Genusperspektiv på ledning och samverkan vid olyckor och kriser

Genusperspektiv på ledning och
samverkan vid olyckor och
kriser – en forskningsöversikt
2
MSB:s kontaktpersoner:
Pia Håkansson, 010-240 3593
Publikationsnummer MSB910 – september 2015
ISBN 978-91-7383-599-2
3
Författarna
Ulrika Jansson
Fil. dr. i arbetsvetenskap/universitetslektor i genusvetenskap
Karlstad universitet
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Institutionen för sociala och psykologiska studier
www.kau.se
Sophie Linghag
Fil. dr. i företagsekonomi/universitetslektor i genusvetenskap
Karlstad universitet
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Institutionen för sociala och psykologiska studier
www.kau.se
Forskningsöversikten har varit finansierad av Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap.
4
5
Innehållsförteckning
Inledning......................................................................................................... 6
Rapportens upplägg ........................................................................................ 6
Begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser ............................. 7
Ledning ................................................................................................... 8
Genusperspektiv på ledning och ledarskap ........................................... 11
Samverkan ............................................................................................ 12
Betydelser av genus i ledning och samverkan vid olyckor och kriser ........... 15
Genus och katastrofer ........................................................................... 17
Skillnader i riskuppfattningar............................................................... 22
Genusmedveten riskhantering och analys ............................................ 24
Genus i risk- och krishantering............................................................. 25
Integrering av jämställdhet i ledningssystem ....................................... 31
Slutsatser ...................................................................................................... 49
6
Inledning
Denna forskningsöversikt är ett uppdrag från Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap, MSB, till Karlstads universitet,
Centrum för genusforskning. Uppdraget handlar om hur betydelser
av genus är belyst inom ledning och samverkan vid framförallt
olycks- och krishantering, men även i viss mån inom andra relevanta
samhällsområden. I översikten berörs även ledarskapsområdet och
dess utveckling i relation till genus.
Bakgrunden till att genomföra en forskningsöversikt om genus inom
ledning och samverkan handlar bland annat om att lednings- och
samverkansområdet ofta baserar sitt arbete på tradition och
ledningsideal som präglas av män och manlighet på ett
oproblematiserat sätt. Detta antas ha konsekvenser för lednings- och
samverkansproblematik vid olyckor och kriser. Forskning om olycksoch krishantering utförs inom många olika vetenskapliga discipliner
och med många olika perspektiv. På en övergripande nivå kan en
ställa sig frågor om vad en kris är? Eller en risk? För vem eller vilka
är olika fenomen ett hot eller en risk? Syftet med forskningsöversikten är emellertid att beskriva betydelser av genus eftersom det
är ovanligt i kombination med frågor om ledning, styrning och
samverkan i olycks- och krishantering. Kunskap om forskningsläget
kring hur genus har blivit belyst inom ledning och samverkan inom
olycks- och krishantering kan bidra till utveckling av samhällets
förmåga att hantera ledning och samverkan vid olyckor och kriser.
En redovisning av kunskapsläget synliggör även vilka områden inom
ledning och samverkan vid olyckor och kriser som är viktiga,
intressanta och behöver beforskas vidare.
Rapportens upplägg
Denna rapport vänder sig till de med intresse för ledning och
samverkan vid olycks- och krishantering ur ett genusperspektiv.
Rapporten är en forskningsöversikt över den forskning och litteratur
som finns inom området men utan att vara heltäckande. Målet med
7
rapporten har varit att lyfta fram representativ och relevant forskning
samt ge exempel på hur genus är belyst inom forskningsfältet.
Rapporten består av ett antal olika delar. I den inledande delen
beskrivs uppdraget och dispositionen och därefter följer ett avsnitt
om Begreppen ledning och samverkan vid olyckor och kriser. Syftet
med avsnittet är att beskriva vad begrepp som ledning och
samverkan vid olycks- och krishantering betecknar samt presentera
vad ett genusperspektiv på ledning och ledarskap innebär. Därefter
följer ett avsnitt om Betydelser av genus i ledning och samverkan
vid olyckor och kriser. Vi ger exempel på internationella och svenska
studier som på olika sätt, och inom olika områden, diskuterar genus
inom olycks- och krishantering. Forskningen presenteras genom ett
antal tematiker, nämligen genus och katastrofer, skillnader i
riskuppfattningar, genusmedveten riskhantering och analys, genus
i risk- och krishantering och integrering av jämställdhet i
ledningssystem. De olika temana innehåller studier och forskning
som går i varandra och kan inte uteslutande placeras inom än den
ena än den andra tematiken. I det sista temat integrering av
jämställdhet i ledningssystem ges ett detaljerat exempel på hur ett
inkluderande, jämställt och effektivt krisledningssystem skulle kunna
utformas ur ett jämställdhetsintegrerings-perspektiv. Rapporten
avslutas med ett avsnitt om slutsatser.
Begreppen ledning och samverkan vid olyckor
och kriser
En första del av arbetet med forskningsöversikten har inneburit att
tydliggöra vad begrepp som ledning och samverkan vid olycks- och
krishantering betecknar för att därigenom kunna fokusera analysen
kring på vilket sätt betydelser av genus har blivit belyst. I
forskningsöversikten Ledning och samverkan vid olyckor och kriser
(Danielsson m.fl. 2011) diskuterar författarna två inriktningar i
befintlig forskning. Den ena inriktningen handlar om frågor kopplade
till samverkan med berörda aktörer inom och utanför den egna
organisationen (Bar-El m.fl. 2009). Här identifieras problematiken
med byråkratiska organisationers flexibilitet och
anpassningsförmåga i svåra lägen. Ledningens betydelse anses här är
8
till stor del vara outforskad. Den andra inriktningen av
ledningsfrågor som lyfts fram av Danielsson m.fl. handlar om staber
och andra tillfälligt sammansatta organisationsformer. Exempel på
frågor som väckts vid ledarskapsstudier av civil krishantering är t.ex.
samverkan inom staber, samverkan mellan stab och fält,
organisationer som inte har någon vardagsberedskap för stora
händelser versus organisationer som har det, rollbyten under en
långt utdragen krishantering med mera (Huang, 2008, Sjöberg m.fl.
2011). En slutsats är att det finns behov av forskning om ledning och
samverkan vid olyckor och kriser när det gäller dels byråkratiska
organisationers anpassning vid akuta händelser och dels hantering av
de temporära organisationsformer som skapas i dessa sammanhang
(Danielsson m.fl. 2011). Betydelser av genus i ledning och samverkan
vid olyckor och kriser nämns inte alls i forskningsöversikten och inte
heller lyfts problem med bristen på sådan forskning eller behov av
densamma fram.
Ledning
När det gäller ledning görs ofta distinktioner mellan begreppen
ledning, ledarskap och chefskap. Ledarskap är ett brett område och
följaktligen finns det inom forskningsområdet en mängd definitioner.
Det finns dock vissa drag som förenar de flesta definitioner, nämligen
ett antagande om att det rör sig om en process och ett relationellt
fenomen. När ledarskap förstås som en process synliggörs att en
avsiktlig påverkan utövas av en individ på andra människor för att
leda, strukturera och underlätta aktiviteter och relationer inom en
organisation. Ledarskap betecknar vanligen relationen mellan ledare
och medarbetare. När ledarskap ses som en social process kan fler
inom ett givet sammanhang vara ledare vilket innebär att det på
förhand inte behöver vara någon skillnad mellan ledare och ledda
(Bryman, 1996, Yukl, 1998, Parry & Bryman 2006). Ofta ingår ord
som inflytande, grupp, mål och relation i definitioner av ledarskap
utifrån en förståelse av en ledare som utövar inflytande över en grupp
för att nå ett visst mål och som baseras på en relation mellan ledare
och ledda (Bryman 1996). Bryman framhåller dock att dessa
definitioner mest relaterar till den forskning som bedrivits fram till
9
mitten av 1980-talet. Under senare tid tenderar definitioner av
ledarskap att beskriva ledaren som ”Manager of meaning”, dvs.
denne tillmäts betydelse som meningsskapare för organisationen och
dess medlemmar. Detta innebär en betoning av det symboliska
ledarskapets betydelse och ledarens funktion att åstadkomma social
konsensus.
En annan fråga rör förhållandet mellan begreppen ledarskap och
chefskap. I forskningen görs ofta en distinktion mellan begreppen
ledare och chef då ledarskap har visats inte enbart utövas av dem
som har titeln chef. Med ”chef” avses vanligen en formell position
medan en ”ledare” definieras som någon som ”får folk med sig”
utifrån att det bygger på ett förtroende och acceptans som ger makt,
och inflytande (Rohlin, Skärvad & Nilsson, 1994).
Ledning är emellertid mer än ledarskap och chefskap genom att det
har en vidare innebörd och innefattar ledarens samtliga uppgifter,
som t.ex. administrativa, ekonomiska och representativa uppgifter
(Söderström 1998). Enligt Bruzelius och Skärvad (2012) innefattar
ledning och ledningsarbete aktiviteter som är knutna till
ledningsrollen och ledningsansvaret, dvs. att både leda verksamheter
och att leda människor. Att leda verksamheter innefattar att utforma
och arbeta med affärsidé, mål, strategi, organisation och styrning på
ett sådant sätt att verksamheten skapar värde för dess olika
intressenter. Med intressenter avses de individer, grupper,
organisationer som i något avseende har en utbytesrelation med
organisationen och som innebär att organisationen och
intressenterna har ett beroendeförhållande till varandra. Att leda
människor handlar till stor del om att mobilisera lust, energi och
engagemang hos människorna som arbetar i verksamheten, direkt
eller indirekt, och att inrikta detta mot verksamhetens mål (Bruzelius
och Skärvad 2012).
När det gäller ledning i olycks- och krissammanhang har det
framförts att sammanhanget för utövandet av ledning är viktig att
10
klargöra. Enligt Fredholm och Uhr (2011) behöver det tydliggöras om
det handlar om ledning i den hierarkiska monokulturella
organisationen eller den pluralistiska samhälleliga kontexten.
Traditionellt har ledningsbegreppet inom olycks- och
krishanteringssammanhang använts med utgångspunkt i hierarkiska
monokulturella organisationer som lägger tonvikt i en mer eller
mindre strikt kommandostruktur med en chef i toppen. Men denna
typ av ledning är, enligt Fredholm och Uhr, svår att tillämpa på ett
större heterogent sammanhang som innefattar kommunala, statliga
och enskilda aktörer som var och en har eget ansvar, kulturer och
ideal, eftersom det inte finns förutsättningar för att tillämpa samma
typ av ”top-down”- präglad ledning som i den hierarkiska
monokulturella organisationen. En pluralistisk samhällelig kontext
karaktäriseras istället av att olika organisationer verkar sida vid sida,
men autonomt, och inkluderar flera olika organisationskulturer,
intressen och målinriktningar. För att åstadkomma ledning i ett
sådant mångfacetterat sammanhang behövs en princip för
balansering av olika mål och situationstolkningar, dvs. man bör
åstadkomma en funktionell samordning mellan aktörerna och en
övergripande gemensam inriktning för helheten av aktörerna.
Fredholm och Uhr menar att ledningsproblemet för att få en
önskvärd ordning på denna helhet av många av varandra mer eller
mindre oberoende aktörer består av att åstadkomma en lämplig
balansering av de olika aktörernas situationstolkningar, uppgifter,
intressen och mål. De anser att det bör finnas någon uttalad
värdegrund, dvs. någon form av gemensamma mål, för hur
samordningen bör falla ut för helheten. Fredholm och Uhr lyfter fram
vikten av att systematisera det sammanhang som ledning utövas
inom och gör följande indelning: inriktning och samordning av
uppgift, inriktning och samordning av insats, inriktning och
samordning av system och inriktning och samordning av system av
system. Dessa fyra olika systemomfattningar motsvarar att man i den
så kallade hotskalan rör sig från hantering av alldagliga, vanliga och
frekventa händelser till och med nationella kriser. Synen på
funktionen ledning behöver utvecklas och även omfatta situationer
11
när den hierarkiska monokulturella organisationen blir delaktör i ett
skeende i den pluralistiska samhälleliga kontexten. En förmåga hos
ledare innebär således både att förstå och hantera
ledningsproblematik i egen, oftast hierarkisk monokulturell,
organisation, där en mer eller mindre strikt kommandostruktur är
tillämplig och i den pluralistiska samhälleliga kontexten, utifrån
principen om värdegrundsbaserad balansering av olika mål och
situationstolkningar (Fredholm och Uhr 2011).
Genusperspektiv på ledning och ledarskap
Forskningen om organisation och ledarskap kan sägas ha varit
”könsblind” fram till mitten av 1970-talet, då det väcktes ett intresse
för kvinnors situation i organisationer och avsaknad av kvinnor på
ledningspositioner. Mycket av den forskning som bedrevs under 70och 80-talen, var fokuserad på det fåtal kvinnor som var chefer, som
individer, utan någon egentlig koppling till teorier om genus. Den
typen av forskning kan egentligen inte karaktäriseras som kritisk
forskning eftersom den bedrevs utifrån könsneutrala, traditionella,
synsätt på ledningsteori. Resultaten från den här typen av studier kan
grovt sammanfattas med att förklaringen till varför kvinnor saknas
på ledande befattningar står att finna hos kvinnorna själva. Deras
personliga egenskaper och hemsituation ses som förklaringen, och
inte förhållanden och villkor som har med organisationerna att göra.
Kvinnor som är intresserade av en chefskarriär måste kompensera de
brister deras uppfostran inneburit, och så att säga ta sig in på mäns
villkor. Män som norm för föreställningar om ledarskap och villkor
för utövning av ledarskap togs för givet och ifrågasattes inte. Att
kvinnor som ledare blev jämförda och bedömda utifrån en norm för
ledarskap som utgjordes av män och mansdominerade sammanhang
problematiserades inte (SOU 1994:3, Wahl m.fl. 2011).
Vad gäller hinder för kvinnor att nå chefspositioner och kvinnors
karriärprioriteringar har ett flertal studier publicerats (Wahl m.fl.
2011). I en studie av Anna Wahl (1992) visades att tvärtemot
12
föreställningen om att kvinnor inte vill avancera och bli chefer, var
det inte vilja eller ambition som saknades utan kvinnorna pekade på
organisatoriska hinder eller upplevd maktlöshet inför att förändra
organisationsstrukturer. På senare år har utvecklingen av
organisations- och ledarskapsforskning med genusperspektiv
inneburit att även män och manlighet har problematiserats (se t ex
Collinson & Hearn (ed.) 1996). Genusforskningen har
problematiserat den rådande mansdominansen bland chefer liksom
könsmärkta ideal för ledarskap. Att en stor andel på
ledningspositioner är män, är både en följd av och en konsekvens till
att ledarstilar, maktprocesser, hierarki, kultur, traditioner, strategier
och ledningspraktiker ofta knyts till föreställningar om manlighet.
Forskningen pekar på att kvinnliga ledare löper risk att utmanövreras
genom att ifrågasättas antingen för att vara allt för feminina för att
godtas som ledare eller alltför maskulina för att respekteras som
kvinnor. På motsatt sätt innebär kopplingen mellan ledarskap och
manlighet ett skydd och ett stöd för män. Män rekryterar andra män
och män som är ledare ifrågasätts sällan som dåliga ledare på grund
av sin könstillhörighet. I arbetssätt och kommunikation vid
krishantering följer ofta en ”militär” tradition där tydlighet och
förmågor att fatta beslut antas vara av särskild vikt.
Samverkan
Samverkan är ett välanvänt nyckelbegrepp inom olycks- och
krishanteringsretoriken och kan ses som ett generellt grundvillkor i
arbetet med samhällsskydd och beredskap. Fokuseringen på
samverkan härrör från förändrade utgångspunkter för det civila
försvaret. I betänkandet Krishantering och civilt försvar i
kommuner och landsting (SOU 2004:134) betonas att det svenska
samhällets system för att förebygga och hantera hot och risker måste
bygga på en helhetssyn och gemensam planering i hela hotskalan.
Men trots att begreppet samverkan har en väldigt hög
användningsintensitet såväl i det politiska samtalet som i praktikens
dialog förekommer enligt Uhr (2011) få diskussioner om begreppets
13
betydelser. Innebörden i samverkan anses även vara svårfångad. Ett
problem menar Uhr är att det visat sig vara praktiskt svårt att få en
stor mängd aktörer från olika segment av samhället att enas kring en
exakt innebörd. I MSB:s publikation Gemensamma grunder för
samverkan och ledning vid samhällsstörningar (MSB 2014) syftar
till att vägleda olika aktörer (offentliga, privata och/eller ideella
organisationer) för att underlätta aktörsgemensam inriktning och
samordning, det vill säga nå någon slags enighet. Ett antal
”tankemodeller” och arbetssätt föreslås för att främja ett strukturerat
och likartat sätt att agera. Det handlar till exempel om att definiera
centrala begrepp såsom inriktning, samordning, ledning och
samverkan. Kunskap om den svenska modellen för att hantera
samhällsstörningar, helhetssyn och perspektivförståelse m.m. antas
också vara viktiga för att skapa samordning och effektivare utnyttja
samhällets resurser. Det betonas dock att MSB endast har en
stödjande roll och att varje aktör själv ansvarar för att implementera
de gemensamma grunderna.
Svårigheter med att samverka i praktiken beskrivs av Kristina Bartley
och Mathias Ericson (2013) i rapporten ”Ett plus ett kan bli tre”. De
studerar villkor för tvärsektoriell samverkan kring sociala risker på
kommunal nivå i ett projekt initierat av Södra Älvsborgs
Räddningstjänstförbund. Syftet med studien var att titta på hur
praktiker inom olika verksamheter beskrev ”problem” med fokus på
skadegörelse och anlagda bränder samt vilka metoder som fanns för
att förebygga, hantera och förhindra dessa. Bartley och Ericson
konstaterar att samverkan saknas och försvåras av att
samverkansparterna har olika perspektiv och uppdrag. Hindren
beskrivs främst vara av strukturell och kulturell art där olika
problembilder resulterade i att parterna inte kunde enas kring mål
eller organisering i frågan. Kulturella hinder var bland annat
stereotypa föreställningar om kön och klass. Vidare fungerade
metoder och rutiner, både inom och mellan olika sektorer och parter,
hindrande. Formella metoder, såsom formaliserade nätverk,
planering och formell kommunikation ställdes mot mer informella
14
metoder med sporadiska kontakter som alltså gjorde att samverkan
försvårades. Vad gäller genusperspektiv på samverkansprocesser så
efterlyser Bartley och Ericson just ett sådant i vidare forskning
eftersom de såg att det som definieras som sociala risker är
genuspräglat och kopplat till föreställningar om män och manlighet.
En annan forskare som lyfter fram praktiska svårigheter i samverkan
är Anna Johansson (2013) som studerar riskhantering och
säkerhetsarbete i svensk offentlig förvaltning i sin avhandling
Societal risk and safety management – Policy diffusion,
management structures and perspectives at the municipal level in
Sweden. Bland annat studeras den kommunala implementeringen
och hanteringen av övergripande internationella och nationella
strategier och målsättningar avseende sektorövergripande och
multistrategiskt risk- och säkerhetsarbete. Johansson konstaterar att
riskanalyser görs utifrån begränsade perspektiv – oftast med fokus på
katastrofer i relation till industri och teknik – och att det finns just
många praktiska svårigheter i samarbetet/samverkan. Ett
helhetsperspektiv på risker och hot innebär principiellt att risk- och
krishanteringen ska genomföras på hela hotskalan – dvs alltifrån
mindre olyckor till kriser av mer omfattande karaktär. I Johanssons
studie synliggörs hur krishanteringen koncentreras kring ”stora”
kriser för bl a industrin.
Ett högaktuellt exempel på hur ”stora” kriser uppmärksammas
särskilt är samarbets- och utvecklingsprojektet kring skogsbranden i
Västmanland som beskrivs i publikationen Att åstadkomma
inriktning och samordning – 7 analyser utifrån hanteringen av
skogsbranden i Västmanland 2014 (Uhr m.fl. 2015). Syftet med
projektet beskrivs vara att analysera hur inriktning och samordning
åstadkommits under skogsbranden för att skapa förbättrade
förmågor och samarbeten inom området inriktning och samordning
vid samhällsstörningar. Enligt den sammanfattande slutdiskussionen
uppvisar händelsen på en övergripande nivå samma typ av fenomen
som andra omfattande samhällsstörningar, det vill säga hanteringen
15
av skogsbranden var inte speciellt unik. Det handlade till exempel om
spontana lösningar, så kallade ad-hoclösningar som inte grundas i
förtänkt formell planering, och betydelser av personkännedom.
Personkännedom antas skapa förtroende och påverka både effektiv
kommunikation och rekrytering. Analyserna saknar genusperspektiv
men utifrån könsteoretisk kunskap som visar att föreställningar om
kön påverkar informell ledning, beslut och beslutsförmågor var det
sannolikt så även i hanteringen av skogsbranden.
En studie som problematiserar skogsbranden, bland annat ut ett
genusperspektiv, är Anna Olofssons, Susanna Öhmans och Katarina
Giritli Nygrens (2014) (O)avsiktliga konsekvenser av
riskkommunikation vid extraordinära händelser: Skogsbranden i
Västmanland 2014. De diskuterar de diskurser som figurerar i
massmedia i samband med skogsbranden och vilka konsekvenser den
massmediala risk- och kriskommunikationen kan få. Kortfattat visar
deras studie att stereotypa könsroller (re)produceras bland annat
genom föreställningar om heroisk maskulinitet och omvårdande
feminitet samt krigsnarrativ.
Betydelser av genus i ledning och samverkan
vid olyckor och kriser
Vad som är slående i analyserna av studier om ledning och
samverkan vid olycks- och krishantering är frånvaron av betydelser
av genus. Det framstår som om genus saknar betydelse eftersom
genus är osynligt i beskrivningar och analyser, vilket t.ex. märks i
inledningen av denna text vid genomgången av begreppen ledning
och samverkan vid olyckor och kriser. I grundläggande läroböcker på
fältet som t.ex. Risk and Crisis Management in the Public Sector
(Drennan & McConnell 2007) saknas beskrivningar och analyser av
betydelser av genus.
Könsblindhet i forskning om ledning och samverkan vid olyckor och
kriser förefaller märkligt utifrån att det är en sådan tydlig
könssegregering med mansdominans i organisering och ledning av
16
beredskap. Könsblindheten, dvs. okunskap och omedvetenhet om
betydelser av genus, vid olyckor och kriser kan få stora konsekvenser
eftersom information, kommunikation och beslutsfattande har
betydelser för människors handlingsmönster i samhället.
Könsblindhet i studier av organisationer och ledning påtalades av
Joan Acker och Donald van Houten redan år 1974 utifrån att de
gjorde en omläsning av några klassiska verk. Till exempel
synliggjordes att könssegregering och selektiv rekrytering av kvinnor
respektive män till vissa arbetsuppgifter samspelade med skapandet
av en maktfördelning mellan könen och där gruppen män
överordnades gruppen kvinnor. Det skapades också föreställningar
om kvinnors respektive mäns kompetens utifrån föreställningar om
kön, vilket bidrog till att skapa maktordningar. T.ex. fanns
dominerande föreställningar om att kvinnor inte förstod sig på teknik
till skillnad mot män, varför män och kvinnor rekryterades till olika
uppgifter som innebar att män dominerade på positioner som
kontrollerade användning av maskiner och teknik, som
huvudsakligen bestod av kvinnor. Acker och Van Houten var bland
de första att hävda att könsskillnader mobiliseras av
organisationsstrukturer, dvs. att organisationsstrukturer bidrar till
att skapa mäns maktpositioner och överordning i organisationer och
samhället i stort. Konsekvenser som följer av könsblindhet i studier
och begrepp är att kön framstår som osynligt och betydelselöst och
följaktligen inget som behöver problematiseras. Män som
könsvarelser, ledning som manligt könsmärkt och ledning av manligt
könsmärkta verksamheter blir osynliggjorda fenomen och istället
framställs en könsneutral bild. Framställande av organisation och
ledning som könsneutrala fenomen kan spela en ideologisk roll i att
såväl dölja betydelser av kön som att skapa en bild av arbetaren eller
chefen som manligt könsmärkt i antaganden om hur organisationen
ska se ut (Acker 2000). Ett av könsordningens återkommande
uttryck handlar om att män tillskrivs det allmängiltiga, neutrala och
högre värderade, medan kvinnor tillskrivs det avvikande och lägre
värderade (de Beauvoir 1949, Hirdman 1988). I organisationer
17
innebär ofta arbetsdelningen mellan könen en könssymbolik
kopplade till vanliga dikotomier mellan könen i det västerländska
tänkandet, där män och manlighet förknippas med att vara aktiv,
stark och självständig och kvinnor och kvinnlighet med att vara
passiv, svag och osjälvständig (Hirdman 1988, WestbergWohlgemuth 1996). Positioner och arbetsuppgifter i organisationer
är ofta könsmärkta, dvs. impregnerade med föreställningar om
manlighet och kvinnlighet som ofta uppfattas som naturliga och
självklara. Könsmärkning handlar på så sätt om att bekräfta
segregering utifrån kön. Könsmärkning förmedlar även status där
arbetsuppgifter eller positioner med en manlig könsmärkning ofta
värderas högre än de med en kvinnlig. Könsmärkning skapas således
både utifrån könsfördelningar och maktrelationer mellan könen
(Wahl m.fl. 2011). Men den manliga könsmärkningen osynliggörs
genom könsblindheten. Istället upprätthålls en bild av
könsneutralitet, t.ex. att ledning och samverkan inte har något med
kön att göra. Även frånvaron av kvinnor osynliggörs genom
könsblindheten.
Vi har dock funnit ett antal internationella och svenska studier som
på olika sätt, inom olika områden, diskuterar genus inom olycks- och
krishantering. Dessa presenteras nedan inom dessa tematiker: genus
och katastrofer, skillnader i riskuppfattningar, genusmedveten
riskhantering och analys, genus i risk- och krishantering och
integrering av jämställdhet i ledningssystem.
Genus och katastrofer
I en artikel av Tyler & Fairbrother (2013) görs en översikt av
internationell forskning om genus och katastrofer. Författarna anser
att antologin The Gendered Terrain of Disaster: Through Women's
Eyes (Enarson & Morrow 1998) är en av de första som synliggör
betydelser av kön. De skriver att det mest uppenbara sätt som genus
har blivit belyst är genom de starkt mansdominerade formella
räddningsinsatsorganisationerna. För samtidigt som kvinnors
18
handlingar visats utgöra viktiga bidrag vid katastrofinsatser, t.ex.
genom avgörande insatser för lindring och återhämtning efter
katastrofer, har kvinnor i stort sett uteslutits från de formella
räddningstjänstorganisationerna (Ariyabandu, 2009; Fothergill,
1998; Mishra, 2009; Robertson, 1998). Men på flera sätt har det
visats att genus har betydelser vid katastrofer. I en litteraturöversikt
av ca 100 artiklar inom spansk- och engelskspråkig litteratur om
katastrofarbete dras slutsatsen att den teoretiska förståelsen av genus
står i direkt relation till hur arbetet med katastrofhjälp planeras och
genomförs i samband med katastrofer (Enarson & Meyreles 2004). I
antologin Women, Gender and Disaster (Enarson & Chakrabarti
2009) presenteras en omfattande översikt, totalt 24 kapitel, som
behandlar betydelser av kön i katastrofsituationer. I boken, som
består av fyra delar, presenteras först grundläggande analyser av kön
och förebyggande av katastrofer, för de som inte känner till området
sedan tidigare. I bokens andra del problematiseras specifika
utmaningar och hur dessa har hanterats. I den tredje delen fokuseras
på konkreta initiativ som har tagits av olika kvinnogrupper för att
minska riskerna vid katastrofer. I antologins sista del undersöks och
problematiseras integrering av jämställdhet vid katastrofer och
riskhantering. Där presenteras modeller för att åstadkomma
jämställdhet i katastrofförebyggande arbete. Vi återkommer till en
presentation av en guide, eller ”verktygslåda”, från den översikten
längre fram. Studier om kön och katastrofer visar att katastrofer får
olika konsekvenser för kvinnor och män. Enarson & Morrow (1998)
har synliggjort nio dimensioner där genus spelar roll och har
betydelser, nämligen: 1) exponering för risk, 2) uppfattning av risk, 3)
beredskap, 4) varningskommunikation och insats, 5) fysiska effekter,
6) psykiska effekter, 7) räddningsinsatser, 8) återhämtning, och 9)
återuppbyggnad.
I forskning om kön och katastrofer framkommer att kvinnor på olika
sätt är mer sårbara för effekterna av katastrofer än män. Detta ska
dock inte tolkas som ett resultat av vissa biologiska skillnader mellan
män och kvinnor, utan ska förstås utifrån sociala faktorer såsom
19
bristande jämställdhet. Marginaliserade grupper drabbas hårdare av
konsekvenser från katastrofer och kvinnor missgynnas ofta på grund
av deras sociala och ekonomiska ställning i samhället. Olika sociala
begränsningar påverkar kvinnornas möjligheter att kunna hantera
katastrofer. Det har t.ex. visats att kvinnor i mindre utsträckning än
män har fått lära sig att simma. De bär ofta kläder som fungerar
olämpligt och hindrande pga. könsmärkta förväntningar på kläder
(Enarson och Chakrabarti 2009, Enarson och Morrow, 1998). Det är
därför inte förvånande att kvinnor är överrepresenterade i dödsfall
som följer av drunkning under översvämningar och tsunamier
(Ariyabandu, 2009). I vissa fall, oavsett vilken typ av naturkatastrof,
hindras kvinnor i sina försök att fly för att de har begränsade
möjligheter att kunna röra sig utomhus eller i offentliga miljöer
(Ariyabandu 2009, Chakrabarti och Walia 2009). Kvinnor har även
ofta omsorgsansvar för barn, äldre och sjuka, vilket har förklarats
som hinder för kvinnors möjligheter att undkomma överhängande
fara (Enarson och Morrow 1998). Dessutom, i vissa internationella
sammanhang, är kvinnor läskunniga i mindre utsträckning än män,
vilket kan innebära att de inte kan läsa och förstå
beredskapsinformation (Enarson och Morrow 1998). Även om
faktorer, såsom läs- och skrivkunnighet och begränsade möjligheter
att röra sig i offentliga miljöer, inte tenderar att påverka kvinnor i
industrialiserade länder, finns fortfarande stora könsskillnader som
hänför sig till sociala och ekonomiska ojämlikheter. I Japan är t.ex.
ensamstående mödrar betydligt överrepresenterade i skador och
dödsfall till följd av jordbävningar (Masai, 2009). Det finns flera
bidragande förklaringar till varför det är så. Först av allt,
ensamstående föräldrar är i allmänhet mer sårbara vid katastrofer då
det ofta innebär att det bara är en vuxen i hushållet. För det andra
finns det betydligt fler ensamstående mödrar än ensamstående fäder
med omsorgsansvar, vilket gör att risken för kvinnor ökar. Och för
det tredje tenderar ensamstående mödrar att ha en lägre
genomsnittlig inkomst. Och när det gäller Japan, liksom många
andra platser, är ensamstående mödrar också socialt stigmatiserade.
De tenderar därför att leva i sämre bostäder, i fattigare delar av
20
städerna, och i bostäder som är mer benägna att rasa, vilket skadar
eller dödar dem, under en jordbävning (Masai, 2009). Ett par andra
exempel på studier från Japan är Mire Koikaris (2013) Training
Women for Disasters: Gender, Crisis Management (Kiki Kanri) and
Post-3.11 Nationalism in Japan och Yoko Saitos (2014) Progress or
repetition? Gender perspectives in disaster management in Japan.
Korikari (2013) visar hur kvinnor görs till en del av nationell
återhämtning och återuppbyggnad efter katastrofer i Japan genom
att knytas till hemmet och traditionella kvinnosysslor. Hon använder
begreppet domesticerad kvinnlighet för att beskriva hur kvinnors
samhällsuppgifter förbinds med hemmet som mor, maka och
hemmets stöttepelare men att det är makens, barnens och släktens
krav som prioriteras och därmed förstärker kvinnors underordnade
position i det japanska samhället. Enligt Korikari förväntas kvinnor
bidra i nationella angelägenheter vid katastrofhantering för att
reducera osäkerhet och rädslor men binds genom domesticeringen
till stereotypa könskontrakt på problematiska sätt. Saitos (2014)
konstaterar i sin studie att katastrofhantering i Japan fortfarande
saknar genusperspektiv och att kvinnors särskilda behov av integritet
i tillfälliga härbärgen och evakueringscentra inte tillgodoses. Saitos
visar också att kvinnors möjligheter för deltagande i såväl
förebyggandefasen och återuppbyggnadsfasen är undermåligt men
att kvinnors erfarenheter är högst väsentliga för att bygga
motståndskraftiga samhällen.
En annan studie är Hannan (2009) som belyser hur existerande
ojämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller mänskliga
rättigheter, socioekonomisk och politisk status, tillgång och kontroll
över resurser, tillgång till utbildning och brist på andra möjligheter
kan innebära att kvinnor hamnar i mer utsatta positioner vid
naturkatastrofer. Fothergrill (2003) beskriver hur kvinnor som
erhåller bistånd i samband med en översvämning kände sig
stigmatiserade av att vara hänvisade till tillfälliga bostäder och
välgörenhet vid evakueringen. En liknande studie av Fordham (1998)
visar hur tillfälliga lösningar under en kris får könade konsekvenser.
Evakueringsbostäder i samband med en översvämning i Skottland
21
gjorde att kvinnor primärt knöts till hemmet och traditionella
hushållssysslor. Männen lämnade däremot de tillfälliga bostäderna
för att hjälpa till med räddningsarbetet. Organiserandet av
krisarbetet förstärkte därmed traditionella genusroller. Flera forskare
har alltså uppmärksammat hur kvinnors erfarenheter i samband med
kriser och katastrofer kommer att förknippas med den privata sfären.
Mäns erfarenheter av katastrofer beskrivs snarare i relation till själva
hanterandet av – och beslutsfattandet i – krissituationer. Genom att
inte förstå och bortse från kvinnors bidrag, behov, prioriteringar kan
räddningsinsatser och återhämningsprocesser efter katastrofer
hindras.
Det finns även könsskillnader när det gäller beredskap och insatser
vid katastrofer. En av de mest framträdande är att kvinnor har en
större preferens än män för en evakuering (Bolin et al 1998;.
Fothergill 1998; Mozumder et al, 2008). Denna skillnad
framkommer mestadels från studier som gjorts i utvecklade
industriländer av översvämningar, jordbävningar och skogsbränder
(t.ex. Mozumder, 2008). Studierna visar att kvinnor är betydligt mer
benägna till beredskap för en evakuering medan män är mer benägna
att vilja vara kvar i ett farligt område (Bolin et al, 1998, Mozumder et
al 2008). Sammanfattningsvis anser Tyler & Fairbrother (2013) att
forskningsöversikten om genus och katastrofer visar vikten av att
förstå kopplingar mellan militärisering, maskulinitet och olycks- och
krishantering. Vissa konstruktioner av maskulinitet påverkar vanliga
uppfattningar om lämpliga beteenden och handlingar för kvinnor och
män under insatser av bränder och katastrofer.
En nyligen publicerad studie visar konsekvenser som följer av
omedvetenhet om kön och namngivning och kommunikation vid
orkaner i USA. Omedvetna föreställningar om kön har visats
innebära att orkaner med kvinnonamn är dödligare än orkaner med
mansnamn (Jung et al 2014). I studien av Jung et al analyserades
uppgifter om antalet dödsoffer i mer än 90 orkaner som svepte in
över USA under åren 1950-2012. Analysen visade att orkaner som
tilldelades ett kvinnonamn skördade nästan tre gånger fler dödsoffer
22
jämfört med orkaner som fick ett mansnamn. Eftersom orkaner
namnges efter ett slumpmässigt system har det högre antalet döda i
”kvinnliga” orkaner inte kunnat förklaras av att orkaner med
kvinnonamn regelmässigt skulle vara kraftigare än orkaner med
mansnamn. Forskarnas antagande är att omedvetna föreställningar
om vad som är kvinnligt och vad som är manligt påverkar
människors uppfattningar om orkaners svårighetsgrad och i sin tur
deras benägenhet att vidta säkerhetsåtgärder och söka skydd i
orkandrabbade områden. För att testa den hypotesen gjorde
forskarna en serie experiment med försökspersoner som fick skatta
orkaners svårighetsgrad och hur de själva skulle agera om de bodde i
ett orkandrabbat område. Hälften fick informationen tillsammans
med ett kvinnonamn, hälften tillsammans med ett mansnamn på
orkanen. Orkanerna med kvinnonamn klassades genomgående som
mindre farliga än orkanerna med mansnamn. Dessutom var de som
hade tilldelats ett kvinnonamn på den tilltänkta orkanen betydligt
mindre benägna att söka skydd än de som hade fått ett mansnamn på
den. Resultaten i studien pekar på vikten av medvetenhet hos ledning
som beslutsfattare och kommunikatörer om betydelser av kön,
värdering av kön och hur detta påverkar människors beteenden, och
vikten av denna medvetenhet vid namngivning av och information
om t.ex. orkaner eller stormar.
Skillnader i riskuppfattningar
Studier av människors riskuppfattningar och riskbeteenden visar att
olika faktorer t ex ålder, utbildning, bostadsort och politisk ideologi
spelar roll (Dekker, et al. 1997, Dietz et al. 1998, Rhodes & Pirik,
2011), men också att riskuppfattningar varierar mellan män och
kvinnor samt bland människor med olika etniciteter (Finucane,
Slovic, et al, 2000; Flynn et al, 1994). Vita mäns relativt låg
uppfattning om risker brukar beskrivas med hjälp av begreppet ”The
white male effect” (WME) (Cabrera och Leckie 2009, Enander och
Johansson 2002, Finucane, et al., 2000, Flynn et al. 1994, Johnson
2004; McCright och Riley, 2013; Renn, 2000; Satterfield, et al.,
23
2004; Weber och Hsee 1998). Kortfattat beskrivs WME som en effekt
av att män har en privilegierad ställning i samhället, med
socioekonomiska maktresurser och känslor av kontroll.
Sociologen Anna Olofsson vid Risk and Crisis Research Centre på
Mittuniversitetet har tillsammans med kollegor studerat människors
riskuppfattningar. Olofsson visar att det inte finns några stora
skillnader mellan kvinnors och mäns riskupfattning i en svensk
kontext. I artikeln The white (male) effect and risk perception: can
equality make a difference? (2011) visas hur den så kallade ”white
male effect” som förklarar mäns relativt låga riskuppfattning i andra
länder är mindre tydlig i Sverige på grund av jämställdhetsdiskurser.
Kvinnors och mäns lika möjligheter och rättigheter påverkar alltså
riskuppfattningar och bör beaktas i riskhantering och
riskkommunikation enligt Olofsson. Vidare visar Olofssons studier
att fördomar och stereotyper också påverkar synen på vem som är
sårbar och resilient vid kriser och katastrofer (Brown & Olofsson
2014, Olofsson & Öhman 2015).
Av lagar och förordningar inom fältet framkommer att ett
helhetsperspektiv (dvs samverkan mellan olika aktörer) ska prägla
risk- och sårbarhetsanalyser (t ex Lag (2006:544) om kommuners
och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i
fredstid och höjd beredskap, Förordning (2006:942) om
krisberedskap och höjd beredskap, nämnda SOU 2004:134
Krishantering och civilt försvar i kommuner och landsting samt
Regeringens proposition 2005/06:133 Samverkan vid kris – för ett
säkrare samhälle).
MSB ansvarar för en mycket stor del av samhällets säkerhets- och
krisberedskapsarbete. MSB är bland annat ålagda att göra risk- och
sårbarhetsanalyser för att öka samhällets förmåga att hantera och
förebygga kriser. Vi har tittat på några av myndighetens
rapporter/dokument (Vägledning för Risk- och sårbarhetsanalyser
(2011), Uppföljning av föreskrifter för risk- och sårbarhetsanalyser
(2012), Risker och förmågor 2013: Redovisning av regeringsuppdrag
om nationell risk- och förmågebedömning) som berör detta arbete
24
och finner att genus- och jämställdhetsanalyser saknas i materialet.
”Kvinnor, män och barn” nämns vid några tillfällen men någon
analys eller förklaring ur ett genusperspektiv görs inte. Det finner vi
anmärkningsvärt eftersom det är belagt att föreställningar om kön
påverkar riskbeteenden. Ulf Mellström (2010) har på uppdrag av
MSB skrivit en kunskapsöversikt om Genusvetenskapliga perspektiv
på MSB:s verksamhetsområden. Av Mellströms slutsatser
framkommer att myndighetens ”forskningsportfölj” borde innehålla
fler studier med genusperspektiv – särskilt som det proaktiva
förhållningssättet inom myndigheten sannolikt kräver nya
kompetenser, att verksamhetsområdet är könat precis som den
svenska arbetsmarknaden och att MSB:s allmänna
riskhanteringsuppdrag borde vila på jämställdhetsanalyser för ett
säkrare samhälle för både kvinnor och män.
Genusmedveten riskhantering och analys
I rapporten På lika villkor? Jämställdhetsfrågor angående risker i
ett föränderligt samhälle (2012:5) diskuterar Hélène Hermansson
risker och hanteringen av dessa med utgångspunkt i feministisk
kunskapsteori. Syftet med studien var att bidra till en mer
genusmedveten riskhantering och riskanalys. Genom resonemang
om att själva formuleringen och analysen av risken skapar risken, och
därmed också hanteringen av risken, vill Hermansson synliggöra
problematiken med att erfarenheter och riskuppfattningar från
grupper som inte tillhör samhällsnormen marginaliseras eller uteblir.
Hermansson ställer frågan: ”om vi har ett samhälle där män och
kvinnor drabbas av olika risker, och där kvinnor uppfattar risker
annorlunda än män, är det då inte problematiskt att det i huvudsak
är män som analyserar riskerna och fattar riskbesluten?”. Hon
konstaterar att kvinnor har sämre möjligheter än män att påverka
riskbeslut eftersom män dominerar som beslutsfattare, både på den
svenska arbetsmarknaden i stort men också på poster och i styrelser
som reglerar risker på olika sätt. Hermansson kritiserar den
traditionella riskhanteringsmodellen, standardmodellen, som utgår
25
från ett risk-nytto-tänkande där rationaliteter, opartiskhet,
kollektivism och universella principer styr analyser om skadeutfall
och riskvägning. Vem som utsätts för risker och ”får nyttan” eller
vem som fattar besluten framkommer inte av standardmodellen
enligt Hermansson, som istället föreslår en omsorgsetisk modell för
riskhantering. Den innebär något förenklat att konkreta individers
erfarenheter ges större utrymme och att hänsyn tas till känslor
gentemot risker. Inom riskforskning hävdas att känslor är både
nödvändiga och närvarande i riskhantering varför dessa behöver
erkännas och synliggöras när riskbeslut fattas. Enligt Hermansson
skulle den omsorgsetiska modellen för riskhantering innebära att
kvinnors erfarenheter bättre togs tillvara och att riskbeslut därmed
blir mer relevanta.
Genus i risk- och krishantering
Könssegregeringen i fältet riskhantering har beskrivits av Mellström
(2010) genom orsakskedjan hot-risk-kris-krishantering-vårdomsorg. Denna händelsekedja kan jämföras med hur det talas om
arbete som sker före, under och efter en olycka (Bartley och Ericson
2013). Det finns en tydlig könssegregering som avtecknar sig i
händelseförlopp vid riskhantering. Män är överrepresenterade i
olycksstatistiken och de områden som knyts till hot och risker är
manligt kodade, exempelvis anlagda bränder, kärnkraftsindustri,
drunkning eller trafikolyckor. Även sättet att organisera beredskapen
för att hantera dessa risker är manligt dominerade, exempelvis
räddningstjänst, polis, militär och ambulanssjukvård. De
institutioner som har att hantera följderna av kriser och olyckor är
däremot kvinnligt dominerade, dvs. sjukvården. Orsakskedjan
spänner från manlig dominans när det gäller risk och hot till kvinnlig
dominans när det gäller vård och omsorg (Mellström 2010). När det
gäller ledning har orsakskedjan föreslagits kunna förstås i relation till
den förändring som skett sedan införandet av LSO, inte minst
värnandet om att ta vara på erfarenheter från olyckor och
krissituationer för att kunna förebygga och att arbeta proaktivt
26
snarare än reaktivt (Linghag, Ericson & Jansson 2013). Detta har
krävt förändrade ledningskompetenser inom hela
krishanteringsområdet. Nätverkan och tvärsektoriell samverkan har
blivit allt viktigare ledningsformer, liksom en strävan att sprida
ansvaret för krishantering på olika aktörer inom kommunen,
exempelvis i form av risk och säkerhetssamordnare. Utvecklingen går
i linje med mer generella förändringar av styrningsformer, där
nätverk och samverkan lyfts fram som en nödvändig utveckling för
att hantera allt mer komplexa samhällsbehov. Linghag, Ericson &
Jansson (2013) anser att det inom krishanteringsområdet blir tydligt
att det också är en fråga om genus. Att samverka och nätverka
innebär utmaningar för ett centrerarat, auktoritärt och hierarkiskt
ledarskap till förmån för ett nätverksbaserat, platt och dialogstyrt
ledarskap. Ur ett genusperspektiv uppstår frågan om det innebär att
maskulint kodade ledarskapsideal kan utmanas och på vilka sätt
makt och genus samspelar med vilken status ledarskap tillskrivs
inom olika områden.
Ett annat exempel på kopplingen mellan genus, konstruktioner av
maskulinitet, och olycks- och krishantering ges av Per Folkesson
(2005) i avhandlingen Katastrofer och män, explorativa
undersökningar av ett komplext förhållande. Folkesson studerar
förhållandet mellan katastrofer och män ur ett könsteoretiskt
perspektiv. Genom fallstudier av tre katastrofala händelser i olika
tidsperioder (Titanics förlisning 1912, den etniska rensningen av
Srebrenica 1995 och diskoteksbranden vid Backaplan i Göteborg
1998) beskriver Folkesson vad han kallar katastrofrelaterad
könssegregation och dess konsekvenser. Även om katastroferna
skiljer sig åt i flera avseenden har de något avgörande gemensamt,
nämligen att den kollektiva organiseringen för att möta katastrofen
enbart baseras på manligt kön och att evakuering, eller generellt
utestängande, av kvinnor och barn är centralt i denna
organiseringsprincip. ”De män som arbetade tillsammans på de tre
katastrofplatserna framträder mer eller mindre som en symbiotiskt
sammansmält uniformerad kollektiv kropp”, skriver Folkesson
27
(2005:176). Män utsattes för dödliga risker och omkom inte på grund
av katastrofernas direkta verkan enligt Folkesson, utan på grund av
normativa och kollektiva sociokulturella strukturer i själva
katastrofbekämpandet och krisorganisationen. Enskilda män är
relativt försumbara, i betydelsen att de är möjliga att riskera, avvara
eller offra enligt Folkesson.
”Det är fortfarande män som upprätthåller överordnade
imperativ och organiserade positioner även om vissa
privilegierade företräden tillfälligtvis är åsidosatta. Min
slutsats är att man (bland annat) kan betrakta
patriarkatet som en latent beredskaps- och
katastroforganisation som snabbt mobiliseras och ställs
på fötter på specifika könssegregerade sätt vid faktiskt
inträffande eller risk för katastrofer. Könskategorin man
och faktiska män utgör patriarkatets oundgängliga
rekryteringsbas för mobilisering och
katastrofbekämpande insatser, varvid patriarkatet
formeras och befästs som en bestående ordning medan
de enskilda kollektivt uniformerade männen är relativt
försumbara och utbytbara mot varandra.”
Avhandlingen visar alltså att kön/genus utgör en central dimenson i
katastrofbekämpning som bygger på könssegregerande principer –
evakuering av kvinnor och mobilisering av män.
I forskningsprojektet Genus och krishantering studeras kön i relation
till krishanteringssystem och ledning. Studien visar att arbetssätt och
kommunikation vid krishantering följer en ”militär” tradition där
tydlighet, att ”peka med hela handen” och förmågor att fatta beslut
antas vara av särskild vikt. Män, som är de som i störst utsträckning
har erfarenheter av militären, görs på så sätt till de viktigaste ledarna
och utesluter andra former av erfarenheter och kompetenser
(Lundsten 2010). Den militära terminologin exkluderar sannolikt
också andra sätt att tala om kriser och krishantering. I en studie av
samverkan mellan räddningstjänsten och sociala myndigheter, som
28
vi redan har nämnt, visade det sig exempelvis vara svårt för
räddningstjänsten att delta i samverkan då organisationen
dominerades av reaktiva problembeskrivningar och
handlingsorientering. Samverkan misstänkliggjordes internt i
räddningstjänsten då det utmanade det traditionella ledarstilar
samtidigt som den reaktiva inriktningen stämplade räddningstjänsten som en ”främmande fågel” som försvårade samverkan kring
sociala problematiker och begränsade räddningstjänstens
möjligheter att delta i exempelvis Brottsförebyggande råd (Bartley
och Ericson 2013).
Forskning med genusperspektiv på risk och säkerhetsområdet har
främst ägnats åt räddningstjänsten. Denna visar just att maskulinitet
villkorar förhandlingar om vad som ryms inom räddningstjänstens
ansvarsområde och kärnverksamhet (Ericson 2009, Mellström 2010,
Olofsson 2011, Baigent 2001, Thurnell-Read & Parker 2008). Särskilt
synliggörs hur allianser mellan män villkorar ledning och ledarskap
(Ericson 2011, Olofsson 2012, Häyrén Weinestål, Bondestam & Berg
2011). Ledning inom räddningstjänsten visar sig inte bara vara en
fråga om formell organisation utan om informella nätverk och
yrkeskultur. Mathias Ericson (2011) visar i sin avhandling Nära inpå
– maskulinitet, intimitet och gemenskap i brandmäns arbetslag hur
brandmannayrkets starka koppling till föreställningar om manlighet
får konsekvenser för huruvida ledningsbeslut verkställs. Brandmäns
arbetslag har konstaterats vara starka sammanslutningar mellan
män, som i praktiken fungerar som självstyrande grupper med stora
påverkansmöjligheter när det gäller oönskade reformer eller
ledningsbeslut (Baigent 2001). I en norsk studie påvisades hur den
mansdominerade lokala kulturen har betydelse för motstånd mot
ledning och förändring i verksamheterna, då den var ett hinder för
att integrera IT-verktyg för att kunna hantera risk effektivare
(Gundhus 2005). Med räddningstjänsten som exempel pekar
forskning på att organisering av arbetet med risk och säkerhet utifrån
Lagen om skydd mot olyckor (LSO) är en sfär där dominerande
29
genusordningar återskapas, då inte minst institutionaliserad
maskulinitet.
I studier av både privata och offentliga organisationer, såsom
kommuner, har det visats att aktörers tanke- och handlingsmönster
skiljer sig i kvinnodominerade och mansdominerade verksamheter
(Worts et al 2007, Waldenström 2007, Waldenström och Härenstam
2008, Forsberg Kankkunen 2009). Handlingsmönster som är
förknippade med kvinnor respektive män tycks överföras till
kvinnodominerade respektive mansdominerade verksamheter. Mäns
och kvinnors beteenden har visats följa genusmärkta verksamheter. I
en studie av Tina Forsberg Kankkunen (2009) visas att enhetschefers
ledningsarbete inte är relaterat till individernas kön men däremot till
genusmärkta verksamheter. I en jämförelse mellan enhetschefer, i
kommunal mansdominerad teknisk verksamhet, bl.a.
räddningstjänst och kvinnodominerad omsorgs- och
utbildningsverksamhet, visades att cheferna hade olika
förutsättningar att samspela och kommunicera med den strategiska
och operativa nivån. Bilden som framträder visar att det finns tydliga
skillnader i den kommunala organisationen. Inte bara
arbetsdelningen är tydlig. Omsorgs- och utbildningsverksamheter
respektive tekniska verksamheter är organiserade efter vad som
förknippas med kvinnlighet respektive manlighet. Såväl aktiviteter
som organisatoriska förutsättningar för samspelet mellan olika
nivåer är genusmärkta. Exempelvis förväntas enhetschefer i tekniska
verksamheter aktivt påverka beslutsprocessen, medan
enhetscheferna i omsorgs-och utbildningsverksamhet förväntas att
själva ta ansvar för uppgiften utan att närmare ifrågasätta beslut. I
tekniska verksamheter är det t ex vanligt att enhetschefer ifrågasätter
beslut och att politiker kontaktar enhetschefer för att diskutera
arbetet (Forsberg Kankkunen 2009).
Exempel på hur könsmärkning av verksamheter och konstruktioner
av kön sker och vilka konsekvenser det får visas av Lewander,
Dahlgren & Lundsten (2010:4) i forskningsprojektet Konstruktioner
av kön i krishanteringssystem som på lokal nivå undersökte
30
uppfattningar och förhållningssätt hos nyckelpersoner inom
kommuners krishanteringssystem och deras samverkan med andra
aktörer. Tyngdpunkten ligger på funktioner såsom information,
kriskommunikation och samverkan i funktioner som ledning,
samordning, information/kommunikation och rapportering. I en
delstudie görs observationer av en krisberedskapsövning i en
kommun. Den genusmärkta kommunala verksamheten iscensattes,
skapades och reproducerades under själva övningen, fick
konsekvenser för konstruktioner av kön och innebar att viktig
information gick förlorad. När övningen påbörjades och
organisationen skapades så visades att de manliga tekniska
verksamheternas närhet respektive de kvinnliga omsorgs-och
utbildningsverksamheternas distans till kommunledningen i
övningen av en händelse kom att innebära att de kvinnodominerade
förvaltningarna inte fick tillgång till lika tekniskt avancerad
utrustning som de mansdominerade. De fick också en vikvägg istället
för en riktig vägg, de saknade egna uttag för data och el. Vidare fanns
en enhet för kommunikation där kvinnor skulle serva män med
informationsbitar som skulle analyseras av männen. Likartat
mönster fanns i givande av informationen till allmänheten där män
kontrollerade informationsflödet som sedan skulle hanteras av ett
antal kvinnor utan större egenkontroll. Det kunde observeras hur den
manlige kommunchefen raskt avgör vilka förvaltningschefer som är
viktiga och vilken status de därmed erhåller. En del kvinnor blir
knappt lyssnade på trots att de upprätthåller en viktig position.
Några förväntas erhålla en sekreterare under övningen och även
denna arbetsdelning blir starkt könad. Kvinnorna ordnar kaffe, block,
pennor m.m. Under övningen observeras hur kvinnor ofta servar
män. I själva umgänget mellan människor kunde vid ett antal
tillfällen de klassiska härskarteknikerna uppfattas, ofta använda mot
kvinnor som var antingen underordnade i hierarkin, eller något sånär
jämbördiga. Det får till följd att kvinnor inte blir lyssnade på, på
samma sätt som män, och att viktig information går förlorad.
Kvinnliga politiker blir avbrutna, en kvinnlig chef får sitta på golvet,
män tog konsekvent ordet och männen från VA och Fastighet pratar i
31
mun på Skolan, en kvinna. Dessutom uppstod oreda då det
traditionella könsmönstret bryts. Ett exempel är att ordinarie
kommunchef (man) inte släppte kommandot till tf kommunchef
(kvinna) och gick hem vid skiftbytet. Ett annat exempel utgjordes av
att den kvinnliga kommunikationschefen inte erhöll förtroendet att
hålla i en presskonferens. De s.k. homosociala mönstren framkom
tydligt, att män valde män, liksom i att män speglade sig i varandra
samt upprepade, understödde och förstärkte varandras analyser. I
intervjuer med nyckelpersoner inom den kommunala
krishanteringsorganisationen framkommer en vilja att inte göra en
för stor sak av andelen män och kvinnor i krisledningsgrupperna.
Frågor kring kön framstår som aktuella och närvarande för flera av
personerna. Man funderar kring mäns och kvinnors eventuellt olika
erfarenheter och egenskaper som har betydelse för arbetet i
förvaltningsledning och krishanteringsarbetet. Det är till viss del en
essentialistisk förståelse av kön som framträder då frågor kring män
och kvinnor ofta bemöts med resonemang kring mäns och kvinnors
inneboende olikheter. Kön som en maktrelation, där olikheter förstås
som konsekvenser av olika villkor får mindre utrymme. Ibland
framstår resonemangen kring kön som motsägelsefulla. Å ena sidan
talas det om vikten av en blandning av män och kvinnor samtidigt
som det å andra sidans betonas att kön inte har någon betydelse
(Lewander, Dahlgren & Lundsten 2010:4). Sammanfattningsvis visar
forskarna i projektet att krishantering är en verksamhet som till stor
del utmärks av icke-civila kulturer inom militär och räddningstjänst,
att kommunala styrdokument är könsblinda och att föreställningar
om kön villkorar krisberedskapsövningar samt att en essentialistisk
förståelse av kön framträder.
Integrering av jämställdhet i ledningssystem
I antologin Women, Gender and Disaster (Enarson & Chakrabarti
2009) utvecklar Chakrabarti & Walia (2009) ett Toolkit, en
verktygslåda, som en guide till chefer för att skapa ett inkluderande,
jämställt och effektivt krisledningssystem (emergency management
32
system). De anser att verktygslådan visar på hur krisledning kan
jämställdhetsintegreras och vi har valt att presentera denna modell i
detalj för att visa hur ett genusperspektiv i krisledning kan utformas.
Flera av de problematiker med könsblinda analyser i risk- och
olycksfallshantering som vi presenterat ovan återkommer i modellen.
En utgångspunkt är att katastrofer har olika konsekvenser för män
och kvinnor. Brist på förståelse för de olika effekterna som
katastrofer har för könen, menar författarna, innebär att chefer inte
bara riskerar att missa både uppenbara och mer subtila behov och
prioriteringar. Det kan även innebära att effektiviteten av
katastrofinsatser minskar Chakrabarti & Walia (2009). Av samma
anledning antog FN:s säkerhetsråd år 2000 resolution 1325 om
kvinnor, fred och säkerhet. Syftet med resolutionen är dels att öka
deltagandet av kvinnor vid arbetet med att förebygga, hantera och
lösa konflikter och dels för att öka andelen kvinnor i de olika
insatsområdena (Ivarsson & Edmark 2007).
Verktygslådan har utvecklats som en del av ett ramverk för kris- och
olycksfallshantering vid katastrofer, s.k. ”Emergency Response
Framework” som å ena sidan integrerar olika aspekter av
räddningsinsatser från ex ante beredskap till ex post hantering och
tidig återhämtning, och å andra sidan länkar ihop krissituationer
med riskreducering och långsiktig återuppbyggnad. Ramverket
erbjuder ett perspektiv på och syfte med de olika aktiviteter som
genomförs av olika aktörer. Ramverket avser inte innebära en syn på
att olycks- och krishantering måste ske inom ramen för ett "enat eller
gemensamt befäl". Det vill bara understryka behovet av att länka
samman olika aktiviteter så att det skapas större tydlighet i roller och
funktioner i syfte att öka samordning och synergier. Denna
uppdelning i aktiviteter möjliggör, enligt Chakrabarti & Walia
(2009), även identifiering av specifika jämställdhetsintegreringsinsatser som krävs inom varje sektor.
33
Figure 25.1 Emergency Response Framework
Effekten av räddningsinsatsen bestäms till stor del av nivån på
katastrofberedskap. Därför anser Chakrabarti & Walia (2009) att
frön för att integrera jämställdhet i räddningsinsatser måste sås i
planering för hanteringen av en katastrof. I planeringen behöver
betydelser av kön införlivas inom varje aspekt som genomförs under
krishanteringsinsatsen. Författarna anser att detta kan uppnås
genom att säkerställa kvinnors deltagande i planeringen före
katastrofen, införliva jämställdhetsfrågor i planeringen för en
krissituation, utveckla standardrutiner och övningar på fältet utifrån
kunskaper om betydelser av kön.
Early Warning
Kön har visats vara en viktig faktor i spridningen av tidig varning
som utfärdas under en krissituation. Vid t.ex. cyklonen och
översvämningar i Bangladesh 1991 gavs akuta varningar främst av
högtalare och muntligen. I det könssegregerade samhället innebar
detta att varningsinformation huvudsakligen överfördes mellan män
som befann sig i det offentliga rummet. Kvinnor, som hade mindre
34
kunskap om cykloner och var beroende av männens beslutsfattande,
omkom, och många med sina barn, eftersom de väntade på att deras
män skulle återvända och ta dem i säkerhet (Baden et al. 1994).
Tabell 1. Toolkit 1: Early Warning
S. No. Early warning
Tool
function
1
Dissemination
2
Awareness

Ensure that warnings are issued at every doorstep of
the vulnerable population not only public spaces
Involve women and men warning dissemination


Explain the meaning of warnings to women who
may lack the information to understand warning
signals

Sensitise women regarding the importance of early
warning and the need to adhere early to these
Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 339.
Evacuation
Evakuering är ett avgörande beslut vid en katastrof och dess
hastighet får konsekvenser avseende dödlighet och sjuklighet för den
utsatta befolkningen. Ofta accentueras kvinnors utsatthet under
denna kritiska fas mot bakgrund av att de hindras av kultur och
normer som i allmänhet verkar begränsande för kvinnors
rörelsefrihet (Baden et al., 1994).
Tabell 2. Toolkit 2: Evacuation
S.
Evacuation function
Tool
No.
1
Information
2
Transportation
3
Training and
sensitisation





Advise women and men about escape routes
Appoint a nodal officer to coordinate the evacuation
of women and children
Provide transportation for evacuation of women
and children especially for pregnant and lactating
mothers
Train the team assisting in evacuation to respond to
women reluctant to evacuate due to socio-cultural
norms
Sensitise women to make immediate decisions of
timely evacuation on their own
Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 340.
35
Search and Rescue
Dödlighet och sjuklighet varierar hos kvinnor respektive män
beroende på typ av katastrof och plats där den inträffar. T.ex. visar
statistik från USA för år 1994 att dubbelt så många män dog i
väderrelaterade katastrofer, såsom vinterstormar, åskväder och
blixtar, mot bakgrund av att de antingen hade arbetat eller deltagit i
fritidsaktiviteter utanför hemmet, i fordon och i det fria, där de flesta
dödsfallen inträffade. Men i tsunamin i Indiska Oceanen var det fler
kvinnor som dog för att de befann sig på land medan män fiskade på
havet (Oxfam 2005). Ett samband mellan könssegregering när det
gäller arbetsdelning och användning av det fysiska rummet i ett
samhälle och dödlighet har också noterats vid andra
naturkatastrofer. När sök- och räddnings (SAR) team anländer för att
rädda överlevande vid en katastrof är det inte ovanligt att de
mansdominerade organisationerna ska verka i ett sammanhang som
präglas av en syn på att utsatta kvinnor måste hanteras av sina egna
män. Gruppen, The International Search and Rescue Advisory Group
(INSARAG), framhåller att könssegregering och de begränsningar
som det kan innebära i ett visst sammanhang, är en av de svåraste
frågorna som måste beaktas under fullgörandet av alla SARoperationer.
Tabell 3. Toolkit SAR Operations.
S.
SAR function
Tool
No.
1
2
Composition of the
response force
Mapping

Ensure that SAR team includes women too

Conduct needs analysis of men and women before
initiating a rescue operation
Prepare a checklist of the differential needs of
men and women
Train the response force to work with women
rendered immobile by social practices related to
purdah system
SAR team is trained and fully equipped to
rescue and provide first aid to pregnant women
SAR team is trained in rescuing physically and
mentally challenged women
One member is trained in sign language

3
Social inhibitions/cultural
practices

4
Special vulnerability



Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s.341.
36
Medical Aid
Att tillhandahålla medicinsk hjälp till drabbade kvinnor är ofta ett
kritiskt moment för krisledning. I samband med jordbävningen i
Pakistan i oktober 2005 var behovet av kvinnliga läkare avgörande
för att kunna tillhandahålla medicinsk stöd till kvinnor som
överlevde katastrofen. Familjer var ofta mycket tveksamma till att
kontakta läkare, om dessa var män, till kvinnorna. I vissa kulturer är
inte heller kvinnor bekväma med att prata med främlingar, vilket
utgör ett hinder för att kunna hjälpa dem. De kan vara ovilliga eller
blyga för att berätta om sina problem. Därför behöver medicinska
biståndsgivare göra särskilda ansträngningar för att nå kvinnor
(Sayeed 2005).
Tabell 4. Toolkit Medical Aid.
S. No
Medical aid function
Tool
1
Medical services




2
Accessibility of
services



Recruit male and female staff to provide medical aid
Set up a private consultation room for women and
girls
Female obstetricians and gynaecologists should be
included in medical teams servicing camps and
affected communities
Address concerns of women feeling too shy or fearful
to consulting the medical team
Locate health services within walking distance
ofcommunities and on safe access roads
Clinics located in close proximity to the relief camp
Make opening times of the clinics convenient for
women and children relative to their household
duties
Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 342.
37
Shelter
Kvinnor och barn är de som primärt bor i lägren då de tenderar att
spendera mer tid än män där. Ofta är lägren överbefolkade. Behov av
integritet och omsorg för mer sårbara grupper, t.ex. gravida,
ammande och menstruerande kvinnor, uppmärksammas ofta inte.
Tabell 5. Toolkit Shelter
S.
Shelter function
Tool
No.
1
Design and layout





2
Space and
location






Consult both men and women in the design and layout of
camps and shelters Mobilise women and men to participate
in the location, design and maintenance of water and
sanitation facilities
Discuss with women how their activities are carried out
and what suitable space allocations are needed, including
use of activity clocks to identify needs of women/men
Strive to relocate widows, adolescent girls and physically and
mentally challenged women in temporary shelters which are
centrally located
Build temporary shelters close to schools and
hospitals
Ensure that every shelter has an adequate minimum
surface area of camp per person
Ensure that shelter is friendly to disabled persons
Shelter should be in close proximity to water and fuel
collection and other activities involving off-site travel
Provide a common area for children’s play where family
members can watch them from the shelter
Make adequate arrangements for lighting, particularly in
common facilities like toilets
Provide adequate material for partitions between
families in a temporary shelter
Women and girls should not be compelled to share
accommodation with men who are not members of their
immediate family
Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 343
Water and Sanitation
Bristande tillgång på vatten och sanitära anläggningar har avgörande
konsekvenser för hälsan för de överlevande vid en katastrof. Det är
därför betydelsefullt att se över åtgärder kring detta. Eftersom
kvinnor och flickor ofta har ansvar för barn och hushållsaktiviteter
innebär bristfällig tillgång på vatten och sanitet att de i större
utsträckning kommer i kontakt med förorenade vattenkällor och
sedan exponerar hela familjen för potentiella hälsorisker. Ofta är
antalet toaletter alldeles för få, för långt borta eller mitt i lägret.
38
Dessutom, i avsaknad av tillräcklig dränering och vatten blir de också
ofta ohygieniska.
Tabell 6. Toolkit Water and Sanitation
S. No. Water and sanitation
Tool
function
1
Provision of services










2
Accessibility and location
Ensure that the water sites, distribution
mechanisms and maintenance procedures are
accessible to women, including those with
limited mobility
Ensure that a specific minimum quantity of about
15 litres of water is available per person per day
Involve both women and men in the design and
location of toilets
Build three toilets for women for every one toilet
built for men
Ensure all users, particularly women and girls,
participate in identifying risky hygiene practices
and conditions, and that all strive to measurably
reduce these
Mark out a private laundering area for undergarments and sanitary clothes
Design communal bathing, washing facilities and
washrooms in consultation with women and
girls
Target hygiene programmes to fathers as well as
mothers and others caring for children
Establish water and sanitation committees in
camps that are half women and make them
responsible for the maintenance of water and
sanitation facilities
Train both women and men in the use and
maintenance of water and sanitation facilities

Locate water points in areas that are accessible
and safe and near the relief camps/temporary
shelters

If water is rationed or pumped at specific times,
ensure that these are convenient and safe for
women and others responsible for collecting
water
Facilities should be central, accessible and well
lit
Bathing facilities should have doors with locks
inside


Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 344.
39
Food and Clothing
I krissituationer tenderar kvinnor och flickor, som en
anpassningsstrategi, att minska sitt födointag till förmån för övriga
medlemmar i hushållet. Undernäring hos gravida och ammande
kvinnor innebär i sin tur undernäring och sjuklighet hos barnen.
Effektiva strategier för att trygga livsmedelsförsörjning och nutrition
kräver förståelse för betydelser av kön i situationer av kriser i syfte att
kunna identifiera och bedöma könsspecifika hjälpbehov. Kvinnors
deltagande i beslutsfattande, om hur man på bästa sätt kan
genomföra program för livsmedelsförsörjning och nutrition, är
avgörande för att minska de risker som kvinnor och flickor ofta möter
i nödsituationer. En annan, relaterad fråga berör de kläder som ofta
skickas till katastrofområden. Ofta är dessa kläder både olämpliga, i
relation till klimatet, och för att de dessutom strider de mot den
kulturella praxis som råder hos den drabbade befolkningen.
Tabell 7: Toolkit Food and Clothing
S.
Food and clothing Tool
No.
function
1
Distribution







2
Nutrition




Conduct a need assessment of men and women before
initiating food and nutrition services
Distribute food through a sex-balanced team
Weight of food packages should be manageable and
efficient for women Ensure that each household ration
card for free food distribution is issued in the woman’s
name
Distribution should be early in the day to allow the
affected community to reach home during daylight
Select the time and space of distribution according to
women’s activities and needs, and encourage the
organization of groups to travel together to and from
distribution sites
Ensure that women and men actively participate in the
design, implementation, monitoring and evaluation of
food aid programme and policies
Consult women, girls, boys and men to identify areas for
improvement
Know the recommended calorie intake disaggregated by
sex emphasising infants, young children, pregnant and
lactating mothers
Ensure access to a range of food material such as cereals,
pulses, milk and so on
Prepare kits of nutritious food material and safe water
disinfectants for pregnant and lactating women
Ensure that physically challenged women can access
food and develop mechanisms for feeding support, for
40



3
Clothing



example eating utensils
Strive to provide breast milk to infants without mothers
before encouraging alternative nutritional supplements
Include breast milk substitutes in food aid package for
families with infants as stress can inhibit lactation
Provide packaging that facilitates handling and can be reused for other domestic activities
Ensure that used clothes are avoided
Clothes should be appropriate to the climatic conditions
and cultural practices, suitable for women, girls, boys and
men, and sized according to age
Undergarments should be distributed to women only by
women
Källa: Enarson & Chakrabarti (2009), s. 346.
Health
Flera problem, kopplat till reproduktiv hälsa, har visats följa av
katastrofer, såsom missfall, för tidig förlossning, dödfött barn,
förlossningskomplikationer och efterföljande infertilitet. I
efterdyningarna av katastrofer finns därför behov av prenatal och
postnatal vård för gravida och ammande kvinnor. Sociala tabun kring
menstruation och normer för kvinnor och flickor har visats bidra till
hälsoproblem för dem i katastrofsituationer. Varaktiga utslag och
urinvägsinfektioner har uppstått till följd av avsaknad av rent vatten
och avskildhet för kvinnor att kunna tvätta och torka trasor som
används som menstruationsskydd. Därutöver behöver det finnas stöd
till föräldrar som har förlorat sina barn i katastrofer.
Tabell 8. Toolkit Health.
S.
Health function
No.
Tool
1

Pregnant and
lactating
women








2
Menstruation

Identify a qualified and experienced person to coordinate
maternal health activities
Sensitise the family and others to the special needs of
pregnant women, women who have aborted and postnatal needs
Identify health workers with midwifery skills and other
health workers among survivors to provide care
Identify women in advanced pregnancy and develop
plans for safe delivery and seeking assistance
Give each pregnant woman a home delivery kit as well
Sensitise disaster survivors to danger signs, how to use
the delivery kit, location of facilities and also provide
care for women who have aborted during the disaster
Provide 24-hour access for complications of
pregnancy services
Lactating mothers who have lost their children need
medical aid to prevent clotting in their breasts
Distribute sanitary packs at regular intervals
41

3


Contraception

4

Recanalisation



Following initial distribution, consult with women and
girls to identify materials most culturally appropriate
sanitary supplies
Equip toilets with incinerator for proper disposal
Provide adequate provision and easy access to different
forms of contraception and to pregnancy tests
Distribute contraceptives and pregnancy tests only
through women
Free recanalisation facility should be made accessible and
available to a couple
The couple should be counselled prior to surgery on
associated benefits and risks of recanalisation
Surgery decisions should reflect physical age as well as
the mental well-being of a woman
Wider counselling of the community is needed on
broader terms to encourage consideration of alternatives
such as adoption
Källa: s. 347.
Ex Gratia
Utbetalningar som landets regering gör till anhöriga för den avlidne
tillfaller ofta en manlig familjeförsörjare, vilket ofta utesluter
kvinnor. Vid en katastrof på Sri Lanka erkände myndigheterna
enbart män som familjeförsörjare så hushåll med kvinnor vars män
hade dött kunde inte göra anspråk på pengar. I Thailand betalade
regeringen dubbelt så mycket för begravningskostnader till anhöriga
för män än till dem för kvinnor, under antagandet att det är män som
är familjeförsörjare.
Tabell 9. Toolkit Ex Gratia Payment.
S.
Ex gratia
Tool
No.
function
1
Payment



2
Information


Källa: s. 348.
‘Head of the household concept’ should not be the criteria
Pay the ex gratia to joint accounts for married couples or
make a fixed deposit in the name of a woman to avoid misuse
of money by a man, for example, liquor consumption
The ex gratia payment can be coupled with a job for the
spouse/relative of the deceased, free education for children
and free family medical services, a monthly
allowance, and so on
Nominate a male and a female officer in each camp for
disseminating clear information about applying for ex gratia
payments
Information should be in simple language aiming at both
literate and illiterate men and women
42
Mental Health
I studier har det visats att kvinnor uppvisar betydligt högre stress vid
katastrofer (Solomon et al 1987). Detta beror ofta på den
sammanlagda effekten av familjens situation, omsorgsansvar, hälsa,
mobilitet och ålder. Kvinnor kan uttrycka sina känslor genom att
gråta, prata om händelsen, genom att försöka nå ut och få kontakt
med andra i samma situation, uppvisa diffusa fysiologiska reaktioner
såsom svimning och domningar eller diffus värk och smärta som en
reaktion på stress. De kan även ta en omhändertagande roll och
uppvisa en stor motståndskraft under svåra förhållanden (Sekar et al.
2005).
Tabell 10. Toolkit Mental Health.
S. No. Mental health
Tool
function
1
2
Assessment

Psychological reactions



3
Counselling







4
Special groups

5
Sustainability


Conduct a rapid mental health assessment focusing
on women through mental health service providers
Establish a proper referral system for critical cases
Sensitise mental health workers about common
psychological reactions of women in disasters
Assist women in understanding that these feelings
are normal reactions to abnormal situations
Ask the mental health workers to establish rapport
with the affected women before counselling begins
Allow women to express themselves in an
environment where confidentiality is maintained
Mental health service providers should be female
and male as women may feel more comfortable
sharing their feelings with other women
Adopt a non-judgemental approach assuming that
even if they make a mistake, they are not victimised
Adopt a comforting attitude by attending
nonverbally, giving feedback on feelings, repeating
ideas and allowing silence during the course of
counselling
Encourage expression of emotions through anger or
tears
Highlight women’s personal resources and the
courage she has to master her problems
Counselling services should be targeted towards
special vulnerable groups like widows, women who
have had abortions, those subjected to genderbased
violence, physically and mentally challenged women,
and so on
Help women identify their social support network
through family, friends, relatives, neighbourhood,
and so on
Train the affected women in providing counselling
to other affected members as well
43
Källa: s. 349.
Gender-based Violence
Förekomsten av våld förvärras när stöd- och skyddsmekanismer
bryts isär. När familjer och byar skiljs åt bryts gemenskaper upp
liksom rättsliga och juridiska stödsystem och skyddsmekanismer.
Män har visats vara mer benägna att undertrycka känslor av lidande
och uttrycka ilska och frustration på destruktiva sätt genom missbruk
och våld.
Tabell 11. Toolkit Gender-based Violence
S.
GBV function
Tool
No.
1
Delivery of
services




2
Provisions of
safety
and security








3
Counselling




Källa: s. 350.
Locate the services in close proximity to the shelters
Ensure that services are delivered in day time and well-lit
paths are available for evening services
Monitor security and instances of abuse in the distribution
point as well as on departure roads
Do not make women and girls depend on men for shelter
construction or other services as this may lead to sexual
exploitation
Ensure both male and female police officers patrol camp
Form vigilance committees in each camp consisting of
men and women to act as monitoring officers
Develop and disseminate written and verbal safety
guidelines against possible violations against women
Train women to raise immediate alarms against violations
in the camp sites
Station women police officers to record and address safety
complaints made by affected women and monitor
women’s rights violation
Maintain night security at camps
Train security guards of both sexes to be sensitive to
women’s apprehensions to encourage women to seek
assistance
Ensure that women participate directly in decision making
on local security arrangements for the camp community
Restrict the sale of alcohol near disaster-affected area
Discuss violence survivors’ needs for emotional support
and strive to ensure that individuals, groups and
organisations available in the community will offer
supportive, compassionate, non-judgemental, confidential
and respectful assistance
In counselling women subject to violence, adopt a nonjudgemental approach, empowering the affected woman to
cope in a positive manner through social
support, spiritualism and recreation
44
Relief Management
Ofta är kvinnor inte representerade inom nationella och lokala
kriskommittéer i särskilt stor utsträckning. Kvinnors potential som
resurs i organiseringen av en insats är ofta förbisedd och det gäller på
alla nivåer i ledningsprocessen. En effektiv ledningsstrategi måste
hantera att dels ta itu med de särskilda behov som kvinnor kan ha
och dels säkerställa deras deltagande och engagemang
ledningsprocessen.
45
Tabell 12. Toolkit Relief Management
S.
Relief function
Tool
No.
1


Relief camp
management




2
3

Relief supplies


Information
dissemination

Develop database disaggregated by age and sex
Nominate both men and women in camp
management teams/committees
Encourage women in camp decision making
Ensure that women are not represented by male
family members in camp management
Hold meetings on camp management at times for
women
Ensure that each camp has a separate enclosure or
private needs of pregnant, lactating and menstruation
women
Design relief kit contents in consultation with both
men and women
Include both men and women in distributing aid
Appoint male and female officers to disseminate
information on relief assistance being provided by
the government, entitlements, distribution site, date
and time of procedures, and so on
Reach out to women as in some cultures they do not
participate in public meetings where information is
being announced
Källa: s. 351.
Education
Katastrofer skapar ofta en demografi med en stor andel kvinnor som
försörjare av hushåll, vilket innebär att kvinnor tvingas arbeta
utanför hemmet och lämna äldre döttrar att ta hand om syskon och
andra hushållssysslor. Detta resulterar i att flickor ofta hoppar av
från katastrofutbildning. Det är därför viktigt att vid etablering av
utbildningsprogram vara lyhörd för både könens behov eftersom det
lägger grunden för en ökning av kvinnors och flickors deltagande i
katastrofprogram i framtiden.
Tabell 13. Education.
S. No. Education
function
Tool
1

Physical protection


2
Cognitive
protection


Locate schools close to relief camps to control sexual
violence against girls
Involve community members to ensure safe travel to and
from school, particularly for girls
Regularly monitor school attendance and perform random
follow-up on dropouts
Educate girls and boys about reproductive health with
emphasis on sanitation and cleanliness in camp life
Impart life surviving skills to both girls and boys such as
swimming, karate and rope climbing as these may also act
46
as a bulwark in situations of gender-based violence
Impart vocational training to girls and boys as they will be
useful in their future livelihood
School should undertake activities advocating gender
sensitisation and equity of both the sexes in every aspect
of life through group exercises, bulletin board decorations,
drawing and poster competitions, and so on
Encourage and create opportunities for various forms of
expression such as art, music, poetry and dance and so on
Create opportunities for girls to engage in creative
activities, work in groups with peers, play and engage in
such physical activities as sports or dance


3
Psychosocial
protection


Källa: s. 352.
Damage Assessment
Kvinnor uppbär inte bara förluster för direkta skador som bostäder
eller för andra inkomstbortfall, de har också en relativt hög
alternativkostnad eftersom de förlorar inkomster när de måste ägna
sig åt tillfälliga obetalda arbeten, som att ta hand om sina barn när
skolor är stängda för att de används som skyddsrum åt överlevande.
Även när kvinnor inte har betalda arbeten kan de generera inkomster
från olika informella aktiviteter som de kombinerar med att ta hand
om barn. Men dessa informella, produktiva och reproduktiva,
aktiviteter ingår inte i de officiella räkenskaperna och får därmed inte
redovisas som inkomstbortfall.
Tabell 14. Toolkit Damage Assessment.
S. No. Damage assessment Tool
function
Direct damages





Indirect losses


Assess the financial value of all property owned by
both men and women
Cover damages to the house as well as household
furnishings and appliances
In case of business, the assessment should include its
equipment and machinery, as well as any other
productive property owned
In case of backyard economy, assessment should
include farm animals, fields and crops
Evaluation should include stocks of goods produced,
whether stored at home or nearby
In case of loss of productive employment outside
home, the value of the indirect damage should be
obtained by multiplying the days or weeks during
which remunerated employment was interrupted by
the average unit wage for each level of income
Production losses in small and micro-businesses
should be assessed on the basis of temporary
interruption
47
Reproductive tasks




Make a list of common reproductive work activities
and quantify the time spent in performing each; if no
quantitative data are available, affected women may be
consulted or the assumption made that women
dedicate at least 8 hours a day to unpaid work
Assign monetary value to the time spent by women on
reproductive tasks, for example, the average monthly
wage for women could be divided by thrity 8-hour
days instead of twenty-two
Determine the new pattern of reproductive activities
that women have to perform after a disaster which
may increase as women may also now do volunteer
work and prepare meals in camps, collect firewood and
water as the usual sources have been damaged, care for
children whose schools have been closed, purchase
goods that require transport along roads in bad state of
repair and so on
Calculate the increase in time spent on these tasks by
estimating the duration of the abnormal situation
created by the disaster and assign a monetary value to
it
Källa: s. 354.
Livelihood
Lärdomar från tidigare katastrofer tyder på att en könsmedveten
katastrofhantering bör börja med att se på kopplingar mellan
kvinnors sociala och ekonomiska behov och prioriteringar liksom att
ta itu med de bakomliggande orsakerna till deras låga status och
också se till en långsiktig hållbar utveckling (Mehta 2007).
Kortsiktiga biståndsprogram i efterdyningarna av en katastrof bör
inte vara "fristående program" utan kulminera i hållbar
sysselsättning för både män och kvinnor. Efter orkanen Mitch i
Honduras och Nicaragua, rapporterade många kvinnor att män
lyssnade på deras åsikter mer än vad de gjorde innan Hurricane
Mitch. De tillskriver att denna förändring har skett mot bakgrund av
det arbete som de gjorde under katastrofen.
Tabell 15. Toolkit Livelihood
S. No. Livelihood function Tool
1
Livelihood planning




2
Training

Involve women and men in planning and
implementation of all livelihood programmes
Plan livelihood programmes addressing the common
obstacles faced by women in participating
Design programmes based on an assessment of women
and men’s knowledge, skills and livelihood needs
Design and implement livelihood programmes which
would break the gender stereotypes of men and women
Organise vocational trainings for both men and women
48




3
Credit




4
Relief programmes




Ensure gender balance in the training teams
Skills training should be imparted to support women to
consider new areas of income earning activity
Discuss the timing of the training programmes to
ensure it is suitable to women
Link vocational trainings with employment initiatives
being undertaken in the affected area
Appoint two nodal officers, one male and one female,
to generate awareness about the loans, schemes and
subsidies given by the government to initiate livelihood
Ensure easy access to working capital, materials and
resources along with technical and marketing assistance
for women
Banks, trading and business institutions should be
encouraged to create structures for providing special
aid and investment advice to small and medium women
entrepreneurs
Ensure that the credit institutions target women
working in the informal sector
Assess the appropriateness of food for work, food for
training and cash for work programmes, and ensure
equal participation of women and men
Arrange crèches for women who have to carry their
small children with them for engaging in short-term
relief programmes
Provide adequate transportation facilities for women
travelling long distances to attend livelihood trainings
Create opportunities for women in development and
reconstruction programmes
Källa: s. 355.
Recovery Planning
I planering för återuppbyggnad möjliggörs att minska sårbarhet och
integrera jämställdhetsfrågor i olika program för återhämtning och
återuppbyggnad. Efter jordbävningen Latur år 1993 lärde sig kvinnor
grundläggande byggtekniker för att anpassa och stärka byns
traditionella hus för att dessa konstruktioner skulle skydda invånarna
vid framtida jordbävningar. Kvinnor var inblandade i planeringen
och utformningen av hus och fick utbildning i jordbävningssäkra
tekniker tillsammans med de lokala murarna.
Tabell 16. Toolkit Recovery Planning
S.
Recovery planning
Tool
No.
function
1
Involvement of the
community



Map recovery needs as well as services required by
the community with a gender-sensitive approach
Prepare a long-term vision plan and share it with
the men and women of the affected community
Organise special interaction sessions with women
to receive their inputs, ensuring an environment
49

2
Economic recovery



3
Social recovery


where they can express themselves freely
Establish specific monitoring mechanisms to
ensure that women can access resources and
participate publicly in planning and decision
making associated with post-disaster recovery
Ownership of all physical assets including
multihazard resistant houses reconstructed after
disasters should be given in joint names of
husband and wife
Employment generation for the affected
community should include measures and activities
that challenge gender stereotypes
Implement reconstruction and recovery projects
involving affected men and women as this will
help bolster the local economy and generate
confidence
Make special recovery programmes for widows,
single mothers, old aged and challenged
population
Create formal/public spaces for women where
they can meet and organise their participation in
postdisaster efforts and future activities
Källa: s. 356.
Sammanfattningsvis anser författarna att verktygslådan ger en
värdefull och praktisk guide för chefer inför katastrofer för att kunna
hantera skillnader i behov hos kvinnor respektive män och därmed
möjliggöra ett allomfattande, rättvist och effektivt ledningssystem för
krishantering.
Slutsatser
Med ett genusperspektiv kan vi konstatera att stora delar av
krishanteringssystemet präglas av manliga normer, maskulinitet och
föreställningar om vem som kan eller bör leda. Det är manligt kodade
ledningspraktiker och ledningsorganisation som lyfts fram som
särskilt viktiga vid en kris eller olycka, samtidigt som det finns stora
kunskaper om att kriser och olyckor har sin grund i sociala och
kulturella relationer. Vi anser att forskning om ledarskap i ledning
och samverkan inte i tillräckligt hög utsträckning tar hänsyn till
föreställningar och praktiker om kön och de konsekvenser som följer
därav. Merparten av tidigare forskning om ledning vid olyckor och
kriser är könsblind och det behövs mer kunskap för att möjliggöra
utveckling av ledarskap och samverkan på riskhanteringsområdet.
50
Huvuddelen av forskning om genus med koppling till ledning vid
olyckor och kriser har gjorts genom studier av katastrofarbete.
Forskningen har synliggjort hur katastrofer får olika konsekvenser
för kvinnor och män mot bakgrund av olika levnadsvillkor och
ojämställdhet och att organiseringen av själva krishanteringsbetet
förstärker och reproducerar könsordningar. Brist på förståelse för de
olika effekterna som katastrofer har för könen kan innebära att
chefer och ledning inte bara riskerar att missa både uppenbara och
mer subtila behov och prioriteringar. Det kan även innebära att
effektiviteten av katastrofinsatser minskar.
Vi kan också konstatera att skillnader i riskuppfattningar har påvisats
i tidigare forskning, bland annat utifrån kön, men också att
stereotyper påverkar synen på vem som är sårbar och resilient vid
kriser. Utifrån resonemang om att själva formuleringen och analysen
av risken skapar risken, och därmed också hanteringen av risken, har
problem med avsaknad av erfarenheter och riskuppfattningar från
grupper som inte tillhör samhällsnormen synliggjorts. Forskningen
implicerar att ett genusperspektiv behöver införas och
implementeras i analyser och riskhantering. Genusmedveten
riskhantering och analys har utvecklats i modeller för
jämställdhetsintegrering vid katastrofer. Däremot saknas
motsvarande genusmedveten riskhantering i en svensk kontext.
Forskning visar att kvinnor har sämre möjligheter än män att
påverka riskbeslut eftersom män dominerar som beslutsfattare inom
riskområdet. Det finns därmed behov av forskning som utmanar och
problematiserar homosociala mönster och ledningspraktiker. Det
finns också behov av forskning om genus, ledning och samverkan vid
olyckor och kriser när det gäller dels byråkratiska organisationers
anpassning vid akuta händelser och dels hantering av de temporära
organisationsformer som skapas i dessa sammanhang. Översikten
visar att genusordningar och föreställningar om kön påverkar
samverkan mellan olika aktörer inom krishanteringsområdet.
Särskilt visar forskning om svensk räddningstjänst att maskuliniteter
villkorar ledningspraktiker och beslutsprocesser som sannolikt
51
påverkar samverkan med andra aktörer. Samverkan och tillfällig
organisering får inte bara konsekvenser på olycksplatser utan
villkorar också det skyddsvärda och de mänskliga fri- och
rättigheterna En fråga vi ställer oss blir därför – hur villkorar
genusordningar aktörskap och ledning i de vidare nätverk som
organiserar risk och säkerhetsarbetet i en svensk kontext?
I översikten har vi konstaterat att ett fåtal studier uppmärksammar
vikten av att ledningen har kunskap om betydelser av genus för att
hantera olyckor och kriser. Merparten av forskningen inom området
är alltså könsblind och reproducerar föreställningar och praktiker om
ledning och ledningsideal på problematiska sätt. Det är i huvudsak
män som fattar riskbeslut och leder verksamheter och processer
inom krishanteringsområdet, både i en nationell och internationell
kontext. I Sverige tillämpas jämställdhetsintegrering som modell för
att garantera ett jämställdhetsperspektiv i beslutsfattande av de
aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet. Forskning om
riskhantering med genusperspektiv behöver prioriteras för att kunna
uppfylla de nationella målen om jämlikhet mellan kvinnor och män
och därmed tillgodose att kvinnors och mäns erfarenheter av risker
och kriser får samma utrymme inom – och kan påverka –
riskhanteringsarbetet. I regeringens skrivelse Samhällets
krisberedskap -Stärkt samverkan för ökad säkerhet (Skr.
2009/10:124) anges att målet med samhällets krisberedskap handlar
om att trygga hälsan och den personliga säkerheten för barn, kvinnor
och män. Enligt förordningen (2006:942) ska statliga myndigheter
genomföra analyser av de risker som finnas inom ansvarsområden
för att kunna säkerställa vilka åtgärder som krävs i krissammanhang.
Ett genusperspektiv på ledning och samverkan i krisberedskap är
således relevant för att utveckla och förnya formerna för hantering av
hot och risker. Kunskap om samverkan och ledningspraktik i olycksoch krishanteringsarbete ur ett genusperspektiv är alltså en viktig
angelägenhet.
I forskningsantologin Organisering kring hot och risk (2007)
diskuteras ledning och samverkan inom krishanteringsområdet
52
genom en rad olika exempel på hantering av ebola, fågelinfluensa och
stormar m.m. Det är själva organiseringen kring hot och risker som
står i centrum och författarnas huvudbudskap är att istället för att
skapa planer och strukturer i all oändlighet bör man öva lämpliga
skickligheter och improvisationsförmågor. Antologin avslutas enligt
följande; ”Vi vill inte hävda att vi har hittat receptet på hur man skall
organisera kring hot och risk – tvärtom: vår poäng är att ett sådant
recept inte finns. Vi har dock identifierat ett återkommande problem:
varje misslyckande verkar leda till slutsatsen om att det behövs mer
av detsamma. Vi vill hävda att den eviga förbättringen av planer,
förädlingen av strukturen, och nyanseringen av ansvarsfördelningen,
formar en ond cirkel som måste brytas – till fördel för en väl inövad
improvisation”. Vi vill i vår tur hävda att den till fördel för en väl
genomförd genusanalys! Det behövs inte mer av detsamma –
forskning inom fältet ledning och samverkan vid olyckor och kriser
behöver genusperspektiv för att kunna garantera att alla människors
demokratiska fri- och rättigheter tas tillvara.
53
Referenser
Acker, J (2000). Revisiting class: thinking from gender, race, and
organizations. Social politics (Print). 7, 2, s. 192-214.
Acker, J & Van Houten, D (1974) Differential Recruitment and
Control: The Sex Structuring of Organizations. Administrative
Science Quarterly, 9, 2, 152-163.
Ariyabandu, M (2009) Sex, gender and gender relations in disasters.
In: E. Enarson, P.G.D. Chakrabarti (Eds.), Women, Gender and
Disaster - Global Issues and Initiatives. Sage Publications India Pvt
Ltd, New Delhi pp. 05–17.
Baden, S., A. M. Goetz, C. Green and M. Guhathakurta (1994)
Bangladesh Cyclone Response Fails to Meet Women’s Needs,
BRIDGE Report No. 26. Background Paper on Gender Issues in
Bangladesh. Available online at
http://www.ids.ac.uk/bridge/dgb1.html
Baigent, D (2001) One More Last Working Class Hero. A Cultural
Audit of the UK Fire Service. Fitting-in Ltd & The Fire Service
Research and Training Unit, Anglia Polytechnic University.
Bar-El, Y., Michaelson, M., Hyames, G., Skorecki, K., Reisner, S. A., &
Beyar, R. (2009) An academic medical center under prolonged rocket
attack: Organizational, medical, and financial considerations.
Academic Medicine. 84: 1203-1210.
Bartley, K & Ericson, M (2013) ”Ett plus ett kan bli tre – en studie om
samverkan kring sociala risker”. Vetenskap för profession, Högskolan
i Borås.
Bolin, R., Jackson, M., & Crist, A. (1998) Gender Inequality,
Vulnerability, and Disaster: Issues in Theory and Research. In E.
Enarson & B. H. Morrow (Eds.), The Gendered Terrain of Disaster:
Through Women's Eyes. Westport, CT: Praeger Publishers.
Brown, P & Olofsson, A (2014) Risk, uncertainty and policy: towards
a social-dialectical understanding. Journal of Risk Research 17.4
(2014): 425-434.
Bruzelius, L. H. & Skärvad, P-H. (2012) Management: att leda
verksamheter och människor. Lund: Studentlitteratur.
Bryman, A. (1996) Leadership in Organizations. I S.R Clegg, C Hardy
& W.R Nord (eds). Handbook of organization studies. London: Sage.
54
Cabrera, N. L. & Leckie, J. O. (2009) Pesticide risk: Communication,
risk perception, and self-protective behaviors among farm workers in
California’s salina valley. Hispanic Journal of Behavioural Science,
31: 258–278.
Chakrabarti, P., & Walia, A. (2009) Toolkit for mainstreaming gender
in emergency response. In E. Enarson, & P. Chakrabarti (Eds.),
Women, gender and disaster: Global issues and initiatives. (pp. 337361). New Delhi: SAGE Publications India Pvt Ltd.
Collinson, D L. & Hearn, J (red.) (1996) Men as Managers,
Managers as Men. London: Sage.
Czarniawska, B (2007) Organisering kring hot och risk. 1. uppl.
Lund: Studentlitteratur
Dahlgren, J & Lewander, L (2007) Genus och krishantering – en
kunskapsöversikt. Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs
universitet.
Danielsson E. et al. (2011) Forskningsöversikt Ledning och
Samverkan vid olyckor och kriser. Karlstad: Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap.
De Beauvoir, S (1988) The second sex. London: Pan books.
Dekker, P., Ester, P & Nas, M. (1997) Religion, culture and
environmental concern: An empirical cross-national analysis. Social
Compass, 44(3): 443-458.
Dietz, T., Stern, P. C. & Guangano, G. A. (1998) Social structural and
social psychological bases of environmental concern. Environment
and behaviour, 30(4): 450-471.
Drennan, L.T & McConnell, A. (2007) Risk and crisis management
in the public sector. London: Routledge.
Enander, A. & Johansson, A. (2002) Säkerhet och risker i vardagen en förutsättning för säkerhetsbeteende. Karlstad: Räddningsverket.
Enarson, E & Morrow, B Hearn (eds) (1998) The gendered terrain of
disaster: through women's eyes. Westport: Praeger
Enarson, E & P.G. Chakrabarti (eds)(2009) Women, Gender and
Disaster: Global issues and initiatives. Sage Publications, London.
Enarson, E & Meyreles, L (2004) International perspectives on
gender and disaster: differences and possibilities", International
Journal of Sociology and Social Policy, Vol. 24 Iss 10/11 pp. 49 – 93.
55
Ericson, M (2011) Nära inpå: Maskulinitet, intimitet och gemenskap
i brandmäns arbetslag. Akademisk avhandling, Sociologiska
institutionen, Göteborgs universitet.
Finucane, M. L., Slovic, P., Mertz, C. K., Flynn, J. & Statterfield, T. A.
(2000) Gender, race, and percieved risk: The 'white male' effect.
Health, Risk & Society, 2(2): 159-172.
Flynn, J., Slovic, P. & Mertz, C. K. (1994) Gender, race, and
perception of environmental health risks. Risk Analysis, 14(6): 11011108.
Folkesson, P (2005) Katastrofer och män: explorativa
undersökningar av ett komplext förhållande, Institutionen för
socialt arbete, Göteborgs universitet, Diss. Göteborg.
Fordham, M. H. (1998), Making Women Visible in Disasters:
Problematising the Private Domain. Disasters, 22: 126–143.
Fothergill, A (1996) Gender, risk, and disaster. International Journal
of Mass Emergencies and disasters, 14 (1), 33- 35.
Fredholm, L & Uhr, C (2011) Samverkan vid stora olyckor och kriser
kräver ett utvecklat tänkande om ledning. I Nilsson, Nils-Olov (red.)
Samverkan – för säkerhets skull! Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap (MSB).
Forsberg Kankkunen, T (2009) Två kommunala rum:
ledningsarbete i genusmärkta tekniska respektive omsorgs- och
utbildningsverksamheter. Stockholm: Acta Universitatis
Stockholmiensis.
Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap.
Gundhus, H O (2005) ‘Catching’ and ‘Targeting’: Risk‐Based
Policing, Local Culture and Gendered Practices, Journal of
Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention, 6:2,
128-128.
Gustafsson, P (1997) Kön, risk och olyckor. En forskningsöversikt
(forskningsrapport 97:9) Karlstad: Högskolan.
Hannan, C (2009) Mainstreaming gender perspectives in natural
distaster management. Regional Development Dialogue, 2009,
30(1), pp. 1-11.
56
Hermansson, H (2012) På lika villkor? Jämställdhetsfrågor
angående risker i ett föränderligt samhälle. Stockholm:
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Hirdman, Y (1988) Genussystemet: teoretiska funderingar kring
kvinnors sociala underordning. Uppsala: Maktutredningen.
Huang, Y. H. (2008) Trust and Relational Commitment in Corporate
Crises: The Effects of Crisis Communicative Strategy and Form of
Crisis Response. Journal of Public Relations Research, 20(3), 297327.
Häyrén Weinestål, A, Bondestam, F & Berg, H (2011) Från novis till
nestor: Maskulinitet, organisation och risk i räddningstjänsten - en
aktionsforskningsstudie. Uppsala: Uppsala universitet, Centrum för
genusvetenskap.
Ivarsson, S & Edmark, L (2007) Att samverka kring 1325 :
samverkansmöjligheter mellan svenska civila och militära aktörer i
internationell krishantering avseende implementeringen av FN
resolution 1325. Försvarshögskolan: Stockholm.
Johnson, B. B. (2004) Arguments for testing ethnic identity and
cross-cultural as factors in risk judgments. Risk Analysis, 24(5):
1279-1287.
Johansson, A (2013) Societal risk and safety management: policy
diffusion, management structures and perspectives at the municipal
level in Sweden. Karlstad, Karlstads universitet.
Jung, K, Shavitt, S, Viswanathan, M & Hilbe, J (2014) Female
hurricanes are deadlier than male hurricanes. In Proceedings of the
National Academy of Sciences.
Kanchana, G, Amaratunga, D & Haigh, R (2009) Mainstreaming
gender in disaster reduction: why and how? In Disaster Prevention
and Management: An International Journal, Vol. 18 Iss: 1, pp.2334.
Koikari, Mire (2013) Training Women for Disasters: Gender, Crisis
Management (Kiki Kanri) and Post-3.11 Nationalism in Japan. In
The Asia-Pacific Journal, Vol. 11, Issue 26, No. 1.
Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och
vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.
Lewander, L, Dahlgren & Lundsten, E (2010) Konstruktioner av kön
i krishanteringssystem. Forskningsprojekt med stöd från
Räddningsverket/Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
57
2007-2010. Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs
universitet.
Linghag, S, Ericson, M & Jansson, U (2013) Ledarskap och kön i
ledning och samverkan. MSB: Artikelserie Kunskapsplattform
ledning, Artikel nr. 7.
Lundsten, E (2010) Nyckelpersoner om kön mångfaldsfrågor i
kommuners krishanteringsarbete. Delrapport 4, Institutionen för
kulturvetenskaper, Göteborgs universitet.
McCright, M. A & Riley E. D. (2013) Bringing ideology in: the
conservative white male effect on worry about environmental
problems in the USA. Journal of Risk Research,(16)2 211-226.
Mellström Ulf (2010) Genusvetenskapliga perspektiv på MSBs
verksamhetsområden. Stockholm: Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap.
Mehta, M. (2007) Gender Matters: Lessons for Disaster Risk
Reduction in South Asia. Kathmandu, Nepal: International Centre
for Integrated Mountain Development.
Mishra, P. (2009) Let’s Share the Stage: Involving men in gender
equality and disaster risk reduction. In Enarson, E & P.G.
Chakrabarti (eds)(2009) Women, Gender and Disaster: Global
issues and initiatives. Sage Publications, London.
Mozumder, P., N. Raheem, J. Talberth and R. Berrens (2008)
Intended Evacuation from Wildfires in the Wildland-Urban
Interface: Application of a Bivariate Probit Model, Forest Policy and
Economics, 10 (6): 415-423.
MSB (2014) Gemensamma grunder för samverkan och ledning vid
samhällstörningar. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap.
Olofsson, A & Rashid, S (2011) The white (male) effect and risk
perception: can equality make a difference?. Risk Analysis 31.6
(2011): 1016-1032.
Olofsson, A, Öhman, S & Giritli Nygren, K (2014) (O)avsiktliga
konsekvenser av riskkommunikation vid extraordinära händelser:
Skogsbranden i Västmanland 2014. Forum för genusvetenskap,
Mittuniversitetet.
Olofsson, A & Öhman, S (2015) Vulnerability, values and
heterogeneity: one step further to understand risk perception and
behaviour, Journal of Risk Research, 18:1, 2-20.
58
Olofsson, J (2012) Om du är rädd kan du få sitta bredvid mig/.../och
hålla/.../handen": infantilisering och homosociala omsorgspraktiker
inom brandkårens operativa verksamhet. Tidskrift för
genusvetenskap. 2012:1/2, s. 115-136
Oxfam (2005) ‘The Tsunami‘s Impact on Women. Oxfam Briefing
Note’. Oxfam International.
Parry, K W & Bryman, A (2006) Leadership in organizations. I:
R.Clegg, Hardy, C, Nord, W, R & Lawrence, T (red) Handbook of
Organization Studies. London: Sage.
Renn, O. (2000) Cross-cultural risk perception: A survey of
empirical studies. London: Kluwer Academic Publishers.
Robertson, D. (1998) Women in Emergency Management: An
Australian perspective.
Rhodes, N & Pivik, K. (2011) Age and gender differences in risky
driving: the roles of positive affect and risk perception. Accident;
analysis and prevention, 43(3) 923-31.
Enarson & H. Morrow (eds) (1998) The Gendered Terrain of
Disaster: Through women’s eyes. Praeger, Santa Barbara.
Rohlin, L, Skärvad, P-H & Nilsson, S-Å (1994) Strategiskt ledarskap
i lärsamhället. Dalby: MiL Publisher.
Samverkan vid kris – för ett säkrare samhälle Prop. 2005/06:133
Satterfield, T. A., Mertz, C. K. & Slovic, P. (2004) Discrimination,
vulnerability, and justice in the face of risk. Risk Analysis, 24(1): 115129.
Sayeed, A. (2005) ‘The Pakistan Earthquake’s Impact on Women’,
APLWD Forum News, 18(3), ROOTS for Equity, Pakistan.
Sekar, K., S. Bharath, G. Henry and D. Desikan (2005) Tsunami
Disaster: Psychosocial Care for Women. Information Manual 4.
Bangalore: National Institute of Mental Health and Neurosciences.
SFS 2003:778 Lag om skydd mot olyckor.
Sjöberg, M., Wallenius, C., & Larsson, G. (2011) Leadership in
complex, stressful rescue operations: A quantitative test of a
qualitatively developed model. Disaster Prevention and
Management. 20: 199-212.
59
Solomon, S. D., E. M. Smith, L. N. Robins and R. L. Fischbach (1987)
Social Involvement as a Mediator of Disaster Induced Stress’,
Journal of Applied Psychology, 17(2): 1092–112.
SOU 1994:3 Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap.
Stockholm: Fritzes.
SOU 2004:134 (2004) Krishantering och civilt försvar I kommuner
och landsting. Stockholm: Fritzes.
Stärkt krisberedskap – för säkerhets skull, prop.2007/08:92.
Söderström, M. (1998)L edarskap och utveckling av
ledningskompetens. I R Lind & G Arvidsson (red). Ledning av
företag och förvaltningar - förutsättning, former, förnyelse.
Stockholm: SNS Förlag.
Thurnell-Read, T & Parker, A (2008) Men, masculinities and
firefighting: Occupational identity, shop-floor culture and
organisational change. In Emotion, Space and Society, Volume 1,
Issue 2, Pages 127–134
Tyler, M. and Fairbrother, P. (2013) Gender, Masculinity and
Bushfire: Australia in international context. Australian Journal of
Emergency Management, v28(2): 20-25.
Uhr, C. (2011) Samverkansbegreppet. I: Nilsson, N-O. (red.) (2011).
Samverkan - för säkerhets skull! Karlstad: Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap (MSB). Tillgänglig på Internet:
https://www.msb.se/sv/Produkter-tjanster/Publikationer/Publikationer-fran-MSB/Samverkan---forsakerhets-skull /
Uhr, C m.fl. (red) (2015) Att åstadkomma inriktning och
samordning - 7 analyser utifrån hanteringen av skogsbranden i
Västmanland. Centrum för samhällets resiliens, Lunds universitet.
Wahl, A (1992) Könsstrukturer i organisationer: kvinnliga
civilekonomers och civilingenjörers karriärutveckling. Stockholm:
EFI.
Wahl, A, Holgersson, C, Höök, P & Linghag, S (2011)Det ordnar sig:
teorier om organisation och kön. 2., [uppdaterade] uppl. Lund:
Studentlitteratur.
Waldenström, K & Härenstam, A (2008) Hur skapas bra
arbetsförhållanden? – En studie av strategier hos chefer och
anställda. Arbets- och miljömedicin, Stockholms läns landsting,
Stockholm
60
Waldenström, K (2007) Externally assessed psychosocial work
characteristics. A methodological approach to explore how work
characteristics are created, related to self-reports and to mental
illness. Doktorsavhandling. Stockholm: Karolinska institutet.
Weber, E. U. & Hsee, C. (1998) Cross-cultural differences in risk
perception, but crosscultural similarities in attitudes towards
percieved risk. Management Science, 44(9):1205-1217.
Westberg-Wohlgemuth, H (1996) Kvinnor och män märks.
Könsmärkning av arbete – en dold lärandeprocess. Arbete och hälsa
1996:1. Arbetslivsinstitutet.
Worts, D., Fox, B. & McDounogh, P. (2007) ‘Doing Something
Meaningful’: Gender and Public Service during Municipal
Government Restructuring. Gender, Work and Organization , 14(2):
162-184.
Yoko, Saito (2014) Progress or repetition? Gender perspectives in
disaster management in Japan. In Disaster Prevention and
Management, Vol. 23 Iss: 2, pp.98 – 111
Yukl, G (1998) Leadership in Organizations. NJ: Prentice Hall.
61
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
651 81 Karlstad Tel 0771-240 240 www.msb.se
Publ.nr: MSB910 – september 2015 ISBN 978-91-7383-599-2