De yttersta tingen

Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-10-06
Johanna Dahl
2:5
De yttersta tingen
1. Definiera ’död’, ’dom’, ’himmel’ och ’helvete’ enligt den kristna
huvudfåran.
Människan skapades av Gud, i hans avbild och till evig gemenskap med honom. Mänsklig
’död’ är därför inte i kristen bemärkelse en naturlig nedbrytningsprocess av kroppen, inbyggd
i skapelsen. Döden hör inte till människans natur men är ett Guds straff av och ett yttersta
stopp för synden i oss.1 Alla människor syndar och dör en fysisk död. Döden kan förstås som
1) att kroppen upplöses men ”själen” överförs till en ny tillvaro eller 2) att både kropp och
själv upplöses i döden. Döden under Guds lag leder till vrede, evigt straff och lidande, men
döden i Kristus, under evangeliets löften, innebär frikännande från vreden. För kristna är
döden uppfyllelsen av dopets löfte om att dö bort från synden till nytt liv i Kristus.
Alla människor dör den fysiska döden och uppstår till ’dom’. Uppståndelsen till
domen är dock inte samma uppståndelse som den till det eviga livet som bara gäller de
kristna. Guds dom eller domstol är Guds slutliga uppgörelse och dom av synden i oss.2
Domen sker genom att Gud skiljer de onda från de goda. God räknas den som i tron på
Kristus blivit rättfärdiggjord och har levt i kärlek, vilket kan ses som en frukt av tron och
Guds helgelse. Ond räknas den som avvisat Kristus och då inte gjorts rättfärdig av nåd utan
står under lagen och döms efter denna till evigt straff, följden av brottet mot den evigt
Rättfärdige.
Guds ’himmel’ betecknar den tillvaro efter döden där de döda, genom Guds nåd,
uppstått till det eviga livet med och hos Gud. Att komma till himlen är ingen direkt
konsekvens av att Gud har skapat oss, men möjliggjord genom Guds extraordinära ingripande
genom Jesus Kristus: att rädda människorna från syndens eviga straff till gemenskap med sig
själv. Himlen är slutgiltig och oupphörlig, utan övergång till något annat stadium, eftersom
Gud är evig och synden och döden, som kunde skilja oss från Gud, inte finns mer. Allt är gott.
Människans och Guds kamp mot synden är avslutad. I himlen är Guds härliga väsen själv
centrum och Gud även centrum i människorna: genom att de är formade till Guds avbild och
helt inriktade på honom. Himlen beskrivs i bibeln som mycket kristocentrisk.3
’Helvetet’ är tillvaron för Guds oupphörliga straff för dem som utanför Kristus vilkas
synd dömts under Guds rättfärdighet och lag, men också själva valt sin egen auktoritet istället
för Gud. Brottet är begånget mot den evige och består i att förneka Gud såsom Gud och
1
Rom 6:23
Upp 20:11ff
3
Upp 21:22-27
2
1
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-10-06
Johanna Dahl
2:5
istället ge sig själv den rollen. Straffet för detta kan inte avtjänas av människan eftersom den
gudsfrånvända och onda människan varken kan eller vill göra Gud till sin auktoritet, ta emot
Guds nåd eller leva med honom i evighet.
2. Varför kan de yttersta tingen sägas vara de närvarande tingen?
De yttersta tingen handlar om en slutgiltig förändring av tillvaron, Guds rikes förverkligande.
Det finns tre huvudsakliga sätt att tänka kring Guds rike. 1) Guds rike ännu ligger helt och
hållet i framtiden och en dag kommer att förverkligas. 2) Guds rike är närvarande på jorden
genom Kristi verk och Anden, även om dess förverkligande ligger i framtiden. 3) Guds rike
har redan kommit genom Jesus Kristus.
Enligt modell två har Guds vilja och löften till människan i GT börjat uppfyllas, de
yttersta tingen blivit närvarande, genom Jesus Kristus, även om de ännu inte förverkligats.
Kyrkan lever i ett eskatologiskt fullkomningsskeende, en tid av partiell uppfyllelse av Guds
löften i ett ”redan nu, men ännu inte”. Genom Guds ord och Kristi verk har vi del i den
himmelska gemenskapen, får smaka något av det som skall komma efter döden, befrielse från
synden: det som egentligen ligger utanför tid och rum, i evigheten. Kristna är redan nu del av
evigheten. Evigheten och Gud själv finns närvarande på jorden i kyrkan bl a genom
sakramentens verk och deras eskatologiska fullkomning: vid frikännandet från synden i
domen och i gemenskapen med Gud själv. Genom Guds verk på jorden, uppenbarelse och
möjligheten för människan att här och nu leva med honom och påverka sin eviga bestämmelse
är de yttersta tingen närvarande på jorden. Detta gör att människan under sitt liv på jorden har
ansvar för och kan påverka sin slutgiltiga destination i den eskatologiska uppfyllelsens tid.
Genom Kristi löftesuppfyllelse är Guds rike delvis närvarande, men inte helt förverkligat.
3. Argumentera kort för enkel respektive dubbel utgång.
Dubbel utgång innebär Guds nödvändiga dom över synden vilken leder till att varje människa
antingen får del i Guds rike eller döms till evig förtappelse. Detta är vad NT lär.4 Verklig
frälsning från synden måste innebära en himmel, en tillvaro som på rättfärdigt vis gjorts fri
från synd, men också ett annat alternativ en tillvaro där rättfärdigheten låter synden existera.
Dessa två alternativ är en nödvändig konsekvens av Guds väsen såsom Rättfärdig,
Kärleksfull, Helig, God m.m. och en del av att Guds härlighet uppenbaras.
Om dubbel utgång innebär evigt straff eller evigt liv innebär enkel utgång bara ett
alternativ: att ondskan renas genom ett Guds straff och alla människor får liv i gemenskap
med Gud. Detta går emot både NTs genomgående lära samt motsäger Guds väsens
4
Matt 8:12; 5:22
2
Syst 201, Dogmatik, Sebastian Rehnman
Johannelunds teologiska högskola
2006-10-06
Johanna Dahl
2:5
rättfärdighet och orubblighet samt människans vilja skulle omintetgöras i vad som ytterst
skulle bli determinism. Inget alternativ att Gud skulle förkasta hela mänskligheten nämns,
men borde, som jag ser det kunna vara ytterligare en möjlighet. Å andra sidan förutsätter
Kristen teologi att kristna kan och kommer att räddas genom Kristus. Alternativet total
förkastelse utesluts eftersom försoningsläran faller om Gud inte skulle ha bedömt Kristi verk
rättfärdigt, eller i alla fall inte räknat det de kristna tillgodo.
4. Antag att du ska hålla ett begravningstal över en äldre kristen inför släkt
av övervägande kristna. Förklara dina huvudtankar.
Begravningen gäller en äldre kristen. Då är det troligen trösterikt att höra om att den döde hos
Gud får vila från det hårda livets kamp, kampen mot synd och nedbrytande ondska, även om
det säkert funnits många glädjeämnen också värda att lyfta fram.
Om det gäller någon som varit gammal och sjuk kan det vara fint att betona att vi i
Kristus får motta nytt liv och en ny förhärligad kropp, dock en kropp som låter oss känna igen
den jordiske personen i den förhärligade. Jag läste för inte så länge sedan ett fint sätt att enkelt
konkretisera detta:”Pappa Nils har skakat av sig landstingets patientskjorta och står nu klädd
i Kristi rättfärdighets lysande vita klädnad.”5
Kanske har den gamle levt ett långt liv i gemenskap med Gud, i bön och gudstjänst.
Nu har den döde fullkomlig gemenskap med Kristus och Gud har av nåd låtit den döde bli lik
sin älskade Son. Den döde får själv ta emot Guds stora kärlek. Den döde får nu leva i
fullkomlig glädje och härlighet, med Gud själv och inför hans härlighets tron i fullkomlig
gemenskap med andra. Den döde har förhoppningsvis fått förenas med kära som dött tidigare.
I Kristus är vi del av samma heligas gemenskap som den döde och kan leva i hoppet
om ett återseende hos Gud. Kanske kan det skänka tröst att när de kvarlevande firar nattvard
tänka sig att den döde osynlig sitter där den halva altarringen tar slut? Det gäller dock att inte
bli alltför fokuserad på att de kvarlevandes hopp om att komma till himmelen grundas i att få
återförenas med sin döda släkting utan Kristus är den som av nåd vill föra varje människa in i
gemenskap med sig själv, inte bara på jorden utan även i himlen.
Kristus är centrum i himlen och troligtvis kan vi inte tänka oss ett bättre centrum än
så när vi väl är där, även om vi under våra jordiska livsförhållanden kan hysa tvivel om hur
rolig himlen egentligen verkar. Förtröstan på Gud får även bära hopp om himlen som en god
tillvaro: att Gud vet bättre än jag vad som är gott och bra. Vi får ta emot Guds kärlek, goda
plan och nåd på det att Gud bär människan genom livet in i evigheten, så som han lovat.
5
Budbäraren nr 7, 2006, s.7.
3