Mark 2:23-28 Friheten i Kristus
Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna,
som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.
Friheten är ditt vackra namn.....
Ja, jag tror de flesta av er känner igen texten. Sång till friheten av Björn Afzelius. Vi värderar frihet
högt. Men vad är frihet egentligen, och hur blir man fri?
Jag tror att vi uppfattar frihet subjektivt. Det ligger på något sätt i sakens natur. Frihet beskrivs
enklast i kontrast till något.
Någon som varit påtvingad ett sätt att vara eller tänka definierar frihet i termer av att få vara sig
själv.
Om man varit låst av olika fysiska begränsningar så kan frihet karaktäriseras av tillgänglighet och
tillgång till det andra kanske uppfattar som självklart.
Den som levt i en relation som präglats av negativa bindningar och i stället får pröva att vara i en
relation som bygger på tillit uppfattar naturligtvis att det i den sortens relation ryms en frihet.
Men hur mycket frihet behöver vi? Lever vi inte redan i världens friaste kultur? Eller?
Valfrihet har vi väldigt mycket av, det är helt klart. Och vi har tryckfrihet, yttrandefrihet,
religionsfrihet och så vidare inskrivna som rättigheter i lagen sedan länge. Vi kämpar för att värna
mångfalden – som också är en form av frihet.
Hur angeläget är dagens tema för oss? ”Friheten i Kristus”
Visst kan vi också kan känna igen oss i att vara ofria. Att ha erfarenhet av motsatsen till frihet.
Bildsymbolen som vi har för den här söndagen visar en bruten kedja. Få ibland oss har erfaren av
att vara kedjan eller bunden rent konkret. Men bildligt talat finns det mycket som binder oss i dag
också.
Jag tänker lyfta fram några exempel.
Rädsla är en kraft som har förmågan att binda oss. Det är i och för sig sannolikt att rädsla alltid haft
stor makt över oss. Bland det första som hände sedan Adam och Eva brutit mot Guds bud i paradiset
var att de gömde sig för Gud. Plötsligt var de rädda.
Det är nog bara rädslans fokus som skiftat under historiens gång. I vår tid finns en stor rädsla att
inte duga. Att inte räcka till som människa. En rädsla att välja fel bland alla oräkneliga alternativa
livsvägar som vi ställs inför.
Rädsla för framtiden – ska vi kunna hantera utvecklingen i världen? Hur ska resurserna räcka till?
Hur kommer det att gå med alla krigshärdar?
En annan makt som har mycket stort inflytande över våra liv är den som vi idag kallar marknaden
eller marknadskrafter. Jesus kallade samma kraft för mammon så vi förstår den har också funnits
med länge.
Den här makten påverkar allt från vad vi tänker om våra kroppar, över hur det ser ut hemma hos
oss, till hur mycket pengar vi tror oss behöva för ett gott liv och i förlängningen styr den på så sätt
vår tid.
Gränslöshet är också nåt som kan beskrivas som en makt som påverkar oss. Vi vill hela tiden till det
yttersta testa vad som är möjligt – oavsett konsekvenser.
Också det här speglas tidigt i historien när bibeln berättar om Babels torn, ambitionerna att bygga
ett torn som sträckte sig ända upp i himlen. Gud sa: det här är bara början – nu är inget omöjligt för
dem, vad de än föresätter sig.
Naturligtvis är möjligheter och förmågan att tänja gränser också något som ofta är bra för oss – tänk
på alla uppfinningar och upptäckter.
Men den mörka sidan av den här kraften är dess förmåga att få oss att ta steget över till det som är
möjligt men destruktivt. Det kan gälla på många områden i livet: relationer, affärer, alkohol, våra
kroppar, livets gränser och mycket annat.
Exemplen har det gemensamt att de alla bottnar i den spricka i relationen mellan Gud och människa
som bibeln kallar för syndafallet. Då människan medvetet valde att vända Gud ryggen för att få vara
– fri.
Paradoxalt nog så blev vi inte fria på det sätt som vi tänkt oss. Plötsligt var det andra krafter och
makter som kom att påverka oss och styra våra liv. Med ett sammanfattande begrepp kan vi kalla
dem för syndens makt. Det har vi sedan fått brottas med, tiderna igenom.
Jesus säger i dagens text att han är Herre över sabbaten. Och det är den dimension av just den här
texten som jag kommer att anknyta till idag.
Men han är inte bara Herre över sabbaten – i en av våra mest kända bibeltexter från Matt 28 säger
Jesus: Åt mig har getts alla makt i himlen och på jorden. Jesus har allt i sin hand.
Också alla de makter och krafter som påverkar våra liv på ett negativt sätt. Allt det som
hotar binda oss och göra oss ofria.
Jesus bryter deras makt över våra liv.
Den här bilden som beskriver dagens tema illustrerar det för oss.
På ett objektivt sätt gjorde han det en gång för alla på korset. Det är därför som
Paulus säger i episteltexten: det är till den friheten Kristus har befriat oss. Vi kan få
leva som fria människor, utan att bli bundna, eller ännu starkare uttryckt, förslavade
av olika krafter i tillvaron.
Men vi anar av det Paulus skriver att det finns en annan aspekt av frågan, ett
subjektivt perspektiv. ”Låt ingen lägga på er slavoket igen” säger han. Det låter alltså
som att vi själva kan ställa oss utanför den frihet som Jesus vunnit åt oss.
Låt oss titta på ett par bilder. (Snöskottare på brant tak, högt upp)
Någon som blir avundsjuk på den här arbetsuppgiften?
En allvarligare fråga är: hur fri är någon utan förankring i den här situationen?
Den som väljer att göra det här helt utan förankring lever helt klart under inflytande av krafter som
vill annat än att värna livet.
Men, återigen, bildligt talat, så väljer vi att göra genom våra livsval ibland. Då är det inte konstigt
att Paulus jämför det med att ta på sig slavoket igen.
För att vara verkligt fria i våra liv så behöver vi vara förankrade i Jesus. Det är också en paradox:
bunden till Jesus – fri att leva.
Men kanske kan just de här bilderna hjälpa oss att förstå den paradoxen. Och den här sången:
”När jag har tappat greppet, famlar omkring
söker efter fästen men hittar ingenting
när hela livet vacklar är det enda jag vet
dina löften är min enda säkerhet
Hög fästpunkt
din trofasthet
Hög fästpunkt, har jag i dig
Du är friden mitt i virveln
glädjen utan slut
vilan som ger mod
och kraft att hålla ut
Du är solen som värmer
fast timmen är sen
Du är vinden som blåser
liv i mina döda ben
Min fästpunkt i evighet”
