Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Guinea Bissau 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Guinea-Bissau kämpar fortfarande med att återhämta sig från inbördeskriget
under slutet av 1990-talet samt från en rad statskupper varav den sista ägde
rum 2003. Presidentval genomfördes 2005 och den före detta kuppmakaren
och ledaren Joao Bernardo "Nino" Viera (1980 till 1999) valdes till president
efter fem år i exil i Portugal. Med stöd av det internationella samfundet har
arbetet med att göra landet till en fullvärdig rättsstat påbörjats efter flera år av
vanstyre och brott mot de mänskliga rättigheterna. Processen är bräcklig och
hotas av svaga institutioner, politiska motsättningar, korruption och ekonomisk
kris, vilket skapat sociala motsättningar.
Sedan statskuppen 2003 har det skett en tydlig förbättring av respekten för de
mänskliga rättigheterna, även om det fortfarande finns många brister.
Fortfarande begås övergrepp av polis. Straffrihet och korruption förekommer.
Diskriminering av kvinnor sker regelmässigt. Många barn lever under mycket
svåra förhållanden. Barnarbete är utbrett, handel med barn förekommer och är
inte förbjudet enligt lag.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Guinea-Bissau har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women
(CEDAW)
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC)
2
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees samt
tillhörande protokoll från 1967.
Landet har skrivit under men ännu inte ratificerat övriga centrala konventioner
om mänskliga rättigheter och deras tilläggsprotokoll. Detta gäller dock inte det
fakultativa protokollet till konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter vad gäller dödsstraffets avskaffande och det fakultativa protokollet
till konventionen mot tortyr om förebyggande av tortyr. Rapportering till FN:s
kommittéer har endast gjorts till FN:s kommitté för barnets rättigheter år 2000.
Guinea-Bissau har skrivit under Romstadgan för internationella
brottsmålsdomstolen men har inte ratificerat den.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Konstitutionen förbjuder tortyr och inhuman behandling och rapporter om
tortyr av arresterade har minskat betydligt de senaste åren. I avsaknad av
fängelser sätts arresterade och straffade i fängsligt förvar på militärbaser.
Utifrån rekommendationer av FN:s mission i Guinea Bissau, UNOGBIS, har
förhållandena i dessa provisoriska fängelser förbättrats även om de fortsatt
håller mycket låg standard.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades 1999.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden är förbjudna enligt lag. I praktiken förekommer
dock gripanden av journalister, oppositionsmedlemmar och fackliga ledare,
dock i mindre utsträckning än tidigare. De personer som suttit i förvar utan åtal
och rättegång efter militärkuppen år 2003 har frigivits tillsammans med domare
och anställda vid högsta domstolen som tidigare fängslats under Kuma Yalás
tid vid makten. Såvitt är känt förekommer inga reserestriktioner.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Ansträngningar pågår för att skapa en högre grad av självständighet inom
rättssektorn i enlighet med konstitutionen. Bristen på utbildade jurister samt
3
obetalda löner, inte minst inom statliga institutioner, underblåser korruption
och extern påverkan. Det finns både civila och militära domstolar. På
landbygden tillämpas i flertalet fall traditionella rättssystem för att skipa
rättvisa.
Efter en lång tid av institutionellt vakuum och bristande rättssäkerhet verkar
UNOGBIS i samarbete med regeringen för att öka kunskapen om och
respekten för de mänskliga rättigheterna och rättssäkerhet. Initiativ tas för att
komma till rätta med gamla åtal och ett program för allmän rättshjälp har
återupptagits. En angelägen omorganisation av säkerhetssektorn pågår bland
annat för att stärka den civila kontrollen av armén. En nationell strategi för
säkerhetsektorreform har utarbetats och skall presenteras för internationella
givare i november 2006 då detta ses som en förutsättning för stabilitet och
demokratisk utveckling.
7. Straffrihet
Rapporter om straffrihet förekommer och det är sällsynt att brott som begås av
personer ur säkerhetsstyrkorna leder till åtal. En amnestilag antogs av
parlamentet 2004 för brott begångna under 90-talet fram till 2004. Den innebar
straffrihet för militären, inklusive president Viera, och har kritiserats av
internationella samfundet.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande- och mediefrihet föreskrivs i landets konstitution. Tidigare års bruk
av självcensur bland journalister vid statligt ägda mediaföretag har i princip
upphört. Förutom den statligt ägda tidningen utges fem privatägda
dagstidningar. Oregelbundenheten i utgivningen beror främst på finansiella
svårigheter och brist på papper. Det finns flera oberoende radiostationer och
ett nationellt TV-företag.
Församlingsfrihet och föreningsfrihet garanteras av konstitutionen och
respekterades överlag av myndigheterna. Det förekommer dock att
demonstranter grips av polis samt att polis då använder övervåld.
Religionsfrihet råder och respekteras överlag.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Det politiska systemet i Guinea Bissau har sedan självständigheten 1974
präglats av motsättningar, vilket lett till åtskilliga kuppförsök, statskupper och
1998-1999 till inbördeskrig.
4
Sedan statskuppen i september 2003 har Guinea-Bissau med stort stöd av det
internationella samfundet, lyckats genomföra fria val. I mars 2004 valdes en
lagstiftande församling efter att på tidigare presidents order ha varit upplöst
sedan 2002. The African Party for the Independence of Guinea-Bissau and
Cape Verde (PAIGC) vann majoritet. 2005 valdes Joao Bernardo "Nino"
Vieria på nytt till landets president. Viera var även landets president 1980 till
1999 efter att ha kommit till makten genom statskupp.
Oppositionen beskrivs som relativt svag och initiativ pågår för att skapa en
dialog och konsensus mellan de centrala partierna. Ett bättre politiskt klimat
ses som nödvändigt för återuppbyggnaden av institutionerna och för
demokratisk och ekonomisk utveckling.
Nationalförsamling och president utses på fem år. Av nationalförsamlingens
102 medlemmar är för närvarande 19 kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Majoriteten av befolkningen bor på landsbygden och lever på
existensminimum genom självhushållning. Den övriga arbetsmarknaden
präglas av kraftig arbetslöshet där situationen för kvinnor och unga är ytterst
kritisk. Uteblivna löneutbetalningar till statsanställda under nära ett år var en
avgörande faktor bakom statskuppen 2003. Sedan 2000 hade staten inte kunnat
betala regelbundna löner till lärare, statliga tjänstemän och läkare. Under de
senaste åren har situationen dock förbättrats även om uteblivna löner
fortfarande är en realitet för många yrkeskårer.
Diskriminering på arbetsmarknaden förekommer. Män har bättre utbildning
och ges därför företräde till befintliga arbeten. Guinea-Bissau har ratificerat
fem av Internationella arbetsorganisationen, ILO: s åtta centrala konventioner.
Två konventioner om förbud mot barnarbete har antagits av parlamentet, men
inte ratificerats. Anställda har rätt att organisera sig, att strejka och att bilda
fackförbund Uppgifter om denna rättighet respekteras saknas. Tvångsarbete är
förbjudet men förekommer ändå, särskilt bland barn.
Lagstadgad minimilön räcker inte till försörjningen av en familj. Detta gör
extrainkomster ifrån jordbruk och bidrag från släktingar nödvändiga. Varken
minimilöner eller arbetstid om högst 45 timmar per vecka upprätthålls.
5
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Guinea-Bissau förmår inte ge sina medborgare bassjukvård. Hälsovårdens
andel uppgår endast till 7 procent av statsbudgeten enligt statistik från
Världshälsoorganisationen (WHO). Den redan tidigare undermåliga
hälsovården har sedan kriget 1998-1999 ytterligare försämrats, trots att
sjukvård uppges vara en prioritering för regeringen. Barn drabbas svårt av
sjukdomar och dödsfall till följd av dålig tillgång på rent vatten. Antalet fall av
hiv/aids har ökat på grund av kriget och kan uppgå till uppemot 10 procent.
Efter att nivån sjunkit till 20 procents täckning efter inbördeskriget, har
kraftfulla vaccinationsprogram för barn dock genomförts med goda resultat.
12. Rätten till utbildning
Analfabetismen är utbredd i Guinea-Bissau. Den omfattar 75 procent av
kvinnorna och 45 procent av männen. Flera skolor blev förstörda under kriget
1998-1999 och under 2003 var större delen av skolorna stängda på grund av
uteblivna lärarlöner. Sedan 2004 har skolsystemet dock överlag fungerat och
mellan år 2002 och 2005 hade antalet elever inskrivna i skolan ökat med 30
procent.
Skolgången är obligatorisk från årskurs ett till sex, för barn mellan sju och tolv
år och kostnadsfri från klass ett till fyra. Uppgift saknas dock om hur stor andel
av barnen som i praktiken går i skola. Ingen högre utbildning erbjuds i landet.
Kvinnor har dålig tillgång till utbildning vilket försvårar inträde på
arbetsmarknaden. FN:s samarbetsorganisation för utbildning, vetenskap, kultur
och media (UNESCO) stöttar arbetet med att bygga upp en yrkesskola för
ungdomar som ett konstruktivt alternativ till arbetslöshet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Guinea-Bissau är ett av världens sex fattigaste länder enligt FN:s välfärdsindex
där landet finns på plats 172 av 177. Den ekonomiska krisplan som utarbetades
direkt efter statskuppen 2003 har lett till vissa förbättringar, bland annat inom
skattesektorn. Den ekonomiska och sociala situationen i landet fortsätter att
vara ytterst sårbar och har under 2006 förvärrats till följd av kraftig nedgång i
produktionen av cashewnötter som står för över 90 procent av exporten.
Landet har goda förutsättningar med rika fiskevatten och bördig
jordbruksmark, men den ekonomiska utvecklingen hindras av en mycket
bräcklig infrastruktur, en svag och utarmad industri, ett förstört elnät, utbredd
arbetslöshet och en outvecklad statsapparat. Guinea-Bissau är kraftigt
beroende av givarstöd från utlandet. Biståndet uppgår till mer än hälften av
statsbudgeten.
6
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Även om diskriminering är förbjudet enligt konstitutionen är kvinnans
situation i Guinea-Bissau mycket svår och präglas av stor diskriminering,
särskilt på landsbygden. Kvinnor och barn utgör en majoritet av landets fattiga.
Våld i hemmet är utbrett. Myndigheterna står passiva i frågan. Våldtäkt är
förbjudet, men lagen upprätthålls inte. Därutöver anses kvinnan vara ansvarig
för jordbruket, det vill säga för familjeförsörjningen. Kvinnor har dålig tillgång
till utbildning vilket försvårar inträdet på arbetsmarknaden. Restriktioner
förekommer inom arvs- och äganderätten.
Könsstympning är tillåtet och utbrett bland många av de etniska grupperna.
Uppskattningsvis berörs nära hälften av landets kvinnor. Ett lagförslag från
2001 som förbjuder könsstympning avses på nytt att läggas fram i parlamentet
hösten 2006. Frågan drivs av internationella och nationella enskilda
organisationer, i synnerhet av organisationen Sinim Mira Nassigue vars strategi
går ut på att främja en alternativ symbolisk rit för kvinnor istället för
könsstympning.
Människohandel förekommer och har inte förbjudits enligt lag men landet har
förbundit sig till att motarbeta företeelsen på grundval av en deklaration gjord
av ECOWAS (Economic Community of West African States) medlemsländer.
Ministeriet för sociala frågor arbetar för att förbättra kvinnors livsvillkor bland
annat genom att bilda nätverk, stödja enskilda organisationer och
kvinnogrupper. Antalet kvinnor inom de politiska institutionerna har ökat. I
regeringen är 3 av 15 ministrar kvinnor och parlamentet består av 18 procent
kvinnliga ledamöter. Under året valdes en kvinna till att leda högsta domstolens
arbete.
15. Barnets rättigheter
Befolkningen består till 57 procent av barn under 18 år. Undernäring är utbrett,
i synnerhet på landsbygden där majoriteten av befolkningen bor.
Tvångsäktenskap av unga flickor förekommer. Ungdomar har svårt att nå
inträde på arbetsmarknaden vilket också bidrar till att prostitution,
ungdomskriminalitet och drogmissbruk ökar. I städerna är gatubarn vanliga.
Barnarbete är ytterst vanligt och vartannat barn mellan 5 och 14 år beräknas
arbeta. Under perioder då skolor varit stängda och familjerna generellt haft
7
stora svårigheter att klara sitt uppehälle har även barnen fått bidra till
försörjningen. Det finns inga uppgifter om insatser från regeringen för att
motarbeta barnarbete. Pojkar från fattiga familjer på landsbygden sänds ofta till
koranskolor i Senegal där förhållandena är mycket svåra och tiggeri ingår som
en del av undervisningen.
En kommission med ansvar för frågor kring barn och kvinnor har tillsatts men
några resultat har ännu ej uppvisats.
Det beräknas att 600 barn, varav många under 16 år, deltog som barnsoldater i
kriget 1998-1999. Ett återanpassningsarbete pågår där ILO är en av flera
organisationer som medverkar. Många barn har fallit offer för minor.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Enligt landets lagstiftning är alla former av diskriminering förbjudna. Uppgifter
saknas om hur detta efterlevs i praktiken. Det finns ett 20-tal etniska grupper i
Guinea Bissau. Den största, balante, utgör ungefär 30 procent av befolkningen.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Det finns inga lagar som uttryckligen innebär inskränkningar av människors
rättigheter på grund av deras sexuella läggning. Uppgift saknas om huruvida
diskriminering på grund av sexuell läggning förekommer i praktiken.
18 Flyktingars rättigheter
Guinea-Bissau har anslutit sig till flyktingkonventionen och har utvecklat ett
system för skydd av flyktingar. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR)
finns ungefär 7 700 flyktingar i Guinea Bissau varav merparten kommer från
Casamance i Senegal. Flyktingar tillåts arbeta för att försörja sig.
19. Funktionshindrades rättigheter
Guinea-Bissau saknar lagar som förbjuder diskriminering av personer med
funktionshinder. Många har fallit offer för minor på grund av kriget 1998-1998
vilket har ökat antalet personer med funktionshinder Uppgift saknas om
huruvida funktionshindrade diskrimineras i praktiken.
8
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Lokala och internationella människorättsorganisationer tillåts verka i landet och
samarbetet mellan dessa och myndigheterna fungerar i huvudsak väl.
Den nationella organisationen för mänskliga rättigheter, Liga Guineense dos
Direitos Humanos, är inte längre förbjuden att verka i landet. Andra nationella
organisationer som verkar inom området är AMAE (Associacao das Mulheres
de Actividade Economica), som arbetar för att ge kvinnor bättre ekonomiska
förutsättningar, Sinim Mira Nasseque, landets drivande kraft mot
könsstympning, samt Alternag som syftar till att fördjupa demokrati och
uppbyggnaden av ett civilt samhälle i enlighet med konstitutionen.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
FN:s mission i Guinea Bissau, UNOGBIS, verkar för att upplysa landets civila
och militära institutioner om vikten av de mänskliga rättigheterna respekteras i
landet. ECOWAS har under 2006 tagit initiativ till en internationell
kontaktgrupp för Guinea Bissau i syfte att mobilisera det internationella
samfundets stöd för Guinea Bissaus återuppbyggnad.