10 snabba om samtyckeslagstiftning
1. Vad innebär samtyckes
baserad våldtäktslagstiftning?
En samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning innebär att man kriminaliserar sexuella handlingar som genomförs utan att
mottagaren har gett ett giltigt samtycke.
Idag kriminaliseras bara sexuella
handlingar som genomförs med våld,
misshandel eller hot, eller situationer när
gärningsmannen utnyttjar att offret
befinner sig i en särskilt utsatt situation
(t.ex. är medvetslös, känner
allvarlig rädsla m.m.). Individens sexuella
självbestämmande skyddas däremot inte
om inte våld, misshandel eller hot
används. Att ha sex med någon som
säger nej faller mellan stolarna. En samtyckesbaserad våldtäktslagstiftning
fångar upp de sexuella handlingar som
genomförts utan samtycke och som inte
innehåller våld eller hot.
2.
Innebär samtycke att man måste skriva kontrakt för att ha sex?
Nej. Samtyckeskrav innebär inte mer än
att alla som har sex ska vara med på det.
Samtycke kan ske skriftligt, muntligt eller
genom agerande. På samma sätt som
man kan ingå ett avtal genom att skriva
under ett papper, säga ja på en fråga eller
nicka.
3. Läggs större fokus på
brottssoffret med
samtyckesbaserad lagstift-
ning?
Det finns vissa indikatorer på att brottsoffrets agerande hamnat mer i fokus efter
att den brittiska samtyckeslagstiftningen
infördes. Samtidigt är brottsoffret extremt
utsatt i svenska rättsprocesser redan
idag. Jämförelser mellan olika
rättssystem är dessutom svåra att göra.
Bakgrunden till farhågan att brottsoffret
ska hamna mer i fokus är att när ord står
mot ord kommer den åtalade försvara
sig med att brottsoffrets agerande och
klädsel förledde hen att tro att det fanns
ett samtycke. Detta är dock inte ett argument mot samtyckesreglering. Att brottsoffrets egen vilja och agerande sätts
mer i fokus är själva poängen, eftersom
dagens reglering så ensidigt fokuserar på
gärningsmannen. Samtyckeskravet
innebär att brottsoffrets nej får betydelse,
till skillnad mot idag. Är man utsatt för
ett brott är eventuella frågor om ens eget
agerande jobbiga, men leder inte till att
man som brottsoffer vill legalisera den
kriminella gärningen.
4.
Ändras bevisbördan med sådan lagstiftning?
Nej. Bevisbördan i brottmål regleras inte
i brottsbalken och det är dessutom en
grundläggande princip att en åtalad ska
anses oskyldig tills motsatsen är bevisad.
Åklagaren kommer fortfarande att ha hela
bevisbördan och skyldigheten att lägga
fram bevisning.
Vad diskussionen om bevisbördan handlar om är hur man ska bedöma situationer
där ord står mot ord. I sådana situationer
är trovärdigheten hos den åtalade och
brottsoffret avgörande. I praktiken
kommer den åtalade få frågan vad hen
tänkte när brottsoffret sade nej eller inte
visade något samtycke. Men den frågan
är inte konstigare än frågan till en åtalad
om varför grannens försvunna
gräsklippare återfunnits i den åtalades
garage.
5.
Har vi inte redan
samtyckeskrav i nuvarande lagstiftning som vissa
jurister hävdar?
Nej. Brottsoffrets egen vilja är irrelevant i
nuvarande lagstiftning. Istället fokuserar
man ensidigt på gärningsmannens
agerande. Att våldföra sig mot någon eller
hota sig till sex innebär att det inte finns
ett samtycke, men lagen säger inte att
samtycke är ett krav. Den
grundläggande frågan om att alla ska ha
rätt att själva avgöra om de vill ha sex
lämnas oreglerad.
6.
Är det inte bara populism att kräva samtycke, skulle de verkligen hjälpa?
Nej. Samtyckeskrav löser ett verkligt
problem och sänder mycket tydliga
signaler till våldtäktsoffren att de har
lagen på sin sida. Arbetet för
samtyckesbaserad
våldtäktslagstiftning har dessutom pågått
sedan 1975 och Chefsrådmannen Nils
Petter Ekdahl förslog på
alliansregeringens uppdrag för tre år
sedan att samtyckeskrav skulle införas.
På senare tid har debatten återigen
blossat upp på grund av flera uppmärksammade domar.
Kritiker hävdar ofta att samtyckeskrav inte
kommer att leda till många fler fällande
domar. På grund av bevissvårigheter kan
det ligga en del i detta. Samtyckeskravet
syftar dock inte till att sätta fler förövare i
fängelse, lika litet som syftet med
mordbestämmelsen är att fylla
fängelserna. Straff är till för att motverka
vissa handlingar genom att i lag slå fast
att kränkningar av andra människor är
oacceptabelt. För att signalen ska vara
trovärdig behövs straff. Det borde vara en
självklarhet att sexuella handlingar mot
någon som inte vill ska vara brottsligt. Allt
annat är ett svek.
7.
Kommer det inte bli lättare att falskt ange för våldtäkt?
Nej. Att väcka åtal eller anmäla någon till
polisen som man vet är oskyldig är brottsligt. Att människor ljuger och anmäler
för våldtäkt trots att brott inte föreligger
kommer dock alltid finnas, precis som
det gör för andra brott som misshandel,
rån, inbrott, förtal o.s.v. Det finns ingen
statistik som visar på att falsk angivelse
är vanligare för just sexualbrott.
Det finns inte heller något som tyder på
att just ett samtyckskrav skulle leda till att
fler anmäler falskt. Även om
våldrekvisitet avskaffas är det fortfarande
svårt att bevisa att ett samlag eller sexuell
handling utan samtycke har förekommit.
Det ska dessutom framhållas att det finns
ett stort mörkertal när det gäller
anmälningar av våldtäkt. Många väljer att
inte anmäla på grund av den
påfrestande processen. Utredningen hos
polis och domstol upplevs ofta som ”en
andra våldtäkt” och i många fall läggs
förundersökningen ned på grund av
bristande bevisning.
8.
Varför ska vi lagstifta om sex, vad har staten att göra i våra sovrum?
Förslaget om samtyckesbaserad
våldtäktslagstiftning handlar inte om att
lagstifta om sex utan om att skydda
individer från sexuella övergrepp.
Lagstiftningen syftar inte till att
moralisera över människors sexuella
relationer, utan till att förbjuda sexuella
handlingar mot de som inte vill ta emot
den sexuella handlingen. Detta är inte
märkligare än att lagstifta om att föräldrar
inte ska få misshandla sina barn i
uppfostringssyfte eller att man inte ska få
sprida lögner på internet om sina ovänner.
9.
Handlar inte detta mer om normer och syn på kvinnor än om juridik?
Det handlar om normer och syn på
kvinnor, men det står inte i
motsatsförhållande till juridiken.
Lagboken består av nedskrivna moraliska
uppfattningar och straffrätten bygger på
moraliska värderingar. På samma sätt
som det är fel att ta saker som tillhör
andra (stöld), att slåss och mörda
(misshandel och mord) borde det i lagboken framgå att det är oacceptabelt att
utföra sexuella handlingar mot någon som
inte vill.
10. Är detta verkligen en så bra idé om alla framträdande jurister äremot?
Alla jurister är inte emot. Stödet för
införandet av samtyckesbaserad lagstiftning är stort och det finns flera
framträdande jurister som är för, t.ex
Margareta Bergström (hovrättspresident
för övre Norrland), Christian Diesen
(professor i processrätt), Madeleine
Leijonhufvud (professor emerita i
straffrätt), Elisabeth Massi Fritz (advokat)
samt föreslagits av Petter Ekdahl.
Dessutom har flera myndigheter och
ideella organisationer som Brottsoffermyndigheten, Barnombudsmannen,
Nationellt Centrum för Kvinnofrid vid
Uppsala universitet, Amnesty, ECPAT,
BRIS och UNICEF Sverige förordat samtyckeskrav. Internationellt har
Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna förespråkat samtyckeskrav
och flera länder som Storbritannien,
Irland, Kanada, Israel, Australien, Nya
Zeeland, Sydafrika, Belgien samt vissa
amerikanska delstater har redan infört
sådan lagstiftning.
