Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporterna om öarna i Oceanien kan
bara ge en översiktlig bild av läget
för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också
från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Marshallöarna 2013
ALLMÄNT
Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Marshallöarna har haft en nära anknytning till USA sedan slutet av andra
världskriget och landets konstitution utformades i samarbete med USA. De
flesta fri- och rättigheter tillgodoses av konstitutionen. Regeringen respekterar
generellt sett de mänskliga rättigheterna, men problem finns bland annat
avseende förhållandena i fängelserna, korruption, våld mot kvinnor och barn,
samt när det gäller arbetsrätten.
Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Av de centrala internationella konventionerna inom området mänskliga
rättigheter har Marshallöarna endast ratificerat två konventioner. Detta gäller
konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor,
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women,
CEDAW, 2006, men inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
Landet har även ratificerat konventionen om barnets rättigheter, Convention on
the Rights of the Child, CRC, 1993, men inte de två tillhörande protokollen om
barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi.
Marshallöarna skulle ha skickat in sin tredje och fjärde rapport till kommittén
för konventionen om barnets rättigheter år 2010. Senaste rapporten lämnades
in år 2004. Marshallöarna skulle ha skickat sin första rapport till kommittén för
konventionen om avskaffandet av all diskriminering mot kvinnor, CEDAW år
2007.
2
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Godtyckliga frihetsberövanden är förbjudna i konstitutionen och inga
rapporter om godtyckliga gripanden eller frihetsberövanden är kända. Det
finns inte heller uppgifter om påtvingade försvinnanden eller av statsmakten
sanktionerade politiska mord.
Lagen förbjuder tortyr och inga tillgängliga uppgifter tyder på att tortyr
förekommer. Statsmakten står för försvarsadvokat vid allvarligare brott om
den åtalade inte har egna medel för detta.
Enligt FN:s universella granskningsmekanism, Universal Periodic Review, UPR,
2010, motsvarar fängelseförhållandena inte internationellt godtagbar standard.
Trots att vissa förbättringar genomfördes 2012 utgör dålig säkerhet, dålig
ventilation och renhållning några problem. Besök av anhöriga tillåts, men
tillgång till utomhusaktiviteter är begränsad. Häktade och dömda hålls i samma
anläggning. Husarrest är en vanlig påföljd för kvinnor.
Dödsstraffet avskaffades enligt Amnesty International år 1986.
Konstitutionen föreskriver ett oberoende rättsväsende, och detta respekteras
generellt. De civila myndigheterna utövar effektiv kontroll över landets
säkerhetsstyrkor. Lokal och nationell polis lyder under justitieministeriet. Det
förekommer uppgifter om att myndighetsföreträdare använder sin position för
att skydda anhöriga från åtal. Isolerade fall av poliskorruption har rapporterats.
Åtalade personer har möjlighet att välja mellan prövning av professionella
domare eller av en sammansatt domstolsnämnd. Åtalade har rätt till eget val av
juridiskt ombud. Staten bekostar försvarsadvokater för åtalade personer som
inte själva kan stå för kostnaden.
Det förekommer inga rapporter som tyder på att straffrihet skulle vara ett
utbrett problem. Korruption uppges vara ett problem inom flera viktiga
samhällsfunktioner och straffrihet för denna typ av brott förekommer.
Yttrande-, press- och informationsfrihet är lagstadgade friheter och respekteras
generellt. Det finns dock uppgifter om självcensur av medierna i frågor som
anses politiskt eller kulturellt känsliga. Omkring tio procent av landets
befolkning har tillgång till internet år 2012 enligt FN:s barnfond, UNICEF.
Det finns inga tecken på att statsmakten bedriver olaglig övervakning av eller
begränsar tillgången till internet. Det finns ingen lagstiftning som ger
medborgare rätt att ta del av offentlig information.
3
Mötes- och föreningsfrihet är skyddade enligt lagen och respekteras generellt i
praktiken. Även religions- och övertygelsefrihet är lagstadgade och respekteras
generellt.
Marshallöarna har starka band till USA och landets författning är uppbyggd
efter amerikansk förebild. Allmänna och fria val tillämpas. Det finns inga
restriktioner mot bildande av politiska partier. Anklagelser om nepotism
förekommer.
I enlighet med det fördrag, The Compact of Free Association, som ingicks då landet
blev självständigt från USA år 1986 och upphör år 2023, ansvarar USA för
Marshallöarnas försvar och nationella säkerhet. Det amerikanska försvaret
disponerar en stor militärbas på Kwajaleinatollen. Den nationella och lokala
polisen har ansvar för Marshallöarnas interna säkerhet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Arbetslösheten på Marshallöarna beräknades 2011 till fem procent.
Minimilönen uppgår till 2 USD per timme för såväl offentligt som privat
anställda, men en höjning till 3 USD är under övervägande i parlamentet.
Invånarna har rätt att studera, bosätta sig, arbeta och ta värvning i USA:s
försvar. Arbetstiden är inte reglerad i lag och arbetsmiljö- och
arbetssäkerhetslagar saknas. Lagen varken förbjuder eller ger skydd för rätten
att strejka. Anställda har inte lagstadgad rätt att protestera mot farliga eller
hälsovådliga arbetsförhållanden utan risk för sin anställning.
Marshallöarna anslöt sig till ILO, International Labour Organization, 2007 och har
undertecknat ILO Maritime Labour Convention.
Det finns en någorlunda fungerande hälsovård som dock lider av brist på
resurser och har begränsad täckning i de yttre delarna av ögruppen. Trånga
boendeförhållanden i tätbebyggda områden, begränsad tillgång till rent vatten,
elektricitet och vaccinationsprogram har bidragit till att sjukdomar kunnat
sprida sig. Med bistånd från USA och WHO, World Health Organisation, görs
ansträngningar att förbättra situationen inom hälsovården. Enligt WHO var
barnadödligheten år 2010 22 dödsfall per 1000 födda barn.
Obligatorisk och i princip avgiftsfri undervisning erbjuds för barn mellan 4 och
18 år, men lagen följs inte i praktiken och många barn börjar aldrig skolan eller
fullföljer inte sin skolgång. Lång resväg till skolan, avsaknad av skollunch samt
den årliga registreringsavgift som många skolor tar ut anses vara några av
orsakerna till den höga frånvaron. Läskunnigheten hos unga uppges trots det
vara över 95 procent år 2013 enligt UNESCO Institute for Statistics ,UIS.
4
Två tredjedelar av Marshallöarnas statsbudget utgörs av intäkter från USA
enligt fördraget från 1986. Hälsovården och utbildningssystemet lider brist på
resurser. Tillgången till såväl fysisk infrastruktur som skolmaterial, transporter
och rent dricksvatten är begränsad. Den höga arbetslösheten utgör ett
socioekonomiskt problem som också bidrar till att föräldrar kan ha svårt att
betala de avgifter som förekommer för barnens skolgång.
Den fastställda minimilönen om 2 US dollar per timme uppges respekteras,
men nivån anses vara för låg för att garantera en acceptabel levnadsstandard
för en arbetstagare med familj.
Marshallöarna placerade sig på plats 155 av 180 i 2009-års Human Development
Index, HDI.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
Konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på kön och detta
respekterades generellt. Traditionellt på Marshallöarna har arvsrätten följt
kvinnolinjen och kvinnor har förekommit på viktiga positioner i samhället,
men den traditionella auktoritet som kvinnor innehaft uppges ha minskat.
Det finns inga rättsliga hinder som begränsar kvinnors deltagande i det
politiska livet och under en längre tid har en kvinnlig representant valts in i
underhuset och fyra kvinnor varit representerade i överhuset. Kvinnor
återfinns på flera viktiga poster i samhället, men deras antal och inflytande
uppges vara mer begränsat än männens. Inom den offentliga sektorn har
kvinnor och män lika lön för lika arbete, men kvinnor innehar generellt mer
lågavlönade arbeten.
Våld mot kvinnor är ett mycket utbrett problem. Våldtäkt är kriminaliserat
såväl inom som utom äktenskapet och polisen uppges följa upp brott när dessa
rapporteras. I en statlig undersökning publicerad 2009 angav över 70 procent
av landets gifta kvinnor att de utsatts för våld inom äktenskapet.
Det finns ingen lagstiftning som förbjuder sexuella trakasserier.
Den allmänna kunskapen i samhället om barnets rättigheter uppges vara låg.
Det finns ingen lag som fastställer minimiåldern för barnarbete. Barn uppges
som regel inte vara sysselsatta i avlönat arbete, men en del hjälper sina familjer
inom jordbruk, fiske och småskalig företagsamhet.
5
Mellan år 2002 och år 2012 hade enligt FN:s barnfond, UNICEF, sex procent
av alla barn under 15 år ingått äktenskap.
Barnmisshandel är förbjudet enligt lag, men uppges vara ett växande problem.
Diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk
tillhörighet och socialt eller nationellt ursprung är förbjuden i lag och
regeringen respekterar i stort dessa bestämmelser, med vissa undantag. Bland
annat förekommer rapporter om såväl verbala som fysiska attacker på etniska
kineser.
Företag som vill anställa utländsk arbetskraft måste enligt lag ge ett finansiellt
bidrag till en fond som har till uppgift att tillhandahålla arbetsträning för
landets medborgare.
Lagen förbjuder inte homosexualitet, men det finns inte heller ett lagstadgat
skydd mot diskriminering av hbt-personer. Inga uppgifter om diskriminering
på grund av sexuell läggning eller könsidentitet är kända.
Det finns inget etablerat system för flyktingmottagande på Marshallöarna. Inga
rapporter om människohandel till, inom eller från Marshallöarna finns att tillgå.
Konstitutionen förbjuder diskriminering generellt, men funktionsnedsättning
ingår inte bland diskrimineringsgrunderna. Personer med funktionsnedsättningar har ofta begränsat tillträde till arbetsmarknaden och till hälsovård
och andra samhällstjänster.
Det förekommer att personer med psykiska funktionshinder placeras i
fängelseanläggningar. Lagar och byggnormer som syftar till att underlätta
tillgängligheten och vardagslivet för personer med funktionsnedsättning
saknas.
ÖVRIGT
Det finns ett fåtal inhemska organisationer som arbetar för mänskliga
rättigheter, som uppges kunna verka utan restriktioner.
