Liu-Rundan 2007
– en vision om hållbar ekonomisk utveckling
Lärarprogrammet
Fredrik Dahlbom
Martin Danielsson
Michael Thorsson
Fredrik Widgren
februari 2007
Disposition
Detta arbete behandlar frågan om relationen mellan den internationella miljöregimen och den
internationella ekonomiska regimen samt vilka hot och möjligheter för att uppnå en hållbar
utveckling vi kan identifiera i denna tid av global världshandel. Vi kommer inledningsvis att
presentera en övergripande genomgång av miljöregimen och den internationella ekonomiska
regimen för att sedan definiera de hot och möjligheter vi kan identifiera i relationen dessa
båda emellan. Slutligen presenterar vi en sammanfattning av denna diskussion. Viktigt att
påpeka är att vi har behandlat dessa frågor utifrån ett liberalt perspektiv.
Utmärkande för en internationell regim är att det är en sammanslutning kring en sakfråga där
gemensamma regler, normer, principer, beslutsprocesser och organisatoriska system
utvecklas. Nedan följer en kort beskrivning av den internationella ekonomiska regimen och
miljöregimen.
Internationella ekonomiska regimen
Bretton Woods-avtalet 1944, under andra världskrigets slutskede, blev en nystart för
formaliserat internationellt ekonomiskt samarbete. Här fastslogs strategin för efterkrigstidens
återuppbyggnad av det krigshärjade Europa och ett flertal internationella organisationer
bildades. Internationella valutafonden bildades med syftet att stabilisera ekonomin och IBRD
(Världsbanken) startades för att ge lån vilka skulle underlätta återuppbyggnaden av det
sargade Europa.
Man diskuterade även bildandet av en internationell handelsorganisation (ITO), något som
dock inte blev av. 1947 bildades dock GATT som fungerade som ett forum för debatt och
stiftande av internationella avtal gällande internationell handel och avgifter. Som ett resultat
av GATT:s arbete bildades 1995 världshandelsorganisationen WTO.
Miljöregimen
Miljöfrågorna fick under 1960-talet större uppmärksamhet än vad de tidigare fått. 1972
anordnades den första miljökonferensen i FN:s regi, stockholmskonferensen. Där samverkade
stater och ickestatliga organisationer (NGO:s) i frågor gällande staters suveränitet över sina
egna naturresurser och varje stats ansvar att inte påverka andra staters miljö genom
utnyttjandet av sina egna resurser. Miljöhänsyn skulle även balanseras mot ekonomiska och
sociala mål. 1992 följdes stockholmskonferensen upp med miljökonferensen i Rio. Där
behandlades begreppet hållbar utveckling då världen inte bara måste ta hänsyn till nutiden
utan även skapa möjligheter för framtida generationer. Arbetet har sedan vidareutvecklats och
stärkts genom exempelvis Kyoto-avtalet och en vidare konferens i Johannesburg 2002. Även
om en stor utveckling av det gemensamma miljöarbetet har skett utmärks miljöområdet av att
det är många olika stater och viljor som ska komma överens vilket visar sig inte vara så lätt då
alla inte vill rätta in sig i leden.
Relationen dem emellan
Utmärkande för relationen dessa båda regimer emellan är att de utmärks av olika former av
makt. Den ekonomiska regimen är inte i lika stor grad som miljöregimen en del av FNsamarbetet, utan bygger i stället på amerikanska och europeiska initiativ. Detta gör att den
ekonomiska regimen har mycket större ekonomisk makt än vad miljöregimen innehar. Den
makt som miljöregimen kan visa upp är främst av normativ art. Det vill säga att de främst
utövar makt genom att påverka den allmänna opinionen om vilken sorts agerande som är
moraliskt riktigt. De två regimernas makt över internationell politik kan svårligen ses som
jämbördig. Samtal förs dock allt mer mellan den ekonomiska regimen och miljöregimen då
miljöfrågor sedan 1990-talet blivit allt mer aktuella och uppmärksammade.
Möjligheter
Vi har under diskussionens gång kommit fram till en vision för hur hållbar utveckling och
global handel ska kunna samexistera och främja global tillväxt. Som liberaler ser vi mycket
positivt på framväxten av internationella regimer på såväl det ekonomiska området som
miljöområdet. Vi ser en framtid där det internationella samarbetet i dessa frågor ytterligare
har fördjupats och engagerat än fler aktörer. Möjligheterna är enligt oss mycket stora att
utifrån existerande internationellt samarbete bygga en bättre värld där såväl ekonomiska
frågor som miljöfrågor står högt på den politiska agendan. Vi har dock även kunnat identifiera
hot mot en sådan utveckling, vilka vi kommer att beskriva mer i detalj nedan. Vi börjar dock
med att beskriva vår liberala framtidsvision.
För att uppnå vår vision krävs det utveckling på flera områden för att en fungerande helhet
ska kunna skapas. Varje del är ett nödvändigt element för att kunna skapa en globalt hållbar
utveckling. Vägen dit är inte rak och det kommer att krävas demokrati, tillit, samarbete,
kunskap och frihandel för att nå hela vägen fram. (se figur 1)
Figur 1
Vision - WETO
kunskap
demokrati
frihandel
sanktioner
Med demokrati avser vi att dagens internationella organisationer har ett demokratiskt
underskott som gör att vissa länders särintressen kraftigt dominerar dagordningen. Det finns
flera exempel på detta, men tydligast är nog WTO där länderna har röststyrka efter ekonomisk
makt. En konsekvens av detta är den selektiva frihandelspraxis som idag utövas och som
utestänger främst Afrika och Sydamerika från världsmarknaden. Det allra bästa vore om
länders röststyrka i internationella sammanhang avgörs av deras invånarantal. Detta är dock
vanskligt då vissa länders - särskilt Kinas och Indiens - särintressen riskerar att totalt
dominera den politiska agendan. Detta blir särskilt problematiskt om man tar i beaktning
Kinas odemokratiska statsskick. Precis som i nationella demokratier måste det därför finnas
någon form av skydd för minoriteterna, hur det skall vara utformat i detalj kan vi inte gå in på
här, men en utveckling mot ökad demokratisering av den internationella politiken är en direkt
nödvändighet.
När vi säger frihandel menar vi fri handel, det vill säga en internationell handel med varor,
tjänster och intellektuell egendom som inte begränsas av tullar eller andra avgifter. Idag
förknippas ofta begreppet frihandel med den rådande ekonomiska ordningen där frihandel
praktiseras selektivt på ett sätt som kraftigt gynnar vissa aktörer och missgynnar andra. I vår
vision är frihandel generell och de murar som idag byggts upp mot världens fattiga länder är
nedrivna samt dessa länders producenter insläppta att konkurrera på lika villkor. Frihandel är
för oss inte bara möjligt att kombinera med en hållbar utveckling, utan en nödvändighet för
hållbar utveckling. Detta då dagens fattiga länder inte har råd att ta miljöhänsyn i sin
produktion. Först med ett generellt ökat välstånd kommer dessa länder ha råd att uppoffra
produktivitet för miljövänlighet. Visserligen kommer detta onekligen att leda till en nedgång
för dagens skyddade industrier och det kommer att finnas ett kapitalstarkt motstånd mot en
sådan utveckling, men kostnaderna av att upprätthålla dagens system, både i mänskligt
lidande och åverkan på miljön är allt för höga för att inte ändra kurs.
En viktig del av arbetet för en hållbar utveckling är också att forska fram och sprida bättre
kunskap om de långsiktiga kostnaderna av att inte ta miljöhänsyn. Ett stort problem idag är att
den kunskap som finns fortfarande till viss del är ifrågasatt av ekonomiskt starka intressen.
Här spelar den internationella miljörörelsen och forskarsamhället en viktig roll. Dessa måste
tillåtas att spela en viktig roll i beslutsfattandet. Vi vill se en utveckling mot kunskap som
underlättar prissättandet av aktiviteter som inte står i enlighet med målet att nå en hållbar
utveckling. Denna prissättning måste kunna reglera konsumtionen och produktionen av
miljöskadliga varor och tjänster till en nivå där de inte längre är skadliga för miljön. Denna
prisreglering bör ske genom tullar och straffavgifter och ska bevakas av ett överstatligt organ
med maktmedel. Detta är således ett undantag från principen om fri handel.
Frågan om en överstatlig institution leder oss in på den tårtbit som vi kallar ”sanktioner”. Vi
menar att det är nödvändigt att det finns någon form av bestraffningssystem för stater som ej
följer ingångna miljöavtal. Dagens situation är enligt oss otillräcklig då de sanktioner som
finns idag generellt sett är uddlösa. Bestraffningen för avtalsbrott bör vara så hård att stater
effektivt avhålls från att bortse från uppsatta miljömål till förmån för ekonomiska mål. Det
gäller även att få så många stater som möjligt att frivilligt inrätta sig under denna överstatliga
institution. Vi menar att ett effektivt sätt att få med så många länder som möjligt vore att
utnyttja det idag väl etablerade samarbetet som existerar inom WTO. Dagens WTO måste
dock omarbetas i enlighet med de miljöpolitiska mål som har utarbetats inom den
internationella miljöregimen. En möjlig utvecklingsväg skulle vara ett samgående av de båda
ovan nämnda regimerna och upprättandet av WETO – World Environmental Trade
Organization.
Hot
Naturligtvis finns det orosmoln på himlen. Dagens ekonomiska regimer domineras av de
ekonomiskt starka staterna. Vid bildandet av överstatliga samarbetsstrukturer finns risken att
de starka staterna dominerar även där om demokratiseringsarbetet inte utvecklas i samma takt
som de överstatliga strukturerna. Risken blir då att globala ekonomiska och sociala
ojämlikheter förstärks istället för att motarbetas.
Ett annat hot mot den utveckling vi vill se är det som brukar benämnas det allmännas tragedi.
Det innebär att varje nation agerar utifrån vad som är rationellt utifrån deras egen situation,
men att det leder till ett irrationellt kollektivt agerande. Till exempel kan det vara rationellt för
alla staterna runt sjön att fiska så mycket fisk de kan få upp, men när samtliga stater fiskar på
maximal kapacitet slutar det med att fiskbeståndet överfiskas och slås ut. Det som började
som individuellt rationellt agerande slutar i kollektiv tragedi. För att undvika detta måste man
samordna staternas agerande med hänsyn till de långsiktiga effekterna.
Ytterligare ett hot mot att uppnå hållbar utveckling är att aktörerna handlar kortsiktigt och
styrs av särintressen. Det finns ett hot att exempelvis transnationella företag växer sig så pass
ekonomiskt starka att de kan styra staters ståndpunkter i internationella frågor eller försätta
stater i en konkurrenssituation gentemot varandra.
Sammantaget har vi presenterat ett ljust scenario där internationellt demokratiskt samarbete
och miljöhänsyn är nyckelord. Detta kan uppnås genom att fördjupa redan existerande
internationellt agerande och komplettera med någon form av överstatlig organisation med
betydande maktbefogenheter. Detta ljusa framtidsscenario motverkas av riskfaktorer som vi
redan idag kan se i det mellanstatliga samarbetet. De främsta hoten är den maktobalans som
råder mellan världens stater och den indelning i en rik och en fattig värld som är en
konsekvens av de starkas utnyttjande av de svaga samt det kortsiktiga och egensinniga
handlande som präglar en stor del av dagens internationella samarbete. För att komma till
rätta med dessa problem föreslår vi att upprättandet av en stark organisation med fokus på så
väl frihandel som miljöhänsyn – WETO – blir verklighet så snart som möjligt.
