Apartheidteologi

Apartheidteologi
En analys av religionens roll i legitimerandet av apartheid
Apartheid theology
An analysis of the usage of religion in the justifying of apartheid
Martin Ström
Fakultet Humaniora och Samhällsvetenskap
Ämne/Utbildningsprogram Religionsvetenskap 3
Nivå/Högskolepoäng 15 HP
Handledarens namn Per Pettersson
Examinatorns namn Ulrika Svalfors
Datum 2016-01-13
Löpnummer
Martin Ström
Abstract
Apartheid is an Afrikaans word meaning separateness and is the name of the system of
segregation or discrimination on grounds of race carried out by the apartheid regime in South
Africa between the years 1948-1994. The objective with this research is to examine how
religion was used in justifying apartheid, which was a political system carried out by the
apartheid regime when implemented resulted in an unjust existence for many people in South
Africa. This will be examined through a literature study where a wide selection of research
material will be reviewed to ensure the quality of my research. An argumentation analysis
will be used to review the theological arguments used by Afrikaner theologies in justifying
apartheid. Dutch Reformed Church (DRC) is the largest Afrikaner church in South Africa
and the church had a close relationship to the apartheid regime. DRC developed a theological
foundation to support the apartheid regime and its policy. One of the arguments that DRC
used to ensure the Afrikaner peoples special position was that the Afrikaner people was the
chosen people of God and therefor special. DRC also had the task of presenting scriptural
evidence that supported the policy of apartheid. Religion was primarily used to create a
theological foundation with the support of scripture to justify the policy of apartheid and
create an image of the policy as Gods intention.
Keywords: Afrikaner, Apartheid, Dutch Reformed Church (DRC), Christianity, Nationalism
2
Martin Ström
Abstract
Apartheid betyder åtskildhet på Afrikaans och är namnet på den rasåtskillnadspolitik som
genomfördes av Apartheidregimen i Sydafrika mellan 1948-1994. Syftet med detta är att
granska hur religion användes för att legitimera det förtryck som apartheidsystemet innebar
för många människor i Sydafrika. Detta undersöks genom en litteraturöversikt där ett brett
forskningsmaterial om apartheid bearbetas för att kunna granska religionens roll i apartheid.
En teologisk analys kommer att genomföras på det forskningsmaterial som framtagits där en
argumentationsanalys kommer att användas. Dutch Reformed Church (DRC) är den största
afrikanderkyrkan i Sydafrika och hade ett nära förhållande till apartheidregimen. DRC lade en
teologiskgrund för apartheid där ett av argumenten för afrikandernas särställning var att
afrikanderna var Guds utvalda folk. Man hade även som uppgift att plocka fram bibliska
argument som stödjer apartheidpolitiken. Religionen användes framförallt genom att man
presenterade teologisk grund med bibliska argument som utgångspunkt för att rättfärdiga
apartheidpolitiken och framställa den som Guds vilja.
Nyckelord: Afrikander, Apartheid, Dutch Reformed Church (DRC), Kristendom,
Nationalism
3
Martin Ström
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Innehåll
INNEHÅLLSFÖRTECKNING .......................................................................................................................................... 4
1. INLEDNINGSKAPITEL ................................................................................................................................................ 5
1.1 Inledning................................................................................................................................................................... 5
1.2 Disposition ............................................................................................................................................................... 6
1.3 Syfte och forskningsfrågor ................................................................................................................................ 7
1.4 Avgränsningar ........................................................................................................................................................ 7
1.5 Tidigare forskning ................................................................................................................................................ 8
1.6 Metod och material ............................................................................................................................................ 11
1.7 Teoretisk utgångspunkt ................................................................................................................................... 12
2. Bakgrund........................................................................................................................................................................ 13
2.1 Vägen till apartheid ............................................................................................................................................ 13
2.2 Apartheid................................................................................................................................................................ 17
2.3 Afrikandernationalism ..................................................................................................................................... 20
3. Resultat ........................................................................................................................................................................... 22
3.1 Afrikanderkristendom och den teologiska grunden för apartheid ................................................ 22
3.2 DRC i Sydafrika - dess relation till apartheidregimen ......................................................................... 25
3.3 teologiska argument för apartheid .............................................................................................................. 28
3.3.1 Guds utvalda folk ........................................................................................................................................ 28
3.3.2 Guds vilja att människor ska vara uppdelade i olika nationer och prata olika språk .... 29
3.3.3 Uppdelningen av människor är ett resultat av synd .................................................................... 31
3.3.4 Guds vilja att folket ska underkasta sig överheten ....................................................................... 32
4. Slutsatser ....................................................................................................................................................................... 33
5. Diskussion ..................................................................................................................................................................... 36
5.1 Didaktisk reflektion ........................................................................................................................................... 38
5.2 Vidare forskning .................................................................................................................................................. 39
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING.............................................................................................................. 40
4
Martin Ström
1. INLEDNINGSKAPITEL
1.1 Inledning
Det område som idag heter Sydafrika har länge varit ett intressant område för européerna.
Området ligger längst ut på Afrikas sydspets och rundades av sjö- och handelsmän på resa till
Asien. År 1652 anlände de första holländarna vid Table bay och sakteligen växte en holländsk
koloni fram. Britternas intåg under 1700-talets slut innebar dock att kolonin förändrades. De
tidigare kolonialherrarna tappade sin makt och området blev en del av det brittiska imperiet.
Många av de tidigare kolonisatörerna (främst holländare men även tyskar och andra européer)
började emigrera till de omkringliggande områdena och bildade nya stater. Efter att
naturtillgångar av högt värde funnits i området började dock både britterna och de tidigare
bosättarna vars ättlingar idag kallas afrikander känna ett behov att värna om sina egna
intressen. Meningsskiljaktigheter gjorde att två krig kallade boer-krigen (boerna är holländska
bönder och förfäder till afrikanderna) bröt ut. Efter boerkrigen tog britterna över hela området
och bildade Sydafrikanska unionen. Afrikanderna kände sig dock marginaliserade och började
värna om kristendomen och den ”vita rasen” vilket gjorde att de fick allt större stöd hos
befolkningen. 1948 röstades Nationalistiska partiet in som styrande parti vilket också
medförde införandet av apartheidsystemet.1 Införandet av apartheid innebar att ”raserna”
skulle separeras och en bostadssegregation skulle införas. En rad olika diskriminerande lagar
infördes under apartheidregimens välde. Mitt i denna diskriminerande politik fanns den
kristna kyrkan Dutch reformed church (DRC). DRC är den största afrikandiska kyrkan i
Sydafrika och den gav sitt stöd till apartheidregimen genom att framförallt finna teologiska
argument som rättfärdigade apartheidsystemet. Apartheidregimen behöll makten fram tills
1994 då den välkända frihetskämpen Nelson Mandela kom till makten och markerade ett slut
för apartheidregimens välde.2
1
2
Ross. Robert. Sydafrikas historia. 2001
Dubow. Saul. Apartheid 1948-1994. 2014
5
Martin Ström
1.2 Disposition
Uppsatsen inleds med ett inledningskapitel där arbetets syfte, metod och tidigare forskning
inom området berörs. Detta följs av ett bakgrundskapitel där en historisk överblick över
situationen i området från kolonialmakternas ankomst fram tills apartheidregimens intåg.
Sedan kommer en historisk beskrivning av situationen i området under apartheidregimens
välde. Detta följs av ett kapitel om afrikandernationalism. Arbetets resultatkapitel inleds med
en granskning av vilken roll afrikanderkristendomen hade i bildandet av en nationalkänsla
bland afrikanderna och vilken teologisk grund apartheid byggde på. Sedan kommer en
granskning av DRC och dess relation till den sydafrikanska apartheidregimen. Efter det
kommer en granskning hur man använde sig av bibelcitat för att legitimerar den politik man
drev. I uppsatsens slutsatsavsnitt presenteras slutsatserna av det forskningsresultat som
framtagits. Detta följs av ett diskussionsavsnitt där resultatet diskuteras med hjälp av tidigare
forskning. I diskussionsavsnittet finns även den didaktisk reflektion och ett vidare
forskningsavsnitt.
6
Martin Ström
1.3 Syfte och forskningsfrågor
Mellan åren 1948-1994 var Sydafrika styrt av en afrikandernationalistisk regim.
Nationalistparitet införde en mängd olika restriktioner mot den icke-vita befolkningen i
landet. Regimen förespråkade en rasåtskildhet mellan den vita, svarta och färgade
befolkningen och apartheidsystemet blev ett faktum. I detta arbete kommer religionens roll i
apartheidregimens förtryck av den färgade befolkningen i Sydafrika att granskas. Syftet med
detta är att granska hur religion användes för att legitimera apartheidsystemet och det förtryck
som apartheidsystemet innebar för många människor i Sydafrika. Genom att granska hur
religionen användes för att legitimera apartheidsystemet så vill jag skapa en djupare kunskap
om apartheid och belysa religionens roll i Apartheid.
Syftet kommer att besvaras utifrån följande forskningsfrågor:
1. På vilket sätt förhöll sig Afrikandernas kyrka i Sydafrika Dutch reformed Church
(DRC) till apartheidregimen?
2. Vilka teologiska argument användes för att rättfärdiga apartheidsystemet?
3. Hur använde sig apartheidvänliga teologer av bibeltexter för att legitimera
apartheidregimens politik?
1.4 Avgränsningar
I avseendet att granska religionens roll i apartheidsystemets legitimitet så kommer denna
undersökning framförallt att beröra den holländska reformerta kyrkan i Sydafrika DRC och
deras relation till apartheidregimen. Detta eftersom att jag i min undersökning fokuserar på
hur religion används för att legitimera förtryck av andra människor. DRC är den kyrka som
hade närmast relation med den Sydafrikanska regimen.3 DRC delade även apartheidregimens
syn på kristen nationalism och de båda eftersträvade ett skydd av den ”vita kristna rasen”.4
Det är även den vita kyrka som är störst i Sydafrika.5
Dubow. 2014. S.18-20
Henriksson. Lennart. A journey with a Status confessionis: analysis of an apartheid related conflict
between the Dutch Reformed Church in South Africa and the World Alliance of Reformed Churches, 19821998. 2010. S.56-58
5 Loubser. J.A. Apartheid Theology: A "Contextual” Theology Gone Wrong?. Journal of church and state. vol:
38. Nr: 2. 1996 S.321-337
3
4
7
Martin Ström
Denna undersökning har inte för avsikt att granska hur religion användes för att motsätta sig
apartheidregimen (både inom DRC och också andra religiösa grupper) då denna undersökning
fokuserar på att granska hur religion har använts för att legitimera förtryck. En kort
beskrivning av motståndet emot apartheidsystemet inom DRC kommer att beskrivas men
arbetets fokus kommer att läggas på hur religion använts för att legitimera förtryck.
Tiden efter apartheid kommer inte att behandlas i detta arbete. Jag har för avsikt att granska
hur apartheidregimen använde sig av kristendomen för att rättfärdiga sitt styre. Tiden innan
och under apartheidregimen är relevant för mitt forskningsområde. Tiden efter
apartheidregimen och hur det religiösa klimatet ser ut då är intressant i sig men inte relevant
för mitt forskningsområde.
1.5 Tidigare forskning
Forskningsfältet kring Apartheid är brett. Det finns många olika aspekter för forskare att
granska. När det gäller de teologiska inslagen i apartheidsystemet som jag framförallt
intresserar mig för i mitt arbete så skriver Johan Kinghorn i sin artikel Social Cosmology,
Religion and Afrikaner Ethnicity om de religiösa aspekterna i afrikandernas etniska
identifiering. Kinghorn menar att de religiösa aspekterna i afrikandernas nationalism ofta
förbises till förmån för de politiska och historiska aspekterna. Kinghorn menar att man genom
att granska de teologiska inslagen i afrikandernas tankesätt kan få en djupare förståelse och
förstå apartheidsystemet utifrån ett afrikandiskt synsätt. Kinghorn menar att en djupare analys
av
de
teologiska
aspekterna
skapar
ett
inifrån
perspektiv
av
legitimiteten
av
apartheidregimens förtryck. Kinghorn menar att de teologiska aspekterna i afrikandernas
nationalism är viktiga att förstå för att de har en stor roll i apartheidsystemets legitimitet.
Kinghorn belyser att Afrikanderna talar om en kristen nationalism och han diskuterar olika
teologiska inslag som rättfärdigar apartheidregimens styre. Kinghorn betonar i sin artikel den
kristna
nationalismen
och
afrikandernas
religiösa
övertygelse
som
orsaker
till
apartheidsystemet. Kinghorn menar att apartheidsystemet mer berodde på en vilja att skydda
den ”vita kristna rasen” från en pluralistisk värld än att dominera den svarta och färgade
befolkningen.6
Kinghorn. Johan. Social Cosmology, Religion and Afrikaner Ethnicity. Journal of Southern African Studies.
Vol: 20. Nr: 3. 1994. S.393-404
6
8
Martin Ström
I sin artikel Apartheid Theology: A "Contextual' Theology Gone Wrong? skriver J.A. Loubser
om de teologiska argument som användes av Afrikanderna för att rättfärdiga
apartheidsystemet. Loubser har en intressant utgångspunkt i sin artikel där han utgår ifrån att
en separation mellan raserna är ett idealsamhälle för afrikanderna och apartheidteologin är
utformad på ett sätt för att teologiskt kunna styrka denna separation. Loubser presenterar olika
apartheidteologers doktriner som framställts under olika skeden i historien. Han diskuterar
dessa doktriners teologiska argument och hur dessa har byggts på varandra för att bygga upp
ett idealsamhälle. Hans arbete skapar en kontextuell bild av de teologiska aspekterna i
apartheidsystemet vilket är mycket intressant för mitt arbete då jag har som utgångspunkt att
granska de teologiska argumenten som användes av apartheidregimen. Loubsers slutsats
bygger på att apartheidteologin är en misstolkning av bibeln för att tvinga fram annorlunda
världsbild. Loubser menar att verklighet inte motsvarar det idealsamhälle man letar efter och
därför konstruerar man en bibeltolkning som motsvarar det idealsamhälle man letar efer.
Denna slutsats anser jag vara intressant för mitt arbete då jag kommer att fokusera min
granskning av apartheidsystemet på de teologiska aspekterna snarare än de politiska och
historiska.7
I sin doktorsavhandling Theology in conflict - readings in Afrikaner theology: the theologies
of F. J. M. Potgieter and B. J. Marais skriver Hans S. A. Engdahl om afrikandernas teologi.
Han genomför en teologisk analys där han även väger in andra aspekter som t.ex. de
socioekonomiska. Han analyserar mer djupgående två teologer som var verksamma under
apartheidregimens välde. Engdahl var verksam präst i Sydafrika under apartheid tiden och har
som mål att skapa en djupare förståelse av det politiska systemet genom att belysa de
telogiska aspekterna. Han plockar isär F.J.M Potgieters och B.J Marais doktriner och granskar
dess teologiska innehåll. Engdahls analys är betydligt mer djupgående än vad min kommer att
vara då han förutom att återge en överblick av apartheidsystemets teologi valt att granska två
specifika teologer och deras arbete. Jag har i mitt arbete för avsikt att återge en mer
övergripande bild av olika apartheidteologiska argument och inte begränsa mig till två
specifika teologers arbeten och granska dessa närmare.8
I sin doktorsavhandling A journey with a Status confessionis: analysis of an apartheid related
conflict between the Dutch Reformed Church in South Africa and the World Alliance of
Loubser. J.A. Apartheid Theology: A "Contextual” Theology Gone Wrong? Journal of church and state.
1996 vol: 38. Nr: 2. S.321-337
8 Engdahl. S.A. Hans. Theology in conflict - readings in Afrikaner theology: the theologies of F. J. M. Potgieter
and B. J. Marais. 2006
7
9
Martin Ström
Reformed Churches skriver Lennart Henriksson om DRC i Sydafrika och deras roll i
apartheidregimens förtryck. Henrikssons arbete har framförallt för avsikt att diskutera
konflikten mellan DRC och den reformerta kyrkans världsallians World alliance of reformed
churches (WARC). Han granskar de olika aspekterna i denna konflikt och analyserar varför
DRC inte uteslöts ur WARC förens 1982. Henriksson lägger större fokus vid konflikten
mellan DRC och WARC än vad jag gör i mitt arbete. Mitt fokus ligger på att granska DRC:s
relation till apartheid regimen och vilka teologiska argument som används för att rättfärdiga
apartheidsystemet. I det avseendet blir Henrikssons avsnitt om DRC:s inblandning i
apartheidregimens förtryck det som är mest relevant för mitt arbete. I detta avsnitt görs en
övergripande analys av DRC och dess relation till apartheidregimen vilket är relevant för mitt
arbete.9
Saul Dubow ger i sitt arbete Apartheid 1948-1994 en övergripande bild av apartheid. Han
använder sig av en deskriptiv metod där hans syfte är att återberätta olika händelser som
präglat tiden under apartheidregimens styre. Dubows presenterar den politiska situationen i
Sydafrika och berättar hur nationalistpartiet bildades och kom till makten. Dubow tar upp
Sharpeville massakerna och andra viktiga historiska händelser som skedde under
apartheidregimens välde. Även om Dubows huvudfokus är att ge en historisk introduktion till
apartheid så berörs DRC och dess roll i apartheidsystemet. DRC:s teologi diskuteras och dess
inblandning i apartheidsystemet lika så. Avsnitten om DRC är dock likt resterande del av
arbetet mer en övergripande diskussion och ingen djupgående teologisk analys genomförs av
Dubow. Mycket av hans arbete är intressant för mig ändå då hans beskrivning av
apartheidsystemets historia är relevant och berör många av de aspekter jag granskar i mitt
arbete. Jag kommer likt Dubow att ge en deskriptiv introduktion till de historiska aspekterna.
Men jag kommer i mitt arbete att göra en mer djupgående analys när det gäller de teologiska
aspekterna och DRC:s roll i apartheid än vad Dubow gör i sitt arbete.10
9
Henriksson. 2010
Dubow. 2014
10
10
Martin Ström
1.6 Metod och material
I detta arbete används argumentationsanalys som metod. Teologiska argument till stöd för
apartheidsystemet analyseras kritiskt. En argumentationsanalys bygger på ett granskande av
människors tolkningar av olika situationer och hur väl deras argument står sig. 11 En
argumentationsanalys bör därför vara passande att använda när en granskning av
afrikanderkristendomen och de teologiska argument som användes till stöd för
apartheidsystemet genomförs. Inledningsvis genomförs en litteraturöversikt över tidigare
forskning om apartheidregimens sätt att använda teologiska argument, med syfte att
sammanställa de huvudsakliga teologiska argument som användes av apartheidregimen och
DRC. Apartheidsystemets uppgång och fall är ett händelseförlopp som varit väl dokumenterat
både under och efter apartheidregimens välde. Det är mer än 20 år sedan apartheidregimen
föll och även om en fältstudie fortfarande är relevant så finns det ett tillräckligt brett
faktamässigt underlag för att detta arbete ska kunna bygga på en litteraturöversikt. En
inventering över befintlig forskning kommer att genomföras för att granska vad som har
gjorts på området och se vilken forskning som är relevant för detta arbete. Arbetet har för
avsikt att skapa en översiktlig grund och då är en litteraturöversikt en relevant metod för att
samla in fakta.12
I arbete används ett brett urval av forskningsmaterial. Arbetet kommer att byggas på granskad
facklittertur och på vetenskapliga artiklar för att innefatta ett så brett område av
forskningsläget som möjligt. Arbetet kommer att bygga på forskning som genomfördes både
under och efter arpartheidregimens välde. Arbetet kommer även innefatta forskningsmaterial
som är bearbetade av forskare från olika delar av världen. Detta är för att arbetet ska innefatta
olika perspektiv av situationen under och innan apartheidsystemet intog. Tiden under
apartheidregimens styre är ett långt händelseförlopp med många olika händelser som är
relevanta. Vad en forskare väljer att betona kan skilja sig beroende på när och i vilket
kulturell kontext det skrevs därför är det viktigt att ta del av ett brett forskningsurval för att
kvalitetssäkra arbetet.
När det gäller den historiska introduktionen till situationen i dagens Sydafrika kommer arbetet
främst bygga på Robert Ross bok Sydafrikas historia men det kommer att kompletteras med
Björnsson. Gunnar. Kihlbom. Ulrik & Ullholm. Anders. Argumentationsanalys: färdigheter för kritiskt
tänkande. 2. utg. 2009 S.11
12 Ejvegård. Rolf. Vetenskaplig metod. 4. uppl. 2009. S.48-49
11
11
Martin Ström
flertalet andra artiklar och böcker för att få andra perspektiv på vilka historiska händelser som
är viktiga för att förklara situationen i regionen. När det gäller de delar som berör
afrikandernationalismen och afrikanderkristendomen så kommer Lennart Henrikssons bok A
journey with a Status confessionis: analysis of an apartheid related conflict between the
Dutch Reformed Church in South Africa and the World Alliance of Reformed Churches och
Hans S.A. Engdahls bok Theology in conflict - readings in Afrikaner theology: the theologies
of F. J. M. Potgieter and B. J. Marais främst att användas. Arbetet kommer även att
kompletteras annan litteratur och vetenskapliga artiklar för att få en djupare förståelse av
afrikandernationalism och afrikanderkristendom.
1.7 Teoretisk utgångspunkt
En postkolonial teori ligger till grund för detta arbete. Arbetet har som utgångspunkt att arvet
från den koloniala övermakten är det som haft störst inverkan på hur samhället i Sydafrika
utvecklats. Inom postkolonialismen är tanken att kolonialmaktens styre har haft en stor
inverkan på de samhällsproblem som senare har utvecklats i de forna kolonierna. Det
koloniala arvet som i synnerhet är intressant för mitt arbete är den rasindelning som
genomfördes av kolonialmakterna. Enligt vissa kritiker till att rasindelningen skulle vara ett
kolonialt arv så betonas det att rasindelningen var ambivalent och misslyckad. Det betonas
också att rasindelningen inte var ett kolonialistiskt påfund utan det är något som funnits länge.
Rasindelning och fördomsbildning var dock en del inom kolonialismen och kolonialmakterna
utvecklade ett rasindelningssystem på många platser i världen.13
Förutom en postkolonial syn på situationen i Sydafrika så utgår jag även till viss del från
Georg Hegels syn på religion och stat. Hegel har som utgångspunkt att världen är uppdelad i
olika nationer och var och en av dessa nationer har sin egen religion. För utomstående är
nationer och religionen endast en del av en helhet men för de som tillhör nationen och
religionen är deras sanning den rätta sanningen.14 En bild av att ”min väg är den rätta” är det
från Georg Hegels teori om religion och stat som jag framförallt har som utgångspunkt i min
granskning.
Loomba. Ania. Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält. 2. Uppl. 2008 S.111125
14 Nuzzo, Angelica (red.). Hegel on religion and politics. Mowad. Nicholas. S.157-171. 2013
13
12
Martin Ström
2. Bakgrund
2.1 Vägen till apartheid
De första nederländska nybyggarna i Sydafrika anlände redan år 1652. Jan van Riebeeck och
hans sällskap anlände till Table bay som ligger i anslutning till nuvarande Kapstaden på
Sydafrikas sydvästra kust. Holländarna byggde till en början upp en handelsstation som skulle
fungera som en sorts mellanlandning för fartygen till och från Asien. Sjömännen som gjorde
resan till och från Asien behövde förnödenheter på resan. Men eftersom att bosättarna inte
kunde komma överens med khoisan folket som var ett lokalt folkslag som bodde i det
närliggande området om tillhandahållande av förnödenheter så bestämde man sig för att
kolonisera området. Holländarna besegrade khoisan folket som tvingades fly eller i många fall
arbeta för holländare på den mark de tidigare hade ägt. Kolonin som Nederländerna byggde
upp behövde människor för att fungera. Européer från olika länder som sökte sig ett nytt liv
anlände och mer än 60 000 slavar importerades från främst Indien, Sydostasien och
Östafrika.15
Den holländska kolonin expanderade och vita bosättare flyttade längre norr- respektive
österrut. Dessa var marker som likt området kring Table bay redan var bosatta av eller
användes som jaktmarker av flertalet lokala stammar. Dessa stammar hamnade ofta i konflikt
med bosättarna. Redan på tidigt 1700-tal bildades vita militanta grupper för att slå ner
motståndet och skydda nybyggarna mot olika stammar. Kohisan var den folkgrupp som
drabbades hårdast av Bosättarnas utvigande av territorium då de förlorade sina jaktmarker.
Dessa människor genomförde räder mot bosättarnas jordbruk vilket resulterade i en än mer
hårdförd politik mot khoisan folket där tusentals dödades och en förföljelse av khoisan folket
primerades av kolonialmakten.16
Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet övertogs emellertid den nederländska
kolonin av det brittiska imperiet. Storbritannien hade som utgångspunkt i sin kolonialpolitik
att göra världen en bättre plats. Man förbjöd importerandet av slavar i sina kolonier och år
1834 frigavs alla slavar i den brittiska kapkolonin (f.d. slavar måste dock genomgå 4 års
lärlingsarbete som var samma sak som att vara slav innan de blev fria). Britterna bröt även
upp de bestämmelser holländarna införde som innebar att khoisan folket inte fick agera fritt
15
16
Ross. 2001. S.27-31
Hepple. Alex. South Africa: a political and economic history. 1966. S.44-48
13
Martin Ström
på arbetsmarkanden. Många av dessa humanitära förändringar berodde dock främst på det
missionsarbete som utfördes i området.17
Den vita europeiska befolkningen i området var kristna. Till en början var DRC den enda
tillåtna kyrkan i området men detta ändrades efter britternas intåg. DRC behöll många av sina
nederländska anhängare men förlorade sin plats som enda tillåtna kyrka i området. Även om
DRC förlorade sitt monopol i området så var konkurrenterna endast andra kristna grupper. En
respektabel bosättare i kolonin var välutbildad och kristen. Det var dessa två principer som
den brittiska kolonin byggde på. Detta var något som missionärer i området predikade för
lokalbefolkningen och det var även någon som khoisan befolkningen anammade. Ur detta
växte sedan ett missnöje hos den europeiska befolkningen fram och hotbilden mot khoisan
befolkningen växte vilket gjorde att en del av dem valde att gå med i motståndsgrupper och
kriga mot den vita befolkningen.18
Britternas intåg i Kapkolonin resulterade i att många av de europeiska bosättarna som
sedermera kom att kallas afrikander förflyttade sig bort från Kapkolonin och vidare in mot
kontinenten där staterna Oranjefristaten, Transvaal och Natal bildades. Dessa pionjärer slog
ner kraftigt motstånd från bland annat de lokala Zulukrigarna och mytologin kring deras
framgång är en viktig del i den afrikandernationalism som apartheid bygger på.19 Kapkolonin
som styrdes utav britterna var relativt välmående och människorna i området ville ha större
inflytande i styrandet av kolonin. På 1850-talet infördes ett lagstiftande organ i Kapstaden där
rösträtt efter förmögenhet styrde väljandet av representanter. Detta system som i sin tid var ett
av de mest demokratiska i världen gjorde även att den färgade befolkningen fick rösträtt.20
Under 1860-talet förändrades dock mycket i Sydafrika. De första diamanterna hittades och
snart hade gränser dragits om för att de vita kolonisatörerna i Kapkolonin skulle kunna
utnyttja naturtillgångarna bättre. Efter att arbetskraften vält in och gruvbranschen florerade
valde man att placera sina arbetare i speciella inhägnade områden som ett sätt att motverka att
arbetarna stal diamanter och sålde dem på den ”svarta marknaden”. Den brittiske
imperialisten Cecil John Rhodes hade då genom sitt företag skaffat sig ett monopol på
gruvbranschen i området och kunde därför diktera villkoren. De vita arbetarna motsatte sig
detta och lösningen blev då att de vita arbetarna som ofta var mer kvalificerad än den svarta
Ross. 2001. S.39-41
Ibid. S.46-49
19 Dubow. 2014. S.16-17
20 Ross. 2001. S.49-50
17
18
14
Martin Ström
fick bättre arbetsvillkor och kunde bosätta sig utanför de inhägnade områdena. Detta skedde
på bekostnad av den svarta arbetskraften som fick sämre arbetsvillkor och tvingades spendera
all sin tid utanför arbetet i de inhägnade områdena.21
Det brittiska imperiet försökte upprätthålla en konfederation mellan de olika kolonierna i
Sydafrika. Många holländska ättlingar hade förflyttat sig norrut efter britternas intåg och
provinserna Transvaal och Oranjefristaten kontrollerades av ättlingar till de holländska
bosättarna som är en del av det folk som kom att kallas afrikander. Dessa motsatte sig en
enhetlig brittisk koloni och deras motstånd resulterade i Boerkrigen.22
Under 1900-talets början hade Storbritannien 200 000 soldater i kriget mot boerna
(afrikandernas förfäder). Efter några års krigande segrade britterna och resultatet blev att en
union mellan kolonierna bildades och ett självstyrande område som en del av det brittiska
imperiet kom till. Unionsbildande innebar inte någon drastiskt förändring bortsett från att
afrikanderna förlorade sina territorier. Den ”vita kristna rasen” priviligierades fortfarande. En
sydafrikansk nationalism växte fram hos den vita befolkningen. Den afrikandiska
nationalismen fanns även den kvar trots två krigsnederlag och ytterligare restrektioner mot
den svarta och färgade befolkningen växte fram. Ett förbud infördes för svarta att köpa mark
av vita och vise versa. Detta innebar att den icke-vita befolkningen som ägde mycket liten del
av de brukbara områdena inte kunde utöka sina jordbruksområden. Den afrikanska
befolkningen bodde ofta i slumområden i städer eller i reservat som skapats för infödingar. I
slumområden
var
tillvaron
ofta
miserabel
och
sjukdomar
spreds.
Rädslan
för
sjudomsspridning legitimerade då att man 1923 röstade igenom en bostadsegregationslag som
innebar att afrikanerna skulle bo separat från den vita befolkningen.23
Efter boerkrigen och unionsbildadandet ville britterna skaffa sig majoritetsstöd i de områden
där invånarna var övervägande afrikander. Britterna förbättrade gruvdriften och industrin i ett
försök att locka brittiska emigranter till dessa områden. Man behövde då arbetskraft och
importerade mer än 60 000 kineser som var villiga att arbeta under slaviska förhållanden.
Detta var inte något som slog väl ut och den brittiska befolkningen som flyttat till Transvaal
valde istället att alliera sig med Afrikanderna som år 1907 kom till makten i Transvaal.24
Ross. 2001. S.56-59
Ibid. S.60-70
23 Ibid.S.81-96
24 Iliffe. John & Schlyter. Ann. Afrika: historien om en kontinent. 1997. S.362
21
22
15
Martin Ström
1910 bestämdes det att Sydafrikanska unionen skulle vara en självstyrande del av det brittiska
imperiet. De gamla röstbestämmelserna behölls vilket innebar att landägare fick rösta och
eftersom att färgade och svarta nästan uteslutet ägde mark i kapprovinsen så var detta det
enda området där de hade rösträtt. En rasseparationspolitik bedrevs egentligen innan
apartheidsystemet intåg genom att bland annat införa bostadssegregationsbeslut där
människor från olika ”raser” skulle bo separat. Men efter två världskrig där sydafrikanera
tvingats slåss på britternas sida och en börskrasch i mellankrigstiden som präglat landets
ekonomi kunde den mer extrema afrikandernationalismen 1948 genom Daniel François
Malans parti National party of South Africa (NP) komma till makten och införandet av
apartheid var nu ett faktum.25
25
Iliffe, Schlyter. 1997. S362-366
16
Martin Ström
2.2 Apartheid
NP gick till val på att skydda den ”vita rasen” från att förlora sin position som ledare i
Sydafrika. Malan talade om att en alltför stor beblandning mellan ”raserna” skulle leda till
nationens förfall och att apartheid var den enda möjligheten att rädda Sydafrika. Man skulle
införa bestämmelser som reglerade arbetsmarknaden så att den vita arbetskraften inte kunde
konkurreras ut av den billigare afrikanska. Segregationen mellan den vita, färgade, indier och
svarta befolkningen var viktig för NP. Man sade att afrikanernas reservat var de platser där de
hörde hemma och därför skulle deras tillträde i städerna begränsas. NP erkände även den
färgade befolkningen som en egen befolkningsgrupp. De var en grupp mellan den vita och
svarta befolkningen enligt NP. Den färgade befolkningen skulle inte heller den bli
utkonkurrerade av den billigare afrikanska arbetskraften. De fick även välja in några vita
representanter i några av de beslutsfattande organen. Den indiska befolkningen sågs ej som
hemma hörande i regionen och därför skulle de skickas tillbaka till Indien.26
Efter valvinsten 1948 införde NP ett politiskt system som kom att kallas för apartheid. Man
ville bygga upp ett ”ras” segregerat land. Människor med olika etniska tillhörigheter skulle
placeras i olika områden där människorna skulle få utrymme att utöva sin egen kultur. Man
införde tidigt bestämmelser som förbjöd äktenskap mellan olika ”raser” så kallade
”blandäktenskap”. Man genomförde även tidigt en tvångssegregering som skulle genomföra
den bostadsegregation som den tidigare regimen hade beslutat om.27
Apartheid regimen utvecklade sin byråkrati och skapade hela tiden nya lagar för att utveckla
apartheidsystemet. Man införde lagar som definierade vilken etnisk tillhörighet människor
hade för att lättare kunna bestämma ”rastillhörighet” och där med lättare kunna införa
”raslagar”. Man införde även i början utav 50-talet en lag som gjorde att alla afrikaner var
tvungna att inneha en sorts passbok. Denna passbok skulle en afrikan visa upp för de lokala
myndigheterna när de besökte en stad. De hade sedan tre dagar på sig att antingen hitta ett
jobb eller lämna staden med risk för böter och fängelse som påföljd om reglerna inte
efterföljdes. På så sätt kunde staten kontrollera den afrikanska invandringen till städerna så att
man inte fick några oönskade beblandningar mellan ”raserna”.28
Stultz. Newell M. Afrikaner politics in South Africa 1934-1948. 1974. S.136-137
Iliffe, Schlyter. 1997. S.366-367
28 MacKinnon. Aran S. The making of South Africa: culture and politics. 2004. S.216-217
26
27
17
Martin Ström
Stödet för apartheid var inte enhetligt i Sydafrika. Ett allt mer växande motstånd gjorde att
regimen införde olika lagar som begränsade oppositionens möjlighet att göra sig hörd. Man
tystade ner oppositionen genom att begränsa möjligheten att organisera ett motstånd mot
regimen. Polisen tystade även ner olika demonstrationer och missnöjen runt om i landet.29
År 1960 när svarta arbetare demonstrera mot deras situation i landet så sker en händelse som
även får upp FN:s ögon, som då krävde att apartheidsystemet skulle överges. Tusentals
demonstranter har tagit sig till polisstationen i Sharpeville där de efter en tids demonstrerande
(informationen om demonstreringen var fredlig eller våldsam går isär) blir beskjutna av
polisen. 69 människor skjuts ihjäl och situationen runt om i Sydafrika eskalerade. Regeringen
utfärdade ett undantagstillstånd och man röstade igenom ett förbud mot de politiska partierna
Pan africanist congress (PAC) och African national congress (ANC). Dessa två partier
anklagades för att ha uppviglat situationen i Sydafrika genom att uppmana till
demonstrationer emot regimen. Resultatet av detta var att tusentals medlemmar ur partierna
greps och fängslades. Sharpevillemassakern skapade också missnöje i de egna leden. Elva
framstående teologer inom DRC vädjade sitt missnöje och sade att man bör se över
apartheidsystemet och att skjuta befolkningen inte var en lösning på ”rasproblemet”.30
Avkolonialisering av de europeiska kolonierna i Afrika tog fart efter andra världskriget. Det
vita herraväldet i de omkringliggande länderna var passé och Sydafrika var den enda nation
där de vita fortfarande hade makten. Det svarta Afrika omringade nu Sydafrika som började
förstärka sin armé för att kunna skydda sig mot inre och yttre hot.31 Sovjetunionens
inblandning i regionen skapade en oro hos det antikommunistiska NP. Sovjetunionen ryktades
ha givit sitt stöd till revolutionerna i Angola och Moçambique och skulle nu vara ute efter att
störta den sydafrikanska regimen. De oppositionella partierna i Sydafrika fick i och med det
europeiska uttåget ur regionen utrymme att mobilisera sig i de närliggande länderna. Regimen
i Sydafrika kände sig då tvungna att förstärka sin militär och möjliggöra för ett större militärt
arbete för att kunna försvara sin ideologi.32 FN införde ett vapenembargo emot Sydafrika men
det fick inga större effekter eftersom Sydafrika kunde producera sina egna vapen. Man förde
krig emot kommunism och gav sitt stöd till vita grupper som försökte behålla makten i de
omkringliggande länderna. Man presenterade den svarta oppositionen som kommunister och
rättfärdigade då en förföljelse av oppositionen. I kalla kriget tider hade Sydafrika trots
MacKinnon. 2004 S.223
Dubow. 2014. S.74-83
31 Alden. Chris. Apartheid's last stand: the rise and fall of the South African security state. 1996. S.19-23
32 Ibid. S.30-50
29
30
18
Martin Ström
vapenembargot och FN:s fördömmande av apartheid ändå till en början ett visst stöd av USA
och Storbritannien, främst för sitt krig emot kommunism. Det var dock något som tillslut
skulle förändras.33
Motståndet mot apartheid växte både inom och utanför Sydafrika. Ekonomiska påtryckningar
från omvärlden gjorde att den ekonomiska situationen i Sydafrika försämrades. Upproret hos
främst den svarta befolkningen men även många vita ungdomar som motsatte sig
apartheidsystemets diskriminering gjorde tillslut situationen i landet ohållbart och NP
tvingades förhandla med oppositionen. Efter att Frederik Willem de Klerk tog över NP och
kom till makten så tilläts återigen de förbjudna partierna ANC, PAC och South African
communist party (SACP) och bestämmelser om bostadssegregation bröts upp. 90-talets första
hälft var präglat av förhandlingar och våld. NP och oppositionen förhandlade samtidigt som
inre våldsamheter där minst 14 000 människor miste livet pågick. 1994 lämnade Klerk tillslut
över makten till den demokratiskt valde ANC kandidaten Nelson Mandela vilket innebar
slutet för apartheidregimens välde.34
33
34
MacKinnon. 2004. S.246-249
Ibid. S.261-274
19
Martin Ström
2.3 Afrikandernationalism
Afrikanderna är ättlingar till främst de nederländska nybyggarna som varit i området sedan
1652.35 Britternas intåg innebar en stor förändring i kolonin. De nederländska värderingarna
delades inte längre av makthavarna och de var inte längre de normativa i regionen. Britterna
tillhörde den anglikanska kyrkan, talade ett annat språk och hade andra samhällsvärderingar
vilket skapade missnöje hos de nederländska kolonisatörerna. Britterna införde år 1828 en lag
som innebar att de svarta, färgade och vita skulle vara lika inför lagen. Detta var något som
många av afrikandiska förfäderna inte kunde acceptera och man genomförde tillslut något
som på engelska är känt som The Great Trek. Man lämnade den brittiska kapkolonin och
sökte sig inåt kontinenten och bildade nya stater.36 Denna händelse kom att bli oerhört viktig
för afrikandernationalismen och ett monument restes i Sydafrika på1930-talet för att hedra de
människor som genomförde The Great Trek och de kom senare att betraktas som
nationalhjältar.37
Trots att afrikanderna inte är av någon enhetlig nationell avkomma har de alltid haft en känsla
av gemenskap. Som minoritet på en ny kontinent har gemenskapen vuxit när man tvingats
försvara sig mot gemensamma fiender.38 Rastänkande har enda sedan holländarnas ankomst
funnits i regionen. Även om segregationen till en början inte var lika utvecklad och utbredd
som under apartheid så fanns den ändå där i periferin. Sexuella relationer mellan vita
bosättare och människor av icke-vit backgrund förekom men inte ett enda äktenskap
registrerades mellan vita och icke-vita under hela 16- och 1700-talet.39
Afrikanderna identifierade sig som överlägsna den svarta och färgade befolkningen. 40 Man
såg sina förfäders intåg i Sydafrika som rättfärdigat eftersom att det inte var någon som
”ägde” marken innan de anlände. När sedermera britterna kom och övertog kolonin så var det
afrikandernas förfäder som ägde marken och det var därför deras område.41 Relationen mellan
britterna och afrikanderna har alltid varit ansträngd. Britterna bröt upp det samhälle som
byggts upp av afrikandernas förfäder. Britternas imperialism i konflikt med afrikandernas
nationalism resulterade i boerkrigen där kriget mot övermakten Storbritannien stärkte den
Alden. 1996. S.12-13
Henriksson. 2010. S.41-42
37 Hepple. 1966. S.60
38 Engdahl. 2006. S.44
39 Iliffe, Schlyter. 1997. S.168
40 Engdahl. 2006. S.44
41 Du Toit. André & Giliomee. Hermann. Afrikaner political thought. Vol. 1. 1780-1850. 1983. S.210-216
35
36
20
Martin Ström
afrikandiska nationalistiska känslan.42 Britterna som gärna ville skapa en union mellan
staterna i området och på så sätt få kontroll över området satsade hårt i boerkrigen. För att
motverka en gerillakrigsföring hos boerna (läs: afrikanderna) så brände man ner byar och
skapade koncentrationsläger där 16 000 barn och 4 000 kvinnor dog. ( 80 000 icke-vita
placerades även i koncentrationsläger av britterna).43 Trots förlusten av det andra boerkriget
som tillslut innebar ett unionsbildande under brittiskt styre så stärkte britternas krigsmetoder
den nationalistiska känslan hos afrikanderna. De kände nu att det krävdes att de själva
behövde styra för att skydda det egna folkets existens.44
.
Engdahl. 2006. S.44-45
Hepple. 1966. S.90-92
44 Engdahl. 2006. S.45
42
43
21
Martin Ström
3. Resultat
3.1 Afrikanderkristendom och den teologiska grunden för apartheid
Afrikandernationalismen kan bottna i flertalet olika saker men de flesta forskarna är överens
att den kalvinistiska kristendomen spelar en viktig roll i afrikandernas identifikation. När man
från
afrikandiskt
håll
börjar
använda
sig
av
en
kalvinistisk
kristendom
som
identifikationsmodell och argument för förtryck är oklart. Irving Hexham menar på att det
före 1870 är svårt att bevisa den kalvinistiska influensen på afrikandernationalismen. Hexham
menar att om man bortser från de tidiga kalvinistiska bosättarnas uttalanden så finns det lite
bevis som pekar på att den kalvinistiska identifikationen hade någon betydande inverkan före
1870-talet. De uttalanden som används för att argumentera för en kalvinistisk influens
kommer från Trekers (människor som var med under The Great Trek) och det finns för lite
bevis för att säga att det finns kalvinistiska influenser i dessa uttalanden menar Hexham.45
Sheila Patterson talar tillskillnad från Hexham om en tydlig kalvinistiskt identifikation hos
boerna (läs: afrikanderna). Enligt Patterson så har de afrikandiska förfädernas kalvinism alltid
varit en del av afrikandernationalismen. Boernas nybyggare befann sig ute i vildmarken långt
ifrån predikanter och kyrkan. De hade med sig sin bibel och de kalvinistiska doktriner som
deras förfäder hade tagit till landet på 16oo-talet och dessa texter är de som har utvecklat
afrikanderkristendomen. Patterson menar att boerna såg det gamla testamentet som en spegel
av deras egna prövningar och det var det gamla testamentet tillsammans med de kalvinistiska
texterna som formade det afrikandiska folket och dess nationalism.46
Tiden
runt
boerkrigen
kan
man
dock
tydligt
se
kalvinismens
inverkan
på
afrikandernationalismen. En neo-kalvinistisk våg sköljde genom Nederländerna med teologen
och premiärministern Abraham Kuyper i frontlinjen. Kuyper talade om Guds suveränitet
vilket är karakteristiskt för kalvinismen. Men hans neo-kalvinistiska tänkande präglades av att
delar i samhället (religion, kultur, politik etc.) är i sig själva också en suveränitet. Människan
är skapad av Gud och hon har tilldelats sin auktoritet av Gud. Samtidigt är människan en
syndare och kan inte inneha total suveränitet eftersom att den endast tillhör Gud. Detta
förklaras genom att likna världen vid ett kugghjul där varje del styr sig själv men är endast en
Hexham. Irving. The Irony of Apartheid: The Struggle for National Independence of Afrikaner Calvinism
against British Imperialism. 1981. S.1-4
46 Patterson. Sheila. The last trek: a study of the Boer people and the Afrikaner nation. 1957. S.18,177
45
22
Martin Ström
del i en helhet som styrs av Gud. Kuyper menar då att denna indelning av människor i olika
grupper är en del av Guds värld och att människor då måste existera i grupper. Statens roll i
det hela är då att kontrollera så att alla dessa grupper fungerar så att alla delar i ”kugghjulet”
klickar.47 Kuypers teologi har inspirerat mycket av den afrikanderkristendom som kom att
prägla apartheidsystemet. Afrikanderteologer skickades till Nederländerna för att studera hans
teologi vid Kuypers egna universitet Vrije Universiteit i Amsterdam. Kuypers neo-kalvinism
tillsammans med tankar från andra framstående teologer kom prägla afrikanderkristendom
och dessa idéer kom tillsammans att utvecklas till att vara ett viktigt stöd för
apartheidregimen.48
Framstående afrikandiska ledare började använda sig av en retorik som anspelade på att
afrikander var Guds utvalda folk. Gud innehade en patriarkal roll inom afrikandernas
kalvinism. Afrikandernationalisterna anspelade på att Gud hade ingått förbund med
afrikanderna och Gud skulle därför skydda och privilegiera sitt folk. Paul Kruger som var en
viktig gestalt inom afrikandernationalismen under boerkrigen betonade Guds suveränitet och
att Gud kommer att förse sitt folk med vad de behöver.49Afrikandernationalister i synnerhet
de kalvinistiska använde sig också av mytbildningar och liknelser med bibliska berättelser för
att stärka gemenskapen och bilden av afrikanderna som Guds utvalda folk. Man liknade den
utsatthet man upplevt under brittiskt styre med de prövningar Guds utvalda folk i gamla
testamentet tvingades utstå.50 I mytbildandet var det framförallt en romantiserad bild av den
afrikandiska historien som tog plats. Man skapade monument av de afrikandiska hjältarna och
gjorde som tidigare nämnt bibliska liknelser för att stärka bilden av afrikanderna som ett
utvalt folk av Gud. Boerkrigen och upprorer mot britterna liknades vid The Great Trek och
bibliska berättelser. På så sätt skapade man även en linje mellan den samtida afrikanden, dess
förfäder och Guds utvalda folk i bibeln.51
Inom Kuypers neo-kalvinistiska teologi så gällde principen att Gud skapade allt och att han
genomsyrar allt han skapar. Gud skapade allt på ett visst sätt och det är Guds vilja att det ska
förbli så. Gud delade in människor i olika nationer och gav dem olika språk. För
apartheidteologer blev det då tydligt att om Gud skapade något på ett visst sätt så kan detta
Kennedy. P. Simon. Abraham Kuyper: Calvinist Anti-Revolutionary Politican and Political Thinker.
Australian journal of politics and history vol:61 nr:2 2015. S.169-183
48 Engdahl. 2006. S.46
49 Du Toit. Andre. Puritans in Africa? Afrikaner "Calvinism" and Kuyperian Neo-Calvinism in Late
Nineteenth-Century South Africa. Comparative Studies in Society and History. Vol: 27. Nr: 2. 1985. S.209240. (S.222-225)
50 Hexham. 1981. S.4-6
51 Dubow. 2014. S.20
47
23
Martin Ström
inte ifrågasättas och därför är det Guds vilja att människor ska fortsatt vara uppdelade.
Principen att Guds skapelse är hans vilja och därför inte bör ifrågasättas var en av de
fundamentala byggstenarna för apartheidteologin.52
Inom afrikanderkristendomen och afrikandernationalismen var skriften (bibeln) väldigt
central. Frederik Johannes Menz Potgieter var en framstående teolog som var verksam innan
och under apartheidregimens välde. Hans teologi baseras på att skriften är Guds ord och att
skriften då är utan fel. Potgieter betonar det är Guds ord genom skriften som tron ska bygga
på och inte kyrkans ord.53 Skriftens särställning som förmedlare av Guds ord och vilja är en
av de centrala byggstenarna inom den reformerta kristendomen och det var något som John
Calvin förespråkade i sina doktriner.54
DRC var inte en enhetlig konfessionell kyrka under afrikandernationalismens framväxt och är
inte det idag heller. Utbrytarkyrkor fanns, en av dessa var den ultra ortodoxa kalvinistiska
Gereformeerde Kerk vars teologi i mångt och mycket tillslut togs upp av DRC. De
kalvinistiska ortodoxa idéerna fick sådant genomslag under och efter boerkrigen att DRC
började implantera dem som en central roll i deras teologi. Dessa extrema idéer som främst
betonar afrikanderna som Guds utvalda folk och Guds allsmäktighet är även de som ligger till
grund för bitar av den teologiska grund som apartheidsystemet bygger på.55
Loubser. 1996. S.326
Engdahl. 2006. S.112-117
54 McGrath. Alister E. Christian theology: an introduction. 4. Ed. 2007. S.134-135
55 Henriksson. 2010. S.52, 57-58
52
53
24
Martin Ström
3.2 DRC i Sydafrika - dess relation till apartheidregimen
DRC i Sydafrika blev 1824 en egen kyrka fri från den holländska moderkyrkan. Till en
början under det brittiska styret så fick man vara återhållsamma med sina tankar om en
överlägsen ”vit ras” och kyrkan var öppen för alla fria män. Meningsskiljaktigheter kring
flertalet olika saker gjorde att flertalet andra kyrkor bildades under och efter The Great Trek.
DRC stödde till en början inte The Great Trek men efter en tids velande flyttade tillslut även
DRC ut i de nya staterna. DRC tillät medlemmar från olika ”raser” och man hade färgade
församlingar. När då vita människor började bosätta sig i angränsning till de färgade
församlingarna så uppstod frågan om de skulle ha en gemensam Gudstjänst eller om den
skulle hållas separat. Resultatet blev en varsin gudstjänst och från och med år 1881 bildades
olika separata underkyrkor eller ”missionskyrkor” för olika ”raser”.56
DRC hade som tidigare nämnt en kristenmångfald inom sin organisation. Man kan se DRC
som ett träd där DRC:s reformerta grund är stammen. Olika trosinriktningar som betonar olika
saker växer fram ur DRC:s reformerta stam och bildade nya grenar som t.ex. pietism. Det
fanns alltså människor inom DRC som bekände sig till andra trosinriktningar är kalvinism.
Under tiden kring och efter boerkrigen fick den kalvinistiska grenen dock ett allt större
genomslag. Kuypers neo-kalvinistiska idéer passade väl in i främst de norra delarna av dagens
Sydafrika. Dessa delar av landet var bosatta av afrikander vars ättlingar hade lämnat
Kapkolonin och det brittiska styret för att söka sig lyckan under främst The Great Trek. Dessa
människor var även de som gjorde uppror mot britterna och slogs mot det brittiska imperiet i
boer-krigen. Den kristna och afrikandiska nationalismen var stark i dessa delar av landet57 och
de neo-kalvinistiska värderingarna kunde gradvis föras in i DRC:s teologi för att tillslut ha en
central roll och mynna ut i ett stöd av apartheidsystemet.58
Att DRC stöttade apartheidregimen är ett faktum. Efter Sharpevillemassakern fick DRC kritik
från den reformerta kyrkans världsallians WARC som klargjorde att apartheidregimens politik
inte var förenlig med kristendomen. DRC svarade med att säga att den politiska situationen i
Sydafrikavar komplicerad och att uppviglarna under Sharpevillemassakern också var
skyldiga. Åren som följde var kantade av kritik emot DRC. WARC klargjorde att det var
emot Guds vilja att dela på människor efter etnicitet. DRC motsatte sig dock detta och
Henriksson. 2010. S.51-56
Dubow. 2014. S.18-23
58 Henriksson. 2010. S.58-59
56
57
25
Martin Ström
lämnade in en ansökan om att få detta uttalande ändrat. En ansökan som dock röstades ner. År
1982 under general konciliet i Ottawa så beslutade WARC att apartheid inte var förenligt med
den reformerta kristna tron.59 ”The main point is that apartheid thereby was declared a sin
ande the theological justification of it a theological heresy”60 DRC stängdes ute från WARC
tills de uppfyller vissa kriterier som visar att deras stöd för ”rassegregering” upphör.61
DRC var ingen passiv kyrka som huserade i bakgrunden och gav sitt stöd till
apartheidregimen. Man var aktiv och uppmanade även regeringen att utveckla
apartheidsystemet och införa vissa lagar. Förbudet mot äktenskap mellan ”raserna” är en idé
som tidigt kom från DRC. Man uppmanade eller gav sitt stöd till flertalet andra lagar som
infördes apartheidregimen och som kan anses vara rasdiskriminerande.62
Inom DRC fanns det aldrig något enhetligt stöd för apartheidsystemet. Vissa teologer inom
DRC ifrågasatte apartheidsystemet redan när det infördes. Bennie Keet menade att
apartheidsystemet
missgynnade
de
icke-vita
”raserna”
och
att
därför
var
inte
apartheidsystemet lösningen på ”rasproblemet” i Sydafrika.63 Beyers Naudé var även det en
person som relativt tidigt började motsätta sig apartheidregimens politik. Naudé var präst
inom DRC och deltog i Cottesloe möte som hölls mellan DRC och kyrkornas världsråd. I
Cottelsloe deklarationen togs inga direkta avstånd från regeringens politik men vissa DRC
representanter gav sitt fulla stöd till världsrådets syn på apartheid som ett diskriminerande
system. En av dessa representanter var Nadué som kom att bli en av de viktigaste vita
motståndarna till apartheid. Nadué blev också under en tid avstängd från DRC och hans
motståndsröst tystades ner likt många andras av apartheidregimen.64 Motståndet emot
apartheidsystemet växte mer och mer och den 8:e juni 1982 så publicerades ett öppet brev
påskrivet av 123 präster och teologer inom DRC. Brevet deklarerade att det inte finns något
stöd för apartheidsystemet i bibeln och de deklarerade att de kommer att arbeta för ett rättvist
samhälle bort från apartheid.65
Henriksson. 2010. S.73-75, 162
Ibid. S.162
61 Ibid. S.168
62 DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.7-8
63 Giliomee. Hermann. Critical Afrikaner intellectuals and apartheid 1943-1958. South African journal of
philosophy. Vol:19 Nr: 4. 2000. S.321-339. (S.328-329)
64 Müller. Retief. Beyers Naude´ (1915–2004): Christianity, violence, and reconciliation in South Africa.
Theology Today. Vol: 72. Nr: 3. 2015. S.299-311
65 Open letter – 8 June 1982
59
60
26
Martin Ström
Det tåls att nämna att den officiella synen på apartheidsystemet från DRC inte var att systemet
skulle fungera som ett förtryck av den icke-vita befolkningen. Apartheidsystemet skulle
fungera som en lösning på det allt mer brådskande ”rasproblemet” i Sydafrika. Apartheid
skulle införas för att skydda även den färgade och svarta befolkningen. DRC hade som
ståndpunkt att den ”vita rasen” hade som uppgift av Gud att skydda de andra ”raserna”. Inom
DRC talade man om att apartheidsystemet skulle innebära att den vita befolkningen tar
resterande befolkning under sina vingar och hjälpa dem att utvecklas.66
DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.8
66
27
Martin Ström
3.3 teologiska argument för apartheid
I detta avsnitt kommer följande teologiska argument att berörs:
1. Afrikander som Guds utvalada folk.
2. Guds vilja att dela in människor i olika nationer med olika språk.
3. Uppdelningen av människor i olika grupper är ett resultat av synd.
4. Guds vilja att människor ska underkasta sig överheten.
3.3.1 Guds utvalda folk
I romantiserande mytbildningar av den afrikandiska historien och det historiska arvet använde
man sig som tidigare nämnt av bibliska liknelser. Man liknade afrikandernas prövningar
under det brittiska styret med det Guds utvalda folk utsattes för i gamla testamentet. Gamla
testamentet sågs som en spegelbild av det afrikandernas förfäder tvingades utstå.67 The Great
Trek är en viktig händelse i skapandet av en Guds utvalda folk mentalitet hos afrikanderna. I
slaget vid Blood river i Natalprovinsen lyckades afrikandernas förfäder besegrade
Zulukrigarna som var överlägsna till antalet. Afrikandernas förfäder ska enligt legenden ha
ingått ett förbund med Gud där Gud skulle befria dem från deras fiender.68 När man sedan
vann en sådan överlägsen seger så sågs det som ett bevis att afrikanderna var Guds utvalda
folk. Dagen den 16 december har sedan blivit en högtidsdag i Sydafrika där man prisade Gud
för att Gud gav segern till afrikandernas förfäder.69 På hundra års jubileumet av krigssegern år
1838 så genomförde afrikandernationalisterna en rad olika hyllningar däribland resningen av
ett monument till minne av seger. Krigssegern år 1838 sågs av afrikandernationalister som det
tillfälle där afrikanderna gick från att vara ett folk till att vara ett förbundsfolk. Afrikandernas
syn på sig själva som Guds utvalda folk är oerhört central för apartheidteologin. Skillnaden på
utvalda och icke-utvalda människor och behovet att skydda det utvalda folket är en viktig del
i den teologiska grund som apartheidteologin bygger på.70
Patterson. 1957. S.177
Smith, Anthony D. Chosen peoples. 2003. S.78
69 Templin. Alton. J. The ideology of a chosen people: Afrikaner nationalism and the Ossewa Trek 1938.
Nations and Nationalism. Vol: 5 Nr: 3. 1999. S.397-417. (S.399-400)
70 Smith. 2003. S.78-85
67
68
28
Martin Ström
Att bilda myter kring historiska händelser var en viktig del i utvecklandet av
nationalistkänslan. En känd poet och tillika kalvinistisk präst inom DRC vid namn Toitus
hade en stor betydelse i mytbildandet om afrikanderna som Guds utvalda folk. Hans dikter
anspelade på afrikandernas prövningar och liknade dessa med de prövningar Guds utvalda
folk i bibeln behövde utstå. Kopplingar till bibliska texter och personer var alltid nära till
hands och hans dikter hade stor inverkan på afrikandernas syn på sig själva som Guds utvalda
folk. Toitus var även delaktig i översättandet av bibeln till afrikaans (afrikandernas språk)
vilket var en viktig del i afrikandernas nationalism.71 Att utveckla det egna språket var en
viktig del i utvecklandet av afrikandernationalismen. Att behålla och utveckla sin egen kultur
var viktigt för afrikanderna i upproret mot det brittiska imperiet. Att ha ett eget språk är något
som faller helt i linje med afrikandernationalismen. Språket är ett viktigt verktyg för kultur
och gemenskapen och att ha ett eget språk är något som stärker gemenskapen och hjälper till
att befästa den skillnad mellan folkslag som afrikandernationalister försökte förmedla.72
3.3.2 Guds vilja att människor ska vara uppdelade i olika nationer och prata olika språk
Bibeltexters roll i apartheidteologin är central. ”Formulating a Biblical basis for its views on
race was already becoming important for the Dutch Reformed Church in the early 1940s.”73
För afrikanderteologer gällde det att hitta bibeltexter som kunde motivera ett politiskt system
som förespråkar åtskildhet mellan ”raserna”.74 Man tog bibelstycken som man ansåg kunde
tolkas som rättfärdigande av rasåtskildhet. Det räckte med att citera en bibeltext då det
innebar att det som sägs står i bibel vilket ansågs vara bevis nog att det är Guds vilja.75
Redan på 1800-talets andra hälft argumenterade pastor Stephanus Jacobus du Toit med hjälp
av bibeltexter att det var Guds vilja att afrikanderna skulle ha sitt eget språk och nation. Han
hänvisar till 1 mos 11:1-9:76
Hexham. 1981. S.31-54
Smith. 2003. S.82-83
73 DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.5
74 Dubow. 2014. S.22
75 Henriksson. 2010. S.231
76 Loubser. 1996. S.321-337
71
72
29
Martin Ström
Hela jorden hade samma språk och samma ord. När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar
där de bosatte sig. ”Nu skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De använde tegel som
byggsten, och som murbruk använde de beck. De sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända
upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.” Då steg Herren ner för
att se staden och tornet som människorna byggde. Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma
språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner
och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” Och Herren skingrade
dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty
där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela
jorden.77
I denna bibeltext skapade Gud olika språk. Människor skulle då tala olika språk eftersom att
det var Guds vilja. Du Toit menade att det var Guds vilja att människor skulle tillhöra olika
grupper och nationer. Han hänvisade även till Upp 7:9, Upp 14:6-7:78
Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och
språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. 79
Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för
jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, och han sade med hög röst: ”Frukta
Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och
jorden och havet och vattenkällorna.80
Att Gud i båda dessa texter valt att behålla olika nationer och språk även när domen ska falla
över människan ansåg Du Toit måste betyda att det är Guds vilja att människor ska dela in
jorden och leva i åtskilda nationer.81
Användandet av berättelsen om Babels torn ur 1 mos 11:1-9 för att legitimera segregationen
var populärt bland apartheidteologer. Potgieter hade sin utgångspunkt i att skriften är Guds
ord och Guds ord är Guds vilja. I 1 mos 11:1-9 delade Gud på människor och gav de olika
språk och nationaliteter. Människor är sedan genomgående i bibel fortsatt uppdelade i olika
nationaliteter. Därför kan man enligt honom inte med hjälp av skriften argumentera för att en
integration mellan ”raserna” bör ske.82
Bibeln Bibelkommissionens översättning 2000. 1 Moseboken 11:1-9
Loubser. 1996. S.321-337
79 Bibeln Bibelkommissionens översättning 2000. Uppenbarelseboken 7:9
80 Bibeln Bibelkommissionens översättning 2000. Uppenbarelseboken 14:6-7
81 Loubser. 1996. S.321-337
82 Engdahl. 2006 S.131-138
77
78
30
Martin Ström
När det kommer till legitimeringen av separationen mellan ”raserna” så var det i synnerhet
berättelsen om babelstorn i 1 Mos 11:1-9 som användes. Andra bibeltexter som också
användes för att legitimera separationen var många. Några av dessa var 5 Mos 32:8 och Apg.
17:26.83
När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter
Gudasönernas antal.84
Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har
fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. 85
Tillsammans med många andra bibelavsnitt användes dessa två verser för att legitimisera en
åtskildhet mellan ”raserna”. Det som är gemensamt för dessa bibelverser är att de nämner att
Gud delade in människor i nationer eller att han skiljde på människor på något vis. Detta
måste betyda att det var Guds vilja att människor skulle vara uppdelade vilket i sin tur
legitimiserar apartheidregimens beslut att separera ”raserna”.86
3.3.3 Uppdelningen av människor är ett resultat av synd
Som utgångspunkt har DRC teologen Potgieter att människan är skapad som en enda enhet av
Gud. Det finns mångfald i bibeln redan i skapelseberättelsen 1 Mos 1 där Gud skapade olika
arter av djur. Människans mångfald kommer av synd. Människan skapades som en enhet men
delades in av Gud i olika nationer och började tala olika språk eftersom hon syndade. Gud
delade på människor för att kontrollera synden och eftersom att Potgieter utgår ifrån att Gud
på sista dagen ska döma människan så måste man behålla Guds uppdelning för att kontrollera
synden.87 Tanken att Gud skapade människan som en enhet blundar inte apartheidteologer för
men det faktum att Gud skiljde på människor och lät människor vara kvar i olika nationer
anser de vara lika viktigt. Därför ska då en uppdelning mellan människor efter hudfärg som
var fallet i Sydafrika efterlevas.88
Lombaard. Chris. Does contextual exegesis require an affirming bible? Lessons from ‘apartheid’ and
‘Africa’ as narcissistic hermeneutical keys. Scriptura. Vol:101. 2009. S.274-287
84Bibeln Bibelkommissionens översättning 2000. 5 Moseboken 32:8
85Bibeln Bibelkommissionens översättning 2000. Apostlagärningarna 17:26
86 Lombaard. 2009. S.274-287
87 Engdahl. 2006. S.134-135
88 Lombaard. 2009 S.274-287
83
31
Martin Ström
3.3.4 Guds vilja att folket ska underkasta sig överheten
En annan vanlig bibeltext som användes för att stödja apartheidregimen var Rom 13:1-8.89
Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte
är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför
motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva. De styrande är inget hot
mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den
skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn
då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att
vreden skall drabba den som gör det onda. Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för
vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt. Det är ju därför ni betalar skatt, ty de styrande är
Guds tjänare när de vakar över allt sådant. Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha:
skatt, tullar, respekt, vördnad. Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar
sin medmänniska har uppfyllt lagen.90
Den neo-kalvinistiska synen på samhället där olika delar är uppdelade i olika sfärer och där
varje sfär har sin egen suveränitet och ska styra sig själva blir relevant här när man ska
granska hur denna text användes för att legitimera apartheid. 91 Alla sfärer har sin egen
suveränitet men alla styrs egentligen av Guds suveränitet. Guds vilja styr allt och denna vilja
visar sig genom människan.92 Apartheid teologer argumentar då för att apartheidregimen är
tillsatt av Gud och Guds vilja om separation visar sig genom apartheid.93 Lägg där till den
tidigare nämnda reformerta synen på bibeln som en exklusiv förmedlare av Gudsord.94 Enligt
Rom 13:1 så uppmanas människan att underkasta sig överheten. Tittar man på detta ur ett
neo-kalvinistiskt perspektiv så är det Gud som styr genom människan i den politiska sfären
och Gud säger att man inte ska sätta sig emot Guds vilja. Apartheid kunde alltså med hjälp av
Rom 13:1-8 och den neo-kalvinistiska synen på samhället och bibel legitimera sitt politiska
system genom att säga att Guds vilja är apartheid och Gud styr politiken genom människan.95
McCarty. W. James III, Nichols. A. Joel. When the state is evil: biblical civil (dis)obedience in South Africa.
St. John’s law review.. Vol: 85 Nr: 593. 2011. S.593-625 (S.609)
90 Bibeln Bibelkommissionens översättning 2000. Romarbrevet 13:1-8
91 McCarty, Nichols. 2011. S.609
92 Engdahl. 2006. S.70-71
93 McCarty, Nichols. 2011. S.609
94 McGrath. 2007. S.134-135
95 McCarty, Nichols. 2011. S.609
89
32
Martin Ström
4. Slutsatser
Syftet med detta arbete var att granska hur religion användes för att legitimera
apartheidregimens politik som innebar en miserabel tillvaro för många av den icke-vita delen
av befolkningen i Sydafrika. En av frågorna i frågeställningen för att besvara syftet var att
granska hur DRC förhöll sig till apartheidregimen?
Att DRC var en av aktörerna som möjliggjorde apartheidsystemets framväxt är ett faktum.96
Men som det i detta arbete har tagit upp så är den ansträngda relationerna mellan ”raserna” ett
problem som funnits i Sydafrika långt innan apartheidregimen kom till makten.
”Rasproblemet” är något som är djupt rotat i det sydafrikanska samhället och har sin grund i
såväl religiösa som politiska och ekonomiska problem.97 Införandet av apartheid kan alltså ses
beror på många olika saker. Det är svårt att argumentera för att det endast är en
bakomliggande faktor till ett så förtyckande politiskt system som apartheid. Att gå in på om
apartheidsystemet skulle existera utan de religiösa aspekterna är irrelevant. Det enda man kan
göra är konstatera att DRC gav sitt stöd till apartheidregimen och att religion är en av de
bakomliggande faktorerna till införandet av apartheidsystemet i Sydafrika.
Det vara väsentligt att peka på det som tas upp i avsnitt 2.5 nämligen att det aldrig inom DRC
fanns något enhetligt stöd för apartheidsystemet. Det inomkyrkliga motståndet fanns där hela
tiden.98 Men man kan inte heller blunda för att DRC faktiskt många gånger uppmanade
regimen att införa ”rasindelningslagar”. Man kan även genom uttalanden som bland annat
säger att apartheid är ett kristet system99 tydligt se att DRC:s officiella ståndpunkt ändå varit
på apartheidregimens sida.
Vilka teologiska argument användes för att rättfärdiga apartheidsystemet?
Om man tittar på vilka teologiska argument som användes av apartheidteologer för att
rättfärdiga aparatheidregimens styre så finns det ett teologiskt argument som sticker ut och
ligger till grund för det mesta inom apartheidteologin. Det är synen på sig själva som Guds
folk. Genom att säga att man är Guds folk så sätter man det egna folket på piedestal. Man
DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.5
97 Se avsnitt 2.1
98 Giliomee. 2000 S.328-329
99 DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997 S.6
96
33
Martin Ström
skapar en skillnad mellan folk där det egna folket har en särställning. Genom att säga att man
är Guds utvalda folk så skapar man en teologisk grund för ett samhälle där det egna folket kan
privilegieras ”enligt Guds vilja”. Det går att argumentera för att detta är den mest centrala
byggstenen i apartheidteologin då den lägger en grund för en samhällssyn där man ser sitt
egna folk som bättre än de andra och på så sätt kan man rättfärdiga att människor privilegieras
på grund av sin etniska tillhörighet.
Denna syn på sitt folk som Guds folk blir då även något som genomsyrar allt inom
apartheidteologin. Även om man säger att apartheidsystemet inte ska förtrycka icke-vita100 så
talar man samtidigt om att skydda den vita ”rasen” och man införde ett politiskt system där
afrikander priviligierades.101 Hela det politiska systemet kan ses vara byggt för att privilegiera
afrikanderna och detta kan då rättfärdigas teologiskt genom att säga att afrikanderna är Guds
utvalda folk. Även de andra teologiska argumenten som t.ex. ”rasuppdelningen” på
bibliskbasis där man säger att det är Guds vilja att människor ska leva i olika nationer 102 går
att koppla till afrikanderna syn på sig själva som Guds folk. Det finns belägg för att säga att
en syn på att människor ska vara uppdelat i olika nationer och inte beblanda sig mellan
”raserna” inte per automatik innebär någonting ens i närheten av apartheid. Men när denna
världsbild kombineras med synen på det egna folket som ”bättre” än andra så kan ett system
som apartheid vara nära till hands att utvecklas. För även om den officiella ståndpunken från
DRC var att apartheid aldrig var ett system som skulle privilegiera den vita ”rasen” eller att
det var ett system för att dominera andra ”raser”103 så finns historiska belägg som visar på att
systemet innebar ett öppenbart förtryck för många människor. Och faktum kvarstår att DRC
under mer än 40 år gav sitt stöd till apartheidregimens politik.
Hur använde sig apartheidvänliga teologer av bibeltexter för att legitimera apartheidregimens
politik?
Bibeltexters roll i apartheidteologin är central. ”Formulating a Biblical basis for its views on
race was already becoming important for the Dutch Reformed Church in the early 1940s.”104
För apartheidteologer som Potgieter så kom guds ord i uttryck genom skriften vilket gav
DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.8
101 Stultz. 1974. S.136-137
102 Se avsnitt 2.6.2
103 DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.8
104 DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.5
100
34
Martin Ström
bibeln en särställning hos afrikanderna.105 Genom att formulera en bibliskbas till stöd för
apartheid så kunde man argumentera för att det var gud vilja att apartheidsystemet skulle
finnas.106 Man kan säga att bibeln fungerade som ett verktyg att från högre makt få
godkännande för den politik man drev. När man använder sig av bibeln eller Guds vilja/ord
för att legitimera något så går det att argumentera för att budskapet får en tyngre substans. Om
man legitimerar något genom att säga att det är Guds vilja så minskar rimligtvis möjligheten
till någon form av kompromiss eller dialog kring budskapet om man har en har en gudstro
som bygger på att Gud är ofelbar. Om bibeltexten är Guds ord så skulle en motargumentation
innebära att Gud har fel vilket skulle vara orimligt för en person som förespråkar Guds
suveränitet och ofelbarhet.107 Apartheidteologer använde sig alltså av bibeltexter för att få ett
gudomligt
godkännande av apartheidpolitiken och på så sätt
apartheidsystemets vidrigheter.
105
106
107
Engdahl. 2006. S.112-117
Henriksson. 2010. S.231
Blennberger. Erik. Bibelsyn: tillkomst, tolkning och giltighet. 1997. S. 347-348
35
kunna legitimera
Martin Ström
5. Diskussion
Att DRC gav sitt stöd till apartheidregimen under stora delar av dess välde är som tidigare
nämnt ett faktum. Även om det hela tiden fanns ett inomkyrkligt motstånd mot apartheid så
finns det belägg för att säga att DRC:s officiella ståndpunkt var apartheidvänlig. 108 Att DRC
var apartheidvänlig är även något som Johan Kinghorn håller med om. Kinghorn menar att
religionen har haft en stor roll i utvecklandet av apartheid. Kinghorn menar att
apartheidsystemet bygger på en teologisk grund som är oerhört viktig i legitimerandet av
apartheid.109 Detta arbete har visat på att religionens roll i utvecklandet av apartheid ändå är
betydande. En biblisk legitimering är som tidigare nämnt viktigt för apartheidsystemets
legitimitet. Den extra tyngd ett budskap får om det kommer från gud gör att man inte bör
förbise religionens roll i utvecklandet av situationen i Sydafrika.
Vad apartheid politiken hade för syfte är även det intressant att belysa. Kinghorn menar på att
apartheidsystemet framkom som ett sätt att skydda den ”vita kristna rasen” och inte som ett
medel att dominera den icke-vita delen av befolkningen.110 Det går att argumentera för just
detta genom att visa på att apartheidregimen gick till val på att skydda den ”vita rasen”. 111
Uttalanden från apartheidpolitiker klargjorde även de att det skulle handla om en
rasseparation där ”raserna” ska få en chans att leva fritt på ett sätt som skulle gynna alla. 112
Afrikanderna och deras förfäders utsatthet i regionen kan även det ses som faktor till stöd för
Kinghorns teori. Efter britternas intåg förlorade afrikandernas förfäder makten i regionen och
britterna började förändra kolonin.113 Afrikandernas förfäder hade inte längre kontrollen över
regionen och när man som minoritet inte hade makten utvecklades en känsla av gemenskap då
de som grupp tvingades skydda sig själva från fiender.114 Det finns alltså belägg för Kinghorn
teori om att apartheidsystemet är mer ett medel för skydd än för domenering.
Resultatet av detta arbete visar dock att det finns utrymme för att argumentera att
apartheidsystemet även som ett medel för att dominera den icke-vita delen av befolkningen.
Rent historiskt så har afrikandernas förfäder enda sedan holländarnas ankomst haft
DRC. The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a testimony and a
confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church. 1997. S.7-8
109 Kinghorn. 1994. S.393-404
110 Kinghorn. 1994. S.393-404
111 Dubow. 2014. S.1-25
112 Stultz. 1974. S.136-137
108
113
114
Ross. 2001. S.39-41
Engdahl. 2006. S.44-45
36
Martin Ström
mentaliteten att den egna ”vita rasen” är överlägsen de andra.115 Detta tankesätt har präglat
afrikandernas förfäder och sedermera afrikanderna. Under britternas styre när slavar förbjöds
och den färgade befolkningen likställdes med den vita så motsatte sig många av afrikandernas
förfäder detta kraftig.116 Hur apartheidsystemet i praktiken utformdes i praktiken visar även
det på att man kan argumentera för att apartheidsystemets syfte var mer än bara skydda den
”vita rasen”. Apartheidsystemet utformades på ett sätt som tydligt priviligierade den ”vita
rasen”. Majoriteten av de lagar och bestämmelser som infördes gynnade den afrikanderna
vilket bör vägas in när man granskar vad politiken hade för syfte. Att argumentera för att ett
politiskt system som tydligt dominerade andra ”raser” och priviligierade afrikanderna endast
skulle skydda den ”vita rasen” är med detta resultat svårt. Helhetsbilden visar istället på att
orsakerna förmodligen var flera och att med detta resultat säga att apartheid endast uppkom
för att man ville skydda den ”vita rasen” vore felaktigt.
För apartheidteologer var bibeln central. Som tidigare nämnt var en av teologernas viktigaste
uppgift att formulera en teologisk grund för apartheid. Detta gjordes genom att finnas
bibelstycken som kunde ses förespråka framförallt en ”rasåtskildhet”.117 Detta arbete visar på
att vissa rasdiskriminerande tankegångar sedan kolonisatörernas intåg funnits nära till hands i
området. ”Rasproblemet” har länge varit ett faktum i regionen och de bakomliggande
orsakerna till apartheid kan vara många andra utöver de religiösa.118 Resultatet av detta arbete
visar att viljan hos afrikanderna att styra över området varit påtaglig enda sedan holländarnas
ankomst år 1652. Afrikandernas förfäder utvecklade ett samhälle med deras egna värderingar
som bröts ner och förändrades av britterna. Men detta var något som afrikandernas förfäder
inte accepterade utan de bildade nya kolonier och tillslut även krigade emot britterna. 119
Afrikandernas konstruktioner av historiska liknelser med bibeltexter och användandet av
bibeltexter som teologisk legitimering av apartheid visar främst på att religion var ett medel
för förtryck snarare än en orsak.
J.A Loubser menar att ett ras segregerat samhälle är ett utopi för afrikanderna. Den teologiska
grund som finns framtas i efterhand för att rättfärdiga detta. Detta innebär att den teologiska
grunden egentligen endast är konstruerad för att få legitimitet och stöd för den typen av
115
116
Iliffe, Schlyter. 1997. S.168
Henriksson. 2010. S.41-42
Dubow. 2014. S.22
Se avsnitt 2.1
119 Se avsnitt 2.1
117
118
37
Martin Ström
samhälle man vill skapa.120 Loubsers slutsats att religion inte är en orsak till utan snarare ett
medel för förtyck är något som stämmer väl överens med det resultat detta arbete visar.
I avseendet att ha en agenda med sin bibeltolkning så finns det utrymme för att dra paralleller
mellan apartheidteologers bibeltolkning och bibeltolkning slaverivänliga teologer i Amerika,
som framförallt var verksamma under 1800-talet gjorde. En av dessa teologer var Benjamin
M. Palmer som var verksam inom presbyterianismen. Palmer var för slaveri men om detta
inte var möjligt så förspråkade han en rasåtskildhet. För Palmer var det tydligt att Gud hade
delat in människor i olika raser och det Gud har gjort skillnad på kan inte människan
förena.121 Palmers syn på Gud och ”rasindelning” kan lika gärna kunnat vara hämtad från en
apartheidteolog. Synen på Guds suveränitet där Guds vilja måste efterlevas är något som
apartheidteologen Potgieter betonade. Han menade att Guds vilja inte bör ifrågasättas av
människan. Gud delade in människor i olika nationer och därför kan man inte argumentera för
en integration mellan ”raserna” utan att bryta mot Guds vilja och suveränitet.122
5.1 Didaktisk reflektion
Detta arbete har för avsikt att granska hur religion användes för att legitimera
apartheidregimens politik och det förtryck apartheidsystemet innebar för många människor. I
ett utbildningssyfte kan detta arbete vara användbart på många sätt. Arbetet belyser
religionens roll i apartheidsystemets förtryck. Hur religionen tar sitt uttryck på grupp och
individnivå är en del i det centrala innehållet för religionskunskap 1. I arbetet presenteras
afrikanderkristendomen utförligt och arbetet tar upp hur den kommer till uttryck och hur det
påverkar samhället. Arbetet är förmodligen mest användbart i en ämnesöverskridande
undervisning. Arbetet berör förutom religion både historia och samhällskunskap där kanske
framförallt religion som politiskt medel diskuteras mest frekvent och det kanske framförallt är
i undervisning rörande det som arbete kommer till mest nytta.
Loubser. 1996. S.321-337
Svartvik. Jesper. Bibeltolkningens bakgator: synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid.
2006. S.221
122 Engdahl. 2006. S.136-137
120
121
38
Martin Ström
5.2 Vidare forskning
Detta arbete har framförallt berört hur religion användes för att legitimera ett förtryck. En
granskning har genomförts på hur DRC förhöll sig till apartheidregimen och vilka teologiska
argument som användes för att legitimera apartheidregimens politik. Arbete är dock inte
komplett när det gäller granskningen av relationen mellan kristendom och apartheid. Arbete
fokuserar endast på en liten del och möjligheten att gå vidare och granska andra saker finns.
En intressant fortsättning på mitt arbete skulle kunna vara att granska efterspelet. Hur DRC
ser ut idag och hur de arbetar för att tvätta bort stämpeln som en apartheidkyrka. Visserligen
finns det forsking gjord på detta men DRC:s arbete för att rentvå sitt namn pågår dagligen och
därför finns det ständigt ett behov av ny forsking på området.
39
Martin Ström
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Alden, Chris, Apartheid's last stand: the rise and fall of the South African security state,
Macmillan, Basingstoke, 1996
Bibeln Bibelkommissionens översättning. Örebro. Libris förlag. 2000
Blennberger, Erik, Bibelsyn: tillkomst, tolkning och giltighet. Nya Doxa, Diss. Uppsala Univ.
Nora, 1997
Björnsson, Gunnar, Kihlbom, Ulrik & Ullholm, Anders, Argumentationsanalys: färdigheter
för kritiskt tänkande, 2. [utökade] utg., Natur & kultur, Stockholm, 2009
DRC - Open letter – 8 June 1982. 1982
DRC - The story of the Dutch Reformed Church’s journey with apartheid. 1960-1994 a
testimony and a confession. General synodical commissions of the Dutch Reformed Church.
1997
Dubow, Saul. Apartheid 1948-1994. 2014
Du Toit. Andre. Puritans in Africa? Afrikaner "Calvinism" and Kuyperian Neo-Calvinism in
Late Nineteenth-Century South Africa. Comparative Studies in Society and History. Vol: 27.
Nr: 2. 1985. S.209-240
Du Toit, André & Giliomee, Hermann, Afrikaner political thought. Vol. 1, 1780-1850, D.
Philip, Cape Town, 1983
Ejvegård, Rolf, Vetenskaplig metod, 4. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009
Giliomee. Hermann. Critical Afrikaner intellectuals and apartheid 1943-1958. South African
journal of philosophy. Vol:19:4. S.321-339. 2000
Henriksson, Lennart, A journey with a Status confessionis: analysis of an apartheid related
conflict between the Dutch Reformed Church in South Africa and the World Alliance of
Reformed Churches, 1982-1998, Lund University, Centre for Theology and Religious
Studies, Lund, 2010
Hepple. Alex. South Africa: a political and economic history, Pall Mall, London, 1966
40
Martin Ström
Hexham. Irving. The Irony of Apartheid: The Struggle for National Independence of
Afrikaner Calvinism against British Imperialism. The Edwin Mellen Press. New York. 1981
Iliffe, John & Schlyter, Ann, Afrika: historien om en kontinent, Historiska media, Lund, 1997
Kennedy. P. Simon. Abraham Kuyper: Calvinist Anti-Revolutionary Politician and Political
Thinker. Australian journal of politics and history vol:61 nr:2 2015. S.169-183
Kinghorn. Johan. Social Cosmology, Religion and Afrikaner Ethnicity. Journal of Southern
African Studies. Vol: 20. Nr: 3. 1994. S.393-404
Lind, Martin, Kristendom och nazism: frågan om kristendom och nazism belyst av olika
ställningstaganden i Tyskland och Sverige 1933-1945. Lund: Univ. Lund. 1975
Lombaard. Chris. Does contextual exegesis require an affirming bible? Lessons from
‘apartheid’ and ‘Africa’ as narcissistic hermeneutical keys. Scriptura. 2009. Vol:101. S.274287
Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism: en introduktion till ett forskningsfält, 2. uppl.
Tankekraft, Stockholm, 2008
Loubser. J.A. Apartheid Theology: A "Contextual” Theology Gone Wrong? Journal of
church and state. 1996 vol: 38. Nr: 2. S.321-337
MacKinnon, Aran S., The making of South Africa: culture and politics, Pearson Prentice Hall,
Upper Saddle River, NJ, 2004
McCarty. W. James. III. Nichols. A. Joel. When the state is evil: biblical civil (dis)obedience
in South Africa. St. John’s law review. 2011. Vol. 85:593. S.593-625
McGrath, Alister E., Christian theology: an introduction, 4. ed., Blackwell, Malden, Mass.,
2007
Müller. Retief. Beyers Naude´ (1915–2004): Christianity, violence, and reconciliation in
South Africa. Theology Today. Vol. 72 nr: 3. 2015. S.299-311
Nuzzo, Angelica (red.), Hegel on religion and politics, SUNY Press, Albany, 2013
Patterson. Sheila. The last trek: a study of the Boer people and the Afrikaner nation.
Routledge & Kegan Paul LTD. London. 1957
41
Martin Ström
Ross, Robert, Sydafrikas historia, Historiska media, Lund, 2001
Smith, Anthony D. Chosen peoples. Oxford Univ. Press, Oxford, 2003
Stultz, Newell M. Afrikaner politics in South Africa. 1934-1948. Univ. of Calif. P. Berkeley,
1974
Svartvik, Jesper, Bibeltolkningens bakgator: synen på judar, slavar och homosexuella i
historia och nutid, Verbum, Stockholm, 2006
Templin. Alton. J. The ideology of a chosen people: Afrikaner nationalism and the Ossewa
Trek 1938. Nations and Nationalism. Vol: 5 Nr: 3. 297-417. 1999.
42