Guds rike är nära!

Guds rike är nära!
Av: Johannes Djerf
Förra söndagen så fick vi följa Jesus nedför olivbergets kant på en liten
åsna. Fast beslutsam att gå in genom stadens portar och genomlida döden
för din och min skull. En vandring då vi fick möta Jesu tårar. När sången
som var riktad mot honom ljöd ifrån staden, så brast Jesus ut i gråt över
människornas stängda hjärtan. Han var angelägen om deras liv på samma
sätt som han är angelägen om ditt liv och ditt hjärta, och vi fick var och
en ställa oss frågan ”Vad gör jag när Jesus besöker mig? Med den frågan
ringandes kvar i våra öron som ett tinnitus ljud, som inte vill släppa oss så
vill jag idag fortsätta ytterligare ett steg och ställa frågan ”om du låter
Jesus möta dig, hur långt är du då beredd att gå? Och vi ska börja på
platsen där vi ungefär slutade vår vandring.
Vi har vandrat nedför berget och kommit till Kidrondalen, precis nedanför
den Gyllene porten som vi ser framför oss (Bild). Den porten som ni ser
just nu byggdes troligen runt 500 talet e kr. ovanpå den tidigare porten i
muren. Den port som Jesus, gråtande red in igenom som Herre och som
konung och som en dag också lovat att komma tillbaka igenom som en
konung som varje knä ska böjas inför. Idag är porten stängd och
igenmurad. I hes.44:1-3 så står det att denna port skall förbli stängd och
inte mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN, Israels
Gud, har gått in genom den. Därför skall den vara stängd. Dock skall
fursten, eftersom han är furste, få sitta där och äta sitt bröd inför
HERRENS ansikte. Han skall då gå in genom portens förhus, och samma
väg skall han gå ut igen."
Utifrån det här bibelordet så säger den judiska traditionen att Shekhinah,
alltså den gudomliga närvaron brukade framträda och gå igenom denna
port och kommer att visas igen när Messias kommer. För den som inte tog
emot Jesus som Messias, som den gudomliga närvaron, och fortfarande
hoppades på en annan messias och ett annat intåg igenom porten så
murade turkarna igen porten 1541 för att förhindra Messias inträde.
Muslimerna anlade en begravningsplats framför porten, som ni kan se på
bilden, eftersom en rabbi inte kan gå över en gravplats förrän han en dag
själv ska begravas. Och därför tänker man att Elia som är föregångaren
till Messias inte kan passera eftersom han är en kohen, en ättling till Aron
och tempeltjänarna och därför kan heller inte Jesus ta sig igenom porten
en andra gång som vi kristna tror på eftersom också Jesus var en rabbi.
Men det som de inte riktigt har räknat med är att när den verklige
messias, konungarnas konung, Jesus Kristus som en gång besökte dem
med den gudomliga närvaron kommer tillbaka så ska även de döda
uppstå, på samma sätt som han uppstod ifrån de döda. Så det kommer
vara möjligt för Jesus att gå rakt igenom och visa vem han är! Amen! Han
kommer kunna visa att han är livet! Att han är sanningen och den enda
vägen till Gud.
Om den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens sonen
själv, ingen utom Fadern. Därför uppmanar Jesus oss att vara på vår vakt
och hålla oss vakna. Den här världen vill mura igen vårt hopp så att vi
bara ser det som hör till vår tid. Men Jesus vill visa för oss att det finns
mer. Det finns ett annat rike! Ett rike som inte är av denna världen. Det
finns ett rike framför oss där hans vilja råder. Där ingen sorg finns, där
ingen sjukdom finns. Där ingen rädsla finns & där ingen ensamhet finns.
Det är ett fantastiskt hopp inte minst en sådan här dag då många av oss
sörjer… Och eftersom vi inte vet när tiden är inne för oss så behöver vi
vaka över det och aldrig sluta prata om det, utan fortsätta vänta, fortsätta
längta efter dagen då Jesus kommer ännu en gång genom den gyllene
porten för att återupprätta sitt rike!
När jag stod framför denna port för några veckor sedan och lyssnade till
de här orden om det kommande riket så väcktes mycket inom mig till liv,
men samtidigt så fick jag tanken att det är ju här jag borde vara då, om
det nu är här som Jesus en dag kommer tillbaka så borde ju jag stanna.
Men eftersom den tanken kändes ganska så omöjlig så började jag få
känslan över att inte vara lika viktig som de som bor i Jerusalem. Det
kanske låter lite konstigt, men det kändes så faktiskt. Att jag inte riktigt
var lika värdefull genom att vara en enkel liten pastor ifrån en liten ort
som man alltid måste förklara vart den ligger. Men just då så fick jag ett
bibelord till mig i huvudet, väldigt klart och tydligt. Och det var orden ifrån
Gal.3:26–28 som anden plockade fram i förrådet. Vi kan läsa dem. I
Kristus Jesus är vi ett. Vare sig vi är jude, grek, smålänning eller östgöte.
Du och jag har en del av Guds löften till Abraham om att vara en del av
Guds folk. Ingen är mer eller mindre värd. I Kristus är vi ett. Och när vi
gick mot Getsemane trädgård så sjöng de här orden inom mig. Jag är ett
Guds barn, du är ett Guds barn. Och du och jag vi kommer märka när
Jesus kommer tillbaka. Vi kommer inte bara läsa i tidningen eller se på tv
en dag att Jesus gått igenom den gyllene porten i Jerusalem utan vi
kommer få vara med, vi kommer på samma sätt som de som bor i
Jerusalem se Jesus komma tillbaka.
Du är en del av riket även om du bor i Törestorp. Hans rike ska en dag
komma i sin fullhet, och vi kommer märka det. Inget kommer hindra det!
Tanken på detta, tanken på Jesu återkomst och ett kommande rike
kanske känns väldigt liten för att det känns så långt borta men vet du, om
vi bara låter så tanken om himmelriket i vårt hjärtas åker, så kan Gud
visa dig vad Guds rike är och vad det en dag kommer att växa till och
vara. Lyssna på de här orden ifrån Matt.13:31-32.
Jesus använder sig av bilden av ett senapsfrö flera gånger i hans
undervisning. Han använder det för att visa på tron. Att har vi bara så
pass liten tro som ett senapskorn så kan vi flytta berg. Bara vi håller oss
fast vid den tro vi har. Och så använder han detta lilla frö för att visa på
sitt rike. Ett senapsfrö som är bland de minsta av alla frön. Jag har en bild
här där man jämför detta frö med en tändsticksask (bild), eller den här
bilden (bild) där kapslarna ligger åt vänster och en fröhög av senapskorn
ligger till höger på 20 lappen. Som ni ser, det är inte stort, tron på Guds
rike kan nästan kännas osynlig och nästan obefintlig ibland men när du
och jag gör valet att ta detta frö, som jag tror är en bild på Jesus själv i
denna liknelse, så kan Guds rike börja växa inom dig just nu, i denna tid
och i denna värld, och bli som ett stort träd, som är en traditionell bild för
ett världsrike, Guds rike.
Det här är Jesus egna ord. Guds rike, eller himmelriket om du vill kalla det
så som Matteus kallar det, är något att hoppas på och se i ett
evighetsperspektiv, en dag ska du vandra i det riket och ligga till bords i
det riket, vårt hemland, Halleluja! Men den evigheten har redan börjat i
och med planteringen av senapskornet! I Mark.1:15. så säger Jesus:
”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” Var
är Gud? Hur kan jag finna Guds rike, Hur kan jag nå Gud? De frågarna har
ett svar, och det svaret är att Guds rike är nära! Hur nära då? Jo, Här, här
är Guds rike. Ingen är längre bort än en ärlig bön om att få komma nära
Jesus. Det var alltså mer om närhet och relation än just tid som Jesus
talade om. Om du säger att julen är nära, så talar det någonting om tid.
Men om du talar om närhet till någon du älskar så betyder det någonting
annat, eller hur? Det handlar om ömhet, kärlek och relation.
Alltså när Jesus säger att Guds rike är nära så betyder det att Gud är hos
dig, att han älskar dig och att han lyssnar till dig. Det betyder att han
söker dig just nu, han leder dig, tröstar dig och låter sig finnas av dig om
du vill det. När du vill så kommer Guds rike närmare dig! Hans vilja, hans
makt, hans närvaro och hans liv kommer närmare dig när du väljer att
överlåta dig till honom. Alltså evigheten kan börja redan nu.
Och det är ett val som du måste göra. Luther han sa att ”Guds rike
kommer utan att du ber om det, men du måste be för att Guds rike ska
komma till dig”. Det lilla fröet börjar inte växa automatiskt i liknelsen utan
det börjar växa ifrån det att en man gjort ett val att så och att han sår på
rätt plats. Alltså om du och jag vill att Guds rike, allt det Gud har att ge
ska få växa och bli större inom oss, så behöver vi ta vårt Jesusfrö, vår tro
och även så det på rätt plats. Inte bara i tanken, inte bara i intellektet och
inte bara hos andra även om alla de sakerna är bra, utan först och främst
i ditt eget hjärta. Du har ett eget ansvar om det inre livet och vad du vill
med ditt liv, så är det.
Vi är fantastiskt duktiga att bara se till det som är utanför vårt eget. Vi är
duktiga på att bry oss om hur andra människor har det, vi är duktiga på
att oroa oss för praktiska saker runt omkring. Bilen, huset, maten,
barnen, men det är sällan som vi oroar oss för oss själva. Jag ser bara till
mig själv. Jag oroar mig för morgondagen, om allt kommer fixa sig i det
jag måste göra, i allt det jag borde göra på jobbet, i hemmet, jag oroar
mig för det praktiska och för det tekniska. Jag oroar mig för att alla andra
människor runt omkring mig ska må bra i sin tro på Gud. Men det är
sällan jag oroar mig för min egen tro och min relation till Gud. Och jag
tror att du kan känna igen dig. Man oroar sig för det yttre mer än det inre.
Men det är ju faktiskt så att den yttre vägen behöver du inte oroa dig för!
Det yttre är Guds sak att tänka på. ”Om nu Gud ger sådana kläder åt
gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket
mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte
bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller:
Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er
himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och
hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte
bekymmer för morgondagen”. Matt.6:30–34. Vi har hört det så många
gånger och förstår det ändå så lite. Jag förstår inte vad det är med oss
ibland, och därför behöver vi tjata om detta. Gud har kontroll över det
yttre. Den inre vägen däremot är din sak att tänka på.
Du och jag behöver bestämma oss att ta vårt senapskorn, vår tro på
Jesus och be ”låt ditt rike komma, låt din vilja ske, så som i himlen så
också på jorden”. Låt ditt rike komma... Det är att verkligen leva. Jag
menar inte att vi ska stå och bara vänta, släppa det vi har för händerna
och sluta leva våra liv. Men vi får vänta tillsammans med honom som vi
väntar på. Han är inte bara något som kommer i framtiden utan finns
även här och nu. Du och jag står inför valet att verkligen leva, söka Guds
rike medan livet pågår.
Som en av mina konfirmander uttryckte sig i onsdags. De andra skrattade
åt honom, men han hade fattat det som många av oss saknar. Han sa att
”När jag cyklar så får Jesus alltid följa med”! Livet pågår tillsammans med
Jesus och du och jag behöver våga söka och upptäcka Guds rike även när
vi är ute och cyklar. Hur nära är du beredd att låta Guds rike komma och
påverka dig, nu?
Under den här hösten så har jag och min fru förverkligat en liten dröm
som jag haft sedan jag var liten. Vi har skaffat ett akvarium. En liten egen
värld kan man säga som vi styr över, mitt i vårt vardagsrum, som man
kan sitta och förundras över i timmar. Det slår allt vad tv heter, jag lovar!
Det är så vackert. Och för att det skulle bli ännu mera levande så var jag
för en vecka sedan och införskaffade några nya fiskar. 3 black molly, helt
kolsvarta saker och 4 st guppys som har helt otroliga färger. Lite lila, rosa
och orange kamouflerade hanar och turkos blå honor, helt fantastiska som
vi hoppas ska trivas i vårt akvarium så att det kan bli så pass mysigt att
det också blir flera. Men nu är det så att en av dessa guppys är lite
annorlunda än de andra. Han är mindre än de andra, han har inte lika
vackra färger som de andra. Han ser väldigt blek ut och svansen ser lite
avbiten ut. Efter första natten så låg han på rygg och kippade efter andan
och vi trodde att hans sista stund var kommen, men han vändes rätt och
fortsatte att andas, men han var rädd. Under nästan en veckas tid så
gömde han sig bakom växterna längst in i hörnet ifrån alla de andra.
Ibland tog han ett steg utåt. Ibland gick det bra, och ibland gick det illa.
En dag hittade vi honom fastklämd bakom filtret där han försökt att
gömma sig, men jag fick se det i sista stund och tog loss honom.
Han verkade fortfarande livrädd för den nya världen och de andra
fiskarna, som hade getts åt honom, men ifrån den här stunden så började
han för varje dag ta ett litet steg ut ifrån sitt lilla bo, och idag så simmar
han mitt ibland de andra, fortfarande lite annorlunda än de andra men nu
när han har fått se vad den nya världen kan ge så vänder han inte i första
taget tillbaka.
Vilket får vara en bra bild för oss tycker jag. Ibland känner vi oss väldigt
små, vi känner oss annorlunda vilket gör att vi också ibland blir rädda, vi
gömmer oss både för Gud och våra vänner och vi fastnar lätt i saker som
inte är bra för oss. Vi är nyfikna på allt det som Gud har gett oss, men
samtidigt skraja för att simma ut och kolla, kanske pågrund av att man
inte känner sig värdig, man känner sig lite sårad och trasig, och man är
rädd för att det inte ska bli bättre om man tar ett steg längre.
Är ni med på bilden? Alltså, vi är nyfikna av oss, vi vill många gånger se
vad Guds rike innebär för oss just nu i vår vardag och vad det kan
innebära för oss framöver när våra dagar på jorden är fullbordade. Någon
gång har vi vågat möta Guds rike och en längtan har växt inom oss att ta
nya steg i tron, men så har rädslan påmint oss och vi flyr tillbaka till vårt
lilla bo och ibland är det väldigt lätt att fastna där, vilket gör ont, det
kväver vår tro.
Men precis som jag fick rädda min lilla guppy så kan Jesus ta loss oss,
befria oss ifrån det som dödar vår tro. Han rycker bort ogräset och vill
plantera sitt senapsträd. Då du får bestämma dig för vilket som är bäst.
Det behöver inte gå snabbt, men för att inte hamna där igen så behöver vi
ta ett litet steg ut i det okända i Guds rike varje dag, då vi kan veta att
Jesus kan ta det lilla, ja till och med det minsta och göra till något stort
och vackert. Trots att vi kan känna som att vi inte passar för Guds värld
mitt i vår tid och inte heller i det kommande himmelriket så vill Gud visa
att du gör det. Kommer du ihåg bibelordet som jag fick vid den gyllene
porten? Du har en del av Guds löften, I Kristus är vi ett. Guds rike kan bli
fullständigt levande för dig. Frågan är bara hur långt är du beredd att gå?
Min lilla guppy som vi numera kallar Jesus, för att han gått ifrån att vara
död till att leva igen, han åt inte i början men jag slutade inte mata
honom för det. Och så är det med Gud också. Gud slutar inte att ge dig
mat! Han vill ge dig en försmak av himlen, helande till kropp och till själ,
han vill ge av sin närvaro så att du aldrig behöver känna dig ensam, han
vill ge dig tröst och han vill ge dig hopp.
Men du måste börja äta! Är du beredd att redan nu låta Jesus rida in i den
gyllene porten, in i ditt hjärta. Kom ihåg Luthers ord: ”Guds rike kommer
utan att du ber om det, men du måste be för att Guds rike ska komma till
dig.”
Jag vill avsluta med två verser ifrån en psalm som vi sjöng flera gånger på
min resa i Israel. Psalm 39 i psalmboken. Lyssna: Fattiga ger han sin
rikedom, läker de slagnas sår. Den som var bunden och trött och tom,
frihet och glädje får, himmelriket är nära. Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum. Red dig att taga Guds son emot, tro evangelium:
Himmelriket är nära. Amen.