lika olika som alla andra

advertisement
bete sig i mötet med andra. Det handlar om respekt, inlevelse och lyhördhet, men
också om kunskap.
En av utgångspunkterna för detta utbildningsmaterial är medvetenheten om att vi
alla bär på föreställningar om andra, föreställningar som bygger på värderingar.
En annan utgångspunkt är att öppenhet och empati utgör förutsättningar för dialog
och också skapar möjligheter för det goda mötet.
Skriften vänder sig i första hand till pedagoger, specialpedagoger och modersmålslärare i alla skolformer; men kan vara till nytta också för andra som arbetar i skolan,
exempelvis skolledare, elevassistenter och representanter för elevhälsan.
Eftersom det offentliga bemötandet också i hög grad är en politisk angelägenhet kan
skriften också användas av förtroendevalda i både kommuner och statliga myndigheter.
Lika olika som alla andra av Malena Sjöberg
Att se och bemöta andra människor som individer, utgör en norm för hur man kan
Läs, begrunda och diskutera
vår skrift som utgör en del av
Specialpedagogiska institutets
satsning på mångfaldsfrågor.
Lika olika
som alla andra
Best nr: 00081
ISBN: 978-91-28-00081-9 (Tryckt)
978-91-28-00082-9 (PDF)
www.sit.se
Specialpedagogiska perspektiv i mångfaldens Sverige.
Om elever med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund.
Utbildningsmaterial
av Malena Sjöberg
Lika olika som alla andra
Specialpedagogiska perspektiv i mångfaldens Sverige.
Om elever med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund.
Utbildningsmaterial
av Malena Sjöberg
© Specialpedagogiska institutet
Författare: Malena Sjöberg
Omslagsbild: Göran Hartman
Formgivning: Plan 2
Tryck: Edita, 2007
Best nr: 00081
ISBN: 978-91-28-00081-9 (Tryckt)
978-91-28-00082-9 (PDF)
Innehåll
Förord
5
Inledning
7
Att mötas 10
Om kategorisering och fördomar
18
Familjens och samhällets ansvar
21
När människor byter land
24
Diskriminering försvårar livet i Sverige
33
Barnens svårigheter är skolans ansvar
38
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning
42
Politik för delaktighet och jämlikhet
52
Mänskliga rättigheter för personer
med funktionsnedsättning
58
Diskussionsfrågor till dvd-skivorna
63
Referenser
66
Litteraturtips 68
innehåll | 3
Denna skrift ingår i ett utbildningsmaterial som också
innehåller två dvd-skivor med föredrag och intervjuer
Möte med Mustafa Ahmed Jama
Intervjuare: Eva Rydholm och Göran Hartman (23 min)
Innehåll:
Presentation
Om skolan
Nu 2007
Religiös syn på funktionshinder
Etniska och etiska aspekter på funktionshinder
Denho Özmen (1 tim och 14 min)
Innehåll:
Synen på individen i olika kulturer
Kommunikationskrockar
Synen på funktionshinder
Goda råd
Språkliga möten
Christina Landh-Söderholm (27 minuter)
Innehåll:
Presentation/tillbakablick
Fyra frågeställningar
Tallåsvägens förskola
Med språket i bagaget
Utländsk bakgrund och funktionshinder – en dubbel utmaning
Trinidad Rivera (50 min)
Innehåll:
Invandrarskap och funktionshinder
Flerspråkighet, andraspråksinlärning och funktionshinder
Att ha utvandrat från sitt hemland
Från en skola för andra till en skola för alla
Läromedel för elever med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund
Trinidad Rivera (19 min)
4 |
Innehåll
Förord
”Kunskap är makt. ”Kunskap gör dig rik.” ”Kunskap släcker törst.”
Det finns många försök att fånga kunskapsbegreppet med en enkel
mening.
Det är inte lätt och det blir sällan bra.
Begreppet kunskap är så mycket mer. Det innehåller nyfikenhet, viljan
att upptäcka och söka efter något nytt.
Det innehåller också att vi lyssnar och samtalar, diskuterar med människor som har andra erfarenheter och varit med om andra saker. Det kan
vara människor som kommer från ett annat land, lever med en annan
religion eller talar ett annat språk.
Du håller i din hand en bok som behandlar mångfaldsfrågor. Många
exempel i boken handlar om att komma från en utländsk bakgrund och
ha en funktionsnedsättning, och vilka konsekvenser det kan innebära för
den enskilde, familjen och skolan.
I boken beskrivs vad ett interkulturellt synsätt är. Om man har ett
interkulturellt förhållningssätt försöker man möta människor utan förutfattade meningar. Människor från andra länder ses som individer, inte
som representanter för en grupp. Likheter lyfts fram och olikheter förklaras.
Boken är en del av ett utbildningsmaterial som även består av föredrag
och intervjuer. Den ingår som en del i Specialpedagogiska institutets
särskilda satsning på mångfaldsfrågor.
Min förhoppning är att boken leder fram till diskussioner som resulterar i ökad kunskap hos dig och dem du samtalar med.
”Kunskap är inte bara törst, kunskap är störst!” Jag hoppas du kommer få mycket glädje av detta utbildningsmaterial.
Sten Vesterman
Regionchef östra regionen
Förord | 5
Inledning
Den här skriften är en del av ett utbildningsmaterial som också består av
föredrag och intervjuer på dvd-skivor. Skriften anknyter till föredragen
och intervjuerna. Utbildningsmaterialet kan användas i sin helhet, men
det är också möjligt att ta del av skriften och dvd-skivorna var för sig.
Med utbildningsmaterialet vill Specialpedagogiska institutet ge kunskap som kan vara till nytta i all undervisning. Det vänder sig till pedagoger, specialpedagoger och modersmålslärare i alla skolformer. Andra som
arbetar i skolan kan också ha glädje av materialet, exempelvis skolledare,
elevassistenter och de som arbetar med elevhälsa.
I utbildningsmaterialet ger vi exempel på sådant som kan krångla till
mötet med Sverige och det svenska för människor från andra länder. Vi
talar en del om skillnader i sättet att se på funktionshinder, på religion, på
jämställdhet, på samhällsexperter och på familjens roll. Sådana skillnader
finns mellan olika delar av världen, men också inom ett land, även Sverige. Beskrivningar och exempel av det slaget blir lätt generaliserande,
men vi försöker undvika det genom att emellanåt påminna om att vi inte
talar om hur det är att ha en funktionsnedsättning och komma till Sverige
från ett annat land. Vi ger exempel på hur det kan vara.
Det viktigaste budskapet i utbildningsmaterialet är att det är nödvändigt att se varje människa som hon är, med sina förmågor och sina
individuella behov av stöd. I mötet med barn och vuxna som har en
funktionsnedsättning och svårigheter med svenska språket är risken stor
Inledning | 7
att vi fokuserar det ena perspektivet och glömmer det andra. Vi måste
beakta elevens hela livssituation och ta reda på vad som är vad i hennes
situation. Är det funktionsnedsättningen som gör att eleven har problem
med svenskan? Eller är det bristande kunskaper i svenska som krånglar
till inlärningen? Eller är det flera samverkande faktorer som orsakar
problemen? Vi behöver kunskap för att kunna ge det stöd som eleven
behöver och har rätt till.
Vi kan också behöva ha insikt om familjens livsvillkor. Det får vi
bäst genom att skapa förutsättningar för ett verkligt möte. Och genom
att fråga. Det här materialet förmedlar kunskap som kan vara till hjälp
i mötet.
I utbildningsmaterialet diskuteras vad man i sin yrkesroll kan göra
för att skapa ett bra möte med människor som kommer från andra länder.
Det handlar bland annat om det till synes självklara att se varje människas förmåga.
Vi tar också upp den kris som det innebär för de flesta människor att
byta land, antingen man gör det frivilligt eller som flykting. Många som
kommer till Sverige bär med sig smärtsamma upplevelser som infödda
svenskar inte har någon erfarenhet av och inte kan leva sig in i. Människor med utländsk bakgrund möter dessutom ofta en diskriminering som
bidrar till att de ofta hamnar i arbetslöshet, sysslolöshet, trångboddhet
och utanförskap. Av de vuxna som kan sägas leva i utanförskap i Sverige
är 70 procent födda utomlands, konstaterade integrationsverket i Rapport
Integration 2005.
Den svenska skolan är för alla. Alla har rätt till utbildning av hög
kvalitet och alla ska ges likvärdiga förutsättningar att nå de nationella
målen för skolan. Det gäller också elever med funktionsnedsättning och
utländsk bakgrund. För att klara det behöver kommunerna och skolorna
ha specialpedagogisk kompetens. De behöver också ha god kunskap
om olika pedagogiska konsekvenser av att ha utländsk bakgrund och en
funktionsnedsättning av något slag.
Ett kapitel i skriften ägnas åt svensk handikappolitik och ett annat åt
internationella dokument om rättigheter, delaktighet och jämlikhet för
8 |
Inledning
människor med funktionsnedsättning.
I skriften använder vi begreppet funktionsnedsättning när vi talar om
individer, till exempel ”personer med funktionsnedsättning”. Vi använder
ordet funktionshinder när det handlar om det abstrakta begreppet, till
exempel ”den svenska synen på funktionshinder”. I sammansatta ord
används ordet handikapp, till exempel ”handikappolitik”.
Inledning | 9
Att mötas
Alla människor som vi möter i vårt arbete ska bemötas med kunskap, respekt och inlevelse. I det här kapitlet reflekterar vi över vad detta innebär
för bemötandet just när det gäller människor med funktionsnedsättning
och utländsk bakgrund och deras familjer.
Många reagerar mot ordet bemötande och tycker att det utgår från
ett uppifrånperspektiv, där någon i en högre position bemöter någon i
en lägre position. Varför inte tala om det goda mötet i stället? Alla som
arbetar i skolan och möter elever och föräldrar vill ha goda möten. Men
för att de mötena ska komma till stånd behöver vi vara medvetna om
att relationen mellan lärare och elev och mellan lärare och förälder inte
är jämlik. Det är läraren som är professionell och har bäst kännedom
om skolan, reglerna och resurserna. Lärare fattar många beslut som har
betydelse för elevernas vardag och livsvillkor, vilket innebär makt. Det
finns således risk för ett ojämnt maktförhållande i mötet.
Alla som arbetar i skolan har både ett personligt och ett kollektivt
ansvar för att bemöta elever och föräldrar på ett sådant sätt att goda
möten uppstår. Detta gäller i synnerhet i mötet med föräldrar till elever
i behov av särskilt stöd i skolan. De föräldrarna är mycket beroende av
skolan och ännu större blir beroendet för föräldrar som inte kan svenska
och inte har kunskap om den svenska skolan.
10 |
Att mötas
Bemötande är en politisk fråga
Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder (SOU
1999:21) slog fast att det offentliga bemötandet är en politisk fråga. I
skolan, exempelvis, är det inte bara den enskilda läraren, rektorn eller
kuratorn som har ansvar för bemötandet. Det har också politikerna och
cheferna i kommunen, statliga myndigheter, regeringen och riksdagen.
Man kan säga att bemötandet av medborgarna har tre nivåer, den nationella nivån, den kommunala nivån och så den nivå där mötet sker.
Riksdag och regering formulerar lagar och andra regler som styr hur
bemötandet i skolan blir. Politikerna på den nivån ger riktlinjer för hur resurser ska fördelas och användas. Skolverket tolkar och tillämpar lagarna,
ger riktlinjer för arbetet i kommunerna och kontrollerar att riktlinjerna
följs. Politiker och chefer i kommunerna i sin tur fördelar resurser och
påverkar hur de anställda ska tillämpa lagarna och reglerna. När politiker
och chefer i stat och kommun fattar beslut och gör sina prioriteringar ska
de följa den offentliga förvaltningens värdegrund.
Det här är ett teoretiskt sätt att beskriva bemötandets tre nivåer. I
verkligheten går nivåerna in i varandra, men det är viktigt att göra uppdelningen för att visa att det inte bara är den enskilda anställda som har
ansvar för att medborgarna ska bemötas med kunskap, respekt, inlevelse
och samarbete. Ansvaret ligger också hos chefer och politiker. De anställda måste ha förutsättningar att arbeta så att bemötandet blir bra. Det
handlar om arbetsvillkoren, bland annat arbetsorganisationen, resurser,
regler, utbildning och vidareutbildning, arbetsledning och tid.
Samtidigt har alla som möter personer med funktionsnedsättning i
sitt dagliga arbete ansvar för att reagera och tala om när de ser brister.
Chefer och politiker är beroende av att de säger ifrån när regler, resurser,
eller annat som de har ansvar för, inte fungerar.
Skolan ska samarbeta med andra myndigheter när det gäller barn
med funktionsnedsättning. Det kan vara socialtjänstens biståndshandläggare, LSS-handläggaren, habiliteringen eller andra, beroende på elevens
funktionsnedsättning och livssituation. Det är särskilt viktigt att det finns
ett nära och omsorgsfullt samarbete kring barn med föräldrar som inte
Att mötas | 11
kan svenska och inte har god kunskap om det svenska samhället. För
de föräldrarna kan det vara svårt att föra sitt barns talan, att skynda på
ärenden som blir liggande på någons skrivbord och att ta rollen som
samordnare, vilket många svensktalande föräldrar gör.
Specialpedagogiska institutet och Socialstyrelsen har tillsammans
gett ut en idéskrift om samverkan, Ta ansvar för samverkan! (2005).
Skriftens budskap är att samverkan är viktig för att barn och unga med
funktionsnedsättning och deras familjer ska kunna få en vardag som
fungerar. Skriften visar hur alla de insatser som görs för barn och unga
med funktionsnedsättning kan samverka för barnets bästa. Det handlar
om att insatserna ska vara väl sammansatta, komma i rätt tid och överensstämma med det som barnet behöver just då.
Ett interkulturellt synsätt
Vi inledde det här kapitlet med några nyckelord för gott bemötande av
personer med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund: kunskap,
respekt och inlevelse. Men vad betyder det i verkligheten, i arbetet med
elever och deras föräldrar?
Först och främst betyder det att vi ska se människan och hennes individuella livsvillkor, möjligheter och svårigheter. Det betyder i sin tur
att vi måste se både eleven och hans eller hennes familj och få kunskap
om deras liv och det får vi bäst genom att fråga. För att kunna ställa
frågor med öppenhet och ödmjukhet behöver vi först försöka rannsaka
oss själva så att vi inte har felaktiga föreställningar och färdiga svar liggande i vägen. Det är lika viktigt i mötet med alla människor, men risken
att man tror sig veta är ofta större i mötet med människor med utländsk
bakgrund. Och då är det ännu viktigare att fråga.
Det handlar om förhållningssätt. Vi kan åstadkomma ett bra bemötande
om vi försöker ha ett interkulturellt synsätt. När man har det försöker man
möta människor utan förutfattade meningar. Man ser människor från andra
länder som individer, inte som representanter för en grupp. Man lyfter fram
likheter och förklarar olikheter. Man frågar exempelvis: ”Hur ser man på
det här i ditt land?” och berättar sedan om den svenska synen.
12 |
Att mötas
Man är också medveten om att svenska synsätt inte är några normer,
utan kulturella företeelser. Man är klar över att det inte finns en enda
kultur i Sverige, utan att det ryms många normer och traditioner även
bland den infödda svenska befolkningen. Det finns geografiska skillnader,
klasskillnader, åldersskillnader, skillnader mellan stad och landsbygd och
så vidare. Det är långt mellan skånska slätten och fjällvärlden.
På samma sätt ryms det en mängd olika traditioner och normer i de
länder som människor kommer ifrån. En kvinna, som kommer från en
bergsby i Iran och inte kan läsa och skriva har kanske bara en sak gemensamt med en välutbildad man från Teheran, den att de båda har tvingats
lämna sitt land. De vet sannolikt mindre om varandras livsvillkor än en
lantbrukare i Tomelilla och en renägare i Tornedalen.
För lärare innebär ett interkulturellt synsätt att man anpassar sig till
barnet man har framför sig,
förklarar Denho Özmen i sitt
föredrag Etniska och etiska
aspekter på funktionshinder,
som ingår i det här utbildningsmaterialet. Som lärare
ska man vara medveten om
att barnet och man själv inte
alltid har samma koder och
referensramar.
Denho Özmen
Bra bemötande tar tid
Ett gott bemötande tar tid. Om det finns tillräckligt med personal och
ekonomiska resurser finns det i regel förutsättningar för ett gott bemötande. Det är både en fråga om politiskt ansvar och om hur organisationen
är uppbyggd.
Elever med utländsk bakgrund och funktionsnedsättning behöver ofta
särskilt mycket tid. Det kan gälla mötet med föräldrarna också, om de
inte kan svenska så bra och inte känner till det svenska samhället. Det
behövs tid för att skapa en förtroendefull relation som man kan bygga
Att mötas | 13
sitt samarbete på. Det kan också vara nödvändigt med fler möten än
vad som behövs med svensktalande föräldrar, då man i lugn och ro kan
berätta om den svenska skolan, om pedagogiken, om sin egen roll och
om vilket stöd som finns för elever med funktionsnedsättning.
Det krävs tid för att förklara den svenska skolans värdegrund så att
elever och föräldrar förstår och får en möjlighet att ta den till sig. Det är
också viktigt att tydliggöra att man står bakom den. Elever och föräldrar
behöver möta lärare och andra företrädare för skolan som är säkra i sin
yrkesroll och visar att de kan sitt jobb.
Det är viktigt att förvissa sig om att den man talar med verkligen
förstår. Tänk på hur svårt det kan vara att ta emot mycket information
på ett område där man inte har någon förkunskap – och hur lätt det är
att låtsas att man förstår... Visst känns situationen igen, man nickar och
ger sken av att begripa för att inte verka dum. Sådant kan hända när man
får information på sitt eget språk, och kanske ännu mer när det handlar
om ett främmande språk.
Många som kommer till Sverige har flytt från länder som saknar demokrati och som inte respekterar mänskliga rättigheter. I sådana länder
är befolkningen inte van att vända sig till myndigheter och att samarbeta
med skolan. Det är ofta tvärtom, man aktar sig för alla kontakter med
förtryckande och kontrollerande myndigheter. Om man har kommit från
ett sådant land kan det vara förvirrande när en lärare frågar föräldrarna
vad de anser. ”Varför frågar hon oss, kan hon inte sitt jobb”, undrar de
kanske. Då behöver de få en förklaring om hur man arbetar i den svenska
skolan och varför skolan vill ha med föräldrarna i arbetet.
Samtal om etik
Ett bra bemötande handlar om etisk hållning. I alla yrken finns det lagar och
normer och ibland etiska principer att följa, men det räcker inte som vägledning i alla situationer. Att arbeta professionellt innebär att man ständigt
gör etiska ställningstaganden. Kompetens och arbetsetik är färskvara. Det
krävs ett långsiktigt arbete och en kontinuerlig dialog på arbetsplatsen, så
att ideologin bakom skolans och handikappolitikens mål hålls levande.
14 |
Att mötas
Lärare och annan skolpersonal behöver få tid till samtal med kollegerna om värderingar, etik och bemötande. Hur ser vi på våra elever och
deras föräldrar? Hur talar vi om dem på möten och i kaffepauser? Har vi
en så trygg relation till varandra som kolleger att vi kan säga ifrån om
någon brister i sitt bemötande? Hur reagerar arbetslaget om någon utifrån
klagar på vårt arbetssätt? Klarar vi att ta emot kritiken och rannsaka vårt
arbete tillsammans?
Att mötas genom tolk
Ibland är det nödvändigt att använda tolk. Tolkbehovet är ömsesidigt,
båda parter behöver tolken för att förstå och bli förstådda. Det är skolans
ansvar att se till att det finns tolk på plats, men det är viktigt att samråda
om valet av tolk med den man ska möta. Att använda tolk kräver planering. Ett samtal med tolk kan ta dubbelt så lång tid, allt ska ju sägas
två gånger. Det är viktigt att anlita en tolk som har kompetens om det
som samtalet ska handla om. Tolken ska ha kunskap om god tolksed,
tystnadsplikt, opartiskhet och om de regler som gäller för jäv. Därför
ska man om möjligt välja en auktoriserad tolk, det vill säga en som är
godkänd av kommerskollegium.
Tolken är en förmedlare. Det är en självklarhet att man ska vända
sig till den man har möte med, och inte till tolken, men det kan vara lätt
att glömma bort när man är ovan vid att samtala via tolk. Man kan inte
utgå från att tolken känner till innebörden i speciella termer och begrepp
som har med skolan och funktionshinder att göra och då kan han eller
hon inte heller förklara dem på det andra språket. Om tolken säger ord
som särskola, läroplan, individuell plan och åtgärdsprogram på svenska
har den man möter kanske inte en chans att förstå vad det handlar om.
Det är bra om man själv förklarar orden, och det kan behöva göras vid
mer än ett tillfälle.
Det är inte givet att den man möter vill använda tolk, även om det
behövs. Om samtalet kommer in på personliga frågor kan det kännas
besvärande att en tredje person är med. Om man dessutom betraktar
en funktionsnedsättning som en fråga för familjen, något som man inte
Att mötas | 15
vill tala med andra om, upplevs tolken som ytterligare en utomstående
person som kommer innanför integritetsgränsen. Ibland kan människor
också känna sig besvärade av att ta hjälp av en tolk från hemlandet, som
kanske känner många av de landsmän man själv träffar. Denho Özmen
ger i sitt föredrag rådet att inte anlita en tolk som familjen känner.
Det händer att föräldrar vill använda en familjemedlem som tolk för
att hålla det som sägs på mötet inom familjen, men den lösningen ska
man helst undvika. Särskilt viktigt är det att barn och ungdomar inte får
ansvaret att tolka.
Byråkrati och professionalism behöver förenas
Lagar och regler i Sverige är utformade så att alla ska behandlas lika. Alla
offentligt anställda ska vara opartiska i relation till enskilda människor.
Det gäller också i skolan. Den som arbetar där får inte handla godtyckligt
eller favorisera någon. I den meningen ska pedagoger och andra yrkesgrupper i skolan representera den svenska byråkratiska modellen.
Samtidigt ska man som lärare arbeta professionellt. Man ska fatta
beslut som bygger på en professionell bedömning och i den bedömningen
ska man väga in det man vet om elevens och familjens situation. Man
måste lyssna till varje människas kunskap om sin egen situation.
Som lärare ska man alltså vara god byråkrat och samtidigt professionell yrkesperson. Man ska både vara neutral och engagerad, både
behandla lika fall lika och se det särskilda i varje människas situation.
Det är svårt, men för att göra ett bra arbete behöver man klara den balansakten i varje enskilt fall.
16 |
Att mötas
Frågor att diskutera
Vad är ett gott möte i ditt arbete?
Vad kan du göra för att dina möten med människor ska bli bra?
Finns det något i din arbetssituation som gör det svårt för dig att
bemöta människor som du skulle vilja?
Vad innebär det i ditt jobb att ha ett interkulturellt synsätt?
Att mötas | 17
Om kategorisering och fördomar
I ett modernt samhälle kategoriseras befolkningen. Vi tillhör grupper
som måste definieras för att samhället och välfärdssystemet ska fungera.
Föräldrar ska få barnbidrag, pensionärer ska få pension, elever ska få
undervisning, arbetsgivare ska betala arbetsgivaravgifter och så vidare.
Alla tillhör vi många olika kategorier och ser inga problem med det förrän vi möter fördomar på grund av någon av våra grupptillhörigheter.
Kategoriseringen kan bli kränkande och till och med diskriminerande
när någon generaliserar och tror att människor har gemensamma egenskaper därför att de i någon bemärkelse tillhör en grupp. Eller när någon
betraktar människor som representanter för en grupp.
I vissa sammanhang, bland annat i den här skriften, är det praktiskt,
ja nödvändigt, att tala om kategorin personer med funktionsnedsättning.
Sverige har en handlingsplan för handikappolitiken, det finns lagar om
rättigheter och mot diskriminering av människor med funktionsnedsättning och det finns en rad särskilda insatser för människor med funktionsnedsättning. Allt detta måste formuleras utifrån kategorier. Tänk
till exempel på Lagen om stöd och service, LSS, som till och med delar
upp dem som lagen gäller i tre så kallade personkretsar.
Men utöver den sortens kategorisering är vi ute på hal is om vi grupperar människor med funktionsnedsättning. Att ha en funktionsnedsättning
kan visserligen ge en del erfarenheter som man delar med andra som
har en funktionsnedsättning, till exempel av diskriminering och utan
18 | Om kategorisering och fördomar
förskap, men det betyder inte att människor med funktionsnedsättning
är en grupp med några gemensamma egenskaper som skiljer dem från
andra människor.
Detsamma gäller människor med utländsk bakgrund. Att ha flyttat till
Sverige från ett annat land kan innebära att man delar en del erfarenheter
med andra som kommit från ett annat land. De flesta som flyttar hit delar upplevelsen att tvingas lära sig ett nytt språk och klara sig i ett land
som de inte känner till, men för den skull är de inte en grupp med några
gemensamma egenskaper, som skiljer dem från infödda svenskar.
En utgångspunkt för det här utbildningsmaterialet är därför denna: I
mötet med människor med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund
ska vi vara medvetna om att vi alla bär på föreställningar som bygger
på våra värderingar. När vi inte har tillräcklig kunskap är det alltid risk
att vi kategoriserar på ett fördomsfullt sätt. Och när vi gör det riskerar
vi att diskriminera människor och skapa utanförskap.
Var och en av oss har rätt att bli sedd och bemött som den man är,
inte som representant för en grupp. Ett bra sätt att undvika att kategorisera människor med en annan språklig bakgrund är att fråga och lyssna.
Det finns skillnader i hur man i allmänhet lever och tänker i olika delar
av världen och en del sådana skillnader kan ställa till problem i mötet,
men normerna för hur man beter sig i mötet med andra människor liknar
varandra. Normerna handlar om respekt och inlevelse.
Om vi frågar är risken inte så stor att vi sårar eller gör bort oss. Vi behöver inte försöka ta reda på hur man bemöter en person från exempelvis
Somalia, men vi behöver vara lyhörda i mötet. Och det är inte nödvändigt
att veta om vi ska ta i hand när vi möter en person av det motsatta könet
från exempelvis Libanon. Om vi går in i mötet med öppenhet och empati
har vi skapat förutsättningar för en god kontakt.
Om kategorisering och fördomar | 19
Frågor att diskutera
Det är lätt hänt att göra fördomsfulla kategoriseringar och generaliseringar om människor. Har du någon gång kommit på dig själv
med att göra det?
Har du själv någon gång blivit utsatt för kategorisering och generalisering?
Hur förhåller du dig när du tycker att någon uttrycker sig fördomsfullt
och kategoriserande om en människa eller en grupp?
20 | Om kategorisering och fördomar
Familjens och samhällets ansvar
I Sverige betonar vi samhällets ansvar gentemot individen. Samhället
ska skydda individens rätt till integritet och självbestämmande. Men om
man kommer från ett land där samhället inte ger individen något skydd
är sammanhållningen i familjen och släkten nödvändig, förklarar Denho
Özmen i sitt föredrag. Den egna familjen måste skyddas och tas om
hand. De gamla tas om hand av familjen och farmor sköter om barnen
när de vuxna arbetar.
Om man kommer från ett sådant samhälle behöver man tid på sig för
att ta till sig den samhällssyn och människosyn som ligger bakom den
svenska välfärdspolitiken.
För många nyanlända familjer, som har sin bakgrund i länder där
demokratin och den generella välfärden är svag, är det självklart att en
familjemedlem med funktionsnedsättning ska bli omhändertagen och
försörjd av familjen i hela sitt liv. I Sverige tycker de flesta inte så och
vi ser ofta skillnaden i synsätt som en kulturskillnad. Men vi kanske
ska se det som en fråga om tid mer än som en fråga om kultur. I Sverige
började industrialiseringen i mitten av 1800-talet, så man kan säga att vi
har haft mer än hundrafemtio år på oss att utveckla det samhälle vi har
idag och att lära oss att leva i det. Familjen från en by i Kurdistan gör
den förflyttningen med flyg på en dag.
Hur stor är skillnaden i synsätt när allt kommer omkring? Också i
Familjens och samhällets ansvar | 21
Sverige tycker vi att det är självklart att barn med funktionsnedsättning
ska bo med sin familj. Så har det alltid varit utom under åren från mitten
av 1800-talet till mitten av 1900-talet då institutionsboende sågs som
det enda tänkbara. Även i Sverige är det föräldrarna som har ansvar för
barnen, och för det extra arbete som en funktionsnedsättning medför. En
skillnad mellan ett fattigt jordbrukssamhälle och det svenska samhället
är att i vårt land har vi fattat politiska beslut om att fördela resurserna
med hjälp av skatter så att det finns en ekonomisk trygghet för alla när vi
råkar ut för sjukdom, funktionsnedsättning, arbetslöshet och så vidare.
I Sverige bor numera i stort sett alla barn med sin familj och får stöd
av olika slag från samhället för att ha ett jämlikt liv. Men det räcker att
gå tillbaka till 1960-talet för att finna ett samhälle där barn med funktionsnedsättning levde i totalt utanförskap (se historiken på sidan 54).
Christina Landh-Söderholm
påminner i sitt föredrag
Språkliga möten om att det
var först då vi började använda orden integrering och
normalisering. På 1940-talade man om bildbara och
icke bildbara sinnesslöa,
och 1944 fick de som ansågs
bildbara rätten att gå i skola,
Christina Landh-Söderholm
berättar Christina Landh­
Söderholm. Först 1967 fick alla människor med utvecklingsstörning
rätt till skolundervisning.
I Sverige är det självklart för de flesta unga människor att flytta hemifrån så snart det är ekonomisk möjligt. Därför ska unga människor med
funktionsnedsättning också kunna göra det även om de behöver stöd och
service i vardagen. I de flesta andra länder däremot bor unga personer
kvar hos föräldrarna tills de gifter sig. I norra Europa är det naturligt att
bo ensam, men inte i de flesta delar av den övriga världen.
22 |
Familjens och samhällets ansvar
Så när familjer med utländsk bakgrund tycker att en familjemedlem
med funktionsnedsättning ska bo kvar hemma även som vuxen ska det
inte tolkas så att de vill förneka personen rätten att leva ett självständigt
vuxenliv. Familjen tänker kanske inte i de banorna eftersom man ser på
boende och familjeansvar på ett annat sätt.
Frågor att diskutera
Föreställ dig att du ska beskriva den svenska synen på individen och
familjen för en vuxen person, till exempel från Mellanöstern.
Det finns både skillnader och likheter i synsättet i olika delar av världen. Väljer du att betona skillnaderna eller likheterna? Varför?
Hur formulerar du din beskrivning?
Familjens och samhällets ansvar | 23
När människor byter land
I alla tider, överallt på jorden, har människor flyttat mellan länder. Ofta
sker det frivilligt, man flyttar till någon man älskar, till ett nytt arbete eller
för att få det bättre ekonomiskt. Andra flyttar därför att de inte kan bo
kvar i sitt land. Det kan handla om politisk förföljelse, krig och livsfara,
eller om fattigdom. De flesta som byter land förlorar en del och vinner
annat. Livet blir både bättre och sämre, men förändrat blir det alltid,
förklarar Trinidad Rivera i
sitt föredrag Utländsk bakgrund och funktionshinder –
en dubbel utmaning. För den
som är flykting är det oftast
en lättnad och en befrielse
att få fristad i ett annat land.
Men vilket skäl man än har
för att byta land innebär bytet ofta en kris, som brukar
Trinidad Rivera
kallas migrationskris.
När man utvandrar lämnar man det sammanhang där man har relationer, släktingar, rötter och band. Man lämnar en miljö där man känner många och där vänner, grannar och arbetskamrater känner till ens
bakgrund och personlighet, kunskaper och kompetens. Man lämnar alla
de gemensamma vanorna, mönstren och normerna. Man lämnar platsen
24 |
När människor byter land
för det egna språket för att flytta till en främmande miljö, där man inte
kan språket och inte har rätt verktyg för det sociala samspelet. Många
asylsökande söker sig till landsmän, släktingar och vänner i det nya
landet. Det kan vara en värdefull fast punkt i den nya tillvaron, men
varje individ måste ändå arbeta för att lära känna sitt nya land och så
småningom kunna känna tillhörighet.
Det tär på självkänslan att vara vuxen och plötsligt inte förstå vad
folk säger och att inte kunna göra sig förstådd. Och även när man börjar
kunna det nya språket hjälpligt tar det lång tid innan man kan uttrycka
sig på den språkliga och intellektuella nivå man kan på sitt eget språk.
Det tar lång tid att förstå sig på ett nytt land och att lära sig de normer
och koder som de infödda betraktar som självklara. Man inser också
efter ett tag att många i det nya landet bara ser på en som invandrare.
Den identitet man hade i hemlandet blev kvar där.
Det är naturligtvis olika från person till person hur man upplever
tillvaron i ett nytt land. Vi har olika förmåga att fråga oss fram, att sätta
oss över misstag och att skratta åt språkliga missförstånd. Personens egna
förutsättningar samverkar med det som det nya landet erbjuder. Utbildning och ekonomi kan vara viktiga faktorer, liksom omständigheterna
kring migrationen.
Till den psykologiska omställningen kommer andra svårigheter som
möter människor som anländer till vårt land. Man blir kanske inhyst i
en flyktingförläggning eller får bo trångt i en lägenhet tillsammans med
många andra. Man har inget arbete och ingen inkomst utöver den dagersättning som asylsökande får.
För den som kommer till Sverige som asylsökande kan migrationskrisen försvåras av att de som är födda här inte kan föreställa sig hur det är
att leva i ett land som saknar demokrati och som ignorerar internationella
överenskommelser om mänskliga rättigheter.
När funktionshinder finns med i bilden
Om sjukdom eller funktionshinder finns med i bilden kan det fördjupa
migrationskrisen. Hur livssituationen påverkas av en funktionsnedsätt
När människor byter land | 25
ning beror på många faktorer. En del som kommer hit är födda med en
funktionsnedsättning, andra har fått den senare i livet, kanske i samband
med den våldssituation som de flytt från. Familjen kan ha fått ett barn
med funktionsnedsättning i samband med migrationen. En familj där
någon har en funktionsnedsättning möter ett land med en syn på funktionshinder som kanske skiljer sig mycket från den som råder i hemlandet. Livsvillkoren för människor med funktionsnedsättning är också
annorlunda jämfört med hur det är i familjens hemland.
Människor med funktionsnedsättning som flytt från sitt land har kanske
mött negativa attityder och känt av kränkningar och utanförskap. Fattigdom kan ha präglat livet, något som blir särskilt kännbart om man har en
funktionsnedsättning. Den som är döv eller hörselskadad levde kanske i
svår isolering därför att han eller hon inte hade tillgång till teckenspråk
eller till hörapparat. Den som har en utvecklingsstörning har kanske levt
ett liv utan skolgång, sysselsättning och stimulans därför att ingen trodde
att han eller hon kunde lära sig något. Den som har en synnedsättning eller
ett rörelsehinder kunde kanske sällan lämna sitt hem i brist på hjälpmedel. I
intervjun Möte med Mustafa,
som ingår i detta utbildningsmaterial, får Mustafa Ahmed
Jama frågan hur hans liv hade
sett ut om han hade bott kvar
i sitt hemland. Han svarar:
”Jag hade varit död eller på
barnhem eller också hade
pappa och mamma matat
mig i sängen och väntat på
Mustafa Ahmed Jama
att tiden skulle rinna ut.”
Posttraumatiskt stressyndrom
Många flyktingar i vårt land bär på fysiska eller psykiska skador av krig,
våld, anhörigas död, sexuella övergrepp och tortyr. Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, är vanligt. I hela befolkningen beräknas en tredjedels
26 |
När människor byter land
procent ha PTSD och bland flyktingar från vissa länder är det uppemot
trettio procent. Det kan betyda att det handlar om minst hundra tusen
personer och de flesta har varken fått diagnos eller behandling.
PTSD kan ge många olika symtom. En del människor har plågsamma
minnesbilder av händelserna, både i vaket tillstånd och som mardrömmar.
När man påminns om händelserna kan man få starka känslomässiga och
kroppsliga reaktioner. Många reagerar med personlighetsförändringar, ilska, aggressivitet eller apati. Man kan ha svårt att sova och att koncentrera
sig. Om man bär på traumatiska upplevelser kan man inte koncentrera
sig och lära sig saker som man annars skulle kunna. PTSD kan finnas
kvar i åratal, särskilt om man inte får någon behandling.
Det finns också barn som lever med posttraumatiskt stressyndrom.
Även barn som inte har utsatts för våld kan ha sett våld. Barnen blir också
lidande om föräldrarna bär på smärtsamma minnen. För barn i behov av
särskilt stöd ska skolan göra åtgärdsprogram där man beaktar barnets
totala situation. Om barnets familj lever med ett trauma är det viktigt att
också ta hänsyn till det. Det kan dessutom betyda mycket för både barnen
och deras föräldrar att man frågar och visar att man bryr sig om hur de
har det. Det är en trygghet för barnen att veta att de vuxna i skolan vet
och bra för lärarna att ha någon kännedom om vad barnen har upplevt
före och under flykten. Det kan också ge lärarna en förklaring om ett barn
beter sig märkligt och har problem som man inte förstår sig på.
Tacksamhet och misstro
Den som är nykommen till ett land får nya upplevelser och intryck varje
dag. En del företeelser är begripliga, andra helt oförklarliga med den
personens referensram. Allt som händer, allt man måste lära sig och alla
misstag man gör, väcker tankar och känslor. För många är de första åren
påfrestande, både känslomässigt och fysiskt. Om man har en funktionsnedsättning kan den första tiden vara extra svår eftersom man utöver allt
annat måste lära sig att ta sig fram i samhällets olika organisationer för
stöd och service. För många pendlar känslorna mellan tacksamhet och
misstro. De är kanske tacksamma över att ha fått komma till ett land där
När människor byter land | 27
man är trygg i politiskt avseende och där det finns service och stöd för
personer med funktionsnedsättning. Samtidigt känner de kanske misstro
mot det svenska samhället, där stödet de har rätt till många gånger är så
svåråtkomligt.
En kvinna med synnedsättning som kommit till Sverige från Iran
ger exempel på det i rapporten En särskild utsatthet (SOU 1998:139).
Hon berättar i en intervju att det var en lättnad för henne att komma till
ett land där de flesta vet något om synnedsättningar. Så var det inte i
Iran. ”Jag kommer från helvetet så jag kan bara vara glad och tacksam
över att vara i Sverige”, säger hon i intervjun. Å andra sidan födde det
en misstro hos henne att det till exempel tog flera år innan hon ens fick
veta att det finns klockor med punktskrift. Och det var inte lätt för henne
att läsa svenska för invandrare eftersom inget var anpassat för personer
med synnedsättning.
Bemötandeutredningen (1998) visade att det fanns en misstro mot
offentliga verksamheter bland personer med funktionsnedsättning och
att den hade samband med utsatthet och utanförskap. Människor berättade bland annat att de kände sig granskade och ifrågasatta. De fick inte
heller alltid information om vilket stöd som fanns att söka. Ur misstron
växte en oro för framtiden. En orsak till människors misstro och oro
är att livssituationen ofta är skör när man har en funktionsnedsättning.
Man är beroende av andra, av fungerande hjälpmedel och av god tillgänglighet.
Den som har en funktionsnedsättning, inte kan svenska så bra och inte
har grepp om de olika systemen för stöd och service har i allra högsta
grad en skör livssituation. Då är det begripligt om man emellanåt tvivlar
på samhällets vilja att hjälpa.
Att orka vara förälder
Trinidad Rivera har i sitt arbete mött många familjer som just kommit till
Sverige från ett annat land. Hon har sett att det kan vara särskilt svårt för
dem att få ett barn med funktionsnedsättning eftersom krisen att byta land
tar så mycket kraft. Att få ett barn med funktionsnedsättning kan innebära
28 |
När människor byter land
stora förändringar i familjens livsprojekt och sociala nätverk. Med detta
i bagaget kommer familjerna till oss, och där måste vi möta dem, säger
Trinidad Rivera i sitt föredrag. Familjerna står inför en stor utmaning
och det blir en utmaning för skolans personal att ge dem stöd.
I boken Mötesplats: Sverige reflekterar Kenneth Ritzén över hur det
kan vara att befinna sig i den situationen. Att leva i exil ger känslor av
sorg, övergivenhet och besvikelse. Exilen innebär en utsatthet som för
en tid kan blockera orken att ta ansvar och förmågan att ta initiativ,
skriver han.
Familjen ska klara att bearbeta både barnets livsvillkor och den situation som exilen innebär. När livsenergin inte ens räcker till för den
egna traumatiseringen sviktar man lätt i föräldrarollen. Föräldrar känner
ofta skuld inför barnen, antingen man har flytt för barnens bästa eller
trots barnens bästa. Om ett barn då får särskilda problem, till exempel
en funktionsnedsättning, blir skuldkänslorna ännu tyngre. Kanske finns
det ingen kraft kvar till nyorientering, nätverksarbete och omladdning,
skriver Ritzén.
Krisen att få ett barn med
funktionsnedsättning kan bli
svårare om man kommer från
ett land där funktionshinder
är belagt med skam, skuld
och tabu. I den utsatthet som
migrationen innebär kan det
vara särskilt svårt att bära
känslor av skam och skuld
och att känna sig avvikande Turkiet
i förhållande till sina landsmän, menar Ritzén.
Barn och föräldrar i den här situationen behöver möta mycket förståelse i det nya landet. Det som behövs är ett professionellt förhållningssätt,
öppenhet och lyssnande, anser Kenneth Ritzén.
När människor byter land | 29
Stanna eller flytta tillbaka?
Att lämna sitt land och börja ett nytt liv i ett annat land förändrar livsprojektet. En del familjer bestämmer att de ska stanna i det nya landet, andra
är inställda på att återvända när det blir möjligt. Frågan om att återvända
kan bli svårlöst och konfliktfylld. Barnen rotar sig lättare i det nya landet,
det blir deras hemland, medan föräldrarna kanske vill flytta tillbaka.
Om någon i familjen har en funktionsnedsättning blir det en viktig del
av beslutet, kanske en avgörande faktor. I Sverige finns möjligheterna
till ett någorlunda självständigt och delaktigt liv med personlig assistans,
färdtjänst, hjälpmedel, ekonomisk trygghet och så vidare. I de flesta
länder som flyktingar kommer ifrån finns det inte något stöd alls från
samhället. Hur gärna man än vill flytta tillbaka så stannar man i Sverige
av det skälet. Det beslutet kan bli en långvarig kris, som så småningom
blir kvar som en blandning av glädje över att kunna leva ett bra liv och
sorg över att inte kunna återvända.
Kompetens för ett mångfaldssamhälle
Efter några år i ett nytt land känner sig de flesta hemma, även om en bit
av själen är kvar i det gamla
landet. Man ser sig själv
allt mindre som invandrare
även om man är det i den
svenska offentliga statistiken. Särskilt om man är barn
när man kommer hit växer
man snabbt in i det svenska
samhället, om man blir väl
mottagen.
Tallåsvägens förskola
Människor som har bott
här några år gör en stor samhällsinsats genom att hjälpa och vägleda
nykomna landsmän. Personer som har en funktionsnedsättning, eller har
ett barn med funktionsnedsättning, har gjort många erfarenheter som kan
komma andra tillgodo. De kan komplettera den information som lärare,
30 |
När människor byter land
psykologer, kuratorer, sjukgymnaster och andra yrkesgrupper ger. De kan
förklara den svenska synen på funktionshinder och varför det stöd som
finns här kan vara bra för barnet och familjen. De kan berätta vad habilitering och rehabilitering är och varför det anses nödvändigt i Sverige.
De kan förklara vad ett lekotek är och vad man gör där, liksom datatek,
försäkringskassan, komvux, särvux och andra begrepp.
De kan ge landsmän stöd genom att berätta om sitt val att skriva in sitt
barn i särskolan, eller att inte göra det, att låta barnet vara på korttidshem
ibland, att ansöka om personlig assistans och så vidare. För dem som inte
kan svenska och inte känner till hur det svenska samhället fungerar kan
det bli mer begripligt om de får det förklarat på sitt språk och av någon
som kan leva sig in i deras perspektiv och förkunskaper.
De som har flyttat till vårt land har erfarenheter och kompetenser
som är värdefulla för samhället. De vet hur det är att vara ny i Sverige
och vilket stöd man kan behöva för att bli delaktig. De och deras barn
behärskar två eller flera språk, vilket är, eller borde vara, en merit i
många yrken i ett mångfaldssamhälle. De som dessutom har erfarenhet
av funktionshinder behövs på olika arbetsplatser, till exempel i skolan.
Om personer med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund finns
som kolleger på skolan påverkar det arbetskamraternas syn på personer
med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund i allmänhet. Relationen
till en kollega är ju mer jämlik än relationen till barn och föräldrar. De
personer med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund som får ett
bra arbete kan också stärka och inspirera andra i liknande situation.
När människor byter land | 31
Frågor att diskutera
Diskutera vad som skulle vara det svåraste med att komma till ett
annat land om du tvingades fly från Sverige av politiska skäl.
Fundera på vad du vet om de personer med utländsk bakgrund som
du möter i arbetet. Finns det något du skulle vilja fråga om deras
bakgrund och upplevelser i hemlandet och i Sverige?
32 |
När människor byter land
Diskriminering påverkar livet i Sverige
Det händer att människor med utländsk bakgrund diskrimineras i Sverige.
De möter inte bara enskilda individers fördomar och diskriminerande
handlingar. Det handlar om en strukturell diskriminering.
Enligt Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk
eller religiös tillhörighet (2005) är strukturell diskriminering alla regler, normer och förhållningssätt som hindrar minoriteter att uppnå de
rättigheter och möjligheter som majoriteten av befolkningen har. Den
strukturella diskrimineringen kan vara synlig eller dold, avsiktlig eller
oavsiktlig.
Diskrimineringen sker inte bara på grund av etnisk och religiös tillhörighet, utan också bland annat på grund av kön, funktionsnedsättning och
sexuell läggning. Diskrimineringen innebär att principen om människors
lika värde inte upprätthålls. Därför är den ett demokratiskt problem för
hela samhället och inte bara för de grupper som utsätts.
Diskrimineringen påverkar livsvillkoren, särskilt boendet och möjligheterna till arbete och utbildning och är ofta kopplad till fattigdom.
Den sociala, ekonomiska situationen och diskrimineringen är två intimt
sammankopplade processer som kan vara svåra att särskilja, skriver socialstyrelsen i Social rapport 2006. De som nyligen kommit till Sverige
har det ofta särskilt besvärligt eftersom de inte kan svenska. Deras problem kan förstärkas av att det finns brister i mottagandet av nyanlända
flyktingar, framgår det av rapporten.
Diskriminering påverkar livet i Sverige | 33
Av alla vuxna i landet som bedömdes som fattiga 2003 hade en tredjedel utländsk bakgrund. Risken att bli varaktigt fattig är mycket högre
för den som har sitt ursprung i ett annat land. Barnfattigdomen är också
högre bland dem som är födda utrikes.
Diskriminering är alltså en orsak till att arbetslösheten är högre bland
personer som kommer från ett annat land än bland infödda svenskar.
Det konstaterar även integrationsverket i Rapport Integration 2005. Av
dem som har utländsk bakgrund har 64 procent arbete jämfört med 81
procent av de infödda svenskarna. Skillnaderna skulle kunna minskas
om människor med utländsk bakgrund fick arbetsmarknadspolitiskt stöd
efter sina behov och förutsättningar, men det får inte alla, anser integrationsverket.
Arbetslöshet, boendesegregation och ohälsa hör ihop
Att inte ha ett arbete kan påverka mycket annat i livet, bland annat boendet. Boendet i vårt land är segregerat, och det har blivit allt tydligare
med åren att människor med utländsk bakgrund bor i de mest utsatta områdena. Segregationen är störst i Stockholm, Göteborg och Malmö. Socialstyrelsen skriver i Social rapport 2006 att befolkningen i de områden
som är mest resurssvaga till stor del är fattiga människor med ursprung i
Sydeuropa, Asien, Afrika och Latinamerika. I de storstadsområdena har
knappt en tredjedel av den vuxna befolkningen ett arbete.
Att stå utanför arbetslivet påverkar hälsan och människor med utländskt ursprung har sämre hälsa än genomsnittet. Det finns ett tydligt
samband mellan utbildning och hälsa. Personer med kort utbildning är
oftare sjukskrivna än personer med lång utbildning. Människor med
utländsk bakgrund arbetar oftast i yrken som inte kräver hög utbildning.
Det innebär att de har fysiskt slitsamma jobb med små möjligheter till
utveckling och karriär. Det är också arbeten där man inte har makt över
sin egen arbetssituation. Allt detta är en hälsorisk.
Den ojämlika arbetsmarknaden är en viktig förklaring till ohälsan,
konstaterar integrationsverket i Rapport Integration 2005. Statistiken
visar att när högutbildade, som är födda utomlands, får arbete som mot
34 |
Diskriminering påverkar livet i Sverige
svarar deras kunskaper har de inte högre sjuktal än infödda svenskar.
Introduktionen för dem som kommer till Sverige från andra länder
är inriktad på att man ska kunna försörja sig så fort som möjligt. Det
skapar problem för en del människor, menar integrationsverket. Alla
som kommer har inte god hälsa. Det kan vara sjukdom, funktionsnedsättning, trauma på grund av svåra upplevelser och annat. Ohälsa är
den vanligaste orsaken till att nyanlända avbryter introduktionen eller
inte ens påbörjar den. Introduktionen behöver ibland anpassas också till
dem som inte står på tröskeln till arbetslivet. Även om man är i en svår
situation kan man komma ut i arbete om man får bra rehabilitering, anser
integrationsverket.
Från 1997 till 2003 fördubblades sjukfrånvaron i Sverige. Kvinnorna,
och särskilt de som är födda utomlands, stod för den största ökningen. Integrationsverkets statistik visar att var femte kvinna av dem som är födda
utanför Norden anser sig ha dålig hälsa. Det är fyra gånger så många som
bland svenskfödda kvinnor. I Rapport Integration 2005 skriver integrationsverket att en orsak kan vara kombinationen av ett hårdare arbetsliv
och ökad press på att ta ett större ansvar för äldre anhöriga.
Familjens livsvillkor styr barnens möjligheter
Drygt en fjärdedel av alla barn och unga i Sverige har utländsk bakgrund
om man räknar alla med åtminstone en förälder som är född utomlands.
Det är barn med mycket skilda livsvillkor. För många är den utländska
bakgrunden inte något hinder, utan tvärtom, de är berikade med två
kulturella tillhörigheter och två språk. Men det finns också många som,
i likhet med sina föräldrar, riskerar att bli behandlade och bemötta på ett
annorlunda sätt än andra svenskar på grund av sitt ursprung. Det framgår
av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering.
De vuxnas livssituation påverkar barnens och ungdomarnas möjligheter. Social rapport 2006 visar att barn i familjer som långvarigt
lever på socialbidrag mer än andra riskerar att lämna skolan med låg
utbildning. En fjärdedel av grundskoleeleverna med utländsk bakgrund
uppnår inte behörighet att söka till gymnasieskolans nationella program.
Diskriminering påverkar livet i Sverige | 35
Trettio procent av alla elever som går det individuella programmet har
utländsk bakgrund och många slutför inte sina studier.
Skolverket undersökte 2004 hur det går i skolår nio för elever med
utländsk bakgrund. Även den studien, Elever med utländskt ursprung,
visade att eleverna hade sämre betyg i genomsnitt jämfört med elever
med två svenskfödda föräldrar. De som flyttat till Sverige under skoltiden
har det svårast i skolan. Det finns ingen statistik om vad det innebär för
barn i svåra sociala och ekonomiska situationer som dessa att också ha
en funktionsnedsättning men det är sannolikt att svårigheterna blir ännu
större för många.
Det är inte den utländska bakgrunden som är den viktigaste förklaringen till att barnen har svårigheter i skolan utan familjens socioekonomiska
situation i Sverige. I genomsnitt har föräldrarna lägre utbildning, lägre
inkomster och sämre förankring på arbetsmarknaden än svenskfödda
föräldrar. För de elever som kommit till Sverige sent under sin skoltid har
den utländska bakgrunden dock betydelse, främst i den bemärkelsen att
de inte har hunnit lära sig svenska. En annan anledning till de hitflyttade
barnens skolsvårigheter är att de ofta går i skolor där läraromsättningen
är hög och där det finns många elever i behov av särskilt stöd.
Människor utan rättigheter
Det finns människor som kommit från andra länder, men inte är asylsökande och inte har uppehållstillstånd. De lever ett påfrestande och
riskfyllt liv vid sidan om samhället. Det finns bara grova uppskattningar
om hur många är de är, och år 2004 beräknades det handla om 20.000 personer. Det är främst tre grupper, nämligen människor som fått avslag på
sin asylansökan men ändå stannar kvar som gömda flyktingar, människor
som kommit hit för att arbeta utan arbetstillstånd samt kvinnor och barn
som är offer för trafficking och befinner sig i Sverige mot sin vilja.
Människor i den här situationen har inte rätt till något stöd från samhället utom akutvård. Vården måste de betala för i efterhand om inte
landstinget frivilligt står för kostnaden. De flesta är beroende av vänner,
36 |
Diskriminering påverkar livet i Sverige
släktingar eller frivilligorganisationer för att få mat och husrum. Barn
utan uppehållstillstånd har större rättigheter än vuxna när det gäller skolgång, sjukvård och habilitering.
Frågor att diskutera
Ge exempel på strukturell diskriminering i Sverige.
De diskrimineringsgrunder som nämns oftast är kön, etnicitet, religion, funktionshinder och sexuell läggning. Fundera på hur den strukturella diskrimineringen påverkar människors liv i de olika fallen.
Diskriminering påverkar livet i Sverige | 37
Barnens svårigheter är skolans ansvar
Den svenska skolan är till för alla. Undervisningen ska anpassas efter
varje elevs förutsättningar och behov, står det i läroplanen. Skolan ska
främja elevernas lärande med utgångspunkt i deras bakgrund, tidigare
erfarenheter, språk och kunskaper. Skolan har ett särskilt ansvar för elever
som har svårt att nå skolans mål. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.
I arbetet med elever med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund
blir det ofta särskilt tydligt att jämlikhet i skolan inte är detsamma som
lika behandling. Varje elev måste få undervisning på sina villkor.
Det är kommunen som har ansvar för att varje elev får en undervisning som är anpassad till just henne eller honom. Kunskapen om elever
med funktionsnedsättning blir allt bättre i kommunerna. Det är mycket
som samverkar till det, både skolpolitiken och handikappolitiken och
de tydliga uppdragen från riksdag och regering om att skapa en skola
för alla. Men när det gäller barn med funktionsnedsättning och utländsk
bakgrund behöver de flesta kommuner – och de flesta lärare – mer kunskap och kompetens.
På Skolforum 2006 ställde Specialpedagogiska institutet några frågor
till nästan 300 besökare om elever med funktionsnedsättning och utländsk
bakgrund. Drygt 60 procent av dem som svarade hade erfarenhet av
att arbeta med elever med den bakgrunden. Cirka 80 procent ansåg att
de inte hade tillräckligt med kunskap för uppgiften. Av dem som inte
38 |
Barnens svårigheter är skolans ansvar
arbetat med elever i den situationen svarade nästan alla att de inte hade
tillräcklig kunskap.
De som besvarade frågorna fick också säga vad de ansåg sig behöva
mer kunskap om när det gäller elever med funktionsnedsättning och
flerspråkig bakgrund. Det vanligaste svaret var att man ville ha större
kunskap om flerspråkiga barns språkutveckling. Man efterlyste också
mer kunskap om interkulturell pedagogik, läromedel, samarbete med
föräldrar och villkor för inkludering.
Hur skapar vi en inkluderande skola?
Alla lärare ska arbeta efter den svenska skolpolitiska ideologin. Men
den som menar allvar med tanken om en skola för alla behöver också
ha kunskap om den handikappolitiska ideologin. Vad betyder jämlikhet
och delaktighet som politisk intention och vad betyder det för mitt eget
arbete i skolan? Skolans värderingar går hand i hand med handikappolitikens, även om det inte alltid är samma ord som används. Ett nyckelord
i skolan är inkludering, vilket egentligen är detsamma som nyckelorden
delaktighet och jämlikhet i FN:s Standardregler. (Läs om standardreglerna på sidan 60.)
Hur ska man arbeta för att få till stånd en inkluderande skola, en skola
där alla är delaktiga?
Man försöker se varje elev utifrån hans eller hennes förutsättningar.
Det betyder att man inte har det ”normala”, det vill säga en konstruerad
normalitet, som utgångspunkt, att man inte ser barnets svårigheter som
avvikelser och att man inte kategoriserar, vare sig utifrån etnicitet, eller
funktionsnedsättning. Men detta är en balansgång, man ska försöka se
det som är lika, och samtidigt se till att varje elev får undervisning på
sina villkor.
Inkludering är inte bara en fråga om attityder. Det är också en fråga
om samverkan. Trinidad Rivera betonar i sitt föredrag att lärare och
skolpersonal som har specialkunskap om funktionshinder behöver ha
ett nära samarbete med dem som har specialkunskap om etnicitet. Modersmålsläraren har ofta den kunskapen, betonar hon. Det måste finnas
Familjens och samhällets ansvar | 39
läromedel som passar eleverna, både när det gäller språket och svårighetsgraden. Lärarna måste förvissa sig om att varje elev faktiskt förstår
vad lärarna säger.
Modersmålsundervisningen och undervisningen i svenska som andra
språk måste läggas upp utifrån elevernas verklighet och förutsättningar.
Ämnena ska betraktas som lika viktiga som andra ämnen och få lokaler,
tid och resurser så att det går att åstadkomma en undervisning med hög
kvalitet.
Det är viktigt att skolan och föräldrarna samarbetar, och det är skolans ansvar att undanröja språkhindren, till exempel genom att skaffa
tolk. Alla föräldrar behöver information för att förstå hur man arbetar i
skolan idag för att kunna känna förtroende och bli delaktiga och aktiva
föräldrar. Det gäller i synnerhet föräldrar med utländsk bakgrund. Både
Christina Landh-Söderholm, Trinidad Rivera och Denho Özmen betonar
i sina föredrag att pedagogerna måste berätta för föräldrar och elever
varför man gör som man gör i den svenska skolan. Lägg extra tid på att
förklara hur vi arbetar och att synen på lärande har förändrats i vårt land,
säger Christina Landh-Söderholm. Det är viktigt att förklara detta även
om barnet har gått i en annan svensk skola tidigare.
Men det är inte bara lärare och skolledare som ska göra inkluderingsjobbet. Det behövs insatser från politiker och forskare också. Lärare
måste få resurser, utbildning och stöd så att de kan arbeta inkluderande.
Trinidad Rivera understryker att det behövs forskning om hur en bra
undervisning i modersmålet och i svenska som andra språk ska gå till.
Utifrån den kunskapen behöver undervisningen sedan utvecklas.
På väg mot en skola för alla
Barnens svårigheter är alltid skolans och pedagogernas ansvar. Barnen
måste få veta att de har rätt att vara den de är, att de är en tillgång i gruppen och att de har rätt att få det stöd de behöver. Om de inte får det blir
budskapet att de är till besvär för omgivningen. Rätten att få kompensation för sin funktionsnedsättning är en fråga om demokrati och mänskliga
rättigheter. I intervjun Möte med Mustafa säger Mustafa Ahmed Jama:
40 |
Barnens svårigheter är skolans ansvar
”Man behöver respekt och kulturell, psykologisk och social kunskap.
Om man inte får det kan man säga hej då till all lycka.” Han tycker att
han hade det bra i skolan därför att han hade människor omkring sig som
hade kunskap om hans funktionsnedsättning.
Att ha en funktionsnedsättning och utländsk bakgrund kan göra barn
särskilt sårbara. De riskerar mer än andra barn att bli diskriminerade och
bortglömda eftersom de har svårt att göra sig hörda. Hur barn ser på sig
själva beror både på de vuxna i omgivningen och på samhällets grundläggande förhållningssätt till människor med funktionsnedsättning. Om
barnen får växa upp i ett samhälle som betraktar alla som medborgare
med samma rättigheter och skyldigheter får de förutsättningar att se på
sig själva som delaktiga och jämlika medborgare.
Skollagen från 1985 innehåller bestämmelser om det offentliga skolväsendet. Här finns bestämmelser om vad som gäller för elever i behov
av särskilt stöd. Alla har laglig rätt att få det stöd de behöver i skolan,
men det är skolan som bedömer behovet och fördelar de resurser som
finns. Det går inte att överklaga ett beslut om stöd i skolan. Det är mycket
kvar att göra innan vi har en skola för alla.
Frågor att diskutera
Anser du att du har tillräcklig kunskap för att undervisa elever med
funktionsnedsättning och utländsk bakgrund? Om inte, vad saknar
du kunskap om? Hur kan du skaffa dig den kunskapen?
Vad innebär en skola för alla?
Diskutera de faktorer som är betydelsefulla för att åstadkomma en inkluderande undervisning för elever med funktionsnedsättning och utländsk
bakgrund (till exempel flerspråkig undervisning, goda lärandemiljöer,
samverkan mellan olika yrkeskategorier och föräldrasamverkan).
Barnens svårigheter är skolans ansvar | 41
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning
Att ha flera språk är en tillgång. Och att arbeta med flerspråkiga barn som
har en funktionsnedsättning är en spännande och utvecklande utmaning
som kräver kunskap.
Den första förutsättningen för att kunna ge ett flerspråkigt barn med
funktionsnedsättning rätt stöd i skolan är att veta vilka särskilda förmågor
och svårigheter barnet har och vad svårigheterna beror på. Om ett barn har
svårt att lära sig svenska eller har svårigheter i skolan är det nödvändigt att
ta reda på anledningen och sedan ta ställning till om barnet behöver särskilt
stöd och extra tid, förklarar Trinidad Rivera i sitt föredrag.
Svårigheterna att lära sig svenska kan ha många orsaker. Det kan
handla om funktionsnedsättningen eller om att barnet har för lite kontakt
med det svenska språket. Problemen kan också ha sin grund i skillnader
i de olika språken, när det gäller uppbyggnad och språkljud. De flesta
språk innehåller 30 till 50 olika ljud, men det finns språk som har uppemot 140 ljud. Antalet konsonanter i olika språk kan också krångla till
det för barnen. Om vi inte vet vad det är som ger barnet problem kan vi
inte heller ge rätt stöd.
Språk, lärande och identitet hör ihop, så det är viktigt för pedagogen
att veta något om elevens bakgrund för att kunna ge rätt stöd. Elevens
tidigare skolgång behöver dokumenteras. Efter dokumentationen behöver
man utröna om elevens språkutveckling är försenad och sedan göra en
pedagogisk bedömning.
42 |
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning
Den som kommer från ett land i krig och kaos har kanske inte gått i
skolan alls. Och den som har gått i skolan har kanske ändå inte lärt sig
något. Det finns barn som flyttat mellan olika länder, bott i flyktingläger,
fått stryk av lärare, aldrig fått undervisning på sitt eget modersmål och
aldrig fått gå i skolan i lugn och ro, berättar Christina Landh-Söderholm
i sitt föredrag. Ett barns ålder säger ingenting om barnets skolgång.
Faktor som glöms bort
Specialpedagogiska institutet har erfarenheten att även om lärare och
skolledning förstår att flerspråkigheten är en extra dimension som kan
innebära svårigheter för barnet beaktar man den inte alltid. Funktionsnedsättningen ses som huvudproblemet och skymmer ofta andra faktorer.
Forskningsstudien Specialpedagogik i mångfaldens Sverige (2007),
som handlar om elever med utländsk bakgrund i särskolan, visar att det
finns ett stort behov av kompetensutveckling hos personalen. Lärare
tycker inte att de har tillräcklig kunskap om elever med utländsk bakgrund. Forskarna tar också upp frågan om mötet mellan skolan och föräldrarna och anser att tolkningen under ett möte kan bli en svårighet om
tolken exempelvis är släkt med familjen. I intervjuer med lärarna finner
forskarna att det råder osäkerhet i frågan om utredningsinstrumenten är
anpassade för elever med utländsk bakgrund. Forskarna menar att det
kan finnas skäl att utveckla dem så att tillförlitligheten ökar.
Om barn med utländsk bakgrund utreds och testas som om de hade
svenskfödda föräldrar och svensk bakgrund kan resultatet bli missvisande, något som för barnet kan innebära att han eller hon inte får rätt sorts
stöd i skolarbetet. Om ett barn med utvecklingsstörning inte lyckas bra
i ett test är det inte givet att det beror på bristande intellektuell förmåga.
Det kan handla om språksvårigheter och om att barnet inte är bekant med
de svenska företeelser och synsätt som testet utgår från. På samma sätt
kan barn med exempelvis diagnosen autism, dyslexi, hörselnedsättning
eller språkstörning misstolkas.
Det behövs omsorgsfulla, noggranna utredningar och observationer
i samarbete mellan flera parter för att få fram en riktig bild. Det gäller
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning | 43
att se hela barnet och barnets hela livssituation. De psykologiska och
pedagogiska aspekterna behöver komma fram, men också de sociala.
Man behöver följa barnet både i skolan och hemma för att förstå barnets
samspel med människor i olika miljöer och på olika språk. Det är viktigt
att ge observationerna ordentligt med tid. Det är också viktigt att få del av
föräldrarnas kännedom om barnet genom att intervjua dem på ett språk
och på en plats som de känner sig trygga med. Modersmålsläraren har
kunskap om språkutveckling hos flerspråkiga barn och om den kultur
som barnet kommer ifrån och kan därför ofta ge viktiga pusselbitar till
helhetsbilden.
När barn får särskilda åtgärder och insatser i skolan ska det alltid
följas upp och utvärderas så att man vet att barnet får rätt stöd. När uppföljningen gäller ett barn med utländsk bakgrund måste den aspekten
vägas in för att uppföljningen ska bli meningsfull.
Rätten till modersmålsundervisning
Modersmålet är grunden för inlärning och har betydelse för vår identitet
och självkänsla, förklarar Christina Landh-Söderholm i sitt föredrag.
Modersmålet har betydelse både som ett inre tankespråk att känna sig
trygg med och som bas för att lära sig nya språk.
I Sverige har barn i förskolan och skolan rätt till modersmålsundervisning för att kunna tala med sina föräldrar och släktingar på deras
språk och för att kunna identifiera sig med sin ursprungliga kultur. Men
rätten till modersmålsundervisning är inte förverkligad för alla. Det finns
sammanlagt ungefär 100 olika språk i svenska skolor, men det är endast
i 60 av dessa som det finns modersmålsundervisning. Att det saknas undervisning i många språk är både en fråga om resurser och om tillgången
till modersmålslärare.
Det finns också elever som blir utan modersmålsundervisning av
andra skäl, nämligen många elever med funktionsnedsättning, särskilt de
som har diagnosen autism eller utvecklingsstörning. Skälen till att barn
med funktionsnedsättning inte får modersmålsundervisning skiftar. Det
kan vara bristande kunskap om alla barns behov av sitt modersmål eller
44 |
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning
att skolan väljer att prioritera annat när resurserna fördelas.
Det är lika viktigt för barn med funktionsnedsättning som för andra
barn att få tillgång till sitt modersmål. Att ett barn exempelvis har en utvecklingsstörning eller inte kan tala gör inte modersmålet mindre viktigt.
Det händer att föräldrar får rådet att avstå från modersmålsundervisning
för sitt barn därför att barnet har stora inlärningssvårigheter, dyslexi,
språkstörning eller något annat problem. I särskolan händer det till och
med att frågan om modersmålsundervisning över huvud taget aldrig
kommer upp. Det är viktigast att barnet lär sig svenska, menar man, och
vill skona barnet från att behöva kämpa med ett språk till. I själva verket
ska man se det tvärtom. Om man har en funktionsnedsättning som gör att
man har svårt med omvärldsuppfattningen måste man få bästa tänkbara
förutsättningar att förstå det som sägs omkring en, både hemma och i
skolan. Man måste ha tillgång till båda språken.
Alla barn med utländsk bakgrund ska erbjudas modersmålsundervisning. Det är pedagogernas uppgift att förklara hur viktigt det är att ha ett
utvecklat modersmål. Sedan är det barnens och föräldrarnas beslut om de
ska använda möjligheten. Föräldrarna tackar kanske nej därför att de har
bestämt att familjen ska stanna i Sverige. En del familjer väljer att tala
svenska hemma och vill att barnen lägger sin tid och kraft på att lära sig
svenska. Beslutet är alltså familjens, men de måste få god information
att grunda sitt beslut på.
Forskning visar att ett språk aldrig hindrar inlärningen av andra språk.
(Johansson, 1980, Hyltenstam, 1996 och Lindberg, 2002.) För barn med
vissa funktionsnedsättningar tar det längre tid än för andra barn att lära
sig språken, ibland mycket längre tid, men de lär sig, de också. För att
modersmålsundervisningen för barn med inlärningssvårigheter ska fungera behöver det finnas ett samarbete mellan modersmålsläraren och de
lärare som har specialkunskap om barnets funktionsnedsättning.
Rätten att lära sig svenska
Barn har rätt till svenskundervisning så snart de kommit till Sverige.
Vuxna har rätt till undervisning i svenska så snart de fått uppehålls
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning | 45
tillstånd. För de flesta är undervisningen i svenska för invandrare, sfi,
det första viktiga steget in i det svenska samhället och arbetslivet, men
personer med vissa funktionsnedsättningar har svårt att tillägna sig undervisningen. Det beror ofta på att lärarna och andra ansvariga har bristande kunskap om vad det innebär att ha en funktionsnedsättning och
utländsk bakgrund. Många nyanlända personer utestängs därför att det
saknas läromedel, hjälpmedel, datoranpassning, pedagogiska resurser
med mera.
Lokalerna är inte alltid tillgängliga för den som har ett rörelsehinder.
En hörselnedsättning, synnedsättning, språkstörning, dyslexi eller inlärningssvårigheter kanske gör att man inte kan följa med i undervisningen.
I sitt hemland har många fått lära sig att dölja sin funktionsnedsättning
och att klara sig utan hjälpmedel. De gör kanske likadant när de kommer till Sverige och det bidrar till att de inte får det stöd de behöver i
vardagen och i undervisningen.
Människor som har traumatiska upplevelser bakom sig behöver ofta
uppmärksamhet och mycket stöd för att kunna lära sig svenska.
När en funktionsnedsättning försvårar inlärningen
Det finns många funktionsnedsättningar som kan ställa till problem för
barn i deras talutveckling och språkinlärning. Funktionsnedsättningarna
kan också göra det svårare att lära sig läsa och skriva. Gemensamt för
alla barn, vilken funktionsnedsättning de än har, är att modersmålet är
en resurs. Här beskriver vi kort vad det kan innebära för ett barn att ha
rörelsehinder, hörselnedsättning, dövhet, synnedsättning, utvecklingsstörning eller läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.
Rörelsehinder
Att ha ett rörelsehinder kan vara praktiskt besvärligt om omgivningen
inte är tillgänglig. Men om skolbarn får rätt anpassning och hjälp­medel
behöver själva rörelsehindret inte hindra skolarbetet. Ofta är det en
kombination av rörelsehindret och andra funktionsnedsättningar som
skapar svårigheter. Barn med cp-skada kan till exempel ha synnedsätt
46 |
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning
ning, hörselnedsättning, problem med perceptionen och koncentrationen,
talsvårigheter eller utvecklingsstörning.
Att ha ett omfattande rörelsehinder innebär att man är begränsad i sin
rörelsefrihet, att man är beroende av andra och att man behöver använda
mycket tid till praktiska ting. För ett barn påverkar det inlärningen och
den personliga utvecklingen. Det är svårare att bli självständig, att göra
saker på egen hand och att skaffa sig olika erfarenheter. Därför behöver
barn med rörelsehinder och flera funktionsnedsättningar ofta mycket stöd
i skolan för sin inlärning, språkutveckling och personliga utveckling.
Även ett barn som inte kan tala på grund av rörelsehinder måste
få lära sig både svenska och modersmålet. Den som behöver använda
alternativa och kompletterande kommunikationssätt måste få möjlighet
att göra det på båda sina språk. Det kan vara kroppslig kommunikation,
tecken, bilder, symboler, syntetiskt tal eller inspelat tal.
Hörselnedsättning och dövhet
De flesta elever med hörselnedsättning går i vanliga klasser. Det gäller
också elever som har en grav hörselnedsättning, men en del av dem väljer
specialskolan för döva för att få en teckenspråkig miljö och undervisning.
För gymnasieelever finns riksgymnasierna för döva respektive hörselskadade, RGD och RGH i Örebro.
Att ha en hörselnedsättning eller vara döv gör det mycket svårare att
lära sig ett talat språk och för flerspråkiga barn blir det naturligtvis svårt
med både svenskan och modersmålet. Elever med hörselnedsättning behöver ofta särskilt pedagogiskt stöd, en anpassad miljö och hörhjälpmedel
i klassrummet. För att kunna ge en elev rätt stöd är det nödvändigt att
veta vilka av elevens svårigheter som beror på hörselnedsättningen och
vilka som beror på att svenskan inte är elevens modersmål.
Barn som går på specialskola för döva lär sig svenskt teckenspråk. I
regel får döva barn med utländsk bakgrund snabbt en tillhörighet bland
svenskfödda döva, vilket bidrar till att de också fort blir integrerade i
samhället. Detsamma gäller ofta barnens föräldrar. Om de lär sig svenskt
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning | 47
teckenspråk kan de kommunicera med sina barn och lära känna andra
föräldrar till döva barn.
Modersmålsundervisning finns inte i någon nämnvärd utsträckning
för döva barn. Det är oftast inte meningsfullt för barnen att lära sig
ursprungslandets teckenspråk eftersom föräldrarna inte kan det. Det är
långt ifrån alla länder som har ett enhetligt, officiellt teckenspråk. Där­
emot har döva barn precis som andra glädje av att få kunskap om sitt
ursprungsland, dess kultur och historia.
Synnedsättning
Allt som barn ser, hör och förnimmer bidrar till att utveckla språket. Att
ha en synnedsättning begränsar ett barns erfarenheter, vilket påverkar
språkutvecklingen. Med en synnedsättning är det svårt att få en överblick
över platsen man befinner sig på. Det är också svårare att veta vilka
personer som finns där och vad som finns längre bort. Barn som är helt
blinda förstår företeelser och begrepp på ett fragmentariskt sätt om de
inte får en kompetent lotsning i sin omvärld.
Det talade språket är mycket viktigt för barn med synnedsättning.
Förklaringar och berättelser hjälper barnet att förstå omvärlden. Språket
är ett sätt att kompensera det som barnet inte kan se. Men det räcker inte
att ett barn med synnedsättning får känna på ett föremål och får höra vad
det heter. Barnet måste få hjälp att uppmärksamma vilka detaljer som är
typiska och hur de benämns. Barn med synnedsättning behöver mycket
vuxenstöd både i förskolan och i skolan för att förstå sin omvärld med
hjälp av båda sina språk.
Utvecklingsstörning
För den som har en utvecklingsstörning går det långsammare än för andra
att utveckla förmågan att föreställa sig saker. Det är också svårare att hålla
flera saker i minnet samtidigt. Barn med utvecklingsstörning måste få
gott om tid att lära sig och få informationen upprepad många gånger.
Barn med utvecklingsstörning behöver mycket stöd för att bygga upp
48 |
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning
en kommunikation med omgivningen och för att utveckla sitt språk. Barn
som också har utländsk bakgrund behöver stöd för att utveckla båda sina
språk. De barn som saknar tal behöver alternativa och kompletterande
kommunikationssätt som de kan använda både i sitt modersmål och i
svenskan. Det behövs särskilt stöd och individuella lösningar för att varje
enskilt barn ska få bästa möjliga förutsättningar att kommunicera. Men
det viktigaste är att förlita sig på barnets vilja och förmåga. Forskaren
Gunnar Kylén konstaterade redan 1974 att ”ett begåvningshandikapp inte
sätter några absoluta gränser för mängden stoff som man kan lära in, om
stoffet presenteras på personens abstraktionsnivå”. Det gäller än idag.
Andra funktionsnedsättningar
Det finns ett antal andra funktionsnedsättningar som innebär att eleverna
behöver stöd som på många sätt liknar det som barn med utvecklingsstörning behöver. Det är dyslexi, språkstörning, ADHD, autism, och Aspergers syndrom för att nämna några. I många länder är de här diagnoserna
okända, svårigheterna betraktas inte som funktionsnedsättningar. När ett
barn har fått en diagnos behöver både barnet och föräldrarna omsorgsfull
information om varför svårigheterna betraktas som en funktionsnedsättning i vårt land och vilket stöd man kan få.
För varje enskilt barn handlar det om att ta reda på vilka problem
som beror på funktionsnedsättningen och vilka som beror på att barnet
är flerspråkigt och har svårigheter med det svenska språket. Eleverna
behöver nästan alltid individuella lösningar för att få bästa möjliga stöd.
Barnen behöver få rika tillfällen till samtal och diskussioner där de får
prata om händelser och upplevelser och om vad de tänker och känner.
De behöver mycket stöd av vuxna som har tid att lyssna och de behöver
en lugn miljö och trygga rutiner.
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning | 49
Frågor att diskutera
Diskutera dina erfarenheter av att möta flerspråkiga elever med funktionsnedsättning.
Har du erfarenheten att det är svårt att utröna orsakerna till svårigheter med språk och inlärning hos flerspråkiga barn med funktionsnedsättning? Hur gör man för att förstå sig på barnens svårigheter
så att man kan ge dem bra stöd?
Vad tror du det beror på att frågan om utländsk bakgrund ofta glöms
bort när det gäller elever med funktionsnedsättning?
Tänk på någon elev du känner väl och gör en lista över aspekter som
är viktiga när det gäller funktionshinder och utländsk bakgrund. Vad
kan funktionsnedsättningen och bakgrunden var för sig och tillsammans innebära för elevens skolsituation?
50 |
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning
En fallbeskrivning att diskutera
Sara kommer ursprungligen från det forna Jugoslavien där familjen
tillhörde den albanska minoriteten. Sara har en språkstörning och
hon får ingen undervisning i modersmål eller svenska som andraspråk.
Det finns många personer kring Sara: klassläraren, resursläraren i
språkklassen, en stödlärare i mindre grupp samt en specialpedagog
som ger extra stöd i matematik och svenska. Ansvaret för Saras
undervisning och skolsituation tycks i stor utsträckning ligga hos
resursläraren i språkklassen. Matematik betraktas i Saras klass som
ett ämne där alla elever kan delta i en traditionell undervisning även
om de inte behärskar undervisningsspråket. Det har visat sig att
Sara har otillräckliga kunskaper i svenska för att klara av matematikundervisningen.
Trots stora resurser säger lärarna att Sara ligger efter sina kamrater.
(Ur boken ”Därför inkludering”.
Specialpedagogiska institutet, 2007.)
Kommentera fallbeskrivningen utifrån din egen erfarenhet.
Vad är bra?
Vad kunde göras på ett annat sätt?
Flerspråkighet är en tillgång och en utmaning | 51
Politik för delaktighet och jämlikhet
Människor med funktionsnedsättning ska vara delaktiga och aktiva medborgare i samhällslivet och ha jämlika levnadsvillkor. Delaktighet och
jämlikhet är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter och det är
också grunden för den nationella handikappolitiken i Sverige. Samhället
ska byggas med insikten att alla människor är lika mycket värda och ska
bli behandlade och bemötta med samma respekt.
Detta står i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från
patient till medborgare, som utgår från FN:s standardregler och antogs
av riksdagen 2000. Handlingsplanen talar också om mångfald som ett
mål för handikappolitiken. Mångfald handlar om att alla ska ha en roll
i samhället. Vi ska alla bidra med vår erfarenhet oavsett om vi har en
funktionsnedsättning och oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund och sexuell
läggning. Mångfald förutsätter ett samhälle som är utformat för alla.
Delaktighet är inte bara handikappolitikens mål, det är en grundförutsättning för demokrati. Om inte alla kan utöva sina medborgerliga skyldigheter och ta del av sina rättigheter har vi inte ett demokratiskt samhälle.
När personer med funktionsnedsättning kan delta påverkar det också människors attityder. Ju fler som finns med i samhällslivet, desto självklarare
blir det för allmänheten att delaktighet är en mänsklig rättighet för alla.
Vi ser samma slags attitydpåverkan när det gäller delaktighet för
personer med utländsk bakgrund. Så länge en stor del av de människor
som kommer från andra länder städar kontor, bakar pizza eller kör taxi,
52 |
Politik för delaktighet och jämlikhet
vilken utbildning de än har, förändras inte vår syn. Men när människor
med osvenskt namn och uppenbart utländskt ursprung börjar dyka upp
som programledare, journalister, läkare och rektorer påverkar det våra
attityder. Då inser fler och fler att vårt samhälle är mångkulturellt och
att alla självklart ska delta.
Synen på funktionshinder i Sverige har förändrats mycket under de
senaste årtiondena. I dag betraktas funktionshinder som en samhällsfråga,
inte som en individuell fråga. I handikapprörelsen och i handikappolitiken
talar man sedan 1970-talet om miljöns betydelse. En person har en begränsad funktionsförmåga i någon bemärkelse, men det är samhället och
omgivningen som avgör hur stor begränsningen blir. Under 1990-talet
började vi också tala i termer av diskriminering och mänskliga rättigheter.
Ett otillgängligt samhälle diskriminerar människor med funktionsnedsättning och förnekar dem deras mänskliga rättigheter.
Lagar
I dag finns det flera lagar som förbjuder diskriminering av personer med
funktionsnedsättning. Lagen mot diskriminering i arbetslivet (1999:132)
förbjuder arbetsgivare att behandla personer med funktionsnedsättning
mindre förmånligt än andra, så kallad direkt diskriminering. Det är också
förbjudet att tillämpa bestämmelser som framstår som neutrala men som
i praktiken missgynnar personer med funktionsnedsättning, så kallad
indirekt diskriminering.
Lagen om likabehandling i högskolan (2001:1286) ska främja lika
rättigheter och motverka diskriminering på grund av könstillhörighet,
etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionsnedsättning. Högskolor
och universitet ska årligen göra en plan för de åtgärder som behövs för
att främja likabehandling och motverka trakasserier. Båda dessa lagar
innebär en skyldighet att anpassa miljön.
Det finns också en lag som gäller förskolan och skolan och som förbjuder diskriminering och kränkande behandling av barn på grund av kön,
etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionsnedsättning
(2006:67). Skolan är skyldig att förebygga och förhindra trakasserier
Politik för delaktighet och jämlikhet | 53
och kränkande behandling.
Lagen om förbud mot diskriminering (2003:307) förbjuder diskriminering på grund av funktionsnedsättning, sexuell läggning, etnisk
tillhörighet, religion och övertygelse när det gäller att tillhandahålla varor,
tjänster och bostäder.
Den lag som starkast uttrycker ideologin i svensk handikappolitik är
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS (1993:387).
Stödet och servicen ska ge människor med omfattande funktionsnedsättning möjlighet att leva som andra. LSS är en rättighetslag som ger rätt
till tio olika avgiftsfria insatser, bland annat kontaktperson, ledsagarservice och bostad med särskild service. Men det är framför allt rätten till
personlig assistans tillsammans med statlig assistansersättning, enligt
Lagen om assistansersättning, LASS (1993:389), som ger människor
med omfattande funktionsnedsättning möjlighet att styra sina liv.
Vägen till dagens handikappolitik
Sverige är ett rikt och privilegierat land med en god generell välfärd,
jämfört med världens fattiga länder. Människor med funktionsnedsättning
får del av den välfärden och fick som andra medborgare allt bättre under
de trettio åren mellan 1960 och 1990. Men det var aldrig självklart, och
är fortfarande inte självklart, att den som har en funktionsnedsättning har
rätt till full delaktighet. Den svenska handikappolitiska historien rymmer generation efter generation av människor som varit utestängda från
samhället, instängda på institutioner, kränkta och diskriminerade.
Utredningen om bemötande av personer med funktionshinder (1998)
ger under sex rubriker en bild av vägen fram till den handikappolitik vi
har i dag. Här är en kort sammanfattning:
Tvång och frihet
Så sent som 1954 antogs en lag som gjorde det möjligt för samhället att
ingripa med tvång mot barn och vuxna med utvecklingsstörning. I dag
kan ingen tvångsomhändertas på grund av utvecklingsstörning. Sedan
1989 är det inte längre möjligt att omyndigförklara människor.
54 |
Politik för delaktighet och jämlikhet
Eget hem och självbestämmande
Under 1960-talet började institutionerna avvecklas. På 1970-talet kom
möjligheten att få boendeservice. Hemtjänsten byggdes ut och det blev
lättare att få de hjälpmedel man behövde. 1994 kom LSS och LASS.
Tillgång till orden
Den första dagstidningen på kassett kom 1977. Talböcker fanns tidigare
och möjligheterna för personer med synnedsättning att ta del av tidningar,
litteratur och information har förbättrats genom åren. År 1981 erkände
riksdagen teckenspråket som dövas första språk och som undervisningsspråk i specialskolan för döva.
Rörelsefrihet
Under 1970-talet började färdtjänsten utvecklas. Samtidigt ändrades
bygglagstiftningen för att nybyggda hus skulle bli tillgängliga för alla.
Rätten till arbete
I mitten av 1940-talet föreslog en statlig utredning åtgärder för att personer med funktionsnedsättning skulle få bättre möjligheter till ett vanligt
arbete. För första gången sågs personer med funktionsnedsättning som
en tillgång i samhället.
Under 1970-talet infördes flera åtgärder för att stärka förutsättningarna i
arbetslivet för marginaliserade grupper. År 1980 skapades Samhall, som
ger möjlighet till arbete för människor som annars riskerar att hamna i
sysslolöshet och 1999 kom lagen som förbjuder diskriminering i arbetslivet av personer med funktionsnedsättning.
Rätten till utbildning
På 1960-talet börjar man tala om rätten för barn med funktionsnedsättning att gå i vanliga skolor. Skolinstitutioner för barn med rörelsehinder,
synnedsättning och utvecklingsstörning började avvecklas. Så sent som
1961 fick elever med rörelsehinder rätt till gymnasieutbildning och 1970
Politik för delaktighet och jämlikhet | 55
infördes så kallad vårdartjänst som gjorde det praktiskt möjligt för personer med rörelsehinder att studera på folkhögskola och högskola.
De här viktiga handikappolitiska händelserna har banat väg för andra
insatser som syftar till att personer med funktionsnedsättning ska kunna
göra det som andra kan göra. Kommunerna och statliga myndigheter har
fått ansvar för reformer som ska göra det möjligt för alla att leva och bo
självständigt, skaffa sig en utbildning, ha ett arbete och en aktiv fritid, bilda
familj, resa på semester, gå på restaurang och ta del av information och
kultur.
Människor med funktionsnedsättning i Sverige har inte fått detta till
skänks, de har kämpat för det. Ofta har det börjat med enskilda individers
kamp för ett bra liv för egen del, människor som har varit pionjärer genom att ta sig in på utbildningar och yrkesområden som tidigare ansetts
otänkbara för personer med funktionsnedsättning. På så sätt har de hjälpt
andra att följa efter och komma in på nya områden i samhället. Föräldrar
har startat verksamheter för sina barn och därigenom visat vilket stöd
barnen har behövt från samhället. I många fall har en handikapporganisation först skapat en verksamhet som behövts och så småningom förmått
samhället att ta ansvar för den.
Den svenska handikapprörelsen har funnits i många år. Den första
dövföreningen bildades i Stockholm redan på 1860-talet och Blindas
förening, som nu heter Synskadades Riksförbund, bildades år 1889.
Under hela 1900-talet växte rörelsen med nya förbund och fortfarande
bildas nya organisationer för personer med olika funktionsnedsättningar
och kroniska sjukdomar. Det finns cirka femtio handikappförbund som
får statligt stöd till sin verksamhet. I dag tillfrågas handikapprörelsen i
politiska frågor som gäller personer med funktionsnedsättning, både på
statlig nivå och i kommunerna.
Långt kvar till jämlikhet och delaktighet
För att få en sann beskrivning av svensk handikappolitik måste vi påminna oss om att full jämlikhet och delaktighet långt ifrån är uppnådd
i Sverige. På många sätt kan människor med funktionsnedsättning leva
56 |
Politik för delaktighet och jämlikhet
vanliga liv, men det är inte självklart att vi alla ska kunna ta oss dit vi vill,
komma in i den lokal vi vill, läsa den bok eller tidning vi vill eller ta del
av information, kultur och aktiviteter. Det är långt ifrån självklart att få
det stöd och den service man behöver. Människor med funktionsnedsättning och föräldrar till barn med funktionsnedsättning måste lägga mycket
tid och kraft på att ta reda på vilket stöd som finns och få del av det.
De brister som finns i stödet försämrar livsvillkoren för enskilda människor, och ofta mest för dem som inte kan svenska och inte har kunskap
om det svenska samhället. I det nationella programmet Om bemötande
av människor med funktionshinder (2003) står det så här:
När samhällets organisation fungerar dåligt blir följderna ofta mer märkbara för dem som inte kan svenska eftersom de har svårare att själva
kompensera bristerna. När myndigheterna inte är överens om vem som
ska betala en insats är det mer sannolikt att ett ärende som gäller någon
med utländsk bakgrund hamnar mellan stolarna. När informationen
brister är man troligen sämre informerad om man har ett annat modersmål. När resurserna inte räcker till alla är det stor risk att man får
mindre stöd om man inte kan tala för sin sak på svenska. Och när man
får nej på en ansökan om stöd överklagar man kanske inte om man inte
kan svenska. Man vet kanske inte hur man gör när man överklagar, eller
inte ens att man får göra det.
Fråga att diskutera
Diskutera bristerna i jämlikhet och delaktighet för personer med
funktionsnedsättning i Sverige i dag.
Behöver din förskola eller skola förändra något i sitt arbetssätt för att
följa lagen mot diskriminering och kränkande behandling av barn.
(Läs om lagen på sidan 00.)
Politik för delaktighet och jämlikhet | 57
Mänskliga rättigheter för personer
med funktionsnedsättning
Det finns flera internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. FN:s barnkonvention, FN:s
standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
jämlikhet och delaktighet, Salamancadeklarationen och FN:s konvention
om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är dokument som
alla slår fast rättigheter för barn och vuxna med funktionsnedsättning.
Samhällets stöd och bemötande av personer med funktionsnedsättning
ska följa intentionerna i överenskommelserna. Här är en kort presentation
av dokumenten.
Barnkonventionen
FN:s konvention om barnens rättigheter antogs av FN:s generalförsamling 1989. Alla världens länder utom USA och Somalia har ställt sig
bakom barnkonventionen, som har fyra grundläggande principer:
• Förbudet mot diskriminering (artikel 2)
• Barnets bästa (artikel 3)
• Rätten till liv och utveckling (artikel 6)
• Rätten att uttrycka sina åsikter (artikel 12)
Förbud mot diskriminering
De länder som har skrivit under barnkonventionen ska skydda barn mot
58 |
Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
alla former av diskriminering. I Sverige är det främst Barnombudsmannen som arbetar för att barnkonventionen ska genomsyra lagar och beslut
som berör barn. Barnombudsmannen ska ha ögonen på myndigheterna så
att barnen får sina rättigheter tillgodosedda. I lagstiftning, planering och
beslut ska det alltid prövas vad som är barnets bästa, vilket innebär att
det ska göras så kallade barnkonsekvensanalyser. Barnombudsmannen
ska granska samhället även från funktionshinderperspektiv.
Barnets bästa
Barn med funktionsnedsättning behöver ofta mer av samhällets stöd än
andra barn. Det är alltså särskilt viktigt för dem att lagar och regler tolkas och tillämpas enligt barnkonventionen. Principen att barnets bästa ska
komma i främsta rummet gäller alla åtgärder som rör barn. För barn med
funktionsnedsättning innebär det att deras behov och rätt till stöd uppmärksammas tidigt, att deras svårigheter utreds och att omgivningen anpassas.
Vad som är barnets bästa är förstås individuellt, men en förutsättning
för att kunna ge barn med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund
det som är bäst för dem är att de har tillgång till båda, eller alla, språk
som talas i familjen. Barn som har inlärningssvårigheter blir ofta utan
modersmålsundervisning därför att det anses bäst för dem att få koncentrera sig på ett språk, svenskan. Men därmed berövar man barnen en
del av sin identitet.
Rätten att uttrycka sina åsikter
Barnkonventionen ger barn rätt att framföra sina åsikter, att fritt få säga
vad de tycker i frågor som gäller dem. Det handlar om rätten att ha inflytande över sitt eget liv. När det gäller barn som har svårt att kommunicera,
på grund av funktionsnedsättning eller språkproblem eller kanske båda,
innebär den rätten ett särskilt stort ansvar för vuxenvärlden. För att ett
barn med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund ska komma till
tals är det särskilt viktigt att det finns vuxna som tar sig tid att sitta ner
och lyssna och samtala i lugn och ro.
Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning | 59
Rätten till utveckling
Enligt barnkonventionen ska samhället ge lämpligt bistånd till föräldrarna
och ta ansvar för att det finns institutioner, inrättningar och tjänster för
barn. I ansvaret ingår också att se till att föräldrarna får veta vilket stöd
som finns och vad deras barn har rätt till. Det är särskilt viktigt när det
gäller familjer som inte kan svenska och inte känner till vilka institutioner
och inrättningar som finns och vilka tjänster de erbjuder.
Det finns en fara att vuxenvärlden har för låga förväntningar på barn
med funktionsnedsättning som inte behärskar svenskan riktigt bra. Vi
nöjer oss kanske med en kommunikation på en nivå som innebär att
barnen inte får pröva sin förmåga och utvecklas vidare. Barnen behöver
få känna att det är tillåtet att försöka, misslyckas och få försöka igen.
Barnkonventionen har en särskild artikel om barn med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar. Den säger att varje barn bör ha ett
fullvärdigt och anständigt liv samt förhållanden som ger värdighet, självförtroende och aktivt deltagande. Barn med funktionsnedsättning har rätt
till undervisning, utbildning, sjukvård och habilitering, förberedelser för
arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets
utveckling och integrering i samhället.
Det är bra att det finns en särskild artikel om barn med funktionsnedsättning och att de speciella behoven påpekas. Men det är samtidigt
en risk att samhället glömmer att barnkonventionens alla artiklar är lika
giltiga för barn med funktionsnedsättning som för andra barn.
Standardreglerna
FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet antogs av FN 1993 och undertecknades
genast av Sverige. Standardreglerna utgår från barnkonventionen och
deklarationen om de mänskliga rättigheterna. I reglerna nämns barn som
särskilt utsatta. Det står bland annat att hjälpmedel och utrustningar ska
passa barnets ålder och behov. När det gäller utbildning nämns särskilt
små barn med funktionsnedsättning.
60 |
Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Salamancadeklarationen
Salamancadeklarationen från 1994 säger att alla barn har rätt till undervisning och att barn som behöver särskilt stöd ska kunna gå i den vanliga
skolan och få stöd där. Staterna ska arbeta för att underlätta inkluderande
undervisning.
Klassifikation av funktionshinder
Världshälsoorganisationen WHO har utarbetat en klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, International Classification
of Functioning, ICF. Den kom 2001 och handlar om aktiviteter, inte
bara om aktivitetsbegränsningar. Begreppet handikapp nämns inte, men
begreppet delaktighet är viktigt. Klassifikationen betonar också att det
finns en rad omgivningsfaktorer som underlättar eller hindrar människors
funktionstillstånd.
Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
I december 2006 antog FN en internationell konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons
with Disabilities. Då var det nästan 60 år sedan FN:s deklaration om
de mänskliga rättigheterna antogs. Den gäller alla människor, men den
internationella handikapprörelsen ansåg att det var nödvändigt att få till
stånd en särskild konvention som slår fast vad samhället måste göra för
att just personer med funktionsnedsättning ska få del av de mänskliga
rättigheterna.
Människor med funktionsnedsättning har rätt till utbildning utan att
bli diskriminerade, står det i konventionen. Utgångspunkten ska vara
inkludering och lika möjligheter för alla. Alla ska ha rätt till en god
utveckling utifrån sin personlighet, förmåga och kreativitet.
Konventionen säger att världens stater ska göra allt som är nödvändigt
för att barn med funktionsnedsättning ska få del av samma mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter som andra barn. I konventionen
används formuleringar med samma innebörd som i FN:s barnkonvention,
nämligen att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet och att
Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning | 61
barn med funktionsnedsättning ska ha rätt att fritt säga vad de tycker i
frågor som berör dem.
I konventionens förord står det att människor med funktionsnedsättning diskrimineras även på andra grunder, bland annat kön. Därför ska
det alltid finnas ett genusperspektiv i insatser som görs för att personer
med funktionsnedsättning ska tillförsäkras mänskliga rättigheter.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
har samma juridiska status som barnkonventionen. Det innebär att staterna är skyldiga ha en lagstiftning som överensstämmer med konventionen. De är också skyldiga att minst vart fjärde år rapportera till FN
vad de gjort för att följa konventionen.
Frågor att diskutera
Fundera på vad de beskrivna internationella dokumenten betyder
för dig i ditt arbete.
Om du har en elev med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund,
försök formulera vad barnkonventionens artikel om barnets bästa
innebär för just den eleven.
Om du inte har läst Salamancadeklarationen, gör det och fundera
på om Sverige lever upp till den.
62 |
Mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Diskussionsfrågor till dvd-skivorna
Möte med Mustafa Ahmed Jama
Intervjuare: Eva Rydholm och Göran Hartman
Samtala om vilka tankar och känslor Mustafas berättelse väcker.
Har du kontakt med barn som behöver kommunikationsstöd liknande
dem som Mustafa använder? Hur kan du bidra till att de får samma möjlighet som han att kommunicera med omgivningen?
Läs gärna Mustafas diktsamling Viljan, utgiven av Special­pedagogiska
institutet 1999.
Språkliga möten
Christina Landh-Söderholm
Hur kan vi på ett bra sätt informera personer med utländsk bakgrund om
sättet att ge stöd till personer med funktionsnedsättning i Sverige?
Fundera på situationer i ditt arbete då kan det uppstå kulturkrockar.
Christina Landh-Söderholm berättar i sitt föredrag om skolsituationen
för några barn. Har du mött barn med liknande bakgrund? Vad kan du
göra för att ge dem bra stöd i skolan?
Diskutera hur elevernas modersmål kan användas i undervisningen
i särskolan.
Diskussionsfrågor till dvd-skivorna | 63
Utländsk bakgrund och funktionshinder – en dubbel utmaning
Trinidad Rivera
Flerspråkighet, andraspråksinlärning och funktionshinder
Vad kan du som lärare göra för att utröna om ett barns inlärningsproblem
beror på funktionsnedsättning eller på bristande kunskaper i svenska?
Diskutera de problem som kan uppstå vid utredning av ett barn med
funktionsnedsättning och utländsk bakgrund.
Att ha lämnat sitt hemland
Diskutera de särskilda utmaningar som familjer med utländsk bakgrund
kan möta i Sverige om de har ett barn med funktionsnedsättning.
Från en skola för andra till en skola för alla
Trinidad Rivera understryker att det inte blir en verklig inkludering bara
för att barn med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund placeras i
en vanlig klass. Diskutera vilka insatser som kan behövas.
Hur kan vi samarbeta och samverka i skolan så att de insatser vi gör
för barnen stödjer varandra? Tänk på någon elev du känner väl och lägg
upp ett åtgärdsprogram där man kan skapa bättre förutsättningar för en
bra inlärningsmiljö.
64 |
Diskussionsfrågor till dvd-skivorna
Etniska och etiska aspekter på funktionshinder
Denho Özmen
Synen på individen i olika kulturer
Fundera på hur du själv ser på individens och kollektivets ställning i ditt
liv. Vilka är normgivare?
Kommunikationskrockar
Hur kan vi visa respekt, tillit och omtanke i mötet samtidigt som vi
klargör vilka normer och referensramar som råder i det svenska samhället?
Frågor som gäller båda kapitlen:
Håller du med om föredragshållarens sätt att resonera?
Synen på funktionshinder
Hur kan vi skapa bättre förutsättningar för föräldrar med utländsk bakgrund att ta del av skolans arbete och information?
Särskolan finns bara i ett antal länder i världen. Hur informerar vi
om särskolan och dess system, så att människor med utländsk bakgrund
kan förstå?
Goda råd
Vilka krav ställs på oss för att arbeta framgångsrikt med elever med
utländsk bakgrund och funktionsnedsättning?
Hur kan vi arbeta med elevers personliga identitet och inställning till
sin funktionsnedsättning?
Diskussionsfrågor till dvd-skivorna | 65
Referenser:
Convention on the Rights of Persons with Disabilities. www.manskligarattigheter.
se, www.un.org
Därför inkludering. (2007). Andersson, Birgitta och Thorsson, Lena. (red.) Specialpedagogiska institutet.
Elever med utländskt ursprung. Rapport till regeringen 1 oktober 2004. Dnr 75 –
2004:545. Skolverket.
Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för handikappolitiken.
Regeringens proposition 1999/23000:79.
Hyltenstam, Kenneth. (1996). (red). Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar- och
minoritetsundervisning i Sverige. Studentlitteratur.
Johansson, H. (1980.) Tvåspråkighet och pedagogik, Ejerhed, E & Henrysson, I
(red.) Tvåspråkighet.
Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. (2001). Finns som
pdf-fil på www.sos.se
Konventionen om barnets rättigheter. UD informerar 1990:6.
Kylén, Gunnar. (1974). Psykiskt utvecklingshämmades förstånd. ALA
Lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder.
Lagen (2001:1286) om likabehandling i högskolan.
Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Lagen (1993:389) om assistansersättning. LASS.
Lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.
Lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling
av barn och elever.
Lindberg, Inger. (2002.) Myter om tvåspråkighet, Språkvård nr 4.
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet,
Lpo 94. Utbildningsdepartementet.
66 |
Referenser
Rapport Integration 2005. Integrationsverket.
Ritzén, Kenneth. (1999). Avvikarens förbannelse är att väcka aktning för
människan.
Källstigen, Gun och Setkic, Mustafa (red). Mötesplats: Sverige. Funktionshinder
och kulturmöte.
Om bemötande av människor med funktionshinder. Ett nationellt program för att
öka kompetensen om bemötande. (2003). Statens institut för särskilt utbildningsstöd, Sisus.
Salamancadeklarationen. (1996). Svenska Unescorådets skriftserie nr 4.
Socialförsäkringsboken. (2005) Försäkringskassan.
Social rapport 2006. Socialstyrelsen.
SOU 2005:41. Ett europeiskt dilemma. Strukturell/institutionell diskriminering.
Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering.
SOU 2005:56. Det blågula glashuset. Strukturell diskriminering i Sverige. Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet.
SOU 1998:48 Kontrollerad och ifrågasatt. Rapport till Utredningen om bemötande
av personer med funktionshinder.
Specialpedagogik i mångfaldens Sverige. Om elever med annan etnisk bakgrund
än svensk i särskolan. (2007). Jerry Rosenqvist. (red.) Ett samarbetsprojekt mellan
Specialpedagogiska institutet och Högskolan Kristianstad.
Standardreglerna för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. (1993). FN, utrikesdepartementet och socialdepartementet.
Ta ansvar för samverkan! (2005). Specialpedagogiska institutet och social­
styrelsen.
Referenser | 67
Litteraturtips
Ahmed Jama Mustafa. (1999). Viljan. Dikter. Specialpedagogiska institutet.
Alfakir, Nabila. (2003). Skapa dialog med föräldrar. Integration i praktiken.
Att utveckla bedömarkompetens. Ett diskussionsunderlag om kunskap och bedömning med inriktning mot elever som har svårt att nå målen. (2005). Myndigheten
för skolutveckling och Specialpedagogiska institutet. Filmen finns att låna och
handledningen finns som pdf-fil på www.skolutveckling.se och www.sit.se
Bjar, Louise och Liberg, Caroline (red). (2003). Barn utvecklar sitt språk.
Studentlitteratur.
Dubbel utsatthet. (2005). Margareta Murray-Nyman (red). Sveriges Kristna Råd,
Specialpedagogiska institutet, Sveriges Muslimska Råd, Handikappförbunden.
Hildén, Anita. (2005). Studiemetoder och arbetsmaterial för studerande med
utländsk bakgrund i särvux. Specialpedagogiska institutet.
Karlström, Birgit och Laggar, Karin. (2005). Tillsammans ­– vi lär av varandra.
Specialpedagogiska institutet.
Källstigen, Gun, Rivera, Trinidad och Özmen, Denho. (1997) Att inte vara stöpt i
samma form. Om kulturmöten och funktionshinder.
Landh-Söderholm, Christina. (2004). Med språket i bagaget. Ett språkstimulerande
material för flerspråkiga barn och andra. Specialpedagogiska institutet.
Rivera, Trinidad och Anderson, Fia. (2002). På lika villkor – om läromedel för elever
med funktionshinder och invandrarbakgrund. Specialpedagogiska institutet.
Rivera, Trinidad och Hildén, Anita. Modersmålsundervisning i särskolan.
Läro­medelsförteckning 2003. Specialpedagogiska institutet.
Rivera, Trinidad. Svenska som andraspråk i särskolan. Läromedelsförteckning
2005. Specialpedagogiska institutet.
SOU 1998:48. En särskild utsatthet. Om personer med funktionshinder från andra
länder.
Söderlindh, Elsie (1990) Invandringens psykologi. Natur och Kultur.
Vi är alla unika och ändå mer lika än vi tror. En bok om funktionshinder, etnicitet
och bemötande. (2004). SIOS.
Franzén, Elsie. (2001). Att bryta upp och byta land. Invandringens psykologi.
Natur och Kultur.
68 |
Litteraturtips
bete sig i mötet med andra. Det handlar om respekt, inlevelse och lyhördhet, men
också om kunskap.
En av utgångspunkterna för detta utbildningsmaterial är medvetenheten om att vi
alla bär på föreställningar om andra, föreställningar som bygger på värderingar.
En annan utgångspunkt är att öppenhet och empati utgör förutsättningar för dialog
och också skapar möjligheter för det goda mötet.
Skriften vänder sig i första hand till pedagoger, specialpedagoger och modersmålslärare i alla skolformer; men kan vara till nytta också för andra som arbetar i skolan,
exempelvis skolledare, elevassistenter och representanter för elevhälsan.
Eftersom det offentliga bemötandet också i hög grad är en politisk angelägenhet kan
skriften också användas av förtroendevalda i både kommuner och statliga myndigheter.
Lika olika som alla andra av Malena Sjöberg
Att se och bemöta andra människor som individer, utgör en norm för hur man kan
Läs, begrunda och diskutera
vår skrift som utgör en del av
Specialpedagogiska institutets
satsning på mångfaldsfrågor.
Lika olika
som alla andra
Best nr: 00081
ISBN: 978-91-28-00081-9 (Tryckt)
978-91-28-00082-9 (PDF)
www.sit.se
Specialpedagogiska perspektiv i mångfaldens Sverige.
Om elever med funktionsnedsättning och utländsk bakgrund.
Utbildningsmaterial
av Malena Sjöberg
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Create flashcards