Oskar Hermansson
PG11047 – bröstcancerns värsta fiende?
Bröstcancer är den vanligast förekommande cancersjukdomen bland kvinnor och bara i
Sverige drabbas ca 7000 kvinnor årligen. Människans kropp består utav åtskilliga miljarder
små celler. Dessa celler utför olika uppgifter i kroppen och samarbetar med varandra för att
kroppen skall fungera normalt. De flesta cellerna har förmågan att dela sig och bilda nya
celler. Alla dessa miljarder celler är uppbyggda av gener som styr cellernas funktion. Om
gener som kontrollerar celldelningen skadas kan detta leda till att cellerna börjar dela sig
okontrollerat och på så sätt kan en cancertumör bildas.
För att celler ska kunna dela sig behöver de hjälp av en rad olika molekyler, bland annat
polyaminer. Polyaminer är en grupp organiska joner som förekommer i alla människans
celler. Polyaminernas funktion kan förhindras genom att man behandlar cellerna med en
polyaminanalog. PG11047 är en syntetiskt tillverkad polyaminanalog som utseendemässigt
liknar polyaminerna men som inte kan utföra samma uppgifter. När polyaminanalogen finns
närvarande lurar den cellerna att det finns gott om polyaminer i cellen. Cellerna bryter då ned
de naturligt förekommande polyaminerna vilket resulterar i att endast polyaminanalogen finns
kvar. Polyaminhalten i cellerna minskar och eftersom analogen inte verkar på samma sätt
finns hjälpen från polyaminerna inte kvar.
En del av cellerna, så kallade stamceller, har förmågan att genomgå ett obegränsat antal
celldelningar samt att de kan differentiera (mogna) till flera olika celltyper. Det har visat sig
att cancertumörer består utav olika celltyper, däribland stamcellsliknande cancerceller som
kan jämföras med normala stamceller. För att kunna urskilja dessa stamcellsliknande
cancerceller från de andra cellerna som utgör cancertumören har forskare identifierat att vissa
”cancerstamceller” uttrycker olika mängder av ytproteiner som är involverade i cell-cellinteraktioner. Exempelvis finns mycket av proteinet CD44 och lite av CD24 i vissa av dessa
celler. Ett sådant förhållande betecknas CD44+/CD24-.
Målet med mitt examensarbete var att undersöka hur polyaminanalogen PG11047 påverkar
cellernas uttryck av CD44 och CD24. Genom att tillsätta antikroppar mot CD44/CD24 till två
olika cellinjer av bröstcancer undersöktes de stamcellsliknande cancercellerna med hjälp av
flödescytometri. Behandling med PG11047 visade att populationen av CD44+/CD24--celler i
den ena cellinjen minskade medan den inte hade någon större effekt på den andra cellinjen då
denna cellinje inte bestod av några CD44+/CD24--celler. En intressant aspekt för framtiden
hade varit att undersöka fler cellinjer och hitta markörer som kan förknippas med
”cancerstamceller” för att se hur en behandling med PG11047 påverkar dessa celler. Om
PG11047 är bröstcancerns värsta fiende får framtida experiment utvisa.
Handledare: Stina Oredsson
Examensarbete 15 hp i cell- och molekylärbiologi, VT. 2008
Institutionen för cell- och organismbiologi, Lunds universitet
Oskar Hermansson
Polyamine analogue treatment decreases the number of CD44+/CD24- cells
in multicellular spheroids of a human breast cancer cell line grown under
hypoxic conditions
The cells of breast tumours are often associated with several changes in polyamine
metabolism, which leads to elevated levels of the naturally occurring polyamines, putrescine,
spermidine and spermine. PG11047, a synthetic polyamine analogue, has shown anti-tumour
activity in many monolayer cancer cell line models including breast cancer by displacing the
natural polyamines from their binding sites while lacking the functions of polyamines.
According to recent findings, a distinct subpopulation of breast cancer cells with a
CD44+/CD24- phenotype have been suggested to have self-renewing properties. The aim of
this study was to investigate the effect of PG11047 treatment on the subpopulation of cells
with a CD44+/CD24- phenotype in the two human breast cancer cell lines MCF-7 and L56BrC1. The cells were grown in vitro as multicellular spheroids under normoxic and hypoxic
conditions and the expression of the surface adhesion molecules CD44 and CD24 was
analyzed by flow cytometry. Results showed that the luminal breast cancer cell line MCF-7
contained no cells with a CD44+/CD24- phenotype. The basal breast cancer cell line L56BrC1 contained cells with a CD44+/CD24- phenotype both when grown under normoxic and
hypoxic conditions were the percentage of this subpopulation was highest in hypoxia.
PG11047
treatment
decreased
this
subpopulation
of
cells,
especially
under hypoxic conditions.
Oskar Hermansson
Degree project 15 credits in Cell- and molecular biology, Spring 2008
Department of Cell and Organism Biology, Lund University
