Långvarig smärta hos barn och ungdom
Beskrivning av nuläge, resurser och organisatoriska behov
Officiellt dokument för Arbetsgruppen för Återkommande Smärta hos Barn
inom Svensk Barnsmärtförening (våren 2006)
Gösta Alfvén, Med Dr, specialist i barn och smärta och Gunnar L Olsson, doc. Specialist i
barn och smärta. Karolinska Universitetssjukhuset
Inledning
Kunskapen om förekomst hos och betydelse för barn av långvarig smärta har under det
senaste decenniet ökat påtagligt. Många studier från många länder visar på hög förekomst.
Longitudinella studier är få men talar för en betydligt sämre prognos än man tidigare trott.
Man räknar med idag att mer än en tredjedel av barn med återkommande smärta fortsätter att
ha problem i vuxenåldern. Skolfrånvaro och andra psykosociala handikapp uppmärksammas.
Man börjar alltmer förstå att problemet medför avsevärt lidande för det enskilda barnet i form
av smärta, psykosociala problem och ökad skolfrånvaro. Kostnaderna är stora bland annat
beroende på långtidssjukskrivningar i vuxen ålder. Barn med besvärligt återkommande
smärttillstånd kräver betydande insatser från sjukvård och skola med hemundervisning,
skolskjuts med mera. Ett tidigt kvalificerat omhändertagande av barnet med återkommande
smärta kan befrämja hälsa, spara lidande och avsevärt minska samhällets kostnader.
Kartläggning
Långvarig smärta utgörs av tillstånd relaterade till en grundsjukdom som innefattar
stimulering av smärtfibrer och störningar i nervsystemet. Allergi, infektion, inflammation,
cancer, reumatiska och kirurgiska sjukdomar kan orsaka återkommande, långvarig smärta.
Stress är en vanlig orsak eller bidragande faktor.
Långvarig eller recidiverande smärta utan organisk sjukdom har uppmärksammats alltmer
det senaste decenniet. Huvudvärk (Larsson 1998), muskuloskelettal smärta (l-Metwally
2004), magsmärtor (Alfvén 2001) och neuropatisk smärta (CRPS-1 (Olsson 1999) utgör alla
1
smärttillstånd som är mer eller mindre vanligt förekommande hos barn. Långvarig negativ
stress spelar en stor roll för uppkomsten och utveckling av långvarig smärta (Berntsson 2001),
(Alfvén 2003). Studier visar att 15 -60 % av barn och ungdomar har långvariga smärttillstånd.
Den stora variationen i förekomst beror delvis på olika inklusionkriterier. I en del studier
krävs smärta minst en gång i veckan, i andra smärta varje månad (Apley 1975), (McGrath
1990), (Perquin, Hazebroek-Kampschreur et al. 2000), (Berntsson, Kohler et al. 2001), (RothIsigkeit, Thyen et al. 2004). Huvudvärk rapporteras hos omkring 40 % av yngre och hos c:a
70 % av äldre skolbarn (Deubner 1977), (Larsson 1998), (Roth-Isigkeit, Thyen et al. 2004).
Återkommande buksmärtor förekommer enligt beräkningar hos barn i 10–25 % och har två
frekvenstoppar i omkring 6 respektive 9 års åldern. Buksmärtor är vanligare bland flickor.
Smärtor i benen, så kallad växtvärk, förekommer hos 10–15 % av förskolebarnen. Man räknar
med att 50–75 % av skolbarn någon gång besväras av ”icke organiska smärtor” (McGrath
1990), (Perquin 2000), (Petersen 2003), (Brattberg 2004).
Vitt spridd smärta förekommer enligt beräkningar hos 7,5 % och fibromyalgi i 1,5 % hos
tonåringar (Mikkelsson 1998). Vi är dock restriktiva med den senare diagnosen då den lätt
stigmatiserar barnet. Vid långvariga och mer handikappande smärtsyndrom, särskilt vid
huvudvärk och muskuloskelettal smärta är det vanligt att modern har ett smärttillstånd. Inte
sällan är modern sjukskriven/sjukpensionerad för fibromyalgi eller annat smärttillstånd.
Nuvarande handläggning
År 2005 fanns det enligt statistiska centralbyrån fanns det 1.941.474 barn mellan 0-17 år.
Beräknat på att 20% av barn och ungdom besväras av återkommande smärta minst en gång
per vecka, så motsvarar det nästan 400.000 personer. Vid en nationell inventering 2004
framkom att cirka 5 % av fallen hos allmänläkare och barnläkare i öppen och sluten vård
handlar om återkommande smärta (Alfvén m. fl., 2004, opublicerat). De flesta barn med
smärttillstånd söker primärt vårdcentral, skolhälsovård, akutmottagning eller barnläkare i
öppen vård.
Kunskapsutvecklingen släpar efter på grund av brister i organisation och eftersatt
metodutveckling och forskning. Det föreligger därför avsevärda brister vad gäller diagnostik,
omhändertagandet och behandling av dessa tillstånd. Många barn och ungdomar går med
2
ofullständigt utredda smärtbesvär och utan fullgod behandling. Barnläkarna har vanligen lång
erfarenhet av ett psykosocialt synsätt och är ofta psykosomatiskt orienterade. I landet finns
det endast ett fåtal läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer och kuratorer med
specialkunskap i ämnet. De finns i första hand vid universitetssjukhusen i Umeå, Stockholm,
Linköping, Lund och Göteborg. Uppsala primärvård har en speciell satsning på barn med
återkommande smärta.
Barn med återkommande smärta bör omhändertagas professionellt redan i skolhälsovården
och i primärvården och likvärdigt i hela landet. Det behöver finnas ett väl utbyggt nätverk för
kvalificerat omhändertagande inom barnsjukvården. Så är inte fallet för närvarande.
Resurserna är små och stora skillnader råder i olika regioner. Forskningen behöver förstärkas.
Strategiförslag
•
Kunskapen om återkommande smärta hos barn är fortfarande ofullständig. Forskning
för förståelse av själva smärtan liksom hur vi bäst omhändertar dessa barn och
ungdomar behöver utvecklas.
•
Den psykosociala betydelsen av den höga förekomsten av långvarig smärta är
ofullständigt utredd. Studier behövs för att beskriva detta.
•
Relationen långvariga smärttillstånd hos barn och ungdom och dess betydelse för i
vuxenlivet behöver kartläggas bättre.
•
Det behövs en organisatorisk förbättring och förstärkning. Skolhälsovård och
allmänläkare och barnläkare i öppenvård behöver bättre stöd och
kompetensutveckling. Behandlingsresurserna i form av speciellt utbildade
sjukgymnaster, psykologer och kroppsbehandlare behöver förstärkas avsevärt.
•
Speciella team med spetskompetens behöver skapas för att kunna vara ett ”bollplank”
för sjukvården i länet vad gäller barn och smärta, vara remissinstans för komplicerade
och svårutredda fall och bidra med kvalificerad behandling. Dessutom behövs resurser
för kompetensutveckling.
Konsekvenser av gott omhändertagande
Förbättrat omhändertagande av barn och ungdom med olika former av smärta minskar lidande
för det enskilda barnet och på sikt de negativa konsekvenser med bland annat
3
långtidssjukskrivning i vuxenåldern. Förbättrad omhändertagande bör på sikt minska
sjukvårdskostnaderna i länet och kostnader på grund av föräldrars arbetsfrånvaro för sjukt
barn.
Referenser
Alfvén G. Recurrent abdominal pain. A world-wide problem of organic, functional and
psychosomatic aetiology. Acta Paediatr. 2001; 90(6):599-601.
Alfvén G. One hundred cases of recurrent abdominal pain in children: diagnostic procedures
and criteria for a psychosomatic diagnosis. Acta Paediatr 2003; 92(1):43-9
Berntsson, L. T., Kohler, L, Gustafsson, J. E. Psychosomatic complaints in schoolchildren: a
Nordic comparison. Scand J Public Health. 2001; 29 (1): 44-54.
Brattberg G. Do pain problems in young school children persist into early adulthood? A 13year follow-up. Eur J Pain 2004; 8(3):187-99.
Deubner, DC. An epidemiologic study of migraine and headache in 10-20 year olds.
Headache. 1977; 17 (4): 173-80.
El-Metwally A, Salminen JJ, Auvinen A, Kautiainen H, Mikkelsson M. Prognosis of nonspecific musculoskeletal pain in preadolescents: a prospective 4-year follow-up study till
adolescence. Pain. 2004; 110(3):550-9.
McGrath, PA. Pain in children. Nature, Assessment, Treatment. 1990 New York. The
Guildford Publications. Inc.
Larsson B, Bill, B, Carlsson, J. Migrän och spänningshuvudvärk hos barn och tonåringar.
Lund: Studentlitteratur; 1998.
Mikkelsson, M. Musculoskeletal pain and fibromyalgia in preadolescents. Prospective 1-years
follow-up study. Thesis. 1998 University of Turku.
Olsson GL. Neuropathic pain in children. In eds: McGrath P, Finley A. Longstanding pain in
children. IASP press,Seattle 1999, pp 75-98
Perquin CW, Hazebroek-Kampschreur AA, Hunfeld JA, Bohnen AM, van Suijlekom-Smit
LW, Passchier J, et al. Pain in children and adolescents: a common experience. Pain
2000;87(1):51-8.
Petersen S, Bergstrom E, Brulin C. High prevalence of tiredness and pain in young
schoolchildren. Scand J Public Health 2003;31(5):367-74.
Roth-Isigkeit, A.,Thyen, U.,Raspe, H. H.,Stoven, H.,Schmucker, P. Reports of pain among
German children and adolescents: an epidemiological study. Acta Paediatr. 2004; 93 (2): 25863.
4
5
