Episteltext
Första Timotheosbrevet 6:7-11
Tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den.
Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika
låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de
dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv
och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom
den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket
lidande. Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant.
Evangelietext
Lukas 12:13-21
Någon i hopen sade till Jesus: ”Mästare, säg åt min bror att dela
arvet med mig.” Han svarade: ”Vem har satt mig till att döma
eller skifta mellan er?” Och han sade till dem: ”Akta er för allt
habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.”
Sedan gav han dem en liknelse: ”En rik man hade fått god
skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag
göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ Han sade: ’Så här
skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag
får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga
till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt.
Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom:
’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på
hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt
sig själv men inte är rik inför Gud.”
Dagens Psaltarpsalm
Psaltaren 49:6-12
Varför skulle jag frukta i olyckans tid, då bedragares ondska
omger mig? De litar till sina ägodelar och skryter med sin
rikedom. Men ingen kan köpa sig fri och betala lösen till Gud.
Att köpa sig fri är dyrt, man kan aldrig betala priset för att få leva
evigt och inte läggas i graven. Man ser att de visa dör, med
dåren och narren går de bort och lämnar sin egendom åt andra.
Graven blir deras hem för evigt, deras boning för alla tider, fast
de haft jordagods i sin ägo.
Jag vet inte
Jag hörde någon säga att man ska jobba riktigt hårt tills man är 35
och sen kan man dra sig tillbaka och leva på räntan man tjänat ihop i
minst 35 år till. Men vad finns kvar om man bara ägnar sig åt jobbet
och inte åt vänner och familj, eller är det de´ man ska ägna sig åt sen?
Går det att ta igen tid och vänskap i efterhand?
Låt oss säga att mannen i liknelsen hade en familj. Barnen var så där
en 6, 8 år. Tillräckligt stora för att förstå och hjälpa till lite, men inte
redo att ta över gården. Antagligen jobbade mannen dyngnet runt.
För att få en god skörd krävs rätt väderförhållanden men även
mycket förarbete och ogräs och ohyrabekämpning. Skörden och det
han ägde kom i första hand och familjen sen. Kanske märkte barnen
knappt att han dött eftersom han aldrig var hemma ändå.
Eller var han ensam och såg till att andra jobbade och gjorde det
tunga arbetet så kunde han själv njuta av vinsten, den goda skörden,
utan att dela med sig till någon
Kanske spelar det ingen roll vem han var. Vad jag tror är att vi alla
kanske känner någon eller vet om någon som lever just på det sättet
som mannen Jesus beskriver. Någon som går in i det han eller hon
äger och har, och det är bara det som räknas. Eller som vi hörde i
episteltexten: Kärleken till pengar är roten till allt ont.
Men det är klart…det är ju så vi uppfostras av medierna idag. Vi kan
läsa om det i bloggar, reklamen. Frihetskänslan i bilreklamen mm
Dessutom matas vi med att vi ska konsumera för att det ska gå bra
för vårt land, för att kronan ska vara stark. Vi behöver konsumera för
att visa upp hur lyckliga och lyckade vi är.
Men är det statusen i prylarna, bilen bostaden som är det viktiga? Är
det inte viktigare att naturen runtomkring fortfarande mår bra. Att
det går att äta äpplena i trädgården, svampen i skogen och fisken i
vattnet.
Jag tror att det går att konsumera och värna om Guds skapelse, men
vi måste göra ett val och kanske blir det mera
…kanske ska jag satsa på att få riktig massage i stället för att köpa en
massagestol
Om vi vågar ändra vårt sätt att leva så ser Gud våran strävan vi är inte
körda som mannen i liknelsen. Jesus har ju dessutom gått i god för
oss när han dog på korset. Det där som vi får påminna oss om i
nattvarden idag. Gud har makt att se till att den värld vi lever i mår
bra. Men det är vi som måste vilja. Det är vårt val om vi vill vara rika
inför Gud eller rika på något annat. Det är ett val vi gör varje dag. Det
är klart att vi hela tiden är på väg genom livets resa. Men det är här
och nu den börjar, precis som i psalmen vi sjöng:
Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem,
den börjar här, den börjar nu, var än den går, den går till Gud
Sara Kjellerhag
