Marie Löf 2013-02-20
Genusperspektiv på information kring miljörelaterade
forskningsresultat
Genus och biologisk forskning – att den kopplingen vore relevant att fundera på inom min egen
forskning hade inte slagit mig innan jag började läsa kursen med samma namn. Och jag tror att det
gäller för merparten av den naturvetenskapliga forskning som bedrivs på min enhet. Men det finns
ett undantag: Britta Eklund på Institutionen för tillämpad miljövetenskap har skrivit en artikel
tillsammans med Misse Wester om hur miljötänkande och beslutsfattande skiljer mellan kvinnliga
och manliga fritidsbåtsägare i Sverige, Finland och Danmark (“My husband usually makes those
decisions”: Gender, behavior, and attitudes toward the marine environment, Wester och Eklund,
2011).
Fritidsbåtstrafik har negativa miljökonsekvenser och särskilt då användandet av giftiga
bottenfärger som ska förhindra påväxt av alger och fastsittande djur. Wester och Eklund (2011)
ställde frågor till fritidsbåtsägarna om val av båtbottenfärg och andra produkter, om man
observerat förändringar i havsmiljön samt var man anser att ansvaret för havsmiljön ligger. Deras
studie visade att kvinnliga och manliga båtägare beter sig olika kring val av båtbottenfärger och
andra miljörelaterade frågor. Kvinnorna hade ett större intresse för miljöeffekter, vilket
manifesterade sig i att de i högre grad valde miljövänliga produkter om de fanns tillgängliga samt
tog något större miljöhänsyn vid val av produkter för båtskötsel. Kvinnor och män sökte också
information om produkter och underhåll via olika kanaler, en högre andel kvinnor än män
rådfrågar familj och vänner.
Även i synen på förändringar i havsmiljön skiljde det sig mellan kvinnor och män, med en större
andel män som upplevde förändringar till det bättre. Kvinnorna rankade också de flesta aktörers
negativa miljöpåverkan högre än vad männen gjorde, inklusive fritidsbåtarnas påverkan, samt
tyckte att samtliga aktörer inklusive fritidsbåtägare har ett större ansvar för Östersjöns miljö än
var män tycker.
Wester och Eklunds (2011) studie väckte mitt intresse. Värderar kvinnor och män generellt sett
miljöfrågor olika högt? Upplever kvinnor och män miljörisker på olika sätt? Bör vi ta
hänsyn till genusperspektivet i kommunikation av miljöfrågor?
Och kan man generalisera utifrån genus eller är det andra intersektionella faktorer som spelar in,
som ålder, klass, etnicitetet, politisk åskådning etc.? Wester och Eklund (2011) fokuserade enbart
på genusskillnader. Med genus avses i den fortsatta texten de socialt och kulturellt skapade
föreställningar som associeras med biologiskt kön. Alla skillnader som diskuteras i texten har
angetts som signifikanta av respektive författare.
Kvinnor har ett större miljöengagemang
En litteraturstudie visar att det verkar finnas generella skillnader i kvinnors och mäns syn på olika
miljöfrågor och miljöproblem. En kanadensisk studie visade att kvinnor i högre utsträckning än
män ägnar sig åt miljövänligt beteende (environmental friendly behaviour) medan män i högre
grad ägnade sig åt korrespondens kring bevarandefrågor (Tindall et al 2003).
I en större genomgång av forskningen på genusskillnader avseende attityder och beteende i
miljöfrågor under perioden 1988-1998 visar Zelezny et al (2000) att kvinnor har ett signifikant
högre miljöengagemang (”environmental concern”) än män; i 4 av 6 studier som på ett utförligt
sätt mätte attityd till miljön uppvisade kvinnor högre miljöengagemang medan de resterande 2
Genusperspektiv på information kring miljörelaterade forskningsresultat
Marie Löf 2013-02-20
studierna inte fann några genusskillnader. Även en merpart av studierna under samma period fann
att kvinnor i högre grad hade ett miljövänligt beteende (”proenvironmental behaviour”); av 13
studier visade 9 att kvinnor hade ett mer miljövänligt beteende, i 3 fann man inga genusskillnader
och i en studie hade män ett mer miljövänligt beteende.
McCright (2010) fokuserade på liknande frågeställningar och undersökte skillnader mellan
amerikanska kvinnor och män i deras kunskaper om klimatförändringar, hur de själva värderar
den kunskapen samt upplevd oro inför dessa. Data baseras på åtta Gallup-undersökningar om
miljöfrågor från perioden 2001-2008. Kvinnor svarade i högre utsträckning rätt på frågor om
huruvida den globala uppvärmningen redan har påbörjats, om den beror på mänskliga
föroreningar och om de tror att de flesta forskarna tror att global uppvärmning pågår. Samtidigt
hade kvinnorna i lägre utsträckning tilltro till sin kunskap om global uppvärmning än männen.
Skillnaderna är signifikanta men inte så stora, särskilt inte när man justerar för partitillhörighet,
men de kvarstår, även över tid. Skillnaderna i uppfattad förståelse minskar med ju högre den
förståelse som angetts, men kvarstår likväl. Kvinnorna oroade sig även mer än vad männen gör
för den globala uppvärmningen och dess konsekvenser.
Vad beror genusskillnaderna i miljöintresse och miljömedvetande på?
McCright (2010) testar flera hypoteser och drar slutsatsen att det är genus som är orsaken till
dessa skillnader i miljöengagemang – det vill säga de sociala, kulturellt skapade föreställningarna
kring kön (”gender socialization argument”), hur flickor/kvinnor respektive pojkar/män förväntas
vara.
“In short, a masculine identity emphasizes detachment, control, and mastery, while a feminine identity stresses
attachment, empathy, and care (e.g., Keller 1985; Merchant 1980). Studies that find a direct effect of gender on
environmental concern (wherein women express more concern than do men)—especially when controlling for
key social roles variables—support this simple gender socialization argument.” (McCright 2010)
Skillnader i miljömedvetenhet och engagemang (”environmental concern”) kan alltså inte
förklaras av andra faktorer som värderingar, livsåskådningar, religion, politiska åsikter,
föräldraskap eller av de skilda ”sociala roller” som kvinnor och män kan ha (läs i USA, avser t ex
att många kvinnor är hemmafruar medan männen är familjeförsörjare) (McCright 2010).
Även Zelezny et al (2000) diskuterar varför kvinnor uppvisar ett större engagemang i miljöfrågor
än vad män gör. Författarna utgår ifrån att människor kan motsätta sig miljöförstöring (ex
sprayning av pesticider) av tre skilda orsaker; ett egocentriskt perspektiv – dåligt för mig, ett
antropocentriskt – dåligt för mina barn och ett ekocentriskt – dåligt för ekosystemet. Författarna
fokuserade på det ekocentriska perspektivet, som uttrycker ett egenvärde hos ekosystemen. För att
undersöka om genus orsakar skillnaderna mellan kvinnor och mäns attityder undersökte de
miljöattityder och miljöbeteende hos skolbarn i låg- och mellanstadiet i Kalifornien. Flickornas
svar visade ett högre miljöengagemang och miljömedvetenhet på samtliga frågor och resultaten
bestod över de 2 år som undersökningen utfördes.
Resultaten av barnens attityder stämmer med de mönster som visar för kvinnor och män, kvinnor
och flickor har ett större miljöengagemang än män oavsett ålder. Vidare testades miljöattityder
och miljöbeteende hos högskole- och universitetsstudenter från 14 länder (i Nord- och
Sydamerika samt Spanien). De kvinnliga studenterna hade en mer ekocentrisk miljöattityd än
männen i merparten av länderna, dock inte i tre länder. Generellt sett rapporterade kvinnorna även
mer miljövänligt beteende och starkare miljövärderingar än männen, men mönstren var inte lika
tydliga analyserat i varje land för sig. Zelezny et al (2000).
2
Genusperspektiv på information kring miljörelaterade forskningsresultat
Marie Löf 2013-02-20
En kompletterande studie på universitetsstudenter visade att olika egenskaper vanligen
associerade till kvinnligt eller manligt också var positivt korrelerat med miljöengagemang.
Kvinnorna i studien hade högre förmåga att leva sig in i en konceptuell roll (”take the role of a
conceptualized other”) samt ett starkare socialt ansvarstagande. Även en självgraderad feminitet
korrelerade positivt med miljöengagemang. Zelezny et al (2000).
En annan, ifrågasatt förklaringsmodell till genusskillnader när det gäller miljöfrågor är
ekofeminismen. Inom ekofeminism, det vill säga länkandet av ekologi och feminism, ses kvinnor
som närmare naturen medan män kopplas till kulturen. Männens överordnande, kulturen är mer
värd än naturen, och makt över samt övergrepp på kvinnor och natur och hör samman. Vandana
Shivas (1988) formulering kan exemplifiera:
”To say that women and nature are intimately associated is not to say anything revolutionary. After all, it was
precisely just such an assumption that allowed the domination of both women and nature. The new insight
provided by rural women in the third world is that women and nature are associated not in passivity but in
creativity and in the maintainance of life.” (Shiva 1988)
Enligt ekofeminism anses kvinnor värna miljön i högre utsträckning än män eftersom de själva är
livgivande och har en naturligt inneboende större förståelse för och närhet till naturen (Shiva
1988) alternativt att kvinnor identifieras som närmare naturen och män närmare kulturen
(Agarwal 2000). Feminismen anses tillföra miljötänkandet ett annat perspektiv (Mies & Shiva
1993), i stället för att fokusera på patriarkalt strukturerade tekniska lösningar kring produktion och
konsumtion så bör dessa ses ur ett reproduktivt perspektiv (hållbart utnyttjande), eller som
författarna också formulerar det, ”… ecological feminism creates the possibility of viewing the
world as an active subject, not merely as a resource to be manipulated and appropriated” (ibid).
Agarwal (1998, 2000) är en av dem som ifrågasätter förklaringsmodellerna inom ekofeminismen.
Argumenten att kvinnor har en unik förståelse för eller närhet till naturen håller inte när man
generaliserar över klass, regioner och sammanhang (Agarwal 2000). Ett exempel är att indiska
kvinnors engagemang i grupper för att skydda skogsområden snarare beror på genusskillnader, att
deras dagliga behov av ved till hushållet skiljer sig från männens behov av timmer än på en
kvinnlig medfödd eller identifierad närhet till naturen (ibid).
Zelezny & Bailey (2006) och McCrights (2010) teorier kring hur genus skapar den kvinnliga
respektive manliga identiteten (”gender socialization”) och hur miljötänkande och oro för
miljöproblem kopplas ihop med den kvinnliga identiteten som är den omhändertagande,
anknytande, vårdande, empatiska till skillnad från den manliga som är avskild, lösgjord,
kontrollerande, bemästrande har ett större stöd i litteraturen. För en ökad förståelse för begreppet
genus och dess koppling till miljöfrågor bör den genusskapande processen ses som en process,
inte som en linjär eller strukturerande relation mellan könen (Nightingale 2006).
Vad är biologi och vad är genus? Skillnader mellan könen har i en allt för hög grad och förenklat
sätt förklarats utifrån könshormoner, enligt Roberts (1998). Hormonerna bör i stället ses som
budbärare, som i sig själva varken uttrycker eller bestämmer kön, men som interagerar med
kroppen i sitt sociala sammanhang och leder till sexuellt differentierade kroppar (ibid).
“How do foetuses develop into male and female babies? What makes boys fight and climb trees and girls play
with dolls?”
”In my (reconfigured) understanding of hormonal actions as messaging, hormones are not carriers of alreadyestablished or ‘natural’ differences, but rather are engaged in social and therefore political articulations or
interactions with humans that in specific times and places produce particular versions of sexual difference.”
(Roberts, 1998)
3
Genusperspektiv på information kring miljörelaterade forskningsresultat
Marie Löf 2013-02-20
Sammanfattningsvis kan det konstateras att kvinnor lägger större vikt vid miljöfrågor. Resultaten
är konsekventa i olika kulturer och oavsett andra faktorer som ålder, klass, yrkesarbetande/
hemmavarande, politisk åskådning, religion, föräldraskap etc. och att det beror på genus, de
socialt och kulturellt skapade föreställningar som associeras med biologiskt kön. Min slutsats blir
att genus är en viktig faktor att ta hänsyn till i miljöforskning, miljövårds- eller bevarandeprojekt
såväl som i kommunikation av resultat eller information.
Referenser:
Agarwal, B. 1998. Environmental management, equity and ecofeminism: Debating India's experience.
Journal of Peasant Studies 25(4): 55-95.
Agarwal, B. 2000. Conceptualising environmental collective action: why gender matters. Cambridge
Journal of Economics 24(3): 283-310.
McCright, A. M. 2010. The effects of gender on climate change knowledge and concern in the
American public. Population and Environment 32(1): 66-87.
Mies, M., Shiva, V. 1993. Ecofeminism. Halifax. (1993).
Nightingale, A, 2006. The nature of gender: work, gender, and environment. Environment and
Planning D: Society and Space 24: 165-185.
Roberts, C. 1998. Messengers of Sex: Hormones, Science and Feminism. Department of Women's
Studies, Faculty of Arts, University of Sydney.
Shiva, V. 1988. Staying alive: Women, Ecology and Development, Women in nature, s 448-452. Zed
books, London.
Tindall, D. B., Davies, S., Mauboules, C. 2003. Activism and conservation behavior in an
environmental movement: The contradictory effects of gender. Society & Natural Resources 16(10):
909-932.
Wester, M., Eklund B., 2011. "My Husband Usually Makes Those Decisions": Gender, Behavior, and
Attitudes Toward the Marine Environment. Environmental Management 48(1): 70-80.
Zelezny, L.C., Chua, P., Aldrich, C. 2000. Elaborating on gender differences in environmentalism.
Journal of social issues, 56(3): 443-457.
Zelezny, L., Bailey, M. 2006. A Call for Women to Lead a Different Environmental Movement.
Organization & Environment, 19(1): 103-109.
4
