Bilaga 1
Information om risker med
investeringar i finansiella instrument
SKANDINAVISKA ENSKILDA BANKEN
På de finansiella marknaderna kan en investerare välja mellan en mängd
olika investeringsalternativ; aktier, obligationer, värdepappersfonder
(s.k. avista-instrument) och olika derivatinstrument m.m. Dessa tillgångar brukar gemensamt benämnas finansiella instrument, eller i
dagligt tal värdepapper.
Investeringar i finansiella instrument ger möjlighet till värdestegringar och vinster, men medför också risk för värdeminskningar och förluster. Vilken avkastning man kan förvänta
sig av en viss placering hänger samman med graden av risk. Något förenklat kan man säga att ju högre förväntad avkastning en
viss tillgång har, desto större risk. Att en viss placering tidigare
har givit hög avkastning är inte någon garanti för framtida vinster. Det är därför nödvändigt att ha kunskap om olika finansiella instrument och deras karaktär innan man bestämmer sig
för en viss placering.
Syftet med denna information är att dels ge en kort beskrivning av olika typer av värdepapper, dels ge en kortfattad information om de risker som är förknippade med olika värdepapper
i allmänhet och de risker som är förknippade med handel med
derivatinstrument – t.ex. optioner – i synnerhet. De finansiella
marknaderna är under ständig utveckling och nya finansiella instrument, eller kombinationer därav, tillkommer fortlöpande.
Avista-instrument
Aktier
Genom att köpa aktier blir investeraren delägare i ett aktiebolag.
Aktierna utgör aktiekapitalet vilket är en del av bolagets riskkapital. En aktie ger normalt ägaren rätt till bl.a. utdelning, rösträtt
vid bolagsstämma och del i nettotillgångarna om bolaget likvideras. Aktier kan förvärvas direkt från bolaget, t.ex. i samband med
en nyemission. Det vanligaste är dock att de köps på andrahandsmarknaden, dvs vid en börs eller annan marknadsplats. På börsen
avgör tillgång och efterfrågan vilket värde en aktie har vid varje
tidpunkt. Värdet påverkas av en mängd olika faktorer, som allmänna ekonomiska faktorer, räntenivåer, företagsspecifika faktorer och förväntningar om framtida förhållanden m.m.
Obligationer
En låntagare (emittenten) har möjlighet att låna pengar på marknaden genom att ge ut (emittera) obligationer. I gengäld får
innehavaren (investeraren) en ränta, som normalt är fast men som
också kan vara rörlig. Vid löptidens slut får innehavaren tillbaka
det investerade beloppet. Under lånets löptid har innehavaren en
möjlighet att sälja obligationen på andrahandsmarknaden. I huvudsak avgör det allmänna ränteläget vilket pris marknaden
åsätter en obligation. Vid en ränteförändring blir skillnaden i pris
större ju längre återstående löptid en obligation har. Utöver
ränteläget påverkar bl.a. emittentens betalningsförmåga priset på
en obligation.
A 6616inf_light_sv 05-02 (1)
Aktieobligationer
En aktieobligation är en obligation där avkastningen är kopplad
till kursutvecklingen på aktier eller aktieindex. Går aktiemarknaden bra får investeraren en avkastning som är knuten till uppgången på aktiemarknaden. Står aktiemarknaden still eller går
ned får däremot investeraren ingen ränta alls, eller beroende på
obligationens villkor, en i förväg bestämd ränta. Vid löptidens slut
får innehavaren normalt tillbaka det investerade beloppet. Under
lånets löptid har innehavaren en möjlighet att sälja obligationen
på andrahandsmarknaden.
Värdepappersfonder
När man placerar i en fond tillskjuter man kapital som fonden
placerar i olika värdepapper. Hur en viss fond placerar kapitalet,
t.ex. i aktier, i obligationer eller i en blandning av aktier och
obligationer, bestäms av fondbestämmelserna. I de flesta
värdepappersfonder kan fondandelsägaren när som helst lösa in
sina andelar mot kontanter. Även inlösenfrågor regleras i fondbestämmelserna.
och obligationer. Även olika aktier skiljer sig åt när det gäller
förväntad avkastning och risk. Risken hos en enskild aktie är
också högre jämfört med t.ex. en portfölj av 10-15 olika aktier.
Även placeringsperiodens längd påverkar risken. Oavsett hur
man väljer att investera sitt kapital finns det risk för att värdet
minskar. I sämsta fall kan kapitalet helt gå förlorat.
Aktiemarknaden har, sett över längre tidsperioder, givit bättre
avkastning än obligationsmarknaden. Aktiemarknaden svänger
dock mycket mer än obligationsmarknaden. Vid placeringar på
något eller några års sikt kan därför obligationer ge en bättre avkastning än aktier.
Det är olika faktorer som påverkar värdet på aktier och på obligationer. Genom att kombinera olika värdepapper i en
värdepappersportfölj kan de risker som är förknippade med ett
enskilt värdepapper reduceras. För att sätta samman en
värdepappersportfölj med lämplig spridning krävs ett ganska
stort kapital. En värdepappersfond kan därför vara ett alternativ
eftersom placeraren redan vid mindre insatser placerar i en portfölj av olika värdepapper.
Derivatinstrument och blankningsaffärer – möjlighet till hög
avkastning men också särskilda risker.
Allmänt om risker med derivatinstrument
Placeringar i derivatinstrument och blankningsaffärer innebär ett
särskilt risktagande som på avgörande sätt skiljer sig från placeringar i avistainstrument. Den som placerar sitt kapital i ett
avistainstrument, som t.ex. en aktie, kan som sagt i sämsta fall
förlora det investerade kapitalet. Vissa placeringar i
derivatinstruement och blankningsaffärer kan däremot innebära
att placeraren både förlorar sitt satsade kapital och blir skyldig
ytterligare belopp. En annan karaktäristisk egenskap hos derivatinstrument är att värdeförändringar i allmänhet sker mycket
snabbare och kraftigare än förändringar i avistainstruments värde.
Det är därför nödvändigt att den som placerar i derivatinstrument
alltid är beredd att snabbt vidta olika åtgärder för att inte drabbas
av onödiga förluster.
Olika syften med användning av derivatinstrument
Derivatinstrument är ett avtal (kontrakt) som är knutet till en
underliggande tillgång eller någon form av värdemätare, t.ex.
finansiellt instrument, valuta, råvara eller prisindex. Sådana instrument kan användas för att skapa ett skydd mot ofördelaktig
prisutveckling på en viss tillgång (s.k. hedging). De kan också
användas för att uppnå vinst eller avkastning med en mindre
kapitalinsats än vad som krävs för att göra placering direkt i den
underliggande tillgången (spekulation). Slutligen kan derivatinstrument användas för att utnyttja prisskillnader mellan olika
marknader (arbitrage).
Placeringar i derivatinstrument bygger på en viss förväntning
om hur priset på den underliggande tillgången kommer att utvecklas under en viss tidsperiod. Placeraren bör därför ha en
klar uppfattning om den förväntade prisutvecklingen. Dessutom måste investeraren vara klar över vilket syfte han har med
placeringen (dvs. hedging, spekulation eller arbitrage). Endast
under dessa förhållanden är det möjligt att välja rätt derivatinstrument eller rätt kombination av olika instrument.
Olika typer av derivatinstrument
Optioner
En option är ett avtal som innebär att den ena parten (utfärdaren)
förpliktar sig gentemot den andra parten (innehavaren) att köpa
eller sälja den underliggande tillgången till ett på förhand bestämt
pris (lösenpris). Innehavaren betalar en ersättning (premie) till
utfärdaren när avtalet träffas och får en rätt, men ingen skyldighet, att utnyttja optionen. Det finns två typer av optioner. En s.k.
amerikansk option innebär att innehavaren har rätt utnyttja
optionen (dvs. påkalla lösen) när som helst under löptiden. En s.k.
europeisk option kan däremot utnyttjas endast vid löptidens slut.
Warrants
En warrant är en särskild typ av köpoption. Den har normalt en
löptid på ett år eller längre och ger innehavaren en rätt men inte
Forts ➜
1 (2)
Avkastning och risk
Den förväntade avkastningen, liksom risken
för att avkastningen avviker från den förväntade, är olika hög för t.ex. aktier
skyldighet att köpa en viss aktie eller en korg av aktier till ett
lösenpris vid en i förväg bestämd tidpunkt, slutdagen. Är värdet
på aktien eller aktiekorgen vid slutdagen högre än lösenpriset
erhålls mellanskillnaden mellan lösenpriset och det aktuella värdet. Är värdet på aktien eller aktiekorgen lägre eller lika med
lösenpriset vid slutdagen förfaller instrumentet utan värde. Normalt är inte avsikten med dessa instrument att innehavaren skall
köpa aktierna vid slutdagen, utan det sker regelmässigt en kontantavräkning i de fall aktiens eller korgens värde överstiger
lösenpriset.
Terminer
En termin innebär att parterna träffar ett avtal där de har såväl rätt
som skyldighet att köpa respektive sälja den underliggande tillgången till ett på förhand bestämt pris. På slutdagen kan antingen
den underliggande tillgången levereras mot betalning eller så kan
parterna ha kommit överens om att kontraktet skall kontantavräknas genom att den ena parten, efter avräkning, betalar ett
nettobelopp till den andra.
Swapavtal
Ett swapavtal innebär att parterna kommer överens om att löpande
byta (på engelska swap) kommande betalningar, t.ex. beräknade
på fast respektive rörlig ränta (ränteswap) eller olika valutor
(valutaswap). Det finns också olika kombinationer av ränte- och
valutaswapar.
Blankning
Blankning innebär att man säljer värdepapper, t.ex. aktier, som
man inte äger. För att kunna leverera det man har sålt lånar man
värdepapper för att förhoppningsvis, när värdepapperen skall
lämnas tillbaka till långivaren, kunna köpa dem på marknaden till
ett lägre pris än det man sålde dem för.
Standardiserade instrument respektive OTC-derivat
Derivatinstrument förekommer i såväl standardiserad som icke
standardiserad form.
Det utmärkande för standardiserade instrument är att de har
standardiserade villkor och normalt handlas på en börs där de
värderas dagligen. På den svenska derivatmarknaden erbjuder
t.ex. OM Stockholmsbörsen handel med standardiserade
optioner och terminer. Där förekommer också handel med
warrants och teckningsoptioner.
Icke standardiserade kontrakt är sådana som förhandlas särskilt och avtalas direkt mellan två parter. Sådana kontrakt brukar benämnas OTC-kontrakt (“over the counter“). Banker och
andra värdepappersinstitut kan tillhandahålla “skräddarsydda“
swapavtal och andra OTCderivat, t.ex. optioner och terminer,
till sina kunder.
A 6616inf_light_sv 05-02 (1)
Karakteristiska egenskaper hos derivatinstrument
Hävstångseffekt
Värdet på ett derivatinstrument beror dels på prisutvecklingen på
den underliggande tillgången, som t.ex. kan vara en aktie, dels på
instrumentets återstående löptid. Genom instrumentens konstruktion får en prisförändring på den underliggande tillgången
ofta ett kraftigt genomslag i värdet på derivatkontraktet. Den
procentuella värdeförändringen på derivatet är därför normalt
högre än på den underliggande tillgången. Prisgenomslaget kallas hävstångseffekt och kan leda till en större vinst på insatt
kapital (premien) än om placeringen hade gjorts direkt i den
underliggande tillgången. Vid en lyckad placering kan det investerade kapitalet på kort tid mångdubblas. Å andra sidan kan
hävstångseffekten lika väl medföra större förlust på derivatinstrumentet jämfört med en investering i den underliggande
tillgången. Om prisutvecklingen på den underliggande tillgången
blir annorlunda än den förväntade kan det investerade kapitalet
helt raderas ut. Möjligheten till vinst respektive risken för förlust
varierar beroende på derivatinstrumentets konstruktion och användningssätt.
Löptiden för derivatinstrument kan variera från mycket kort
tid till flera år. Den påverkar hävstångseffekten och således
placeringens risk. Exempelvis är prisförändringarna ofta störst
på instrument med kort återstående löptid.
Risk att förlora mer än det investerade kapitalet
För optioner beror graden av risktagande på om placeraren köper
eller utfärdar en option. Den som köper (dvs. innehar) en aktieoption har en rätt att köpa (s.k. köpoption) eller sälja (s.k. säljoption) den underliggande aktien till ett visst pris. Innehavaren är
dock inte skyldig att köpa eller sälja. Detta innebär att innehavaren som mest kan förlora vad han har betalat för optionen. Med
andra ord, om priset på den underliggande aktien på lösendagen
är lägre än en köpoptions lösenpris kommer köpoptionen att vara
värdelös på lösendagen. Innehavaren har då förlorat hela det
satsade kapitalet. Innehavaren kan dock inte förlora mer än vad
han har satsat.
Om man utfärdar en aktieoption eller ingår ett terminskontrakt
förhåller det sig annorlunda. Utfärdaren eller den som ingått ett
terminskontrakt är skyldig att köpa eller sälja den underliggande tillgången. Det innebär att den som utfärdat en köpoption
är skyldig att vid lösen sälja den underliggande aktien till lösenpriset och den som utfärdat en säljoption är skyldig att köpa den
underliggande aktien oavsett det aktuella priset på aktien, förutsatt att motparten väljer att utnyttja optionen. Med andra ord,
utfärdaren av en köpoption kan bli tvungen att köpa in aktier till
ett högt pris för att sälja dem till ett lågt pris och utfärdaren av en
säljoption kan bli tvungen att köpa aktier till ett högre pris än
marknadspriset. Utfärdaren kan alltså förlora betydligt mer än
den premie han erhöll för att han utfärdade optionen. Eftersom
det (teoretiskt sett) inte finns någon övre gräns för en akties kurs
finns det heller ingen gräns för hur stor förlusten kan bli för den
som har utfärdat t.ex. en köpoption.
Den som genomför en blankningsaffär tar samma risk som den
som utfärdar en köpoption. Placeraren som har sålt de lånade
aktierna är skyldig att lämna tillbaka dem oavsett kursen när
tidpunkten för återlämnande väl är inne. Även i detta fall är således förlustrisken obegränsad.
Säkerhetskrav vid handel med derivatinstrument och
värdepapperslån
Den som åtar sig en förpliktelse genom att ställa ut en option, ingå
ett terminskontrakt eller lånar aktier för en blankningsaffär är
normalt tvungen att från början ställa säkerhet för sitt åtagande.
I takt med att priset på den underliggande tillgången stiger eller
sjunker förändras också kravet på säkerhet. Ytterligare säkerheter
kan därför behöva ställas med kort varsel. Hävstångseffekten gör
sig således gällande även på säkerhetskravet.
Uppfyller inte en part sin skyldighet att ställa säkerhet har normalt motparten rätt att omedelbart avsluta placeringen (stänga
positionen) för att begränsa risken för skada. Enligt avtal har
regelmässigt motparten i dessa fall en rätt att ta i anspråk den
egendom som har ställts som säkerhet. Att ta säkerheter i form av
t.ex. pantsatta finansiella instrument i anspråk innebär att motparten säljer tillgången (normal utan att rådgöra med ägaren) och
tillgodogör sig betalning ur försäljningslikviden. En placerare bör
därför noga följa prisutvecklingen även med avseende på
säkerhetskravet för att undgå en ofrivillig stängning av sin position.
Paketerade produkter
På marknaden finns en rad olika paketerade produkter - d.v.s
kombinationer av olika finansiella instrument som tillhandahålls
kunden som en helhet. Idag finns det produkter som kallas till
exempel aktieobligationer, aktiekorgsbevis, omvänd konvertibel,
omvänd cliquet osv. Dessa produkter kan ha egenskaper och
risker som till viss del liknar avista-instrumentens risker och till
viss del liknar derivatinstrumentens. Närmare information om
vilka risker som är förknippade med en viss produkt kan normalt
fås i prospektet för produkten. Den som tecknar sig för produkten
vid utgivningen får del av prospektet vid teckningen. Den som
köper instrumentet på andrahandsmarknaden – på börsen eller
marknadsplatsen – får inte automatiskt del av prospektet och bör
därför, innan denne börjar handla med instrumentet, se till att få
del av prospektet.
2 (2)
