Sex sidor av biblisk manlighet

1
Sex sidor av biblisk manlighet
Vad innebär det att vara man? Beror på vem man frågar. Ligger manlighet i styrka, framgång
och aggressivitet, eller i öm och beskyddande mjukhet? Att basera sin verklighetsuppfattning i
de senaste idéerna är inte lika tryggt som att grunda den i Skaparens instruktionsmanual,
Bibeln.
I boken The Masculine Journey utgår bibelläraren Robert Hicks från sex hebreiska ord för
”man” och målar upp den utveckling vi går igenom under livet. Det sker en övergång mellan
de sex stegen, men det är inte en strikt tidsordning. Faran ligger i att fastna i ett av dem under
hela livet och inte gå vidare.
En hel del av detta är allmänmänskligt och därför även allkvinnkvinnskligt, särskilt den första
delen (adám). Men även om kvinnor kan känna igen sig i mycket, är det ändå naturligtvis en
skiss av mänskligt liv ur manligt perspektiv.
ADÁM: den skapade mannen (ex: Salomo)
Vår identitet kommer av att vi är skapade, satta under Guds auktoritet och satta att utöva Guds
auktoritet i skapelsen, som hans representanter. Efter syndafallet ingår i Adamsaspekten även
att acceptera våra mörkare sidor (förnekar vi dem kan vi inte bemästra dem) – vi är ädla
vildar, eller snarare vilda ädlingar, se på Salomo som missbrukade sin gudagivna makt för
själviska syften. Vi behöver också acceptera att vi är dödliga, ändliga, med begränsningar.
Denna del av vår mänskliga identitet delar både män och kvinnor, det står skrivet att Gud
skapade adám till ”man och kvinna” (1 Mos 1:27).
Symbol:
Behov:
Jesus:
Trädet i Edens lustgård
Att förstå sin potential och inse sina begränsningar
Den andre Adam (Rom 5:14)
ZACHÁR: den falliska mannen (ex: Simson)
Genom påverkan från grekisk filosofi har kyrkan under långa perioder varit sexualfientlig så
att man inte har förkunnat Guds fulla vilja på detta område. Vi måste acceptera denna starka
kraft inom oss, given till mannen genom skapelsen. Den kan inte stoppas och förnekas med
bibehållen inre hälsa, den måste styras och kanaliseras till rätt uttryckssätt.
Detta uttryckssätt är vanligen äktenskapet: ”gläd dig över din ungdoms hustru…Må hennes
barm alltid förnöja dig, hennes kärlek ständigt berusa dig”, Ord 5:18-19). Det kan också vara
att sublimera kraften i skapande och utgivande tjänst: ”Inte heller skall eunucken säga: Jag är
ett förtorkat träd” (Jes 56:3), ”Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han
skall göra som Herren vill” (1 Kor 7:32).
En flod har stor styrka om den får rusa fram inom sin fåra, men blir en fadd och stillastående
vattensamling om den inte får några gränser utan tillåts översvämma och fuktskada områden
där den inte hör hemma. Den som inte tyglar sin sexualitet utan låter sig styras av den skaffar
sig problem (ex Simson som förrådde sina och Guds hemligheter för kvinnors skull).
Symbol:
Behov:
Jesus:
Fallos
Att sätta gränser för sin sexualitet, att odla eller sublimera den
Frestad i allt, även som man av kvinnor (Heb 4:15)
2
GIBBÓR: krigaren och hjälten (ex: David)
Nuförtiden, särskilt i Sverige, är väl denna sida av manligheten inte något som hålls särskilt
högt, särskilt inte av feminister som ropar efter mjuka män de kan vara jämställda med. Och
även i kristna kretsar finns en tveksamhet bland Fridsfurstens efterföljare att identifiera sig
med krigaren.
Men vår Herre har fler namn än Fridsfursten, i samma andetag kallas han EL GIBBOR (Jes 9),
som betyder ”Väldig Gud” – samma ordkombination som i Gabriel, ”Guds hjälte”. Det står
skrivet att ”Herren är en stridsman” (2 Mos 15:3), alldeles efter att han med stark hand fört
sitt folk ut ur Egypten, med vapen som hagel, eldpelare och pest, och slutligen utplånat hela
Faraos armé i Röda Havet. Och vår Frälsare, som först har kommit som ett lidande Lamm,
skall återvända som ett segrande Lejon och med kraften av sitt ord dräpa dem som gör uppror
mot honom och Gud.
Vi är skapade till Guds avbild i även detta avseende. Det är sant att den missbrukade
krigarinstinkten har orsakat nästan gränslöst lidande genom historien, men liksom när det
gäller sexualiteten är inte lösningen att förneka och förtränga, utan bekräfta och sedan välja
rätt inriktning för att ge utlopp för sin krigarenergi: att likt Martin Luther King bekämpa
orättvisor, eller fattigdom, eller synd, eller irrläror, istället för att använda denna kraft för att
skaffa sig egna privilegier.
Symbol:
Behov:
Jesus:
Svärdet
Att mana upp mod och styrka, samt leva efter samvete och moralisk vägledning
Ivrade för sin Faders ära (Joh 2:16-17)
ENÓSH: den sårade mannen (ex: Job eller patriarken Jakob)
När krigaren kämpar och går på är det till slut oundvikligt att han blir sårad, när vår värld ser
ut som den gör. Det kan bli ett hårt slag för den som definierar sig utifrån sin styrka, ty ”de
ungas ära är deras styrka” (Ord 20:29). Man kan bli sårad av ett förlorat jobb, ett kraschat
äktenskap, en dröm som rinner ut i sanden, eller åldrande, när man förstår att man inte
kommer att leva för evigt.
Sår är alltså oundvikligt, en del av tillvaron i en fallen värld, och Guds barn är inte unika på
detta område. ”För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats till
slaktfåren” (Rom 8:36). Frågan är vad vi gör med våra sår: döljer dem under en
machomantel (”Jag mår bara fint”), eller erkänner dem för oss själva och andra?
”Bär ditt sår med heder, det är ett normalt steg i mannens utveckling. Livet är inte över. Det
här såret kan bli början till en ny vishet och kraft, det kan vara Guds röst. Nu måste vi ta reda
vad det innebär och vad steget till läkedom är, så att du kan fortsätta på den manliga resan.”
Ett sårat djur drar sig gärna undan för att slicka sina sår, och blir aggressivt om någon närmar
sig – detsamma gäller oss människor, om någon är aggressiv beror det ofta på inre oläkta sår.
Men vi får inte ringakta den sårade: den amerikanska armén har en speciell medalj, ”Purple
Heart”, som ges för att hedra den som blivit sårad i strid. Vägen till helande går ofta genom
att ens sår blir erkänt och hedrat av någon annan, och den som kan göra detta är oftast någon
som själv varit igenom något liknande.
Här finns en balansgång: man måste motstå frestelsen att förneka sitt sår utan istället erkänna
det så att det kan behandlas, men sedan får man inte bli så fäst vid sitt sår att man slickar det
3
om och om igen utan vara redo att gå vidare. ”De måste börja förstå man genom att bli sårad
kan finna läkedom och mening, och växa som människa. Faktiskt föds en mystisk andlig kraft
ur manlig svaghet.”
Symbol:
Behov:
Jesus:
Blod ur ett öppet sår
Utrymme att sörja, bli förstådd och formulera sin smärta, se Gud och mening
Förkastad, förödmjukad och övergiven, Getsemane och Golgata
ISH: den mogne mannen som känner sig själv (ex: Elia)
Ordet ”ish” står för en vuxen man, i kontrast till barn (”yéled”) eller yngling (”náhar”). Han
beskrivs ofta med sina egenskaper, som exempelvis ”fridens man” (Ps 37:37), en ”man med
förstånd” (Ord 17:27) eller en ”gudsman” (75 gånger i GT). Genom att bli sårad och komma
tillbaka har han lärt känna sig själv, och definierar nu inte längre sitt jag utifrån
grupptillhörighet (svensk eller frikyrklig eller översättare eller Larsson). Genom såret
differentieras man från sitt ursprung och blir en egen hel individ, vet vem man är. Även när
det gäller andra blir det mindre viktigt vilket fack de tillhör, man lär sig se att man har en unik
människa framför sig och inte en katolik.
Den som kommit upp ur sitt sår har ett annat perspektiv på livet och vet vad som är viktigt
och värt att kämpa för. ”Som krigare värderade jag alla teologiska frågor lika, och svingade
mitt svärd till försvar för dem alla. Nu svingar jag inte svärdet lika ofta, men när jag väl gör
det, se upp!”
En ish har återuppstått ur enoshs smärta till att ta Adams plats som Guds representant i
skapelsen, som ish Elohim, en gudsman. ”Ty den som lider med sin kropp har slutat att
synda, så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter
Guds vilja” (1 Pet 4:1-2).
Den pånyttfödde ish följer inte längre blint andras råd (som dock kan vara värdefulla), utan
förstår att han själv måste ta ansvar inför Gud för hur han lever sitt liv. ”Säll är den [ish] som
inte vandrar i de ogudaktigas råd…utan har sin lust i Herrens lag och tänker på hans
lag både dag och natt” (Ps 1:1-2). Han styrs nu varken av människors önskningar eller av
färdiga roller om hur man borde vara, utan av Guds röst som talar inom honom genom
Skriftordet, och kan så utöva den auktoritet som Gud delegerat till honom.
Symbol:
Behov:
Jesus:
Den viskande rösten
Vision och vägledning
Uppstånden till nytt liv
GIBBOR
ENOSH
ISH
kämpar för sina drömmar drömmarna dör
drömmarna uppstår realistiska
kraft från köttet
ingen kraft
kraft från Anden
Adamslivet
korset
uppståndelsen
kämpar för att
ha rätt i alla frågor
ger upp att kämpa
kämpar endast för det viktiga
simulerar auktoritet
(”som de skriftlärda”)
visar ingen auktoritet
egen andlig auktoritet
4
ZAQÉN: äldsten, den vise mannen, mentorn (ex: Abraham)
”De ungas ära är deras styrka, de gamlas prydnad är deras grå hår” (Ord 20:29). Dagens
ungdomsdyrkande kultur är fullständigt uppåt väggarna fel ute – eftersom man inte erkänner
att något handlingssätt är bättre eller mer rätt (visare) än något annat, ser man inte att de äldre
har erfarenhet av att leva och vet vad som håller och vad som inte gör det.
Dock kan man ju finna äldre som är bittra och förgrämda och dåraktigt stolta, som fortfarande
inte har förstått vad livet går ut på. Profeten Elihu säger: ”Det är inte bara åldern som ger
vishet, inte bara gamla förstår vad som är rätt… Men det beror på anden i människan,
den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd” (Job 32:9,8). Man måste alltså aktivt göra
något för att vinna denna vishet: ”Jag är förståndigare än de gamla, ty jag tar dina
befallningar i akt” (Ps 119:100).
Vad ska man då göra med sin vishet som gammal? Dagens sjuka kultur säger: ”Du har inget
mer att uträtta, in på ålderdomshemmet med dig och titta på TV tills du dör!” Säger man ”de
äldre” eller ”de gamla” idag tänker väl folk på sysslolöshet och krämpor, men ”de äldste” i
biblisk tid har en helt annan ton: de äldste satt vid stadsporten och fattade beslut för hela
samhället, endast de som vunnit vishet anförtroddes med sådana politiska uppdrag.
Dessutom, eftersom alla var överens om att det fanns ett ”rätt” sätt att leva livet, sökte de
yngre upp de äldste för vägledning. ”Kom ihåg forna dagar. Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far, han skall berätta för dig, dina äldste, de skall säga dig det” (5 Mos 32:7).
Äldstens liv är inte slut, han för vidare det arv han själv vunnit under sina dagars lopp genom
att vara mentor åt yngre män. OBS att det är de yngre som uppmanas att söka
mentorsrelationer, det blir fel när den äldre vill samla på sig lärjungar (kanske av en
fortfarande osäker identitet, att man söker värde i att ha lärjungar?).
En studie på 100-åringar i Georgia avslöjade några gemensamma nämnare för dem som klarat
att leva så länge: de var sociala, hade humor och trodde på Gud – därför kunde de klara av att
deras närmaste gick bort före dem. Grämelse dödar, den som ser till andra blir själv
vederkvickt.
Symbol:
Behov:
Jesus:
Grått hår, stadsporten, manteln som räcks vidare
Uthållighet och beredvillighet att lämna över
Delegerar till lärjungarna och skickar ut dem