Kan antidepressiv medicin användas till behandling av tumörer?
Jessica Svedlund
Det fel som uppstår i de flesta cancertyper och tumörer är att cellerna delar sig okontrollerat
och inte dör av sig själva, vilket ger en tumör. Man har sett att den antidepressiva medicinen
valproinsyra (VPA) gör att cancercellerna i flera typer av cancer, bland annat tarmcancer,
slutar växa och dela sig och till slut dör. VPA verkar på flera enzymer kallade
histondeacetylaser (HDAC) så att dessa inte fungerar som de ska. I normala fall gör HDACenzymerna så att DNA blir mer kompakt. Detta leder till att cellerna får svårare att läsa av
DNA och bilda de proteiner DNAt kodar för. HDAC-enzymer har visat sig påverka i
synnerhet avläsningen av de gener vilkas produkter reglerar hur cellerna växer och dör i vad
som kallas programmerad celldöd, en viktig del av utvecklingen i flercelliga organismer. Man
har även sett att det finns ovanligt mycket HDAC-enzym i flera cancertyper samt i de
bisköldkörteltumörer jag har studerat. Att tumörceller inte genomgår programmerad celldöd
skulle kunna bero på denna ökning av HDAC-enzymer. Ett av enzymerna, HDAC2, har setts
vara överuttryckt just i bisköldkörteltumörer.
Hyperparathyroidism, överaktiva bisköldkörtlar, är ett symptom som orsakas av tumörer i
bisköldkörtlarna. Dessa förstoras då. Människan har fyra körtlar och i dagsläget opererar man
bort den drabbade körteln. Det kan bli värre om det visar sig att alla fyra körtlarna har
utvecklat tumörer.
Jag har studerat om VPA kan få cellerna i bisköldkörteltumörer att sluta dela sig, sluta
växa och dö. Om så är fallet kanske VPA kan användas för att behandla tumörerna.
Motsvarande studier gjordes också på ett annat ämne, suberoylanilidhydroxamsyra (SAHA),
för att se om den gav liknande effekt. HDAC2-enzymet studerades även specifikt för att se
hur just detta enzym påverkade hur bisköldkörteltumörcellerna delade sig, växte och dog.
Bisköldkörteltumörceller odlades och behandlades med VPA och SAHA i 72 timmar. Som
jämförelse jodlades också obehandlade celler. Cellerna räknades sedan för att se hur de harde
växt. Genom att märka cellerna med AnnexinV-FITC som endast binder till de celler som
håller på att dö eller redan är döda jämförde jag antalet döda VPA- respektiva SAHAbehandladeceller med obehandlade celler. För att undersöka produktionen av enzymet
HDAC2 tillsatte jag en molekyl, HDAC2 siRNA, till cellerna som skulle hindra produktionen
av HDAC2-enzymet
Mina resultat visade att cellerna växte sämre när de hade behandlats med VPA och SAHA
jämfört med dem som inte behandlats. Det fanns fem gånger så många döda VPA-behandlade
celler och 10 gånger så många SAHA-behandlade celler jämfört med obehandlade celler.
siRNA-behandlingen visade dock ingen effekt vare sig på celldelning, hur cellerna växt eller
hur många som dött. Då HDAC2-enzymet analyserades visade det sig att produktionen av
enzymet inte hade förstörts tillräckligt mycket, detta kan vara orsaken till att det inte blev
någon effekt och fler undersökningar bör därför göras.
Mina studier visar att VPA och SAHA kanske skulle kunna användas till behandling av
biskldkörteltumörer då det verkar som de påverkar cellerna negativt när det gäller hur cellerna
växer och positivt när det gäller hur många som dör. Flera undersökningar behöver dock göras
för att vara helt säker på effekterna.
Examensarbete i biologi, 10 p VT 2005
Instutionen för biologisk grundutbildning, Uppsala Universitet och Instutionen för kirurgiska vetenskaper,
Kliniskt forskningcenter, Uppsala Universitet Sjukhus.
Handledare: Gunnar Westin
