Dia 1

Filosofi 1
Filosofer och filosofins historia
NATURFILOSOFERNA
• Ca 500-400 f. Kr.
• Mest intresserade av naturen och hur allt
uppkommit och förändras
• Tog för givet att allt alltid funnits: hur är då
förändringar möjliga
• Intressanta idag för HUR de tänkte
• Bevarade i Aristoteles skrifter
Thales från Miletos
- ca 625 f. Kr.-545 f. Kr.
- Ansåg att vattnet var alltings upphov: ur
vatten kommer liv, vatten kan anta olika form:
fast, flytande, ånga
-om nu allt består av vatten måste också allt
som händer kunna förklaras om man lär
känna vattnets lagar och funktioner, allt kan
förklaras om vi kan förklara vatten. Det är det
första kända försöket att ställa upp en
generell teori baserad på observationer av
verkligheten
- ”Alla ting är fulla av gudar”
Anaximadros
-Föddes c:a 610 f kr
-grundämnet är Det Gränslösa, som är en
outtömlig reserv av material som sträcker sig
åt alla håll. Ur detta uppstår världen och dit
kommer den till slut att återvända.
-Menade att jorden är en fritt svävande
cylinder, med oss själva på en av bottnarna.
En värld är omgiven av oräkneliga andra
världar. Värld betyder här ungefär detsamma
som vintergata.
-Ansåg att människor härstammade från
djuren och speciellt från fiskarna
Anaximenes
• Man vet inte bestämt när Anaximenes levde.
Han var en efterföljare till Thales och
Anaximander och han bodde i Miletos.
• Anaximenes menade att det finns ett
grundämne, nämligen luft. De olika former av
materia som finns runt omkring oss är luft i olika
former av förtunning eller förtätning. Alla
skillnader är egentligen kvantitativa. Även själen
består av luft och det är själen som håller oss
levande och på samma sätt håller luften världen
levande.
Herakleitos
•
•
•
•
•
Ca 540 f Kr - 480 f Kr
Menade att det finns ingenting som är
bestående utom möjligen att ingenting
består. Hans bevingade uttryck 'Panta
rei'- allting flyter innebär att det inte finns
någonting som är bestående. 'Man kan
inte två gånger stiga ner i samma flod' är
ett annat uttryck för samma sak.
Urämnet, det som allt består av, är enligt
honom elden som ständigt skiftar
karaktär.
Det som består är Logos (förnuftet),
lagbundenheten, som alla förändringar
måste följa. Denna lag är inte bara en
naturlag som beskriver vad som faktiskt
sker utan också en lag om vad som bör
ske.
Allt slår över i sin motsats - Det varma blir
kallt och det kalla blir varmt
Parmedeides
-Född ca 510 f. Kr.
-Allt som är har alltid varit, inget kan
uppstå ur ingenting
-Sinnena ger en felaktig bild av världen:
förnuftet pålitligt: förnuftstro
 rationalism
-Tudelning av verklighetsuppfattningen
 dualism
Parmeneidens i Atenarnas
skola av Rafael
Empedokles
-Naturen består av ”rötter”: jord, luft, eld,
vatten
-Förändringar i naturen består av att dessa
blandas och uppträder i olika form
-Två krafter styr: kärlek och hat dualism
Axagoras
• Ca 500 f. Kr. – 428 f. Kr.
• Naturen uppbyggd av många små
delar som är osynliga för ögat:
”frön/spermier”
• Helheten finns i varje liten del
• Logos organiserande kraft
• Solen ingen gud utan en glödande
massa
Demokritos
• Ca 460-370 f. Kr.
• Allt uppbyggt av små, osynliga
byggstenar som är
oföränderliga och beständiga:
”atomer” (=odelbar)
• Ingenting kan uppstå ur
ingenting  materialist
SOKRATES (470-399 f. Kr.)
-Gåtfull person, betraktas som upphovsman till en
massa olika inriktningar, skrev inget själv
-Platon skrev ner dialoger där han låter Sokrates uttala
sig
-Dömdes till döden för att ha oroat samhällsfeden och
uppviglat ungdomen eg. utövat filosofi…
-”Den som vet vad som är gott kommer också att göra
det goda”
-Förnuftet hjälper att handla rätt, insikten kommer
inifrån var och en, använde sig av
”barnmorskemetoden” i sin undervisning
-”Den är vis som vet att han ingenting vet”
PLATON 427-347 f. Kr.
-Sokrates elev
-Såg motsats mellan faktiska förhållanden
och ideal/sanning  Platons idélära:
idévärlden vs. sinnesvärlden
-Söker det beständiga
-Alla fenomen i naturen är bara skuggbilder
av de eviga formerna: idéerna
-Platons akademi, studier i filosofi,
matematik och gymnastik
PLATON: Grottliknelsen
ARISTOTELES (384-322 f.Kr.)
-Kritiserade Platon:
-Tingens former är de samma som deras
egenskaper
-Endast det som kommer från våra sinnen
kan existera i vårt medvetande, förnuftet
är tomt utan sinnesintryck
- Det finns en avsikt med allt i naturen: allt har ett
mål, telos Teleologisk syn
- Kvinnosyn som blev
rådande: kvinnan ”en
ofullständig man” en jord som
passivt tar emot
Människan bestämmer själv vad hon
gör. Bör utveckla dygderna. Ett bra
samhälle byggs upp av bra och goda
människor som gör goda gärningar.
HELLENISMEN
• Hellenismen omfattar tiden under Antiken efter Aristoteles från
ca 300 f. Kr. fram till att Rom övertog militära och politiska
makten ca 50 f. Kr.
• Alexander den stores errövringar  ny tidsperiod,
världsomspännande samhälle växte fram där grekisk kultur och
språk dominerade
• Gränserna mellan olika länder och kulturer minskade
• Synkretism inom religionerna
• Vetenskaperna tog del av olika kulturers kunskaper
Alexander den Stores rike
CYNIKERNA
• ”Tänk att det finns så mycket som jag inte
behöver” (Sokrates)
• Verklig lycka består inte av yttre ting som
materiellt överflöd verklig lycka är att
göra sig fri från sådant som inte är
bestående lycka kan uppnås av alla, kan
inte försvinna
• Självbehärskning en dygd
CYNIKERNA
DIOGENES (ca 412 f.Kr. 323 f.Kr.)
- En dygd att undvika all fysisk njutning
- Moraliskt gott liv: tillbaka till naturen och
enkelhet
-Bodde i en tunna, ägde endast en kappa,
en käpp och en brödpåse
Cyniker idag: känslokall att tro det
värsta om människan). Det kan även
syfta på att bara se människan
och/eller samhället som det är, utan
att påverkas av vedertagna regler
och normer.
STOIKERNA
• Alla naturprocesser följer naturens okränkbara lagar,
inget sker av en slump  människan måste försonas
med sitt öde och inte låta känslorna skena iväg
• determinism - varje händelse har minst en bestämd
orsak så ingenting sker av en slump
• fatalism - vad som ska hända är i förväg bestämt och
går inte att ändra
• Varje människa är som en värld i miniatyr: det finns en
”naturrätt” som grundar sig på människans och
universums tidlösa förnuft
STOIKERNA
• Var kosmopoliter, för människor samexistens
• Dygdernas betydelse
• Zenon (333-264 f.Kr.) grundare: Förnuft och kärlek och
könens lika rättigheter är fundamentet och de enda
gällande lagarna är naturlagarna
• Marcus Aurelius (121-181 e. Kr.)
• Cicero (106-43 e. Kr.): humanism (människan i första
rummet)
• Seneca (4 f. Kr.-65 e. Kr.): ”människan är helig för
människan”
Idag: ”Stoiskt lugn” en som är orubblig och möter
sina svårigheter med huvudet högt.
EPIKURÈERNA
• Epukuros (341-270 f. Kr.) lära :materialistisk, njutningsinriktad
•
•
. Dess främsta mål var att befria människor från fruktan, från både livet och
döden. Man betonade njutningens värde och förklarade att vi inte har
någonting att frukta av vår framtida icke-existens. ”Döden angår oss inte. Så
länge vi finns till är döden inte här. Och när döden kommer, finns vi inte
längre till.”
Ett lustbetonat resultat måste alltid vägas mot eventuella biverkningar
Lust inte bara kroppslig njutning, utan också vänskap och
skönhetsupplevelser "Av alla medel som visdom anskaffar för att garantera
lycka hela livet igenom, är den klart viktigaste vänskap"
•
•
Leva i stillhet så det inte skapas oro ”Lev i hemlighet”
Aristhippos: Meningen med livet är den största möjliga sinnliga njutningen.
”Det högsta goda är lusten och det största onda är smärtan.”
Epikuré idag: nedsättande om lite ”för”
levnadsglad människa
MEDELTIDEN
• Romerska rikets sönderfall och
kristendomens maktövertagande.
• Utgångspunkt i kyrkan och Guds existens
• Augustinus som utgick från Platon
• Thomas av Aquino för vilken Aristoteles
var den stora auktoriteten
• Skolastiken
AUGUSTINUS (354-430)
• Hans filosofi är en syntes av platonism och kristendom.
• Filosofin ett redskap för tron, men tron är en förutsättning för
förståelse.
• Augustinus är berömd för sina reflektioner över vad tid är. På frågan
vad tid är svarade han "Om ingen frågar mig vet jag det, men om jag
ska förklara det vet jag det inte.”
THOMAS AV AQUINO (1225-1274)
• Var dominikan och skolastiker
• Lyfte fram Aristoteles som den
stora auktoriteten
• Menade sig kunna bevisa
Guds existens med fem
Gudsbevis: tre kosmologiska
bevis, ett teleologiskt bevis
och ett stegbevis.
SKOLASTIKEN
• Ca 1100 till 1500
• Utvecklade strikta krav på vetenskaplig
argumentation och en smidig terminologi
• Visade inget intresse för den framväxande
empiriska vetenskapen och framstod så
småningom som alltmer föråldrad och
förlöjligas i modern tid som hårklyveri.
NYA TIDEN
• Den moderna filosofin kommer efter
renässansen
• Kyrkan och teologin förlorar inflytande
över filosofi: Staten och vetenskapen blir
dominerande
• Reformationen: flera religioner,
nationalstater uppstod, upptäcksfärder,
andra kulturer  världsbilden förändras
NYA TIDEN
• Från 1600-talet förändrades tänkandet:
universellt kunskapsbehov  behov av
säker kunskap som gäller överallt och
alltid
NYA TIDEN
• René Descartes (1596-1650) betraktas
ofta som den första moderna filosofen 
rationalismen
• Francis Bacon (1561-1626)  empirismen
• Immanuel Kant (1724 - 1804)
FRANCIS BACON (1561-1626)
• Grundade den brittiska
empirismen
• Berömd för orden "kunskap
är makt”
• Menade att mänskligheten
med hjälp av kunskap eller
vetenskap (scientia) skulle få
makt över naturen
RENÈ DESCARTES (1596-1650),
• Är en utpräglad rationalist
• Är berömd för satsen "Cogito,
ergo sum”
• Anser att man kan lita på allting
som man inser "klart och tydligt".
Därav drar han slutsatsen att Gud
måste existera, vilket i sin tur
garanterar existensen av en
yttervärld i enlighet med
sinnesförnimmelserna.
JOHN LOCKE (1632 - 1704)
• Känd både som liberalist och
empirist
• Kritisk realism: yttervärlden
existerar, men den är inte
identisk med människors
upplevelse av den: Tingen har
förutom primära egenskaper
även sekundära egenskaper,
som är beroende av iakttagaren.
DAVID HUME (1711 - 1776)
• Drog empirismen till sin spets
• Förkastade
substansbegreppet och
kritiserade orsaksbegreppet:
hävdade att medvetandet
endast är en ström av
varseblivningar
• Skepticism
IMMANUEL KANT (1724 - 1804)
•
Medlade mellan empirismen och rationalismen
•
Menade att "tankar utan innehåll är tomma;
iakttagelser utan begrepp är blinda."
•
För kunskap behövs så väl erfarenheter
(sinnesförnimmelser) som förstånd. Kunskap om
tingen i sig (das Ding an sich) anser han inte vara
möjlig.
•
Kants etik är berömd för det kategoriska imperativet:
"Handla endast efter den maxim, vilken du tillika kan
uppställa som en allmän lag!”
•
Han flyttade centrumet från de erfarna föremålen till
erfarenheten  betoning av subjektets betydelse
LUDWIG WITTGENSTEIN (1889–1951)
- Analytisk filosofi
-Språkspel: språket meningsfullt i vissa
samanhang
-Hur makt utövas genom språkbruk
- ” Vad man inte kan tala om, därom måste man
tiga”  ”Mitt språks gränser är min världs
gränser”