Hur kunde det hända? - Pedagog Stockholm

LÄRA
#3/2017
STOCKHOLM
Fredrik Brohlin:
Hur kunde
det hända?
|
KI-samarbete ger kunskaper för livet Det lärande fritidshemmet
|
De tar digitala sjumilakliv ”Sociala klimatet påverkar resultaten”
FOTO: ULRICA ZWENGER
I NSPI R AT I ON OC H I NFOR M AT I ON FR ÅN UT BI L DNI NG SFÖRVALT NI NG E N I STOC K H OLMS STA D
STOCKHOLM #3/2017
Tre gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p
­ ersonaltidning.
LÄRA Stockholm ges ut av
utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med
sex nummer per år.
Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049,
104 22 Stockholm. Besöksadress:
Hantverkargatan 2F.
Chefredaktör: Tomas Bannerhed,
08-508 33 899, tomas.bannerhed@
stockholm.se.
Grafisk form: b-e-r-g.se
Tryck: Edita, Falun, 2017.
ISSN 1654-7330.
30
”För mig är detta det roligaste man kan göra! Man har en otrolig frihet som lärare. Läroplanen ger mål, men
vägen dit är öppen”, säger Cecilia Westblad, förstelärare i årskurserna 1—3 på Sätraskolan.
FOTO: ULRICA ZWENGER
Upplaga: 15 900 exemplar.
För kostnadsfri prenumeration,
kontakta utbildningsförvaltningen
på [email protected].
8
På Karlbergs skola har det blivit
poppis med programmering. Här
rektor Åsa Colliander och biträdande rektor Mats Edlund.
10
Hur kan fritidshemmets och skolans
undervisning samverka? Vi har varit
på en nätverksträff om det lärande
fritidshemmet.
FOTO: ULRICA ZWENGER
Ansvarig utgivare:
Sofia Oliv.
ILLUSTRATION: MIA NILSSON
Medverkande skribenter:
Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen,
Agnes Gerner, Agneta Berghamre
Heins, Mikael Lindberg, Helene
Lumholdt, Marianne Hühne von
Seth, Monika Sidén, Annebritt Ullén
och Ingela Ösgård.
12
”För elever med låg status är det
en skyddsfaktor att vara duktig i
skolan”, säger docenten i sociologi
Ylva B Almquist.
DESSUTOM ...
Omslag: Läraren Fredrik Brohlin
fotograferad av Robert Blombäck
på Spånga gymnasium.
KI-samarbete ger kunskaper för livet 4
Han försöker få eleverna att förstå 26
Krönika: ”Skulle Noor gilla den här?” 11
”When you are lärare” har gjort avtryck 29
Vendela, 19, gillar Östra Real skarpt 18
Enkät: Hur kan man locka fler lärare? 29
Så fick Östbergaskolan gott rykte 20
Indiskt utbyte ger ökade kunskaper 31
Rektorer på kurs i digitalt lärande 21
Nämnd & Nytt 32
Fenix en riktig framgångssaga 22
Maria Jernberg: ”Skolans värld” 35
FORSKNINGSBASERAD UNDERVISNING
Carl Geijer och Bethel Zerfu på
Kungsholmens västra gymnasium
trivs i labbet, där de får omsätta sina
teoretiska kunskaper i praktiken.
4
LÄRA #3/2017
FORSKNINGSBASERAD UNDERVISNING
Kunskaper
för livet
LÄRA #3/2017
5
FORSKNINGSBASERAD UNDERVISNING
FORSKNINGSBASERAD UNDERVISNING
Från klassrummet rakt in i forskar­världen på Karolinska
institutet (KI). Av­gångs­­eleverna på naturvetenskaps­
programmet fick göra en svindlande resa när de bytte
vardagen mot praktisk forskning på det prestigefyllda
universitetet.
TEXT: MARIANNE HÜHNE VON SETH
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
N
u är det dags för klassrums­
redovisning av projekten som
avgångseleverna i klass NA14
på Kungsholmens västra gym­
nasium arbetat med sedan slu­
tet av förra året på plats på KI
i Solna och under handledning av doktoran­
der där. Två och två sätter gymnasisterna upp
sina egenproducerade affischer på väggen och
förbereder samtidigt sina muntliga presenta­
tioner, som de tidigare gjort inför forskarna på
KI. I dag är det klasskamraterna, utvecklings­
ledarna Tobias Lindbom och Lena Jönsson
samt rektor Britta Wikman som ska lyssna på
hemmaplan.
Eleverna Tone Berglund och Venus Haidare
har valt att forska om demenssjukdom och
­inleder sin presentation med en bakgrund:
– Vi har utgått från de fall av demens som
fanns i öppenvårdsregistret i Sverige under
perioden 2001–2011, berättar Venus Haidare.
Hon pekar på affischen som är späckad med
lättfattligt presenterade fakta och förklarar
hur hennes och Tones undersökning bekräf­
tar tidigare forskning, som bland annat visar
att demenssjukdomen alzheimer är vanligare
bland lågutbildade personer än bland dem
med hög utbildning.
Under hela presentationen haglar frågor från
Läraren och utvecklingsledaren
Tobias Lindbom höll i trådarna
under samarbetet med KI.
6
LÄRA #3/2017
publiken. Kan man förebygga demenssjuk­
dom? Varför drabbas fler kvinnor än män när
kvinnorna är mer högutbildade? Närvaron är
total och diskussionen engagerad. Både Tone
Berglund och Venus Haidare tycker att de fått
kunskaper för livet, oavsett vilket yrke de väl­
jer i framtiden.
– Det var jätteroligt, efter två veckor på KI
känner vi oss som experter på demens. Vi läste
forskningsstudier på svår engelska, och det
var jättemycket text. Men vi fick tips och stöd
av vår forskare var vi skulle söka, så det gick
bra, säger Tone Berglund.
För Kungsholmens västra gymnasium blev
öppningen en föreläsning då en forskare från
KI föreläste på skolan vid Innovationsdagarna,
som är en årlig satsning i anslutning till Nobel­
dagarna. Då började rektor tillsammans med
förstelärarna att lägga ut krokar som följdes
upp av möten på KI där man skissade på hur
ett eventuellt samarbete skulle kunna gå till.
Idén gick ut på att avgångseleverna skulle få
chansen att arbeta strikt vetenskapligt och få
en inblick i hur forskare arbetar och vad som
ligger bakom evidensbaserad kunskap. Resul­
tatet blev över all förväntan.
– Detta har gett våra elever en otrolig in­
blick i praktisk forskning där de har fått delta i
allt från klassiska laborationer till datasimule­
ring, säger Tobias Lindbom.
Projektet inleddes med att klassen träffade
de forskare på KI som hade tackat ja till att ta
emot gymnasisterna. På första träffen presen­
terade forskarna sina egna vitt skilda forsk­
ningsområden och eleverna kunde välja ämne
utifrån eget intresse. De blev snabbt varse att
den vanliga bilden av naturvetenskaplig forsk­
ning inte alltid stämmer. Tålmodig bearbet­
ning av data i vanlig kontorsmiljö med näsan
över datorn är minst lika vanligt som vita
rockar, provrör och försök i labb.
Venus Haidare (till vänster) och Tone Berglund presenterar vad de har kommit fram till i sin ministudie.
Det blev doktoranden Nika Seblova på Aging
Research Center på KI som handledde Tone
Berglund och Venus Haidare i jakten på kun­
skap om demenssjukdom. Hon hade förberett
tre miniprojekt som skulle lämpa sig för hen­
nes adepter, men allra först handlade det om
en introduktion till hur vetenskapligt arbete
går till i verkligheten.
– Första dagarna fick de läxor och de fick
lyssna på en podd för att lära sig mer om
demens. Det var viktigt för mig att lyssna på
tjejerna och att skapa projekten utifrån deras
eget intresse, så att arbetet skulle ha ett värde
för dem, säger Nika Seblova.
Hon visade hur man arbetar med att ta fram
och bearbeta data, och gymnasisterna fick
lära sig hur man kan göra en presentation för
publik. Att tålamod och ihärdighet är viktiga
egenskaper för en forskare, liksom nyfikenhet,
blev uppenbart för eleverna.
– De fick helt enkelt se mitt liv som dokto­
rand, så de följde också med mig på semi­
narier och vi läste forskningsartiklar som vi
diskuterade.
Nika Seblova säger att det svåra var att veta
vilken nivå eleverna befann sig på och hur hon
själv skulle matcha den för miniprojekten som
skulle klaras av på två veckor.
– Men det var inga problem. Både jag och
mina kolleger blev överraskade av att eleverna
var så mogna och kunde formulera så bra
­frågor. Jag är väldigt stolt över dem och de
resultat som de nådde fram till.
Också rektor Britta Wikman bekräftar att projek­
tet överträffade förväntningarna och hon menar
att det befäster skolans inriktning mot en forsk­
nings- och vetenskapsbaserad undervisning som
de vill ska genomsyra hela verksamheten.
Så har det inte alltid varit. Kungsholmens
västra gymnasium är en skola som vuxit fram
ur ett vård- och omsorgsprogram utan egen
identitet och utan egen permanent skolbygg­
nad, berättar Britta Wikman.
– Det har varit en riktig klassresa. Från att
ha varit tynande och nedläggningshotat har
programmet på sex år fått ett mångdubblat
söktryck som resulterat i en ökning av elever
med flera hundra procent.
– Samtidigt har vi etablerat både natur­
vetenskapsprogrammet och samhällsveten­
skapsprogrammet samt språkintroduktion.
Alla elever har lika hög status hos oss och de
möts i alla sammanhang, säger Britta Wik­
man.
Hon tror att en anledning till vård- och­
omsorgsprogrammets ökade popularitet är att
det numera ger högskolebehörighet, en annan
att man marknadsför möjligheten att därmed
kunna göra karriär inom vården.
– Till hösten är vi en skola med 950 elever,
varav 320 på vård- och omsorgsprogrammet.
I och med att vi nu också har fått fina perma­
nenta lokaler på Campus Konradsberg, har vi
alla förutsättningar att bygga vidare på våra
idéer, säger Britta Wikman. n
Det var jätteroligt,
efter två veckor
på KI känner vi
oss som experter
på demens.
LÄRA #3/2017
7
PROGRAMMERING I SKOLAN
PROGRAMMERING I SKOLAN
De tar digitala sjumilakliv
dem ska eleverna få robotar att förflytta
sig enligt direktiven. Andra elever häm­
tar surfplattor i ett skåp för att arbeta
med form och färg. De ska använda ett
geometriskt pussel gjort av olikfärgade
träklossar och skapa en virtuell bild i
surfplattan, med hjälp av programme­
ring.
– Vi arbetar med olika appar och pro­
gram. Eleverna väljer fritt vad de vill
göra, förklarar Lars Jansson, som har job­
bat i många år som pedagog på skolan.
Eleverna Sara Remaeus och Gabriella
Ahlqvist i årskurs 2 sitter med robotar
i form av små bilar som har knappar på
taket, knappar som indikerar rörelser
framåt, bakåt eller åt sidan. Det gäller
att komma på hur man ska programme­
ra – eller trycka – för att robotarna inte
ska ge sig ut i terrängen utan hålla sig på
vägen.
– Det är jätteroligt att tänka ut hur
man ska lösa en uppgift och hur roboten
ska gå, säger Sara Remaeus.
Lars Jansson och hans kolleger på
fritis tog själva initiativet till att få i gång
programmering i verksamheten och
det föll i god jord hos skolledningen,
som just hade fått en ny rektor med stor
­entusiasm för att driva digitaliseringen
i skolan.
Det är inte så märkvärdigt utan egent­
ligen bara ett nytt sätt att förmedla infor­
mation, tycker skolledningen. Härom­
veckan informerade Ulrica C
­ olliander till
exempel sina medarbetare på ett betyd­
ligt mer kreativt sätt än det traditionella.
– I stället för att skicka ut en fil med
text till personalen fick de se mig i en
filmsnutt där jag pratar, sittande under en
svamp i skogen, säger hon och skrattar.
Att sitta under en svamp är möjligt
genom att använda en specialgjord, grön
tavla som används till att skapa olika
bakgrunder där handlingen i en film kan
utspela sig. Den virtuella miljön hämtas
via en app.
Mats Edlund säger att satsningen på digi­
talisering har gått fort på Karlbergs skola
eftersom det fanns ett så stort intresse
både hos skolledning och personal. På
kort tid har skolan tagit sjumilakliv. Kol­
legialt lärande gör det möjligt för alla att
lära sig lite om allt, kunskaper som se­
dan går att bygga vidare på. Många har
även gått kortare externa utbildningar.
– Vi har också workshoppar på våra
personalmöten där vi delar kunskaper
och vågar pröva nytt tillsammans. De
som varit på kurser och utbildningar
delar med sig och det blir ett gemensamt
lärande som man direkt får användning
för i sitt arbete, säger Ulrica Colliander.
Mats Edlund pekar på lekfullheten,
alla lär sig något för att sedan själva
kunna gå vidare. Det gäller att skapa
intresse för att ha en grund att stå på när
programmeringen tar plats i den obliga­
toriska undervisningen nästa år.
– Våra elever ska ut i arbetslivet på
2030-talet. Vilka yrken finns då? Det
är vår uppgift att förbereda dem för en
framtid som vi egentligen inte vet något
om i dag, mer än att alla kommer att be­
höva digital kompetens. n
MARIANNE HÜHNE VON SETH
FOTO: ULRICA ZWENGER
FOTO: ULRICA ZWENGER
Sara Remaeus och Gabriella Ahlqvist
hjälps åt att styra robotarna mot rätt
mål, här tillsammans med pedagogen
Lars Jansson.
Hon heter Ulrica Colliander och började i
Karlbergs skola hör till de grundskolor
i staden som kommit allra längst när
det gäller programmering i under­
visningen.
Navet är fritidshemmet där näs­
tan alla elever väljer att jobba med
­programmering.
Den lilla skolan i den stora staden.
Så kallar Karlbergs skola sig och det
stämmer bra. 225 elever går i förskole­
klass eller årskurs 1–3 mitt i Vasastan,
där skolgården är omgiven av vanliga
­bostadshus. Skolan är rankad högst i
Stock­holm för sin satsning på program­
mering på fritis.
8
LÄRA #3/2017
En av avdelningarna heter Birka och
är integrerad med fem klassrum i stiftel­
sen Birkagårdens fastighet med mer än
hundraåriga anor. De gamla lokalerna
med prång och labyrintartade vindling­
ar skapar en illusion av en stor och triv­
sam lägenhet.
Det är här som eleverna nästan varje
dag har chansen att programmera. I hal­
len möts de av fyra valmöjligheter som
sitter uppsatta på ”plupptavlan”. I dag
kan de välja mellan skapande, pingis,
gympa och programmering.
Efter att ha snabbkollat alternativen
glammar eleverna iväg till aktiviteter­
na. De flesta väljer att programmera. I
klassrummet, som också är programme­
ringsverkstad, träffar de pedagogen Lars
Jansson, som arbetar i årskurs 2 och på
fritidshemmet.
Han delar ut ”uppdrag” till eleverna,
uppdrag som de får genomföra med
hjälp av surfplattor, appar och en verk­
tygslåda med programmeringsmate­
riel som skolan fått låna på Medioteket.
Uppdragen är nödvändiga för att skapa
struktur och en naturlig början och slut
på miniprojekt som ska kunna avslutas
samma dag.
I dag har Lars Jansson lagt ut mattor
med påtryckta Sverigekartor och på
höstas. Ett av hennes mål är att Karl­
bergs skola ska ligga långt fram inte bara
när det gäller programmering.
– Vi måste hänga med och vara en
modern skola, och då är digitaliseringen
självklar. Det sammanföll dessutom med
lärarnas önskemål, så det var bara att
sätta i gång, säger Ulrica Colliander.
Hon och biträdande rektor Mats Ed­
lund illustrerar sina tankar genom att
visa en kort film som elever i årskurs 1
har gjort. Filmen presenterar skolans
sportlovsaktiviteter i snabba klipp med
hjälp av en app som både lärare och elev­
er använder. Och filmar, ja det gör man
med kameran i en vanlig surfplatta.
Pedagogen Niklas Rydén kollar med eleverna Vendela Åslev Berglund och Wilma Rasmusson hur
inspelningen framför den gröna skärmen blev.
LÄRA #3/2017
9
KRÖNIKA
ILLUSTRATION: MIA NILSSON
VI VAR DÄR
SIGNERAT: AGNES GERNER
Skulle Noor gilla den här?
A
Det lärande fritidshemmet
Det är nätverksträff för fritidshems­
lärare, fritidspedagoger och skolledare
i Högalidsskolans aula. Representanter
från skolor i område 6, Skarpnäck och
Södermalm, träffas för andra gången i
år för erfarenhetsutbyte och kollegialt
samarbete.
– Vid den förra träffen pratade vi om
vikten av att synliggöra goda exempel,
men också om vilket stöd man tror sig
behöva. Deltagarna fick sitta i grupper
och diskutera styrkor och utvecklings­
områden. Av detta har vi gjort en sam­
manställning som ligger till grund för
dagens arbete, berättar Anette Karlsson,
samordnare för fritidshem i Stockholms
stad.
Tillsammans med kollegerna Susan­
ne Aspling och Andreas Qvist är hon
anställd för att under tre års tid vara ett
stöd i skolornas utvecklingsarbete.
Just nu inriktar sig de tre på att doku­
mentera och kvalitetssäkra goda exem­
pel på hur man kan arbeta med fritids­
10
LÄRA #3/2017
hemsverksamhet. I det arbetet spelar
deltagarna i de sammanlagt sju nätver­
ken i staden en viktig roll. De bidrar med
exempel som kommer att samlas i ett
digitalt stödmaterial, Fritidshemmens
hus, som ska inspirera och vara till hjälp
i verksamhetsutvecklingen. Här kommer
att finnas något för alla, högutbildad
som outbildad.
Huset är uppbyggt av olika våningsplan
där normer och värden utgör takvåning­
en och organisation och förutsättningar
för verksamheten är själva h
­ usgrunden.
Här kommer att finnas exempel på
arbetssätt, mallar, dokument, filmer,
bilder, artiklar med mera. Samt olika
typer av inspirationsmaterial och aktuell
forskning för den som vill fördjupa sig.
Vid dagens nätverksträff får deltagar­
na välja ett område i huset där de kän­
ner att de har något att tillföra. I någon
timme sitter sedan de 30 deltagarna i
mindre grupper och berättar och bollar
idéer.
– I min grupp har vi pratat om olika
lärmiljöer. Exempelvis hur vi ska få till en
bra miljö när skolan och fritidshemmet
delar på samma lokal. Erfarenheter från
de här träffarna tar jag med mig hem och
diskuterar på vår skola, berättar C
­ arina
Wickert Sjöqvist, nätverks­ledare och
­pedagog på Tullgårdsskolan på Söder­
malm.
Också Jeanette Åström, lärare mot
­fritidshem på Mariaskolan, tar upp frågor
från nätverksträffarna med personalen
på sin skola. De båda berättar att för när­
varande handlar mycket av mötena med
personalen på den egna skolan om att
sätta sig in i läroplanen. Den innehåller
en nyskriven del som förtydligar fritids­
hemmets uppdrag som komplement till
skolan.
– Vi som arbetar på fritidshemmen har
ju redan praktiken, det är teorin vi behö­
ver stärka; att få mer fokus på hur läran­
det sker, säger Jeanette Åström.
Till sin hjälp har de Skolverkets kom­
mentarmaterial som ger en bredare och
djupare förståelse av texten i den ny­
skrivna delen av läroplanen.
– Alla som arbetar på fritidshemmet
är med och går igenom kommentarma­
terialet, säger Carina Wickert Sjöqvist.
– Hos oss jobbar vi också med syste­
matiskt kvalitetsarbete, till exempel med
elevinflytande. Vi behöver utveckla hur
vi gör eleverna delaktiga i verksamhe­
ten, säger Jeanette Åström och får med­
håll av Carina Wickert Sjöqvist.
I Högalidsskolans aula avslutas nätverks­
mötet med att de olika grupperna
redo­visar vad de samtalat om. Tankar
rörande allt från organisatoriska och
praktiska lösningar till mer didaktiska
spörsmål blir viktiga bidrag till utform­
ningen av Fritidshemmens hus.
– Huset kommer att presenteras i sep­
tember på Stockholm Waterfront, det år­
liga mötet för alla som arbetar på Stock­
holms stads fritidshem, säger Anette
Karlsson. n
INGELA ÖSGÅRD
lla skolbibliotekarier
med självrespekt har
en egen skattkammare.
Kanske inget bräddfyllt
Joakim von Anka-valv,
men i alla fall en hylla
eller ett skåp där allting är nytt och
skimrande orört. En förtrollad plats,
full av förväntan och jultomteglädje.
Det är där vi gömmer nyförvärven; de
splitternya böcker som ännu inte har
lånats av en enda människa. Böcker som
praktiskt taget vibrerar av längtan efter
att få sina pärmar uppbrutna.
Min entusiasm delas måhända inte
av samtliga elever, men de allra flesta
tycker att det är speciellt att vara den
första som lånar en ny bok. Inte bara för
att den är alldeles fläckfri, varken plågad
av mandarinkladd eller hundöron, utan
framför allt för att ingen annan i hela
skolan har läst den. Det är magiskt att
vara den första som träder in i en helt
ny värld. Tänk att kliva in i garderoben
i ”Häxan och lejonet” i tron att där bara
finns gamla vinterkappor, eller att ta
tåget från perrong nio och trekvart till­
sammans med Harry Potter och knappt
veta namnet på slutstationen.
Jag jobbar på en så pass liten skola att
det går att hålla rätt bra koll på elever­
nas läspreferenser (eller, för den delen,
aversioner), och när jag köper böcker till
biblioteket har jag ofta specifika elever
i åtanke. Mina inköpslistor är indelade i
avdelningar, med rubriker som ”Moha­
med et al” och ”Kicki o co”. Det är lättare
(och roligare) att fråga sig huruvida
Noor skulle gilla en viss bok än om den
passar för fyrorna. Det innebär också
att jag, utan att korsa fingrarna bakom
ryggen, kan säga ”den här köpte jag just
för din skull!”, vilket ofelbart leder till en
lätt rodnande och synbart smickrad elev.
Jag har ett tydligt minne från min
egen skoltid, förmodligen från mellan­
stadiet (det verkar osannolikt att det
skulle ha varit på låg- eller högstadiet,
eftersom jag varken hade på mig mina
blåvitrandiga hängselbyxor eller mina
för-tajta-för-att-andas-Filippa-K-jeans).
Ett alldeles nytt, vitaktigt solsken ström­
made in över skolbiblioteket, och jag
stod handfallen framför en bokhylla. Jag
hade en vag idé om vad jag var ute efter
(i dag tror jag att något av Maria Gripe
hade passat perfekt), men jag hade ingen
aning om var det stod att finna, och det
fanns ingen som kunde komma till min
undsättning. I efterhand har jag insett
att det faktiskt fanns en bibliotekarie
där, men att hon måste ha varit uppta­
gen med annat än att hjälpa eleverna att
hitta böcker.
Som tur är tror jag att den sortens
skolbibliotek blir alltmer sällsynta. Skol­
biblioteksplanen är tydlig med att alla
elever har rätt till ett välfungerande bib­
liotek, bemannat av en fackutbildad bib­
liotekarie, och glädjande många skolor
inser att biblioteket spelar en central roll
för elevernas läs- och språkutveckling.
När jag träffar mina skolbibliotekskol­
leger förundras jag alltid över deras en­
gagemang, entusiasm och idérikedom.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur
annorlunda min egen skolgång kunde
ha blivit om jag hade mötts av en sådan
bibliotekarie den där dagen, när jag stod
framför hyllan i vårljuset och förgäves
längtade efter en bok att uppslukas av.
AGNES GERNER ÄR POET OCH BIBLIOTEKARIE
PÅ SÖDERHOLMSSKOLAN
LÄRA #3/2017
11
SAMTALET
SAMTALET
”Lärarna sätter
tonen i klassen”
Jämlika skolklasser är bra för elevernas hälsa, medan stora
skillnader i status är skadliga, även för elever med hög
­status. Det visar sociologen Ylva B Almquists forskning.
— Hierarkiska klasser har mer mobbning. Och att se
mobbning, och kanske vara delaktig, påverkar hur man ser
på sig själv och omvärlden.
TEXT: KATARINA BJÄRVALL
L
FOTO: ULRICA ZWENGER
Ylva B Almquist är docent
i sociologi vid Stockholms
universitet.
12
LÄRA #3/2017
judet av skola ekar genom trapp­
hallen på gamla Sveaplans gym­
nasium. Slamrande dörrar i stål
och glas, klapprande steg nerför
de breda kalkstenstrapporna. Det
är ekon från byggnadens tid som
läroverk och gymnasium fram till 1987 och
kanske också framtidens ljud. Det vita huset
vid innerstadens nordvästra gräns – uppfört
1936 och typiskt för funktionalismen – är en
av de byggnader som utbildningsförvaltning­
en spanar på när fler skollokaler behövs.
Men än så länge är det universitetsstuden­
ter som låter, för huset är hemvist för flera
institutioner vid Stockholms universitet.
På Chess (Centre for Health Equity Studies)
arbetar Ylva B Almquist, docent i sociologi,
med en rad olika forskningsprojekt. Bland
annat ett som utforskar vuxenlivet för barn
som omhändertogs av myndigheterna för
över 50 år sedan och där framgång i sko­
lan är en viktig skyddsfaktor. De som klarar
grundskolan lever flera år längre än de som
inte gör det.
Det Ylva B Almquist allra helst fördjupar sig
i är statusskillnader inom skolklasser. Varför
blir vissa elever mer omtyckta, vilken påver­
kan har positionen i klassen på personernas
liv som vuxna och vad kan lärare göra för att
motverka hierarkier?
Vilka personliga ingångar har fått dig att vilja
fördjupa dig i det här ämnet?
– När jag var liten hade jag väldigt svårt att
förstå samspelet i klassen. Jag hade ett par
nära vänner och när de var borta så gav det en
sårbarhet. I femman eller sexan började jag
koppla de där relationerna till status och se att
vissa var mer populära. Den insikten påverka­
de hur jag såg på mig själv, på omvärlden och
på vad jag trodde var möjligt. Sedan när jag
kom till högskolan och började läsa sociologi
insåg jag att det här är något som mer eller
mindre alla tänker på och som det hade gjorts
studier på i 50 år. Då kände jag behov av att
utforska det. Och nu, med egna barn, blir det
aktuellt igen när jag hör hur de pratar om vän­
nerna i klassen eller förskolegruppen. Relatio­
ner är centrala i de flesta människors vardag,
oavsett hur gamla de är.
– Skolan är kanske det största sociala expe­
rimentet någonsin. Man tar ett gäng barn och
sätter dem i ett rum och tänker att de lär kän­
na varandra och så lär de sig saker. Men alla
som har jobbat på en arbetsplats, eller som har
haft vänner, vet ju att det inte funkar så. Grup­
per lever sitt eget liv. Vuxna accepterar inte
det, vi har arbetsplatsenkäter och personal­
representanter och skyddsombud. Medan
elever lämnas åt sitt öde. Ja, det är klart att
det finns lärare, kuratorer och skolsköterskor, >>
LÄRA #3/2017
13
SAMTALET
SAMTALET
– Allt som har med skolanpassning att göra,
som betyg och social och kognitiv förmåga,
har betydelse.
Så det är inte så att plugghästar får låg status?
– Det finns den aspekten också. Men särskilt
för elever med låg status är det en skyddsfak­
tor att vara duktig i skolan. Det är inte säkert
att man mår bättre under skolgången, men det
går bättre för en i livet. Och så spelar person­
ligheten in, så att till exempel blyghet är kopp­
lat till låg status. Det gäller också elever som
är aggressiva eller har svårt att sitta still.
Vilken roll spelar utseendet?
– Det är ovanligt att vi forskare har den
t­ ypen av information, men förmodligen spe­
lar det roll. Sambandet är nog starkare med
den upplevda populariteten än med verklig
­kamratstatus.
– Generellt kan man säga att kamratstatus
är en indikator på sådant som både har att
göra med elevens egenskaper och med upp­
växten som helhet, men också med samman­
hanget, hur klassen funkar, hur arbetet leds
och hur hierarkiskt det är på skolan. Det finns
skolklasser som har en platt hierarki, där det
är få som har låg eller hög status och de flesta
är däremellan, och så finns det andra klasser
som är jättehierarkiska. Kontexten är viktig.
Vad är det som avgör hur starka hierarkier som
uppstår i en klass?
>> och de ser nog ganska mycket av vad som på­
går i klassrummen och på rasterna. Men de
har inte den stabila dialogen med eleverna om
relationer. De har ju andra uppdrag.
En metod som används för att mäta status i din
forskning är att eleverna får nämna sina tre bäs­
ta vänner i klassen. De som nämns av flest anses
ha högst status. Hur stor andel av eleverna blir
inte nämnda av någon?
– Det varierar mellan klasser, men runt tio
procent.
Det gör nog ont i många att läsa om de här elev­
erna, trots att det är kvantitativ forskning med
tusentals elever och alltså ganska abstrakt. Hur
kommer det sig att temat vänskap är så känslo­
mässigt laddat?
– Det ligger i människans biologi att vilja
känna sig accepterad och omtyckt. Vi behöver
andra för vår överlevnad, det är väldigt svårt
att klara sig ensam. Så när man släpps fri från
föräldrarna och ska klara sig själv i det nya
sammanhang som skolan utgör måste man
bottna, annars är det en skräckupplevelse.
Vad innebär egentligen begreppet status i din
forskning? Är det just att ha många vänner?
14
LÄRA #3/2017
Barn med fördel­
aktiga uppväxt­
villkor tenderar att
ha högre status i
skolan.
– Elever med hög status är sådana som
­ ndra litar på, som är omtänksamma och helt
a
enkelt schysta. Det är ofta, men inte alltid, de
som väljs som till exempel k
­ amratstödjare.
Det kallas kamratstatus, alltså den grad i
­vilken man är omtyckt och accepterad.
Men omtyckt och accepterad är ju inte samma
sak? Man kanske accepterar klassens bossigas­
te tjej, men man tycker inte om henne?
– Nej, precis. Det finns två parallella typer
av status. Den andra typen, som kallas upp­
levd popularitet, utgörs av dem som hörs mest,
som kanske röker och dricker alkohol och har
pojk- eller flickvänner. De båda typerna sam­
spelar ibland men inte alltid.
Hur förhåller sig kamratstatus till socioekono­
miska resurser?
– Det finns ett ganska starkt samband. Barn
med fördelaktiga uppväxtvillkor – där föräld­
rarna har hög utbildning, hög inkomst eller
ett prestigefyllt yrke – tenderar att ha högre
status. Men även i skolklasser där alla har den
bakgrunden finns det ofta ändå de här hierar­
kierna.
Vad är det i så fall som avgör?
– Jag tror att det har att göra med lärarna,
de sätter tonen för samspelet i klassen. En
­tolerant och öppen attityd i klassen och i sko­
lan som helhet bidrar förmodligen till mer
jämlika klasser. En strikt auktoritär hållning
har inverkan åt andra hållet.
– Vi har ett skolprojekt, där vi har skick­
at enkäter till alla högstadielärare och
gymnasie­lärare i Stockholms stad, och där
har vi sett att lärarnas arbetsmiljö, och särskilt
vad de använder sin tid till, är jätteviktig för
lärarnas hälsa. Och nu kopplar vi lärarnas
svar till elevernas svar i Stockholmsenkäten
som Stockholms stad har hand om. Vi tror att
hur lärarna mår, hur deras arbetsmiljö ser ut
och hur skolan är strukturerad även påverkar
elevernas hälsa.
– Sedan måste man komma ihåg att status
styrs av normer, och normer varierar mellan
olika samhällen och olika länder. I Storbritan­
nien har man ofta skoluniform och då kanske
inte kläderna får samma betydelse för statu­
sen. Och så finns det förändringar över tid.
Rökning till exempel, det har blivit otroligt
mycket mer stigmatiserande jämfört med för
50 år sedan. Men konsekvenserna av att ha låg
status är ganska oföränderliga.
Mobbning är makt.
Den som mobbar
har högre status än
den som blir utsatt.
Och där visar din forskning att elever med låg
status löper större risk att drabbas av ohälsa. Är
det den låga statusen som ger ohälsa? Eller har
en del av eleverna med sig ohälsa redan när de
börjar skolan?
– Allt hänger samman genom hela livet.
Man har med sig en del in i positionen från
början, men det tenderar sedan att förstärkas.
Har man dålig hälsa så tenderar man att få
lägre status, men att vara i den positionen ger
också avtryck på ens identitet, till exempel om
man börjar röka och dricka eller ta droger, om
man utbildar sig och vad man väljer för yrke
– allt sådant som spelar roll för hälsan intensi­
fieras. Eller också har man tur och kan bryta
en dålig hälsa genom att förbättra sin status­
position, även om det är ovanligt.
Det låter som om det handlar om självkänsla?
Att den låga statusen bidrar till att man inte
tycker att man är riktigt värd att sköta sin hälsa?
– Absolut. Det är inte så sällan som män­nis­
kor hör av sig till mig och berättar att de tydligt
kan härleda sin situation i livet nu som vuxna
till sina känslor från barndomen, kanske av att
ha varit mobbade. Eller kändisar som berättar
att de var mobbade som barn – det lämnar ett
så otroligt starkt avtryck i livet.
Men då har de ändå blivit framgångsrika. Finns
det ett omvänt samband också? Det sägs ju att
de som är töntar på högstadiet blir de coola tio
år senare. >>
LÄRA #3/2017
15
SAMTALET
– Det där är lite väl mycket önsketänkande.
Ingen studie har vad jag vet specifikt under­
sökt kamratstatus i vuxenlivet, men jag skulle
tro att de som var töntar eller nördar sällan
får riktigt hög status. Fast lågstatuspositionen
kan ge en resiliens, en motståndskraft, i ett
meritokratiskt samhälle.
SAMTALET
>>
När man läser den här typen av sociologisk eller
socialpsykologisk forskning så blir man funder­
sam över orsakssambanden. Hur jobbar ni för
att förstå vad som är hönan och ägget?
– Det är alltid lika svårt att se vad det är som
skapar resultaten. Det vi kan göra är att upp­
täcka mönster. I våra större datamaterial an­
vänder vi speciella statistiska analysmetoder
där vi kan se i vilken riktning ett samband går.
Och med hjälp av intervjuer och deltagande
observationer kan vi lära oss mer om det so­
ciala livet i skolklasser och koppla det till våra
mätningar av kamratstatus i samma klasser.
Hur samspelar mobbning med status?
– Det är ju en läskig tanke för vem som helst
att man skulle hamna i skolklassens utkant,
och då kan det framstå som ett bättre alterna­
tiv att mobba andra. Mobbning är makt. Den
som mobbar har högre status än den som blir
utsatt.
Det leder tanken till ett viktigt resultat av din
forskning, nämligen att konsekvenserna av att
gå i en klass med stora statusskillnader är nega­
tiv för alla, även för dem med hög status. Kan du
förklara det?
– Grupprocesserna i hierarkiska klasser är
skadliga. De klasserna har mer konflikter, mer
konkurrens och mer mobbning. Att se mobb­
ning, och kanske själv vara delaktig, påverkar
hur man ser på sig själv och omvärlden. Den
höga status som man kanske får blir inte lika
mycket värd.
16
LÄRA #3/2017
På Facebook, Snap­
chat och Instagram
visas en selekterad
bild upp som får det
att framstå som om
allt är möjligt för
alla andra.
– Har man en skola där konkurrens, till ex­
empel om betyg, är en stark faktor så skapar
man ett sämre socialt klimat. I klasser som är
mindre hierarkiska är det mer fokus på sam­
arbete, och det vet man är en viktig faktor för
skolframgång. Bättre relationer i en klass gör
alltså att eleverna presterar bättre.
Men då undrar man över ambitionerna att för­
söka öka likvärdigheten mellan skolor genom
att få elever från socioekonomiskt utsatta om­
råden att gå i skolor i andra områden. Eftersom
socioekonomiska resurser är en viktig faktor
bakom kamratstatus kanske det finns en risk att
sådana klasser blir mer hierarkiska?
– Det är sant att elever från socioekono­
miskt gynnade förhållanden generellt har
­högre kamratstatus. Men för det första kan vi
se att många fler faktorer spelar in. Och för det
andra kan en mer blandad elevsammansätt­
ning, rätt hanterad, bidra till att öka förståel­
sen för allas likheter och olikheter. Det finns
forskning, till exempel av Johan Koskinen och
Sten-Åke Stenberg, som visar att elever från
missgynnade förhållanden presterar bättre i
blandade klasser, samtidigt som elever från
gynnade förhållanden inte presterar sämre.
Det har ju hänt mycket sedan 50-talet. Mitt in­
tryck är att det finns en större medvetenhet om
de här frågorna i dag och bättre insatser mot till
exempel mobbning. Stämmer det?
– Ja, det stämmer och det är jättebra. När
vi har varit ute på skolor på senare år och bett
eleverna att välja tre kamrater så är det inte
helt ovanligt att de vägrar. De tycker inte att
det är okej att välja ut klasskompisar på det
sättet. Mycket av det sättet att tänka kom­
mer från antimobbningsprogrammen. Och
medvetenhet är det första steget mot föränd­
ring, så på så sätt är det fantastiskt. Men det
kan finnas hierarkier under ytan ändå. Dem
kommer man inte åt genom att bara reducera
mobbningen.
– Samtidigt har det hänt andra saker paral­
lellt som inte är positiva, till exempel ökning­
en av psykisk ohälsa. Jag tror att det handlar
om ökade krav på unga i dag. Medierna och
samhället trycker ut bilden av den amerikan­
ska drömmen, att man kan bli vad man vill
bara man anstränger sig tillräckligt. Många
kan det, men inte alla. Det finns ett begränsat
antal som kan bli världskända artister och det
finns ett begränsat antal platser på olika ut­
bildningar. Det blir väldigt hårt när man kom­
mer till insikt om det.
– Vi gjorde en studie för ett par år sedan på
Stockholmselever för att försöka förstå käl­
lorna till deras stress, och det var just förvänt­
ningarna, de egna och från lärare och föräld­
rar, tillsammans med jämförelser. Att veta vad
alla klasskompisar har i betyg är stressande,
att känna sig som att man är den enda som
inte lyckas. Särskilt för många flickor bygger
självkänslan på att de presterar. Det är vanligt
speciellt i storstäderna, och det är ofta de flick­
orna som har väldigt hög status. De ska pre­
stera inte bara när det gäller skolaspekterna
utan även socialt.
– Det är svårt att greppa hela problemati­
ken kring barns och ungas psykiska ohälsa.
Skolan är en fantastisk plats för att förbättra
barns levnadsvillkor, men det är inte den enda
platsen. Attityder, människosyn, självkänsla
och identitet byggs upp hemma också, delvis
innan barnet börjar skolan. Och där når man
inte in på samma sätt.
En arena som har tillkommit är ju Internet.
­Vilken roll spelar nätet?
– Förmodligen en extremt stor roll. Internet
blir ännu en arena där kampen om status utspe­
las, och det gör att det inte går att gömma sig nå­
gonstans. På Facebook, Snapchat och Instagram
visas en selekterad bild upp som får det att fram­
stå som om allt är möjligt för alla andra.
– Samtidigt vet jag ju att det finns många
barn och unga som har problem IRL, i skolan
till exempel, men som har ett jätterikt liv på
nätet. Men skolprestation kommer in i bilden
där också, för det är viktigt att kunna uttrycka
sig bra. Och jag har inte hittat några studier
som visar att de digitala sammanhangen kan
kompensera långsiktigt för negativa upplevel­
ser i skolan. Det är ändå skolklassen som är
kärngruppen.
En annan förändring är att elevens eget ansvar
för sitt lärande har ökat. Har det medfört en
större social utsatthet?
– Jag vet inte, men många studier visar
att mycket eget arbete och problembaserat
­lärande gynnar dem som är vana vid den ty­
pen av uppgifter hemifrån. Det kan vara sam­
ma sak när det gäller relationer. Vet eleven
inte hur man bygger relationer så blir allt som
gör att man lämnas åt sitt eget öde negativt.
Barn är som vuxna; när de har mycket att göra
vill de ta den väg som ger maximal utdelning
för minsta möjliga ansträngning. Det behövs
någon som strukturerar skoldagen.
Hur ska det göras?
– Jag tror att det behövs en social läroplan.
Inte nödvändigtvis lika formaliserad som den
faktiska läroplanen, men att man pratar om
social kompetens på skolorna.
Vad ska den sociala läroplanen innehålla?
­Livskunskap?
Lärare vill slippa
vara rastvakt,
kurator, polis,
studievägledare
och fredsmäklare
mellan föräldrar.
– Det kanske inte ska kallas livskunskap,
men det är viktigt att fundera över hur man
till exempel kan göra grupparbeten till ett
läro­tillfälle för sociala relationer. Det måste
finnas lärandemål för det.
Vilka ska de målen vara?
– Att respektera varandras olikheter, det
tror jag är grundstenen.
Men det ingår ju i värdegrunden, som den
­formuleras i läroplanerna.
– Men det är sidoprodukter, det är inte det
som fokuseras. Vad jag skulle vilja göra är
att ge eleverna verktyg. Och det kan göras
genom antimobbningsprogram. Alla meto­
der som har en helhetsansats kan fungera –
metoder som inte gör relationerna till bara ett
elev­problem eller ett lärarproblem eller ett
ledningsproblem. Och jag är inte säker på att
lärarna ska ta ansvar för det. Som läget är nu
så är det kanske skolhälsovården.
Vad är det första du skulle bestämma om du
blev utbildningsminister?
– Jesus Christ vad svårt! Men jag skulle ge
alla skolor resurser för att anställa lärarassis­
tenter. Administrationen är överallt i dag. Och
våra studier visar att lärare vill slippa vara
rastvakt, kurator, polis, studievägledare och
fredsmäklare mellan föräldrar. Om de slapp
sådant skulle de få mer tid och ork att jobba
med det sociala samspelet. n
LÄRA #3/2017
17
MIN SKOLA
MIN SKOLA
VENDELA BARCK, 19
ÖSTRA REALS GYMNASIUM
FOTO: MARC FEMEN IA
”Efter studenten
ska jag ta ett
sabbatsår”
”Mina tre år på Östra Real har varit
fantastiska. Att läsa ekonomipro­
grammet med inriktning entrepre­
nörskap har varit otroligt lärorikt och
givande för mig. Jag har också haft
förmånen att få använda mig av mina
kreativa sidor på skolan. Lärarna är
oerhört professionella och det har
bidragit till att jag fått bra kunskaper
i alla de spännande ämnen jag läst,
vilket känns tryggt inför mina kom­
mande studieår.
Grundskolan gick jag i Saltsjöba­
den. Redan i årskurs 3 började jag
­arbeta med organisationen Friends,
något jag fortsatt med på Östra Real
och därigenom deltagit i skolans
­arbete mot mobbning. Sista året har
jag arbetat mycket med Ung företag­
samhet (UF) och fått möjlighet att
driva företag på kursen Entreprenör­
skap och företagande. Min grupp har
drivit ett företag som heter Student­
kassen, där vi tillsammans med nät­
butiken Matsmart har tagit fram en
matkasse med överskottsmat för stu­
denter. I den regionala UF-tävlingen
gick vi vidare till SM. Under mina år
här har jag fått värdefulla kunskaper
om de flesta aspekter när det gäller
företagande, från juridiska frågor,
ledarskap och organisation till beräk­
ning av nyckeltal.
Sport och träning har alltid varit
ett stort intresse för mig. Därför är
jag jätteglad över att ha haft idrott
och hälsa under två år. Under hela
gymnasietiden har jag fått möjlighet
att praktisera ett par veckor i taget på
olika företag, som jag valt själv. Tack
vare det har jag fått testa olika yrken
som intresserar mig. Efter studenten
ska jag ta ett sabbatsår, sedan ser jag
fram emot att studera igen. Åren på
Östra Real har varit över förväntan.
Jag valde rätt skola!” n
BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS
18
LÄRA #3/2017
LÄRA #3/2017
19
SKOLAN I SAMHÄLLET
VI VAR DÄR
Att få föräldrarna att inse skolans bety­
delse för deras barns framtid och göra
Östbergaskolan till deras självklara skol­
val — det är rektor Bassem Jerbis mål.
Dit har han inte nått än, men en bra
bit på vägen. I det stenhårda föränd­
ringsarbetet spelar samverkan på alla
plan en avgörande roll.
Ett påvert centrum i en stadsdel med
ekonomiskt svaga invånare, präglad
av arbetslöshet, ungdomskriminalitet,
droghandel och skadegörelse. Och en
skola som länge dragits med dåligt rykte.
Det är en dyster bild som Bassem Jerbi,
rektor på Östbergaskolan, målar upp av
stadsdelen med samma namn, som trots
sin geografiska närhet till innerstaden
ligger isolerad uppe på höjden, granne
med Årstafältet men omgiven av bru­
sande trafikleder.
Men det är bara halva bilden. Den an­
dra innehåller hans beskrivningar av allt
det målmedvetna arbete som pågår för
att förändra området till en attraktiv och
trygg plats att bo och leva på. I det arbe­
tet har Östbergaskolan en given roll.
Ett formellt samverkansarbete mellan
de boende och en rad olika instanser på­
går sedan ett år. Stadsdelsförvaltningen,
skolan, fritidsgården, det kommunala
bostadsbolaget, Kulturskolan, polisen,
Fryshuset, ÖCC (Östberga Community
Center) och flera andra aktörer drar sitt
strå till stacken för den efterlängtade
omvandlingen.
Skolans medverkan har bland annat
inneburit att den öppnat sina lokaler för
andra. Idrottshallen används av ÖCC
och Kulturskolan som har sin under­
visning i lokalerna. I matsalen samlas
boende, politiker, tjänstemän och andra
engagerade för samverkansmöten och
diskussioner på kvällstid.
Samverkan med Sisab har resulterat
i en ny konstgräsplan och en uppiffad
skolgård.
– Bassem Jerbi är en engagerad r­ ektor
och det betyder mycket, konstaterar
Björn Jouchims som är Sisabs förvaltare
i området.
20
LÄRA #3/2017
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
Så fick skolan gott rykte
Östbergaskolan har haft en
given roll i arbetet med att
förändra stadsdelen till en
attraktiv och trygg plats.
Här rektor Bassem Jerbi
(till vänster) och läraren
Marcus Jonerholm.
breven snyggare och då läser fler, kon­
staterar Marcus Jonerholm.
Han arbetar på skolan sedan fem
år och är nytillsatt utvecklingslärare i
­pedagogiskt ledarskap och god lärande­
miljö i klassrummet. Han berättar också
om de populära föräldrafrukostarna som
lockar dem som inte brukar komma till
de traditionella mötena.
– Och så har vi ett Instagramkonto.
Det är väldigt populärt, även bland elev­
erna. Jag lägger upp foton där åtmin­
stone någon gång varje dag. Det ger
”instant information” till föräldrarna
och gör det lättare för dem att veta vad
de kan prata med sina barn om vid mat­
bordet hemma, säger Marcus Jonerholm.
Bassem Jerbis mål är att Östbergaskolan
Men lekredskap och ny fotbollsplan i
all ära, det räcker inte för att få bukt med
det dåliga rykte som skolan sedan länge
dras med. Många föräldrar som har möj­
lighet placerar sina barn i andra skolor.
Trots att majoriteten av de boende i om­
rådet är infödda svenskar, har mellan 85
och 90 procent av eleverna utrikesfödda
föräldrar. Många av dem har en syn på
sin egen roll, på skolan och skolplikten
som skiljer sig från den officiella och lag­
stiftade syn som präglar svensk skola.
Till skillnad från i innerstaden, där
det ibland upplevs som ett problem att
föräldrar lägger sig i för mycket, tän­
ker många föräldrar här att ”det fixar
skolan” och engagerar sig mindre i sina
barns skolgång, berättar Bassem Jerbi.
– Men det är med dem som vår sam­
verkan är absolut viktigast. Vårt mål är
att få föräldrarna medvetna om skolans
betydelse för deras barns framtid och vi
vill få dem delaktiga i sina barns utveck­
ling, säger han.
ska bli det självklara valet för de boende
i området, men dit är det en bit kvar.
– Tidigare var skolans dåliga rykte
berättigat. Men i dag är inget i det ryktet
längre sant. De som väl börjar här tycker
att skolan är underbar, säger han.
Sophie Duke Hamberg, som är föräld­
er på skolan, bekräftar hans utsaga.
– Jag jobbar själv i skolans värld och
tycker att relationen mellan skolan och
hemmet är nästan avgörande för hur det
går för barnet i skolan. Det Östberga­
skolan lyckats med är att de möter för­
äldrarna på så många sätt. Instagram,
veckobrev och gemensamma frukos­
tar känns mycket roligare än bara ett
föräldra­möte på hösten. Det gör att vi
blir insatta i vad våra barn jobbar med
och kan ha naturliga samtal om detta.
– Östbergaskolans undervisning håller
hög kvalitet och mina två söner kommer
hem glada och fulla av lärlust varje dag,
säger Sophie Duke Hamberg. n
HELENE LUMHOLDT
Därför arbetar skolan på flera plan för
att få med sig föräldrarna. I det arbe­
tet används allt ifrån grillkvällar till
­veckobrev.
– Jag använder presentations­
appen Sway som ingår i stadens Office
365-plattform. Med den blir vecko­
Sisab står för Skolfastigheter i Stockholm
AB. Företaget äger och förvaltar 600
förskolor, grundskolor och gymnasieskolor
i Stockholm.
”Högre krav på
rektorerna i dag”
I en rymlig lokal med högt i tak i Slakt­
husområdet sitter grundskolerektorer
från hela Stockholm och vässar sina
kunskaper i digitalt lärande.
— Ni får en kvart på er att komma
överens om skolans inriktning för att
använda den digitala tekniken!
Nyss har utbildarna delat in dem i grup­
per om fyra. Varje grupp utgör lednings­
gruppen för en fiktiv skola. Skolorna har
fått lite olika förutsättningar i fråga om
till exempel läge, storlek och digitala
resurser.
För skolledarna gäller det att samtala
och samarbeta för att få ihop gruppen.
På en kvart, och med stöd av exempel
från en annan fiktiv skola, lyckas grup­
perna formulera var sin digital inrikt­
ning som presenteras och diskuteras.
Det är tredje gången rektorerna träf­
fas på utbildningen i digitalt lärande
som genomförs av Lin Education. Den är
obligatorisk för Stockholms stads samt­
liga cirka 130 grundskolerektorer och
sker vid fem tillfällen under 2017. Mellan
träffarna har de hemuppgifter att göra.
Rektorerna är uppdelade i fyra grupper
beroende på vars och ens digitala kun­
skaper: från grundläggande till avan­
cerade. De går olika dagar och dagens
grupp är den avancerade.
Ann-Marie Taylor, förändringsleda­
re på utbildningsförvaltningen, finns
också med på kursen. Hon berättar att
för­valtningens utbildning är en förbere­
delse inför den nya skolplattformen som
ska kunna användas av både pedagoger,
vårdnadshavare och elever.
Det är också en förberedelse för GSIT
2.0, Stockholms stads nya generation
för IT-service, som är betydligt mer
flexibel än den gamla. Skolans val­
möjligheter blir större både när det gäl­
ler produkter och tjänster. Dessutom
väntas en nationell IT-strategi; redan
i april 2016 lämnade Skolverket sitt
förslag till regeringen om hur en sådan
skulle kunna se ut.
– Alla skolor ska ha bra förutsätt­
ningar för att driva den digitala resan
och det ställer högre krav på rektorerna.
Den nya digitala satsningen ger större
valfrihet och ökad tillgänglighet. Rekto­
rerna måste kunna göra strategiska val
utifrån skolans digitala vision, fastslår
Ann-Marie Taylor.
Under kaffepausen konstaterar
­Carina Lucas, rektor på Björnboda­
skolan och Sörgårdsskolan, att den
­större valfriheten när det gäller ITtjänster och verktyg, och den snabba
utvecklingen på området, ställer högre
krav på henne.
– På den här utbildningen kan jag få
inspiration från annat håll till hur vi ska
organisera oss runt det tekniska och det
pedagogiska. I dag går allt så snabbt att
det knappast finns någon forskning att
luta sig mot.
Kollegan Deirdre Cronin Olsson från
Gubbängsskolan håller med.
– Utbildningen ökar min kompetens
att leda den digitala utvecklingen. Här
kan jag få stöd i att planera och fatta rätt
beslut.
Carina Lucas berättar att IT-gruppen
på hennes skola ligger i startgroparna
för digitaliseringen av det pedagogiska
arbetet och den nya skolplattformen.
– Det är lättare att få med sig lärare i
dag. Vi har ju alla blivit mer digitala och
interaktiva i vardagen med sådant som
mobiltelefoner och appar.
Den här utbildningsdagen innehåller
också mer konkret information om GSIT
2.0: Vad finns att välja på när det kom­
mer till utrustningen? Hur ska skolan
göra rätt val och när bör valet ske?
Två träffar återstår i höst. Till 2018
ska rektorerna vara tillräckligt förbe­
redda för att leda skolan med den nya
skolplattformen och den nya generatio­
nens IT-service. n
INGELA ÖSGÅRD
LÄRA #3/2017
21
EN SKOLA FÖR ALLA
EN SKOLA FÖR ALLA
Skratt och kramar är viktiga inslag i
vardagen hos specialpedagogerna på
Fenix. Berivan Tasci kramar om Oliver
Tekin från årskurs 4 som varit extra
snabb med sin matteuppgift i dag.
Fram­
gångs­
sagan
Fenix
Malin Mileblad och Berivan Tasci driver resurscentret Fenix på Slättgårdsskolan där många
elever som haft det svårt hittar tillbaka till lusten
att lära. I fjol utsågs de till Årets lärarlag i Stockholms stad.
22
LÄRA #3/2017
LÄRA #3/2017
23
EN SKOLA FÖR ALLA
EN SKOLA FÖR ALLA
komma i tid och få rutiner. Så fort det fung­
erar ska de tillbaka till skolan. Det framhåller
vi redan från början, fastslår Berivan Tasci.
Varje fredag är det utvärdering: alla elever
och de båda specialpedagogerna samlas runt
bordet i det stora arbetsrummet där vi sitter.
Under veckan har alla haft något mål att upp­
nå; allt från att komma iväg på slöjdlektionen
till att klara ett prov.
– På de här mötena får eleverna själva be­
skriva sin vecka, både positivt och negativt.
När de märker att vi varken värderar eller
­hotar så slappnar de av och vi kan lyfta fram
också svåra frågor. Det blir inte så laddat och
det går att erkänna att man har problem. Dess­
utom får man se att alla andra också har något
att jobba på, berättar Malin Mileblad.
– På utvärderingen ger vi även vår bild och
fyller på med information från andra berörda
pedagoger. Slutligen sätter vi upp nya mål som
vi utvärderar veckan efter, fortsätter B
­ erivan
Tasci.
TEXT: INGELA ÖSGÅRD
FOTO: ULRICA ZWENGER
L
okalen är knappast märkvärdig: en
vanlig lägenhet i bottenvåningen
på ett höghus i Bredäng någon kilo­
meter från Slättgårdsskolan. Här
huserar specialpedagogerna Malin
Mileblad och Berivan Tasci, och
innan­för väggarna sker underverk nästan
varje dag. Elever som tappat sugen får tillbaka
motivationen och lusten till lärande.
De har båda jobbat på Slättgårdsskolan
länge och även med de elever som har det
­riktigt svårt.
– Men vi upptäckte att alla våra åtgärder
inte gav tillräcklig effekt. På den stora skolan
var det väldigt svårt att bryta mönstret. Det
blev hela tiden tjafs och bråk med de här elev­
erna, en hackig skolgång och ingen kontinui­
tet, berättar Berivan Tasci.
Malin Mileblad fortsätter:
– Så vi bestämde oss för att flytta på oss och
hittade den här lokalen samma dag som vi tog
beslutet. Strax efter det ringde vi rektorn.
Hon gav klartecken och till att börja med
valde de ut sju elever från årskurs 8 och 9 som
hade det riktigt svårt. De som bara stundtals
fanns i skolan och inte skulle bli behöriga till
gymnasiet.
– Men innan vi tar ut elever som får gå hos
oss pratar vi alltid med föräldrarna. Det är A
och O att ha en nära relation till dem så att de
finns med i processen, betonar de.
Tredjeklassaren Adam Dia
visar lådan med pyttesmå
djur. Eleverna får välja var
sitt efter utvärderingen på
fredagarna. Var fjärde gång
blir det en biobiljett.
Varje fredag ringer de också till föräldrarna
De här vårdnadshavarna har ofta enbart nega­
tiva erfarenheter av skolan. Deras enda kon­
takt med skolan är påringningar när deras
barn har ställt till med något.
– Vår uppgift är att hjälpa eleverna utan att
misskreditera föräldrarna. I samtalet både
med dem och med eleverna måste vi lyfta
fram det som behöver förändras. Vi får inte ha
någon dold agenda, understryker de båda.
– Du brukar prata om att vi måste ta hän­
syn till vad de här eleverna har i sin ryggsäck,
­säger Malin Mileblad vänd till sin kollega.
– Ja, det är väldigt lätt att vi bara fyller på
säcken och talar om hur tung den är, i stället
för att se efter vad den innehåller: ”Varför blev
det så här?”, svarar Berivan Tasci.
– I början måste vi ställa rimliga krav: ”I dag
kom du i tid, vad bra!”, ”Fint att du kom ihåg
att ta med gymnastikkläderna”, fyller Malin
Mileblad i.
24
LÄRA #3/2017
När vi hade
utvärdering så
kände jag mig
faktiskt som
Einstein.
Olika elever kräver olika, påpekar de båda.
Det gäller att hela tiden vara flexibel. Vissa
elever är varje dag på Fenix tillsammans med
de båda specialpedagogerna och läser olika
ämnen. Andra kanske bara kommer två eller
tre dagar i veckan och är i den egna klassen
resten av tiden. Och de praktisk-estetiska äm­
nena har eleverna alltid på Slättgårdsskolan.
De båda specialpedagogerna är också
förste­lärare och har kontakt både med lärare
och med andra elever. Mycket viktigt är att
redan från början göra klart för föräldrar och
elever att Fenix inte är någon slutstation.
– Hos oss får eleverna en dusch, kort och
intensiv. Vi hjälper dem med skolarbetet, att
och berättar om veckan. Dessutom träffar de
eleven tillsammans med vårdnadshavaren
­regelbundet för utvärdering. I början varan­
nan vecka, sedan en gång i månaden eller
­utifrån behov.
Berivan Tasci konstaterar att utvärdering­
arna också bäddar för att eleverna möter och
stödjer varandra.
– Plötsligt kommer saker upp till ytan som
hänt under veckan. Någon kan säga: ”Berätta
vad som hände på eftis som du sa till mig!”.
Malin Mileblad tar fram en låda med
pyttesmå djur i plast: apor, tigrar, zebror,
­surikater …
– För några av eleverna är det viktigt med
en sådan här belöning vid utvärderingen. Vid
det fjärde tillfället bjuder vi dessutom på en
biobiljett.
Ett mått på att de båda s­ pecialpedagogerna
lyckats är att alla nior som gick på Fenix förra
läsåret blev behöriga till gymnasiet. Men
kanske är betygen trots allt sekundära. Först
måste någonting annat hända. Och här sker
under nästan varje dag, intygar de.
– Vi kan vara i rummet och någon av elev­
erna säger något eller gör något som får oss
att titta på varandra med samma tanke: ”Nu
hände det något med den här eleven!”, säger
Berivan Tasci.
– Eller någon kan storma in och berätta att
något han eller hon föresatt sig att göra har
gått i lås. Det är magiskt att vara med när en
ung människa bestämmer sig för att bryta ett
mönster. Det ger oss energi att fortsätta det
här arbetet, säger Malin Mileblad.
Runt ett bord i rummet bredvid sitter tre av
Fenix elever och jobbar.
– Jag får hjälp med det mesta och har höjt
alla mina betyg. Just nu håller jag på med eng­
elska, berättar Lisa Gulkoovskeya i årskurs 6.
– När vi hade utvärdering sist så kände jag
mig faktiskt som Einstein, tillägger hon och
ler.
– Vem är Einstein? undrar Adam Dia från
årskurs 3 som sitter mittemot med sin matte­
bok.
– Han var ett geni, svarar Lisa Gulkoovs­
keya och googlar fram ett foto på en lipande
Einstein och visar Adam Dia, som skrattar åt
bilden.
– Jag får hjälp med att förbereda mig till
­nationella provet. I skolan var det mycket
bråk, det är lugnare här. Nu går jag här tre
gånger i veckan, berättar han.
– Berivan och Malin kan sitt jobb. Man får
hjälp med det mesta och det känns lugnt och
bra att vara här, intygar Oliver Tekin från års­
kurs 4, som också håller på med sin mattebok.
Vi ger aldrig upp.
Du kan komma
tillbaka och
lyckas i skolan,
även om vägen
dit känns lång.
Och ryktet går. Även mellan eleverna.
– De blir förebilder för varandra och vet att
det blir resultat när de kommer hit – att det
går att tvätta bort stämpeln av att vara ett
hopplöst fall, säger Berivan Tasci.
Och Malin Mileblad fyller i:
– Framgångssagor behövs. Det är viktigt
att visa eleverna att vi aldrig ger upp. Du kan
komma tillbaka och lyckas i skolan, även om
vägen dit känns lång. n
”Det känns bra att vara här och
jag har höjt alla mina betyg”,
säger Lisa Gulkoovskeya från års­
kurs 6, här flankerad av special­
pedagogerna och förstelärarna
Berivan Tasci och Malin Mileblad.
LÄRA #3/2017
25
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
PROFILEN
PROFILEN
Han försöker få
eleverna att förstå
Kunskaper om Förintelsen är ­viktigare
än någonsin. Därför tar historie­läraren
Fredrik Brohlin med sina elever till
­Polen, där de får besöka Auschwitz,
Birkenau och Krakóws getto.
— Jag vill göra dem till kompetenta
historiska vittnen, säger han.
Fredrik Brohlin är lärare
på Spånga gymnasium.
Tidigare i år prisades
han för sitt arbete med
att sprida kunskap om
Förintelsen.
26
LÄRA #3/2017
Hur kunde det hända? Den frågan ledde
Fredrik Brohlin till universitetsstudier i
historia vid Linköpings universitet där
han så småningom tog en lärarexamen.
Sedan 15 år är han lärare i historia och
samhällskunskap på Spånga gymna­
sium. Frågan om hur Förintelsen kunde
äga rum utgör en grundpelare i hans
lärargärning.
– Förintelsen är det mörkaste kapit­
let i den europeiska historien. Det som
hände i Tyskland och Polen var att det
mänskliga värdet var noll för en grupp
människor. De hade absolut inget värde.
Antingen arbetade de ihjäl sig eller så
skulle de avrättas. Det måste vi lära av,
säger Fredrik Brohlin.
Med tiden blir Förintelsen alltmer av­
lägsen. Fredrik Brohlin har stött på elev­
er som aldrig hört talas om Auschwitz.
– Tiden går och människors minnen
bleknar. I dag, 70 år efteråt, kan man
fundera på i vilken utsträckning lärare
tar upp Förintelsen i sin undervisning.
Jag tycker inte själv att jag gör det i den
omfattning som krävs, säger Fredrik
Brohlin.
Då gör han ändå förmodligen fler
än de flesta, framför allt genom åter­
kommande resor till Polen med elever.
Nyligen fick han stiftelsen Michael A.
Frieds lärarpris för sitt arbete med att
sprida kunskap om Förintelsen.
LÄRA #3/2017
– Det var stort för mig och jag är stolt
över priset. Michael A. Fried var gift
med Hedi Fried. Båda deporterades till
Auschwitz från staden Sighet i Ungern,
överlevde och kom till Sverige.
När eleverna på Spånga gymnasium
­reser till Polen är Auschwitz en av platser­
na de besöker. Resorna började på Fred­
rik Brohlins initiativ för två år sedan.
– Jag hade rest till Kraków tre gånger
på egen hand och besökt platserna innan
jag kände mig redo att guida elever. För­
sta året sökte jag stipendier och andra
donationer för att bekosta resan, efter­
som skolan då hade stora underskott.
Ett vandrarhem i Kraków utgör basen
för de tre dagarna i Polen. Första dagen
ägnas åt Auschwitz, där man först måste
gå en guidad tur. Efter lunch tar Fredrik
Brohlin med eleverna in på egen hand.
– Andra dagen besöker vi Birkenau.
Där guidar jag både utanför och i lägret.
Det är det största lägret, enormt stort. En
brutal plats. Den tredje dagen besöker
vi Krakóws getto på förmiddagen och
förintelselägret Płaszów på eftermid­
dagen. Det är det man kan se i filmen
”Schindler’s list”.
När han talar om Förintelsen växlar
han mellan kalla fakta och de mänskliga
och moraliska perspektiven.
– Jag vill att mina elever ska bli
kompetenta historiska vittnen. För att
kunna förstå den här tiden måste vi
förstå o
­ ffren och hur de agerade, men
vi ­behöver också förstå förövarna. Vad
drev dem och hur tänkte de? Sådant
­arbetar vi mycket med på kvällarna.
Schemat under resan är späckat med
besök, samtal och övningar i grupp.
– Det räcker inte med att besöka plat­
serna, man måste bearbeta erfaren­
heterna tillsammans. Reaktionerna är
väldigt olika. Vissa elever börjar gråta
medan andra har svårt att ta in vad de
ser och att känna något alls.
Alva Tangfelt och Veronica Lengquist
läser tredje året på naturvetenskaps­
programmet och var med på resan i
höstas.
– Mitt starkaste minne är när vi åkte
buss från Birkenau. Det var en tom käns­
la. Jag hade en bok och en podd med
mig, men det spelade ingen roll. Det var
så mycket att ta in. Hur ska man gå vi­
dare efter det? säger Alva Tangfelt.
För Veronica Lengquist ledde resan
till att hon fick reda på mer om sin egen
bakgrund.
– När jag var i Polen fick jag veta att
min gammelfarfar hade varit polsk
krigsfånge i Auschwitz. Jag visste att han
hade varit på ett koncentrations­läger,
men inte att det var Auschwitz. Det kom
så mycket närmare då, säger hon.
Både Alva Tangfelt och Veronica Leng­
quist menar att resan har gett dem
­insikter som de kommer att bära med sig
i livet.
– Jag vill veta mer om vad som hände
och har ett intresse som jag inte hade
tidigare. I framtiden tror jag att jag kom­
mer att läsa fler vittnesberättelser, säger
Alva Tangfelt.
Veronica Lengquist gör kopplingar
mellan sina historiska kunskaper och
nutiden.
– Jag ser att det finns liknande proces­
ser i världen i dag, som att en d
­ iktator
kan komma till makten eller hets >>
LÄRA #3/2017
27
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
>> mot vissa folkgrupper. Det är som en
­varningsklocka.
På dagens lektion i historia s­ tuderar
klassen hur Hitler kom till makten.
­Fredrik Brohlin har gett dem i uppgift
att utifrån ett antal källor ta ställning till
om det skedde lagligt och demokratiskt.
Medan eleverna läser utdrag ur bland
annat ett dekret, en dagbok och en lag­
text skissar Fredrik Brohlin upp några
viktiga beståndsdelar för demokrati
på tavlan: fria val, yttrandefrihet, fri
­opinionsbildning, föreningsfrihet, rätts­
säkerhet, att majoriteten bestämmer och
mänskliga rättigheter.
– Kan vi ta vår uppfattning om demo­
krati i dag och applicera den på Tyskland
1933? frågar han.
En elev räcker upp handen och menar
att man inte kan det. Fredrik Brohlin
fördjupar elevens resonemang och går
sedan vidare till den fullmaktslag som
gav Hitler all makt. Han kan inte låta bli
att nämna folkomröstningen i T
­ urkiet
för några dagar sedan, då president
Fredrik Brohlin diskuterar Hitlers maktövertagande med utbytesstudenten Arlyss Hays och
­Karl-Johan Hedenström.
­ ecep Tayyip Erdogans maktbefogen­
R
heter stärktes.
– Jag gör ingen jämförelse mellan
­Erdogan och Hitler, men att ge en p
­ erson
ökad makt kan vara farligt. Vad som
hände i Tyskland vet vi. Hitler tog all
makt och blev diktator.
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
FREDRIK BROHLIN
Aktuell: Arrangerar resor till Förintelsens platser. Fick stiftelsen Michael A.
Frieds lärarstipendium för att ha spridit
kunskap om Förintelsen.
Gör: Undervisar i historia och samhällskunskap på Spånga gymnasium.
Bor: Sundbyberg.
Gillar: Öppenhet.
Ogillar: Rasism.
På lediga stunder: Fotograferar och
tränar dotterns fotbollslag.
Läser: Just nu ”Utrotningens år
1939—45” av Saul Friedländer.
Bästa lärarminne: När elever tackar
och berömmer min undervisning. Det
är stort!
28
LÄRA #3/2017
ENKÄT
ATTRAKTIV ARBETSGIVARE
Under de 15 år som Fredrik Brohlin har
varit lärare upplever han att hans ämnen
har blivit viktigare.
– Historia och samhällskunskap ska
hjälpa eleverna att förstå den historiska
utvecklingen och samhället i dag. Jag
tänker mycket på att nationalismen är
på framfart i Europa och Sverige, och
att vi ser starka tendenser att dela upp
­samhället i ”vi” och ”dom”.
– Ett stort problem i dag är segregatio­
nen och att elever med olika bakgrund
inte möts. Om man vill bekämpa extrem­
nationalistiska åsikter är segregationen i
skolorna ett jätteproblem, säger Fredrik
Brohlin och menar att det enda som kan
bryta den är att slopa det fria skolvalet.
Han har själv stött på elever med
extrema åsikter, även om det är ovan­
ligt. Just nu går han en distanskurs vid
Göte­borgs universitet om hur man mö­
ter elever med fascistiska eller extrem­
nationalistiska åsikter. Han arbetar även
tillsammans med Raoul Wallenbergakademin i frågor som rör mänskliga
rättigheter och ledarskap.
Fredrik Brohlin framhåller att man
måste arbeta på lång sikt med elever
som har odemokratiska värderingar och
helst även inkludera familjen.
– I klassrummet har de här eleverna
redan erfarenheter av att vara outsiders
och stämplade. De gillar det. Utmaningen
är att få in dem i samhället och få dem att
dela de demokratiska värderingarna.
Att bygga upp och utveckla deras
­empatiska förmåga är en annan sak han
ständigt arbetar med.
– Empatin byggs upp i mötet med
och förståelsen för en annan m
­ änniska.
­Genom att konfronteras med olika
­moraliska dilemman kan man bättre för­
stå vilka beslut andra människor fattar.
Han återkommer till Förintelsen och vad
man kan lära av den.
– Den första insikten är att vi som
­lever 2017 inte är annorlunda än de
människor som levde 1941–45. Vi skulle
kunna utföra samma handlingar under
vissa förutsättningar. Det måste man
förstå. De som gjorde det var inga mons­
ter, de var människor.
– Den andra insikten är att vi behöver
reflektera över vilka förutsättningar som
kan få människor att mörda barn, kvin­
nor, män och gamla människor. Det gäl­
ler att se vad som händer i samhället och
världen i dag och kunna se likheter med
det som hände i Tyskland på 30- och 40talet, att vara vaksam på det.
Fredrik Brohlin gör en paus och ser sig
omkring.
– Det tredje är att våga agera på det
man vet. Att inte stillatigande titta på
utan agera utifrån sina goda värdering­
ar. Det är det Förintelsen kan lära oss. n
ANNELIE DREWSEN
”Vi har gjort avtryck”
”When you are lärare” intog Sett­
mässan i maj och lockade många in
i fotoautomaten med skyltar som
”Världens bästa jobb”, ”Bli lärare” och
”Be cool, stay in school” i händerna.
I livepoddsändningen samsades
lärare med utbildningsministern och
skådespelare från kortfilmerna.
Nu närmar sig finalen av ”When you are
lärare”, vårens rekryteringssatsning på
filmer och poddar och annat material i
sociala medier. Under Settdagarna på
Kistamässan var intresset stort.
– Våra medarbetare pratade med nästan
700 besökare. De flesta var positiva och
ville veta mer. Många passade på att fota
sig i automaten, och förhoppningsvis
delade de bil­derna i sociala medier, säger
kommu­nikationschef Sofia Oliv.
Även livepodden lockade mycket folk
på plats och sändes också direkt på Face­
book. Många av frågorna kom från pu­
bliken eller via Facebook. I podden hörs
utbildningsminister Gustav Fridolin,
skådespelare från When you are lärarefilmerna, skolborgarrådet Olle Burell,
utbildningsdirektör Tony Mufic, lärarna
Jannike Kohinoor och Camilla Askebäck
Diaz.
Har ”When you are lärare” gett önskat
resultat?
– Vi har flera positiva siffror så här
långt i satsningen. Över 100 000 film­
Hur kan man locka
fler till läraryrket?
visningar, 8 000 nedladdade poddar,
50 000 sidvisningar på whenyouare­
lärare.se för att nämna några. Pedagog
Stockholms jobb- och karriärsidor har
ökat med 2 600 unika sidvisningar jäm­
fört med förra året. Vi har helt klart gjort
avtryck, säger Sofia Oliv.
Pia Malm, lärare,
Gärdes­skolan
— Vi måste bli bättre
på att lyfta fram det
positiva. Ett sätt är att få
medierna att skriva om
alla de bra saker som
händer i skolan, nu är det för mycket fokus
på det negativa. Tar vi väl hand om våra
lärarstudenter kan de också förmedla en
positiv bild av skolan.
Hur utvärderas satsningen?
– Vi mäter aktiviteten i sociala medier
och genomför enkäter med både lärare
och lärarstudenter. På sikt kan vi se om
antalet sökande till lärarutbildningar
och lärarjobb i staden ökar. Det kan vi
självklart inte tillskriva vår satsning helt
och hållet, för mycket annat görs också
inom området, men vi hoppas så klart
att den bidrar till en ökning, säger Sofia
Oliv.
Petra Nordström, lä­
rare, Äppelviks­skolan
— Mer praktik och hårdare koppling till skolan
under utbildningen. Mer
fortbildning och framför
allt att se till att skolans
rykte förbättras. Vi måste visa fördelarna
med yrket, att det är väldigt givande
och roligt. Högre löner skulle också höja
statusen.
Har vi säkrat lärartillgången nu?
– Det är i alla fall ett steg i rätt
riktning. Vi fortsätter arbeta enligt
strategin för kompetensförsörjning där
en breddad bild av skolan är en viktig
del för att locka fler lärare. Vi har nu
ännu fler ambassadörer för läraryrket.
Poddar och filmer håller länge och kan
användas i många olika sammanhang,
säger Annakarin Östlund, chef för
kompetensförsörjningsenheten.n
Helena Palmheden,
lärare, Östra Real
— Det vore bra att
kunna erbjuda en
ledarskapsutbildning
inom lärarprogrammet.
Det kan vara ett sätt att
locka fler att studera till lärare och få dem
att känna att det finns bra karriärvägar.
Som lärare har man verkligen ett roligt
yrke!
MONIKA SIDÉN
Besök whenyouarelärare.se och ta del av
alla seriens filmer och poddar.
FOTO: BJÖRN TESCH
PROFILEN
Camilla Askebäck Diaz, förstelärare på Södermalmsskolan, i samtal med poddvärden Björn
Fridlund från Mariehällskolan under inspelningen på Settdagarna. Till vänster syns Herman Katea,
förstelärare på Kärrtorps gymnasium.
Camilla Petersson,
lärare, Nya Elementar
— Lärarutbildningen
borde vara ännu mer
verklighetsförankrad,
att man kan jobba
samtidigt som man går
utbildningen. All personal i skolan, exempelvis elevassistenter, borde kunna utbilda
sig till lärare parallellt med att de jobbar
inom skolan.
Kicki Röhne, lärare,
Äppelviksskolan
— Högre löner, men
också genom att
jobba för att bilden av
skolan blir mer positiv.
Massmedierna måste
bli bättre på att lyfta fram goda exempel.
Vi som jobbar inom skolan har en betydligt
mer positiv bild än folk i allmänhet. Lärar­
yrket är fantastiskt!
TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS
LÄRA #3/2017
29
INTERNATIONELLT
”Roligare finns inte”
— För mig är detta det roligaste man
kan göra! Man har en otrolig frihet
som lärare. Läroplanen ger mål, men
vägen dit är öppen, säger Cecilia
Westblad, förstelärare i årskurserna
1—3 på Sätraskolan.
Hon säger att hon blev lärare av en
slump. Men som lärarvikarie kom hon
i kontakt med en både erfaren och ny­
tänkande lärare som blev en förebild
och fick stor inverkan på yrkesvalet.
– Hon hade ett varmt sätt att ta sig
an eleverna. Hon lät lärandet och un­
dervisningen ta plats samtidigt som
eleverna fick träna samarbete och
kamratskap.
Cecilia Westblad vill att hennes
elever ska förstå sina rättigheter och
skyldigheter och känna att hon är
på deras sida. När före detta elever
i 20-årsåldern kommer fram och
säger ”Hej Cicci!” blir hon stolt, sär­
skilt när det är någon hon ”stångats”
med.
– För mig betyder det att vi hade en
bra relation och att jag behandlat dem
med respekt.
De didaktiska möjligheterna med
digital teknik intresserar henne. Hon
föreläser ibland om digitala verktyg,
hur man kan arbeta med yngre elever
när det gäller källkritik och hur man
ska vara på nätet.
– Jag vill forma individer som blir
producenter i den digitala miljön och
inte bara konsumerar.
Sätraskolans lågstadium har valt
bort digitala en-till-en-lösningar.
– Två elever på varje surfplatta gör
att de måste prata med varandra om
hur de ska lösa en uppgift. De tränar
på att förklara, samarbeta, ändra sig
och anpassa sig till varandra.
Lärarna arbetar tätt ihop med fri­
tidspedagogerna.
– På många ställen är det ”vi” och
”dom”, här är vi ett team. Jag tycker
att man ska tillvarata alla personal­
gruppers kompetens och allas indivi­
dualitet. När eleverna ska lära sig om
kroppen så tänker jag: faktatexter.
Om eleven i stället vill lära sig genom
att göra en docka i naturlig storlek
med inälvor som man kan plocka ut så
säger fritidspedagogen: javisst!
Cecilia Westblad tror att mer stött­
ning när man är ny i yrket skulle få
fler att stanna kvar i det stora och
komplexa läraryrket. Och en vi-käns­
la i kollegiet gör att man inte blir så
ensam med till exempel föräldrakon­
takter.
– Man kan också behöva mer prak­
tik i början av utbildningen så att man
får en aktuell bild av skolan – som inte
är samma skola man själv gick i. n
ANNEBRITT ULLÉN
FOTO: ULRICA ZWENGER
DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE
TÄVLING
Ökade kunskaper och
personlig utveckling
Ett utbytesprogram mellan skolor i
Indien och Stockholm ska förbereda
ungdomarna för ett framtida yrkesliv i
en globaliserad värld. För några veckor
sedan fick Bromma gymnasium besök
av lärare och elever från Goa.
Redan andra dagen under sitt besök
befann sig de 18 eleverna och de tre
lärarna från Parvatibai Chowgule Col­
lege of Arts and Science i Goa på riktigt
hal is. Bokstavligt talat alltså. Att pröva
skridskoåkning på Zinkensdamms inom­
husrink var ett av flera sätt för de indiska
besökarna att få en inblick i vad den
svenska kulturen kan innefatta.
Under sitt besök bor de hos familjerna
till de elever från Bromma gymnasium
och Tullinge gymnasium som besökte
Indien i november 2016.
Tillsammans har de tre skolorna ska­
pat ett utbytesprogram som ska öka elev­
ernas kunskaper om globaliseringen.
Utbytet ska ha både ett kulturellt och ett
akademiskt perspektiv.
– När vi är här samlar våra elever på
det naturvetenskapliga programmet
in kunskap om den svenska floran och
faunan. I Goa har vi ett tropiskt klimat
så skillnaderna är stora, berättar läraren
Madhavi M. Motankar.
På samma vis arbetar eleverna inom
andra områden med att jämföra indiska
och svenska förhållanden. Sachin Saved
Moraes undervisar i sociologi och hans
elever studerar skillnaderna mellan de
indiska och svenska familjesystemen.
– De gör en liten studie av svenskars
syn på familjen och äktenskapet. En in­
tressant fråga är hur föräldrar uppfost­
rar sina barn i ett land som Sverige, där
religionen har så liten betydelse, säger
han.
Hemma igen fortsätter elevernas jäm­
förelsestudier. På samma sätt arbetade
också de svenska elever som besökte
Indien i fjol.
– Vi var i labbsalar och besökte skol­
mässor i Indien. Men det allra viktigaste
är ändå den personliga utveckling som
ett sådant här utbyte ger våra elever. De
lär sig att vi lever i en värld, säger Kris­
tina Bergmark, lektor i kemi vid Tullinge
gymnasium.
I september kommer nästa grupp in­
diska elever hit, och ett par månader se­
nare är det de svenska elevernas tur att
åka till Indien. För att skapa kontinuitet
i utbytesprogrammet har Bromma och
Tullinge gymnasium tillsammans med
skolan i Goa tecknat ett ”Memorandum
of Understanding”.
– Det är en avsiktsförklaring som ska
ge programmet möjlighet att leva många
år framöver. Även om vi inte alltid har
möjlighet att besöka varandra rent fy­
siskt så kan vi göra det via nätet, säger
Lennart Kågestam, rektor vid Bromma
gymnasium. n
Vi vill berätta om ditt arbete
Cecilia Westblad är förstelärare
på Sätraskolan.
Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som
­kollegerna runtom i stadens skolor borde få läsa om
och inspireras av?
Kontakta redaktionen och berätta vad ni har gjort och
hur det påverkade elevernas lärande — enklast via mejl
till [email protected].
Välkommen!
30
LÄRA #3/2017
HELENE LUMHOLDT

LÄRA
VINN BIOBILJETTER
Läs tidningen och var med och
­tävla. Bland alla som svarar rätt
drar vi tre vinnare som får två
­biocheckar vardera.
Lycka till!
1. Vilket lärosäte har naturveten­
skapsprogrammet på Kungshol­
mens västra gymnasium sam­
arbetat med?
1. Stockholms universitet.
X.Kungliga Tekniska högskolan.
2. Karolinska institutet.
2. Vad är Fenix?
1.Resurscenter på
­Slättgårdsskolan.
X.Fritidshem på Bredängsskolan.
2. Hemvist på Nya Elementar.
3. Hur länge har Fredrik Brohlin
varit lärare på Spånga gymnasium?
1. 10 år.
X.12 år.
2. 15 år.
4. Vad har Vendela Barck, 19, varit
engagerad inom på Östra Real?
1. Ung företagsamhet.
X.Rädda Barnen.
2. Unga liberaler.
5. Vad fördjupar sig forskaren Ylva
B Almquist helst i?
1. Funktionalismen som lärmiljö.
X.Kollegialt lärande på fritidshem.
2.Statusskillnader inom
­skolklasser.
Skicka din tipsrad senast den 22 juni till
[email protected]
eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange
var du arbetar och din hempostadress så att
vi kan skicka biocheckarna om du vinner.
Vinnare i nummer 2/2017 blev Ann
Ardelius, Hässelby Villastads skola, Ebba
Glenngård, Skanskvarnsskolan, och Maria
Petersson, Adolf Fredriks musikklasser. Rätt
rad var 2, 2, 2, 2, 2.
LÄRA #3/2017
31
92 procent fick
önskad skola
Den 15 januari–15 februari kun­
de man söka skola till hösttermi­
nen 2017. I år lämnade 15 106
elever in önskemål om placering,
varav 9 852 till förskoleklass. 92
procent av alla elever och vård­
nadshavare som sökt förskole­
klass har fått någon av sina tre
önskade skolor. Om en skola är
full, gäller i Stockholms stad
den så kallade relativa närhets­
principen sedan 2015. Sedan
förra året använder utbildnings­
förvaltningen ett nytt IT-stöd
som hjälper till med avståndsbe­
räkningar för alla som sökt, vilket
ökar rättssäkerheten i besluten.
Nämnd & Nytt
Redaktör: Mikael Lindberg, 08-508 330 52, [email protected].
FOTO: CALLE HEDRÉN
Nämnd & Nytt
Stockholm blir
miljonstad redan
år 2020.
Stramare regler för
nationella prov
Med anledning av att ett antal prov
otillåtet har spridits den senaste
tiden har Skolverket stramat upp
reglerna kring hanteringen av nationella prov genom att:
• Starkt rekommendera skolor att
påbörja delprovet senast klockan
nio på provdagen.
• Förtydliga att endast rektor kan
besluta om annat provdatum om
det finns särskilda skäl såsom
olyckor, dödsfall eller sjukdom.
• Rekommendera att rektorn utser en administrativt ansvarig
person som ser till så att proven
hålls inlåsta.
• Om förseglingen till proven bryts
dagen innan för att göra anpassningar måste proven omedelbart
låsas in igen.
Skyldighet
­erbjuda lovskola
Regeringen föreslår i proposition
2016/17:156 en skyldighet för
huvudmän att erbjuda lovskola.
Förslaget gäller elever som har
avslutat årskurs 8 eller årskurs 9
och som riskerar att inte nå kun­
skapskraven för betyget E i ett
eller flera ämnen – och därmed
att inte uppnå behörighet till ett
nationellt program i gymnasie­
skolan. Hittills har undervisning
under skollov anordnats av hu­
vudmän på frivillig väg. De nya
bestämmelserna föreslås träda i
kraft den 1 augusti 2017.
32
LÄRA #3/2017
Källa: Lokalförsörjningsplanen 2018—2020
Elever på Bäckahagens skola genomför sina dagliga rörelseaktiviteter som
ger bättre ork och koordination.
Fysisk aktivitet ger
bättre inlärning
Under våren 2017 på­
börjades arbetet med
att alla elever i stadens
grundskolor ska erbju­
das daglig fysisk aktivi­
tet. Bakgrunden är att
forskning tydligt visar
på ett samband ­mellan
fysisk aktivitet och
­inlärning.
Goda exempel finns redan på flera
skolor. På Bäckahagens skola inte­
greras rörelse både i lektioner och
på raster. En annan viktig del är
att stärka skolidrottsföreningar­
Hyrorna för kommunala grund­skolor
i Stockholm beräknas öka med 34
procent till 2021.
Källa: Lokalförsörjningsplanen 2018—2020
nas verksamhet för att skapa fler
organiserade aktivitets­timmar i
skolan. På Sandåkraskolan job­
bar man medvetet med elevledda
idrottsaktiviteter.
Tillsammans med idrottsför­
valtningen har utbildningsför­
valtningen en strategi för de elev­
er som inte uppnår målen i idrott
och hälsa. Utbildningsförvalt­
ningen driver också i egen regi
sedan två år, ett pulsprojekt i ett
tiotal högstadieskolor. Där under­
söks sambandet mellan pulsträ­
ning, livsstil och skolresultat.
Läs mer om Idrott och rörelsesatsningen på pedagog.stock­
holm.se/idrott-och-halsa/.
74%
Andel elever boende
i ­Stockholm som går i
­kommunal grundskola.
Källa: Lokalförsörjningsplanen 2018—2020
Råd mot
diskriminering
upphör
Den 15 juni 2017 upphör
Skolverkets allmänna råd
mot diskriminering och
kränkande behandling att
gälla. Från och med den 1
januari 2017 gäller nya bestämmelser om aktiva åtgärder mot diskriminering
i diskrimineringslagen.
Skollagens bestämmelser om åtgärder mot kränkande behandling har inte
ändrats. När de allmänna
råden upphör att gälla
kommer det att finnas information och vägledning
om arbetet mot kränkande
behandling på Skolverkets
webbplats.
Skolverket avvaktar med
att ta fram nya allmänna
råd till dess att det kommer besked om att flytta
de bestämmelser i diskrimineringslagen som rör
skolan till skollagen. Ändringarna föreslås träda i
kraft den 1 juli 2018 (Bättre
skydd mot diskriminering,
SOU 2016:87).
Nämnd & Nytt
Stor ökning av
nyanlända i
­grundskolan
Lågstadiesatsningen
gav 3 000 ­nyanställda
Nästan 3 000 personer, var­av drygt 1 300 lärare, har nyanställts av skolorna i Sverige
med hjälp av det statliga bidraget i Låg­stadie­­satsningen.
Bidraget har också möjliggjort att låta redan anställda
gå upp i arbetstid. Lågstadie­
satsningen syftar till att på
olika sätt öka lärarnas tid med
eleverna i förskoleklassen och
årskurs 1—3. Den största delen
av bidraget har gått till personalförstärkningar. Det är bidragsomgången 2015/2016
som nu har följts upp av Skolverket.
Femtonåringar ensamma i skolan
Enkätsvar från Pisaundersökningen 2015 som publiceras i en ny rap­
port visar att omkring var femte 15-åring i de berörda länderna känner
sig ensam i skolan, skriver Skolverket på sin webbplats. Rapporten visar
också att endast två av tre elever känner sig hemma i skolan.
För svenska skolor upplever 70–80 procent av eleverna en tillhörig­
het i skolan, och så många som 20–30 procent känner ett utanförskap.
Känslan av utanförskap är störst bland flickor och bland de socioeko­
nomiskt minst gynnade eleverna.
Att påverka ungas attityder och deras bild
av läraryrket tar tid. Vi satsar långsiktigt!
#whenyouarelarare är ett sätt att göra det på.
Tony Mufic, @TMufic
Huvudmän brister i ansvar
Gott mottagande
av nyanlända elever
Skolinspektionen har granskat
skolhuvudmäns mottagande av
nyanlända elever och konstaterar
att många kommuner erbjudit nyanlända elever ett gott mottagande. De flesta granskade kommuner
har tagit emot elever i skolan och
kartlagt deras kunskaper inom två
månader. Det är en ljusare bild än
2009 då Skolinspektionen gjorde
en liknande granskning.
Men granskningen visar ­också
att många kommuner saknar den
bredd, variation och flexibilitet som
behövs för att fullt ut tillgodo­se nyanlända elevers skiftande förmågor, och de flesta granskade skolhuvudmän behöver utveckla sina
arbetssätt för att gynna elevernas
fortsatta utbildning. Skolinspektionen har granskat 26 kommuner,
varav Stockholm var en, samt två
fristående skolhuvudmän.
Skolkommissionen presenterade
den 20 april sitt slutbetänkande
”Samling för skolan – Nationell
strategi för kunskap och likvär­
dighet” (SOU 2017:35). Kommis­
sionens uppdrag var att lämna
förslag som syftar till höjda kun­
skapsresultat, förbättrad kvalitet
i undervisningen och en ökad lik­
värdighet i skolan.
Enligt kommissionen känne­
tecknas dagens skola av allvarliga
systemsvagheter. Detta har lett till
försämrade förutsättningar för en
hög kvalitet i undervisningen, vil­
ket är avgörande för att eleverna
ska kunna nå goda kunskaps­
resultat.
De systemsvagheter som
­kommissionen framför allt pekar
på är:
• sviktande kapacitet och an­
svarstagande hos många huvud­
män,
• för svag kompensatorisk resurs­
fördelning,
• otillräcklig kompetensförsörj­
ning till lärar- och skolledar­
yrkena,
• bristande förutsättningar för
professionsutveckling,
• brister i resultat­information
som försvårar kvalitetsarbetet,
• skolsegregation som leder till
kvalitetsskillnader mellan skolor,
• problem i lärandemiljön och
splittrad och över tid oenig na­
tionell styrning av skolan.
Det drygt 450 sidor långa slut­
betänkandet finns att ta del av
på utbildningsdepartementets
webbplats eller på intranätet.
Barngrupperna i förskolan är de minsta
på 24 år.
Källa: Skolverket
Antalet nyanlända elever i grundskolan i Sverige har ökat med 27
procent, från 62 400 förra läsåret
till 79 400 i år. Nästan åtta procent
av eleverna i grundskolan är nyanlända jämfört med 6,5 procent förra året. Storstadskommunerna har
tagit emot flest nyanlända, men
när hänsyn tas till kommunernas
storlek är det mindre kommuner
som tagit emot proportionerligt
flest i sina skolor. Fördelningen
mellan skolor är också ojämn: tio
procent av landets grundskolor
har tagit emot 43 procent av alla
nyanlända elever.
Andelen med
examen minskar
Läsåret 2016/17 har andelen
lärare i Sverige med pedago­
gisk högskoleexamen minskat
inom nästan alla skolformer
jämfört med läsåret före. Den
största minskningen har skett
inom förskoleklass, grundskola
och grundsärskola. Av de drygt
16 500 lärare, räknat i heltids­
tjänster, som har nyanställts det
senaste läsåret saknar 57 procent
pedagogisk högskoleexamen.
Antalet behöriga lärare, med le­
gitimation i minst ett undervis­
ningsämne, har ökat från totalt
knappt 71 500 heltidstjänster fö­
regående läsår till drygt 73 400 i
år. Men den ökningen har alltså
inte lett till att andelen behöriga
lärare har ökat. Det beror på att
det har nyanställts många utan
pedagogisk högskoleexamen
som varken har eller kan få lärar­
legitimation.
Ny strategi för
Stockholms stad
Kommunfullmäktige beslutade
den 3 april om en strategi för
Stockholm som en smart och
uppkopplad stad. Strategin har
ett unikt fokus på hållbarhet.
Målet med strategin är att via
innovativa digitala tjänster göra
livet enklare för stockholmarna
och skapa det bästa klimatet för
företagande.
LÄRA #3/2017
33
Nämnd & Nytt
Nämnd & Nytt
When you are lärarefilmerna har fått över
100 000 visningar
på Facebook.
34
LÄRA #3/2017
Fyrahundra femteklassare programmerar i Blå hallen.
400 femmor på
­Stadshushacket
Den 28 mars genom­
förde Stockholms stad, i
samverkan med Kodcen­
trum, Stadshushacket
i Blå hallen och Gyllene
salen.
Nära 400 femteklassare, till­
sammans med yrkesverksamma
programmerare, utforskade pro­
grammeringens möjligheter. En
femteklass från varje stadsdel har
valts ut för att jobba med en vän­
klass från en annan stadsdel. Till­
sammans skapade de med hjälp
av programmering en digital be­
rättelse om hjältar.
– Programmering handlar om
att stärka alla elevers självförtro­
ende inför den digitala utveckling­
en. Att förstå hur man påverkas av
vårt digitaliserade samhälle är en
demokratifråga och på Stadshus­
hacket kunde vi bidra till det på
ett kul och lustfyllt sätt, säger Olle
Burell (S), skolborgarråd i Stock­
holms stad.
Klasserna och deras pedago­
ger har haft kontakt både före
och ­efter evenemanget. På så sätt
byggdes broar och nätverk kring
programmering mellan både
elever och vuxna i olika delar av
Stockholms stad. I Gyllene salen
fick lärare från Stockholms stads
skolor också testa programmering
och digitalt skapande tillsammans
med bland annat Medioteket och
Vetenskapens hus.
Hörsel- och syn­
pedagogiska navet
Hörsel- och synpedagogiska navet på Kungsholmens västra gymnasium arbetar för att elever med
hörsel- och synnedsättning ska få
anpassningar i klassrummet och
pedagogiken under sina gymnasieutbildningar. Navet handleder
och stödjer rektorer och arbetslag på skolor som har eller ska ta
emot elever med hörsel- och synnedsättning. De stödjer även vårdnadshavare inför gymnasievalet.
Läs mer om hur du skapar en
bra lärmiljö för elever med hörseloch synnedsättning på Pedagog
Stockholm.
Fram till år 2026
saknas 29 000 lärare
i Stockholms län.
Källa: Kompetensförsörjningsplan
2018—2020
I regeringens vårbudget fö­
reslås 150 miljoner kronor
till introduktionsprogram
vid utsatta gymnasiesko­
lor. Satsningen förväntas
öka andelen elever som
blir behöriga till nationellt
program och ska förde­
las utifrån de behov som
finns hos huvudmännen. I
vårbudgeten föreslås ock­
så en jämlikhetspeng på
500 miljoner kronor för de
grundskolor som har minst
andel behöriga elever till
gymnasiet. Även här för­
delas pengarna utifrån de
behov som finns hos hu­
vudmännen. För försko­
lan anges i vårbudgeten att
statsbidraget för att mins­
ka barngrupperna i första
hand ska gå till förskolor
i områden med svåra för­
hållanden där särskilda in­
satser behövs.
… Mika Metso, borgarrådssekreterare.
Vad gör du på jobbet?
– Vi är två borgarrådssekre­
terare på skolroteln. Mycket av
vår tid går till att ta fram un­
derlag och rekommendatio­
ner till beslut åt borgarrådet
Olle Burell. Vi bereder även
ärenden till kommunstyrel­
sen och kommunfullmäktige
– vilket beroende på antalet
remissinstanser kan ta mer
eller mindre tid. Från början
av sommaren och fram till ok­
tober går en större del av vår
tid till att förhandla och skriva
fram budget. Allt större del går
också till att ha kontakter med
journalister.
Vad är roligast i ditt jobb?
– Att få träffa så många in­
tressanta människor. Allt från
engagerade elever, lärare och
medarbetare på Stockholms
Vad är mest utmanande i
ditt jobb?
– Att snabba lösningar ofta
efterfrågas när det uppstår
problem och utmaningar i
skolan. Ibland finns det goda
grunder för det, men i det sto­
ra hela behöver inte skolan
fler nya snabba reformer utan
en skolutveckling som vilar
på vetenskaplig grund och
med stor tillit till att de som
arbetar inom skolan kan han­
tera utmaningarna u
­ tifrån sin
profession.
Vad gör du på fritiden?
– Jag gillar att resa! Förra
sommaren åkte vi transsibi­
riska järnvägen till Peking och
därifrån vidare genom Kina.
Det var en fantastisk resa. n
MIKAEL LINDBERG
När 2017 års medarbetarenkät har
sammanställts går det att konstatera att drygt 9 av 10 medarbetare
tycker att arbetet känns meningsfullt och en nästan lika hög andel
tycker att de är insatta i arbetsplatsens mål och att de vet vad som
förväntas av dem.
Drygt 8 av 10 medarbetare känner sig respekterade av sina kollegor och nästan lika många anser
att man ställer upp för varandra
när det behövs på jobbet. Stockholms stads personaldirektör Anita Lidberg påpekar samtidigt vikten av att varje enhet tar upp och
pratar om resultaten och fångar
upp utvecklingsområden också.
77%
av stadens anställda
svarade på 2017 års
medarbetarenkät.

Mejla dina tips till
info.utbildning@
stockholm.se
#4
LÄRA 
I nästa
n Lång intervju med Åsa Hirsh om formativ undervisning.
n Hur påverkar den nya skolbiblioteksplanen verksamheten?
n Vi besöker det inkluderande och lärande fritidshemmet.
… och naturligtvis mycket mer.
Ute hos dig 29 september.
Till dess: SKÖN SOMMAR!

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD
Många människor
drabbades direkt
och på plats, men
händelsen påverkar många fler. Inte
minst den som
bor i och runt om
staden. Det är en
händelse som var
och en kommer
att bära med sig.
[email protected]
Utredningen för en nationell biblio­
teksstrategi har i särskilt uppdrag
att undersöka hur skolbiblioteken
kan utvecklas. I en ny rapport konstateras att många års tvärvetenskaplig, internationell forskning
visar att bemannade skolbibliotek
som samspelar nära med ämnesundervisningen kan ge väsentliga
bidrag till elevers ­lärande. Ett stort
antal studier pekar på att väl fungerande skolbibliotek kan innebära
avsevärda bidrag till undervisning
och lärande.
500 miljoner
ska ge fler
behöriga
stads förskolor och skolor till
medarbetare på utbildnings­
förvaltningen, forskare och
ideellt engagerade krafter
som vill vara med och bidra
till en hållbar skolutveckling
i staden. Jag hade möjlighe­
ten att träffa Hans Rosling
innan han gick bort – vi hade
ett samtal om källkritik och
myter inom utbildningspoli­
tiken. Det var ett stort ögon­
blick för mig.
Meningsfullt
för nio av tio
© Maria Jernberg
Skolbiblioteken
en viktig resurs
Vad jobbar du med?
FOTO: PRIVAT
Skolverket har undersökt hur
gymnasielärare upplever de för­
ändringar som gymnasierefor­
men 2011 inneburit. Nio av tio
lärare tycker att de nya ämnes­
planerna gör det tydligt vad un­
dervisningen ska innehålla. 88
procent svarar att ämnesplanen
fungerar lika bra eller bättre som
verktyg för planeringen av un­
dervisningen jämfört med kurs­
planerna. Den upplevda möjlig­
heten att avvika från innehållet i
ämnesplanerna har minskat. En
majoritet av lärarna är överens
om att eleverna bättre förstår
vad de måste prestera för de oli­
ka betygen. Samtidigt anser näs­
tan var fjärde gymnasie­lärare
att elevernas förkunskaper har
försämrats jämfört med före
reformen, trots att antagnings­
kraven höjdes med reformen
2011 för att eleverna skulle vara
bättre förberedda för studierna.
Drygt 3 600 gymnasielärare del­
tog i undersökningen.
FOTO: MIKAEL LINDBERG
Ämnesplaner
tydliggör
undervisningen
Stadsmuseet efterfrågar privata bilder,
konversationer och berättelser från
fredagen den 7 april, då terrorn drabbade
Stockholm. Den som är intresserad kan
bidra på Stadsmuseets webbplats.
LÄRA #3/2017
35
9 oktober – Folkoperan
Kulturutbudsdag för dig som arbetar i förskola och skola.
Kolla på utdrag ur aktuella föreställningar.
Lyssna till inspirerande föreläsningar.
För mer information: pedagog.stockholm.se/kulan