SV
EUROPEISKA RÅDET
ORDFÖRANDEN
Strasbourg den 27 oktober 2011
(OR. en)
EUCO 117/11
PRESSE 401
PR PCE 82
Kommentarer av Europeiska rådets ordförande
Herman Van Rompuy
i Europaparlamentet
God morgon, som jag hälsade journalisterna för bara ett par timmar sedan.
Unionens samtliga institutioner och regeringar har investerat en ansenlig mängd politiskt
kapital i hanteringen av skuldkrisen. Efter en rad nationella skuldkriser höll situationen på
att förvandlas till ett systemproblem som hotade stabiliteten i euroområdet som helhet. Vi
var tvungna att avvärja detta hot. Och det är vad vi har gjort.
Gårdagskvällens möte innebar ett avgörande politiskt steg, och som vid alla sådana möten
krävs nu en teknisk och juridisk uppföljning.
Jag hör ibland folk klaga på att marknaderna inte ger demokratier den tid som krävs för att
få saker godkända. Det ligger något i det. Men det är min fasta övertygelse att
marknaderna kommer att ge oss den tid vi behöver när de ser vår tydliga färdriktning och
vår beslutsamhet.
Därför fattade vi i går och i söndags viktiga beslut på de fem områden där det krävs
åtgärder.
1.
En hållbar lösning för Grekland: Vi vill föra in Grekland på en kurs som innebär att
landet år 2020 kommer att ha minskat sin statsskuld till 120 % av BNP. Sedan juli har
marknadsförhållandena försämrats. Det nya programmet inbegriper en extra ansträngning
från den offentliga sektorns sida. Ett nytt EU–IMF-program på upp till 100 miljarder
kommer att inrättas före årets slut.
Det inbegriper också ett frivilligt bidrag från privata fordringsägare som har lånat till
Grekland. De godkände det i går kväll och det innebär en nominell diskontering på 50 %
för Greklands skuld.
PRESS
Dirk De Backer - Talesman för ordföranden - ( +32 (0)2 281 9768 - +32 (0)497 59 99 19
Jesús Carmona - Biträdande talesman för ordföranden - ( +32 (0)2 281 9548 / 5150 - +32 (0)475 65 32 15
[email protected] http://www.consilium.europa.eu/
EUCO 117/11
1
SV
2.
En tillräckligt stark brandvägg mot spridning, tack vare överenskommelsen om att
öka eldkraften hos den europeiska finansiella stabiliseringsfacilitetens (EFSF)
räddningsfond med upp till fem gånger. Hävstångseffekten kan bli cirka 1 biljon euro,
under vissa förutsättningar gällande marknadsförhållanden, arrangemang och investerarnas
gensvar mot bakgrund av den ekonomiska politiken.
Vi har fastställt två strategier för EFSF. Den första är avsedd att ge kreditförstärkning åt
statsobligationer som utfärdas av medlemsstaterna. Enligt den andra strategin kan fonden
inrätta ett eller flera specialföretag för att finansiera transaktionerna. Vardera alternativet
kan leda till en hävstångseffekt på upp till fyra eller fem gånger. De kan användas
samtidigt för att öka finansieringsstrategins hållbarhet.
3.
Vi främjar förtroendet för det europeiska bankväsendet. Vi godkände ett samordnat
system för att rekapitalisera bankerna i hela Europa. Kvoten för kapital av högsta kvalitet
kommer att höjas till 9 %. Detta kommer att ge bankerna den motståndskraft som behövs
under de nuvarande exceptionella omständigheterna. Statsgarantier för att förbättra
finansieringen på lång sikt kommer att trygga kreditflödet till realekonomin. Detta är
avgörande för tillväxtutsikterna.
4.
Ytterligare budgetkonsolidering av de medlemsstater som behöver hållbarare
offentliga finanser och fler strukturreformer.
I detta sammanhang välkomnar eurotoppmötet Italiens tydliga åtagande att uppnå dessa
mål och att hålla fast vid den tidsplan som landet uppställt. Detta ambitiösa paket, i
synnerhet åtgärderna för att öka konkurrenskraften och liberalisera ekonomin behöver nu
genomföras. Vi lovordar också Italiens åtagande att uppnå budgetbalans senast 2013. Vi
noterar planen på att höja pensionsåldern till 67 år senast 2026. Hur detta ska uppnås bör
stå klart före årets slut.
5.
Och slutligen, en rad åtgärder som vidtagits på unionsnivå för att stimulera tillväxt.
Jag återkommer till detta.
Jag har, tillsammans med samtliga medlemmar i Europeiska rådet, särskilt Europeiska
kommissionens ordförande, arbetat hårt för att uppnå detta resultat.
Tillsammans utgör de fem delarna ett övergripande paket. De hör alla ihop; till exempel
spädde bankernas problem och spänningarna gällande statsskulder på varandra och det
bästa sättet att minska en statsskuld är att skapa tillväxt. Allting hänger ihop.
Ärade parlamentsledamöter, låt mig ta ett steg tillbaka.
Jag vill understryka att de beslut som fattades under de fyra toppmöten som hållits sedan i
söndags är en del av en process, en process som har pågått i över ett år. Vi har hela tiden
haft två skyldigheter: att hantera den nuvarande krisen och att förhindra att en ny kris
uppstår.
Detta genom att vidta nödåtgärder (som att inrätta räddningsfonder) samtidigt som vi steg
för steg bygger upp en ny ekonomisk styrning för att förebygga framtida problem. Ni har
också bidragit till denna process, till exempel genom lagstiftningen om övervakning av
finanssektorn och nyligen sexpacket om ekonomisk styrning. Era debatter och det arbete
som utförs i utskotten har också gett upphov till många av de idéer som legat till grund för
denna process och som i vissa fall på ett konkret sätt bidragit till att förbättra resultaten.
EUCO 117/11
2
SV
Vad är orsaken till de senaste månadernas intensifiering? Den monetära unionen stod också
inför en svår situation före sommaren. Det var därför jag sammankallade till ett
eurotoppmöte den 21 juli, under vilket ett beslut fattades om ett betydelsefullt paket för att
minska Greklands skuldbörda och stoppa risken för spridning genom en mer flexibel
användning av EFSF:s räddningsfond. Julipaketet fick från början ett positivt politiskt
mottagande.
Under sommaren började emellertid vissa tvivel uppstå gällande paketets genomförande.
Dessa visade sig dock vara ogrundade (samtliga 17 parlament godkände det inom tre
månader), men skadan var redan skedd. Marknadsvolatiliteten började öka och eldades på
av den politiska balansgången i Förenta staternas kongress om deras eventuella
försummelser. Marknadsspekulation kan ibland bli en självuppfyllande profetia.
Dessutom har vi sedan juli varit tvungna att arbeta i en annorlunda ekonomisk miljö.
Takten på den globala ekonomiska tillväxten saktar dramatiskt in, inte bara i Europa utan
också i Förenta staterna och i vissa tillväxtekonomier.
Det har blivit nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder, både för Grekland och för att stoppa
spridningen, och att ta itu med svagheter i banksystemet.
Jag vill också understryka att främjande av tillväxt är en viktig del av paketet. Under
söndagens möte diskuterade Europeiska rådet detta grundligt och antog åtgärder för att
stimulera tillväxt och skapa arbetstillfällen. Vi har hela tiden sett till att inte förlora
helhetsbilden, bakom den omedelbara krisen, ur sikte. I slutändan kan bara en varaktig
ekonomisk tillväxt återställa förtroendet, skapa arbetstillfällen och absorbera skulder.
Ärade ledamöter, herr ordförande, låt mig göra några kommentarer av allmän och
institutionell natur gällande alla dessa ekonomiska åtgärder.
För det första: Europeiska unionen håller på att genomföra en mångfacetterad reform av
den ekonomiska styrningen. Om man bara fokuserar på en eller annan aspekt och genast
drar slutsatsen att de är otillräckliga missar man helhetsbilden och hur de olika delarna
samverkar.
Det är denna övergripande kombination av institutionellt tryck, grupptryck och
marknadstryck som kommer att hjälpa oss att undvika att hamna i liknande svårigheter
igen. De tre olika formerna av tryck har samtliga ökat.
Framför allt det institutionella trycket, tack vare övervakningen av finanssektorn och det
sexdelade lagstiftningspaketet om förstärkning av den finanspolitiska och
makroekonomiska övervakningen. Jag är mycket nöjd med detta resultat och med de
förbättringar som ni bidragit med. I går kväll tog vi ytterligare ett steg genom att enas om
att kommissionen och rådet, för de medlemsstater inom euroområdet som är föremål för
förfarandet vid alltför stora underskott, ska kunna gå igenom de nationella budgeterna och
anta ett yttrande om dessa innan de antas av de berörda nationella parlamenten.
Grupptrycket har också blivit effektivare, inte bara på grund av de nya instrumenten, som
den europeiska planeringsterminen, utan också som ett resultat av händelserna. I dag har
ingen regering råd att underskatta de effekter som statsskulder eller bostadsbubblor i ett
annat land inom euroområdet kan ha på den egna ekonomin. Det skulle väljarna straffa
dem för. Om man jämför med situationen för tio år sedan är det tryck som ledare utövar på
varandra betydligt starkare i dag, vilket de senaste dagarna har visat.
EUCO 117/11
3
SV
För det tredje har marknadstrycket också hårdnat. Marknaderna kommer aldrig mer att
behandla alla statsskulder i euroområdet som likvärdiga. Marknaderna sov under eurons
första årtionde och även om de för närvarande överreagerar kommer de inte att falla i sömn
igen.
Jag vill betona att dessa tre sorters tryck för att framtvinga ett ansvarsfullt beteende
förstärker varandra. En stark samverkan pågår redan. För att tala klarspråk, eftersom jag
känner till en del av era farhågor: Det politiska trycket inom Europeiska rådet eller rådet
minskar inte det institutionella trycket eller trycket från marknaderna, i stället ökar det
effekterna av dessa. Kommissionens ordförande och jag delar denna uppfattning. Vi
strävar alla mot samma mål: sunda budgetar, lägre skulder, hållbar tillväxt. Det är det
resultat som medborgarna förväntar sig.
Min andra institutionella kommentar gäller eurotoppmötena. Det finns farhågor om att
dessa kommer att skapa splittring mellan medlemsstaterna. Mitt resonemang är enkelt. Det
är fullständigt naturligt att de medlemsstater som har en gemensam valuta fattar vissa
gemensamma beslut. I själva verket är en av anledningarna till den nuvarande krisen att
nästan alla underskattade hur nära sammanlänkade ekonomierna i euroområdet faktiskt är
– något vi nu tar itu med. Dessutom är penningpolitiken kärnan i den ekonomiska politiken
och de 17 medlemmarna har en gemensam penningpolitik. Dock behöver vi kombinera
olika politiska åtgärder. Penningpolitiken i sig kan inte lösa situationen. Vi kan inte ha en
gemensam valuta och en gemensam penningpolitik men överlämna allt annat åt de berörda
staterna. Det är därför de 17 måste gå vidare.
Jag vill tydliggöra en sak: Euroområdet är inte ett undantag från Europeiska unionen utan
en del av den. Fördraget gör detta klart: Det är de medlemsstater som inte har gått med i
valutaunionen som betecknas som "medlemsstater med undantag". Och i sinom tid
kommer de flesta av dem förstås att gå med i eurosamarbetet.
Det är emellertid av avgörande vikt att vi bevarar integriteten hos den inre marknaden
mellan de 27. Den bidrar till sammanhållningen inom unionen och utgör själva grunden för
vårt välstånd. Följaktligen måste vi bevara en så nära koppling som möjligt mellan de två
konstellationerna i en anda av förtroende.
Jag kommer personligen att göra mitt yttersta för att motverka en splittring mellan de 17
och de 27. Jag kommer att anordna eurotoppmöten direkt efter Europeiska rådets möten,
när så är möjligt, och kommissionen och parlamentet kommer att fortsätta att fylla sina
funktioner.
Min tredje och sista institutionella kommentar. Vid eurotoppmötet beslutade vi att
överväga en ytterligare förstärkning av den ekonomiska konvergensen inom euroområdet,
att förbättra budgetdisciplinen och fördjupa den ekonomiska unionen, och om nödvändigt
även att undersöka möjligheterna att göra begränsade fördragsändringar. Hela Europeiska
rådet kommer att återkomma till frågan i december på grundval av en rapport som jag
kommer att utarbeta i nära samarbete med ordförande Barroso och ordförande Juncker.
Självklart skulle alla eventuella fördragsändringar, liksom alla andra tänkbara åtgärder,
vara föremål för parlamentets övervägande.
EUCO 117/11
4
SV
Jag anser att vi innan vi angriper frågan "hur?" måste diskutera frågan "vad?". Vi måste
börja med att granska målen och först därefter vilka rättsliga instrument som krävs för att
nå dem. Fördragsändringar är svåra att genomföra. Förbättringar är möjliga och det kan
vara bra att ge allmänheten och marknaderna en uppfattning om vår riktning på medellång
sikt. Men en fördragsändring är inte rätta sättet att hantera en akut finanskris. Så vi måste
få de olika tidsperspektiven rätt.
Detta leder till min avslutande kommentar, om vår tidsanvändning. Europeiska unionen
anklagas ofta för att göra "för lite för sent".
Marknaderna har förmånen att kunna agera på ett musklick. Politiska processer kan inte
ens vid arbete på maxfart leverera så snabba resultat. Godkännandet av julipaketet av 17
nationella parlament på 2 1/2 månader är imponerande med politiska mått mätt, även om
det är långsamt med marknadsmått mätt.
I egenskap av ett parlament som ägnat flera månader åt att få förhandlingarna om
sexpacket att leda fram till det lyckade slutresultatet kommer ni att se vikten av sund
parlamentarisk granskning och förhandling.
Dessutom når kravet på att ständigt arbeta snabbare till slut en punkt där det helt enkelt inte
är trovärdigt. Inom politiken behövs det tid för att få med alla och binda samman olika
intressen till en gedigen helhet. Tid är en politikers murbruk.
Ändock är det av avgörande vikt att vi inför regler och förfaranden som gör det möjligt att
föregripa framtida problem och förebygga dem. Det är också av avgörande vikt att vi
utarbetar förfaranden för nödsituationer som möjliggör snabbare och mer flexibla
reaktioner.
Att förbättra Europas handlingsberedskap är det bästa tecknet på ömsesidig tillit som vi
kan ge allmänheten, marknaderna och oss själva.
________________________
EUCO 117/11
5
SV
