SV
EUROPEISKA RÅDET
ORDFÖRANDEN
Strasbourg den 13 december 2011
(OR. en)
EUCO 158/11
PRESSE 494
PR PCE 118
Kommentarer av Europeiska rådets ordförande
Herman Van Rompuy
vid Europaparlamentet
Jag vill i dag rapportera om de viktigaste resultaten av förra veckans möte i Europeiska
rådet. Som ni vet, låg fokus framför allt på euroområdets framtid. Vi har en lång väg att gå.
Att återskapa förtroendet är svårare än vad de flesta av oss hade väntat sig. Det har krävts
enorma ansträngningar för att komma till rätta med svagheterna i Maastrichtföredragets
struktur och korrigera den tidigare politiken.
Å ena sidan rådde det vid detta möte anmärkningsvärd enighet i fråga om innehåll och mål.
Det var dessutom inte bara bland euroområdets medlemmar som det rådde enighet i sak,
utan även bland euroområdets framtida medlemmar. Å andra sidan blev det mer diskussion
om vilka rättsliga instrument som krävs.
Låt mig inleda med det förstnämnda, så att detta inte glöms bort på grund av
kontroverserna kring det sistnämnda.
För det första enades vi på kort sikt om omedelbara åtgärder för att ta itu med de aktuella
problemen. Vi ökar våra finansiella medel för att hantera den kris som vi står inför.
Euroområdet och andra medlemsstater kommer att sträva efter att ställa ytterligare resurser
på upp till 200 miljarder euro till Internationella valutafondens (IMF) förfogande. Den
europeiska finansiella stabiliseringsfacilitetens (EFSF) hävstångseffekt kommer att
utnyttjas inom kort, och Europeiska centralbanken kommer att agera som ombud för den
vid marknadsoperationer. Ikraftträdandet av den europeiska stabilitetsmekanismens (ESM)
räddningsfond kommer att påskyndas, så att den kan börja fungera i juli 2012. I mars
kommer vi att se över huruvida det totala EFSF/ESM-taket på 500 miljarder euro är
adekvat.
PRESS
Dirk De Backer - Talesman för ordföranden - ( +32 (0)2 281 9768 - +32 (0)497 59 99 19
Jesús Carmona - Biträdande talesman för ordföranden - ( +32 (0)2 281 9548 / 5150 - +32 (0)475 65 32 15
[email protected] http://www.consilium.europa.eu/
EUCO 158/11
1
SV
Vad gäller den privata sektorns deltagande kommer den påtagliga ändring av vår doktrin
som vi beslutade om den 21 juli nu att överföras till ESM-fördraget. Eller för att gå rakt på
sak: vår inledande strategi för den privata sektorns deltagande, som hade en mycket
negativ inverkan på skuldmarknaderna, har nu officiellt upphört. Från och med nu kommer
vi att strikt följa IMF:s principer och praxis.
För det andra ingick vi på medellång och lång sikt en ny finanspolitisk pakt med nya
finanspolitiska bestämmelser. Medlemsstaterna kommer att införliva den i sin nationella
lagstiftning på konstitutionell eller motsvarande nivå. Våra regler för förfarandet vid alltför
stora underskott kommer att bli mer automatiserade för euroområdets medlemmar. De
viktigaste inslagen i denna nya strategi är följande: som en vidareutveckling av stabilitetsoch tillväxtpakten måste budgetar vara balanserade strukturellt sett (dvs. över
konjunkturcykeln), och denna bestämmelse måste fastställas på fördragsnivå och införlivas
i de nationella bestämmelserna. En automatisk justeringsmekanism för att säkerställa
korrigering vid eventuell avvikelse måste fastställas av medlemsstaterna på grundval av
principer föreslagna av kommissionen.
Omröstning med omvänd kvalificerad majoritet införs i rådet för att besluta om
kommissionens förslag precis i början av förfarandet vid alltför stora underskott, så att
detta sedan gäller under hela förfarandet. Dessutom kommer, såsom beslutades i oktober,
medlemsstater som är föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott att vara
tvungna att lägga fram sina förslag till budgetplaner innan kommissionen antar sitt förslag.
Det rådde som sagt bred enighet i sak. Vad gäller formen var alla överens om att dessa nya
åtaganden bör göras bindande, men det rådde skilda åsikter om hur detta ska ske.
Som ni känner till, lade jag fram en interimsrapport om förstärkning av Ekonomiska och
monetära unionen, där man utvärderade det vi hittills har gjort, fastställde brister och
föreslog olika sätt för att komma till rätta med dessa svaga punkter. Detta inbegrep allt från
beslut som kan fattas inom ramen för de nuvarande fördragen till en eventuell ändring av
protokoll 12 genom beslut av Europeiska rådet eller faktiska fördragsändringar genom
antingen förenklat eller ordinarie ändringsförfarande.
Enighet nåddes om vissa beslut som kan fattas på grundval av de nuvarande fördragen.
Både en eventuell ändring av protokoll 12 och alternativet att ändra fördragen kräver dock
enhällighet. Under mötets gång framgick det att vi inte skulle kunna nå sådan enhällighet.
I denna situation – och jag känner inget behov av att vara kontroversiell härvidlag – fanns
det inget annat alternativ än ett separat fördrag mellan de 17 medlemsstaterna i
euroområdet, som dock kommer att vara öppet även för de andra. Faktum är att nästan alla
de övriga medlemsstaterna, till och med de med undantag vad gäller anslutning till
eurosamarbetet, nu har meddelat att de kommer att ansluta sig till denna process, med
förbehåll för samtycke från sina parlament. Det var ett ögonblick präglat av ansvar och
solidaritet. Europas intresse stod på spel, och Europas intresse måste vara vårt enda
kriterium.
EUCO 158/11
2
SV
Ett mellanstatligt fördrag var varken mitt eller de flesta medlemsstaternas förstahandsval.
Det kommer dock att göra den finanspolitiska pakten bindande. Det måste förhandlas fram
snarast möjligt. Detta kommer inte att bli lätt, inte heller ur juridisk synpunkt. Jag räknar
med att alla kommer att vara konstruktiva och hålla i åtanke vad som står på spel. Vårt mål
är att stärka både budgetdisciplinen och den ekonomiska samordningen och gå utöver det
vi redan uppnått genom "sexpacken".
Detta kommer inte att vara första gången som mer involverade medlemsstater går vidare
genom att sluta en separat överenskommelse, utan att vänta på att alla ansluter sig till det
nya initiativet. Så var det med Schengen, med Prüm-polissamarbetet och även när det
gäller lanseringen av själva euron. Det är av stor vikt att vi beslutade att Europaparlamentet
ska knytas till denna process.
När det gäller tidsplanen: efter samråd med de nationella parlamenten bör vi ganska snabbt
få veta hur många länder som vill delta. Jag är optimistisk, eftersom jag vet att antalet
kommer att vara mycket nära 27. Faktum är att 26 ledare har anmält sitt intresse för detta
initiativ. De har insett att euron är en del av det gemensamma bästa. Senast i början av
mars kommer därefter fördraget om en finanspolitisk pakt att undertecknas.
Målet är att införliva dessa bestämmelser i EU-fördragen så snart som möjligt. Under tiden
måste vi se till att de nya förfarandena blir så integrerade som möjligt i unionsstrukturen.
Det finns ett stort spelrum för detta.
Utöver detta kommer under de kommande dagarna det aktuella utkastet till förra årets
ESM-fördrag att ändras. I detta kommer gårdagens viktiga beslut om att ändra vår strategi
för den privata sektorns deltagande samt våra idéer om att lätta på bestämmelsen om
enhällighet att ingå. Målet är att ESM-fördraget ska ratificeras senast i mitten av 2012.
I mars kommer jag att rapportera till Europeiska rådet om hur den finanspolitiska
integrationen kan ökas, såsom redan angetts i den interimsrapport som jag utarbetade i nära
samarbete med Europeiska kommissionens och Eurogruppens ordförande.
Slutligen uppmanade vi Europaparlamentet och rådet att enligt det ordinarie
lagstiftningsförfarandet snabbt behandla kommissionens förslag av den 23 november, så att
de kan vara i kraft i tid till nästa budgetcykel.
Europeiska rådet diskuterade också andra viktiga frågor, även om dessa överskuggades av
frågorna om ekonomisk styrning.
Vad gäller utvidgningen undertecknade vi efter Europaparlamentets godkännande
Kroatiens anslutningsfördrag och banade därmed vägen för Kroatiens anslutning till
unionen som dess 28:e medlemsstat. Vi bekräftade också det europeiska perspektivet för
västra Balkan och klargjorde att vår dörr inte kommer att stängas efter Kroatien.
Europeiska rådet fastställde i synnerhet tydliga mål och en tydlig tidsram för Serbien och
Montenegro. Båda dessa länder har gjort anmärkningsvärda framsteg på vägen mot
Europeiska unionen.
EUCO 158/11
3
SV
Serbien har modigt vidtagit åtgärder för att ställa Europas mest efterspanade
krigsförbrytare inför internationell rätt. Dialogen mellan Belgrad och Pristina har gett sina
första resultat, och genomförandet av dessa överenskommelser går framåt. Vi förväntar oss
nu att Serbien kommer att bygga vidare på denna dialog och förbättra förbindelserna med
Pristina, med siktet inställt på att ge Serbien status som kandidatland i februari 2012 i rådet
och bekräfta detta i Europeiska rådet i början av mars 2012.
Montenegro fick status som kandidatland för ett år sedan och har företagit många
nationella reformer, som nu måste genomföras fullt ut. Vi kommer att fortsätta att bedöma
Montenegros framsteg, särskilt i fråga om rättsstatsprincipen, och strävar efter att inleda
anslutningsförhandlingarna i juni 2012.
Mina damer och herrar – för att återvända till euroområdet – går det inte att återskapa
förlorat förtroende över en natt. Vi har en lång väg att gå, men detta möte i Europeiska
rådet är ett viktigt steg på vägen. Tack.
EUCO 158/11
4
SV
