Spår
Första samlingen
Lärjungar
Inledande bön
Gud, vår Fader,
vi tackar dig för att du alltid söker efter oss.
I skapelsen ser vi spår av din kärlek;
kom och befria oss från allt som hindrar vårt gensvar på din godhet.
Herre Jesus Kristus,
vi tackar dig för att du kom till världen
och gav oss spår att följa.
Kom också hit till oss nu
och gör oss till dina efterföljare,
till människor som liknar dig.
Helige Ande,
vi tackar dig för att du är hos oss.
Lär oss att lyssna till Jesus,
som hans lärjungar.
Sätt oss på rätt spår,
så att vi ser det vi behöver se,
både hos oss själva och i världen omkring oss.
Amen.
1
Spår
Första samlingen
Lärjungar
Bibelläsning
De första lärjungarna
Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes
på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde
efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De
svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Han sade: ”Följ med och se!” De gick med
honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på
eftermiddagen.
Johannes 1:35-39
2
Spår
Första samlingen
Lärjungar
Vi tror på en Gud som har satt spår på jorden. En Gud som rör sig in i världen – för att ge liv,
förnya och befria oss människor, tillsammans med hela skapelsen. En Gud som söker kontakt
med oss, och ständigt ger sig till känna för oss.
Så har det varit ändå från begynnelsen. Men allra tydligast gav sig Gud till känna när han sände
sin Son till världen. Då blev Guds spår till fotspår på vårt jordklot. Där Jesus gick fram blev Gud
synlig för oss. Och samtidigt blev också människorna tydligare. Jesus visade oss människans
värdighet, och vad människolivet var tänkt att vara. Vad Gud vill med oss. Vad vi är kallade till.
Och nu är vi på den första samlingen i kursen Spår. Kursen handlar om vad det betyder att följa
Jesus idag. Så var ska vi börja? Vi börjar i det första kapitlet i Markusevangeliet.
Då
Något av det första som berättas är att Jesus gick längs stranden av Genesarets sjö i Galiléen. Där
fick han se två bröder som höll på att fiska. Till dem sa Jesus: ”Följ mig!” Och det gjorde de.
Strax därefter kallade han två till. Också de släppte vad de hade för händer och följde efter Jesus.
(Markus 1:16-20).
Dessa fyra, som snart blev många fler, följde bokstavligen i Jesu fotspår där på stranden. Och de
gick bredvid honom på vägarna. De såg vad Jesus gjorde. De hörde vad han sa. De lade märke
till hur han levde, hur han bemötte människor av alla de slag – både samhällets stöttepelare och
samhällets utstötta. De såg och lärde, och efter hand fick de själva prova på att göra samma saker
som Jesus.
De hade blivit lärjungar, lärlingar. För det handlade inte bara om att tillägna sig teoretisk
kunskap. Inte heller bara om att lära sig några handgrepp och metoder. De utvecklade en
personlig relation till Jesus, Mästaren. De fick smaka – och fick smak för – ett nytt sätt att leva.
Under tre års tid var de tillsammans med honom dag och natt. De åt tillsammans. De gick upp
bland bergen och var ute med båten, de jobbade och slet, de vilade och kopplade av.
Tillsammans med Jesus.
Hela deras liv präglades av samvaron med Mästaren. Långsamt började de att likna honom. Inte
helt och fullt och i allt, men i varje fall något litet och på något sätt. De blev satta på ett spår som
de sedan följde, livet ut. Det var inte alltid lätt, men det ledde rätt. De följde Jesus, och märkte att
de närmade sig ett sant mänskligt liv sådant det var tänkt att vara.
Så började det – detta med att följa Jesus. Och sedan dess har det alltså fortsatt. Det har spritt sig
från de första lärjungarna, ut över jordklotet, genom tiderna, till våra dagar, här och nu.
3
Precis i slutet av evangelierna får lärjungarna ett uppdrag – ”Gå ut och gör alla folk till
lärungar.” Hur då? Genom att lära andra det de själva hade lärt sig av Jesus. Han ville fortsätta
vara med dem, även om han själv inte längre satte synliga fotspår på jorden. ”Jag är med er alla
dagar intill tidens slut.” Nu var det lärjungarna som skulle gå – och sätta spår som leder fler
människor närmare Jesus. (Matteus 28:18-20).
Från första dagen var detta också precis vad de gjorde. De slutade nämligen inte att vara
lärjungar även om Jesus tagits upp till himmelen. De fortsatte att följa honom och leva varje dag
tillsammans med honom. För varje dag växte den första församlingen genom att nya människor
anslöt sig till gemenskapen. Lärjungarna blev fler och fler.
Och nu är det oss det gäller. Vi kallas också att vara Jesu lärjungar. Att följa honom, lyssna till
honom, se på honom, vara tillsammans med honom; dag efter dag. Så att vi präglas av honom.
Liknar honom något lite mer. Blir satta på det spår som leder till det liv som han vill att vi ska
leva.
Fortfarande kommer Jesus förbi och säger: ”Följ mig!” Han uppmanar oss inte att tro på vissa
bestämda läropunkter. Han bjuder in oss att gå i lära hos honom, att lära av honom. Ett
lärlingsliv. Han uppmanar oss inte bara att ta ställning – han uppmanar oss att gå.
Nu
Vår svenska lutherska tradition har lagt stor vikt vid det Jesus gjort för oss. Han dog för våra
synder. Han uppstod för att skänka oss hopp. Tyngdpunkten ligger på något som skedde för oss,
och som vi sedan kan få glädje av. Detta är viktigt och riktigt. Men inte nog. Det gör att vi blir
frälsta – men gör det oss till lärjungar? Och var det inte lärjungar som Jesus bad sina lärungar att
göra oss till?
Det var i Antiokia lärjungarna för första gången blev kallade ”kristna”, står det i
Apostlagärningarna (11:26). Då hade de redan gått ett antal år sedan Jesus gav lärjungarna
uppdraget att gå och göra folken till lärungar. Kanske var det en olycka att den benämningen
ändrades. Och i vilket fall är det nu kanske på tiden att de kristna återigen kallas lärjungar.
Att vara kristen innebär inte bara att tro på och veta vad Jesus har gjort för oss. Att vara kristen
handlar inte bara om Jesu funktion i frälsningsekvationen. Att vara en kristen är att leva i en
personlig relation till Jesus. En relation som sätter spår i våra liv.
Och då blir frågan: Vill vi det? Lärjungaskap och efterföljelse – det är väl inte det första
människor vill idag? Är uppdraget hopplöst i en antiauktoritär tid som vår egen? Det kan vara
fint att tro på Gud, bara jag får fortsätta vara herre i mitt eget liv…
Lärjungaskap – ordet har en ton av disciplin, lydnad, ordning. Sånt står ju inte högt i kurs idag.
Efterföljelse – det låter som att vi låter någon annan bestämma vart vägen går. Och vill vi det?
Att någon lägger sig i hur vi lever?
Jesus gör ju faktiskt det – lägger sig i. Han kommer ständigt till nya människor och säger: ”Följ
mig!” Vad betyder det? Om Jesus kom till mig, i mitt hem, i min vardag, vad skulle han visa mig
då? Om Jesus kom till vår församling, vår gemenskap, vad skulle han då tagit upp med oss?
4
Om Jesus skulle ta oss med ut i sin hotade skapelse, vad skulle han ha visat oss? Vad skulle det
gjort med min livsstil, mina val? Om Jesus tog mig med på en rundresa i vår orättfärdiga värld,
till vem skulle det lett mig, och vad hade det lett till?
Alltså
Vilka följder får det att följa Jesus idag? Korsveis fyra vägvisare pekar på några saker: Söka
Jesus Kristus, Bygga gemenskap, Leva enklare, Främja rättfärdighet. Detta går vi vidare med
under de kommande samlingarna.
Men innan vi kommer dit: Hur överbryggar vi de tvåtusen år som gått sedan Jesus satte tydliga
spår på stranden av Genesarets sjö? Jesus är oss nära. Men hur nära är jag honom? Hur kan han –
i mitt inre – gå från att vara en avlägsen figur i fotsid klädnad till att vara en tydlig person som
jag förhåller mig till idag?
Enkelt uttryckt: byt förbindelselänk! Från ”för Jesus” till ”hos Jesus”. Från ”istället för Jesus” till
”tillsammans med Jesus”. I bibeltexten vi läste ser vi att det första Jesu lärjungar gjorde var att
”stanna hos honom”. Den lilla berättelsen rymmer lärjungalivets grundpuls. Vara nyfiken på
Jesus. Ta upp kontakten. Samtala med honom. Se var han håller till. Följa med honom dit. Vara
hos honom. Tillsammans med honom. Den dagen. Och nästa. Och nästa.
En av de första två lärungarna var Johannes. Femtio år efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd
levde han ännu med en stark känsla av ”gemenskap med Jesus Kristus” (1 Joh 1:1.4). Vad var
det som höll denna känsla levande? Det var minnet av det han hört, sett med egna ögon, tagit och
känt på – tillsammans med Jesus. Han hade hört Jesu ord, och sett Jesu kroppsspråk. Ja, han hade
till och med hört Jesu hjärtslag, då han den sista kvällen låg med huvudet mot Jesu bröst.
Johannes levde fortfarande – femtio år senare – tillsammans med Jesus. Och de inre bilderna från
åren på vandring tillsammans i Galiléen och Judéen gjorde att Jesus som person fortfarande var
tydlig för honom.
Det kan han bli för oss också. Vi är inte ögonvittnen. Men vi har deras skildringar som var det.
Och genom dem kan vi leva oss in i hurdan Jesus var. Varje samling under denna kurs börjar vi
med en berättelse om Jesus – för att komma honom som person på spåren. Vem var han? På
vilket sätt mötte han människor? Vilken stämning eller atmosfär fanns det runt honom?
Och då kan det ske att avståndet i tid suddas ut. För Jesus är inte bara i bibeltexten. Han är
också hos oss här och nu. Han är densamme, nu som då. Och han mötte inte bara människorna
då. Han möter dig, nu, där du är i ditt liv. Vad frågar han dig om? Vad tar du upp med honom?
Vad vill du att han ska göra för dig? Och vad vill han att du ska göra för honom?
Mötet här och nu färgas av berättelsen om där och då. Det gör Jesus tydligare för oss. Men det är
en verklig relation. Du är lärjunge. Han är Mästaren. Det kommer att prägla ditt liv. Kanske blir
det tufft. Men det är kanske värt det?
[text: Knut Grønvik]
5
Spår
Första samlingen
Lärjungar
Samtal i grupper
1.
Jesus säger: ”Följ mig!” Vad för känslor utlöser det hos dig?
Förväntan, rädsla, glädje, irritation, eller…
2.
Vad väcker din lust att följa Jesus?
Vad väcker ditt motstånd? Vad är det som håller dig tillbaka?
3.
Vad i samtiden (kyrkan, samhället) är dig till hjälp för att utveckla en personlig
relation till Kristus?
Vad försvårar en sådan relation?
4.
Tänk dig att Jesus kom förbi precis just nu och sa: ”Följ med och se!”
Vart tror du att han skulle ta med dig?
6
Spår
Första samlingen
Lärjungar
Ledd meditation
Se för ditt inre en stor folkmängd.
Du står där tillsammans med Johannes Döparen,
och människor trycker på från alla håll.
Då pekar Jesus på en man en bit bort, mitt i folkmängden.
Det är Jesus. Du skymtar honom bara, men känner igen honom.
Du blir nyfiken, och börjar röra dig mot Jesus.
Han går mot utkanten av folkmassan. Du följer efter.
Folkhavet glesnar. Till slut är det bara ni två.
Då vänder han sig om!
Du möter hans blick.
Vad känner du då?
Så frågar han dig: ”Vad vill du?”
Vad svarar du? Vad är det du vill när du följer efter honom?
Jesus säger: ”Följ med och se!”
Vart för han dig?
Vad visar han dig?
Vad sker inuti dig?
7
Spår
Första samlingen
Lärjungar
Övning fram till nästa samling
Se Jesus framför dig
Läs ett kapitel ur Markusevangeliet om dagen. Börja med kapitel 1 och fortsätt så långt du hinner
fram till nästa samling.
Aktivera din fantasi och dina sinnen när du läser.
Fråga inte: Vad betyder detta? eller Vilken är den riktiga teologiska tolkningen?
Fråga hellre: Vad berör mig? Vad är det som händer? Hurdan är stämningen/atmosfären runt
Jesus? Hur tror du att människor upplevde honom?
Och inte minst: Hur upplever du själv honom? Vad för bild får du av Jesus?
Målet är att Jesus från Nasaret ska bli tydligare som person.
Det handlar inte bara om att förstå vad han lärde eller gjorde;
det handlar om vem han var, och hurdan han var.
8
