Metod för prioritering av
åtgärder i vattenkraften utifrån
naturvårdssynpunkt
Underlag till fördjupningen av strategin för åtgärder i vattenkraften
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
Havs- och vattenmyndigheten
Datum: åååå-mm-dd
Ansvarig utgivare: Ingemar Berglund
Omslagsfoto: Fotografens namn
ISBN XXXX-XXXX
Tryck: Eventuellt tryckeri
Havs- och vattenmyndigheten
Box 11 930, 404 39 Göteborg
www.havochvatten.se
Fördjupning av strategin för åtgärder i vattenkraften
Prioritering av åtgärder i vattenkraften utifrån naturvårdssynpunkt på
avrinningsområdesnivå
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
Förord
Skriv förord
Ort Datum Undertecknande chef
1.
BAKGRUND OCH SYFTE....................................................................... 9
1.1 Bakgrund ........................................................................................................9
1.2 Syfte.............................................................................................................. 10
1.3 Relation till vattenförvaltningens arbete ..................................................... 10
2.
AVGRÄNSNING OCH DEFINITIONER .................................................... 11
2.1 Avgränsning ..................................................................................................11
2.2 Definitioner...................................................................................................11
3.
ÅTGÄRDSINRIKTNING BEROENDE PÅ GRUPP ....................................... 13
4.
METOD FÖR ÅTGÄRDSPRIORITERING UR NATURVÅRDSSYNPUNKT ........ 15
4.1
Nulägesbeskrivning ................................................................................ 16
4.2
GIS-sammanställning av naturvärden ................................................... 16
4.3
Delområdesindelning ............................................................................. 18
4.4
Naturvärdesklassificering av geografiska områden ............................... 18
4.5
Påverkananalys och klassificering av kraftverk och regleringsdammar 19
4.6
Bedömning av åtgärdsgynnad areal ...................................................... 20
4.7
Beräkning av prioritetsvärde.................................................................. 21
4.8
Kompletterande expertbedömning ........................................................22
4.9
Rangordning av kraftverk med avseende på miljönytta ........................22
4.10
Avvägning mot energi- och kulturmiljöintresset ...................................23
4.11
Fördjupade utredningar .........................................................................23
4.12
Åtgärd ..................................................................................................... 25
BILAGOR .................................................................................................... 26
1.
Karta med grupper i den nationella strategin för åtgärder i
vattenkraften. .................................................................................................26
2. Tabell med Fiskeristyrelsens klassificering av särskilt skyddsvärda
fiskstammar ....................................................................................................26
3. Värdepyramid med tillhörande tabell med beskrivning av olika
naturvärdens klasstillhörighet........................................................................26
4. Rubrikmall för dokumentation av uppgifter gällande kraftverk och
naturvärden ....................................................................................................26
5.
Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder ....................................26
6. Schematisk skiss med exempel på klassificering av kraftverk och
bedömning av restaureringspotential.............................................................26
7.
Schematisk karta med klassificerade naturområden .............................26
8.
Naturvårdsverkets beskrivning av akvatiska nyckelbiotoper.................26
9. Artdatabankens utkast till översiktlig beskrivning av olika miljöers och
organismgruppers känslighet mot vattenreglering ........................................26
10.
Fiktiva kartor som visar hur bedömd reglerkraftskategori och
påverkade naturvärden kan visualiseras i samband med påverkananalysen. 26
11. SMHI:s utkast till presentation om påbörjad möjlig modell för
bedömning av regleringspåverkan .................................................................26
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
1. Bakgrund och syfte
1.1 Bakgrund
För att nå miljömålen och uppfylla miljökvalitetsnormerna för vatten är det
nödvändigt att på ett effektivt sätt ta fram fördjupade utredningar och
slutliga åtgärdsförslag med början avseende de vattenkraftverk där den
högsta miljönyttan kan uppnås. Hänsyn ska tas så att energimålen också
kan nås och så att orimliga kostnader undviks. Det är en relativt lång
process från utredning till genomförande och
vattenförvaltningsförordningen sätter relativt snäva tidsramar för
uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna för vatten. Redan år 2018 ska
exempelvis vattenmyndigheterna ha tagit fram förslag till åtgärder vid de
kraftverk som medför att vattenförekomster har klassificerats som kraftigt
modifierade enligt vattenförvaltningsförordningen. Det är också vanligt
förekommande att vattenförekomster som berörs av vattenkraftverkens
verksamhet omfattas av miljökvalitetsnormer som innebär att god
ekologisk status eller god ekologisk potential ska uppnås senast år 2021.
Havs-och vattenmyndigheten arbetade 2014, tillsammans med
Energimyndigheten, fram en strategi för åtgärder inom vattenkraften 1.
Strategin ger ett övergripande underlag för den nationella avvägningen
mellan energi- och miljöintresset. Strategin innefattar en bedömning av
vilket produktionsbortfall (2,3 %) som det svenska energisystemet klarar av
utan att utsättas för en betydande inverkan.
I strategin delas avrinningsområdena in i sex olika grupper. Grupp 1
innefattar avrinningsområden där energiintresset väger tyngst och grupp 6
avrinningsområden där naturvårdsintresset väger tyngst. Däremellan är
det en glidande skala med avseende på intressenas vikt. Nedan följer en
lista som visar vilka avrinningsområden som låg i respektive grupp.
Grupp 1: Luleälven och Göta älv
Grupp 2: Ångermanälven, Indalsälven, Skellefteälven och Ljusnan
Grupp 3: Umeälven, Dalälven och Ljungan
Grupp 4: Motala ström, Lagan, Norrström, Nissan, Gideälven, Ätran, Helge
å
Grupp 5: Mörrumsån, Emån, Piteälven
Grupp 6: Övriga avrinningsområden med vattenkraft
En översiktlig karta med gruppindelningarna finns som bilaga 1. I strategin
framhålls att det finns behov av mer detaljerade åtgärdsstrategier i varje
avrinningsområde.
1
Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten. 2014. Strategi för åtgärder i
vattenkraften. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:14.
9
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
1.2 Syfte
Detta dokument ska utgöra ett stöd till myndigheter, i första hand
vattenmyndigheter, länsstyrelser, Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och
Havs- och vattenmyndigheten, samt branschföreträdare, i arbetet med
detaljerade åtgärdsstrategier för de olika avrinningsområdena med avseende
på åtgärder i vattenkraften. Det ska utgöra ett underlag för länsstyrelsernas
styrmedelsuppdrag, att upprätta avrinningsområdesvisa planer för
miljöåtgärder i vattenkraften. För att få till stånd åtgärder som ger stor
miljönytta först krävs en metod för prioritering. Åtgärdsstrategierna bör därför
innefatta en rangordning och prioritering av miljöåtgärder vid
vattenkraftverken. Syftet med detta dokument är att underlätta en sådan
prioritering. Motsvarande dokument med avseende på energiintresset tas fram
av Energimyndigheten och Svenska kraftnät. Målet är att rangordningarna ska
vara klara senast år 2018. Rangordningarna kommer att utgöra ett viktigt
underlag för bedömning av i vilken ordning genomförandet av miljöåtgärder
bör ske, men också var det är mest lämpligt att utvinna mer elproduktion eller
reglerkraft. Rangordningarna kommer även utgöra ett av underlagen för Havsoch vattenmyndighetens prioritering av resurser till vattenkraftrelaterade
miljöåtgärder. Detta innebär att myndigheten avser avsätta mer tid och
ekonomiska medel till åtgärder i de områden där en prioritering skett och där
miljönyttan av åtgärder är störst. Länsstyrelserna och vattenkraftbolagen är
mycket betydelsefulla i framtagandet av rangordningarna.
1.3 Relation till vattenförvaltningens arbete
Genom vattenförvaltningen finns det en statusklassning för alla
vattenförekomster i Sverige. Statusklassningen av det ekologiska, fysikaliskkemiska och hydromorfologiska tillståndet representerar hur väl de ekologiska
funktionerna och strukturerna fungerar relativt ett referensförhållande. På
samma sätt kommer det hydromorfologiska tillståndet indikera hur mycket
habitaten är påverkade av till exempel vattenreglering och dess konsekvenser
på morfologin. En viktig del i detta arbetet är att identifiera vattenförekomster
där möjligheten att uppnå ekologiskt hållbara ekosystem är begränsade
eftersom åtgärderna skulle innebära en betydande negativ påverkan på
vattenkraftens värde i energisystemet. I dessa fall kan det vara aktuellt för
Vattenmyndigheterna att tillämpa kraftigt modifierade vatten eller undantag.
Statusklassningen ger information om hur väl ekosystemet mår, men inte om
det är mer eller mindre värdefullt relativt andra delar i avrinningsområdet. Det
är därför viktigt att komplettera statusklassningen med en
naturvärdesbedömning, bedömning av åtgärdspotential m.m. Metod för detta
redovisas därför i denna rapport.
10
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
2. Avgränsning och
definitioner
2.1 Avgränsning
Ur vattenförvaltningssynpunkt bedöms de allra viktigaste åtgärderna vid
vattenkraftverken vara en ekologiskt anpassad vattenreglering och installation
av faunapassager. Samtidigt är det dessa åtgärdstyper som mest riskerar att
kosta förnybar energi och påverka elsystemet. Därför är det dessa som bör vara
i fokus i prioriterings- och avvägningsarbetet. Det är nyttan av dessa åtgärder
som bör bedömas inledningsvis. Slutliga detaljer kring hur faunapassager bör
byggas och hur ekologisk anpassning av vattenregleringen bör ske går inte att
beskriva på denna nivå i arbetet. Det sker i ett senare skede då plats samt andra
allmänna intressen, såsom energibehovet, slutligen beaktas. Detta dokument
hanterar inte samtliga förutsättningar för att åtgärder i vattenkraftverken ska
leda till att miljökvalitetsnormerna för vatten följs utan är ett underlag för hur
prioriteringen av de allra viktigaste miljöåtgärderna vid vattenkraftverken kan
genomföras.
Inom Energiforsks program ”Kraft och Liv i Vatten” pågår ett bl.a. ett projekt
som heter ”Miljöförbättringar i utbyggda älvar - En arbetsgång för att prioritera
mellan åtgärder” . Mer information om det programmet går att finna under
följande länk.
www.kraftochliv.se
Föreliggande dokument innefattar inte alla delar som ingår i ovan nämnt
program, men kan utgöra ett av underlagen i det arbetet.
2.2 Definitioner
Faunapassage: Anordningar som säkerställer att vattenanknuten fauna kan
röra sig upp- och nedströms förbi kraftverket/regleringsdammen oskadda.
Exempel på organismer som passagerna kan utformas för är olika fiskarter,
bottenfauna, utter och bäver.
Fiskpassage: En form av faunapassage som enbart riktar sig mot fisk.
Anordningar som säkerställer att fisk kan röra sig upp- och nedströms förbi
kraftverket/regleringsdammen oskadda. Mer information går att finna i
rapporten Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:14 2.
2
Calles O et al. 2013. Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid
vattenanläggningar.
11
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
Ekologiskt anpassad vattenreglering: En reglering av flöden och
vattenstånd som tillgodoser de ekologiska behoven i vattensystemen.
Hydrologin påverkar de hydromorfologiska strukturerna och funktionerna som
i sin tur påverkar de ekologiska strukturerna och funktionerna.
Utgångspunkten är definitionen i IUCN:s rapport 3 som lyder ”miljöanpassade
flöden är flöden i vattendrag och grundvatten för att upprätthålla
fungerande ekosystem. De miljöanpassade flödena är det resultatet i miljön.
Verktyget för att erhålla dessa flöden är att anpassa vattenregleringen
ekologiskt. Mer information går att finna i Havs- och vattenmyndighetens
rapport 2013:12 4. Miljöer som påverkas av hur vattenregleringen sker är bland
annat strömbiotoper och svämmarker nedströms kraftverken, svämmarker och
grundområden uppströms dammarna samt de naturfåror/torrfåror som helt
eller delvis torrläggs på grund av vattenkraftverksamheten.
Naturvärdesklass: Den klass som ges ett område och ett vattenkraftverk
utifrån befintliga naturvärden och framtagen värdepyramid (bilaga 3).
Värdepyramiden är framtagen med stöd av svensk standard för
naturvärdesinventering (SS 199000:2014, 2014-05-28). Ska inte förväxlas med
klassificeringen av ekologisk status enligt vattenförvaltningen.
Prioritetsvärde: Det sammanvägda värdet ur naturvårdssynpunkt baserat på
förekommande naturvärden och potentialen att utveckla naturvärdena i
kvalitet och kvantitet. Produkten av naturvärdesklassens multipliceringsfaktor
och den areal värdefulla naturområden som gynnas av miljöåtgärden. Värdet
belyser potentialens storlek och är användbart som ett underlag i jämförelsen
mellan olika åtgärders ekologiska effekt.
Exempel: Om en fiskpassage vid ett vattenkraftverk som förhindrar fiskpassage
för ett utpekat värdefullt laxbestånd i ett Natura 2000-område möjliggör lek på
ytterligare 2 ha lekområden så beräknas värdet enligt följande.
N=Multipliceringsfaktor för det påverkade områdets naturvärdesklass, i detta
fall 20 då det är ett Natura 2000-område som utgör klass 1 enligt modellen.
A= Areal tillgängliggjort område, i detta fall 2 ha.
P = Prioritetsvärdet=N ∙ A
P=20 ∙ 2=40
3
Dyson et al. 2003. Environmental Flows-The Essentials.
4
Malm-Renöfält B et Ahonen J. 2013. Ekologiska flöden och ekologiskt anpassad
vattenreglering.
12
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
3. Åtgärdsinriktning beroende
på grupp
Nedan följer kortfattade beskrivningar av hur Havs- och vattenmyndigheten
ser på den grundläggande åtgärdsinriktningen beroende på vilken grupp berört
avrinningsområde tillhör i ”strategin för åtgärder i vattenkraften”. Strategin
utgör grunden, det som följer nedan är endast förtydliganden av vissa frågor.
Det bedöms krävas att högre naturvärden berörs och större naturvårdsnytta
erhålls för att produktionspåverkande miljöåtgärder ska kunna prioriteras, ju
viktigare berörda vattenkraftverk, sedda ur ett systemperspektiv, är för
energisystemet. Det är viktigt att alla föreslagna miljöåtgärder ger en
naturvårdsnytta.
Åtgärder som är nödvändiga att vidta för att uppnå gynnsam bevarandestatus
för utpekade och beslutade Natura 2000-värden kan emellertid, oavsett berörd
grupp i strategin, i många fall motivera en produktionsminskning av förnybar
el och viss påverkan på balans- och reglerkraftsförsörjningen. Riksintressen
måste också alltid beaktas. I detta arbete gäller det de områden som är
skyddade med avseende på vattenanknutna värden, på land och i vatten, och
där vattenkraften utgör ett påverkanstryck.
Grupp 1
Luleälven och Göta älv
I avrinningsområden inom denna grupp bör åtgärder som medför förlust av
förnybar el och framförallt påverkan på balans- och reglerkraft undvikas.
Produktionen av förnybar el har högsta prioritet. I prioriteringen är det viktigt
att beakta att det kan uppstå behov av att reglera mer i framtiden, framförallt i
huvudfåran i dessa områden.
Grupp 2
Ångermanälven, Indalsälven, Skellefteälven och Ljusnan
I avrinningsområden inom denna grupp bör åtgärder som medför förlust av
förnybar el och framförallt påverkan på balans- och reglerkraft undvikas, då
produktionen av förnybar el har högsta prioritet. I prioriteringen är det viktigt
att beakta att det kan uppstå behov av att reglera mer i framtiden, framförallt i
huvudfåran i dessa områden.
Grupp 3
Umeälven, Dalälven och Ljungan
I avrinningsområden inom denna grupp bör försiktighet iakttas med åtgärder
som medför produktionsminskning av förnybar el och framförallt påverkan på
balans- och reglerkraft.
13
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
Grupp 4
Motala ström, Lagan, Norrström, Nissan, Gideälven, Ätran, Helge å
I avrinningsområden inom denna grupp bör försiktighet iakttas med åtgärder
som medför produktionsminskning av förnybar el och påverkan på balans- och
reglerkraft, särskilt i de större reglerkraftverken.
Grupp 5
Mörrumsån, Emån, Piteälven
I avrinningsområden inom denna grupp bör grundinriktningen vara att
åtgärder i form av en ekologiskt anpassad reglering och faunapassager
genomförs fullt ut i linje med dagens kunskap gällande lämpliga
försiktighetsmått och bästa möjliga teknik.
Grupp 6
Övriga avrinningsområden med vattenkraft
I avrinningsområden inom denna grupp bör grundinriktningen vara att
åtgärder i form av en ekologiskt anpassad reglering och faunapassager
genomförs fullt ut i linje med dagens kunskap gällande lämpliga
försiktighetsmått och bästa möjliga teknik.
14
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
4. Metod för
åtgärdsprioritering ur
naturvårdssynpunkt
Nedan följer ett förslag till tillvägagångssätt och ordning för prioritering av
åtgärder i vattenkraftverken ur naturvårdssynpunkt. Metoden kan utgöra ett
stöd till myndigheter och branschföreträdare i arbetet med detaljerade
åtgärdsstrategier för de olika avrinningsområdena och framtagande av
åtgärdsplaner med avseende på åtgärder i vattenkraften. Havs- och
vattenmyndigheten, tillsammans med vattenmyndigheterna bereder GISmaterialet med områdesklassificeringar på nationell nivå. Länsstyrelserna i
samverkan med vattenmyndigheterna, branschföreträdare och Havs- och
vattenmyndigheterna tar fram rangordningarna i avrinningsområdena.
Grupptillhörighet enligt strategin behöver beaktas i arbetet. Förslag på hur
avvägning mellan miljö- och energiintresset bör ske inom och mellan
avrinningsområden avses tas fram i samverkan med Energimyndigheten och
Svenska kraftnät efter att metoden för prioritering inom avrinningsområden
med avseende på energiintresset tagits fram. När information om
kraftverken ska dokumenteras bör de rubriker som finns listade i bilagt
förslag till mall (se bilaga 4) nyttjas. I mallen finns också ifyllt ett fiktivt
exempel som vägledning. Nedan följer ett flödesschema som översiktligt
visar arbetsgången vid prioritering. Flödesschemat finns också som bilaga 5.
Figur 1. Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder vid vattenkraftverk.
15
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
4.1 Nulägesbeskrivning
Ansvaret för att ta fram denna översiktliga beskrivning bör ligga på
länsstyrelsen. Exempel på hur en sådan beskrivning bör utformas finns i
bilaga 4.
En övergripande nulägesbeskrivning för avrinningsområdet tas fram. Här
redogörs för hur vattendragen såg ut innan vattenregleringen, hur och när
utbyggnaden i stora drag skedde, förekommande natur-, energi- och
kulturmiljövärden samt miljöproblem i avrinningsområdet. Detta för att få
en översiktlig bild av berört avrinningsområde, vilken roll vattenkraften
spelar i avrinningsområdet och hur kraftproduktion, naturvärden och
kulturmiljövärden är fördelade geografiskt.
4.2 GIS-sammanställning av naturvärden
Ansvaret för att ta fram den översgripande kartan med naturvärdesklass i
olika områden bör ligga på vattenmyndigheterna tillsammans med Havsoch vattenmyndigheten och länsstyrelserna. Vattenmyndigheterna och
Havs- och vattenmyndigheten gör den första GIS-körningen.
Länsstyrelserna får ett ansvar att återkoppla till vattenmyndigheterna och
Havs- och vattenmyndigheten med förslag till justeringar där
modelleringen bedöms ha givit ett tydligt missvisande resultat.
Naturvärdesmodellen
Havs- och vattenmyndigheten har, med stöd av svensk standard för
naturvärdesbedömning (SS 199000:2014), tagit fram en värdepyramid (se
figur 1 och bilaga 3) för att bedöma de naturvärden som finns i anslutning
till, och som kan påverkas av vattenkraftverken. Värdepyramiden är
indelad i fem klasser där naturvärdesklass 1 är högsta naturvärde och
naturvärdesklass 5 är låga naturvärden. I den högsta naturvärdesklassen
återfinns områden av särskild betydelse för att upprätthålla biologisk
mångfald på nationell eller global nivå. Sedan följer en glidande skala där
klass 4 innefattar lokala och vissa regionala värden. Klass 5 är områden
med låga naturvärden. Är områden odokumenterade anges detta och
området färgas grått. Det räcker dock inte med att ett område är
flottledsrensat för att det ska anses ha låga naturvärden, eftersom
naturvärden ofta finns kvar i viss mån i dessa områden. Däremot är
stadsmiljöer med kanaliserade vatten för sjöfart typiska miljöer i klass 5.
För att kunna göra en säker naturvärdesbedömning av vattendrag krävs
information om dess vattenkvalitet, morfologi samt artförekomst. I en del
fall kan denna information hittas i olika databaser eller annat
underlagsmaterial. Om informationen saknas krävs undersökningar. Om
det saknas tillräckliga underlag ska det redovisas (i beskrivningstexten i
bilaga 4) att naturvärdesbedömningen är preliminär. Områden som inte är
dokumenterade på något sätt utifrån naturvårdssynpunkt behöver inte
klassas utan de gråmarkeras då (se anvisning ovan). Vad som är särskilt
16
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
viktigt är att utveckla bedömningar som inte bara handlar om fisk och
stormusslor, utan också om flödesberoende miljöer i och utmed
vattendragen såsom svämmarker (exv. sandrevlar, svämskogar, mader) och
dynamiska älvmiljöer av exempelvis s.k. riffle-pool-system. Dessa värden
har inte tydliggjorts så mycket i restaureringsarbetet i Sverige de senaste
decennierna, men bör få större betydelse när prioritering av en ekologiskt
anpassad vattenreglering ska ske. Vid bedömning av naturvärden bör det
beaktas att det förekommer olika typer av vattendrag och sjöar. För
vattendrag är det lämpligt att utgå från de hydromorfologiska typerna
enligt HVMFS 2013:19. Detta gäller inte minst bedömning av sällsynthet
där meandrande vattendrag är betydligt mer sällsynta jämfört med raka
vattendrag med strömsträckor. De hydromorfologiska typerna är ett stöd
för att bedöma känsligheten för regleringspåverkan, med andra ord de
ekologiska förutsättningarna. Vattendrag med växelvis riffle-pool-system
och svagt meandrade vattendrag med sand och grus är exempel på miljöer
känsliga för vattenreglering eller bristande konnektivitet för sediment.
Artdatabankens utkast till en övergripande beskrivning av olika miljöers
och organismgruppers känslighet för vattenreglering finns som bilaga 9.
Högsta naturvärde
Naturvärdesklass 1
SS 199000:2014
= 20 P
Högt naturvärde
Naturvärdesklass 2
SS 199000:2014
= 15 P
Påtagligt naturvärde
Naturvärdesklass 3
SS 199000:2014
= 10 p
Visst naturvärde
Naturvärdesklass 4
SS 199000:2014
=5P
Övriga naturvärden
Naturvärdesklass 5
=0p
Figur 2. Pyramid som grund för naturvärdesklassningen.
Poängen som anges för respektive klass ska inte användas i själva
naturvärdesklassningen utan enbart vid beräkningen av prioritetsvärdet,
vilket sker i senare steg. Till pyramiden finns en tabell med en redogörelse
för ett antal naturvärden som bedöms höra till respektive naturvärdesklass
(se bilaga 3). Det kan finnas ytterligare naturvärden som också kan vara
relevanta i respektive naturvärdesklass. Syftet med klassificeringen är att få
en uppfattning om var olika naturvärden, i första hand de som är beroende
av faunapassager och ekologiskt anpassad reglering, finns i
avrinningsområdena. Havs- och vattenmyndigheten bedömer att
möjligheterna att utveckla naturvärdena i de områden där det fortfarande
finns relativt höga naturvärden är allra viktigast att utreda och prioritera.
17
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
Enbart naturvärdet i sig kan dock inte utgöra underlaget för prioritering
utan det väsentliga är hur naturvärdena kan återskapas genom
miljöanpassning i vattenkraften och vilken potential till återskapande av
naturvärdena, i riktning mot referenstillståndet, som finns. Det finns
många höga naturvärden som inte alls är beroende av miljöanpassning av
vattenkraften, t.ex. värden långt upp i orörda biflöden. Fiskeristyrelsens
sammanställning av särskilt skyddsvärda fiskstammar finns som bilaga 2
och Naturvårdsverkets beskrivning av de akvatiska nyckelbiotoperna är
exempel på viktiga underlag som inte alltid är beskrivna i länsstyrelsens
underlagsmaterial och finns därför som bilaga 8.
Havs- och vattenmyndigheten tar tillsammans med länsstyrelser och
vattenmyndigheterna fram en nationell geografisk sammanställning av de
naturvärden som finns listade i tabellen tillhörande naturvärdesmodellen.
Vattenkraftverken markeras på en översiktlig karta på sätt så att det
framgår var kraftverk av olika storleksklasser ligger. Detta ger en
översiktlig bild av den geografiska fördelningen av kraftverken i berört
avrinningsområde och var naturvärdena finns i förhållande till dessa.
Vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten delar in de
översiktligt klassade områdena i de som i första hand kan vara beroende av
ekologiskt anpassad reglering för att bevaras och utvecklas väl, respektive
de som i första hand kan vara beroende av en god konnektivitet.
4.3 Delområdesindelning
Ansvaret för delområdesindelningen bör ligga på länsstyrelsen.
Framförallt i större vattendrag, med många biflöden av olika karaktär, kan
det finnas anledning att dela in området i funktionella
enheter/delområden. Detta underlättar framtagande och prioritering av
åtgärder/åtgärdspaket. Exempelvis kan större biflöden med olika
skyddsvärda biotoper utgöra delområden. Som exempel skulle ett
delområde kunna vara ett stort biflöde med många kvarvarande
svämlövskogar mellan medelstora strömfallskraftverk, ett delområde vara
en del av huvudvattendraget med stora regleringsmagasin och långa
torrlagda sträckor och ett delområde ett mindre biflöde med många
småkraftverk med mellanliggande forsar och kvarvarande lekområden för
fisk.
4.4 Naturvärdesklassificering av geografiska
områden
Ansvaret för att ta fram den översgripande kartan med naturvärdesklass i
olika områden bör ligga på vattenmyndigheterna tillsammans med Havsoch vattenmyndigheten och länsstyrelserna. Länsstyrelserna får ett ansvar
att återkoppla till vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten
18
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
med förslag till justeringar där modelleringen bedöms ha givit ett
missvisande resultat. Vattenmyndigheterna och Havs- och
vattenmyndigheten genomför nödvändiga justerinar av GIS-skikten.
De naturvärden som sammanställts i GIS-sammanställningen (se kapitel
4.2) avgränsas så att endast de ytor som är beroende av naturlika flöden,
vattennivåer, och faunapassager och som ligger innanför svämplanen
kvarstår. Polygonerna färgläggs utifrån den naturvärdesklass som
respektive område ges. Arealen på respektive område med en viss
naturvärdesklass bör framgå på kartan. Även detta grundläggande arbete
kan utföras av Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med
länsstyrelser och vattenmyndigheterna.
Flygbilds- och satellitbildstolkningar av strömsträckor samt en bedömning
av strömhastigheter utifrån den nationella höjddatabasen kan också göras
för att bedöma exempelvis förekomst av akvatiska nyckelbiotoper som inte
dokumenterats. Sådana tolkningar har dock stora begränsningar och
behöver alltid kompletteras med fältinventeringar och kontroller. Denna
form av tolkningar är inget som Havs- och vattenmyndigheten eller
vattenmyndigheterna gör i ett initialt skede, men kan vara en del av
länsstyrelsernas och branschens dokumentations- och utvecklingsarbete.
Några fullskaliga biotopkarteringar av alla delar av vattendragen är inte
nödvändiga i detta inledande skede av naturvärdesklassificeringen, men
finns sådant underlag bör det naturligtvis nyttjas. Sammanställningen ger
en övergripande bild av var i avrinningsområdet områden av olika
naturvärdesklass finns.
4.5 Påverkananalys och klassificering av
kraftverk och regleringsdammar
Ansvaret att utföra denna analys och klassificering bör ligga på
länsstyrelsen tillsammans med SMHI och vattenmyndigheterna.
En bedömning görs av vilka naturområden som tydligt påverkas av ett
kraftverks/vattenregleringsdamms verksamhet. Fokus bör ligga på de
områden som är mest påverkade av respektive kraftverk, även om
påverkansområdet när det gäller smärre påverkan kan sträcka sig mycket
långt bort i avrinningsområdet. För att bedöma påverkan ska man ha
kunskaper om områdets referensförhållanden, det vill säga hur
vattendraget och området såg ut innan vattenregleringen. Detta ska
beskrivas översiktligt i nulägesbeskrivningen och vid behov förtydligas i
påverkananalysen.
En vattenregleringsdamm som finns högt uppströms i avrinningsområdet
kan ofta påverka naturområden långt nedströms. Ett vattenkraftverk långt
nedströms i avrinningsområdet kan exempelvis påverka fiskvandringen
långt uppströms i områden dit vandrande arter historiskt har kunnat
19
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
vandra. Kraftverket ges samma klass som det naturområde med högst
naturvärdesklass som tydligt påverkas av verksamheten vid
kraftverket/vattenregleringsdammen. När det gäller ekologiskt anpassad
reglering styrs klassificeringen av kraftverket/vattenregleringsdammen av
de miljöer som tydligt skulle gynnas av en anpassad vattenreglering i just
det kraftverket/regleringsdammen. Hydrologiskt stöd i bedömningen av
påverkade områden bör inhämtas från SMHI och branschföreträdare. En
kortfattad presentation av SMHI:s påbörjade modell för bedömnign av
regleringspåverkan finns som bilaga 11. Finns det områden, om än relativt
små, som gynnas av en ekologiskt anpassad vattenreglering så är det värdet
på det området som räknas. För faunans passagemöjligheter så motsvarar
kraftverkets klass den naturvärdesklass på de lek- och uppväxtområden
som tydligt tillgängliggörs uppströms vid anordnande av faunapassage. En
schematisk skiss över hur en klassificering av kraftverken kan falla ut finns
på sidan 1 i bilaga 6 och en fiktiv bedömning gällande Lule älv finns som
bilaga 10, uppdelad på regleringspåverkan (10a) och
konnektivitetspåverkan (10b).
4.6 Bedömning av åtgärdsgynnad areal
Ansvaret att utföra denna bedömning bör ligga på länsstyrelsen. Viktigt
underlag kan dock ofta inhämtas från bl.a. branschföreträdare som i olika
sammahang (t.ex. domstolsprövningar) utfört sammanställningar och
inventeringar.
För bedömning av den gynnade arealen värdefulla områden vid ekologiskt
anpassad reglering påbörjas företrädelsevis genomgången av
vattenkraftverken från tillrinningsområdena längst uppströms och vidare
ned mot stora regleringsmagasin/sjöar/havet. Som värdefull areal räknas
exempelvis strömmande-forsande sträckor, värdefulla lek- och
uppväxtområden för fisk, svämmarker och särskilt värdefulla dynamiska
strömvattenekosystem. Hydrologiskt stöd i bedömningen av påverkade
områden bör inhämtas från SMHI och branschföreträdare. Om flera
kraftverk tydligt samverkar i påverkan på berörd värdefull areal sätts ett
åtgärdspaket samman som innefattar flera vattenkraftverk. Arealen anges i
hektar. Varje enskilt kraftverk i det åtgärdspaketet erhåller då hela den
samlade gynnade arealen i sin ruta för gynnad areal. En notering med ett
namn på åtgärdspaketet noteras då i kolumnen för beskrivningstext.
Kvaliteten på habitaten kan bedömas om underlag finns. I annat fall sker
hänsyn till detta i samband med expertbedömningen och de fördjupade
utredningarna (se kap 4.8 och 4.11).
För bedömning av effekter av faunapassager påbörjas företrädelsevis
genomgången av vattenkraftverken från havet/sjöar/stora regleringsmagasin
och uppströms. Som utgångspunkt bedöms vilka arealer värdefulla lek- och
uppväxtområden för fisk som tillgängliggörs uppströms hindret. I vissa
specifika fall, när den viktigaste lek- och uppväxtvandringen sker nedströms,
bedöms de nedströms tillgängliggjorda arealerna, men då bör detta noteras i
kolumnen för beskrivningstext. Om flera kraftverk tydligt samverkar för
20
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
tillgängliggörandet av värdefull areal, t.ex. om det bara är några hundra
meter mellan kraftverken och stora arealer finns uppströms det övre, sätts
ett åtgärdspaket samman som innefattar flera vattenkraftverk. Arealen anges
i hektar i avsedd kolumn. Varje enskilt kraftverk i det åtgärdspaketet erhåller
då hela den samlade gynnade arealen i sin ruta för gynnad areal. En notering
med ett namn på åtgärdspaketet noteras då i kolumnen för beskrivningstext.
För strömvattenkrävande fiskarter kan det i detta primära skede räcka med
att verifiera att det är strömmande-forsande miljöer som räknas. Kvaliteten
på habitaten kan bedömas om underlag finns. I annat fall sker hänsyn till
detta i samband med expertbedömningen och de fördjupade utredningarna
(se kap 4.8 och 4.11).
En schematisk skiss över hur en bedömning åtgärdsgynnad areal kan ske
finns på sidan 2 i bilaga 6.
4.7 Beräkning av prioritetsvärde
Ansvaret för dessa beräkningar bör ligga på länsstyrelsen.
Havs- och vattenmyndigheten bedömer att möjligheterna att utveckla
naturvärdena i de områden där det fortfarande finns kvar relativt höga
naturvärden är allra viktigast att utreda och prioritera. Därav föreslås
multipliceringsfaktorer, baserade på naturvärdesklass, som bör användas vid
bedömningen av restaureringspotentialen (se poängen i pyramiden i bilaga
3). Grundförslagen till multipliceringsfaktorer bör testas av länsstyrelserna
och förslag till justeringar meddelas till Havs- och vattenmyndigheten innan
de slutligen fastställs. Skäl till föreslagna justeringar bör då finnas beskrivna.
Prioritetsvärdet för ekologisk reglering erhålls genom en sammanvägning av
områdets befintliga naturvärden (naturvärdesklass) och hur stor
naturvårdsnytta som erhålls genom åtgärden. Ett kvantitativt värde erhålls
genom att multiplicera arealen av ekologiskt anpassad reglering gynnade
värdefulla områden med den multipliceringsfaktor som finns för den högst
klassade berörda naturvärdesklassen. Värdet anges i avsedd kolumn (se
bilaga 4).
Prioritetsvärdet för fiskpassage erhålls genom en sammanvägning av
områdets befintliga naturvärden (naturvärdesklass) och hur stor
naturvårdsnytta som erhålls genom åtgärden. Ett kvantitativt värde erhålls
genom att multiplicera arealen gynnade värdefulla områden med den
multipliceringsfaktor som finns för den högsta berörda naturvärdesklassen.
Värdet anges i avsedd kolumn.
Summerat prioritetsvärde för vattenkraftverket erhålls genom att addera
prioritetsvärdet för ekologisk reglering med det för fiskpassage.
21
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
4.8 Kompletterande expertbedömning
Ansvaret för denna bedömning bör ligga på länsstyrelsen.
Prioritetsvärdet ger endast ett av viktiga underlag för slutlig prioritering. Det
fyller dock en funktion i jämförandet mellan åtgärder i olika delar av
avrinningsområdena och landet. Prioritetsvärdet, utifrån beräknad
naturvårdsnytta, bör alltid kompletteras med en expertbedömning från
länsstyrelsen. Denna får dock inte avvika från grundprinciperna gällande
naturvärdets och arealernas betydelse för naturvårdsnyttan men kan
grundas på en mer detaljerad kunskap om exempelvis kopplingar mellan
olika åtgärdsområden, kvaliteten på habitaten, kunskap om historiska
lekområden och vattenkemiska grundförutsättningar, annan miljöpåverkan
och den potentiella effekten på bestånd och habitat. Mer detaljerade
kunskaper om behoven som finns för att uppnå gynnsam bevarandestatus i
berörda Natura 2000-områden kan också vara en viktig del av denna
expertbedömning.
4.9 Rangordning av kraftverk med avseende
på miljönytta
Ansvaret för den regionala rangordningen bör ligga på länsstyrelsen.
Vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten bör bistå i den
slutliga kvalitetsgranskningen av rangordningen i de berörda
avrinningsområdena. Havs- och vattenmyndigheten bör ha det slutliga
ansvaret vid avvägningar och jämförelser mellan produktionspåverkande
åtgärder på nationell nivå. Havs- och vattenmyndigheten bör också ha
ansvaret att kvalitetsgranska så att expertbedömning och rangordning skett
utifrån grundprinciperna i detta dokument.
Rangordning kan göras utifrån det summerade prioritetsvärdet, men också
var för sig utifrån prioritetsvärde ekologisk reglering respektive
konnektivitet. En bild erhålls då av vilka som är de viktigaste kraftverken i
berört avrinningsområde att utifrån miljönytta vidta miljöåtgärder vid.
Resultaten kan också jämföras med motsvarande rangordningar för andra
avrinningsområden och ge en nationell bild av var åtgärdsbehovet är störst.
Det är inte meningen att detaljerat utredningsmaterial gällande habitatens
kvalitet tas fram för varje vattenkraftverk i den övergripande
prioriteringen/rangordningen. Finns det biotopkarteringar eller andra
inventeringar där man dokumenterat och/eller klassat kvaliteten på
exempelvis strömsträckorna utifrån funktion som öringbiotop, så bör
naturligtvis detta nyttjas i arbetet. I många fall kan dock den typen av
biotopkarteringar ske i samband med de fördjupade utredningarna.
22
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
4.10 Avvägning mot energi- och
kulturmiljöintresset
Görs enligt särskild framtagen metod. Föremål för särskild dialog. Antingen i
ett särskilt dokument eller att allt sammanfogas i ett dokument. I detta
arbete bör särskild hänsyn tas till beskrivningen av åtgärdsinriktning i
föregående kapitel så att inte förslag som strider mot denna läggs fram.
4.11 Fördjupade utredningar
Förslag på hur avvägning mellan miljö- och energiintresset bör ske inom och
mellan avrinningsområden avses tas fram i samverkan med
Energimyndigheten och Svenska kraftnät efter att metoden för prioritering
inom avrinningsområden med avseende på energiintresset tagits fram. Även
Riksantikvariet har för avsikt att utveckla en modell för att värdera och
prioritera kulturmiljövärden. Detta kapitel kan utvecklas till en beskrivning
av hur avvägningen gentemot energiintresset, och om möjligt också
kulturmiljöintresset, bör ske inom och mellan avrinningsområdena.
Alternativt så tas ett särskilt dokument fram som tydliggör hur denna
avvägning bör ske. Nedan följer vissa verktyg och aspekter som kan beaktas
i detta fortsatta arbete.
För de högt rangordnade kraftverken ur naturvärdessynpunkt görs först en
bedömning av om väl fungerande faunapassager och en ekologiskt anpassad
reglering finns. Dessa kraftverk behöver man då inte utreda vidare med
avseende på miljöåtgärder. För övriga högt rangordnade kraftverk görs
fördjupade utredningar om förutsättningar för ekologisk effekt och
elsystempåverkan vid infördandet av faunapassager och ekologiskt anpassad
vattenreglering. Prioritetsvärdet ur naturvårdssynpunkt kopplas samman
med klassen utifrån energiintresset så att detta framgår. Beräkningen och
bedömningen av hur påverkan på elsystemet ser ut beroende på åtgärd görs i
en dialogprocess där både sakkunniga inom naturvård och energi
medverkar. Ett stöd för en grundberäkning redovisas i kapitel 2 i detta PM,
men lokal anpassning bör normalt ske. Kostnaden i form av förlust av
förnybar el (Mwh) liksom elsystempåverkans omfattning (t.ex. liten-måttligstor) bör då framgå för i första hand de kraftverk som berörs av de åtgärder
man gör fördjupade utredningar kring. En summering av förlusten av
förnybar el vid föreslagna åtgärder görs löpande. Detta ger en bild av vad
föreslagna miljöåtgärder kostar i förnybar el. Detta ska ställas i relation till
planeringsmålet som innebär att miljöåtgärder vid vattenkraftverken får
reducera befintlig elproduktion nationellt med maximalt 2,3 %.
För en del vattenkraftverk, särskilt i grupp 5-6 i strategin, kommer det vara
sannolikt att miljöåtgärderna ger mer naturvårdsnytta än vad energisystemet
påverkas negativt. En analys av potentialen av miljöåtgärder bör dock alltid
göras innan åtgärder genomförs. För de allra viktigaste anläggningarna för
Sveriges elförsörjning är behovet av utredningar kring ekologiskt anpassad
reglering och faunapassager lägre prioriterat eftersom sannolikheten för att
23
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
sådana åtgärder bedöms som orimliga är stor. I en del, särskilt i grupp 1-4,
kommer det behövas göras mer noggranna beräkningar av nyttan för
exempelvis fiskpopulationer. Då kan en populationsmodell behöva
användas för att få en bild av hur populationerna skulle påverkas av
faunapassager(Kriström 2010 alt Leonardsson 2012).
Påverkan på elproduktionen på systemnivå kommer också att i många fall
behöva bedömas mer noggrant. Vilka kraftverk detta är aktuellt för bör
bedömas av expertmyndigheterna, men bedömningar av elsystempåverkan i
enskilda fall kommer att behöva göras av sakkunniga utanför
myndigheterna. Då kan särskilda program för bedömning av
elproduktionspåverkan, exempelvis det s.k. Prodrisk, behöva användas.
Användandet av dessa program är relativt dyrt och komplext, varför ett
behovsanpassad nyttjande är nödvändigt. I vissa fall, när man utreder
förutsättningarna för en mer ekologiskt anpassad vattenreglering, kan
återreglering föreslås så att endast de allra mest värdefulla naturområdena
erhåller en ekologiskt anpassad vattenreglering. Då undviks att hela
reglersystemet i avrinningsområdet påverkas negativt av den anpassningen.
När en faunapassage eller en ekologiskt anpassad vattenreglering planeras
behöver hänsyn tas till platsspecifika förhållanden. Några schablonvärden
när det gäller vattenmängd, timing och därmed produktionspåverkan kan
normalt inte användas. För att få en bra uppskattning av den ekologiska
nyttan är det viktigt att klart definiera och koppla det ekologiska flödet till
den/de funktioner som avses gynnas av åtgärderna. För faunapassager är det
viktigt att fastställa vilka organismer som behöver kunna passera.
Referensförhållandena, det vill säga vilka arter som kunnat passera innan
dammen tillkommit bör utgöra en utgångspunkt.
Grundberäkning som stöd för bedömning av
produktionspåverkan
För att få en översiktlig uppfattning om produktionspåverkan vid installation
av faunapassager och en ekologiskt anpassad vattenreglering kan förslagen
nedan utgöra en grund. Observera att de slutliga förslagen till åtgärder kan
se helt annorlunda ut beroende på de platsspecifika förutsättningarna.
För faunapassager upp- och nedströms beräknas en åtgång av vatten om
sammanlagt
-
3 m3/s för stora kraftverk (> 10 MW)
1,5 m3/s för mindre
0,6 m3/s för kraftverk utan stor laxfisk (>70 cm) och med en
effekt < 1,5 MW
Från Dalälven och norrut är utgångspunkten att inget flöde behöver tappas
i faunapassager under januari-mars (ibland längre period om det kan
bevisas att ingen fiskvandring sker då), om passagerna inte utgörs av
naturfåror med förutsättningar att fungera som forsekosystem. Detta då
vattentemperaturen på dessa nordliga breddgrader oftast vintertid går ner
24
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
under ca 2 °C och då är i stort sett alla fiskarter passiva med avseende på
vandring. En översiktlig bild av minskningen i elproduktion kan erhållas
genom att ta kvoten av flödet i passagen och utbyggnadsvattenföringen och
multiplicera med elproduktionen i anläggningen. Detta leder normalt till en
överskattning av minskningen i elproduktion men kan ge en första bild.
Slutliga beräkningar görs underhand som åtgärder planeras mer i detalj.
Då görs också bedömningar av påverkan på balans- och reglerkraft ur ett
systemperspektiv.
För ekologiskt anpassad reglering tas stor hänsyn till lokala förutsättningar.
I grupp 5-6 är utgångspunkten en mer eller mindre helt naturlig
vattenföring med en momentan avvikelse från det naturliga flödet på
maximalt 5 %. Eftersom de småskaliga vattenkraftverken i grupp 5-6
normalt är strömkraftverk är förutsättningarna för en naturlig vattenföring
genom kraftverken goda. Detta har bekräftats i dialogen med bland annat
Svensk vattenkraftförening som organiserar en stor del av ägarna till de
mindre vattenkraftverken. I naturfårorna i dessa vattendrag är
utgångspunkten en minimitappning om minst medellågvattenföring med
tillhörande vår- och höstflod. En översiktlig bild av minskningen i
elproduktion kan erhållas genom att ta kvoten av medellågvattenföringen
och utbyggnadsvattenföringen och multiplicera med elproduktionen i
anläggningen. Detta leder normalt till en överskattning av minskningen i
elproduktion men kan ge en första bild. Slutliga beräkningar görs
underhand som åtgärder planeras mer i detalj.
För övriga grupper krävs utredningar som visar elproduktionen och de
ekologiska värdena ur ett avrinningsområdesperspektiv med skattningar
och i många fall noggranna beräkningar (särskilt gällande
avrinningsområden med kraftverk i klass 3 enligt Energimyndighetens och
Svenska kraftnäts gemensamma PM) av hur olika tappningsregimer
påverkar produktionen och reglerkraftsbidraget. Stöd i hur detta arbete kan
läggas upp finns i materialet från det s.k. Umeälvsprojektet (se
www.umealven.se).
4.12 Åtgärd
Efter framtagandet av fördjupade utredningar och avvägning mellan miljöoch energiintresset skett (metod för denna avvägning dock ej klar)ges
förslag på vilka åtgärder som behöver genomföras. De viktigaste
miljöåtgärderna är normalt faunapassager och en ekologisk anpassning av
vattenregleringen, men även andra åtgärder såsom biotopvård och
säkrande av konnektivitet mellan dammar och biflöden kan vara aktuella.
För att kunna genomföra miljöåtgärderna behöver en ansökan om
tillstånd/omprövning ske. Ansvarsfördelning i detta arbete mellan
verksamhetsutövare och myndigheter är viktig att utreda.
För att få kontroll över hur mycket förnybar el som förbrukas i förhållande
till strategin bör ansvarig för denna dokumentation utses. Ett sätt att lösa
25
Havs- och vattenmyndighetens Utkast 151118
detta är att implementera dokumentationen i databasen ”Åtgärder i
vatten”.
Bilagor
1. Karta med grupper i den nationella strategin för åtgärder i
vattenkraften.
2. Tabell med Fiskeristyrelsens klassificering av särskilt
skyddsvärda fiskstammar
3. Värdepyramid med tillhörande tabell med beskrivning av
olika naturvärdens klasstillhörighet
4. Rubrikmall för dokumentation av uppgifter gällande
kraftverk och naturvärden
5. Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder
6. Schematisk skiss med exempel på klassificering av
kraftverk och bedömning av restaureringspotential
7. Schematisk karta med klassificerade naturområden
8. Naturvårdsverkets beskrivning av akvatiska
nyckelbiotoper
9. Artdatabankens utkast till översiktlig beskrivning av olika
miljöers och organismgruppers känslighet mot
vattenreglering
10. Fiktiva kartor som visar hur bedömd reglerkraftskategori
och påverkade naturvärden kan visualiseras i samband
med påverkananalysen.
11. SMHI:s utkast till presentation om påbörjad möjlig modell
för bedömning av regleringspåverkan
26
Bilaga 1
Grupper i strategin för vattenkraft
Bilaga 2
Bilaga 3
Grundläggande modellförslag för prioritering av
kraftverk m.a.p. a)faunapassager
b) ekologiskt anpassad reglering
Högsta naturvärde
Naturvärdesklass 1
SS 199000:2014
= 20 P
Högt naturvärde
Naturvärdesklass 2
SS 199000:2014
= 15 P
Påtagligt naturvärde
Naturvärdesklass 3
SS 199000:2014
= 10 p
Visst naturvärde
Naturvärdesklass 4
SS 199000:2014
=5P
Övriga naturvärden
Naturvärdesklass 5
=0p
Bedömning av naturvärden som
skulle gynnas av åtgärder = N
Naturvärdesklass
Förtydligande
Högsta naturvärde-Klass 1
Störst positiv betydelse för biologisk mångfald
Området bedöms vara av särskild betydelse för att upprätthålla biologisk mångfald på nationell eller
global nivå och är utpekat på grund av bl.a. flödes- och vattenståndsberoende habitat och arter.
- Natura 2000
- Ramsar-områden
- Nationalparker
- Naturreservat
- Nationellt särskilt värdefulla vatten
Högt naturvärde-Klass 2
Stor positiv betydelse för biologisk mångfald
Området bedöms vara av särskild betydelse för att upprätthålla biologisk mångfald på regional eller
nationell nivå och är beroende av naturlika flöden, vattenstånd eller vandringsmöjligheter.
- Riksintresse för naturvården enligt 3 kap 6 § miljöbalken
- Område skyddat mot vattenkraft enligt 4 kap 6 § miljöbalken
- Nationellt värdefullt vatten
- Ekologiskt särskilt känsligt område enligt 3 kap 3 § miljöbalken
- Myrskyddsplan
- Klass 1-2 i våtmarksinv och lövskogsinventering
- Klass 1-3 äng- och betesinv
- Viktigt område för hotade vattenanknutna arter (förutsättning finns i dagsläget för hållbar
population)
- Fullgoda Natura 2000-naturtyper
Fiskstam klass 1 enligt Fiskeriverkets klassning av skyddsvärda stammar
Påtagligt naturvärde-Klass 3
Påtaglig positiv betydelse för biologisk
mångfald
Det bedöms vara av särskild betydelse att den totala arealen av dessa områden bibehålls eller blir större
samt att deras ekologiska kvalitet upprätthålls eller förbättras och de är beroende av naturlika flöden,
vattenstånd eller vandringsmöjligheter.
- Regionalt särskilt värdefullt vatten
- Klass 3 -4 i våtmarksinventeringen
- Klass 3 i lövskogsinventeringen
- Viktigt område för andra rödlistade vattenanknutna arter (förutsättning finns i dagsläget för hållbar
population)
- Viktigt område för Natura 2000-arter men inte i ett utpekat Natura 2000-område
- Viktigt område för andra rödlistade vattenanknutna arter (förutsättning finns i dagsläget för hållbar
population)
Fiskstam klass 2 enligt Fiskeriverkets klassning av skyddsvärda stammar
Visst naturvärde-Klass 4
Viss positiv betydelse för biologisk mångfald
Det bedöms vara av betydelse att den totala arealen av dessa områden bibehålls eller blir större samt att
deras ekologiska kvalitet upprätthålls eller förbättras och de är beroende av naturlika flöden, vattenstånd
eller vandringsmöjligheter.
- Regionalt värdefullt vatten
- Lokalt värdefulla vattenberoende naturmiljöer
- Övriga nyckelbiotoper för vatten som inte är utpekade i ovan nämnda områden.
- Område av inte oansenlig betydelse för rödlistade vattenanknutna arter (mer än enstaka fynd)
- Område utpekat som lokalt värdefullt för naturvård och friluftsliv
Övriga naturvärden-Klass 5
Liten betydelse för biologisk mångfald.
Detta gäller övriga områden som har låga eller odokumenterade naturvärden.
Målet är att få en rangordningstabell
för respektive avrinningsområde
•
Prioritetsvärdet för naturvården = Naturvärdet (N) X Areal gynnad/tillgängliggjord
värdefull miljö. Exempel:
Prioritetsvärde
Kraftverksnamn
Produktion
Reglerkraftsklass
Energikostnad
Bedömning
s-text
200
X
100 GWh
2
7 GWh
Genom
fiskpassage
kommer..
100
Y
50 GWh
3
5 GWh
Genom mer
naturlika
flöden i
huvudälven
mellan …
50
Z
10 GWh
1
1 GWh
Genom
fiskpassage
och mer
naturlika
flöden i
naturfåran …
Summa
13 (Beakta
systemeffek
ter samt 2,3
%
Fiktivt ifylld mall för prioritering utifrån naturvårdssynpunkt
Kraftverksnamn
Vattendragsnamn HARO-namn Vattenförekomst
Bilaga 4
Multipliceringsfaktor för av ekologisk reglering berörd kraftverksklass
Kraftverksklass utifrån regleringspåverkade naturområden
YRT90 XRT90
Älvkarleby
Dalälven
Dalälven
SE672201-159005
2
15
Kraftverksklass utifrån konnektivitetspåverkade naturområden
Multipliceringsfaktor för av konnektivitetsförsämring berörd kraftverksklass
1
Av ekologisk reglering gynnad areal värdefulla områden (ha)
20
0,5
Prioritetsvärde ekologisk reglering
Av fiskpassage tillgängliggjord areal värdefulla lek- och uppväxtområden (ha)
7,5
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Prioritetsvärde fiskpassage
5
Summerat prioritetsvärde
100
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Nulägesbeskrivning av HARO
112,5 Dalälven börjar i trakten kring StorVåndsjön i Dalarnas nordvästligaste
hörn. Den är 542 km lång från
källan till havet (Sveriges tredje
längsta älv). Avrinningsområdet är
28 954 km².[1] Medelvattenföring
vid mynningen är cirka 350
m3/s.[2] Disponibel vattenkraft ca
1420 MW, varav ungefär 2/3 har
byggts ut (största kraftstationen är
Trängslet). Tidigare viktig flottled.
Flottningens höjdpunkt nåddes
1952. 1969 blev det sista året som
flottning bedrevs på Dalälven.[3] I
dess norra delar är den delad i två
älvar: Österdalälven (som flyter
genom sjön Siljan) och
Västerdalälven. Dessa två rinner
ihop vid det så kallade Älvmötet i
samhället Djurås. Övergödning är
inget stort problem i älven medan
de övre delarna av Västerdalälvne
är försurade. Kalkning sker där.
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
0
Beskrivning i text föreslagna åtgärder och övergripande ekologisk a effekter
(Inga-Mkt stora)
Refrenser (namn på rapporter samt länkar)
Fiskpassage (ingår i åtgärdspaket "Fiskpassage i nedersta Dalälven). Bedöms
Hedin K. 2008. Övergripande fiskevårdsplan för
tillsammans med övriga passager i paketet medföra att x ha lek- och
nedre Dalälven.
uppväxtområden för asp, harr, lax och havsöring tillgängliggörs. Gynnar värdena
i Båtfors Natura 2000-område och kan bidra till ett minskat behov av
fiskutsättningar till förmån för naturlig reproduktion. Säkrande av konstant
flöde för fisklek och fiskvandring i Naturfåran och fiskpassagen.
Installerat väl fungerande fiskpassager
(0=Nej, 1=Ja)?
Infört ekologiskt anpassad reglering
(0=Nej, 1=Ja)?
0
0
Utifrån Naturvårdsnytta-Om alla andra förutsättningar är
uppfyllda -Finns då förutsättningar för utredning av mindre
strängt krav? (1=Ja)
Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder vid
vattenkraftverk
Bilaga 5
1. Nulägesbeskrivning
2. GIS-sammanställning
3. Delområdesindelning
4. Naturvärdesklassificering av
geografiska områden
5. Påverkansanalys med
klassificering av
kraftverk
6. Bedömning av
åtgärdsgynnad areal
7. Beräkning av
prioritetsvärde
8. Kompletterande
expertbedömning
9. Rangordning av
kraftverk utifrån
naturvårdssynpunkt
10. Avvägning mot
energi- respektive
kulturmiljöintresset
(se särskild metod)
11. Fördjupade
utredningar
12. Faunapassage?
Anpassad reglering?
Annan åtgärd?
Blå = Klass 1
Grön=Klass 2
Gul = Klass 3
Orange = Klass 4
Röd = Klass 5
Schematisk skiss med exempel på klassificering av
kraftverk och restaureringspotential
Riksintresse Nv med
flödesberoende
våtmarker klass 1 i
våtmarksinventering
Regionalt
värdefullt
vatten med
öringstam
Svämlövskogar
klass 3 i
lövskogsinventering
= >100 MW
= 30-100 MW
= 10-30 MW
Natura 2000område med
listat habitat
svämlövskogar
= 1,5-10 MW
= 0-1,5 MW
Stadsmiljö
Natura 2000område med
mycket goda
lekområden för
uppströmsvandran
de asp
Bilaga 6
55 ha värdefulla
svämlövskogar och
andra
våtmarksmiljöer
gynnas av
naturligare
flödesregim.
Aspvandring
gynnas också.
Blå = Klass 1
Grön=Klass 2
Gul = Klass 3
Orange = Klass 4
Röd = Klass 5
1 ha värdefulla lek- och
uppväxtområden för den
nedströmslekande
öringstammen tillgängliggörs
vid fiskpassage
1 ha
15
ha
8 ha
2 ha
10 ha värdefulla
svämlövskogar och
andra
våtmarksmiljöer
gynnas av
naturligare
flödesregim
5 ha
= >100 MW
= 30-100 MW
= 10-30 MW
= 1,5-10 MW
= 0-1,5 MW
35 ha
12 ha
20 ha värdefulla
lekområden för asp
tillgängliggörs vid
fiskpassage.
8 ha
Fiktiv karta Bilaga 7
Naturvärdesklassning av Nissan
Klass 1-3
Kraftverk (MW)
0 - 1,5
1,5 - 3
3 - 26
Naturklassade vattendrag
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Oklassad
Naturklassade sjöar
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Oklassad
KMV
KMV
Övriga Sjöar
Övriga Vattendrag
© Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Institut
© Vattenmyndigheterna
Aro från Gislaved
Haro hela Nissan
Bilaga 8
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
Bilaga 1
Nyckelbiotoper i och i anslutning till sjöar och
vattendrag
Nyckelbiotoper för sötvattenmiljöer har identifierats genom analys av livsmiljökrav hos
vattenanknutna arter på den svenska rödlistan över hotade arter73 som bedömts hotade av
brist på, eller förändringar i, livsmiljön (ca 200 st). De 14 utpekade nyckelbiotoperna har
strukturer eller funktioner som är viktiga för flera rödlistade arter och som därmed utgör
kriterier för identifiering av nyckelbiotoperna.
Utöver dessa 14 nyckelbiotoper kan speciellt nämnas som en värdefull biotop vattendragssträckor med hög grad av naturlighet, god vattenkvalitet och ofta snabbt rinnande,
syrgasrikt vatten. Dessa sträckor hyser många hotade arter av bottenfauna och utgör
viktiga lekområden för laxartad fisk. Sådana vattendragssträckor är svåra att tydligt
definiera geografiskt och utpekas därför inte som nyckelbiotop, men representeras bland
områden som skyddas som ”Nationellt eller regionalt värdefulla vattenmiljöer” och i
Natura 2000. Dessutom finns bland de utpekade nyckelbiotoperna sådana som utgör
avgränsade strukturer inom naturliga vattendrag. Dessa nyckelbiotoper kan uppfattas som
”signal/indikator” på höga naturvärden i vattensystemet.
Förslaget till nyckelbiotoper har granskats av artdatabanken och kompletterats efter
remiss och två regionala arbetsseminarier (2002). Listan skall dock inte uppfattas som
slutgiltig, utan kan utvecklas eller revideras allteftersom kunskaperna ökar om vilka typer
av vattenmiljöer som är mest värdefulla för bevarande av den biologiska mångfalden.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
73
Översilade klippor
Källor och grundvattenmatade utströmningsområden
Strandbrinkar med blottade branter
Öppna stränder (orsakade av ishyvling, vattenståndsfluktuationer eller bete)
Sandstränder (minerogena stränder)
Hävdade strandängar, sjö- och åstränder
Översvämningsskog (alluvial skog)
Bäckraviner
Forsar och vattenfall
Kvillområden
Blockrika vattendragssträckor
Mynningar och deltan
Småvatten och temporära vatten
Fisktomma sjöar
http://www.umea.slu.se/MiljoData/webrod/SOKNING.cfm
44
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
Beskrivning av nyckelbiotoper och bevarandevärden
I beskrivningen av nyckelbiotoperna redovisas bevarandevärden, exempel på rödlistade
arter samt vilka typer av påverkan som utgör de allvarligaste hoten mot livsmiljöerna. Det
finns behov av att utveckla definitioner för de olika nyckelbiotoperna där bl.a. biotopens
storlek, strukturernas omfattning eller täthet samt olika typer av kvalitetskriterier
preciseras för olika regioner. På det sätt som nyckelbiotoperna är beskrivna i detta
dokument krävs en bedömning i varje enskilt fall huruvida biotopen utgör en nyckelbiotop. För vissa av biotoperna som sedan tidigare finns beskrivna74 har länsstyrelsen i
Jönköpings län preciserat definitioner och kvaliteter som kan användas i södra Sverige.
Översilade klippor
Klippor av neutrala till basiska bergarter (t.ex. skiffer, grönsten) som översilas av
grundvatten eller hålls fuktiga i stänkzonen vid bäckar och sjöar. Kan bestå av lodräta
klippor eller öppna, exponerade, ofta sydvända, sluttande hällar. Denna livsmiljö hålls
oftast kontinuerligt fuktig, men kan tidvis torka ut.
Bevarandevärden: En specifik flora av mossor, lavar och alger är beroende av denna
livsmiljö som kännetecknas av värme i kombination med hög fuktighet.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: skorplaven Peltula euploca,
rikkärrsskapania Scapania degenii, sydlig skärbladsmossa Paraleucobryum sauteri.
Påverkan/hot: Förändringar i vattentillgången, t.ex. genom dränering av omgivande
mark, eller ökad beskuggning genom t.ex. skogsplantering i närområdet. Nedfall av barr,
löv och kvistar kan orsaka förnabildning med igenväxning som följd. Vegetationen på
översilade klippor är känslig mot nedfall av gödande eller försurande luftföroreningar.
Kalkning i eller i direkt anslutning till biotopen förändrar vegetationen och är framför allt
negativt för mossor och lavar.
Källor och grundvattenmatade utströmningsområden
Blöta eller sumpiga områden med utflöde av grundvatten, ibland med blottad mineraljord
och utfällningar av t.ex. järnockra. Kan förekomma i anslutning till stränder längs sjöar
och vattendrag, både över och under vattenlinjen. Biotopen omfattar källor med kalkrikt
och/eller mineralrikt vatten samt mineralrika gungflyn. På vintern finns ofta öppet vatten i
anslutning till källor. Biotopen förekommer på skuggiga lokaler, t.ex. klibbalkärr, men
även i öppna marker t.ex. källdråg på betade strandängar.
74
Liliegren Y., Lagerkvist G. 1996. Nyckelbiotoper i rinnande vatten – ett system för identifiering av särskilt
värdefulla biotoper i och i anslutning till rinnande vatten. Länsstyrelsen Jönköpings län. Meddelande
96:34.
45
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
Bevarandevärden: Denna biotop hyser ofta arter av mossor, lavar och alger som kräver
ett högt innehåll av baskatjoner i markvattnet. Under vattenlinjen kan biotopen utgöra en
refug för bottenfauna och småfisk då t.ex. pH- värdet periodvis kan vara betydligt högre
än i den fria vattenmassan. Många av de arter som förekommer är försurnings eller
föroreningskänsliga.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: dunmossa Trichocolea tomentella,
käppkrokmossa Hamatocaulis vernicosus, nattsländan Odontocerum albicorne.
Påverkan/hot: All verksamhet som innebär en fysisk påverkan av strandstrukturen och
dess hydrologi innebär ett hot mot dessa miljöer. Kalkning i eller i direkt anslutning till
biotopen förändrar vegetationen och är framför allt negativt för mossor och lavar.
Strandbrinkar med blottade branter
Strandbrinkar som bildas i branta strandavsnitt, där de finkorniga jordarterna blottats till
följd av ras, bland annat i ytterkurvorna av meandrande vattendrag. De förekommer
främst i de nedre delarna av ett vattendrag där strömhastigheten är låg men också där
vattendrag skurit sig ner genom lösa jordarter och bildat t.ex. bäckraviner och rasbranter.
Kallas ofta nipa i norra Sverige.
Bevarandevärden: Biotopen är dynamisk och utsätts regelbundet för naturliga störningar. Strandbrinkarna utgör häckningsplatser för sällsynta fågelarter såsom kungsfiskare. De
lösa jordarterna är också livsmiljöer för skalbaggar och andra insekter som tidvis lever
nergrävda i sanden.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: kungsfiskare Alcedo atthis
Påverkan/hot: Kanalisering, invallning och vattenståndsreglering. Naturlig vattendynamik är en förutsättning för att strandbrinkarna skall bestå som dynamisk biotop.
Öppna stränder orsakade av ishyvling, vattenståndsvariation eller bete
Flacka områden med naken jord eller glest bevuxen mark inom översvämningsområdet
till sjöar och vattendrag. Naturliga vattenståndsfluktuationer skapar långgrunda
finsedimentstränder och blottade leriga bottnar, en förutsättning för flera småväxta
vattenväxter, s.k. ävjebroddsvegetation. Ishyvling och kontinuerlig slampåförsel är andra
fenomen som hindrar igenväxning. På betespräglade stränder kan biotopen utgöras av en
relativt smal strandzon påverkad av erosion och tramp.
Bevarandevärden: Biotopen är en förutsättning för flera konkurrenssvaga växter som
missgynnas av igenväxning. Flera rödlistade markskalbaggar är knutna till denna miljö.
Det grunda vattnet utgör en gynnsam uppväxtmiljö för många bottenfaunaarter, med sitt
höga näringsutbud, varmare vatten och skydd mot fiskpredatorer.
46
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: murgrönsmöja Ranunculus
hederaceus, strandbräsma Cardamine parviflora, bågsäv Scirpus radicans, klotgräs
Pilularia globulifera, krypfloka Apium inundatum, sjötåtel Deschampsia setacea,
ävjepilört Persicaria foliosa.
Påverkan/hot: Regleringar av sjöar och vattendrag, upphörande strandbete samt
eutrofiering och igenväxning.
Sandstränder (minerogena stränder)
Öppna, vegetationslösa minerogena stränder vid sjöar och vattendrag inom området som
påverkas av vattenståndsfluktuationer. Biotopen utgörs av en relativt kortvarig successionsfas som för sin nybildning är helt beroende av naturliga vattenståndsfluktuationer.
Vid älvar med hög erosions och sedimentationsaktivitet sker en ständig omlagring av
material. Kan utgöras av minerogena bankar (älvvallar) längs vattendrag eller revlar i
bakvattenpartier. Livsmiljön förekommer också i stora sjöars bränningszon eller i
anslutning till grustag och grusgropar.
Bevarandevärden: Minerogena stränder är en viktig livsmiljö för många hotade
insektsarter som delvis lever nedgrävda. Kornstorleken kan då vara avgörande för
arternas miljöval. Hotade mossor knutna till denna livsmiljö är ljuskrävande och
konkurrenssvaga och gynnas av avsaknaden av vegetation.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Skalbaggarna Bembidion argenteolum, Hydrosmecta delicatula, större snabbagge Anthicus sellatus, tvåfläckig snabbagge
Anthicus bimaculatus. Kurragömmamossa Haplomitrium hookeri, strandflikmossa
Lophozia capitata.
Påverkan/hot: Regleringar som minskar vattenståndsfluktuationerna kan orsaka t.ex.
igenväxning eller översvämning. Exploatering och rörligt friluftsliv kan förstöra
strandrevlar och sandstränder genom t.ex. slitage. Återställande av grustag innebär ofta
att denna typ av sandmiljöer försvinner.
Strandskog/Översvämningsskog
Strandskogen inom det område som regelbundet översvämmas utgör en viktig biotop för
många vattenanknutna arter. Stambaser, rötter och död ved av lövträd (al, Salix, asp och
björk) eller barrträd samt stenar av basisk mineral utgör strukturer och substrat för
mossor, lavar och alger samt ett flertal insekter. Denna livsmiljö är beroende av
regelbunden översvämning och ett visst mått av beskuggning.
Bevarandevärden: Variationsrikedomen av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör grunden för artrikedomen i dessa miljöer. Miljön utgör också skydd och vid tiden för kläckning kryper många
insektslarver upp mot stranden och till bringar slutfasen som larv i det varmare vattnet
47
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
mellan stenar och rötter. Speciellt vid rinnande vatten har strandskogen har också stor
betydelse för organismerna i vattendraget. Träden ger skugga och nedfallet av löv och
insekter utgör födobas för många av de mindre vattendragens djur.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: strandskinnlav Leptogium rivulare,
strandblocklav Porpidia hydrophila, hårklomossa Dichelyma capillaceum, svämmossa
Myrinia pulvinata, Brynia novae-angliae, mikroskapania Scapania massalongi.
Påverkan/hot: Skogsbruk (avverkning, gallring eller borttagning av död ved) och
dikning i strandmiljöerna samt reglering av vattenföringen utgör de största hoten mot
denna biotop. Kalkning i eller i direkt anslutning till biotopen förändrar vegetationen och
är framför allt negativt för mossor och lavar.
Bäckraviner
Vattendrag i mer eller mindre djupt nedskuren dalgång. Bäckravinen är ofta beskuggad av
ett slutet kronskikt och rikligt med både stående döda träd och lågor. Luftfuktigheten är
hög och relativt jämn. Bäckraviner i lövskog hyser särskilt många hotade arter knutna till
vattenmiljöer.
Bevarandevärden: Bottenfaunan i denna typ av bäckar är karaktäristisk och består till
stor del av s.k. fragmenterare, djur som lever på nedfallande löv och material från
omgivande skog. Den fuktiga miljön i bäckens närhet är artrik, med förekomst av
sällsynta mossor, lavar, rödalger, svampar och ormbunkar. Flera rödlistade fjärilar
förekommer främst i denna miljö liksom några vedlevande skalbaggar. Otillgängligheten
gör att bäckraviner ofta kan fungera som spridningskorridor och reträttplats för många
hotade arter.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Nätvingen Osmylus fulvicephalus
och tvåvingarna Beris morrisii, Thaumalea testacea och T. truncata lever i strandzonen
och på mossbevuxna substrat i lövskogsraviner. Skirmossa Hookeria lucens. Bukpolsnäcka Macrogastra ventricosa.
Påverkan/hot: Bäckravinen som livsmiljö för hotade arter är framför allt känslig för
avverkning eller utgallring som innebär ökad solinstrålning med temperaturhöjning och
uttorkning som följd. Avverkning i anslutning till vattendrag minskar också födobasen för
bottenlevande djur som är beroende av nedfallande material. Skogsbruksåtgärder
uppströms kan innebära en ökad belastning av slam och humus. Kalkning i eller i direkt
anslutning till biotopen förändrar vegetationen och är framför allt negativt för mossor och
lavar.
Forsar och vattenfall
Forsar och vattenfall opåverkade av flottledsrensning, kanalisering eller vattenreglering.
Hastigt strömmande vatten (med avsaknad av blanka vattenytor) inom sträckor med
48
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
relativt stor nivåskillnad. Närmiljön hålls ständigt fuktig under påverkan av stänk och
forsdimma. Vinteröppet vatten förekommer ofta. Otillgängligheten gör ofta att en
trädbevuxen skyddszon lämnats, en god förutsättning för förekomst av död ved i eller i
anslutning till vattendraget.
Bevarandevärden: Kvarvarande forsar och vattenfall i för övrigt reglerade vatten utgör
viktiga restbiotoper. Den höga luftfuktigheten möjliggör en rik tillgång på fuktighetskrävande arter som mossor och ormbunkar. Bottenfaunan karaktäriseras av syrgaskrävande
arter. I förorenade vattendrag kan forsar utgöra refuger för arter som annars inte överlever
den förorenade miljön. Det vinteröppna vattnet ger möjlighet till födosök för vissa
fågelarter samt t.ex. utter. Forsarnas närmiljö kan utgöra fröbank för nedströms regelbundet översvämmade områden.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Dagsländan Rhitrogena germanica,
flodpärlmussla Margaritifera margaritifera, venhavre Trisetum subalpestre, lax Salmo
salar, utter Lutra lutra.
Påverkan/hot: Reglering för energiuttag är det mest påtagliga hotet mot forsar och
vattenfall. I övrigt är många av dessa miljöer påverkade av kanaliseringar för t.ex.
flottning och i behov av återställande. Skogsbruk på anslutande marker förändrar
lokalklimatet, minskar luftfuktigheten, minskar tillgången på död ved och kan påverka
vattenkvaliteten.
Kvillområden
Kvillområden bildas huvudsakligen i relativt flacka områden av stenig och blockig
terräng där vattendraget inte kan rinna genom en tydligt avsatt huvudfåra. Vattendraget
delas där upp i ett mer eller mindre diffust nätverk av småbäckar. På torrare partier
mellan bäckfårorna växer ofta en frodig lövdominerad växtlighet.
Bevarandevärden: Kvillområden är variationsrika, ofta mosaikartade biotoper med
rikligt inslag av löv och ormbunksvegetation mellan bäckfårorna. Luftfuktigheten är hög
och stambaser och stenar utgör substrat för mossor och lavar. De steniga bottnarna ger
goda möjligheter till skydd för småfisk och bottenfauna. Kvillområden håller ofta
vinteröppet vatten
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: flodkräfta Astracus astracus,
flodpärlmussla Margaritifera margaritifera, lax Salmo salar, utter Lutra lutra.
Påverkan/hot:. Skogsbruk på anslutande marker förändrar lokalklimatet, minskar
luftfuktigheten, minskar tillgången på död ved och kan påverka vattenkvaliteten.
Reglering av vattenföringen.
49
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
Blockrika vattendragssträckor
Vanligen breda vattendragssträckor på vilka det synliga bottensubstratet domineras av
block. Vid lågvatten rinner vattendraget i huvudsak under och mellan det grova
substratet.
Bevarandevärden: En stor del av de blockrika vattendragen i skogslandskapet har under
flottningsepoken rensats kraftigt. De blockrika sträckor som finns kvar utgör därmed
restbiotoper. Den grova strukturen i biotopen ger goda möjligheter till skydd för mindre
fiskar och bottenlevande djur. Stenar och block utgör också substrat för bland annat
mossor och lavar med höga fuktighetskrav. Blockrika sträckor håller regelbundet
vinteröppet vatten.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: flodkräfta Astracus astracus,
flodpärlmussla Margaritifera margaritifera, lax Salmo salar, utter Lutra lutra.
Påverkan/hot: skogsavverkning i direkt anslutning till vattendraget, reglering av
vattenföringen.
Mynningar och deltan
Där ett vattendrag mynnar i en sjö bidrar den minskade strömhastigheten till en ansamling
av finare sediment som kan formas till ett delta. Deltabildningen är en pågående process
som kontinuerligt skapar nya grundområden, slambildningar och partier av bar jord. I de
fall då deltabildningen byggts upp av organiskt material kan förekomsten av vattenväxter
vara riklig. Vid mynningar finns ofta vinteröppet vatten, vilket underlättar födosök för
exempelvis utter och sjöfåglar.
Bevarandevärden: Sedimentationen gör att deltaområdet blir rikt på näring och en bas
för rik biologisk mångfald. De grunda vattenområdena är viktiga födosöksområden för
fåglar, fiskar och däggdjur. Partier med blottade leriga bottnar är gynnsamma för flera
småväxta, konkurrenssvaga vattenväxter, sk ävjebroddsvegetation. Flera sällsynta och
rödlistade markskalbaggar lever i denna miljö.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: ävjepilört Persicaria foliosa, utter
Lutra lutra.
Påverkan/hot: Muddring och kanalisering samt markanvändning (skogsbruk, jordbruk) i
direkt anslutning till utloppsområdet.
Småvatten och temporära vatten i det öppna landskapet
Vegetationsrika mer eller mindre stillastående vatten, bl. a. märgelgravar, naturliga
småvatten, branddammar och alvar-vätar i det öppna landskapet. Grunda vattensamlingar
som torkar ut på sommaren, temporära småvatten, kan finnas på välhävdade, trampade
50
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
eller av annat markslitage påverkade marker, i grustag eller på alvaret. Omgivande
landskap består ofta av jordbruksmark och den traditionella markanvändningen i
anslutning till småvattnet är bete/slåtter med inslag av våtmarker och lövträd.
Bevarandevärden: Småvatten hyser ofta en art och individrik flora och fauna av bl.a.
undervattensväxter, dykarskalbaggar och andra främst växtlevande skalbaggar och
insekter. Våra hotade grod- och kräldjur är beroende av småvatten vilka också är
livsmiljö för vissa sällsynta fiskarter, t.ex. groplöja. En del småvatten är fiskfria varför en
speciellt zooplankton- och bottenfauna kan utvecklas, vilket kan vara påtagligt i
temporära vatten. Avsaknaden av konkurrens från fiskar gör också dessa miljöer mycket
gynnsamma för vissa fågelarter.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Blodigel Hirudo medicinalis,
sköldbladfotingar Lepidurus apus, Triops cancriformis, Limnadia lenticularis, dagsländan Cloeon schoenemundi, nattsländan Tricholeiochiton fagesii, snäckor t.ex Omphiscola
glabra och Aplexa hypnorum. Sydlig smaragdflickslända Lestes virens. Bland växter kan
nämnas vårtsärv Ceratophyllum submersum, flocksvalting Baldellia ranunculoides,
spetsnate Potamogeton acutifolius. Kransalger, t.ex spädslinke Nitella gracilis, dvärgslinke N.batrachosperma, busksträfse Chara vulgaris Större vattensalamander Triturus
cristatus, samt flera grodor, t.ex. lövgroda Hyla arborea,
Påverkan/hot: Arealen och antalet småvatten i det öppna landskapet har varierat under
historisk tid. I det moderna jordbrukslandskapet har många småvatten dikats ut, fyllts
igen eller påverkats negativt av vattenuttag, näringsutsläpp och bekämpningsmedel.
Utsättning av kräftor och/eller fiskar förändrar förutsättningarna för naturligt förekommande arter.
Naturligt fisktomma sjöar och småvatten
Fisktomma sjöar, oftast i alpin/ subalpin miljö och ofta med klart vatten. Sjöarna är
mestadels belägna på kalfjället och bottenfryser ofta vintertid. Sjöarna omges ofta av
riklig Carex-vegetation. Avsaknad av fisk gör att en särskild zooplanktonfauna kan
utvecklas. Fisktomma sjöar finns också i skogs- och myrlandskapet. I jordbrukslandskapet förekommer fisktomma småvatten, exempelvis märgelgravar.
Bevarandevärden: Fisktomma sjöar hyser flera av våra hotade zooplankter och kräftdjur.
Den rika faunan utgör födobas för många fågelarter som häckar i fjällsjöarna. Fisktomma
sjöar och småvatten kan utgöra livsmiljö för hotade grodarter och vattensalamandrar.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: sköldbladfotingar Lepidurus
arcticus, gälbladfotingar Polyartemia forcipata, Branchinecta palludosa. Större
vattensalamander Tritus cristatus, gölgroda Rana lessonae, m fl grodarter.
Påverkan/hot: Den rika zooplanktonförekomsten har gjort dessa sjöar intressanta för
utplantering av ädelfisk. Predationen från fiskar har gjort att det naturliga plankton och
51
Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag – en vägledning
bottenfaunasamhället slagits ut. I jordbrukslandskapet har många småvatten försvunnit
genom utdikning och igenfyllning. Småvatten i jordbrukslandskapet omfattas sedan 1994
av biotopskydd.
Hävdade strandängar och sjöstränder
Strandängar och sjöstränder med en naturligt fluktuerande grundvattennivå. Traditionellt
har biotopen använts till bete och slåtter, idag kvarstår ofta endast bete. Kvaliteten på
övergångszonen mellan land och vatten är viktig för biotopens värde. De betande djuren
skall ha möjlighet att beta av vass och säv så att en "blå bård" (ett vattenområde) etableras
mellan stranden och vattenvegetationen kombinerat med ett område av bar jord strax
ovanför vattenlinjen. Strandängen torkar normalt upp under sommaren, men skall inte
vara dränerad eller gödslad.
Bevarandevärden: Arealen hävdade strandängar har minskat drastiskt de senaste 100
åren vilket inneburit att många arter knutna till denna miljö idag är hotade. Strandängar
och sjöstränder hyser en mångfald av insekter och kärlväxter och har stor betydelse som
häcknings- och rastplats för olika våtmarksfåglar.
Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: kärlväxter såsom grönskära Bidens
radikata, mossan sydlig gaffel Riccia huebeneriana.
Påverkan/hot: Stora arealer strandängar har dikats ut och odlats upp. I många fall har
stängsling skett mot vattenlinjen vilket gjort att de viktiga övergångszonerna försvunnit.
Bristen på betesdjur är ytterligare ett problem. Vid otillräcklig eller upphörd hävd
etablerar sig buskar och lövträd successivt och värdet som livsmiljö för fåglar försämras.
52
Bilaga 9
1(11)
DNR:
Utkast
ArtDatabanken
Ulf Bjelke och Eddie von Wachenfeldt
PROMEMORIA, UTKAST
2015-11-18
Regleringseffekter på arter och naturtyper
knutna till sötvatten
SLU, Box 7070, SE-750 07 Uppsala, Sweden
Org.nr 202100-2817
www.slu.se
tel: +46 (0)18-67 10 00
[email protected]
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
Innehåll
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten ............................... 1
Introduktion............................................................................................................... 3
Biologiska effekter av reglering........................................................................... 4
Påverkan på artgrupper ............................................................................................. 4
Vattenlevande djur ............................................................................................... 4
Strandlevande växter (kärlväxter och mossor)..................................................... 4
Strandlevande lavar och svampar ........................................................................ 5
Strandlevande ryggradslöda djur ......................................................................... 5
Åtgärder till gagn för arter i rinnande vatten ....................................................... 7
Naturtyper som påverkas av onaturlig hydrologi ...................................................... 8
Bevarandestatus ................................................................................................. 10
Referenser ............................................................................................................... 11
2(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
Introduktion
Vattnets dynamik i fråga om variationer av flöden, vattenstånd och isförhållanden
över året är av avgörande betydelse för många vattenlevande och strandarter,
vars ekologiska nischer ofta bestäms av dessa faktorer. Dynamiken utgör den
störning som behövs för att upprätthålla och återskapa livsmiljöer för samhällen
av arter som ofta är svaga konkurrenter i förhållande till några få generalister.
Flera av dessa livsmiljöer faller in under de naturtyper som finns upptagna i artoch habitatdirektivet.
Vid reglering för vattenkraft kan påverkan vara större eller mindre beroende på
omfång och kraftverkstyp. Vid omledning av vatten till kraftverk skapas torrfåror
där inget eller mycket lite vatten rinner under delar av året. Avsaknad av vatten
leder till att strandzonen försvinner. I reglermagasin uppströms dammarna leder
kraftiga vattenståndsvariationer till att finkornigt material eroderas bort från
stränderna vilket, i kombination med onaturlig säsongscykel, får till följd att dessa
strandmiljöer urlakas och blir sterila. Vattennivån i stora älvmagasin sänks under
vintern eftersom efterfrågan på elkraft då är stor, med för säsongen onaturligt
höga flöden nedströms som följd. I samband med vårfloden, när det i normala fall
är högt flöde i älvarna, fylls åter magasinen uppströms dammen för att vid behov
kunna utnyttjas för att producera el. Detta medför en påtaglig och onaturlig
förändring av flödesvariationen under året. Flödet under vintern blir högre och de
naturligt höga flödena i samband med snösmältning under våren minskar. Även
under andra delar av året inträffar onaturligt stora säsongsmässiga flöden,
exempelvis då magasinet är fullt och man tvingas släppa igenom vatten efter
kraftig sommarnederbörd. Korttidsreglering, som svar på snabba behov i
elförbrukningen innebär också ofta att vattenståndet varieras mer frekvent.
Omkring 150 rödlistade vattenlevande arter är knutna till svenska rinnande
vatten. Dessa utgörs av fiskar, fåglar, växter och flera grupper av ryggradslösa
djur. En stor majoritet påverkas negativt av vattenreglering. Vattenlevande arter
har ofta nischer i ett särskilt vattenflöde, och ett mindre naturligt eller ändrat
sådant leder ofta till ett minskat antal arter. Utöver dessa är ca 270 rödlistade
arter knutna till landdelen av svenska sötvattensstränder där den övervägande
delen av dessa finns längs med rinnande vatten. Arterna hör hemma bland
kärlväxter, mossor, lavar, fåglar och groddjur samt flera grupper av ryggradslösa
djur. Strandlevande arter är ofta svaga konkurrenter som är gynnade av den
störning som orsakas av naturliga vattenståndsvariationer eller hävd. Flertalet
naturtyper är också beroende av naturliga flöden, vattenståndsvariationer och
annan naturlig störning. Ungefär nio av naturtyperna är starkt beroende av att
dessa processer skapar strukturer som utgör livsmiljöer för många arter knutna till
dem.
3(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
Biologiska effekter av reglering
Reglering leder ofta till en ökad igenväxning och lägre artrikedom av växter i
strandmiljöer. Artrikedomen och biomassan hos både landlevande och
vattenlevande evertebrater med vuxet stadium på land är också lägre i reglerade
vattendrag. Studier i värmländska sjöar visar att bottenfaunan påverkas negativt
av regleringens omfattning. Dammarna och dämmena i sig utgör vandringshinder
för fisk och andra vattenlevande organismer men hindrar också spridning av
strandlevande organismer, främst växter, bland annat till följd av minskad kontakt
mellan vattendraget och svämplanet.
Påverkan på artgrupper
Vattenlevande djur
Vattendrag är artrika miljöer för bottenfauna och fisk. Sländ-, skalbaggs- och
tvåvingelarver, snäckor, musslor och kräftdjur är de artrikaste grupperna. De flera
hundra arterna av bottenfauna har ofta nischer i att de är anpassade till olika
vattenhastigheter. Förändrad flödesregim leder då till att artsamhället förändras.
Oftast blir det artfattigare när flödet blir mer onaturligt. En naturlig bottenstruktur
med stenar och block av olika storlek är av stor betydelse då dessa skapar zoner med
varierande vattenhastighet. För fiskar, där artantalet är betydligt mindre, sker en
liknande förändring. Här är det dock inte bara flödet som orsakar problem utan även
de vandringshinder som uppstår vid vattenkraftutbyggnad. Alla fiskar vandrar i högre
eller mindre grad, men särskilt gäller det de för människan ekonomiskt viktiga
laxfiskarna.
Strandlevande växter (kärlväxter och mossor).
Växter påverkas genom förändrat flöde i sig och genom att flera är svaga
konkurrenter som har hittat sin nisch i periodvis översvämmade biotoper som
många landlevande arter inte klarar av. Artrikedomen av kärlväxter och mossor
finns främst i strandzonen med få arter i själva vattnet. Den biologiska
mångfalden på stränder har minskat i modern tid beroende på onaturliga flödesoch vattenståndsregimer, eutrofiering och upphörd hävd. Dessa faktorer är ofta
svåra att särskilja från varandra då de leder till samma effekt – igenväxning av ett
fåtal högvuxna generalistarter bland kärlväxterna. En grupp av strandväxter som
tillhör de som minskat allra mest i södra Sverige under 1900-talet är
ävjebroddssamhället. Det utgörs av ett drygt tiotal små, mest ettåriga
kärlväxtarter som oftast växer på näringsfattiga finsedimentbottnar vilka står
under vatten större delen av året och gärna bottenfryser under vintern, men
normalt friläggs under sensommaren. Ett viktigt exempel är den nationella
ansvarsarten ävjepilört Persicaria foliosa (NT; Sverige hyser omkring hälften av
världspopulationen).
4(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
För mossor kan stränder med sötvatten vara extremt artrika. En hög artrikedom
beror delvis på förekomst av naturliga störningar såsom översvämning och
erosion. Fuktiga strandbrinkar, jordblottor i översvämningszonen och ojämna
stenar som kantar vattenbrynet är några av de mest artrika strandmiljöerna.
Grovt sett kan man dela in sötvattenssträndernas artuppsättning av mossor i tre
grupper. 1) De som återfinns på stenkantade stränder som kan vara allt från
berghällar, som då och då översvämmas, till stenblock som permanent ligger
under vattenytan eller permanent befinner sig ovanför högvattenlinjen. 2) Den
andra gruppen mossor är de som återfinns på trädbaser och död ved som kantar
stränder. 3) Den tredje gruppen strandarter är de som snabbt koloniserar
nyblottad sand, lera eller dyiga partier i själva strandlinjen och detta är arter som
är kortlivade.
Strandlevande lavar och svampar
Många lavar utmed vattendrag har drabbats hårt av en kombination av
vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk. Artrika lavsamhällen eller förekomster av
rödlistade lavar finns främst på stränder med sten eller klippor. Sand- och
lerstränder hyser av naturliga skäl få lavar. En speciell och mycket artrik miljö som
hyser flera rödlistade arter är forsar eller vattenfall där det bildas forsdimma. Det
finns några få arter som är knutna till träd som konstant eller under stora delar av
året utsätts för denna forsdimma. Dessa arter har drabbats hårt av en
kombination av vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk.
Strandlevande ryggradslöda djur
Denna djurgrupps stora variation i födoval och utnyttjande av olika substrat leder till
en stor mångfald och gör att de finns i alla slags strandmiljöer – från vegetationslösa
sand- och grusstränder till frodiga gungflyn vid eutrofa gyttjestränder. Att i korthet
beskriva olika artsamhällen i strandmiljöer är därför svårt, men om man begränsar
sig till de rödlistade eller minskande arterna så visar det sig att flertalet arter är
knutna till stränder som är naturliga i fråga om flödesdynamik. Detta beroende på att
de ofta, liksom växterna, är svaga konkurrenter och drabbas av den igenväxning som
ofta sker utan naturliga vattennivåskillnader. Många arter har sin larvutveckling i
strandmiljöer, och är därför beroende av naturliga vattenstånd under hela
sommarhalvåret. En reglering som medför onaturliga vattenstånd (t.ex. högvatten
under sommaren som innebär att högre sandrevlar står under vatten längre
perioder) kan drastiskt försämra larvernas överlevnad. Korttidsreglering som leder till
snabba nivåförändringar skapar strandzoner där få arter kan överleva p.g.a. små
möjligheter till födosök, reproduktion eller larvutveckling.
5(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
Tabell 1. Den hittills största litteraturstudien av ekologiska effekter av olika typer av förändrad flödesregim på artsamhällen i rinnande
vatten och på deras stränder (Poff och Zimmerman 2010). Totalt analyserades 165 vetenskapliga artiklar från hela världen.
Huvudtyp Grupp
av
påverkan
Magnitud Akvatiska
arter
Antal
Antal artiklar
artiklar som
rapporterar
minskad
ekologisk
respons
71
Antal artiklar
Påverkan
som
rapporterar
ökad ekologisk
respons
66
Magnitud Strandarter
Frekvens
Frekvens
Tidsrymd
Akvatiska
arter
Strandarter
Akvatiska
arter
Stabilisering
(förlust av
5 hög/lågflöden) Förlust av känsliga arter
Minskad artrikedom
Förändring av artsammansättning och av
dominerande taxa
Minskat antal individer
Ökning av främmande arter
Större
extremer av
hög/lågflöden
Magnitud Akvatiska
arter
28
12
4
7
24
De vanligaste effekterna i de analyserade artiklarna
Brott av livscykler
Minskad artrikedom
Förändrad artsammansättning och relationer av
täthet
Förlust av känsliga arter
Stabilisering
(minskning av
7 hög/lågflöden) Förändrad rekrytering; misslyckad frögroning
Skifte från strand- till landlevande arter
Ökad framgång för främmande arter
Lägre artrikedom
Ökad vegetation i strandnära vatten
Ökad beskuggning
12
Minskad
frekvens av
1 högflöden
2
Minskad
frekvens av
2 högflöden
7
Minskning av
tid som
flodplan ligger
1 under vatten
6(11)
Reproduktion vid fel årstid
Minskad reproduktion
Minskning av inhemska fiskarter
Minskning av känsliga arter
Minskning av habitat för fiskyngel
Förändring av artsammansättning
Minskning av artrikedom
Ökning av vedartade växter
Minskning av fiskyngel
Förändring av artsammansättning av fisk
Förlust av specialiserade snäckarter
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
Tidsrymd
Strandarter
Timing
Akvatiska
arter
Timing
Akvatiska
arter
Timing
18
12
7
Minskning av
tid som
flodplan ligger
1 under vatten
12
Ändring av tid
för
säsongsvisa
0 högflöden
Minskning av tillväxt och ökad dödlighet
Förändrad artsammansättning
Skifte från strand- till landlevande arter
Minskad yta som domineras av strandarter
Minskad reproduktion och överlevnad
Förändrad artsammansättning
Ökad
förutsägbarhet Förändrad artsammansättning och relationer av
i flöde
täthet
Minskad reproduktion och överlevnad
Strandarter
4
4
Förlust av
säsongsvisa
0 högflöden
Minskad artrikedom
Minskad reproduktion och överlevnad
Ökning av främmande arter
Minskad tillväxt av växter och träd
Åtgärder till gagn för arter i rinnande vatten
•
•
•
•
•
Återskapa naturliga vattenståndsfluktuationer
o Anpassa flöden i kraftverk till mer naturliga årsfluktuationer,
genom höga vårsläpp och lägre sommarflöden.
o Skapa förutsättningar och öka acceptansen för mer naturliga
vattenståndsvariationer i sjöar.
Återskapa konnektivitet genom
o Utrivning av dammar och vandringshinder
o Omlöp vid kraftverksdammar (gynnar främst fisk och däggdjur,
men kan vara positivt för spridning av även växter och
evertebrater).
Restaurera flodplan så att de återfår sin naturliga översvämningsfunktion
o Avlägsna invallningar vid värdefulla naturområden.
o Undvik att bebygga strandnära mark.
Motverka igenväxning av öppna stränder
o Röjning av träd och buskar som skuggar småvatten i tidigare
hävdade marker.
o Buskröjning vid avsaknad av effekter från naturliga högvatten och
isskjuvningar.
o Grävning och schaktning för att blottlägga sand på igenväxta
sandrevlar.
Öka hävden av stränder
o Rationell maskinell slåtter, exempelvis med hjälp av modifierade
pistmaskiner.
7(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
o
•
•
•
Få igång en fungerande produktionskedja så att höet kan
användas för produktion av biobränsle eller biogas genom
rötning.
Mer hänsyn till kontinuitetsstränder vid strandnära skogsbruk
o Generell skyddszon mot vatten vid avverkning vars bredd
anpassas till de ekologiska förutsättningarna.
o Omväxling av soliga och skuggade partier längs skogsvattendrag.
o Kvarlämnande och aktiv tillförsel av timmer i
översvämningszonen.
Riktade insatser för de växter som är värdarter för hotade strandarter.
Avlägsna och motverka spridning av invasiva arter
o Ökad kunskap om och övervakning av utbredning och
spridningstakt för etablerade invasiva arter.
o Information om riskerna med främmande trädgårdsväxter och
frivilliga överenskommelser med växthandelsföretag om
begränsningar av import och försäljning.
Naturtyper som påverkas av onaturlig hydrologi
I art-och habitatdirektivet finns en förteckning över de naturtyper som är av
gemensamt intresse för medlemsländerna inom EU. I Sverige har det identifierats
att det finns åtta naturtyper som utgörs av sjöar och vattendrag men det finns
även flera naturtyper med en tydlig koppling till akvatiska miljöer.
Bland de åtta sötvattensnaturtyperna är det framförallt fyra som är särskilt
utsatta när det gäller förändringar av naturliga flöden, men även när det gäller
bristande konnektivitet. Det rör sig om naturtyperna större vattendrag
(naturtypskod: 3210), alpina vattendrag (3220), mindre vattendrag (3260) samt
ävjestrandsjöar (3130). För samtliga naturtyper är även god vattenkvalitet en
förutsättning. Det finns vägledningar som beskriver naturtyperna ytterligare
(Naturvårdsverket 2015). Vattendragsnaturtyper utgörs av naturliga vattendrag
och omfattar vanligen både huvudfåran och biflöden. Större och mindre
vattendrag skiljs åt med avseende på storlek när det gäller flöde och
strömordning. Alpina vattendrag är mindre vattendrag som finns ovan
trädgränsen.
Större vattendrag (3210) kännetecknas av naturliga vattenståndsfluktuationer
och flöden vilket skapar förutsättningar för en hög biologisk mångfald med bl a
älvsjöar, sel, meandersträckor, kvillar, forsar och fall. För många naturligt
förekommande arter en naturlig vattendynamik av avgörande betydelse.
Strandzonen utsätts för naturliga erosions- och sedimentationsprocesser och
formas beroende på markens lutning och t.ex. i låglänta områden kan
vattendraget tillåtas meandra och skapa strukturer som strandbrinkar. Kontinuitet
i närmiljön för att upprätthålla naturliga vattenståndsvariationer och luftfuktighet
8(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
är av betydelse för många arter. Omgivande buffertzon är viktig för skuggning och
tillförsel av organiskt material som död ved och löv vilka utgör både föda och
substrat för många organismer. Det är också viktigt att det finns fria
vandringsvägar för arter både inom vattendragets huvudfåra men även till
biflöden samt vatten i andra avrinningsområden. På många ställen kan det finna
spår av påverkan i form av rensningar och kanalisering i samband med tidigare
utförda flottledsrensningar. För att tolkas som naturtyp, bör inte vattendraget
vara avsevärt påverkat i huvuddelen av sin sträckning, med avseende på
kontinuitet eller hydrologi men även eutrofiering och försurning spelar in.
Mindre vattendrag (3260) är medelstora till små vattendrag och förekommer i
princip i hela Sverige nedanför trädgränsen. Delar av vattendrag kan definieras
som naturtyp och det är vanligt att biflöden till större vattendrag utgörs av
naturtypen mindre vattendrag. Naturtypen kännetecknas av naturliga variationer i
vattenstånd och naturlig flödesdynamik. Detta skapar en variation av strand- och
bottenmiljöer som har förutsättning att hysa en rik biologisk mångfald inte minst
för många rödlistade arter (Bjelke & Sundberg 2014). Strandszonerna präglas av
naturliga erosions- och sedimentationsprocesser. Det kan förekomma partier med
både lugnflytande partier där växter av flytbladstyp utgör ett naturligt inslag men
även mer strömmande vattendrag där mossor dominerar är vanligt. Kontinuitet i
närmiljön är viktig samt att det finns en fungerande buffertzon kring vattendraget.
Här är också tillgång till nedfallande organiskt material viktigt. Fria vandringsvägar
är också en förutsättning för naturtypen både inom själva vattendraget men även
för anslutande avrinningsområden. Många mindre vattendrag är påverkade av
reglering vilket skapar fragmentering och onaturliga vattenståndsvariationer. Inte
bara själva vattendraget påverkas av utan även omgivande våtmarks- och
strandområden genom exempelvis överdämning eller torrläggning.
Alpina vattendrag(3220) definieras som de vattendrag som finns ovan
barrträdsgränsen med samma strömordning och vattenföring som för mindre
vattendrag. Även denna naturtyp karakteriseras av naturliga
vattenståndsvariationer och en karakteristisk vegetation med örtrik
strandvegetation och fjällväxter som inte nödvändigtvis behöver förekomma i
naturtypens hela sträckning. Fria vandringsvägar är ytterligare en förutsättning
tillsammans med en naturlig omgivning. Naturtypen påverkas bl a av reglering och
fragmentering. Påverkan är inte alls lika betydande som för mindre vattendrag i
boreal och kontinental region.
Bland de fem naturtyper för sjöar är ävjestrandsjöar (3130) den sjönaturtyp som
påverkas mest av onaturliga vattenståndsvariationer. En naturlig
vattenståndsvariation skapar förutsättningar för naturtypens arter (flera ettåriga
arter) som gynnas av naturlig störning i strandzonen, som periodvis skapar
blottlagda stränder, vilket ger dem möjlighet att etablera sig. Uteblir dessa
9(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
naturliga störningar så riskerar dessa arter att konkurreras ut och andra arter tar
över. Avsaknad av dynamik kan även leda till försumpning och igenväxning.
Onaturligt lågt vattenstånd kan medföra erosion av viktiga strukturer. De sjöar
som sedan en längre tid varit sänkta eller dämda kan ha uppnått
vattenståndsfluktuationer av naturlig karaktär och förs därmed till aktuell
naturtyp. För de sjöar som regleras kraftigt kan det finnas förutsättningar för
störningsgynnade arter i delar av strandzonen. Dessa ettåriga pionjärarter är
kännetecknande för naturtypen och i dessa fall kan dessa områden föras till
naturtypen men inte sjön i sin helhet. Konnektivitet med angränsande vatten är
också viktigt.
Flera andra naturtyper berörs också däribland svämlövskog (91E0) och
svämädellövskog (91F0). Båda naturtyperna finns i nära anslutning till sjöar och
vattendrag och en förutsättning för naturtyperna är att det återkommande
översvämmas vid högvatten. Uteblir högvattenflöden i och med en onaturlig
vattenföring minskar förutsättningarna för dessa naturtyper väsentligt. Andra
naturtyper som är i vissa delar beroende av mer eller mindre återkommande
översvämningar i omgivande sjöar och vattendrag är svämängar (6450),
fuktängar (6410) och högörtängar (6430). Ytterligare bör även tilläggas att det
finns många våtmarksnaturtyper som är beroende av en naturlig väl fungerande
hydrologi inom avrinningsområdet med avseende på grundvatten såväl som
rörligt markvatten. Något som riskerar att försämras om hydrologin inom
avrinningsområdet påverkas, vilket kan även inverka på våtmarkernas dynamik
och därmed skapa problem.
Bevarandestatus
Bevarandestatus utvärderades 2013 i enlighet med Art- och habitatdirektivet
(Eide 2014) och nedan anges kortfattat de problem som leder till gynnsam
bevarandestatus inte uppnåtts.
Större vattendrag påverkas av reglering och fragmentering vilket inverkar negativt
på naturliga vattenståndsfluktuationer. Detta i sin tur påverkar flera arter i
vattendraget men även i vattendragets strandmiljöer. Dessutom utgör dammar
och andra barriärer utgör vandringshinder för många organismer. För att uppnå
gynnsam bevarandestatus krävs att minst god ekologisk status nås eller bibehålls i
enlighet med vattenförvaltningsförordningen för samtliga vattendragsnaturtyper.
När det gäller mindre vattendrag har reglering och fragmentering varit en
bidragande orsak till att status bedömts som otillfredsställande men även andra
faktorer som påverkan från försurning, rensning och kanalisering, avsaknad av
skyddszoner mm spelar in. Alpina vattendrag har bedömts uppnå gynnsam status
och påverkan är inte lika tydlig i alpin region som i boreal och kontintal region.
10(11)
Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten
Avsaknad av naturliga vattenståndsvariationer tillsammans med bristande
konnektivitet på grund av dämmen tillsammans med eutrofiering mm gör att
gynnsam bevarandestatus inte uppnåtts i ävjestrandsjöar. Svämädellövskog har
dålig bevarandestatus i regioner den förekommer, dels med avseende på för liten
areal i förhållande till vad som bör finnas, men även för att det finns brister i
strukturer och funktioner. Situationen för svämlövskog i boreal region är
otillfredsställande och ännu sämre i kontinental region där den bedöms som dålig.
För fuktängar och svämängar är situationen bekymmersam där naturtyperna
bedömts vara i dålig bevarandestatus i samtliga regioner där de förekommer.
Även naturtypen högörtängar har dålig bevarandestatus i boreal och kontinental
region.
Om den negativa påverkan fortlöper och/eller intensifieras i kombination med
avsaknad av relevanta åtgärder, riskerar situationen ytterligare försämras och
därmed även naturtypernas bevarandestatus.
Referenser
Bjelke, U. & Sundberg, S. (red.) 2014. Sötvattensstränder som livsmiljö –
rödlistade arter, biologisk mångfald och naturvård. ArtDatabanken Rapporterar
15. ArtDatabanken SLU, Uppsala.
Eide W (Ed): Arter och naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige
2013. Uppsala: ArtDatabanken, SLU; 2014.
Dewson, Z. S., James, A. B., & Death, R. G. (2007). A review of the consequences of
decreased flow for instream habitat and macroinvertebrates. Journal of the North
American Benthological Society, 26(3), 401-415.
Naturvårdsverket 2015. http://www.naturvardsverket.se/Stod-imiljoarbetet/Vagledningar/Natura-2000/. 2015-11-13.
Poff, N. L., & Zimmerman, J. K. (2010). Ecological responses to altered flow
regimes: a literature review to inform the science and management of
environmental flows. Freshwater Biology, 55(1), 194-205.
11(11)
Fiktiva påverkansbedömningar Bilaga 10a
Vietas
Porjus
Seitevare
Harsprånget
Ligga
Rimojokk
Parki
Messaure
Randi
Akkats
Letsi
Porsi
Regleringspåverkad naturvärdesklass
Laxede
Krokfors Boden
Ej klassificerad
1
2
Kvarnån
Ljuså
Holsvattnet Forsbacken
3
4
5
Relativt reglerkraftsbidrag- Helhetssyn
Ej klassificerade
1
2
3
Vittjärv
BodånBoden
Fiktiva påverkansbedömningar Bilaga 10b
Vietas
Porjus
Seitevare
Harsprånget
Ligga
Rimojokk
Parki
Messaure
Randi
Akkats
Letsi
Porsi
Laxede
Konnektivitetspåverkad naturvärdesklass
Ej klassad
1
2
3
4
5
Relativt reglerkraftsbidrag- Helhetssyn
Ej klassificerade
1
2
3
Krokfors Boden
Kvarnån
Ljuså
Holsvattnet Forsbacken
Vittjärv
Bodån Boden
Bilaga 11
Påverkansanalys av regleringar
– förslag till beräkningsmetod
Regleringsdamm i utloppet av Rogsjön
Foto: Google Earth
Pilotområde:
Fyra regleringsdammar:
1. Hässjön
2. Tandsjön
3. Rogsjön
4. Ogsjön
3
1
2
4
Skillnad mellan reglerad och oreglerad
vattenföring: Säsongsvariation
Skillnad mellan reglerad och oreglerad
vattenföring: Tidsserier
Regleringspåverkan totalt
Regleringarnas påverkan i utloppet av område 675170-138833
Regleringspåverkan beräknas i detta exempel som volymsavvikelse [%], vilket ger
måttlig status för detta område (se diagram).
Regleringspåverkan utan Hässjön
Regleringarnas påverkan i utloppet av område 675170-138833
Regleringspåverkan utan Tandsjön
Regleringarnas påverkan i utloppet av område 675170-138833
Regleringspåverkan utan Rogsjön
Regleringarnas påverkan i utloppet av område 675170-138833
Regleringspåverkan utan Ogsjön
Regleringarnas påverkan i utloppet av område 675170-138833
Ogsjöns bidrag till regleringspåverkan
Regleringarnas påverkan i utloppet av område 675170-138833
Exempel på källfördelad regleringspåverkan
Skillnaden i påverkan mellan normalt reglerat läge och påverkan med respektive
reglering borttagen. Analysen gäller för utloppet av område 675170-138833.
För- och nackdelar med förslaget
+ Kan beräknas objektivt och effektivt
+
för hela landet.
Möjligt att använda godtyckligt mått
på regleringspåverkan, t.ex. HaVs
föreskrifter som volymsavvikelse och
flödets förändringstakt.
-
Förutsätter modellberäknade data,
vilket i dagsläget enbart beskriver
säsongsregleringar.
Förutsätter att regleringar kan
analyseras individuellt, men
regleringspåverkan från en damm
kan vara beroende av andra
dammar.
Framtidsutsikter
Skulle kunna integreras med scenarioverktyg för att utvärdera effekter av
alternativa regleringar.
Korttidsregleringar kan möjligtvis simuleras som ”brus” med samma statistiska
egenskaper som mätdata.
Kontakt: Niclas Hjerdt, [email protected]
