EXAMENSARBETE I ARBETSTERAPI, 15 hp hösten 2011

Institutionen för neurovetenskap och fysiologi
Arbetsterapi
EXAMENSARBETE I ARBETSTERAPI, 15 hp hösten 2011
Grundnivå
Inom arbetsterapeutprogrammet, 180 hp
Titel
Kulturell kompetens i praktiken
- Kvalitativ studie om arbetsterapeuters resonerande om att arbeta i en mångkulturell kontext
Författare
Handledare
Sanna Kristensen
Iolanda Santos Tavares
Kanjau Taher
MSc, doktorand, leg arbetsterapeut
Examinator
Anna-Lisa Thorén-Jönsson
Med Dr, leg arbetsterapeut
Sammanfattning
Bakgrund: Sverige har utvecklats till ett mångkulturellt samhälle. För att undvika ett kulturellt
olämpligt bemötande i vården behöver personalen kunskap om hur man arbetar med personer som
har immigrerat till Sverige. Tidigare har det gjorts kvantitativa studier om arbetsterapeuters
upplevelse av kulturell kompetens, men för att lyfta fram erfarenheter av att arbeta med klienter
från olika kulturer är det relevant att göra en kvalitativ undersökning. För att kunna förmedla
behovet av kulturell kompetens i praktiken till studenter och kollegor behöver den kunskap
arbetsterapeuter har synliggöras.
Syfte: Att beskriva hur arbetsterapeuter resonerar kring sitt arbete med personer som har
immigrerat till Sverige.
Metod: Kvalitativ analys av intervjuer med sex klinisk verksamma arbetsterapeuter inom kommun
och primärvård i invandratäta områden i Göteborg. Datainsamlingen genomfördes genom
djupintervjuer med öppna frågor. Materialet analyserades genom Malteruds systematiska
textkondensering.
Resultat: Analysen resulterade i tre teman och nio underteman. Temana är: faktorer som påverkar
arbetsterapeutens arbete, arbetsterapeutens förhållningssätt i mötet med klienter, samt
arbetsterapeuten som problemlösare. Faktorerna gör att arbetsterapeuterna behöver anpassa sitt
förhållningssätt för att möta klientens behov. Det öppna och individcentrerade förhållningssätt
arbetsterapeuterna har möjliggör för dem att finna nya lösningar. Att agera som problemlösare är
ibland en direkt följd av faktorerna som påverkar arbetsterapeuternas arbete. Förhållanden som
påverkar arbetsterapeutens resonemang i alla teman är kunskap och tid.
Slutsats: Tiden kan ses som en förutsättning och en konsekvens av arbete med klienter som
immigrerat. En viktig biståndsdel i arbetsterapeuters arbete och resonerande är kunskap, som
förvärvas med tiden, och bidrar till ett anpassat förhållningssätt och hantering av situationer.
Institute of Neuroscience and Physiology
Occupational therapy
BACHELOR THESIS IN OCCUPATIONAL THERAPY, 15 higher creditsfall 2011
First cycle
Within occupational therapy programme, 180 credits
Title
Cultural Competency in praxis
- A qualitative study of Occupational Therapists reasoning on working in a multicultural context
Author
Sanna Kristensen
Kanjau Taher
Supervisor
Iolanda Santos Tavares
MSc, PhD student, Reg. OT.
Examiner
Anna-Lisa Thorén-Jönsson
Phd., Reg. OT.
Abstract
Background: Sweden has evolved into a multicultural society. To avoid a culturally inappropriate
treatment in health care staff needs knowledge of how to work with people who have immigrated to
Sweden. Previously, there have been quantitative studies made on the subject but to highlight the
experience of working with clients from different cultures; it is relevant to make a qualitative study.
In order to convey the need for cultural competence in practice to students and colleagues, the
knowledge occupational therapists have needs to be made visible.
Purpose: Describe how occupational therapists reason about their work with persons who have
immigrated to Sweden.
Method: Qualitative analysis of interviews with six occupational therapists within community and
primary care services in immigrant-dense areas in Gothenburg. Data collection was conducted
through interviews. The data was analyzed according to Malterud’s systematic text condensation.
Results: The analysis resulted in three themes and nine sub-themes. The themes were: factors that
influence the therapist's work, occupational therapist's approach in the meeting with clients, and
occupational therapist as a problem solver. Because of the factors occupational therapists need to
adapt their approach to meet client’s needs. The open and individual-focused approach that
occupational therapists have makes it possible for them to find new solutions. To act as problem
solvers, sometimes is a direct result of the factors that influence occupational therapists' work. Time
and knowledge are circumstances that affect the occupational therapist's reasoning in all themes.
Conclusion: Time can be both a requirement and a consequence of work with clients who have
migrated. An important factor of occupational therapists’ work and reasoning is knowledge, acquired
over time and contributing to a customized approach and managing situations.
Keywords: immigrant, therapeutic reasoning, time, knowledge, culture
Innehållsförteckning
Bakgrund .......................................................................................................................................... 3
Syfte ..................................................................................................................................................... 5
Metod .................................................................................................................................................. 5
Metodval ........................................................................................................................................ 5
Urval och undersökningsgrupp ................................................................................................ 5
Procedur ........................................................................................................................................ 5
Analys............................................................................................................................................. 6
Etiska överväganden................................................................................................................... 6
Resultat ............................................................................................................................................. 7
Tid och kunskap........................................................................................................................... 7
Faktorer som påverkar arbetsterapeutens arbete ............................................................... 8
Arbetsterapeutens förhållningssätt i mötet med klienten ................................................. 9
Arbetsterapeuten som problemlösare .................................................................................. 10
Diskussion ..................................................................................................................................... 12
Metoddiskussion ...................................................................................................................... 12
Resultatdiskussion ................................................................................................................. 13
Referenser ..................................................................................................................................... 16
Bakgrund
Målet med arbetsterapeutiska insatser är att förbättra aktivitetsförmågan hos en individ eller
grupp (1). För att kunna uppnå detta mål behöver arbetsterapeuten känna till klientens fysiska,
kognitiva och psykologiska förmågor. Människan är en del av ett större sammanhang och
terapeuten bör även vara medveten om klientens kulturella, fysiska, sociala och institutionella
miljö, då faktorer i dessa miljöer både kan vara resurser och hinder för individens
aktivitetsutförande. Arbetsterapi syftar till att främja välbefinnande i vardagen och detta görs
genom att använda, för individen, meningsfulla aktiviteter samt tillvarata de resurser som
finns i individen och i dennes livskontext (1).
Vardagens aktiviteter är formade av och i ständigt samspel med den omgivning som de
existerar i, och där kulturen är en viktig faktor att ta hänsyn till (1). Kielhofner (2) definierar
kultur som de övertygelser och synsätt, värderingar och normer, seder och beteenden som
delas av en grupp eller ett samhälle, och som förs vidare från generation till generation via
både formell och informell undervisning. En individs kultur formas av hennes syn på sig själv
och omgivningen under ett ständigt samspel med andra. Synen individen har på sig själv
påverkar vilka aktiviteter hon väljer att engagera sig i (2). Kultur kan definieras på många
olika sätt och inbegriper inte bara de etniska och religiösa komponenterna av en individ, utan
kan även bero på kön, ålder eller nationalitet (3). Människan är inte begränsad till att tillhöra
en kulturell grupp, utan ingår oftast i mer än en kulturell grupp (3).
En etnisk grupp är individer som delar religiös övertygelse, genetisk bakgrund, språk, kultur
eller traditioner, och behöver inte styras av individens nationalitet (4). Den etniska gruppen
delar ofta samma värderingar, och värderingar kan väcka starka känslor, så som trygghet,
värdefullhet, tillhörighet (5). Känslorna skapar en pliktkänsla att agera utefter värderingar som
finns i gruppen. Pliktkänslan påverkar individens aktivitetsval, aktivitetsutformande och
aktivitetsmål (5).
Eftersom kultur är en del av det vardagliga livet bidrar kulturen även till förståelsen av de
aktiviteter som utgör människors vardag. Att ha kultur i åtanke är viktigt när alla aspekter i en
aktivitet som kan bidra till att ett meningsfullt deltagande för individen ska definieras (6).
Kielhofner (2) anser att aktivitet enbart är meningsfull i kulturen individen är verksam inom.
Kultur är en del av de fyra komponenter i omgivningen, som Model of Human Occupation
(MoHO) presenterar, och påverkar individens aktivitetsutförande (2). Kulturen genomsyrar
tankar och känslor om aktivitet och utförandet av aktiviteter, samtidigt som deltagandet i
aktiviteter skapar kultur och aktivitetsidentitet (7). Kulturen formar individens görande, vilket
innebär att aktiviteten utförs olika i olika kulturer (8).
Klientcentrering är ett tillvägagångssätt för arbetsterapeuter i mötet med klienten som svarar
väl till arbetsterapeutens holistiska, personcentrerade filosofi (9). Tillvägagångssättet ämnar
ge klienten makt och ansvar i sin behandling och ger som resultat en ökad delaktighet och
tillfredsställelse hos klienten. Individen ska få bestämma, identifiera sina egna problem och
prioriteringar, samt ta ansvar för att identifiera egna behandlingsmål. Ett klientcentrerat
förhållningssätt respekterar klientens individualitet och som behandlare strävar man mot att
erbjuda individuellt anpassade bedömningar och interventioner. Arbetsterapeutens roll i
behandlingen är att respektera klientens kapacitet att fatta egna beslut, genom att ge denne
möjlighet och tillräckligt med information för att uppnå detta. Arbetsterapeuten behöver
försäkra sig om att de använder ett språk som klienten kan förstå och relatera till, samtidigt
3
som de lyssnar och lär sig av klientens erfarenheter och upplevelser. Klienten betraktas som
expert på sina egna behov och förväntas veta mer om vad den behöver än terapeuten gör.
Arbetsterapeuten behöver acceptera och respektera klientens val, även när de går emot vad
arbetsterapeuten tycker (9).
Arbetsterapeuters behandlingsmål speglar ofta västerländska värderingar med individualism,
självständighet och produktivitet som målsättning (9-11). Man förväntar sig att klienten tar
ansvar och är aktiv i den gemensamma strävan efter god hälsa, men detta är inte självklart för
alla (9-11). Det är inte ovanligt att klienters världsbild är i kontrast med den västerländska
bild som arbetsterapeutiska interventioner är byggda på (12). Till exempel kan familjen och
samhällets välfärd vara mer värd än individens behov, och individen kan ha roller inom sin
sociala grupp som är bundna till visa regler och förväntningar på ens beteende. Att böja sig
för andras beslut kan vara ett sätt att hedra familjen, och passivitet kan ses som ett bra sätt att
anpassa sig till livsförändringar (12).
Den multikulturella kontext som vårdgivare befinner sig i ställer krav på att se över de
professionella och personliga antagandena om kultur (13). Att kunna ge en vård som tar
hänsyn till klientens uppfattning om sin hälsa och sjukdom, oavsett vilken den är, definieras
ofta som kulturell kompetens (14). Kulturell kompetens är ett brett begrepp som inbegriper
kognitiva, känslo- och beteendemässiga komponenter (14). Det finns många definitioner på
kulturell kompetens. Enligt Dillard (15) inbegriper begreppet tre delar: medvetenhet,
sensitivitet och kunskap om kultur (15). I en vedertagen definition av kulturkompetens, som
Campinha-Bacote (16) tagit fram inom hälso- och sjukvården, visar sig kompetensen när
utövaren förstår skillnader i beteenden och övertygelser, respekterar och erkänner de
variationer som förekommer inom kulturella grupper och kan anpassa sin praxis för att på så
sätt kunna utföra effektiva behandlingar för människor från olika kulturer (16). I föreliggande
studie används Muñoz (14) definition av begreppet då denna ger en sammansatt och tydlig
bild av vad kulturell kompetens är: "Kulturkompetens är förmågan att vara medveten om sina
egna antaganden, värderingar och fördomar, ha kunskap och förståelse för klienters olika
världsbilder, samt förmåga att utveckla lämpliga strategier för intervention utifrån detta"
(14).
Enligt Duncan (17) behövs den kulturella kompetensen hos arbetsterapeuter för att kunna
bemöta det mångkulturella samhället. Eftersom individer har olika världsbilder, värderingar
och uppfattningar beroende på kulturen man tillhör så behöver arbetsterapeuter kulturell
kompetens för att rättvist behandla och möta individer med annan kulturell bakgrund än sin
egna (17). Varje individ har egna omständigheter och uppfattningar om välmående och den
ideala rehabiliteringen och arbetsterapin borde vara så flexibel, unik och skiftande att den
förändras med klientens behov (18).
En förmåga att reflektera över och ifrågasätta sina egna uppfattningar och utgångspunkter är
viktigt för att kunna inneha en kulturell kompetens. Man måste som behandlare vara
självmedveten och ha ett kritiskt förhållningssätt (4, 9, 15, 19, 20). En aktiv reflektion som
ska leda till att förstå sig själv och andra som kulturella individer är mycket viktigt för att
bygga kulturell medvetenhet (14). Att utveckla kulturell kompetens är en grund i att använda
sig själv som verktyg i arbetsterapi (21). Kulturell kompetens ses som en central förmåga som
måste utvecklas och ingå i alla arbetsterapeuters personliga kunskapsbas (21).
Både arbetsterapeuternas etiska kod (22) och Intentional Relationship Model (21) belyser det
faktum att det inte är klientens ansvar att ta hand om den nya dimension, skapad av kulturella
skillnader, som kan uppstå i den terapeutiska relationen. Arbetsterapeuten ska ansvara för att
4
inneha den kulturella känslighet som krävs för att kunna anpassa sitt utförande så att den på
ett så bra sätt som möjligt kan förstå och möta klientens behov (21). Behandlare som är
kunniga, nyfikna och motiverade till att vara öppna för nya beteenden och perspektiv har
större chans att utveckla en god, terapeutisk relation med en större mängd olika klienter än de
som inte innehar dessa egenskaper (21).
År 2010 var knappt 15 procent av befolkningen födda utomlands (23) och Sverige har det
senaste decenniet utvecklats till ett mångkulturellt samhälle. För att undvika ett kulturellt
olämpligt bemötande i vården behöver personalen kunskap om hur man arbetar med personer
som har immigrerat till Sverige. Immigrant eller invandrare definieras som en individ som
flyttar från ett land till ett annat för att bosätta sig där en längre tid (24). Att möta en individ
kan innebära en utmaning för vårdpersonal, och utmaningen blir större om man som
behandlare inte delar samma värderingar som klienten. Att ha, och arbeta utifrån kulturell
kompetens kan ses som en förutsättning för klientcentrerat arbete. Tidigare har det gjorts
kvantitativa studier (14, 25) om arbetsterapeuters upplevelse av kulturell kompetens, men för
att lyfta fram erfarenheter av att arbeta med klienter från olika kulturer är det relevant att göra
en kvalitativ undersökning. För att kunna förmedla behovet av kulturell kompetens i praktiken
till studenter och kollegor behöver den kunskap arbetsterapeuter har synliggöras.
Syfte
Att beskriva hur arbetsterapeuter resonerar kring sitt arbete med personer som immigrerat till
Sverige.
Metod
Metodval
Studien avser att få en insyn i hur verksamma arbetsterapeuter resonerar i sitt arbete. För att
nå en djup kunskap kring deras resonemang genomfördes en kvalitativ studie (26). Malteruds
systematiska textkondensering användes för att analysera det material som samlades in (26).
En induktiv ansats används i studien.
Urval och undersökningsgrupp
Inklusionskriterierna var att arbetsterapeuterna ska arbeta i invandrartäta områden i Göteborg
(27) samt att de ska ha erfarenhet av att, i arbetsterapeutiska interventioner, möta immigranter
med olika etniska tillhörigheter. De valdes oberoende av etnisk bakgrund, kön och ålder.
Detta för att inte begränsa studien.
Sex arbetsterapeuter deltog i studien och samtliga arbetade inom primärvård eller kommun i
invandrartäta områden i Göteborgsområdet. Arbetsterapeuterna som deltog var kvinnor, av
svenskt ursprung och mellan 30-56 år. Arbetslivserfarenheten varierade mellan 4-15 år och de
har varit verksamma på nuvarande arbetsplats 2-11 år. Fyra verksamheter representerades i
studien. Från dessa deltog sammanlagt sex intervjupersoner, tre från primärvårdsrehabilitering
och tre från hemsjukvård.
Procedur
Sex verksamhetschefer inom primärvård/kommun i invandrartäta områden i Göteborg,
kontaktades via telefon för en första förfrågan. Fyra av verksamheterna visade intresse för
studien. Ett brev skickades ut till verksamhetscheferna med information om studien, samt
förfrågan om godkännande och samtycke. Verksamhetscheferna ombads förmedla
kontaktuppgifter till intresserade arbetsterapeuter. Efter godkännande från
5
verksamhetscheferna kontaktades de föreslagna arbetsterapeuterna via telefon för förfrågan
om medverkan samt tidsbokning för intervju. Efter telefonkontakt skickads det ut skriftlig
information om studiens syfte, tillvägagångssätt, hantering av materialet, frivillighet och att
de skulle kunna avbryta när som helst under studien. En frågeguide utformades för studien.
Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade, djupgående intervjuer utifrån öppna
frågeområden. Frågeområdena var: Interventioner, målsättningar, bemötande, delaktighet och
kulturella krockar. En provintervju genomfördes för att testa intervjuteknik, frågeområden,
teknisk utrustning samt transkribering. På grund av innehållsrikedom i testintervjun
inkluderas den i studien. En preliminär analys påbörjades efter två intervjuer för att utvärdera
intervjuernas innehåll och tillförlitlighet, samt för att se om intervjutekniken borde modifieras.
Efter hand redigerades intervjuguiden genom att frågeområdena öppnades upp för att inte
begränsa materialet. En inledande fråga lades till för att introducera ämnet för
arbetsterapeuterna. Intervjuerna utfördes på respondenternas arbetsplatser, i ett avskilt rum
som de själva valt. Varje intervju tog mellan 18-37 minuter att genomföra. Samtalen spelades
in på mp3-spelare. Båda författarna deltog vid samtliga intervjuer då samspelta intervjuare
kan ge varandra stöd i situationen och även bidra till en bättre intervju, med större förståelse
och informationsmängd (28). Huvudansvaret växlades mellan författarna. Transkribering
skedde direkt efter genomförd intervju av den författare som haft huvudansvaret under
intervjun.
Analys
Ljudinspelningarna transkriberades och analyserades enligt Maltertuds systematiska
textkondensering (26). Under analysen arbetades det aktivt med att lägga förförståelse åt sidan
och att göra intervjupersonernas åsikter så tydliga som möjligt (26). Efter avslutade
transkriberingar lästes, enligt metodens första steg, materialet genom individuellt några
gånger för att få en helhetsbild. Därefter diskuterades materialet och teman togs gemensamt ut
för att organisera materialet efter de återkommande aspekter som kunde utläsas. I steg två togs
395 meningsbärande enheter ut från de 34 sidorna transkriberat material. De meningsbärande
enheterna i originalversionerna av intervjuerna markerades. Under tredje steget kodades de
meningsbärande enheterna samt hela materialet genomsöktes en gång till. De meningsbärande
enheterna delades upp efter teman genom att klippa ut dem och klistra upp på separata papper
för att göra det överskådligt och lätthanterligt. Temana ändrades i varierande grad efter att
innehållet i de meningsbärande enheterna analyserades. Därefter kondenserades materialet
och bildades tre teman och nio subteman. Begreppen tid och kunskap redovisas som
förhållanden som har påverkan på samtliga teman. I resultatet redovisades citat från
intervjuerna för att tydliggöra beskrivningar och skapa empirisk förankring i texten. Citateten
justerades språkligt för att underlätta för läsaren, men utan att innehållet förändrades.
Etiska överväganden
Informationen om studiens syfte skickades ut till både arbetsgivare och berörda
arbetsterapeuter i god tid före intervjutillfället. Materialet som samlas in avidentifierades och
hanterades aktsamt och sparades på institutionen i tio år. Under utformandet av
frågeområdena i intervjuerna gjordes ansträngningar för att undvika frågor som kunde
upplevas kränkande av informanten. Dock finns alltid risken att intervjuperson blir påverkad
och illa berörd, då ämnet kan väcka känslor och tankar hos personen. Informanterna erbjöds
att återkoppla via telefon eller mail om behov av vidare reflektion fanns. Arbetsterapeuters tid
är värdefull och studien skulle kunna ta värdefull tid från klientarbetet. Det bedömdes att
nyttan med studien överväger riskerna, då resultatet är relevant för arbetsterapins utveckling.
6
Resultat
Vid analysen framkommer arbetsterapeuternas resonemang kring sitt arbete med personer
som har immigrerat till Sverige. De tre teman som presenteras är följande: Faktorer som
påverkar arbetsterapeutens arbete, arbetsterapeutens förhållningssätt i mötet med klienten,
samt arbetsterapeuten som problemlösare samt sammanlagt nio underteman till dessa.
Faktorerna gör att arbetsterapeuterna behöver anpassa sitt förhållningssätt för att möta
klientens behov. Det öppna och individcentrerade förhållningssätt arbetsterapeuterna har
möjliggör för dem att se problemen som uppstår samt att finna nya lösningar. Att agera som
problemlösare är ibland en direkt följd av faktorerna som påverkar arbetsterapeuternas arbete.
Tid och kunskap är förhållanden som påverkar arbetsterapeutens resonemang i alla teman,
med tid som överordnad kunskapen (figur 1).
Tid
Kunskap
Faktorer som påverkar
arbetsterapeutens arbete
Arbetsterapeutens förhållningssätt
i mötet med klienten
Arbetsterapeuten som problemlösare
Figur 1. Översikt som belyser hur arbetsterapeuter resonerar kring sitt arbete med
immigranter. Olika faktorer gör att arbetsterapeuter anpassar sitt förhållningssätt för att möta
klienten, vilket gör att de agerar som problemlösare. Tid och kunskap är förhållanden som
påverkar arbetsterapeuternas arbete i alla teman.
Kunskap och tid
Kunskap om klientens levnadsvillkor och kultur är en central del som arbetsterapeuterna i
studien talar om. De lyfter fram vad kunskapen innebär för dem som behandlare, och hur den
påverkar deras resonerande kring sitt arbete. Kunskap om hur det kan vara att möta personer
från andra kulturer är något arbetsterapeuterna förvärvat under tiden de har arbetat på
arbetsplatsen och det är en utvecklingsprocess. Kunskapen påverkar arbetsterapeutens arbete i
7
alla teman som framkommit. Att arbeta med personer som har immigrerat gör att det genom
erfarenhet sker en kunskapsutveckling hos arbetsterapeuterna. Kunskapen de innehar bidrar
till att de anpassar sitt förhållningssätt för att kunna möta klientens behov och kunskapen gör
även att arbetsterapeuterna kan se att det krävs nya lösningar för att hantera de situationer som
kan uppstå i klientarbetet.
”Så det har tagit ett tag men när man börjar förstå det, hur tänker de, hur gör de,
alltså vad förväntar de sig utav mig, då blir det genast mycket lättare att jobba.”
En konsekvens av att använda ett anpassat arbetssätt är att arbetet kräver mer tid än vad
arbetet med klienter som är svenskfödda gör. Tiden är både en konsekvens och en
förutsättning för arbetsterapeutens arbete med immigranter. En konsekvens på så sätt att de
olika faktorerna i sig kan göra att behandlingen kräver mer tid, men även att på grund av
faktorerna behöver arbetsterapeuterna finna nya sätt att arbeta på, vilket tar mer tid att göra.
Tid är en förutsättning för att förvärva kunskap samt att införliva denna i det dagliga arbetet.
”Då är det väldigt viktigt det här med att följa upp, vilket man inte alltid kanske har
tid till, men man skulle önska att man hade tid till.”
Faktorer som påverkar arbetsterapeutens arbete
Ur arbetsterapeuternas beskrivning framkom att det finns faktorer som påverkar deras arbete.
Detta gör att det uppstår situationer i deras vardag som kanske kan skilja det arbete de utför
med en immigrant mot det de utför med en svenskfödd klient. Språket, klientens synsätt och
förväntningar, och klientens plats i det svenska samhället är tre faktorer som påverkar.
Klienten och arbetsterapeuten talar olika språk
Den faktor som arbetsterapeuterna anser påverkar deras arbete mest är att det ofta uppstår
språkförbistringar mellan klienten och arbetsterapeuten. Arbetsterapeuterna talar om
situationer där missförstånd uppkommit på grund av att klienten inte förstår svenska språket.
Arbetsterapeuterna har utvecklat en kunskap av dessa erfarenheter.
”När man träffar dem så ser man att de förstår inte riktigt vad man förmedlar, man får liksom
inte den kontakten” uttrycker en arbetsterapeut. Språkförbistringarna gör att det kan vara
svårare att få kontakt med klienten, då man känner att det finns en barriär mellan sig själv och
klienten. Även när tolk används upplever arbetsterapeuterna att de inte får den kontakt som de
skulle ha fått vid direktkommunikation med klienten. Att bygga en relation med klienten kan
därför både vara svårare och ta längre tid än om det inte funnits några språkbarriärer.
”Alltså har man tolk med, då blir det ju på ett sätt då, då känns det som att jag
känner inte personen och då kan det ta många fler besök, innan jag får ett grepp om
hur fungerar den här personen, och vad kan den och vad kan den inte.
(kommunikationen) går ju liksom en omväg.”
Klienten och arbetsterapeuten har olika synsätt
Arbetsterapeuterna uttrycker att de i arbetet med immigranter upplever att klientens och
arbetsterapeutens synsätt ibland skiljer sig från varandra, och detta förklarar de som något
kopplat till den kultur klienten tillhör. Detta innebär att de har olika sätt att se på sig själv och
sin omvärld. I behandlingssituationer kommer så väl förväntningar och synsätt om livet, som
åtgärder och om rehabiliteringsansvar till uttryck, vilket påverkar arbetsterapeutens arbete.
Arbetsterapeuterna talar om klientens förväntningar på rehabiliteringsprocessen, vilket
innefattar insatser och åtgärder klienten kan få, samt synen på sin medverkan i processen.
Dessa förväntningar kan skilja sig från det arbete arbetsterapeuterna förmodas utföra.
8
”De vill att man ska bestämma någonting, ungefär som ”tala om vad jag ska göra för
att bli bra” så de har ett annat synsätt, och tar kanske inte ansvar på samma sätt
som…. någon som kommer från Sverige.”
I sitt dagliga arbete möter arbetsterapeuterna immigrerade klienter som har en annan syn och
förväntning på dem än vad deras svenskfödda klienter har. Det kan handla om hur klienten ser
på arbetsterapeuten som medmänniska och gäst.
”När man är på hembesök är det väldigt ofta generöst och man känner att det inte
går att säga nej till det de bjuder på. Det finns inte, då är man osympatisk som
person i deras ögon.”
Arbetsterapeuterna har erhållit kunskap om att i många kulturer är det tradition att ta hand om
den sjuke. Dessa kulturella uttryck berör arbetsterapeuternas tillvägagångssätt då familjens
syn på den sjuke ofta blir kontraproduktiv i rehabiliteringen.
”I en del kulturer kan vara så att när man är gammal och sjuk då ska man vara stilla
och inte göra någonting och andra släktingar ska hjälpa en. Vi som rehabpersonal
har ett rehabiliterande tankesätt, vi vill få igång dem och det kan bli en krock där…
med många anhöriga som är där och hjälper till och tar över.”
Klientens plats i svenska samhället
I sitt dagliga arbete möter arbetsterapeuterna individer som ännu inte funnit sin plats i det
svenska samhället. Om klienten bott i Sverige under en längre tid innebär det att denne kan bli
behandlad som ”vilken svensk som helst”, medan man som behandlare får ta mer hänsyn till
klientens situation om denne är nyinflyttad. Klienter som ännu inte har integrerats i samhället
kan ha en bristfällig kunskap om svenska samhället. Om klienten inte har de redskap som
krävs för att klara sig i samhället kan denne bli känslomässigt påverkad och känna exempelvis
oro över sin situation. Arbetsterapeuterna upplever att den immigrerade klienten ofta söker
stöd hos dem.
Arbetsterapeuten behöver även ta hänsyn till praktiska förutsättningar hos klienten. Ett
orosmoment i klientens dagliga liv kan vara dennes ekonomiska situation, vilket är en aspekt
som arbetsterapeuterna tar upp som något de ofta får ta i beaktande.
”Många vill veta om det är gratis. Många kan tacka nej av den orsaken att de tror att
det är jättedyrt. Då är det viktigt att informera att det faktiskt inte gör det. Då vill de
helt plötsligt.”
Klientens förväntningar på vården beror på hur mycket erfarenheter den har med sig om
vården och påverkas även av klientens kunskap om samhällssystem.
Arbetsterapeuterna i studien uttrycker att klienten kan ha förväntningar på dem som kanske
inte är realistiska på grund av att denne inte har tillräcklig kunskap om vården. Ofta förväntar
klienten sig att de ska kunna göra mer än vad de faktiskt har möjlighet till.
”Det är så mycket som finns bakom som de inte ser, de ser bara mig som individ.
Ibland försöker de få en till att göra saker som de tror ska gå, men det gör det inte.
Det finns saker vi måste anpassa oss efter, hålla oss till reglerna.”
Arbetsterapeutens förhållningssätt i mötet med klienten
Mötet med immigranter gör att arbetsterapeuten utvecklar sitt förhållningssätt i arbetet.
Arbetsterapeuterna ger uttryck för att deras arbetsinställning präglas av öppenhet och
9
förutsättningslöshet genom att de i mötet upptäcker behovet av att vara medvetna om egna
värderingar och individcentrerade.
Öppet förhållningssätt
Arbetsterapeuterna framhäver att de är flexibla, öppna och intresserade av att lära sig om
klienten och det sammanhang den lever i. Eftersom att de i arbetet möter väldigt många olika
personer med olika bakgrund behöver arbetsterapeuterna ha en medvetenhet om sitt
förhållningssätt. Att vara öppen för situationer som kan uppstå gör att de kan gå in i
situationer förutsättningslöst.
”Man får vara liksom tom när man kommer dit, och inte ha så mycket egna tankar
och värderingar som man stoppar in i sitt arbete”
Medvetenhet om egna värderingar
Arbetsterapeuterna ger uttryck för att de är medvetna om sina värderingar och de eventuella
fördomar de har, och arbetar aktivt med att lägga dessa åt sidan när de möter en klient.
Arbetsterapeuterna försöker i största möjliga grad hålla sig neutrala och inte lägga in
personliga värderingar i arbetet.
”För alla har väl sina fördomar om hur det ser ut här i världen. Det gäller bara att
vara medveten om dem. Så underlättar det. ”
Individcentrering
Arbetsterapeuterna ser i första hand till den individ den har framför sig och jobbar med att
hålla ett individcentrerat fokus, som är oberoende av nationalitet och kultur. De gör även
ansträngningar för att klienten ska känna sig respekterad.
”..sen ska man kanske inte stirra sig blind just på nationalitet och kulturer. Det är
klart att oavsett om det är en invandrare eller om det är en svensk så är man så olika
som person.”
Arbetsterapeuten som problemlösare
Arbetsterapeuterna beskriver att det i deras arbete med personer som har immigrerat kan
uppstå situationer som kan skilja det arbete de utför med en immigrant mot det arbete de utför
med en svenskfödd klient. Situationerna som uppstår gör att arbetsterapeuterna behöver skapa
nya lösningar för att hantera detta. Lösningar kan handla om att nyttja andra
kommunikationsformer, samverka med anhöriga och samhällsinstanser samt förebygga
konflikter.
Lösa språkbarriärer
Klientens, ibland bristfälliga, kunskaper i det svenska språket medför att arbetsterapeuten
behöver vara extra lyhörd i kommunikationen i mötet med klienten, och se till så att klienten
har förstått informationen som förmedlas. För att vara säker på att informationen går fram
använder sig arbetsterapeuterna av olika tillvägagångssätt, exempelvis att de förklarar och
förenklar språket. Arbetsterapeuten kan behöva nyttja andra kommunikationsformer när
klienten inte förstår språket, så som att använda sig av kroppsspråk och teckningar.
”Om man pratar med en person väljer man förstås att försöka ta det så enkelt som
möjligt och inte blanda in för mycket krångliga ord... man tar det mest relevanta.”
I sitt dagliga arbete med klienterna söker arbetsterapeuten hjälp av utomstående personer för
att kunna kommunicera med klienten. Anlita tolk gör de vid vissa tillfällen, men i första hand
10
tar arbetsterapeuterna hjälp av personer som finns i klientens närhet och som talar klientens
hemspråk.
”Man får ta hjälp av andra runt omkring, antingen anhöriga eller hemtjänstpersonal,
kanske enbart som syfte som tolk emellanåt.. att det är nån sköterskekollega som
kanske kan språket…ibland så får man anlita tolk”
Samverka
Arbetsterapeuterna upplever att familjen i många fall har en delaktig roll i klientens
rehabiliteringsprocess då de ofta lever tätt samman och har mycket kontakt med varandra.
Arbetsterapeuterna samverkar med familjen i de fall klienten behöver stöttning i till exempel
genomförandet av träningsprogram. Att familjen är införstådd med vad som gäller och inte
motarbetar klientens tillfrisknande uttrycker arbetsterapeuterna som viktigt.
”Om det är lite språkförbistringar så kan de anhöriga förklara, kanske vara med och
pusha och se till så att patienten tränar dagligen, eller vad det är som är sagt. Det kan
vara stor fördel.”
Då arbetsterapeuterna använder lösningen att samverka med familjen kan det innebära en risk
att man som behandlare förlorar fokus från klienten.
”Det blir liksom att man riktar sig till dem (anhöriga) till slut. Det blir inte riktigt bra
då är den som söker som man vill rikta sig till, så det är viktigt att försöka ha
ögonkontakt med den man vänder sig till.”
I behandlingssituationer framkommer ibland även att klienten har problem som inte är
arbetsterapeutiska och dessa problem känner arbetsterapeuterna att de behöver hjälpa klienten
med. Denna hjälp kan innebära att arbetsterapeuten får agera som informant om hur det
fungerar i samhället, hjälpa till och vägleda klienten till rätt instanser, samt att de får gå in och
aktivt samverka med andra samhällsinstanser.
”Man får kanske kolla upp vad de har för kontakter med socialen och så får man helt
enkelt försöka ringa till dem och pusha på så att de får hjälp med de här bitarna.”
Lösningar vid ”värderingskrockar”
När det uppstår skiljemeningar mellan klienten och arbetsterapeuten, på grund av att deras
värderingar skiljer sig åt, resonerar arbetsterapeuterna kring att förebygga konflikten genom
att respektera klientens värderingar.
”Jag vet att det är så, nu är vi i Sverige men de har sin kultur och jag kan inte göra
någonting åt det. Jag måste respektera det. Det går inte annars. Man kan inte prompt
hälsa på någon som inte får lov att ta en kvinna i handen, det går inte”
Ett annat tillvägagångssätt när det uppstår värderingsskillnader är att arbetsterapeuterna till
exempel inte kan utföra den behandling som de från början planerat och att de får gå andra
vägar för att nå fram till ett resultat som är tillfredsställande för alla parter. Arbetsterapeuterna
anpassar interventionerna för att möta klientens behov.
”Man måste anpassa viss träning så det passar personen. Någon gång har vi fått
anpassa att det bara kom kvinnlig personal, och inte manlig, för att det var viktigt för
klienten.”
11
Diskussion
Metoddiskussion
Syftet med studien var att undersöka hur arbetsterapeuter resonerar kring sitt arbete med
personer som har immigrerat till Sverige. För att belysa ämnet användes en kvalitativ metod
och en induktiv ansats, som möjliggör en djup kunskap (26) kring arbetsterapeuternas
subjektiva upplevelse. Vid en induktiv ansats kan forskaren, utifrån den insamlade emperin,
formulera en ”teori” utan att fenomenet behöver vara förankrat i tidigare vedertagen teori
(29). Nackdelen med en induktiv ansats är att det inte går att utläsa något om teorins
allmängiltighet, eftersom den baserar sig på ett underlag som är typiskt för en specifik
situation, tid eller grupp av människor (29). Valet av inklusionskriteriet att arbetsterapeuterna
ska arbeta i invandrartäta områden gjordes för att öka möjligheterna att arbetsterapeuterna har
fått erfarenhet av att arbeta med personer som har immigrerat till Sverige. Det strävades efter
att hitta informanter från olika verksamhetsområden för att få ett så rikt datamaterial som
möjligt, vilket är en fördel i kvalitativa studier (26). I studien deltog arbetsterapeuter från både
primärvårdsrehabilitering och hemsjukvård. Detta gjorde att bredden på materialet blev större
och därför gav ett berikat resultat då de möter en bredd av klienter med olika behov, och som
befinner sig i olika livssituationer. Enligt Malterud (26) kan ett urval av personer med olika
demografisk bakgrund ge möjligheter till viss överförbarhet på befolkningen som helhet.
Informanterna företrädde till viss del populationen arbetsterapeuter då de är i olika åldrar samt
har olika arbetslivserfarenheter och bakgrund. På grund av att alla informanter arbetar i
invandrartäta områden, är kvinnor och etnisk svenska blev inte hela populationen företrädd,
vilket enligt Malterud, kan minska överförbarheten på studien (26).
Datainsamlingen skedde i form av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor, vilket gav
tillfälle för intervjuarna att styra, men även vara flexibla, i situationen (26). Intervjuguiden
sågs över och redigerades under intervjuprocessens gång, då författarna upplevde att
korrigering var nödvändig. Frågeområdena öppnades upp och en inledande fråga lades till för
att inte begränsa materialet och för att introducera ämnet för arbetsterapeuterna. Enligt Trost
(28) är intervjuserien en process som kännetecknas av förändring och därför är det lämpligt
att justera guiden efter hand. Även intervjutekniken förfinades under tiden, då författarna
kritiskt reflekterade över sitt utförande efter varje intervju. Att använda inspelningsutrustning
under intervjutillfällena underlättade transkriberingsarbetet och styrker studiens validitet.
Inspelningen upplevdes hämmande för några av arbetsterapeuterna, som inte kände att de
kunde uttrycka sig fritt. Enligt Kvale (30) blir relationen mellan forskare och informant
oundvikligen en integrerad del av materialet när de samspelande parterna i
forskningsprocessen är människor (30). Malterud (26) ger exemplet att forskaren, som arbetar
inom hälso- och sjukvård, kan ha en påverkan på informanten att denne kommer försköna sin
beskrivning av livsstil om forskaren inte aktivt skapar förutsättningar för att också andra svar
ska vara acceptabla (26). Detta kan appliceras på föreliggande studie då en av författarna har
en annan etnisk bakgrund än svensk, vilket kan ha påverkat intervjupersonernas vilja att föra
ett fördomsfritt resonemang i intervjusituationen.
Brevet som skickades ut till verksamhetschefer och arbetsterapeuter innehöll ingen
information om vad frågeområdena skulle innehålla, då några informanter arbetar på samma
arbetsplats och det fanns risk att de skulle diskutera frågorna i förhand, och på så sätt bli
färgade av varandra. Att arbetsterapeuterna inte var förberedda på frågeområdena kan ha
påverkat resultatet då de kan ha fått svårigheter i att nå ett djup i sitt resonemang men det kan
även ha gjort att materialet fick en större variation än vad det hade fått om informanterna haft
möjlighet att diskutera sina svar.
12
Citaten används i föreliggande studie för att stryka validiteten av analysen i empirisk
forskning och, enligt Patel (29), ger det läsaren en chans att själv bedöma studiens
trovärdighet (29). Citaten har i någon mån redigerats från talspråk till skriftspråk utan att
innebörden förändrats.
Analysen influeras av de erfarenheter författarna har med sig och samma information kan ha
olika betydelse för två olika människor, säger Malterud (26). I föreliggande studie berikade
författarnas olika etniska bakgrund analysarbetet. Genom att det gav möjlighet att diskutera
frågor ur olika perspektiv och uppnå djupare förståelse för olika kulturella synsätt.
Tre teman med tillhörande underteman har uppnåtts i föreliggande studie. För att utveckla
dessa till kategorier hade fler arbetsterapeuter behövt intervjuas, något studiens omfattning
inte tillät.
Resultatdiskussion
Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur arbetsterapeuter resonerar kring sitt arbete
med personer som immigrerat till Sverige. Tid och kunskap framkom som centrala delar i
arbetsterapeuternas arbete. Tiden lyfts fram som både en förutsättning och en konsekvens av
att arbeta med personer som har immigrerat. I en studie som Humberts (31) gjort påvisas att
arbetsterapeuterna som arbetar med immigranter behöver ängna mer tid åt att skapa relationer,
då det finns både språkliga och kulturella barriärer (31), vilket arbetsterapeuterna i studien
också poängterade. I dagens läge, med tidspress på arbetsterapeuters utförande, är frågan om
det är realistiskt att arbetsterapeuten har möjlighet att prioritera kunskapsutveckling istället för
det faktiska klientarbetet. Konsekvensen av att ha tidsbrist i arbetet kan leda till att terapeuten
inte har utrymme att anpassa sitt arbetssätt eller lägga in extra insatser - till exempel att
samverka med samhällsinstanser – i arbetet, vilket ibland krävs i arbetet med immigranter. Att
få mer tid i behandlingssituationer kan bidra till att behandlaren ökar sin kulturella
kompetens. Det underlättar det fortsatta arbetet genom att kunskapen behandlaren förvärvar
kan denne använda i andra möten med klienter från olika kulturer.
Muñoz (14) definition av kulturell kompetens har tre centrala delar – självmedvetenhet,
kunskap om klientens världsbild, och förmåga att utveckla strategier utifrån föregående delar
(14). I föreliggande studie framkommer att arbetsterapeuterna använder sig av ett öppet
förhållningssätt, där de visar hänsyn och respekterar klientens värderingar, och håller ett
individcentrerat fokus. Arbetsterapeuterna innehar även en medvetenhet om sina egna
värderingar som kan kopplas till Muñoz (14) definition. I studien framkommer att
arbetsterapeuterna både har en kunskap om klienters olika världsbilder, samt att de aktivt
strävar efter ett större kunskapsförråd för att kunna förstå klienten bättre. I enighet med en
svensk studie från 2011 (32) gör utmaningen i att arbeta med immigranter arbetsterapeuten
motiverad till att söka mer kunskap. En följd av olika faktorer som påverkar arbetet med
immigranter bidrar till att arbetsterapeuterna utvecklar nya lösningar - till exempel att de
ibland använder teckningar och kroppsspråk i kommunikationen - för att hantera situationer
som kan uppstå. Erfarenheterna i arbetet med immigranter bidrar därför till en utveckling av
kulturell kompetens hos arbetsterapeuterna. I en kvantitativ studie från 2009 (25) som gjorts
om arbetsterapeuters egenskattade upplevelse av kulturell kompetens framkommer att de
arbetsterapeuter som har längst arbetslivserfarenhet – och därmed även erfarenhet av att möta
klienter från andra kulturer – betraktar sig som mer kulturellt kompetenta än de som arbetat en
kortare tid (25). En kvalitativ studie från 2011 (31) lyfter även vikten av erfarenhet i arbetet
med personer från andra kulturer. Det framkommer att arbetsterapeuter med lång erfarenhet
anser sig ha lättare att arbeta i en multikulturell miljö, men att även om behandlaren har
många års erfarenhet kan det upplevas svårt (31).
13
Trots att utvecklingen av kulturell kompetens startar hos individen, med en vilja att utveckla
sin kunskap, existerar arbetsterapeuten i ett sammanhang med yttre påverkan. För att kunna
implementera en kulturellt kompetent behandling krävs mycket organisatoriskt stöd (33). Ofta
är behandlarens utföranden en produkt av den politik och riktlinjer som följs av den
verksamhet de är anställda i. Den organisatoriska faktorn är något som ofta förbises när det
talas om kulturell kompetens, vilket är en ytterst relevant faktor att ha i åtanke. Även om en
terapeut har alla intentioner att utveckla sin kulturella kompetens kan denne möta motstånd
hos arbetsgivaren, som kanske inte anser att det är en prioritering som hinns med i
arbetsterapeutens arbete, och det blir därmed väldigt svårt för arbetsterapeuten att utveckla sin
kulturella kompetens (33). Därför verkar organisatoriskt stöd vara en viktig faktor i
utvecklandet av kulturell kompetens (31, 33). Arbetsterapeuterna i studien uttrycker en
önskan om mer tid för att möjliggöra ett optimalt möte med klienter som har immigrerat.
Tiden de har till sitt förfogande är en direkt påverkan av den organisatoriska faktorn.
Att ha viss kunskap om hur det kan vara i en klients kultur, kan leda till att arbetsterapeuten
generaliserar värderingar och ageranden från kulturen till klienter som har samma etniska
bakgrund. Bunkholdt (34) förklarar att generalisering innebär att identifiera en rad
gemensamma kännetecken hos en grupp eller kategori av föremål, och att sätta ord på dessa
gemensamma egenskaper genom att namnge dem (34). Detta kan vara en riskfaktor och bör
uppmärksammas för att kunna hålla ett individcentrerat arbetssätt, något som
arbetsterapeuterna i studien lyfter som en viktig aspekt i deras resonemang. Samtidig som
arbetsterapeuterna uttrycker vikten av att inte lägga in egna värderingar i arbetet, finns det
ibland en tendens att tala om klienterna i generaliserande termer, något som är lätt att göra.
Eysenck (35) menar att den mänskliga hjärnan bildar tankescheman för att på ett effektivt sätt
kunna utnyttja tidigare kunskaper i nya situationer (35). Om det inte vore på det viset skulle vi
vara tvungna att genomgå hela inlärningsprocessen på nytt varje gång vi stötte på en situation
som inte var exakt densamma som den där den ursprungliga inlärningen skett (35).
Att tillämpa klientcentrerat arbetssätt kan medföra utmaningar. Wilkins (36) identifierar tre
nivåer – systemnivå, klientnivå och terapeutnivå - på vilka det kan bli problem i
tillämpningen. Han anser att det finns arbetsterapeuter som är osäkra på vad klientcentrering
innebär och därför inte kan implementera den. En del terapeuter, menar han, saknar även den
samarbets- och förhandlingsförmåga som behövs för att använda arbetssättet. På system- och
organisationsnivå blir arbetsterapeuten förhindrad att använda ett klientcentrerat arbetssätt på
grund av att det ofta finns begränsade resurser och tid att utnyttja i arbetet, hävdar Wilkins.
Att använda ett klientcentrerat arbetssätt passar inte för alla klienter och de drar då ingen nytta
av att terapeuten försöker arbeta klientcentrerat. Specifikt kan detta gälla klienter med
kognitiva problem eller depression, personer som saknar sjukdomsinsikt och realistisk syn på
sin rehabilitering eller där språkbarriärer finns med i behandlingsbilden (36). Som
föreliggande studie visar kan det även finnas utmaningar med att implementera ett
klientcentrerat arbetssätt i arbetet med personer som har immigrerat till Sverige. Ett
klientcentrerat arbetssätt, som västerländska arbetsterapeuter idag ser som det ideala, kräver
att klienten tar initiativ och ansvar för beslutsfattandet i sin behandling (2). I föreliggande
studie framkom att arbetssättet ”krockar” med klientens förväntningar på arbetsterapeuten
som en auktoritär person, som kan lösa deras problem utan att klienten själv tar ansvar över
besluten. Klienten behöver även ha en god kunskap om vad denne kan begära av
samhällsresurser – och av arbetsterapeuten, något personer som har immigrerat inte alltid har.
Även om arbetsterapeuterna strävar efter klientcentrering, behöver det inte betyda att klienten
gör det. Att använda ett individfokuserat arbetssätt, där behandlaren ser till den vilja och vana
klienten har och anpassar sitt arbetssätt utifrån det, kan därför vara eftersträvansvärt för
14
arbetsterapeuter som arbetar med personer som har en annan kulturell bakgrund än vad de
själva har.
Arbetsterapeuter som fått mer utbildning, både formell och informell, betraktar sig själva som
mer kulturellt kompetenta än de arbetsterapeuter som fått lite eller ingen utbildning om
kulturella frågor (25). För att kompetensen ska finnas även hos de arbetsterapeuter som inte
fått möjlighet att få kunskap genom klinisk erfarenhet kan det finnas anledning att fortbilda
arbetsterapeuter för att öka deras kulturella kompetens. Att även föra in moment om kultur
och kulturella möten i arbetsterapiutbildningar runt om i Sverige skulle kunna öka
arbetsterapeuters kulturkompetens, och kanske medföra en känsla av trygghet för
arbetsterapeuten i mötet med klienter med olika kulturella bakgrunder.
Arbetsterapeuterna i föreliggande studie uttrycker en önskan om mer tid i arbetet med
immigranter då det anser att det kräver det. I dagens läge, där arbetsterapeuterna är under
tidspress, kan därför arbetet med klienter som har immigrerat blir lidande. Tiden lyfts fram
som både en förutsättning och en konsekvens av att arbeta med personer som har immigrerat.
Trots idogt sökande hittas mycket lite forskning som stödjer resultatet som framkommit i
föreliggande studie. Därför finns behov av vidare forskning om tidens påverkan på arbetet.
15
Referenser
1. Law M BC. Measurement in Occupational Therapy. In: Law M C BCM, Dunn W, editor. Measuring
occupational performance: supporting best practice in occupational therapy. Thorofare: SLACK Inc.;
2005. p. 3-21.
2. Kielhofner G. Model of human occupation: theory and application. Baltimore, MD: Lippincott
Williams & Wilkins; 2007.
3. Björngren Cuadra C. Omvårdnad i mångkulturella rum: frågor om kultur, etik och reflektion. Lund:
Studentlitteratur; 2010.
4. Lim KH. Working in a transcultural context. In: Creek J LL, editor. Occupational therapy and mental
health. Edinburgh: Churchill Livingstone; 2008. p. 251-74.
5. Kielhofner G. Volition. In: G K, editor. Model of Human Occupation: theory and application.
Baltimore: Lippincott Williams & Wilkins; 2008. p. 32-50.
6. Dyck I. Multicultural society In: Jones D, editor. Sociology and occupational therapy: an integrated
approach. Edinburgh: Churchill Livingstone; 1998. p. 67-80.
7. Beltran RO. Cultural dimensions of occupational analysis In: Mackenzie L OTG, editor. Occupation
analysis in practice. London: Blackwell Publishing Ltd 2011. p. 66-80.
8. Watson R M. Being before doing: the cultural identity (essence) of occupational therapy. Aust
Occup Ther J. 2006;53(3):151-8.
9. Finlay L. The practice of psychosocial occupational therapy. Cheltenham: Nelson Thornes; 2004.
10. Evans J SAA. A cross-cultural test of the validity of occupational therapy assessments with
patients with schizophrenia. Am J Occp Ther. 1992;46(8):685-95.
11. Kinébanian A SM. Cross-cultural occupational therapy: a critical reflection. Am J OccpTher.
1992;46(8):751-7.
12. Awaad T. Culture, cultural competency and occupational therapy: a review of the literature. Br J
Occup Ther. 2003;66(8):356-62.
13. Townsend EA, Polatajko, H J. Enabling occupation II: advancing an occupational therapy vision for
health, well-being & justice through occupation. Ottawa: Canadian Association of Occupational
Therapists; 2007.
14. Muñoz JP. Culturally responsive caring in occupational therapy. Occup ther int. 2007;14(4):25680.
15. Dillard M AL, Flores O, Lai L, MacRae A, Shakir M. Culturally competent occupational therapy in a
diversely populated mental health setting. Am J Occup Ther. 1992;46(8):721-6.
16. Campinha-Bacote J. A model and instrument for addressing cultural competence in health care. J
Nurs Educ. 1999;38(5):203-7.
17. Duncan E AS HR. Foundations for practice in occupational therapy. Edinburgh: Elsevier Churchill
Livingstone; 2006.
18. Iwama M K TNA, Macdonald R M. The Kawa model: the power of culturally responsive
occupational therapy. Disabil Rehabil. 2009;31(14):1125-35.
19. Krefting LH KD. Cultural influences on performance. In: Christiansen C BC, editor. Occupational
therapy : overcoming human performance deficits. Thorofare: SLACK; 1991. p. 101-22.
20. Moldavsky D. The implication of transcultural psychiatry for clinical practice. Isr J Psychiatry Relat
Sci. 2003;40(1):47-56.
21. Taylor RR. The intentional relationship: occupational therapy and use of self. Philadelphia: F.A.
Davis; 2008.
22. FSA. Etisk kod för arbetsterapeuter. Stockholm: Globalt Företagstryck AB; 2005.
23. SCB. Befolkning efter bakgrund. Örebro: Statistiska centralbyrån 2011.
24. Nationalencyklopedin. [Hemsida på internet] Malmö: NE Nationalencyklopedin AB; 2011 [cited
16
2011 nov 24]; Available from: http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/invandrare.
25. Suarez-Balcazar Y RJ, Balcazar F, Taylor-Ritzler T, Portillo N, Barwacz D, Willis C. Perceived levels
of cultural competence among occupational therapists. Am J Occup Ther. 2009;63(4):498-505.
26. Malterud K MM. Kvalitativa metoder i medicinsk forskning: en introduktion. Lund:
Studentlitteratur; 2009.
27. Stadskansliet S. Statistisk årsbok. Göteborg 2011.
28. Trost J. Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur; 2010.
29. Patel R DB. Forskningsmetodikens grunder : att planera, genomföra och rapportera en
undersökning. Lund: Studentlitteratur; 2003.
30. Kvale S BS, Torhell S-E. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur; 2009.
31. Humbert Tk BA, Deveney R, Kennedy K. Occupational therapy practitioners' perspectives
regarding international cross-cultural work. Aust Occup Ther J. 2011;58(4):300-9.
32. Pooremamali P PD, Eklund M. Occupational therapists' experience of working with immigrant
clients in mental health care. Scand J Occup Ther. 2011;18(2):109-21.
33. Balcazar FE S-BY, Taylor-Ritzler T. Cultural competence: development of a conceptual framework.
Disabil Rehabil. 2009;31(14):1153-60.
34. Bunkholdt V L-WK. Psykologi: en introduktion för sjuksköterskor, socialarbetare och övrig
vårdpersonal. Lund: Studentlitteratur; 2004.
35. Eysenck M NB. Psykologi: ett integrerat perspektiv. Lund: Studentlitteratur; 2000.
36. Wilkins S PN, Rochon S, Law M. Implementing client-centred practice: why is it so difficult to do?
Can J Occup Ther. 2001;68(2):70-9.
17