Monitor Tryck som pdf

John Ericsson
1803-89
MONITOR
Schillerinstitutets nyhetsbrev i John Ericssons anda
årg. 25 nr 1
januari 2014
EU: En bankrutt storinkvisitor
EU-ländernas regeringar och massmedia vänder ett blint öga mot ukrainska nynazistiska UNAUSO och Svoboda, och kallar deras mordbränder och attacker på ukrainsk polis och belägring av den
folkvalda regeringens byggnader för revolution. Samma krafter i EU driver en häxjakt på motståndare
till EU här hemma. De drar alla motståndare till EU och EU:s fascistiska bankdiktatur över en kam och
kallar dem högerextrema och invandrarfientliga. Samma hyckleri bevittnar världen i Syrien, där de
USA- och EU-stödda ”rebellerna” i Syrien visat sig vara en grupp blodtörstiga massmördare och terrorister.
Kampanjen i Sverige mot EU-motståndet började med en artikel av utrikesminister Carl Bildt den
31 december med rubriken ”Främlingsfientlighet och Europafientlighet är släkt”. Det följdes av en rad
reportage i DN, SVD och andra media. Svenskt Näringslivs och LO:s representanter parades ihop för
att skriva på samma tema.
I Grekland användes smutsigare och även blodiga metoder för att sätta munkavle på EU-motståndet.
En rad attentat och motattentat mellan höger- och vänsterextrema grupper i september 2013, utnyttjades för att förbjuda allt EU-motstånd speciellt inom parlamentet. När det nynazistiska partiet Gyllene
Gryning, som var ett konstgjort politiskt parti för att lägga beslag på EU-motståndet från andra legitima oppositionspartier, fråntogs flera av sina 18 platser i parlamentet, vägrade rege-ringen att hålla
nya val. Statsministern Antonis Samaras från partiet Ny demokrati och vice statsministern Evangelos
Venizelos från Pasok, förklarade att det som behövs i Grekland var ”rättvisa, stabilitet, men inga val”,
och tydliggjorde att detta var krav från Greklands partners och kreditgivare i Euroområdet.
Denna desperata reaktion mot EU-motståndet, och EU:s reaktion mot Ukraina, som valde att rädda
sin ekonomi genom att knyta sig till Ryssland och andra nationer österut istället för till EU, är en reaktion på att den ekonomiska och politiska makten i världen håller på att flytta österut, till Eurasien! Kina,
Ryssland, Indien och deras allierade i Asien och Östeuropa är nu de nya potentiella världsmakterna i
världen.
Politiska ledare i EU och USA är fokuserade på två saker som båda nu är bankrutta ekonomiskt,
socialt och politiskt. 1) Här hemma är deras fokus enbart på åtstramningar och bankräddningspaket;.
De försöker rädda ett hopplöst bankrutt bank- och finanssystem på bekostnad av både företagens
och befolkningens överlevnad. De kunde ha valt den beprövade och nu populära bankdelningslagen,
som kan avlägsna den spekulativa cancern från banksystemet, men EU- byråkraterna, och bankerna
som förser dem med deras idéer, hittar i stället på nya sätt att plundra befolkningen och företagen i
Europa för att köpa mer tid och resurser för finanssystemet. 2) Utåt bidrar EU (under Nato-flagg och
”demokratispridningens” mantel) till krig och destabilisering runt omkring i världen i äventyrligheter
ämnade att hävda sin globala hegemoni. Om USA och EU inte slutar med sin krigiska utrikespolitik,
kommer vi att hamna i en global konflikt med Euroasiens makter, speciellt Ryssland och Kina.
Det finns försök från vissa kvarter i USA och Ryssland att lugna ner läget, som till exempel genom
fredskonferensen om Syrien i Geneve. Amerikanska säkerhetstjänster samarbetar med ryska för att
förhindra terrorism mot olympiaden i Sotji. Men de verkliga krafterna och orsakerna bakom spänningen i världen måste avslöjas för att hitta en riktig lösning för dessa kriser på liv och död. Först och
främst måste sanningen om de bankrutta transatlantiska finanssystemet fram och bankdelningslagen
måste bli huvudfrågan i USA och Europa. Vad gäller krigen i Sydvästasien och problemet med terrorismen, måste den brittisk-saudiska rollen i skapandet, finansieringen och styrning också komma fram.
Alla bevis för detta finns tillgängliga, men hemlighålls av Obamaadministrationen. I detta nummer av
Monitor presenteras alla dessa olika aspekter som måste betraktas som en helhet, inte olika frågor eller
nyhetssammanfattningar.
Helga Zepp-LaRouche: Rädda världsfreden
land har föreslagits från både Ukraina och Ryssland.
Under en konferens om Ukraina som hölls i Moskva
den 26 december, sa professor Ruslan Grinberg, chef för
det Ekonomiska institutet vid Ryska vetenskapsakademin:
- Från att vara en tvistefråga måste Ukraina bli en bro till samarbete, sa Grinberg. Vår målsättning är att skapa ett gemensamt område
mellan Lissabon och Vladivostok.
Fortfarande fanns illusioner på konferensen att den konfliktsökande organisationen EU, skulle kunna vändas till att bli partner i
triangelsamarbetet. Någon partner för industriellt samarbete kommer det aldrig att bli av EU som t.o.m. visat sig kunna stöda uttalat nynazistiska organisationer i oppositionsdemonstrationerna i
Ukrainas huvudstad Kiev.
De ryska och ukrainska olje- och gasverksamheterna är den
stora utgångspunkten för samarbete med massor av enskilda västföretag, som gör bäst i att vänja sig vid en framtid utan EU. Det
handlar om den nödvändiga jättelika upprustningen av Ukrainas
nedslitna gasnät. Det ligger inte bara i Ukrainas intresse utan även
i den västeuropeiska industrins intresse att garantera en effektiv
och störningsfri gasleverans.
Liksom tyska företag nu uppmuntras att engagera sig i de nu
öppnade enorma möjligheterna för industriellt samarbete med
Ukraina, måste även svenska företag kliva in stort i det Ukraina
som anslutit sig till Stillahavsområdets tillväxtekonomier. Det
ökade ekonomiska samarbetet måste sedan användas för att bana
väg för ett normaliserat mellanstatligt samarbete.
Inför det nya året vände sig Helga Zepp-LaRouche till sina tyska
medborgare i ett åtta minuter långt tal. Hon betonade hur extremt
spänt världsläget är pga. att två block i världspolitiken arbetar med
komplett motsatta strategier. Det ena blocket är de eurasiska ländernas utveckling av realekonomi och teknologiskt framåtskridande, dvs Kina, Indien Sydostasien och Ryssland. Till den sidan
är Ukraina på väg att ansluta sig. Mot detta block står de transatlantiska länderna som alla är på väg att bryta samman p g a monetärism och en felaktig miljöpolitik.
Risken för ett världskrig har sina rötter i de transatlantiska ländernas strävan att härska över ett världsimperium, sa Zepp-LaRouche. Det första världskriget utlöstes inte av skottet i Sarajevo 1914,
utan började faktiskt med att Tysklands kansler Bismarck avsattes
1890. Därpå följde olika geopolitiska manövrer som ledde till att
schackbrädet var uppställd för krig. Risken för världskrig idag
kommer inte från Kinas ekonomiska tillväxt, utan från den transatlantiska politiken för en utvidgning av EU och NATO österut. Med
dessa geopolitiska schackdrag blir Ryssland och Kina omringade
och försätts i en situation där deras möjligheter till motangrepp
neutraliseras.
Det stora risken idag är att ett kärnvapenkrig utlöses, vilket med
största sannolikhet skulle leda till att mänskligheten utplånas. Men
våra politiker vägrar att diskutera detta, sa Zepp-LaRouche. Tyvärr
förstår inte heller befolkningen denna fara och hur nödvändigt det
är att bekämpa den.
Det som nu sker är inte resultaten av en ”inkompetent politik”,
utan är resultatet en medveten politik från delar av den transatlanditska världen. Den angloamerikanska oligarkin, med talespersoner som Storbritanniens prins Philip, arbetar för att drastiskt minska världsbefolkningen.
Det har aldrig tidigare i historien existerat en större risk för att
mänskligheten skulle kunna utplånas, sa Zepp-LaRouche. Därför
är vår viktigaste uppgift under 2014 att avvärja krigsfaran. För att
lyckas med det, måste vi förändra vår ekonomiska politik. Påve
Franciskus har helt riktigt sagt att dagens ekonomiska politik
dödar. Vi måste avskaffa kasinoekonomin och införa en bankdelningslag och ett kreditsystem i Franklin Roosevelts anda.
När det gäller Tyskland, måste vi utvärdera landets geostrategiska situation i Bismarcks anda. Vi behöver goda relationer med
Ryssland och Kina. Det ligger helt enkelt i Tysklands intresse att
tillsammans med Ukraina, Ryssland och Kina samarbeta om den
Nya sidenvägen och att genomdriva en ny paradigm som bryter
helt med ideologin för globalisering och världsimperium.
Om någon skulle tvivla på att vi har att göra med ett världsimperium eller en avsikt att bygga ett sådant, borde dessa tänka igenom
konsekvenserna av att NSA och dess brittiska motsvarighet spionerar på alla samtal och kommunikationer, manipulerar datorer
och mycket mer i denna riktning, som alldeles säkert inte bara tjänar terroristbekämpningen. Vi måste bryta med imperiepolitiken.
Vi måste skapa en allians av suveräna nationalstater som arbetar
tillsammans för mänsklighetens gemensamma målsättningar.
EU: Katastrof för Östeuropas medlemsstater
Den ryske vetenskapskademiledamoten Sergei Glaziev har lagt
fram ett djärvt förslag att länder, såsom Grekland, Cypern och även
Turkiet, skall erbjudas klara sig mycket bättre genom att lämna EU
och gå med i den Eurasiska tullunionen och även den Eurasiska
ekonomiska unionen som är under bildande.
Artikeln som är i en av flera översiktsartiklar inför nyåret om
potentialen i Eurasiens ekonomiska integration och bär titeln
”Vem står som vinnare? Politiska och ekonomiska faktorer i
regionala integrationsprocesser”. Den utkom på engelska den 27
december 2013 i ”Russia in Global Affairs”. Artikeln beskriver de
fördelar som Ukrainas ekonomi kommer att ha av att samarbeta i
den Eurasiska tullunionenen, till skillnad från den förödelse som
landet skulle hamnat i om de anslutit sig till EU:s frihandelsregim.
Glaziev, som tidigare var vice generalsekreterare för Eurasiatiska
ekonomiska gemenskapen och numera är rådgivare åt president
Vladimir Putin, beskrev några av de chockerande exempel på
förödelse av den reala ekonomin som de östeuropeiska nationerna
erfarit, efter att gått med i EU under 2000-talen. Dessutom inkluderade han även Grekland. Här nedan följer en lista med de mest
chockerande exemplen som han tog upp:
Grekland har till följd av de reformer som de på order av EU har
genomfört, sett sin bomullsodling reduceras till hälften. Produktionskvoterna inom jordbrukssektorn har slagit hårt mot den lokala vintillverkningen. Den en gång så berömda varvsindustrin har
nästintill helt upphört. Greklands redare har köpt 770 fartyg från
utlandet sedan landet gick med i Europeiska Unionen.
Ungern har i princip helt avvecklat tillverkningen av de en gång
så populära Ikarusbussarna, som under de bästa åren toppade produktionen med 14,000 bussar per år.
Polen stängde igen 90 procent av sina kolgruvor efter inträdet i
EU år 2004. Av de över 300.000 personer som hade arbete där, står
över 75 procent utan jobb. Varvsindustrin är i en stor kris. Det stora varvet i Gdansk, där det under 1960-70-talen tillverkades flest
fartyg i hela världen, har nu delats upp i två overksamma företag.
Flertalet mindre varv har tvingats stänga och de anställda har flytt
till Västeuropa. Innan Polen gick med i EU hade man en utlandsskuld på 99 miljarder dollar. Vid början av 2013 var siffran uppe i
Ukraina: Från tvistefråga till bro
Nu när de västeuropeiska länderna visat så stort intresse för Ukraina borde de snabbt utnyttja att det inte blir något samarbete inom
ramen för det industrifientliga EU, i synnerhet som det är en bro
för hela Europa till Centralasien och Kina.
Ukrainas beslut, att inte ansluta sig till handelsavtalet med
EU, berodde på att man ville behålla sin högteknologiska industri
och inte bara bli en råvaruleverantör till EU. Detta är en stor fördel eftersom det öppnar för ett avancerat industriellt samarbete.
Tyskland har sedan länge ett flygtekniskt samarbete med Ukraina,
vilket också kan leda vidare till samarbete med Ryssland. Just ett
sådant triangelsamarbete mellan Västeuropa, Ukraina och Ryss-
2
360 miljarder dollar.
Lettland har helt tvingats ge upp sin elektronik- och biltillverkningsindustri.
I Litauen har man skurit ner 75 procent av nötkreatursbeståndet då
enskilda medborgare slutat hålla med kor som följd av kvoteringar
inom mjölkproduktionen. På EU:s order har Litauen stängt ner
kärnkraftverket Ignalina, vilket ledde till ett importberoende av el.
De behöver nu en miljard euro för att avveckla Ignalinaverket.
Estlands nötkreatursbestånd har reducerats med 80 procent av
ursprungsantalet sedan jordbruket lagts om till framställning av
biobränsle. Maskinfabriken och Voltaverken i Tallinn, som brukade framställa kraftgenereringsmaskiner, har tvingats stänga ner.
På EU:s uppmaning tvingades landet att slakta två tredjedelar av
elproduktionen, från 19 TWh till 7 TWh.
Efter denna sammanställning av det ”bedrövliga resultatet” av
EU-medlemskapet, konstaterade Glaziev att det inte går att ge ett
enda seriöst argument om varför ett samarbete med EU för de sex
länderna i EU:s s.k. Östliga partnerskap (Armenien, Azerbadjan,
Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina) skulle vara till
fördel för dem. ”Opartiska analyser” pekar istället på att det endast
finns rent politiska motiv bakom politiken för det Östliga partnerskap som EU arbetat fram, nämligen att de forna Sovjetstaterna
genom samarbete med EU, skulle förhindras att ingå i eurasiens
ekonomiska integration med Ryssland. Att det finns en antirysk
politik framkommer tydligt när man ser till de ständiga försöken
av politiker och hemliga underrättelsetjänster i Natoländer att
blanda sig i nyligen frigjorda staters inrikespolitiska angelägenheter, piska upp antirysk propaganda och främja politiska krafter
som är emot Ryssland. Alla de västerländskt influerade ”färgade”
revolutionerna i postsovjetiska stater byggde på en rasande ryssofobi med syfte att förhindra integration med Ryssland.
Enligt Glaziev skulle ett svar på rådande EU-politik vara att
”bjuda in de länder som utsatts för diskriminering av EU:s överstatliga institutioner till det Eurasiska samarbetet.” Där borde
både Grekland och Cypern vara högsta prioritet. Cypern skulle
kunna bli ett slags ”pilotprojekt för de nationer som vill övergå
från europeisk till eurasisk integrering, framförallt p.g.a. det ekonomiska beroende nationen har gentemot Ryssland samt att Oberoende Staters Samvälde - OSS (Commonwealth of Independent
States - CIS) blivit avgörande sedan landets banksystem försattes i
bankrutt. Grekland å sin sida står inför en förödmjukande avkristning och fråntagande av egendom ägd av den ortodoxa kyrkan och
staten till förmån för europeiska fordringsägare. Båda länderna är
nära sammanlänkande kulturellt och affärsmässigt till Ryssland,
poängterar Glaziev. Han pekade också på att Kazakstans president
Nursultan Nazarbaiev välkomnat Turkiet att delta i den Eurasiska
integrationen.
mot en polis- och övervakningsstat, där NSA:s utsvävningar bara
är de uppenbaraste följderna, utan framför allt också om den systematiska mörkläggningen av färska spår som skulle kunna lett till
att brottet uppklarats. I amerikanska Kongressen under senaste
veckorna orsakade ledamoterna Walter Jones och Stephen Lynch
stor uppståndelse med ett krav på att äntligen offentliggöra de 28
sidor ur den 800-sidiga rapporten från utredningen av 11 september som dåvarande presidenten George W. Bush utan förklaring
hemligstämplat.
Den 15.12.2013 kom en sensationell artikel i New York Post
med titeln ”Inside the Saudi 9/11 Coverup” (Inifrån mörkläggningen av 11 september) med läckt material ur de 28 sidorna som
hänvisar till memoranda från CIA och FBI, i vilka det talas om
”obestridliga bevis” enligt vilka saudiska regeringen, höga diplomater och underrättelsefolk finansiellt och logistiskt stött flygplanskaparna. Underrättelsedokumenten tydde på den direkta
inblandningen av saudiska ambassaden i Washington och konsulatet i Los Angeles i attackerna 11 september som därmed inte bara
är av terroristisk natur utan utgör krigshandlingar.
”Skyddar regeringen saudierna?” frågar artikelförfattarna.
Underrättelsefolk ska ha rapporterat till tidningen att de upprepat
hindrats från att följa spår som skulle lett till saudiska ambassaden
i Washington, som uppenbarligen haft en besynnerlig makt över
Vita husets och FBI:s hålling angående utredningen av attackerna.
Omedelbart efter att president Bush träffat saudiske ambassadören
prins Bandar i Vita huset ska han ha gett FBI i uppdrag att evakuera
tiotals saudiska tjänstemän samt Osama bin Ladins familjemedlemmar ur USA.
Dessa fakta och många fler har sedan länge dokumenterats av
LaRoucherörelsen och i EIR. Det nya är att New York Post, med en
halv miljon läsare, satt historien i kontexten av ledamoterna Jones’
och Lynchs kampanj. NYP kräver avslutningsvis att 11 septemberutredningens alla resultat offentliggörs, även om detta kommer
rubba de amerikansk-saudiska relationerna för alltid; hotet om en
lika fruktansvärd attack idag är alltför allvarligt.
Brådskan att avslöja Saudiarabiens roll i attackerna den 11 september framhäver även fd senatorn Bob Graham i en rad intervjuer
och artiklar. Graham var en av ordförandena i Senatens och Kongressens gemensamma utskott som utredde 11 september och har
på sistone ofta gett uttryck för sin frustration över tystnadsplikten
gällande de nämnda 28 sidorna.
I en intervju med Real News Network betonade han nyligen att
om Saudiarabiens roll i stödet till attackerna kom fram, så skulle
det ha enorma effekter på nuvarande amerikanska politiken, vid
en tidpunkt då Saudiarabien sätter press på USA för en militär
intervention i Syrien och mot en avspänning i relationerna till Iran.
Det skulle få enorma konsekvenser om det visade sig, att saudiska
regeringen var källan till finansiellt och logistiskt terroriststöd och
del i ett system genom vilket dessa människor obemärkt kunde
stanna i landet anonyma och under så lång tid. Det skulle fullständigt vända uppochned på relationerna till Saudiarabien.
Graham kräver att utredningen av 11 september omedelbart åter
öppnas. Där ligger också det explosiva i domen i New York, för när
de anklagades immunitet upphävs kommer en hel radda ytterligare
laddade frågor komma upp på bordet. Till dessa hör utredningen
av familjen Bushs relationer till diverse saudiska klaner, samt frågan varför president Obama brutit vallöftet gentemot anhöriga till
offren från attackerna mot World Trade Center att offentliggöra de
nämnda 28 sidorna och till dags dato håller fast vid hemlighetsstämpeln.
Sedan kommer det även handla om prins Bandars roll som Saudiarabiens underrättelsechef och misstankar som redan upprepat
kommit fram om finansieringen av al-Qaida-nätverk i Syrien samt
självklart omständigheterna kring mordet på amerikanske ambassadören Stevens under angreppet på konsulatet i Benghazi den
11.9.2012 och mörkläggningen efteråt, som även den blivit viktigt
Rättsprocess om Saudiarabiens roll i 11/9 2001
Beslutet från Appellationsdomstolen i New York den 20.12.2013
innebär en sensationell vändning i utredningen av de terrorattacker
som sedan tolv år ändrat världen som ingen annan händelse sedan
kennedymordet. Domen banar väg för en rättegång krävd av 11
septemberoffrens familjer mot saudiska regeringen och välgörenhetsorganisationer. Det kommer ha dramatiska konsekvenser.
Domstolen fann att de ”särskilda omständigheter” som omgav
attackerna den 11 september står över argumentet om ett annat
lands suveränitet. Därmed kommer det fall äntligen synas i sömmarna, som familjerna till de 3000 människor som miste livet i
attacken mot World Trade Center redan 2006 försökte gå till domstol med. Det handlar om anklagelser mot fyra saudiska prinsar, en
saudisk bankir och saudiska välgörenhetsorganisationer för att ha
finansierat al-Qaida-terroristerna inför attacken den 11/9 2001.
Det handlar här inte bara om de verkliga omständigheterna,
vem som fanns bakom den attack, som tog USA en bra bit på vägen
3
ämne för flertalet av de utredningar amerikanska Kongressen tillsatt.
Man bör minnas att Lyndon LaRouche redan åtta månader
innan den 11 september 2001 varnat för en ”riksdagshusbrand” i
USA. Makthavarna tänker, varnade LaRouche, under ekonomisk
och social kris genom en sådan statskupp med diktatoriska medel
försöka behålla kontrollen de annars skulle tappa. Och i en idag
kultförklarad tvåtimmars liveradiosändning med Jack Stockwell,
under attackerna mot World Trade Center, betonade LaRouche att
det vore otänkbart att dessa kunnat utföras utan medhjälp från kriminella element i USA.
Om det nu dock visar sig att en skäggig bin Ladin i en avlägsen
grotta i Afghanistan inte var den som i det väsentliga var ansvarig
den 11 september, utan att Saudiarabiens regering spelat en central
roll, så kommer strålkastarljuset även riktas in på Storbritanniens
nyckelroll som kontrollör av inte bara Saudi, utan även de nätverk
runt Bush (och senare Obama) som varit inblandade i mörkläggningen och den samtidiga hetsen att använda terrordåden för att
starta krigen mot Afghanistan och Irak.
Då måste även demokratiske senatorn Ed Markey, ordförande
för underutskottet för internationell utveckling i utrikesutskottet,
ges högsta uppmärksamhet, som i ett brev till president Obama
från 9 november uttrycker oro för att Saudiarabien snabbar på
sitt kärnvapenprogram, vilket innefattar transport av pakistanska
kärnvapen som Saudiarabien betalt för och nu vill hämta hem till
saudiskt territorium.
Avslöjandet av denna fasansfulla historia är dock framför allt
brådskande för att sanningen om de gångna tolv årens politik
kommer att utgöra ett avgörande bidrag för att stoppa den rådande krigshetsen mot Ryssland och Kina. Det var och är nämligen
imperiets politik - ett försök att göra världen foglig under ett globalt oligarkiskt system - som fött alla dessa fasor.
Belgien: Fyra parlamentsledamöter och Agora
Erasmus i bankdelningsupprop
Den belgiska regeringen lägger just nu sista handen på sitt förslag
till en ny bankreform. Fyra ledande parlamentsledamöter och
Karel Vereycken, initiativtagare till Agora Erasmus, ett forum för
politisk diskussion som är anknutet till LaRouche-rörelsen och
Jacques Cheminades rörelse i Frankrike, griper gemensamt in i
debatten med ett upprop för en strikt bankdelningslag, byggd på
principerna i president Roosevelts Glass-Steagall-lag.
Undertecknarna är: Den förre ministern och ordföranden för
det flamländska socialistpartiet (sp. a) Bruno Tobback, kommunalpolitikern från Gent och ordförande för sp.a:s parlamentsgrupp
Karin Temmermann, förre viceordförandes för sp.a Dirk van der
Maelan, ordföranden för de Gröna i parlamentet Meyerem Almaci och Agora Erasmus´ grundare, Karel Vereycken. I uttalandet
betonas att en bankreform måste utformas med den amerikanska
Glass-Steagall-lagen som förebild, där en strikt delning av storbankerna står i centrum. Trots att Belgien är ett litet land skulle det
med en sådan lag kunna bli ett föredöme för andra länder.
I en intervju med Agora Erasmus i slutet av november uttalade
sig Tobback för Glass-Steagall och angrep EU:s bail-in-politik
(Cypernmodellen) som leder till att bankkonton beslagtas. Han
krävde ett 100-procentigt skydd för banktillgodohavanden. Tobback har också skrivit brev till medlemmar i USA:s kongress och
givit sitt stöd till att USA återinför Glass-Steagall-lagen.
Belgiens socialistiske premiärminister Elio di Rupo, har uttalat
sig för full bankdelning för att minska bankernas storlek innan de
knackar på regeringens dörr igen när det är bankkris. Han vill ha
med det i den bankreform regeringen försöker genomdriva före
valet 2014. Den som blockerar Glass-Steagall i regeringen, är hans
finansminister kristdemokraten Koen Geens, som sagt sig föredra
en begränsad uppdelning till olika delar inom respektive bank (liknande den brittiska bankuutredningen Vickerskommissionens förslag om ”instängsling”). Premiärministerns förslag har även stötts
av den socialistiske vicepremiärministern Laurette Onckelinx och
ordföranden för det vallonska socialistpartiet Paul Magnette.
Kina på väg att industrialisera månen
Kinesiska rymdsonden Chang’e-3 (mångudinnans) lyckade månlandning den 14.12.2013 och månbilen Yutus (Jadekaninens) lika
lyckade färd timmar efteråt lägger grunden för det långsiktiga
målet att industriellt utveckla månen. Efter de tidigare Chang’emissionerna som rundat månen ger oss den aktuella missionen
resultaten från intensiva undersökningar på plats och lägger därmed grunden till bemannade missioner i framtiden.
Kinas månforskningsprogram som pågår sedan mer än tio år
har härnäst som mål att grundligt utforska vår närmsta granne och
göra en förteckning över månens resurser. Kommande missioner
ska exploatera dessa. Det handlar här inte om guld eller silver, utan
mineraler, däribland den på jorden sällsynta isotopen helium-3
som kan tjäna som bränsle till en framtida världsekonomi baserad
på fusionskraft.
Även om hittills inga formella regeringsbeslut finns om bemannade månresor arbetar kinesiska vetenskapsmän på ingenjörer på
utkast till en månbas där även ”utveckling av ny energi” planeras,
vilket Zhang Yuhua som leder Chang’e-3-missionen förklarade
på Shanghai Science Communication Forum. Kinesiska Folkets
Dagblad rapporterade den 8.1 från mässan.
Zhang beskrev verksamheten på en sådan månbas. Det handlar
om att öppna industri- och jordbruksproduktion på månen, framställa läkemedel i vakuum och ”leta energi”. Den av kinesiska
vetenskapsmän mest omtalade energiråvaran på månen är helium3, vilket på jorden är sällsynt men i hög grad legat ostört i månytan
efter att ha dragit in från solen. Denna avancerade form av fusionskraft möjliggör flera tillämpningar inom energiproduktion, industri och kemi och kommer ge mänskligheten energi på både månen
och jorden.
Fusionskraft på månen var redan från början en del av det kinesiska programmet. Redan för tio år sedan sa missionens ”fader”
Ouyang Ziyuan i sitt tal på Kinesiska vetenskapsakademins 12:e
konferens, att man borde utfroska månen och de mineral som finns
där, däribland helium-3. Nyligen förklarade han: ”Det finns sammanlagt 15 ton helim-3 på jorden medan det på månen kan handla
om mellan 1 och 5 miljoner ton. Helium räknas som långsiktigt,
stabilt, säkert, rent och billigt material för mänskligheten för att nå
kärnenergin genom kontrollerade fusionsexperiment... Det innebär att månens helium-3-tillgångar kan tjäna mänskliga samhället
under minst 10 000 år”. Målet är, menar han, ”att hämta tillräckligt
med bränsle för hela mänskligheten på jorden från månen”.
Gerald Kulcinski från Wisconsins Universitet är en av pionjärerna i fusionskretsarna och har länge förespråkat utvinning av
helium-3 från månen. Han har beräknat att det finns tio gånger mer
energi där, än alla gas-, olje- och kolreserver på jorden.”40 ton
helium-3 skulle räcka för hela USA:s nuvarnade årliga elbehov”,
sa Kulcinski i tidningen Fortune den 13/1 2014.

Nyhetsbrevet utkommer en gång per månad. Ansvarig utgivare: Hussein Askary. Redaktion. Astrid Sandmark
Schillerinstitutet, Box 6057, 129 06 Hägersten. Tel. 08–98 30 10 [email protected] www.larouche.se
Pren. helår 2000 kr. Plusgiro 58 00 49–5. Eftertryck endast tillåtet med källhänvisning.