har varit en sâllsynthet i
dessa lânder enligt vad jag sjâlv kunnat konstatera vid mina séjourer som gâstprofessor. Men Sverige har icke den dominansen att man kan kosta pâ sig en
motsvarande provinsialism, hur storvulna fôrestâllningar man ân odlat inom
den svenska arbetsrâtten om dess sârskilda globalt uppburna fortjânster. Dârtill
âr det nya Europa fortfarande kaotiskt sprâkligt sett, samtidigt som vi kommit
att leva oândligt mycket nârmare utlandet ân tidigare. Betydelsen av sprâkbehârskningen har dârfôr nârmast ôkat, allmânt sett, och sârskilt har sâ varit fallet
inom lâroomrâden sâdana som Europaprocessen, dâr jag bedriver min lârarverksamhet (ifr IOIR nr 129 s 34-36).
Mot den bakgrunden àr det nârmast chockerande att pâtrâffa
en universitetslâ-
rare som sàger sig inte kunna fôrstâ sprâkkunskapernas relevans. Att han skulle
lâta sin provinsiella instâllning styra lorvaltningen av prefektâmbetet âr orovâckande och nâgot som fôrvisso pâkallar Justitieombudsmannens uppmârksamhet.
34
Studenternas bakgrund
En prefekt bôr rimligtvis iakttaga en viss âterhâllsamhet pâ omrâden som han
inte till fullo behârskar. Kursen i Praktisk Europaprocess âr sârskilt be§mmersam ur den synpunkten. Den bygger nâmligen pâ en variant av den s.k. Lancaster-metoden som jag sjâlv vidareutvecklat (ft IOIR nr 129 s 209 med vidare
hânvisningar). Studenterna blir varandras làrare. Lancastermetoden tilllâmpades brett i skolvâsendet i riket pà 1800ta1et och in pâ 1900-talet. Metoden har t.o.m. fâtt ett litet museum i Vadstena. Fôr att metoden skall vara framgângsrik fordras en god personkânnedom och Programledningen fâr fôrskaffa
sig den vid de fâ tillf?illen som stâr till buds. Huvudtillfiillet âr uppropet innan
kursen bôrjar, samt de tillfiillen till konversationer med enskilda studenter som
kan yppa sig under kursens gâng. Fôrdenskull fâr studenterna normalt forfrâgningar om forutom sprâkkunskaperna - sin bakgrund och sina ambitioner med
kursen, och svaren âr fôrstâs intressanta och hjâlpsamma, framfôr allt for medstudenterna, men ocksâ for lâraren som skall jâmka allt mot ett lyckligt slut.
Mot denna bakgrund âr det forvisso chockerande att pâtrâffa en prefekt med
en nàgot outvecklad sjâlvkritik som stâr helt frâmmande for den studentnâra
pedagogiken i ôvningen och vill pâtvinga densamma nàgon slags datoriserad
och anonymiserad deltagarregistrering som - prefekten fôrhoppningsvis ovetande - skulle ruinera hela metoden. En sâdan hantering av prefektuppdraget
borde pâkalla Justitieombudsmannens sârskilda intresse.
Nyft an med p er s onkonfr ont ati onen
Det skall kanske icke fôrdôljas att man numera - 1968 ârs begivenheter kan
kanske sâttas som en vattendelare - ibland Ër uppleva kursdeltagare som infunnit sig i helt kursfràmmande syften. Den fôrut berôrda personkonfrontationen kan ha en nyttig funktion ocksâ i sâdana sammanhang. Att den misslyckats
i de nu aktuella fallen sammanhânger med motivlâget pâ studentemas sida.
del Gaisos fall âr en god illustration.
Om del Gaiso vid uppropet givit till kânna att han - som han lângt senare pâstod att han var - var chockad och krânkt av den respektlôshet som personkontakten och upplysningen om principen fôr namnlistor innefattade, hade fôr det
fôrsta hans sprâkliga missflorstând kunnat klaras ut och fôr det andra hans medstudenter kunnat tala honom till râtta och ffi honom integrerad i klubbsammanhanget. Att sâ icke blev fallet berodde sâlunda helt pâ att del Gaiso vilseledde
sina medstudenter genom att ingenting vilja sâga. Mot sâdant beteende fôrmâr
personkonfrontationen foga.
Motsvarande situation fôrelâg i Bilge Tekins fall. Dâr skedde kontakten vid
ett tillftilligt môte, och Bilge Tekin blev i vanlig ordning tillfrâgad om sprâk-
35
kunskaperna. Eftersom hon gav oriktiga uppgifter kunde kontakten icke fordjupas, ÿvârr, eftersom hennes via familjen insikter om fastighetsfôrhâllandena
vid Bosporen kunde lett vidare till en givande diskussion om de turkcypriotiska
fastighetsforhâllandena som det ârets ôvning rôrde vid.
7. YRKANDE
Min kurs med dess focusering pâ internationella sprâk och dess sârskilda studentnâra pedagogiska metod har tillvunnit sig allmân respekt och uppskattning.
Fôrhâllandet har markerats genom icke blott deltagandet av domare frân de
hôgsta domstolama i de nordiska lânderna och Europa i domarpanelerna utan
ocksâ genom de generôsa mottagningar fôr fraternisering som huvudstâderna i
de nordiska lânderna berett deltagarna (Oslo (1993), Reykjavik (1994), Hel-
singfors (1996) och Stockholm
(
1
997)) liksom rektorer, prorektorer och deka-
ner vid universiteten i Kôpenhamn (2000), Helsingfors (2001) och Uppsala
(2002), vartill kommer den markering att justitieminister Thomas Bodstrôm
deltog i receptionen och hôll tal till deltagarna vid ârets ôvning. Mitt engagemang fôr ôvningen och dess pedagogiska metod fôr att sprida kunskapen om de
mânskliga râttigheterna har till sist i àr fôranlett mitt inval som utlândsk he-
dersledamot i amerikanska vetenskapsakademin - American Academy of Arts
and Sciences.
Att under sâdana forhâllanden behôva lida att prefekten saboterar sjâlva
sprâkinriktningen och den pedagogiska metoden under âteropande av en ytterst
tvivelaktig tolkning av ett mâlsâttningsstadgande pâ fôranledande av en ung
chilensk politicos, som uppenbart âr lute i kursfrâmmande ârenden, âr icke
mindre ân groteskt. Sâvittjag kan se âr det frâgaom détournement de pouvoir.
Jag fâr hemstâlla att Justitieombudsmannen ville granska i vad mân prefekten Eklund har râttsligt stôd fôr sin uppfattning, och jag menar att alla felaktigheter och godtyckligheter som forekommit frân prefektens sida i detta ârende liksom i det tidigare - ger starkt stôd for att hâvda en vida snâvare tolkning av
prefektens befogenheter ân han sjâlv varit sinnad att medge. Vâgledande uttalanden frân Justitieombudsmannens sida i denna del synas erforderliga.
Stockholm den22 augusti 2002
Jacob W.F. Sundberg
Juris professor emeritus
36
ANNEX
STOCKHOLMS
U N IVERSITET
Juridisko inslitutionen
Stockholm 2002-07-12
Professor emer. Jacob Sundberg
Uggelviksgatan 9
114 27 Stockholrn
Ang. skrivelse 2 aptîI2002 ftàn iur. stud. Diego Ortiz del Gaiso
I
fôrevarande -rende fôreligger
Ditt yttrande 2O0l-05-01, Ortiz del Gaisos yttrande 2002-05-15 ôvet
Din skrivelse och Ditt yttrande 2002-06-03 ôver Ortiz del Gaisos skrivelse. Du inkom med ny
sknvelse 2002-05-17 vari Du tillfogar üssa upplysningar om bl.a. Ortiz del Gaisos Fôrâldrar.
del Garso har beretts
Jag eÀntzt
Ottiz
tillfiIle att yttra sig ôver vad Du tillfôrt ârendet, men avstâtt.
om fôlfande: Hôgskolan skall enligt lag Q001:1286) om likabehandling av studenter i
hôgskolan mowerka diskriminering pâ grund av bl.a. etnisk tillhôrighet. Hôgskolzn skall vidta
àtgprder fôr att fôrebygga och fôrhindra att en student utsâtts fôr krânlande tillmâlen pâ grund av
bl.a. etnisk tillhôrighet. Hôgskolan skall i ea sâdant fall utreda omstàndighetema och vidta de
âtgàrder som skâligen kan krâvas. Det âr den trakasserade som avgôr vilka handlingar och beteenden
Hôgskolan har ansvat âven fôr sina
som âr krânkande, vilket framgâr av lagstiftrringsfôrarbetenâ.
konsulter och andra medarbetare som anlitas. Ombudsmannen mot itnisk diskriminering hat
tillsynsansvat ôver att lagen efterlevs,
Utredningen i ârendet
ürr.
folj"rrd.. Du har som kursfôrestândate i kursen Praktisk europaprocess i
till Oruz del Gaiso uttryckt Dig pâ ett sâtt som han anser âr ktânkande ('Àllmânt
fôrhàllande
môrkhârig ser jag"). Detta har skett i nârvaro av andta studenter i kursen. Ortiz del Gaiso âr av
chilensk hàrkomst. Vad Du hat sagt skall bedômas pâ basis av hur
del Gaiso.
Ditt yttrande har vàllat Ortiz del Gaiso obehag och
Ditt yttrande uppfattats av Ordz
skada.
Du motivetat Ditt handlande
med att Du behôvde ett "sàrskiljande yttre attribut" pâ Ortiz del Gaiso. Erùigt min ringa mening
hade samma syfte uppnâtts om Du
Postodress:
i stâllet ânvânt hans narul.
Besôksodress:
I0
Telefon:
Stockholms Universilet Universitetsvôgen
Juridisko instituiionen Hus C
Telefox:
SE.l06
08-612
9l Slockholm Frescoti
08-l 6 20 00
4l
09
Det âtende som iag hade att hândlâgga 1999, dâ studentema i advokatklubbcn Palme fôtde sina
klagomâü gâüande Dig
i skrivelse 1999-06-08 till Rektor poss 29, dnt 380/99), och i liuset av mitt
sedermera fattade beslut 1999-10-04 i ârendet, kan erinra om att det inte âr fôrsta gângen som
Du
Fister uppmàrksamhet vrd studenters namn, detas bakgrund och ev. fârdighetet i svenska sprâket.
Àven i detta âtende har Du anfôtt synpunkter pâ Ortiz del Gaisos fôrmâga att uttrycka sig pâ
svenska, men âven hans familjesituation. Detta ârende
rôr dock inte andra frâgor ân Ditt eget
upptrâdande i en undervisningssituation.
Jag kan mot bakgnrnd av vad som framkommit
mot Ortiz del Gaiso âr klandervârt.
Sâ
i ârendet inte 6nna annat ân att Ditt upptrâdande
.
bôt inte en medarbetare vid Juridiska institutionen,
Stockholms universitet upp;âda. Jag wingas dârfôr klargôm fôr Dig - som av mig fôtordnad extem
kursfôrestândare
-
att Du uppüâtt olâmpligt i studiesituationen. Detta âr att uppfatta som en skarp
tillsâgelse.
Âtendet ât dârmed avslutat.
cc. jur. stud. Diego
Ortiz del Gaiso, Fyrverkarbacken23,ll2 60 Stockholm
OM EUROPAKONVENTIONEN OCH TAVLINGEN
Anfôrande vid informationsmôtet
8.
11
.200
1
rÔrande Sporrong Lônnroth
XVIII
1. Denna ôr,ningen âr byggd pà Europakonventionen som gâller som lag i alla
de nordiska lânderna, i Sverige pâ grund av sFS 1994:1219. Det âr en mârklig
konvention. Det har aldrig funnits nâgot liknande fôrut. Konventionssystemet
innebâr att man kan tvista med egen regering om tillâtligheten av ingripanden
mot en sjâlv. Systemet âr icke sâ mycket 'naturrâtt' som en grâns flor vad statsmakten legitimt kan gôra. Det betyder ett enormt steg framât, nâr man tânker pâ
statsmakter som offrat mànga miljoner mânniskor fôr mystiska idéer om att de
tillhôrt fel klass eller fel ras. Systemet âr tânkt som ett "eatly warning system".
Om man klipper ogrâset innan det hunnit bôrja vâxa, sâ behôver man inte riske-
ra att det sedan vâxer en ôver huludet.
Z.Det âr pâ detta system som ôvningen Sporrong Lônnroth âr byggd. Det finns
tolv advokatklubbar som tâvla inbôrdes. Klubbarna kommer frân tio nordiska
universitet i de fem nordiska làndema. Tvisten som tâvlingen rôr âr alltid placerad i ett nordiskt land. De tâvlande floretrâda i matchema endera en klagande eller svaranderegeringen. Svaranderegeringen âr alltid Kalmarunionen, som pà
sin tid (1397-1521) fôrenade hela Norden under en regering, frân Breida{ord
pâ Island
till Viborg innerst i Finska Viken i ôst.
3. Advokatklubbarna àr autonoma. De bestâmmer sjâlva vilka som skall antagas som medlemmar med hjalp av egna uttagningsfÔrfaranden. De bestâmmer
sjâlva sin egen organisation. Vanligen har den foreningsform, men det âr inte
nôdvândigt. Man har utsett en advokat som ordfôrande, men hans eller hennes
uppgift âr framfôr allt representativ. Advokaten skall hâlla ihop klubben. Det
finns ocksâ eî custos (vâktare). Custos fôretrâder Programledningen i klubben
39
och svarar for att de tâvlande hâller sig till samma regler som de elva andra
klubbarna. Custos kritiserar klubbens inlagor pâ fôrberedelsestadiet, men âr
sjâlv inte tâvlande. Och efter sjutton âr finns det ocksâ seniorer som engagerar
sig pâ olika sâtt i tâvlingen och i vâgledning av de tâvlande.
4. Europakonventionen i sin tur âr byggd i tvâ delar. Dels âr det en râttighetska-
talog, dels âr det en del om institutionerna. Intill 1.11.1998 var institutionerna
tre : Kommissionen, Domstolen, och Ministerkommittén. Numera âr de tvâ :
den nya Domstolen och Ministerkommittén. Kommissionen har fôrsvunnit. Vi
har fôrenklat det institutionella till en eninstansprocess inflor den Europeiska
Domstolen. Dârfôr behôver Ni egentligen inte bry Er om den institutionella delen annat ân som en erinran att en myckenhet prejudikat âstadkoms av den gamla Kommissionen. Men det âr viktigt att komma ihâg Ministerkommittén, som
ôvervakar exekutionen av domarna - att staterna "râttar sig efter domarna"
(Art. 46) - och dari ligger att man respekterar alla avkunnade domar som prejudikat - "genom att de mânskliga râttigheterna ... fôrstâs och iakttagas gemensamt" (Preambulen). Vad Ministerkommittén gôr âr attmaî ôvervakar att skadestând betalas, att felaktiga domar blir resta eller annorledes oskadliggiorda,
och att utdômda râttstillstând blir ândrade sâ att nâgot nytt liknande fall inte kan
uppkomma igen ("general measures"). Det âr 'stâlet' i systemet, i hânderna pâ
ett litet sekretariat som betjânar Ministerkommittén.
5. Viktigast fôr Er del âr fôrstâs rrittighetskatalogen, dâr râttigheterna proklameras och undantagen specificeras. Det hela âr ganska likt râttighetskatalogen i
RF som Ni har haft kontakt med i statsrâtten, med den skillnaden att dessa europeiska râttigheter âr reella och processbara infôr ojâviga icke-svenska domare
pâ ett sâtt som man i den nordiska juridiska kulturen icke varit van vid (till skillnad frân t.ex. lâget i USA). Râttigheterna gâller ocksâ vardagsjuridiken : frihetsberôvanden, râtten till domstol, domstolarnas ojâvighet, skydd mot diskri-
minering av olika slag, nâr fordras det lag till stôd for ett myndighetsingripande
och nâr inte? Och vad forstâs fôrresten med 'lag'?
6. Europakonventionen àr ettprejudikatsystem. De prejudikat som tillkom fôre
1.1 1.1998 bildar en acquis, och den nya Domstolen har accepterat denna gamla
prejudikatmassa som bindande prejudikat fôr sig. Prejudikaten har ocksâ direkt
prejudikatverkan i de nationella systemen. Det âr samma prejudikatverkan som
alltid skapas, nâr ett land underkastar sig en internationell domstol. Hade domen inte prejudikatverkan vore det ingen vits med att acceptera t.ex. Haagdomstolens eller Luxemburgdomstolens jurisdiktion. Men i Strasbourgsystemets
40
fall
sâ skârps verkan genom Ministerkommitténs ôvervakning. Prejudikatver-
kan i Sverige markeras numera i den blâ lagboken ('tjocka boken' - Sveriges
Rikes Lag utg. Av Olle Hôglund) genom listandet av alla de europeiska prejudikaten under Europakonventionens artiklar i SFS 1994: 1219, som forklarar konventionen gâlla som lag. Om prejudikatmâlet riktar sig mot Sverige, finner man
ocksà namnet pâ klaganden utsatt.
7.Detâr ett enormt system. Det finns tusentals domar, och ôver 30.000 mâl infôr Kommissionen innan den avskaffades. Det finns alltsâ rika kâllor att ôsa ur.
Allt ar skrivet pâ engelska eller franska. Alla lagen âr sâ till vida lika stâllda.
Men bakom varje màl finns fôrstâs ocksâ en lokal historia. Har man ràtt sprâkkunskaper kan man hitta den lokala historien och fànga upp ett och annat visdomskorn den vâgen. Att det finns sâ mânga av frâmmande stam hâr pâ universitetet numera ger ôkade môjligheter att lâsa den litteraturen, mâ den vara tryckt
pâ polska eller italienska, grekiska eller turkiska etc. Hâr kan slumpen spela in.
I slutândan av skriftvâxlingen fâr emellertid alla làsa allas skrifter och kan lâra
dârav. Vad har man missat och vad har man giort fel? Men det âr brâttom fôr
man har bara efifaalveckor till forfogande fôr begrundan och diskussion inom
laget.
8. Ôvningen Sporrong Lônnroth âr en stor upplevelse, det âr en europeisk upp-
levelse, och det âr en nordisk upplevelse attvara med. Och alltsammans gâller
ytterst den vardagsjuridik, som Ni lârt in hâr vid fakulteten under alla de gângna
âren.
9.
Till
sist nâgra ord om den mera jordnâra nyttan med deltagandet. Den hâr ôv-
ningen har pàgëttt i 17 àr - sedan 1984. Varje âr kommer det studenter till mig
som vill ha en rekommendotion. De har tagit examen och nu vill de ut i vida
vârlden. Men nâr de sôker in vid frâmmande universitet och institutioner, kommer de underfund med att man dâr vill att de skall kunna visa upp rekommendationer frân reputerligt akademiskt folk, som garanterar att de kânner dem och
vill tala vâl om dem. Dâ kommer de unga juristema underfund med att det
svenska universitetssystemet âr sâllsynt illa làmpat fôr studenter med sâdana
behov. Det beror pâ att studentema nâstan aldrig trâffar sina professorer, och
professorerna 1âr aldrig kânna sina studenter nârmare. Hâr har vi fiutt-kurser
och massundervisning. I utlandet tillhôr man ofta en klass pâ ett eller ett par
dussin elever, som har samma professor en eller ett par terminer, och dâr professorn dârfôr kan sina studenter utan och innan. Det enda stâlle dâr studenterna
faktiskt kan visa upp sig och vad de gâr for infor en professor, det âr PEP:en.
4t
Dâr har Ni varit samman med Era klubbkamrater i nâstan en termin, och Ni kan
varandra utan och innan, och till sist framtrâder Ni publikt vid plâderingssessionen och gôr djupa intryck pâ Era auditorier. Kursfôrestândaren - det âr jag det ffir hâr just den kontakt med studenten som sedan blir sâ viktig nàr Ni sôker Era
rekommendationer. Jag blir ganska ofta kontaktad i sâdana ârenden, och ofta
kan jag skriva nàgot uppskattande, och ibland kan jag t.o.m. hànvisa till bildmaterial i Ârsrapporten. Det frnns âtskilliga numera som âberopat och ffitt tjânst
just dârfôr att de figurerat som plâderare - eller bâste plâderare - i en Ârsrap-
port, eller varit omvittnat skickliga skribenter i skriftvâxlingen.
Detta âr ocksâ nâgot att tânka pâ.
Jacob W.F. Sundberg
42
INDEX
Fôrfattningsregister
Brottsbalken 21.12.1962 (SFS
Kap.3-6,
19
Hàlso- och sjukttàrdslagen j0.6.1982 (SFS
1982:763),19
1962:700)
5 kap. 3 §, 18
5 §, 18,
33
20
Polislagen 7.6.1984 (SFS 1984:387), 20
kap.l §, 18
1974 àrs regeringsform (SFS 1998:1437
wck), 42
*r"
om-
Hdgskolelagen 5.5.1977 ( SFS 1977:218),
ji.Tï,l:i!ff;;::;:#,1";;,";',:z;
tigheterna och de grundlciggandefriheterna
( sFS 1994:1219, SFS 1998:',712 omtryck)
13,19,39,41,
5,
EuroPakonventionen, 6,
11
, 13, 14, 19,34
Art.46,42
19,20
Lag 28.4.1994 om offentlig anstàllning
(LOA), (SFS 1994:260), 18,20, 31
§22,18
Hôgskolefdrordningen 5.5.1977 (SFS
1977:263, SFS 1988:1060 omtryck), 5
Kap. 11,19
Kap. 15, 23 §, 30
Lag 24.2.1982 om anstrillningsskydd (LAS)
(SFS 1982:80), 18,20, 31
Lag 20.12-2001 om likabehandling av studenter i hr)gskolan (SFS 2001:1286)' 18,20,
,
26,31 ,37
4 §,33
43
Sak- och personregister
A.
Arlanda flygplats,22
abderiti skt forbàllande, 27
'abrupt avslutande av telefonsamtal' , 21, 25,
artiga ordalag, T
autonomi, klubbarnas, 39
avhandlingar, 14
avhopp, del Gaisos,23
avsluta telefonsamtal, 2 1, 25, 26, 27
26,27
"Academic Freedom at the Universiÿ
Stockholm",
acquis,42
of
10
B
administrationen pâ Juridiska institutionen, 32
admini strativ hantering av kur s deltagama, 22
advokater, 14,41
advokatklubb, 20, 22, 39
Advokatklubb amas Prâd, 22
advokatklubben Palme, 38
Affdrenfr. Eddan t. Ekeldf, 8
beslutsfattande, 6
affarer,6
Agell, Ànders, 14
bestraffning,3l
bibliografiema,
'aktualisera', 22, 25, 26, 27
bildad svenska,25
bildmaterial i Ârsrapporten, 42
bindestreck mellan efternamn , 23, 33
Albin, Per,
12
allmân râttslâra, 5, 8, 14
allmânna râttslârans problematik, 8
bakgrund, studentemas, 32, 3 5, 38
Balkan, 33
befordringar, pâverkan av, 6
Bernitz, Ult 8, 9, 10
beslut 4.10.1999, prefekten Eklunds, 38
14
bitrâdande prefekt, 17
"allmânt môrkhàig",24
blâ lagboken, 43
Bodstrôm, Thomas, 36
allmânt âtal, 18, 33
ambitioner, 35
Bosporen, 36
American Academy ofArts and Sciences,15,36
amerikanska vetenskapsakademin, 1 5, 36
Breida{ord, 39
bristande behârskning av svenska spràket,27
anakronistisk berâttelse, I 2
brottsrekvisiten, 19
andra sprâk, 33
bâste plâderare, 44
anmâla\23
anmâlningar
bôter, 18
till
kursen, 21
anonymiserad deltagarregistrering,
anslutningen till EU, 34
anstâIld, 18,31
anstâllningsbevis, 3 I
Arbetsdomstolen, 10
arbetsrâtten, 34
arbetsrâttslagstiftningen,
I7
3
5
C
chans att vinna en tàv1nrlg,27
Chile, 30
chilenare, 15,30
chilensk hârkomst, 37
chilensk spanska, 28
chilenska economicos, 30
fôrhâllandena,24
chilenskanamn,24,28
chtlenska politicos, 30, 36
Chinapah, Eva,2},2l
'chockad', 23,28,29,35
civiliserad kutym, 7
Club Palme Dahlman,2l
Club Sôdermark,23,24,29
Eek, Hilding, 9
chilenska
"Cultural Revolution [at the University
Stockholml", 10
efternamn,2l
efternamn, ûlàndska, 22, 2'7
Eklund,Ronnie, 17,20
ekonomiska skâl, 30
e-mail-delgivningslistan, 32
emigrationen till Amerika, 33
engelska sprâket, 34,41
of
Engvall, Anna-Greta, 32
eninstaasprocess,4O
custos,23,29,39,40
enskilt àtal, 18
entledigande frân Professuren, 8
D
erbjudande,
l1
Danmark,26,33
danska sprâket, 32
datoriserad,3S
dekanus,9,36
S
etnisk tillhôrighet' 17,18,33,37
'etniska svenskar', 33
Danelius, Hans,
"Ett krig om Jenkins ôra", 14
EU-anslutningen, 13
EuroPa,34,36
delegationsuppvaktningftirprefekten, Europa-domstolet,75'42
Europakonventionens genomslag i svenskju-
Eklund,2l
de Los Santos, familjen,
deltagarlistor, 26,27
15
ridik,
,33
demagoger,s
détournement de pouvoir,36
Detter De Lupis, Ingrid, 9, 1 I
diplomati, 27
'direkt effekt', 1 1
disciplinàtgard ,20,32
disciplinârbestraffning, 18, 19
diskriminering,27,37,42
DO:s tillsynsansvar, 1 8
docenten i intemationell râtt, grevinnan
De Lupis, 1l
dokumentationen, 5
42
14,36
domarpanelema, 14,36
domarâmbetena, 13
domstolarnas ojîivrghet, 42
domar blir resta,
domare,
Domstolen, Europeiska, 15,
"dramatiska remissen", 7
42
dubbla efternamn, 33
'dubbla institutionaliseringen',
dâlig skolgâng,28
dâlig svenska, 28
E
system",4l
economicos,3O
"early warning
11
Ewopakonventionens inlorlivande med
svenskrâtt, 14
Europakonventionens rôst' 13
Europaprocessen, 34
euroPeiseringen, 34
exekutionen, 42
expeditionslistor, 1 3
extemkursftirestândare,38
extern uppdragstagare, 31
Detter F
Fager Hohenthal, Maria, 32
fakulteten, 29
fakultetens yttrande, 7
familjen de Los Santos, 15
familjerâtten, 33
familjesituation, 38
fastighetsforhâllanden, 36
fel klass, 41
fel ras, 41
fest,21,25
6
Filippinerna, 34
Finland,26
Finska Viken, 39
fiutt-kurser, 41
FN-konventionen, ll
folk av frâmmande stam, 28
folkrâttens regler, l0
45
folkrâttsliga reglemas direkta tillâmplighet,
folkrâttssakkunniga, 9
formell kompetens,
31
fortsatta trakasserier, 18,
fr. Eddan t. Ekelôf,g
11
19
grekiska sprâket, 4l
Grekland, 33
grevinnan, 14. Se âven Detter De Lupis, Ingrid.
grâlsjuka, 25
Gustafsson,Anna-Lena, 18,20,21,22,27,30
41
franska spràket,
fraternisering, 36
gâstprofessor, 34
fraterniseringsmottagningen, 23, 24,
H
29
frihetsberôvanden,42
Fritiofs Saga,25
frâmjagodaarbetsftirhâllanden,30
frâmja goda ftirhâllanden, 28
frâmmande stam,43
full bemanning , 25, 29
ÿrdubbla efternamn, 33
ftingelse, 18
ftirdigheter i svenska sprâket, 38
f?irgkopiator, fakûteters,24,29
fôrdrôjda 'chocken', 29
ftiredraganden, 6
ftirelâsning,23
ftirelâsningsserie i internationell râtt, 10
Fôrenade Konungariket, 33, 34
Haagdomstolen, 40
hatdikap,25,29
handlingarultravires,32
handlâggare hos DO, Bilge Tekin,18
handlâggama, 9
Hansen, Krister, 10,
1 1
ha ansvar, 31
Harakiri. Envitbok,74,l7,20,22
harakiriaffiiren, 18, 29
'harakiri-gruppen',20
harakiriârendet, 17 ,27 ,30,32, 33
Harvard University, 15
HD,
14
Hellner, Jan,6
Helsingfors,36
"Fôreningsfrihet och stridsâtgârderpâ arbets- hierarkisk struktur, 5
marknaden. Gustafssonmâlet i perspektiv", 'hotade' mina studenter, 9
11,14
'hot',
34
30
fiimyatuppdrag,
31
38
8
'hovrnâlarskola', Jan Hellners, 6
hudfiirg, 33
hôgskolan, 17, 18
hôgskolans ingriparde,21
hôgskolestudierna, 19
hôvlig svenska,2T
Fôrenta Staterna,
fôrfiirad tystnad,
ftirlikning med universitetet,
ftirmâga attklara av tâvlingen,
lormâga att ut§cka sig,
10
21
f<iro1âmpning, 18,33
ft)rolâmpningsmâl, 19
fôrordnad extem kursftirestândare,
"fôrstucket hot", 8
3
I
I
ftirstâsprâkkunskapernasrelevans,34
ftirtrângnings-kulturen, 6,12,13
fôrvaltningen av prefektâmbetet,34
fôrândrade universitet, det, 5
icke-anstâllda, I 9
icke-personer, 12
icke-svenskafakulteter,2T
icke-svenska universitet, 27
icke-temata, 12
rderftifieril;lg,24,25
inflÿande,5
G
Gaiso, del, 28,29,30,35. Se âven Ortiz
Gaiso
measures',40
informationsmôtet, 39
inkompetens,6
innehâIlslôshet, 20
Institutetfôr offentlig och internationell rcitt
del
'general
god kânsla fôr det svenska sprâket,
god vân,
21
28
AB,3l
institutionella delen av Europakonventionen,42
institutionema, 42
instâmplingen av klagosl«iften, 29
godtycklighet, 20
gott samarbete, 30
46
insyn, 5
komparativ râtt, 6
integritet, 19
intema lagstiftning, 10
International Law, l0
kompetens,2l
intemationaliseringen, 34
internationell domstol, 42
intemationell râtt, 5
intemationell râttsPraxis, 10
internationella sprâk, 36
intrâde i god tro, s6ka,24,29
invandring frân vilt frâmmande liinder, 12
Island,26,47
konflikt,23
konsulter, 17,31,37
kontakt med studenten, 44. Se âven personkontakt.
Konventionens systematik och metod, 13
konversationer, 35
Krag Juel Vind Friis, 33
krullhàrig, 32
krânkande tillmâlen, 17, 18, 26. 37
Italien, 33
italienska spraket, 41
IT-revolutionen,
kompetensôverskridande, 32
konferensen om Lagar, râttigheter och Europakonventionen om de mânskliga râttighetema, 12
13
Iusbtiraren, T
krânkande, 19,23, 27
'kriinker enskilda studenters person', 21
krânkningar, 19, 21, 25, 27, 28, 29, 35
J
KTH,27
ius docendi affiiren, 6, 10, 72
JO:s âmbetsberâttelse, 14
JO-klagomâl, 14
JO-rapport, 14
JO-âmbetet, 14, 15
Josefsson, Calle, 10,
1
I
jur. stud., 19
fakulteten i Stockholm, 9
fakulteten, 8
fakultetens professorer, I I
fakultetens remissyttrande, 9
fakultetens uppgift, I 8
j uridiska fakultetsnâmnden, 7
juridiskt tillâtna namnskick, 28
juridiska
juridiska
juridiska
juridiska
juridiska
kubansk modell, samhâllsutveckling pâ, 30
kunna frâmmande spràk, 34
kunskaper i tukiska sprâket, 1 8
kurdiska sprâket, 28
kursfrâmmande syften, 35, 36
kursforestândare i kursen Praktisk europaprocess, 37
kursfôrestândarery I 4, 23, 29, 30, 44
kurslitteraturen, l0
kursândring, juridiska fakultetens, 8
kânna igen sina studenter,24
kânna sina studenter, 43
kânslosvall,27
juristutbildningery 14
kânsloutbrott, 24
justitieombudsmannen, 19, 20, 26
jâvsinvândnin g, 77 , 27
L
lag (begreppet), 40
K
Lagercrantz, Leo,
Kalmarunionen,4l
Karl Johan, 12
kejsarvansinne , 12,20
klagomâl,38
lagkonkurrens, 20
klandervârt, 38
klubb-bilderna i Àrsrapporten, 24, 29
klubbkamrater, 44
klubbledningen, 29
13
lagpositivism,9
lagstiftning, 8, 9, 11,
13
lagstiftningsfô r arbeten, 77, 37
lagtolkning, 31
Lancaster-metoden, 35
LAS-vaming, 22, 25, 26, 27
latinskt temperament, 28
kollegial, 5
kollektivavtal, 18,31
Kommissionen, Europeiska, 40, 4l
ledamot av lâr arkàr en, 3 2
kommunikationer, 13
linjenâmnden, 6, 1l
legitimt,4l
Lidgard, Hans-Henrik, 8, 9
47
10
linjenâmndsârende,9
lista, 28
ljôg, 7, 8
linjeniimndens tillstând,
Lodin, Sven Olof,1
Lund, Lars,21
Luxemburgdomstolen,
liiggapà
luren,2l
miinskliga'basrâttigheter',
10
môrkhârig, 29,33,37
N
mmn,32, 37 ,38
namnjuridik, 23
40
lâmnas utan avseende, 26,27 ,
lângre distans,
lârare i âmnet,
7
8
lârofrâga,8
'1ôgnindustri', 12
1ôn,9
Lônnroth, Lars, 1l
mâltânkande, 19
mânadsvis efteràt,29
33
namnjuridisk betraktelse, 28
namnlistor,24
namnskicket, 33
natunâtt,
l
nedlâtande,21
neutralitet, 12
neutralitetsmyt, 12
NewYorkUniversiÿ,
M
15
nonsensklagomàl, 14,15,26,27
mansdomineradechilenskafamiljer,24
nordiskajuridiskakulturen,40
Martin,
nordiska 1ândema, 33, 36
nordiskt material, 13
Norge, 9, 26
normal sprâkf<irstàelse, 26
norska sprâket,32
Naess, Therese, 8
Paù,27
marxistisk juridik, 6
maskopi mellan prefekt och studenter,
massmediamiljôn, 13
30
massundervisning,43
matrikeln ôver ôvningen Sporrong
Lônnroth,
26,33
medarbetare,
3 1,
37
12
Mellaneuropa,33
mellanhand,3O
militâra sfiiren, 12
minimera skadan, 9
Ministerkommittén,4l
ministerkommitténs ôvervakning,4l
minne, hâlla intresset i, 8
minnesanteckntngama,22
minnesbild, 24
missnôjet, 21
misstar sig, 7
moderns eftemamn, 24
modersmâlet, 28
Moot Court Competition, 8
mottagningar, stâdemas, 36
museum i Vadstena, 35
'mussla pâ Nato-fartygets skrov', 12
myndighetsingripande,42
myndighetsutôvning, 18
mâlangivelser, 19
mâlsâgande, 19
mâlsiittningsstadgande, 17,19,20,36
mediaindustrin,
O
obegàvad,32
obehag, 18,37
'offentliga lôgnen',
12
ogrâs, 41
ojâviga icke-svenska domare,42
okând,,26
Olsson, Dan,32
'olâmpligt', 22,32,38
Omfackordfrirandens lônescittning, 14
ombudsmannen mot etnisk diskriminering
(DO), 17,37
'omrâde som saknade itvandrare' ,27
omslagsbild, Iusbârarens, 7
ordet 'krânkning', 27
ordfôranden, 6
oriktiga uppgifter, 36
Ortiz del Gaiso, Diego, 17 , 18,22,23
oskadliggôra felaktig dom, 13
Os1o, 36
osâkra minnesbilder, 8
ovederhâftiga ftimekanden, 12
"ovâlkommetutpekande",22,25
48
R
Ragnemalm, Hans,7
P
Palmes, Olof, regim, 34
pedagogiska sammanhang, 32
personbyte, 23
rasism,27
redigeringen av klagoskrift en ('harakirt' ), 22
registrering av kursdeltagare, 25. Se âven deltagarlistor.
regler, hâlla sig till samma, 40
personkonfrontation,
rekommendatiot,4l,42
partsinlaga ex post facto, 22
Paulsen, Hans-Petter,
pedagogisk metod, 36
personkontakt
,23,
3
8
5
29, 35,
4l
rektor, 14,36,38
Rektor vid Stockholms Universitet, 20
f.
personligt fttrhâllande, 23
personuppgifter, 22
peruanert,27
Peterson, Claes G., 12, 13
representativ, advokatordftirandens uppgift,
repressiva àtgarder, 3 I
plàderare,44
reprimander, 14
respektlôshet, 23, 28, 29 , 35
reste sig ej, del Gaiso, 29
plâderingssess ionen, 44
Reykjavik,22, 36
policy, 31
politicos,30
politisk anpassningsprocess,
riksdagen, 14
Roos, Carl Martin, 8
Ryssland,33
"râtta sig efter domama", 40
râtten till domstol, 40
râtten (domstolen), 19
râttigheterna proklameras, 40
râttighetskatalog, 40
Râttsfonden, 13, 14
râttsregler, 20
râttsstatliga medlen, 20
pigment,24
1 1
politiska pensionspoâng, 9
politiska skâI, 30
politiska socialdemokratin, den, 6
politiska sympatisôrer i studentflocken,
polska sprâket,4l
11
Praktisk Europaprocess, 18, 35
preambula, Europakonventionens, 42
prefekten, 7, 13, 18, 19, 20
prefekten Eklund, 19. Se âven Eklund, Ronnie
prefekten vid Juridiska institutionen, 20
prefektens handlâggning, 14
prefektens maktstâllning, 12
râttssâkerhets garanterna,
1
9
S
prejudikatsystem, 40
prejudikatverkan, 40
saboterar, 36
'pressetiska skâl', 13
samarbetsavtalet, 31
samband mellan hârfiirg och etnisk
het?, 33
sakkunniga, 6
principen fôr namnlistor, 35
privat sommarkurs, 11
problemformuleringsmonopol, 5,
I3
processbar, 42
Programlednin gen, 23 , 41
promiskuiteten, 33
prorektorer, 36
protester, 14
provinsialism, 34
provinsiell instâllning, 34
1
râttstillstànd blir ândrade, 40
rôdhârig, 32
prejudikat,40
professor i intemationell râtt, 9
professorliga fôrklaringar, 28
professuren i allmân râttslâra, 6
professuren i intemationell râtt,
4
tillhôrig-
sammankallande, 7
sammansatta namn, 23, 28
sammantrâdesbordet, 6
samrâd, 6
l0
samtidshistorien, 13
samtidshistorisk skildring, 14
"Samtidshistoriskt memorandum", 10
samverkan,6
Sandén, Sinil<ka, 24, 29
SAPO,7,
12
SAPO-intressen, 11, 14
SAPO-systemet, 7
49
'satt
i
stred mot svenska principer, 23
fràga' , 22, 25
lôneni,9
"sevaddom gàrIot'',21
strykklass,
sekretaiat,42
Strômberg, Hâkan,
Strômholm, Stig,9
studenter, 14,29
seniorer, 42
sjàlvmord,20
sjâlvstândig mening,
Skaarup, Peter,
studenter med utlândska namn,27
studentema skulle kontretisera sig i klago-
5
13
sk'rift,22
skada, 18, 19,37
studentemas ftirutsâthingar i lâroprocessen, 34
skadestând,42
'skarp tillsâgelse', 15, 17, 19, 31, 38
skilda meningar, 7
skolgâng, 24
studentemas namn, 33
studentnâra pedagogik i ôvningen, 35, 36
studiesituation, 32, 38
styrelsen i IOIR, 32
skolvâsendet, 35
skriftvâxlingen, 44
sÿrsystemet, 5
subaltemer, 11
Svea hovrâtt, 28
svensk dialog och stilistik, 28
"Svensk redigering", l3
svenska myndigheter, 1 3
svenska nationalsângen, 1 3
svenska râttsprinciper, 10
svenska spràket, 21, 23, 24, 32
skrivelse, 2 1
skuggan av SAPO, 6
Skôllerholm, Ove, 10
slarv, 28
slâktnamns
placeitg, 23
socialdemokratin, 11
socialdemokratiska arbetsplats-organisationen, 6. Se âven SAPO.
socialdemokratiska befordrings-hierarkin, 6
Socialistlâgret, 6
sommarkurs, l1
SOU 1974:100,9
SOU 1980:31, 7
svenska sprâkomrâdet, 34
'svenska svenskar', 33
svenska universitetssystemet, 43
svensk-svenska ungdomar, 28
svensktrâttsliv, I9
Sverige, 43
Sverige Rikes Lag utg. Av Olle Hôglund, 43
Spanien, 33
spanskt eftemamn, 15
specialkursen Praktisk Europaprocess, 32
Sporrong Lônnroth, 13, 14,32
Sporrong Lônnroth WI, 26
sprâkbehârskning, 28
sympatibevis,20
sàllsynt vidrig arbetsplats, 8, 10
sârskiljande ÿtre attribut, 37
sâttanâgot ifrà5a,26
Sôderberg, l§Ionica, 22, 30
sprâkfrâgan,26
sprâkfôrstâelse, 27, 28
sprakinriktningen, 36
sprâkkunskaper, 36, 43
T
tabubekiggning, T2
'talat med sin familj', 30
'talat med sina fôrâldrar', 23
sprâkliga fiirdigheter, 3 3
sprâkliga missftirstànd, 35
"stark strôm med egna vâgor gàr genom ha-
tas allvarligt,25
Tekin, Bilge, 18, 20, 21, 26, 28, 30,
vet",25
5
telefonkontakt,24,29
tentamen i arbetsrâtt, Ronnie Eklunds, 34
statsrâtten, 42
Steding Karlsson, Monica,
Sterzel, Fredrik, 14
stil, 30
stilen i skrivelsen, 24
Stockholm,36
3
3
telefon,2l
Statens Ansvarsnâmnd, 10
storr,ulna fiirestâllningar,
19
4
11
tillsynsansvar, 17,37
tillsâgelser, 20, 32
tilltalsnamnet, 23
tjânstefel, l8
Torgny Gustafsson mot Sverige, 14
50
upprop, 24,29,32,35
Uppsala,25
upptrâdande, 19
'trakasserade', 77, 21, 22, 37
trakasseri, 10,25
traktater, 9, 1 I
haktatsatta àtaganderr, 9
transformationsnôdvândigheten,
transformationsteorin, 8, I 1
'trist stâmning vid fakulteten',
trivialt fakultetsârende, 7
USA,42
10
utbildningsnivân hos regeringar, 9
utfrâgning, prefekten Eklunds, 2l
utlândska namn, 26
rttrikesdepartemeriet, T2
utrikesministem, 9
utseende-identifreingama, 29
8
trovârdighet,29
trâning,2l
trâningspass, 22
utseendet,
23,24,29
uttagningsftirfaranden, 41
turkcypriotiskafastighets-fôrhâllandena, 36
41
28,
turkiska sprâket,
V
§Trgande uppfostran, avsaknad av,7
Vadstena,35
tystnadsspiralen, 12
Tâvlingen om det Sporrong Lônrrothska Pri- vantolka, 26,27
set,28
vardagsjuridik,l3,4l
varningar, 20,32. Se âven LAS-vamingar
U
Veckans
15
U.S. Supreme Court,
udda ftirfattningstolkning, 26
UHÀ, 14
ukrainska undersôkningskommissionen,
vires,32
undantagen specificeras,42
undervisning, 18, 19
'undervisningssergeanter', 11
undervisningssituation,33
undervisningsutbud,
13
Viborg,4l
10
ubra
I
Affàrer,6
'vetenskapspolisen',
Victorin,Anders, 10,11,12
victorins diktamen till grevinnan,
12
vilseleda medstudenter, 29, 35
vinstchanser, 25,28,30
ruxenvârlden,24
vâktare,4l
vànsterhâIl, frân, 9
4
Ungern,23
ungrare,23
X
xenofili,
unionen mellan Sverige och
Norge
15
xenofobi,
15
(1814-1905),9
9
g
Y
universitetet,39
Z
unionens traktater,
unionsperspektivet,
unionstiden, 9
yttranden, 19
universitetet i Helsingfors, 36
universitetet i Kôpenhamn, 36
universitetet i Uppsala, 36
universitetsadministrationen, 1 1
universitetskatalog, 13
universitetslârare, 34
universitetsstyrelsen, 8
zelot, 10 f.
À
âklagare, 1 8
Arsrapport, 29,44
âtgârder mot de studerande, 19
universitetsundervisningen,34
uppdrag av samtliga jurdiska fakulteter, 32
uppkallas till prefekten Eklund, 2l
A
âmnen av allmân râttslâre-karaktâr, 6
iirekrânkning, 18
upplevelse,43
51
Vad ville man?
Den ôkade politiseringen av Iandets universitet och hôgskolor kan
fâ allvarliga konsekvenser -.- Samtidigt som politikernas makt har
ôkat, har fôrutsâttningarna fôr den akademiska friheten urholkats
-.- i dag utses allmànfôretrâdarna envâldigt av regeringen. Dârmed
kan regeringen anvânda sin majoritet i universitets-styrelserna fôr
att totalstyra landets vetenskapliga verksamhet. -.- det har blivit
mycket viktigare fôr universitetsledningarna att presentera sin vetenskap i ljuset av det som fôr tillfâllet anses vara politiskt gângbart. I annat fall uteblir resurserna.
Ch ristopher Lagerqvist
"S lâpp u n ivers iteten, Ôstros ! ", SvD 23.2.2001
Att ge sig in i diskussioner av detta slag krâver civilkurage, fôr nârvarande en bristvara bland humanister och samhâllsvetare. Det âr
obehagligt att bli stâmplad som brâkmakare eller att fâ personliga
fiender. Det âr otaktiskt att bita den hand som fôder en, antingen
det gâller departement, vetenskapliga ràd, universitets-fôrvaltning
eller anslagsgivande organ. Det anses inte som fint sâtt att pâtala
svagheter inom den egna verksamheten
Tore Frângsmyr.
"Den fria forskningen hotas frân tvâ hâll', SvD 3.1 2000
Svaret kan sôkas hâr
"Den dramatiska remissen", (stencil 1980)
Affâren fr. Eddan t. Ekelôf. En vitbok, IOIR nr 61 (1983)
Arbetsgruppens skrivelse och promemorior samt motpromemorior frân professorerna Hannu T. Klami och Gerard Radnitzky, IOIR nr 79 (1988)
En liten bok om allmân râttslâra, IOIR nr 80 (1989)
'Det âr fôr UHÂ vâl kânt', lOlR nr 92 (1992)
Ur Juridiska fakultetens liv, lOlR nr 93 (1992)
Tystnadsspiralen, lOlR nr 96 (1993)
Om doktrinen. Avskedsfôrelâsning 29.9.1993, lOlR nr 98 (1993)
Om fackordfôrandens lônesâttning, En JO-anmâlan, lOlR nr 108 (1996)
Om Chikan, IOIR nr 117 (1998)
Harakiri. En vitbok om ôvningen Sporrong Lônnroth och Club Palme Dahlmans
sorgliga hâdanfârd, lOlR nr 129 (2001l'
"Academic Freedom at the University of Stockholm", 29 Minerva. A Review of
Science, Learning and Policy 321-385 (1991)
A.J. Hobbins & D. Boyer, "Seeking HistoricalTruth: the lnternationalCommission of lnquiry into the 1932-33 Famine in Ukraine", 24 Dalhousie Law Journal
139-191 (2001)
