Bengt Isacson
Predikan 4:e advent om Maria och Jesus
Vi var på resa i den grekiska övärlden och besökte en liten by på ön Samos. Där tittade vi in i
en liten butik som bl.a. sålde olika ikoner. Gemensamt för många av dessa ikoner var en bild
av Maria, Jesu mor med Jesus i famnen. På många ikoner framställs ofta Jesus som en liten,
men vuxen man i Marias knä. Men en ikon fångade blicken mer än de andra. Maria fanns där
liksom Jesus, men på den här ikonen var Jesus en bäbis i Marias famn och barnet såg upp i
sin mors ögon. Den bilden har stannat kvar i min hjärna sedan dess och jag kan se den
framför mig när jag vill.
Fjärde söndagen i advent är temat ”Herrens moder”. I en del andra kyrkotraditioner har
Maria en mer betydelsefull plats än vi är vana vid. Men hon har också en central plats genom
den tjänst hon gick in i - att föda Guds son.
När en människa nyss har fötts och läggs på mammans mage, börjar bäbisen leta efter
bröstet på en gång. Och barnmorskan och pappan står där och förundras över det med ett
leende och ett: ”ja, tänk att han börjar leta på en gång”. Är det maten som lockar? Ja, det är
klart men lika viktigt för det lilla knytet är att få möta mammans ögon, att bli sedd för att
kunna knyta an till mamman. Och medan bäbisen söker mammans blick kan han ju passa på
och ta en slurk på vägen. Nu är det tydligen så att det avstånd en nyfödd människa ser är
samma avstånd som det är mellan bröstet och mammans ögon. Så det blir inom det området
bäbisen rör sig den första tiden. Maten är viktig för att överleva men även ögonkontakten
för att utvecklas till en hel människa.
Åter till bilden av den nyfödde Jesus. Var det de lugna kossornas ögon Jesus mötte där i
stallet? Nej. Var det stjärntydarnas presenter av guld och andra dyrbarheter han såg? Nej.
Det var Marias ögon, fyllda av tårar och kärlek. Det var de ögonen Gud mötte när han blev
människa. Som vilket nyfött barn som helst låg Gud i Marias famn och var lika beroende som
du och jag var av vår egen mor.
Vi har hört och säger att Jesus var sann Gud och sann människa och det är egentligen inga
konstigheter med det, men jag funderar på vad det betyder och egentligen innebär. Om jag
formulerar det som ett par frågor blir det: Hur mycket betydde Maria för att Jesus skulle bli
den han blev? Hur ser vi på att Jesus faktiskt var en människa?
En människa utvecklas, i första hand, genom att knyta ann till mamman som försörjer barnet
med maten, men också med den fysiska värme och omsorg det behöver för att kunna leva.
Det innebär att Maria var en väldigt viktig person för Jesus, för att inte säga avgörande
Att Kristus är Gud har aldrig varit ett problem i kyrkans historia. Men att Gud blev människa,
sann människa, har varit en skiljelinje i kyrkans historien. Nu kallar ju Jesus sig själv för ”Människosonen” (183 träffar på Bibeln.se) t.ex. ”Men för att ni skall veta att Människosonen har makt
här på jorden att förlåta synder…” (Mt. 9:6), vilket uttrycker att han inte drar sig för att visa att
han delar människornas villkor samtidigt som han visar sin gudomliga behörighet. Gud blir
inte bara människa utan också mänsklig.
Det berättas om Kålle och Osborn att de varit på fest och Kålle var bra nog rund under fötterna, så på
väg hem från festen föll han i hög på gatan. ”Du, Osborn” sa han, ”du måste hjälpa mig upp”. Och
Osborn svarade: ”Nej, det kan jag inte, men jag kan krypa ner och lägga mig hos dig en stund”.
Det var den typen av mänsklighet Jesus bjöd på när han vandrade på vägarna i Israel och fortfarande
kan erbjuda genom sin kyrka och församling. Visst kunde Jesus ta en förlamad man i handen och resa
upp honom, men det är närheten till den andre som framträder.
”Han gick in i din kamp på jorden
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls.
Han blev trött liksom du – och han älskade dig över allt.
Han gick in i din sorg och längtan.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han grät med din gråt.
Han blev ledsen som du – och han älskade dig över allt.
Han gick in med sitt liv på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din.
Han var frestad som du – och han älskade dig över allt.” [Arne H Lindgren 1978]
I Sjukhuskyrkan har vi en text som uttrycker vår inställning och utgångspunkt i arbetet. Den säger att
vi ”… vill värna om människovärdet och den gudomliga dimensionen i mötet med patienten”. Vi
märker emellanåt hur vi får gå i, av Gud, förut beredda gärningar. Jag kan t.ex. vara på väg från Bhuset till M-huset och ”får för mig” att ta omvägen via A-huset och möter där en läkare som ber att
få prata med mig om en svår situation hon hamnat i.
Jag fick ett kors som var gjort för att ligga bra i handen. Jag tänkte: ”ska korset vara bekvämt?” men
vid närmare eftertanke kände jag att det var ett kors att hålla sig i. Nu har jag alltid ett sådant kors
med mig i arbetskläderna. När jag satt hos en svårt sjuk patient uttryckte han ett hopp att han inte
skulle tappa taget. Jag gav honom korset och sa: ”då kanske du behöver ett kors att hålla dig i”. När
jag senare besökte patienten vars hälsa blivit betydligt sämre hörde jag hur viktigt det var för honom
att ha korset att hålla sig i.
Vi kan inte bokstavligen krypa ner hos patienterna men vi kan få förmedla Guds närvaro genom att
själva vara närvarande (det skulle jag kunna berätta mycket om när det gäller Sjukhuskyrkan).
Idag är vi med på "ett hörn" i "Ge - för - Livet", i samband med kyrkkaffet och det är ingen dålig
kombination att sätta samman mission med Maria.
Det finns en hel del hos Maria, Herrens moder, som vi kan utgångspunkt och stöd i:
Förutom att alla ni som blivit mamma, likt Maria, har varit med och präglat era barn med både mat
och närhet till hela människor, finns det hos Maria egenskaper som både kvinnor och män kan ta
lärdom av:
a) Hon hade funnit nåd. Ängeln sa till Maria: "Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud." (Lk.
1:30). Vi tänker kanske på benådad från skuld men det betyder även "icke-prestation" och innebär att
Gud tar ansvaret och konsekvenserna. Så även vi. Benådade syndare och därför kan vi slappna av och
låta oss ledas av Gud.
b) Maria fick ett uppdrag: "Du ska föda en son". (Lk. 1:31) Det är ingen befallning utan beskriver det
faktum att Maria ska bära ett liv som växer efter naturliga lagar. Så får också vi ett uppdrag efter
naturbundna lagar när vi ställer oss till Guds förfogande. Då börjar också en process i våra liv, som
Han själv ta ansvar för,
c) Maria gav sitt svar fast inte utan eftertanke och en viss argumentation. Hon svarade: "Jag är
Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." (Lk. 1:38) Det här är den kritiska punkten
också för oss, nämligen om vi vill ställa oss till förfogande eller ej.
När Gud blev människa anförtrodde han hela sin mission och lade sitt liv i en ung kvinnas kropp och
gick in under sin egen skapelses naturliga lagar. Fullständigt beroende av Marias omvårdnad. På
samma sätt lägger han på nytt och på nytt sin mission i våra händer.
