Amning och bröstmjölksersättning

advertisement
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Amning och bröstmjölksersättning
Förord
Sverige har 1981 anslutit sig till den internationella koden om marknadsföring av
bröstmjölksersättningar som utarbetats av WHO. Varje enskilt land har ett åtagande
att utfärda rekommendationer och riktlinjer om kodens tillämpning. I Sverige
utarbetade Socialstyrelsen i samråd med Konsumentverket och Livsmedelsverket
Allmänna råd (i den särskilda serien Allmänna råd från Socialstyrelsen 1983:2) om
kodens tillämpning. Socialstyrelsen gav även ut föreskrifter (SOSFS 1983:21) för
hälso- och sjukvårdens personal. Samma år (1983) träffades en överenskommelse
mellan Konsumentverket och företrädare för barnmatsindustrin om
marknadsföringen. Under 1997 utarbetade berörda myndigheter ett förslag till ny
svensk tillämpning av koden.
Det första kapitlet i denna skrift förklarar kortfattat bakgrunden till den
internationella koden för marknadsföring och belyser de viktigaste
överenskommelserna i koden som har betydelse för hälso- och sjukvårdspersonalen.
I en bilaga presenteras hela den internationella koden för marknadsföring av
bröstmjölksersättningar med förslag till ny svensk tillämpning. Detta avsnitt har
utarbetats i samråd mellan Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Konsumentverket och
Livsmedelsverket. I arbetet deltog professor Yngve Hofvander, ordförande,
avdelningsdirektör Kristina Sjölin, Livsmedelsverket, avdelningsdirektör Anna Thille,
Folkhälsoinstitutet, byrådirektör Barbro Turesson, Konsumentverket och byrådirektör
Marianne Wedin, Socialstyrelsen, sekreterare.
Koden för marknadsföring av bröstmjölksersättningar vänder sig till dem som på
olika sätt har ansvar för spädbarns uppfödning som hälso- och sjukvårdspersonal
samt producenter och distributörer av främst er-sättningar för bröstmjölk.
Varje myndighet svarar för att informera och utfärda rekommendationer till berörda
personer inom sitt eget ansvarsområde.
Bilagan ersätter den tidigare rapporten från Socialstyrelsen "Mera amning – mindre
välling" (artikelnummer 1997-00-040).
I det andra kapitlet ger Socialstyrelsen vägledning till hälso- och sjukvårdspersonal
för rådgivning till mödrar vid amning av i första hand friska barn. För barn eller
mödrar med speciella problem som långvarig sjukdom eller funktionshinder behöver
amningsrådgivningen till modern samordnas med övrig behandling av barnet eller
modern och berörs inte här. Vägledningen har utarbetats av en arbetsgrupp
bestående av medicinalrådet Per G Swartling, ordförande, byrådirektör Marianne
Wedin, sekreterare, professor Yngve Hofvander, docent, barnhälsovårdsöverläkare
Gudmund Stinzing, samordnande barnsjuksköterska Monica Dozai och samordnande
barnmorska Birgitta Froman. Remissbehandling har skett.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Vägledningen är även avsedd att vara ett underlag för övriga myndigheter som
deltagit i arbetet med koden vid information och rekommendationer inom sina egna
ansvarsområden.
Socialstyrelsens allmänna råd (i den särskilda serien Allmänna råd från
Socialstyrelsen 1983:2) och föreskrifter (SOSFS 1983:21) om koden kommer att
ersättas av denna vägledning.
Introduktion till koden för marknadsföring av
bröstmjölksersättningar
Bakgrund
I forna tider var det självklart att amma. Under 1900-talets första hälft ändrades
mönstret och amningen minskade. Barnmatsindustrin började för omkring 50 år
sedan att erbjuda ersättningsprodukter som fick hög status. Bröstmjölksersättningar
kunde beskrivas som likvärdiga eller rent av som överlägsna bröstmjölken. Från
1970-talet skedde dock en attitydförändring med ökat intresse för amningen. Bl a
tillkom Amningshjälpen under denna tid.
Sverige anslöt sig 1981 genom WHO/UNICEF till en internationell kod för
marknadsföring av bröstmjölksersättningar och 1990 till den s.k.
Innocentideklarationen för att skydda, främja och stödja amningen. Denna
deklaration ledde till att WHO/UNICEF startade en kampanj för amningsvänliga
sjukhus, "Baby Friendly Hospitals Initiative", där Sverige intagit en ledande plats.
Amningen har ökat påtagligt i Sverige och under senare år ammas omkring 70
procent av alla spädbarn helt eller delvis vid sex månaders ålder. Vid ett års ålder
ammas fortfarande omkring 20 procent av barnen.
Koden för marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Den internationella koden för marknadsföring av bröstmjölksersättningar gavs en
svensk tillämpning i Allmänna råd från Socialstyrelsen 1983 i samråd med
Konsumentverket och Livsmedelsverket. Kodens tillämpning i Sverige 1983 avsåg
spädbarnsåret och då främst barnets första sex levnadsmånader. I en rapport från
Socialstyrelsen 1997 "Mera amning – mindre välling" angavs en viss skärpning av
tillämpningen av koden som föreslogs gälla fullt ut under barnets första levnadsår.
Rapporten hade utarbetats i samråd med Folkhälsoinstitutet, Konsumentverket och
Livsmedelsverket.
Förslaget till en ny tillämpning av koden får ses mot bakgrund av den generellt
förbättrade amningssituationen i Sverige med ökad amning under barnets andra
halvår. Det har även utvecklats ett ökat vetenskapligt stöd för att barnet har nytta
av bröstmjölk under längre tid än det första halvåret.
Definitioner
I denna skrift används olika termer som kan behöva förklaras, exempelvis
bröstmjölksersättning, modersmjölksersättning och tilläggskost. Dessa definitioner
finns i bilagan, artikel 3.
Kodens syfte
Kodens syfte är att skydda, stödja och främja amningen. Även om amningen har sin
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
största betydelse i utvecklingsländerna är dess vikt också uppenbar i ett land som
Sverige ur såväl näringsfysiologisk, im-munologisk som psykologisk synvinkel.
Frågor om marknadsföring av bröstmjölksersättningar handläggs av
Konsumentverket.
Kodens innehåll
Kodens innehåll kan i sin helhet läsas i bilagan. I huvudsak innebär koden att
marknadsföring inte får ske av bröstmjölksersättningar som är avsedda för barn
under tolv månader. Koden gäller även annan föda som är avsedd att ges som
ersättning för bröstmjölk. Tilläggskost (se definition i artikel 3) omfattas däremot
inte av koden. Även nappflaskor, dinappar och sugnappar omfattas av koden (se
artikel 2).
För hälso- och sjukvården gäller att dess lokaler inte får användas för
marknadsföring av bröstmjölksersättningar (artikel 6). Endast hälsovårdspersonal får
demonstrera bröstmjölksersättningar för de mödrar som har behov av dem.
Personalen får inte erbjudas eller ta emot ekonomiska eller materiella förmåner för
att främja försäljning av de produkter som omfattas av koden (artikel 7).
Vägledning för amningsrådgivning
Allmänt om amning
Mödrar har med få undantag ambitionen att amma och är oftast medvetna om att
modersmjölken är unik för det späda barnet och att den i flera avseenden skiljer sig
från modersmjölksersättningar. Amning bör ses i ett helhetsperspektiv och betraktas
som en del av normaluppfödningen av spädbarn, som successivt bör vänja sig vid en
varierad matordning för att tillgodose såväl näringsmässiga som psykosociala behov.
Enbart amning tillgodoser barnets hela näringsbehov till omkring sex månaders ålder
med undantag av D-vitamin som bör ges i form av AD-droppar till alla barn upp till
sex års ålder oavsett uppfödningsmetod. Smakportioner kan dock lämpligen
introduceras någon gång när barnet är mellan fyra och sex månader under pågående
amning. Från sex månaders ålder behöver amningen kompletteras med lämplig
tilläggskost såsom moser och puréer med olika innehåll, gröt eller välling. (Ett
förslag finns att ersätta AD-droppar med D-droppar att ges upp till två års ålder).
En samlad och aktuell bakgrund för rådgivning finns i boken Amning i dag, utgiven
1998 av Folkhälsoinstitutet. Där finns också WHO/ UNICEF:s handlingsplan för
amningsvänliga sjukhus "Tio steg till lyckad amning".
Kunskap om amning och bröstmjölk
De vetenskapligt grundade argumenten som stöd för amning har stärkts påtagligt
under senare år, framför allt vad gäller amningens fysiologi och immunologi.
Vetenskapligt stöd finns för att barnet har nytta av bröstmjölk under hela
spädbarnsåret. Däremot finns i dag inga vetenskapligt grundade riktlinjer för fortsatt
amning efter spädbarnsåret eller hur amningen bör avslutas. Här får man lita på
beprövad erfarenhet. Amningen kan fortsätta så länge det passar mor och barn.
Amningens inverkan på modern
När barnet suger på bröstet stimuleras frisättning av hormoner hos mo-dern, bl.a.
oxytocin, som har en sammandragande effekt på livmodern och minskar
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
blödningsbenägenhet efter förlossningen. Oxytocin stimulerar i sin tur frisättning av
ett flertal andra hormoner som påverkar ämnesomsättningen positivt och bidrar till
en känsla av välbefinnande hos modern. Oxytocinets viktigaste effekt för amningen
är medverkan i utdrivningsreflexen. Denna reflex är mycket känslig för stress,
särskilt i början av amningsperioden.
Amningen har en viss hämmande effekt på ägglossningen och menstruationen uteblir
hos de flesta helammande kvinnor. Risken eller möjligheten till graviditet är då
relativt liten men kan inte uteslutas. Det kan under amningsperioden vara fullt
tillräckligt att kvinnan skyddar sig med barriärmetoder (kondom eller pessar) för att
undvika att bli gravid. Lågdosgestagen är ett alternativ. Däremot avrådes från
kombinerade p-piller som även innehåller östrogen och som kan påverka amningen
negativt. På längre sikt minskar lång tids amning risken för såväl bröst- som
äggstockscancer.
Amningens inverkan på barnet
Viktökning
Ammade barn visar en snabbare viktökning än barn som får modersmjölksersättning
(flaskbarn) under de första levnadsmånaderna för att sedan "plana ut" i viktkurvan
och uppvisa en långsammare viktökning under det andra levnadshalvåret. Det finns
inget som tyder på att amning bidrar till bestående fetma hos barnet.
Infektionsskydd
Bröstmjölken innehåller flera faktorer som motverkar infektioner, bl.a.
immunglobuliner. Den viktigaste är immunglobulin A som skyddar barnets
slemhinnor i mag-tarmkanalen och luftvägarna, vilka är de organ som oftast är
utsatta för infektioner. Ammade barn drabbas därför jämfört med flaskbarn mindre
ofta och lindrigare av infektioner i dessa slemhinnor. Den gynnsamma effekten kan
finnas kvar långt efter att amningen har upphört och innebär exempelvis att barnet
får färre luftvägs- och öroninflammationer under småbarnsåren.
Allergiskydd
Amningens allergiskyddande effekt på barnet är idag mer ifrågasatt än för några
decennier sedan. Dock har flertalet prospektiva, kontrollerade studier det senaste
decenniet visat en skyddseffekt av amning i minst fyra månader men endast på barn
med hög allergirisk. Skyddet är relativt och gäller i första hand eksem och
komjölksallergi men i några studier även luftrörsobstruktiva besvär (försvårad
andning). Skyddseffekten avtar när amningen upphör men kvarstående skillnader
jämfört med en kontrollgrupp har i några studier kunnat påvisas i flera år.
Särskilt sårbara verkar barnen vara de första levnadsmånaderna. Även barn som
endast tillfälligt får komjölksbaserade tillägg före 1–2 månaders ålder kan löpa större
risk att utveckla komjölksallergi än barn som ammas helt. Om amning efter 4-6
månader innebär något ytterligare skydd är inte studerat. En hypoallergen kost till
modern under amnings-perioden kan i vissa fall av hög allergirisk hos barnet
förstärka amningens skyddseffekt.
Amning och plötslig spädbarnsdöd (SIDS)
Amning är en av flera faktorer som visat sig minska risken för SIDS.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Amning och karies
En undersökning på 1980-talet visade att karies förekom relativt ofta hos barn som
fortfarande ammades vid 18 månaders ålder. De undersökta barnen hade emellertid
även sådana matvanor som disponerar för karies. Det finns inga hållpunkter för att
bröstmjölken i sig skulle befrämja kariesutvecklingen men täta amningar nattetid
kan öka risken.
Amning och miljögifter
Fettlösliga organiska klorföreningar såsom dioxiner, DDT och PCB bryts ned långsamt
och förekommer i livsmedel, framför allt fisk. Ämnena upplagras i fettväven hos
människor efter förtäring av dessa livsmedel och utsöndras av mamman genom
bröstmjölken. PCB och DDT har minskat under senare år men istället kommer
rapporter om att bromerade flamskyddsmedel fått ökad användning och att halterna
av dessa medel i bröstmjölken ökar kontinuerligt. Halterna ligger dock så lågt att det
inte finns skäl att avråda från amning.
Betydelsen av andra gifter som mamman själv tar in såsom nikotin, alkohol eller
läkemedel redovisas i Folkhälsoinstitutets bok "Amning idag".
Tilläggsnäring efter ett halvt år
Efter sex månader kan inte bröstmjölken som enda föda tillgodose barnets hela
behov av energi och olika näringsämnen, bl.a. järn och zink. Barnets mag-tarmkanal
är också förberedd att hantera artfrämmande kolhydrater, proteiner och fetter.
Introduktionen kan påbörjas som s.k. smakportioner under perioden 4–6 månader
då de flesta barn visar en nyfikenhet för nya smaker. En successiv introduktion från
denna tid av smakportioner med glutenhaltiga livsmedel medan amningen fortsätter
kan bidra till ökad tolerans för gluten och förhindra eller uppskjuta att barnet
insjuknar i celiaki.
En senare introduktion av smakportioner kan ha ogynnsamma effekter på barnets
ätbeteende och göra övergången till annan föda svårare. Spädbarnet utvecklar även
sin oralmotoriska förmåga att föra runt puréer i munnen från omkring fyra månaders
ålder och utvecklar därefter ytterligare tungrörelser. Även amningen har en gynnsam
effekt på den oralmotoriska utvecklingen. Det finns inga belägg för att sug- eller
dinapp skulle störa den oralmotoriska utvecklingen men en viss påverkan på
tandställningen kan ses vid mycket långvarig användning av napp.
Amning och nappar
Di- och sugnapp kan försvåra amningen, innan den har kommit igång ordentligt,
vilket kan ta olika lång tid för olika barn.
Amningsrådgivning
Amningsrådgivning ges av hälso- och sjukvårdspersonal inom mödrahälsovård,
förlossningsvård med eftervårdsavdelningar samt barnhälsovård. Det är angeläget
att attityder och budskap är så lika som möjligt i hela vårdkedjan så att
motsägelsefulla budskap och råd kan undvikas.
Inom mödrahälsovården har barnmorskan en viktig uppgift att tidigt i graviditeten
förbereda kvinnan på amning och bilda sig en uppfattning om kvinnans inställning
samt ge en individuellt avpassad information. Kvinnor som ger uttryck för att inte
vilja amma behöver ett nyanserat stöd genom hela vårdkedjan. Personalen bör visa
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
respekt för kvinnans önskemål utan att skuldbelägga henne. Kvinnans
ställningstagande kan lämpligen dokumenteras i journalen. Kvinnor med tidigare
dålig erfarenhet av amning kan behöva extra stöd.
Förlossningspersonalen bör följa upp moderns kunskaper och inställning till amning
och underlätta att amningen kommer igång genom att uppmuntra att barnet läggs
till bröstet tidigt så att amningen kan påbörjas under barnets första vakenhetsperiod,
dvs i regel inom två timmar. Det är även angeläget att mor och barn får lugn och ro
under amningen.
Inom neonatalvården bör råd och stöd ske enligt samma riktlinjer men kan behöva
modifieras beroende på barnets tillstånd.
På eftervårdavdelningen (BB) är det viktigt att det råder en lugn amningsatmosfär
och att mor och barn inte skiljs åt. Fullgångna friska barn skall inte tillmatas med
vatten eller tillägg om det inte finns en medicinsk indikation. Ordinerad tillmatning
bör inte ges med dinapp utan med kopp eller sked för att inte störa barnets
sugteknik på bröstet.
Barnhälsovården har det fortsatta och långvariga ansvaret för amningsstödet och
uppföljning av barnets hälsa och tillväxt. Det är viktigt att informationen är saklig
med lyhördhet för mammans upplevelse och inställning till amningen. Mamman bör
ges stöd och uppmuntran oavsett vilket beslut hon fattar om hur lång tid som hon
vill fortsätta att amma. Tillräckligt med tid bör avsättas för de mammor som behöver
extra stöd och hjälp med amningen. Möjligheten att hänvisa till Amningshjälpen kan
tas tillvara.
Bilaga (1996): Internationell kod för
marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Bakgrund
Fram till 1900-talet var modersmjölk praktiskt taget den enda näring som fanns
tillgänglig för spädbarn. Barn som inte kunde få mammans eller någon annan
kvinnas bröstmjölk hade svårt att överleva. Detta gäller fortfarande i många uländer.
Under 1900-talet och fram till början av 1970-talet kunde man i många delar av
världen konstatera ett gradvis sjunkande intresse för amning. I Sverige och i andra
industrialiserade länder förekom en successiv nedgång i amningsfrekvensen från
mitten av 1940-talet fram till 1972, då en påtaglig uppgång började. Den fortgick till
mitten av 1980-talet, då en avplaning ägde rum till ungefär 1940-talets nivå. Från
1991/92 har en ytterligare ökning av amningsfrekvensen ägt rum bl.a. som följd av
UNICEF:s "Baby Friendly Hospital Initiative" för att skydda, främja och stödja
amning.
Det ökade intresset för amning i Sverige och i andra i-länder synes framför allt bero
på en ökad medvetenhet hos kvinnorna själva om amningens betydelse. Under de
senaste årtiondena har det framkommit starka såväl näringsfysiologiska som
immunologiska och psykologiska skäl för att eftersträva enbart amning under
barnets första 4–6 levnadsmånader. Nya forskningsrön och ny kunskap om
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
bröstmjölkens och amningens överlägsenhet i jämförelse med flaskuppfödning har
bekräftat detta.
Världshälsoorganisationen (WHO) och Förenta Nationernas Barnhjälpsfond (UNICEF)
har i många år framhållit amningens stora betydelse för späda och små barns hälsa.
Arbetet med att främja amningen och att övervinna de problem som motverkar den
är en del i de nutritions- och barnhälsovårdsprogram som engagerar de båda
organisationerna. En god och väl utvecklad mödra- och barnhälsovård är en
grundstomme för WHO-programmet "Hälsa för alla år 2000".
Tillkomsten av en internationell kod
Vid ett möte i Genève med berörda parter – myndigheter, barnläkare,
konsumentgrupper och industrirepresentanter antogs en serie rekommendationer i
barnmatsfrågan. I rekommendationerna föreslog man bl.a. att:



En internationell kod för marknadsföring av bröstmjölksersättningar borde
utarbetas av WHO och UNICEF. Koden skulle gälla för både export- och
importländer och efterlevas av alla tillverkare av bröstmjölksersättningar.
Marknadsföringen av bröstmjölksersättningar borde övervakas av
regeringarna med aktivt stöd av tillverkare, konsumentgrupper och
reklamsammanslutningar.
Nationella koder borde utarbetas.
En informell arbetsgrupp utarbetade stommen till en resolution som de nordiska
länderna lade fram för Världshälsoförsamlingen (WHA) i maj 1980. Resolutionen fick
starkt stöd från ett stort antal länder och antogs enhälligt efter en viss bearbetning.
Resolutionens huvudpunkter var bl a att rekommendationerna från Genèvemötet i
oktober 1979 stöddes reservationslöst. Därigenom förstärktes deras betydelse
kraftigt.
WHO:s generaldirektör instruerades att i samråd med medlemsländerna och berörda
parter utarbeta ett förslag till en internationell marknadsföringskod. WHO:s uppgift
skulle vara att övervaka efterlevnaden av den internationella koden. I enlighet med
denna resolution utarbetade WHO i samarbete med UNICEF ett förslag till
internationell kod. I detta arbete samrådde organisationerna med experter,
industrirepresentanter m.fl.
Enligt WHO:s styrelse borde koden antas som en rekommendation snarare än
juridiskt bindande föreskrifter ("regulations") som endast skulle kunna genomdrivas
till priset av betydande försvagningar av den föreliggande texten.
Den 34:e Världshälsoförsamlingen antog koden den 21 maj 1981 med 118 röster för,
1 röst emot (USA) och 3 nedlagda röster.
Senare utveckling
Efter att den Internationella barnmatskoden antagits av Världshälsoförsamlingen
1981 har Församlingen vartannat år gjort en genomgång av hur den har genomförts
och har gjort förtydligande och förstärkande uttalanden. Man har sålunda
understrukit det angelägna i att koden antas nationellt och att den får allt tänkbart
stöd samt att åtgärder vidtas för dess lokala genomförande. I flera resolutioner
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
understryks att donationer eller försäljning till reducerat pris av
bröstmjölksersättning till BB-avdelningar innebär ett brott mot koden. I resolutioner
av år 1992 och 1994 fastslås att under barnets första 4–6 månader inget annat än
bröstmjölk, ej heller vatten är nödvändigt för det normala barnets näringsbehov och
att från omkring sex månader barnet skall börja få en näringsmässigt adekvat
tilläggskost med fortsatt amning. I den s.k. Innocentideklarationen av år 1991
fastslås att barnet skall fortsätta att ammas med tillägg av annan lämplig föda upp
till två år eller längre.
Nationell tillämpning
Sverige har genom WHO:s beslut åtagit sig att inom ramen för sitt sociala och
rättsliga system vidta åtgärder för att genomföra kodens principer och målsättning.
Som ett led i detta åtagande utarbetade Socialstyrelsen i samråd med
Konsumentverket och Livsmedelsverket Allmänna råd om tillämpningen av den
internationella koden i Sverige (Allmänna råd från Socialstyrelsen 1983:2).
De allmänna råden från Socialstyrelsen kompletterades med föreskrifter för hälsooch sjukvårdspersonalen (SOSFS 1983:21). Under arbetets gång inhämtades
synpunkter från olika myndigheter, intresseorganisationer, professionella grupper
och barnmatsindustrin. Därvid konstaterades att det var angeläget att
barnmatsindustrin stod fast vid tidigare frivilliga åtaganden att inte distribuera
direktreklam även när det gällde industriframställd barnmat (t ex safttillägg,
babydrycker, puréer) som inte omfattades av koden till den enskilda familjen förrän
barnet uppnått tre månaders ålder. Denna tidpunkt har senare ändrats till fyra
månader.
En överenskommelse träffades 1983 mellan Konsumentverket och företrädare för sju
näringsidkare och branschorganisationer. Överenskommelsen har därefter
undertecknats av ytterligare 10 företagarorgani-sationer. Undertecknarna förbinder
sig att i tillämpliga delar följa Socialstyrelsens allmänna råd och WHO:s
internationella kod vid egen kommersiell marknadsföring liksom vid marknadsföring
genom annan, både i och utom Sverige. Företagen och branschorganisationerna
gjorde också en utfästelse att i tillämpliga delar följa WHO-koden och dess svenska
tillämpning vid icke kommersiell information. Överenskommelsen har varit i bruk
sedan 1983 och anses vara en norm för god marknadsföringssed inom området.
Marknadsföring av bröstmjölksersättning omfattas även av bestämmelserna i
marknadsföringslagen (SFS 1995:450). Regler om märkning och sammansättning
finns i Livsmedelslagen och Livsmedelsverkets föreskrifter, bl.a. tvingande regler
som baseras på EU:s tillämpning av artikel 9 WHO-koden.
Koden refererar till spädbarn och små barn (infants and young children). Därmed
avser man perioden 0–3 år.
Socialstyrelsen ansluter sig till WHO/WHA rekommendationen om enbart amning
utan annat tillägg än AD-droppar under barnets första 4–6 månader och från
omkring sex månader ett successivt introducerande av åldersadekvat tilläggskost
med fortsatt amning så länge det passar mamma och barn.
I Sverige ammades 1996 mer än hälften av alla spädbarn vid sex månaders ålder.
Därefter sker en successiv minskning under de närmaste månaderna. Socialstyrelsen
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
anser det vara viktigt att inte bara skydda, främja och stödja amningen under de
första sex månaderna utan även under de därefter följande månaderna.
Kodens tillämpning i Sverige avser därför hela spädbarnsåret dvs fram till 12
månader.
Den internationella koden riktar sig till "mödrar", hälsopersonal, institutioner,
tillverkare, distributörer och detaljister. "Mödrar" skall för svenskt vidkommande
genomgående tolkas som "föräldrar".
Revision av Allmänna råd 1983:2
En rad resolutioner har tagits under åren av Världshälsoförsamlingen i dessa frågor,
många nya spädbarnsprodukter har kommit på marknaden, Sverige har blivit
medlem i Europeiska Unionen, EU. Mot bakgrund av detta har en förutsättningslös
omarbetning av den tidigare utgåvan ägt rum.
Denna utgåva är väsentligen uppbyggd på samma sätt som de tidigare. Mot
bakgrund av den ursprungliga kodens 11 artiklar har där så ansetts nödvändigt en
reviderad text utformats. Denna har försetts med kommentarer och i en del fall med
stödjande referenser.
Förslaget innebär att reviderad text antingen ska utgöra underlag till bindande
föreskrifter där sådana saknas eller behöver uppdateras eller hänvisar till sådana
bindande regler.
Den internationella koden innehåller följande artiklar:
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
Artikel
1 Kodens syfte
2 Kodens omfattning
3 Definitioner
4 Information och utbildning
5 Marknadsföring till allmänheten
6 Hälso- och sjukvården
7 Hälso- och sjukvårdspersonal
8 Personal anställd av tillverkare och distributörer
9 Märkning
10 Kvalitet
11 Genomförande och övervakning
Den internationella kodens elva artiklar
Artikel 1
Kodens syfte
Denna kods målsättning är att medverka till en säker och ändamålsenlig uppfödning
genom att skydda, främja och stödja amning, samt om bröst-mjölksersättningar
behövs, säkerställande av att de används på rätt sätt, på basis av riktig information
och genom tillbörlig marknadsföring och distribution.
Artikel 2
Kodens omfattning
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Koden omfattar marknadsföring och metoder i samband därmed av följande
produkter: bröstmjölksersättningar (inklusive modersmjölksersättning), andra
mjölkprodukter, mat och dryck, inklusive tilläggskost, vilka är avsedda att ges i
nappflaska. Detta gäller när dessa marknadsförs som eller på annat sätt ger intryck
av att vara lämpliga, att med eller utan modifiering, användas helt eller delvis som
ersättning för bröstmjölk. Koden gäller också nappflaskor och nappar. Koden berör
också dessa produkters kvalitet och tillgänglighet samt information om hur de skall
användas.
Kommentar:
Koden skall i Sverige omfatta:
dels sådana livsmedel som ges under barnets första 12 månader och är avsedda att
användas i flytande form i stället för bröstmjölk såsom



modersmjölksersättningar och tillskottsnäring
välling för spädbarn
andra liknande livsmedel som är avsedda för friska barn och för barn med
speciella näringsbehov
dels nappflaskor, dinappar och sugnappar
Spädbarnets sök- och sugreflexer är speciellt starka direkt efter en normal
förlossning och mamman är oftast ivrig att få se och röra vid sitt barn. Att
uppmuntra kontakt hud-mot-hud mellan mor och barn direkt efter förlossningen och
att låta barnet få suga på bröstet är gynnsamt. Det hjälper till att stärka den första
bindningen mellan mor och barn och stimulerar även mjölkbildningen. Barnets
sugrörelser stimulerar utsöndringen av hormonet oxytocin, något som gör det lättare
för moderkakan att lossna och livmodern att dra ihop sig under efterbördsskiftet.
Artikel 3
Definitioner
I denna kod avses med
bröstmjölksersättning
alla slags livsmedel som marknadsförs
som ersättning för bröstmjölk, helt
eller delvis, eller på annat sätt ger
intryck av att vara avsedda att
användas som bröstmjölksersättning
vare sig de är lämpliga för detta
ändamål eller inte. Termen är mer
omfattande än
modersmjölksersättning ("infant
formula");
modersmjölksersättning
bröstmjölksersättning industriellt
tillverkad i enlighet med den standard
som anges i Codex Alimentarius för att
tillgodose det normala näringsbehovet
hos spädbarn upp till fyra till sex
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
månaders ålder och anpassad till deras
speciella förutsättningar. De kvalitetsoch näringskrav som gäller
modersmjölksersättning finns i
Livsmedelsverkets regler;
tilläggskost
alla slags livsmedel, industritillverkade
eller hemlagade, lämpliga som tillägg
till bröstmjölken eller
modersmjölksersättning, när endera
av dessa är otillräcklig för att
tillfredsställa spädbarnets
näringsbehov. Sådant livsmedel kallas
vanligen "avvänjningskost" eller
"tilläggskost". Särskilda regler för olika
slags avvänjningskost har fastställts av
EU. Reglerna gäller bl. a. teknologiska
tillsatser och andra kvalitetskrav;
förpackning
varje slag av förpackning, inklusive
omslag, för produkter avsedda att
säljas i detaljhandeln;
distributör
en person, ett företag eller en
organisation inom den offentliga eller
privata sektorn som (direkt eller
indirekt) arbetar med marknadsföring i
grossist- eller detaljhandelsledet (t ex
matvarubutiker och apotek) av en
produkt som omfattas av denna kod.
En "primärdistributör" är en
tillverkares försäljningsombud,
representant, distributör inom landet
eller mäklare;
hälsovård/barnomsorg
statliga, icke statliga eller privata
institutioner eller organisationer som
direkt eller indirekt bedriver hälsovård
för mödrar, spädbarn och gravida
kvinnor samt daghem eller
barnavårdsinstitutioner. Den omfattar
också hälso- och sjukvårdspersonal
inom privatpraktik;
hälsovårdspersonal
personer som arbetar inom hälso- och
sjukvården;
märkning
alla slags etiketter, varumärken,
märken, skyltar, bilder eller
beskrivningar som skrivits, tryckts,
kopierats, markerats, anbringats på
eller bifogats de produkter som
omfattas av denna kod (se
Livsmedelslagen och dess
tilllämpningsföreskrifter);
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
tillverkare
företag eller organisation inom den
offentliga eller privata sektorn som
(direkt eller genom ombud eller genom
ett företag eller institution som det
kontrollerar eller har kontakt med) är
affärsmässigt eller funktionellt
engagerat i tillverkningen av en
produkt som omfattas av denna kod;
marknadsföring
reklam och andra åtgärder i
näringsverksamhet som är ägnade att
främja avsättningen av och tillgången
till produkter;
marknadsföringspersonal personal/ personer som är engagerade
i marknadsföringen av någon eller
några av de produkter som omfattas
av denna kod;
god marknadsföringssed god affärssed eller andra vedertagna
normer som syftar till att skydda
konsumenter och näringsidkare vid
marknadsföring av produkter;
prover
enstaka prov eller små kvantiteter av
en produkt, vilka tillhandahålls gratis;
leveranser
sådana kvantiteter av en produkt som
levereras för användning under en
längre period, gratis eller till ett lågt
pris, för sociala ändamål, inklusive
leveranser till nödställda familjer och
barn med särskilda behov;
välling för spädbarn
enligt Livsmedelsverkets regler
flytande eller pulverformigt livsmedel
som huvudsakligen baseras på mjölk
och spannmål och som är avsett för
friska spädbarn från 4 månader;
tillskottsnäring
enligt Livsmedelsverkets regler
livsmedel avsedda som särskild näring
för spädbarn över fyra månader och
som utgör den huvudsakliga flytande
beståndsdelen i en allt mer varierad
kost för spädbarn i denna ålder;
spädbarn
avser barn under tolv månaders ålder;
små barn
avser barn mellan ett och tre års
ålder;
dinapp
napp avsedd att användas tillsammans
med diflaska;
sugnapp
napp avsedd för barn att suga på utan
samtidig näringstillförsel.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Artikel 4
Information och utbildning
4.1 Regeringen ansvarar för att objektiv och konsekvent information om
uppfödning av spädbarn och små barn ges till familjer och andra som handhar
uppfödning av späda och små barn. Detta ansvar omfattar såväl planering,
genomförande, utformning och spridning av information som kontrollen av
den.
Kommentar:
Föräldrar och andra som har ansvaret för spädbarn har rätt till objektiv information i
uppfödningsfrågor.
I Sverige har hälso- och sjukvårdshuvudmännen det övergripande ansvaret för
hälso- och sjukvården. I detta ingår att ge en objektiv och enhetlig information till
föräldrar, hälso- och sjukvårdspersonal och andra som arbetar inom detta område.
Socialstyrelsen har huvudansvar för uppföljning och tillsyn. Detta kan ske bl.a.
genom kvalitetssäkring av verksamheten t.ex. med hjälp av amningsstatistik.
Folkhälsoinstitutet har huvudansvar för framtagning och produktion av faktaskrifter
och informationsmaterial.
4.2 Allt informations- och utbildningsmaterial som är avsett för gravida
kvinnor och föräldrar till spädbarn skall ge tydlig information på följande
punkter:
a.
amningens fördelar och överlägsenhet;
b. moderns egna matvanor och hur hon bör förbereda och uppehålla
amningen;
c. den negativa effekten på amningen när flaskuppfödning påbörjas;
d. svårigheten att ändra ett beslut att inte amma;
e. vid behov ge information om det rätta sättet att använda
modersmjölksersättning, antingen den är industriellt framställd eller
hemlagad.
När sådant material innehåller information om användningen av
modersmjölksersättning skall det även ta upp sociala och ekonomiska aspekter på
användningen av dessa produkter; hälsorisker vid användning av olämpliga
livsmedel eller uppfödningsmetoder, och särskilt hälsorisker vid onödig eller felaktig
användning av olika slags bröstmjölksersättning. Sådant informationsmaterial skall
inte använda bilder eller text som idealiserar användningen av
bröstmjölksersättning.
Kommentar:
EG-direktiv 91:321 artikel 9 ålägger medlemsstaterna att införa bindande regler
angående denna punkt.
4.3 Gåvor som består av informations- eller utbildningsmaterial från
tillverkare eller distributörer får ges endast på begäran av och med skriftligt
tillstånd från vederbörande myndighet eller enligt de riktlinjer som angivits av
regeringen för detta ändamål. Sådant material kan bära företagets namn eller
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
firmamärke men får inte hänvisa till en viss produkt som omfattas av denna
kod och skall distribueras endast genom hälsovården.
Kommentar:
EG-direktiv 91:321 artikel 9 ålägger medlemsstaterna att införa bindande regler
angående gåvor av informations- och utbildningsmaterial.
Informations- och utbildningsmaterial från tillverkare och distributörer kan användas
för utbildning och hälsoupplysning arrangerad inom hälso- och sjukvården endast på
begäran av och efter skriftligt medgivande av vederbörande huvudman (se
kommentar till artikel 11). Informations- och utbildningsmaterialet får distribueras
endast via hälso- och sjukvården, t.ex. mödravårdscentral, förlossningsavdelning
eller barnavårdscentral.
Artikel 5
Marknadsföring till allmänheten
5.1 Ingen annonsering eller annan form av reklam riktad till allmänheten får
förekomma när det gäller produkter som omfattas av denna kod.
Kommentar:
Beträffande kodens omfattning se artikel 2. Koden gäller i Sverige och under barnets
första levnadsår.
5.2 Tillverkare och distributörer skall inte, direkt eller indirekt, förse gravida
kvinnor, mödrar eller medlemmar av deras familjer med prover av produkter
som omfattas av denna kod.
Kommentar:
Tillverkare eller distributörer skall varken direkt eller indirekt förse blivande föräldrar
eller föräldrar till spädbarn med gratisprov av produkter som omfattas av denna kod
eller av andra livsmedelsprodukter såsom safter, burkmat m. m. avsedda att
användas till spädbarn.
5.3 När det gäller produkter som omfattas av denna kod skall det, i enlighet
med punkterna 1 och 2 i denna artikel, inte på säljstället förekomma någon
speciell annonsering eller utdelning av prover eller vidtas andra åtgärder för
att åstadkomma försäljning direkt till konsumenten i detaljhandelsledet. Detta
t.ex. genom speciella skyltningar, rabattkuponger, extrapriser,
specialförsäljning, försäljning till underpris eller försäljning som binder
köparen till fortsatt inköp.
Denna bestämmelse bör inte hindra en prispolitik, som syftar till att på längre
sikt tillhandahålla produkter till lägre priser.
5.4 Tillverkare eller distributörer skall inte till blivande föräldrar eller
spädbarnsföräldrar sända ut gåvor i någon form som kan bidra till att öka
användningen av bröstmjölksersättning eller flaskuppfödning.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
5.5 Marknadsföringspersonal får inte, i sin yrkesroll, ta direkt eller indirekt
kontakt av något slag med gravida kvinnor eller med spädbarns- och
småbarnsföräldrar.
Artikel 6
Hälso- och sjukvården
6.1 Hälsovårdande myndigheter skall vidta lämpliga åtgärder för att
uppmuntra och skydda amningen samt skydda, främja och stödja denna kods
principer. De skall tillhandahålla lämplig information och råd till
hälsovårdspersonal med avseende på deras skyldigheter inklusive den
information som krävs enligt artikel 4.2.
6.2 Hälsovårdens lokaler och utrustning skall inte användas för att främja
användningen av modersmjölksersättning eller andra produkter som omfattas
av denna kod, med undantag för information till hälsovårdspersonal som
avses i artikel 7.2.
6.3 Hälsovårdens lokaler och utrustning får inte användas för utställning av
produkter som omfattas av denna kod, för plakat eller affischer beträffande
sådana produkter eller för distribution av annat material från tillverkare eller
distributör än det som anges i artikel 4.3.
Kommentar:
Enskilda personer kan dock via hälso- och sjukvården få del av informationsmaterial
angående produkter som de använder, avser eller uppmanas att använda av
medicinska skäl.
6.4 Användandet inom hälsovården av personal som tillhandahålls eller
betalas av tillverkare eller distributör tillåts inte.
6.5 Demonstration av modersmjölksersättning, industritillverkad eller
hemlagad, får utföras endast av hälsovårdspersonal eller om så är
nödvändigt, av annan offentliganställd personal och endast för de mödrar
eller familjemedlemmar som har behov av att använda sådan kost. Även
riskerna vid felaktig användning skall tydligt anges.
6.6 Modersmjölksersättning samt andra produkter som omfattas av denna
kod får skänkas eller försäljas till lägre pris till institutioner eller
organisationer, antingen produkterna avses att användas inom eller utom
institutionerna. Sådana livsmedel bör endast användas av eller distribueras till
spädbarn som är i behov av bröstmjölksersättning. Om dessa livsmedel
distribueras för användning utanför institutionerna får detta göras endast av
institutionerna eller organisationerna ifråga. Gåvor eller lågprisförsäljning av
detta slag får inte användas av tillverkare eller distributörer som
försäljningsargument.
Kommentar:
Det bör observeras att den modersmjölksersättning eller de andra produkter som här
hänvisas till får endast användas av eller distribueras till de spädbarn som är i behov
av dem. Generella donationer eller lågprisförsäljning är icke tillåtna.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
6.7 Då gåvoleveranser av modersmjölksersättning eller andra produkter, som
omfattas av denna kod, distribueras utanför en institution skall institutionen
eller organisationen försäkra sig om att leveranserna av dessa livsmedel
tryggas så länge som spädbarnet behöver dem. Givarna bör, likaväl som
institutionerna eller organisationerna ifråga, bära detta ansvar i minnet.
6.8 Utrustning och material, utöver vad som anges i artikel 4.3, som skänks
till hälsovården, kan bära företagets namn eller firmamärke men får inte avse
någon produkt som omfattas av denna kod.
Artikel 7
Hälso- och sjukvårdspersonal
7.1 Personal inom hälso- och sjukvården samt barnomsorgen skall
uppmuntra, skydda, främja och stödja amning. Den personal som arbetar
speciellt med kostfrågor för mödrar och spädbarn gör sig förtrogen med sitt
ansvar enligt denna kod, inklusive den information som anges i artikel 4.2.
Kommentar:
Vårdpersonal skall på ett nyanserat sätt uppmuntra till och skydda, främja stödja
amning. Särskilt personalen vid barnkliniker, inom mödra- och barnhälsovården,
förlossningsvård samt inom barnomsorgen skall vara väl förtrogen med och arbeta
efter denna kods innehåll.
7.2 Information till hälsovårdspersonal från tillverkare och distributörer
rörande produkter som omfattas av denna kod skall begränsas till
vetenskapliga och faktiska data, och sådan information får inte antyda eller
skapa föreställningen att flaskuppfödning är likvärdig med eller överlägsen
bröstuppfödning. Informationen skall också omfatta det som anges i artikel
4.2.
7.3 Ingen ekonomisk eller materiell förmån för att främja försäljningen av
produkter som omfattas av denna kod får av tillverkare eller distributörer
erbjudas hälso-, sjukvårds- och barnomsorgspersonal eller medlemmar av
deras familjer, ej heller får dessa ta emot sådana förmåner.
7.4 Prover av modersmjölksersättning eller andra produkter som omfattas av
denna kod eller av utrustning avsedd för att bereda eller använda dessa
produkter får inte tillhandahållas av vårdpersonal, utom när detta är
nödvändigt för yrkesmässig utvärdering eller forskning på institutionsnivå.
Vårdpersonal får inte ge prover av modersmjölksersättning till gravida
kvinnor, spädbarns- och småbarnsmödrar eller medlemmar av deras familjer.
7.5 Anmälan om bidrag för stipendier, studieresor, forskningsanslag,
deltagande i konferenser och liknande, som personal inom de sektorer som
relaterar till koden erhållit från tillverkare och distributörer av produkter som
omfattas av denna kod, skall av tillverkarna och distributörerna inges till den
institution till vilken vederbörande är knuten eller underställd. Motsvarande
anmälan skall inlämnas av mottagaren själv.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Artikel 8
Personal anställd av tillverkare och distributörer
8.1 Försäljningsvolymen för produkter som omfattas av denna kod får inte
utgöra grund för beräkning av bonus för försäljnings- och
marknadsföringspersonal. Bonus får inte heller utbetalas speciellt för
försäljning av dessa produkter Detta bör dock inte hindra att
bonusutbetalning kan göras på grundval av den totala försäljningen av andra
produkter, som ett företag marknadsför.
8.2 Personal som är anställd för att marknadsföra produkter som omfattas av
denna kod får inte i detta arbete bedriva utbildning för gravida kvinnor eller
spädbarns- och småbarnsmödrar. Detta bör dock inte hindra att sådan
personal av hälsovården används för andra ändamål på begäran av och med
skriftligt tillstånd från vederbörande ansvarigt hälsovårdsmyndighet.
Artikel 9
Märkning
9.1 Märkning skall utformas så att den ger nödvändig information om den
riktiga användningen av produkten och så att den inte motverkar amning.
9.2 Tillverkare och distributörer av bröstmjölksersättning skall se till att det
på varje förpackning eller på en etikett som inte lätt kan avlägsnas finns en
väl synlig, tydlig, lättläst och begriplig instruktion på lämpligt språk. Denna
instruktion skall för modersmjölksersättning innehålla följande punkter:
a.
orden
b.
c.
d.
"Viktigt meddelande" eller motsvarande
ett påpekande om bröstmjölkens överlägsenhet
orden "Rådgör med hälsovårdspersonal om användning av produkten"
instruktion om tillredning och en varning för hälsorisker vid felaktig
användning
Varken förpackning eller etikett med modersmjölksersättning får vara
försedd med bilder av spädbarn. De får inte heller vara försedda med
andra bilder eller text som idealiserar användningen av
modersmjölksersättning. De må dock ha teckningar för att produkten
enkelt skall kunna identifieras som modersmjölksersättning och för att
illustrera tillagningsmetoder Uttryck som "humaniserad" (humanized,
maternalized) får inte användas.
Kommentar:
Märkning av tillskottsnäring skall ge information om att produkten inte bör användas
som ersättning för bröstmjölk under barnets första fyra månader. I märkning av s.k.
burkbarnmat o.dyl. får angiven ålder från vilken produkten kan förtäras inte vara
lägre än fyra månader för någon produkt. EG-direktiv 96/5.
Bindande regler som gäller 9.1. och 9.2 angående märkning av
modersmjölksersättning och tillskottsnäring finns i SLV FS 1994:46. Märkningsregler
för livsmedel generellt finns i SLV FS 1993:19. Uttryckligen är det inte tillåtet med
bilder på spädbarn på modersmjölksersättningar avsedda för friska barn (12 § SLV
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
FS 1994:46). Produkter för sjuka barn regleras genom tillståndsförfarande enligt SLV
FS 1993:31. Uttrycket "humaniserad" (och liknande) får inte användas på
modersmjölksersättning och tillskottsnäring. Därmed är det inte heller lämpligt på
andra produkter inom kodens tillämpningsområde. EG-direktivet 96/5 om
spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn införlivades
som svensk kungörelse september 1997.
9.3 Produkter som marknadsförs för spädbarnsuppfödning och som omfattas
av denna kod, vilka inte uppfyller kraven på modersmjölks-ersättning men
kan ändras så att de gör det, skall märkas med en varning om att produkten i
ursprungligt skick inte får vara den enda näringskällan för ett spädbarn.
Eftersom sötad, kondenserad mjölk inte är lämplig för spädbarnsuppfödning
och inte heller som huvudingrediens i modersmjölksersättning får denna
märkning inte innehålla vad som kan uppfattas som instruktioner om hur den
kan ändras för sådant ändamål.
Kommentar:
Felmärkta produkter och produkter som inte uppfyller kraven på standardiserad
sammansättning kan förbjudas med stöd av livsmedelslagen.
9.4 Märkning av produkter som omfattas av denna kod skall också innehålla
samtliga följande uppgifter:
a.
ingrediensförteckning
b. näringsvärdesdeklaration
c. förvaringsföreskrifter
d. tillverkningsnummer och bäst före-dag
Kommentar:
9.4 täcks av bindande föreskrifter i SLV FS 1994:46, 1994:47, 1993:19 och
1993:20.
Artikel 10
Kvalitet
10.1 Produkternas kvalitet är en grundläggande faktor när det gäller att
skydda spädbarnens hälsa och skall därför vara av hög, erkänd standard.
Kommentar:
Enligt EG-direktivet 89/398 måste bl.a. barnmat vara lämplig för sitt avsedda
ändamål. Särskilda sammansättningskrav finns fastställda enligt EG-gemensamma
regler. Barnmat får inte innehålla något ämne som kan vara skadligt för spädbarn
eller småbarn.
Riktlinjer för sugnappars säkerhet finns i Konsumentverkets författningssamling
KOVFS 1979: 10.
10.2 Livsmedelsprodukter som omfattas av denna kod bör vid försäljning
eller annan distribution uppfylla de normer som rekommenderas i Codex
Alimentarius Commissions Standarder och även i Codex Code of Hygienic
Practice for Foods for Infants and Children.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Kommentar:
Vad gäller kvaliteten på modersmjölksersättning för friska barn är Sverige bundet av
de EG-regler som finns i direktivet 91/321/EG och som omsatts till svenska regler i
SLV FS 1994:46. Produkter som inte uppfyller kraven på standardiserad
sammansättning kan förbjudas med stöd av livsmedelslagen. Ytterligare EG-regler
som gäller modersmjölksersättning (96/4/EG) infördes som svenska regler 1997.
Artikel 11
Genomförande och övervakning
11.1 Regeringen har ansvar för att inom ramen för sina sociala och rättsliga
system vidta åtgärder för att genomföra denna kods principer och målsättning
t.ex. genom lagstiftning, utfärdande av föreskrifter eller andra lämpliga
åtgärder. Vid behov söker rege-ringen för dessa ändamål samarbete med
WHO, UNICEF eller andra FN-organ samt EU. De åtgärder som vidtas
inklusive utfärdande av lagar och föreskrifter offentliggörs och gäller för alla
dem som sysslar med tillverkning och marknadsföring av produkter som
omfattas av denna kod.
11.2 Ansvaret för övervakning av denna kods tillämpning åvilar rege-ringen
(och Världshälsoorganisationen) i enlighet med paragraferna 6 och 7 i denna
kod. Tillverkare och distributörer av produkter som omfattas av denna kod
samt icke statliga organisationer, fackliga grupper och
konsumentorganisationer skall samarbeta med regeringen i detta syfte.
11.3 Tillverkare och distributörer av produkter som omfattas av koden är,
oberoende av andra åtgärder som vidtas för tillämpningen av koden,
ansvariga för att marknadsföringen sker i enlighet med kodens principer och
målsättning och för att åtgärder vidtas för att säkerställa att deras
verksamhet på varje punkt motsvarar dessa.
11.4 Icke statliga organisationer, fackliga grupper, institutioner och enskilda
har ansvar för att tillverkares och distributörers uppmärksamhet fästs på
aktiviteter som inte är förenliga med denna kods principer och målsättning, så
att lämpliga åtgärder kan vidtas. Ansvarig statlig myndighet skall informeras.
11.5 Tillverkare och distributörer av produkter som omfattas av denna kod
skall informera sin marknadsföringspersonal om kodens innehåll och om
personalens ansvar i enlighet därmed.
Kommentar:
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet skall hålla sig fortlöpande underrättade om
hur kodens syfte tillgodoses.
Konsumentverket skall svara för övervakningen av marknadsföringen av de
produkter som omfattas av denna kod.
Statens livsmedelsverk skall svara för tillsyn av beskaffenhet, sammansättning,
märkning och saluhållande av de livsmedel som omfattas av koden inom ramen för
livsmedelslagen.
Internationella koden om marknadsföring av bröstmjölksersättningar
Tillverkare och distributörer av produkter som omfattas av denna kod samt
konsumentorganisationer och andra intressegrupper skall samarbeta med
myndigheterna vid tillämpningen av koden.
Tillverkare och distributörer skall själva ansvara för att följa upp att
marknadsföringen av produkter som omfattas av koden sker i enlighet med dess
anda och bokstav.
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Create flashcards