Artbeskrivningar
2017-07-15
1
Skriven: 2006-11-14
Reviderad: datum
Rödlånke
Lythrum portula
Det är svårt att veta om rödlånken är ursprunglig eller om den kommit in med jordbruket.
Arten kan möjligen ha varit naturlig på periodvis uttorkade stränder vid Dalälven. Den är nu
helt knuten till kulturskapade miljöer i odlingslandskapet. De tidigaste uppgifterna om arten är
från Tolvforsbäcken i Gävle och från "sumpigt ställe” mellan Mårdäng och Oppala
(”Groplorten”) i Hille 1824. Båda fynden är gjorda av Claes Östling. I Gävletraktens växter
uppges rödlånken som sällsynt. Sammanlagt finns 19 gamla lokaler. Det är uppenbart att
rödlånken minskat starkt. Detta beror främst på att strandbetet i stort sett helt försvunnit och
att sanka åkrar dränerats genom täckdikning eller fått växa igen.
Ekologi/biologi
Rödlånken är en liten ettårig växt med krypande rotslående
skott. Den kan växa både under och ovan vattenytan men
plantor i vatten har sämre fruktsättning. Den är ofta
självpollinerad. Frön av rödlånke gror enbart i ljus och frön
i marken kan troligen vila under åtskilliga år. Detta
förklarar varför den vissa år dyker upp i massförekomster
på översvämmade åkrar. Rödlånken är ljuskrävande och
mycket konkurrenskänslig. Den växer helst på naken lerig
jord vid näringsrika sjöar och större vattendrag. Rödlånken
gynnas av bete och kreaturstramp. Den är en av
komponenterna i ävjebroddsvegetationen som utvecklas på
näringsrika flacka stränder med stora ytor blottade bottnar.
Andra arter i denna vegetation är fyrling, smålånke, nålsäv
och slamkrypor. De vanligaste följearterna är annars vägtåg,
pilört, kärrkavle, revsmörblomma och sumpnoppa. Mindre
mängder rödlånke kan också förekomma vid andra
strandnära miljöer som diken, lerpölar och dammar.
Förekomst
Mycket sällsynt (3 % och 10 lokaler)
Minskande
Lokaler
Hedesunda 1. Ålbo, Mattjas, Rönnäslöten, 12H8D 6691750 1565550, dike i betesmark (får), stående vatten
från Dalälvsfjärd, 1997 (PST); 2. Ön, vid Hembygdsgården, 12H8D 6694550 1567450, åker i träda, i
översvämmad lerig svacka, riklig på 10 kvm 1996 (PST); 3. Lågbo, 13H0F 6702650 1577650, betad strandäng
vid Dalälven, lågv. veg. o upptrampade lerstränder, längst ut nära vattenlinjen, 1984 och senare, längs en 150 m
lång strandzon, 100-tals (PST); 4. Kågbo, stranden nedanför Jon Pers, 13H0F 6703250 1578050, älvstrand,
dystrand utan högre veg., bitvis ren dy/ävja, annars dy mellan block och sten, båtplats, 1983 (PST) lokalen
senare förstörd; Högbo 5. Säljansö, 13H3A 6719528 1552529, lerig åker, 1986 (herb LKI); Järbo 6. Järbo, 625
m OSO Ytterbyns hembygdsgård, 13G6I 6730750 1544750, vattenfyllda hjulspår i körväg mellan åker och
skogsdunge på lera, öppet odlingslandskap, två förekomster i körspåret, 50 ex på en yta av 6x1 m och tusentals
ex på en yta av 10x2 m 1998 (MBE); 7. Jädraåns dalgång, 300 m SV Jons gård, 13G6J 6730550 1545250,
åker i träda med lågvuxen veg. vissa delar under vatten, odlingsbygd, 1998 (MBE); Österfärnebo 8. Laggarbo
V, 12H6A 6683741 1553837, åker i träda, lerig åkerjord, i lågvuxet hörn av åkern, rikligt i botten inom minst
10x10 m, 2004 (PST); 9. Ista, Stavnäs, Färnebofjärdens NP, 12H6A 6682934 1554863, älvstrand, vid båtplats
D:\684085751.doc
Artbeskrivningar
2017-07-15
2
på naken eller lågvegeterad dy, nött, omges av carex acuta-vassar och sävvassar, 2004 (PST); 10. Stärte S 600
m, 12G7J 6687364 1549719, kornåker med felslagen skörd och stående vatten i en sänka i åkerns mitt med 1-4
dm djupt vatten, lerjord, 12 bestånd på ca 3x3 dm vardera, 2002 (PST BHE).
Äldre fynd
Gamla uppgifter finns bland annat från Södra färjestället, Kågbosjön, Rämsön och Östveda i Hedesunda, Oppala,
Oslättfors och Åbyggeby i Hille, Vittersjö, Romsen och Sunnanåsbo i Ockelbo samt Järvsta (berg mellan gamla
Järvsta och landsvägen) och Hemlingby i Valbo.
Kommentar till artbeskrivningen
D:\684085751.doc
Artbeskrivningar
2017-07-15
3
Fackelblomster
Lythrum salicaria
Lokala namn:
Himlagräs (Ovansjö)
Fackelblomster är ursprunglig. Den anges som allmän eller tämligen allmän i tidigare
botaniska referenser från 1800-talet. Arten har troligen inte förändrat sin utbredning eller
förekomst sedan dess.
Ekologi/biologi
Fackelblomster är flerårig. Det är en utpräglad strandväxt som i huvudsak är knuten till större
sjöar och vattendrag. Arten verkar inte direkt kalkgynnad utan närmast beroende av tillgång
till andra närsalter (och goda pH-värden). För övrigt tycks inte underlaget vara så
betydelsefullt. Fackelblomster växer såväl på fasta moränstränder som på klippor i stänkzonen
och på fuktängar eller i gungflyvassar. På högsommaren är de violetta stänglarna av
blommande fackelblomster tongivande vid åtskilliga exponerade stränder vid havet. Arten är
kanske särskilt karaktäristisk för blockiga moränstränder och småbrutna stränder med
klippskrevor, hällkar och avsnörda vikar. Den finns dock lite varstans vid havet och växer i
allmänhet på den öppna mellersta delen av stranden.
Vid sötvatten växer den ofta blötare och längre ner på
stranden än vid havet - gärna i våtmarker inom
översvämningszonen till näringsrika sjöar och
vattendrag men ibland också rotad i vattnet bland vass
och starr. Vid större sjöar är den dessutom vanlig på
exponerade moränstränder och klippöar. Arten kan
också växa i andra miljöer men den tycks vara helt
obenägen att lämna kontakten med vattnet.
De vanligaste följeväxterna är videört (23 %), älggräs,
kråkklöver och vattenmåra. Vid havet är rödsvingel
(51 %), strätta, kråkvicker och höskallra vanligast.
Fackelblomster blommar samtidigt som älggräs,
strätta och vänderot.
Förekomst
Arten är sydlig och avtar i frekvens mot nordväst.
Vanlig (79 % och 744 lokaler)
Kommentar till artbeskrivningen
Strandlokan börjar blomma, valeriana blommar för fullt liksom älggräs, fackelblomster och strätta 960713
sörsundet
D:\684085751.doc
