industriellt fiske i östersjön - European Parliament

Generaldirektoratet för Intern Politik
Policyavdelning
Struktur- och sammanhållningspolitik
Generaldirektoratet för Intern Politik
Policyavdelning
Struktur- och sammanhållningspolitik
B
B
Jordbruk och landsbygdens utveckling
Kultur och utbildning
Roll
Utredningsavdelningarna är forskningsenheter som ger specialiserad rådgivning
till utskott, interparlamentariska delegationer och andra parlamentariska organ.
Fiskeri
Fiskeri
Regional utveckling
Politikområden
Transport och turism
Jordbruk och landsbygdens utveckling
Kultur och utbildning
Fiskeri
Regional utveckling
Transport och turism
INDUSTRIELLT FISKE
I ÖSTERSJÖN
Handlingar
Besök Europaparlamentets webbplats:
http://www.europarl.europa.eu/studies
Foto: iStock International Inc., Photodisk, Phovoir
MEDDELANDE
ISBN 978-92-823-3426-3
BA-30-11-114-SV-C
SV
DE EN PL
2011
GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK
DIREKTORAT B: STRUKTUR- OCH SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK
FISKERI
INDUSTRIELLT FISKE
I ÖSTERSJÖN
MEDDELANDE
Detta dokument har beställts av Europaparlamentets fiskeriutskott.
FÖRFATTARE
Hans LASSEN
Danmark
ANSVARIG HANDLÄGGARE
Irina POPESCU
Utredningsavdelningen för struktur- och sammanhållningspolitik
Europaparlamentet
E-postadress: [email protected]
REDIGERINGSASSISTENT:
Virginija KELMELYTE
SPRÅKVERSIONER
Original: EN
Översättning: DE, PL, SV.
OM UPPHOVSMANNEN
Kontakta
utredningsavdelningen
på
prenumeration
på
det
månatliga
[email protected]
[email protected]
för
nyhetsbrevet
och
i
andra
ärenden
Texten färdigställdes i mars 2011.
Bryssel, © Europaparlamentet, 2011.
Detta dokument finns på Internet:
http://www.europarl.europa.eu/studies
ANSVARSFRISKRIVNING
Författaren är ensam ansvarig för de åsikter som uttrycks i detta dokument, vilka inte
nödvändigtvis sammanfaller med Europaparlamentets officiella ståndpunkt.
Reproduktion och översättning i icke-kommersiella syften är tillåten, under förutsättning att
källan anges och att utgivaren meddelas i förväg samt tillställs en kopia.
GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK
DIREKTORAT B: STRUKTUR- OCH SAMMANHÅLLNINGSPOLITIK
FISKERI
INDUSTRIELLT FISKE
I ÖSTERSJÖN
MEDDELANDE
Sammandrag:
Vid fiske av skarpsill och sill som djurfoder och för industriella ändamål (fiskmjöl och
oljeproduktion) i Östersjön används huvudsakligen trålar. Fångster avsedda som
livsmedel tas också upp med trål. Landningarna av skarpsill och sill styrs av
efterfrågan.
Internationella havsforskningsrådet har inte fastställt något mål för maximal hållbar
avkastning (MSY) för alla bestånd, men fångsterna av sill och skarpsill i Östersjön
tycks ligga i närheten av dagens MSY-nivåer eller något däröver.
Förändringar av sill- och skarpsillsbeståndens storlek och tillväxt beror åtminstone
delvis på förändringar av predationen från torsk och på miljöfaktorer.
IP/B/PECH/NT/2010-152
PE 460.040
31/03/2011
SV
Industriellt fiske i Östersjön
INNEHÅLL
FÖRKORTNINGAR
5
FIGURER
6
TABELLER
7
SAMMANFATTNING
9
BAKGRUND
11
1.1. Inledning
11
1.2. Politiska beslut som påverkar fisket i Östersjön
13
1.3. Ekosystemens samverkan i Östersjöns pelagiska system
14
1.4. Dioxiner i Östersjön
15
2. DET PELAGISKA FISKET I ÖSTERSJÖN
17
2.1. Förvaltningsåtgärder
18
2.2. Landningar från Östersjöfisket
20
2.3. Östersjöländernas fiskeflottor
27
3. DE PELAGISKA BESTÅNDENS TILLSTÅND
31
3.1. Skarpsill i Östersjön (delområdena 22–32)
31
3.2. Sill i västra Östersjön (delområdena 22–24)
33
3.3. Sillen i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32)
37
3.4. Sillen i Rigabukten (delområde 28.1)
39
3.5. Sillen i Bottenhavet (delområde 30)
41
3.6. Sillen i Bottenviken (delområde 31)
43
4. AVSLUTANDE KOMMENTARER
45
4.1. Uppgifternas kvalitet
46
4.2. Orsakerna till trenderna för de pelagiska fiskbestånden
46
4.3. De industriella landningarnas påverkan på trenderna för bestånden och
beståndens tillstånd
48
REFERENSER
49
3
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
4
Industriellt fiske i Östersjön
FÖRKORTNINGAR
CPUE Fångst per ansträngningsenhet
EUF Gemensamma fiskeripolitiken
Eurostat EU:s statistikkontor
F0.1 Referenspunkt för fiskedödlighet som ofta används som en indikator
för MSY-nivå för pelagiska arter
FAO FN:s fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor
FMSY Fiskedödlighet vid MSY
Fpa Referenspunkt för fiskedödlighet i enlighet med försiktighetslinjen
HELCOM Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö
ICES Internationella havsforskningsrådet
MEDPOL Föroreningsprogrammet i handlingsplanen om fiske i Medelhavet
MSFD Ramdirektivet om en marin strategi
MSY Maximal hållbar avkastning
MSY Btrigger Referenspunkt för låg biomassa som används i ICES ramar för
maximal hållbar avkastning som en larmsignal som manar till
åtgärder
Natura 2000 Ett sammanhängande nät med skyddsområden upprättat i enlighet
med livsmiljö- och fågeldirektiven
NSAS Höstlekande Nordsjöfisk (sill)
oal Total längd (på ett fartyg)
Ospar Osparkommissionen (den marina miljön i Nordostatlanten)
PCB Polyklorerade bensener
PO Producentorganisation
POP Långlivade organiska föroreningar
SSB Lekbeståndets biomassa
TAC Tillåten totalfångst
WBSS Vårlekande fisk i västra Östersjön (sill)
WSSD Världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg 2002)
5
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
FIGURER
Figur 1:
Östersjön och dess delområden 22–32. Område IIIa (Skagerrak-Kattegatt) är inte en
del av Östersjön.
17
Figur 2:
Totala rapporterade landningar (ton) från Östersjön
20
Figur 3:
Landningar av pelagiska arter från Östersjön. Följande arter omfattas: sill, skarpsill,
makrill, blåvitling, taggmakrill, ansjovis och spigg. Sill och skarpsill dominerar stort
21
Figur 4:
Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat och hamn (ton)
22
Figur 5:
Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjö- och
Skagerrakhamnarna) från Östersjöfartyg
22
Figur 6:
Användning av pelagiska arter från Östersjön
25
Figur 7:
Produktion av fiskmjöl per land. Den danska och ryska produktionen omfattar
betydande landningar från andra områden än Östersjön, och dessa siffror kan inte
användas som en indikation på produktionen av fiskmjöl från Östersjön. Polen
rapporterade ingen produktion av fiskmjöl
26
Figur 8:
Skarpsill i Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd
33
Figur 9:
Migrationsmönster för sill i västra Östersjön
34
Figur 10:
Sillen i västra Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd
37
Figur 11:
Sill i centrala Östersjön. Delområdena 25–27,28.2, 29 och 32
39
Figur 12:
Sill i Rigabukten. Indikatorer på beståndets tillstånd
41
Figur 13:
Sill i Bottenhavet (delområde 30). Indikatorer på beståndets tillstånd
43
6
Industriellt fiske i Östersjön
TABELLER
Tabell 1.
Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (FMSY är
exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY Btrigger är
en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs
särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet)
10
Tabell 2.
Den globala fiskmjölsmarknaden uppdelad på sektorer (2010, prognos)
11
Tabell 3.
Pris per ton för landad pelagisk fisk i Finland avsedd som livsmedel respektive för
industriell användning (2004–2009)
12
Tabell 4.
Minsta tillåtna maskstorlek (sträckt maska) i lyftet på trålar som används för fiske
efter sill och skarpsill. Dessa regler gäller inte fiske efter sill/skarpsill i Rigabukten
18
Tabell 5.
Medelvikt (g) för fullvuxen sill (den äldsta åldersgruppen 2009) i fångsterna
19
Tabell 6.
Totala tillåtna fångstmängder för sill och skarpsill för EU 2011 samt förändringar
jämfört med 2010
19
Tabell 7.
Totala fångster av tobisfisk (ton)
21
Tabell 8.
Artsammansättning (viktprocent) i stickprov tagna i danska hamnar på industriella
landningar från Östersjön 2010
24
Tabell 9.
Användning av produktionen av pelagiska arter (ton) i EU:s Östersjöländer utom
Danmark (Finland, Estland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige)
26
Tabell 10.
Användningen av pelagiska arter per land
27
Tabell 11.
Det totala antalet fiskefartyg (>24 m). De danska, tyska och svenska flottorna fiskar
också utanför Östersjön
28
Tabell 12.
Skarpsill i Östersjön, delområdena 22-32. Landningar per land (ton)
32
Tabell 13.
TAC (ton) för sill i västra Östersjön, delområdena 22-24, 2009. TAC anges per land
35
Tabell 14.
Landningar av NSAS- och WBSS-sill från Skagerrak-Kattegatt och västra Östersjön
35
Tabell 15.
Sillandningar (kt) från områden där sill från västra Östersjön utnyttjas: Skagerrak
(SK), Kattegatt (KAT), Öresund och västra Östersjön
36
7
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Tabell 16.
Sill i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32). Landningar per land
(ton)
38
Tabell 17.
Landningar (ton) av sill från Rigabukten
40
Tabell 18.
Sill delområde 20 (Bottenhavet). Landningar per land (ton)
42
Tabell 19.
Sillen i Bottenviken Landningar per land (ton)
44
Tabell 20.
Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (FMSY är
exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY Btrigger är
en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att det krävs
särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet).
47
8
Industriellt fiske i Östersjön
SAMMANFATTNING
Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det
industriella fisket tillhandahåller råvaror för produktion av fiskmjöl och fiskolja eller fisk
som används direkt som djurfoder, det vill säga inte är avsedd som livsmedel. I Östersjön
fiskas sill (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus) industriellt. Detta är en viktig
verksamhet som ger ca 300 000 ton råvaror om året.
Det finns inga särskilda regelverk om industriellt fiske. Trålar med identiska egenskaper för
selektivitet landar fångster som används för produktion av fiskmjöl och fiskolja, som
djurfoder och som livsmedel. Samma åldersgrupper exploateras av det industriella fisket
som av fiske för livsmedelsändamål. Trålarna använder en maskstorlek om 16 mm och
siktar in sig på skarpsill i söder och sill i norr. Fångster av skarpsill kan innehålla bifångster
av sill. Vid sillfiske används en maskstorlek om 32 mm.
Produktionen av fiskmjöl och fiskolja sker i Danmark. Betydande mängder pelagisk fisk
används direkt som djurfoder och i vattenbruket, särskilt i Finland.
Det industriella skarpsillsfisket äger huvudsakligen rum i den egentliga Östersjön. I
Bottenhavet och Bottenviken riktar man in sig på sill, och en stor del av landningarna
används som djurfoder. Mycket lite av dessa fångster kastas överbord och bifångsterna av
torsk är mycket små.
Sillen i västra delen av Östersjön växer snabbare och blir större än sillen öster om
Bornholm. Sillens maximistorlek minskar längre norrut och är som lägst i Finska viken. Den
landade fisken är inte enhetlig i hela Östersjöområdet, utan består av olika produkter.
Fisk som fångas i Östersjön, i synnerhet fet fisk som lax, sill och skarpsill, innehåller höga
halter av dioxiner och dioxinliknande PCB. Fiskmjölet och oljeprodukterna uppfyller dock
kommissionens bestämmelser, som begränsar de tillåtna mängderna dioxiner och
dioxinliknande PCB i sådana produkter.
Vid fiske av pelagiska arter används lätta trålar och fasta redskap, vilket gör att
livsmiljöerna inte påverkas så mycket. Trålarna anses inte ha några större bifångster av
marina däggdjur och havsfåglar. Uppgifterna om bifångster är emellertid bristfälliga. Det
pelagiska fisket påverkar framför allt målarterna, det vill säga sill och skarpsill.
Artsammansättningen i blandade landningar av sill/skarpsill är inte närmare känd. Den
senaste tidens tillsynsinitiativ har lett till bättre uppskattningar, men urvalet är fortfarande
otillfredsställande.
Bestånden av sill och skarpsill varierar mellan olika områden. I Östersjön utnyttjas sill och
skarpsill ungefär vid eller strax över den nivå som motsvarar maximal hållbar avkastning
och predationstrycket kommer för närvarande främst från torsken. Sillen i den västra delen
av Östersjön påverkas avsevärt av fisket i den östra delen av Nordsjön och i
Skagerrak/Kattegatt, eftersom denna sill migrerar utanför Östersjön.
En sammanfattning av beståndens tillstånd enligt rapporten från ICES rådgivande kommitté
(2010) återfinns i tabell 1.
9
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Tabell 1. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (FMSY är
exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning, MSY
Btrigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal och innebär att
det krävs särskilda åtgärder och reducerad fiskedödlighet).
ART
BESTÅNDETS TILLSTÅND
Fiskedödlighet
i
förhållande
till
FMSY
Fiskedödlighet
i
förhållande
till
försiktighetsgräns
erna
Lekbeståndets
biomassa
i
förhållande
till
försiktighetsgräns
erna
Lekbeståndets
biomassa
i
förhållande
till
försiktighetsgräns
erna
Skarpsill i
Östersjön (22–32)
Ej fastställd
Över
Ej fastställd
Ej fastställd
Sill i den västra
delen av
Östersjön (22–24)
och i
Skagerrak/Katteg
att (IIIa)
Över
Ej fastställd
Under
Ej fastställd
Sill i centrala
Östersjön (25–27,
28.2, 29, 32)
Över
Över
Ej fastställd
Ej fastställd
Sill i Rigabukten
(28–1)
Över
Över
Över
Ej fastställd
Sill i Bottenhavet
(30)
Ej fastställd
Under
Ej fastställd
Ej fastställd
Sill i Bottenviken
(31)
Ingen bedömning
Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010)
10
Industriellt fiske i Östersjön
BAKGRUND
VIKTIGA SLUTSATSER

Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det
industriella fiskets landningar bearbetas till fiskmjöl och fiskolja eller används som
djurfoder och är inte avsedda som livsmedel. Detta är en viktig näring i Östersjön
och fisket inriktar sig främst på sill och skarpsill.

Beståndet av skarpsill och beståndet av sill i centrala Östersjön delas mellan EU och
Ryssland.

Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (2002) ställde sig EU
bakom målet att bibehålla eller återställa bestånden till nivåer som möjliggör
maximal hållbar avkastning, om möjligt senast 2015. Målet om maximal hållbar
avkastning 2015 gäller också bestånd som utnyttjas av det industriella fisket i
Östersjön.

Skarpsillsbeståndets, och i viss utsträckning, sillbeståndets storlek är avhängig av
torskpredationen, och därmed av torskbeståndets storlek. Återhämtningen av
skarpsillsbeståndet beror på temperaturförhållandena de månader då skarpsillens
gonader, ägg och larver utvecklas. Därför är maximal hållbar avkastning för sill och
skarpsill beroende av torskens biomassa och av miljöförhållandena.

Vid industriellt fiske används i allmänhet pelagiska eller lätta bottentrålar, vilket
innebär att livsmiljöpåverkan är liten. Trålarna har heller inte några större bifångster
av marina däggdjur och havsfåglar.

Fisk som fångas i Östersjön, i synnerhet fet fisk som lax, sill och skarpsill, innehåller
höga halter av dioxiner och dioxinliknande PCB. Fiskmjölet och fiskoljeprodukterna
uppfyller dock kommissionens bestämmelser, som begränsar de tillåtna mängderna
dioxiner och dioxinliknande PCB i sådana produkter.
1.1.
Inledning
Om fiske betraktas som industriellt eller inte beror på hur fångsterna används. Det
industriella fiskets landningar bearbetas till fiskmjöl och fiskolja eller används som
djurfoder och är inte avsedda som livsmedel. Detta är en viktig näring i Östersjön och fisket
inriktar sig främst på sill (Clupea harengus) och skarpsill (Sprattus sprattus). Globalt
fördelar sig användningen av fiskmjöl som i tabell 2.
Tabell 2. Den globala fiskmjölsmarknaden uppdelad på sektorer (2010, prognos)
SEKTOR
%
Vattenbruk
56
Grisar
20
Fjäderfä
12
Annat
12
Källa: Miles och Chapman (2009)
11
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Europeiska unionen är en av de största konsumenterna av fiskfoderprodukter och svarar för
knappt 20 % av världens fiskmjöl och fiskolja. I Europaparlamentets studie ”Fiskmjöls- och
fiskoljeindustrin: dess roll i den gemensamma fiskeripolitiken” (2004) beskrivs fiskmjölsoch fiskoljeindustrin i Europeiska unionen.
FAO (1998) diskuterar användningen av fisk till fiskmjöl och fiskolja och i dess tekniska
riktlinjer för ansvarsfullt fiske nr 7 står det i rekommendation 11.1.9 att länderna ”bör
uppmuntra användningen av fisk som livsmedel och främja fiskkonsumtion när så är
lämpligt.”
Denna rekommendation begränsas av följande: ”När stora mängder arter av lågt värde för
vilka det inte omedelbart finns någon ekonomiskt gångbar marknad landas kan
kostnaderna för att bevara fisken och transportera den till efterfrågecenter göra
användning som livsmedel mindre lämplig. Produktion av djurfoder eller gödningsmedel
kan vara ett alternativ som innebär att fisken ändå finns kvar i livsmedelskedjan. Dessutom
är de branscher som använder fiskmjöl som råvara, såsom djuruppfödnings- och
vattenbrukssektorerna, själva viktiga arbetsgivare och leverantörer av livsmedel.
Vattenbruket kan till exempel vara ett viktigt sätt att få in utländsk valuta och förse
inlandsområden, där andra proteinrika livsmedel kanske inte finns, med fisk. Dessa
makroekonomiska faktorer måste tas med i beräkningen och ställas mot varandra för att
fastställa när det är lämpligt att främja användningen av fisk som livsmedel.”
FAO tar i sina riktlinjer ställning till användning av fisk för att producera fiskmjöl från etisk
synpunkt: om fisken kan ätas av människor bör man hellre anstränga sig för att omvandla
den till livsmedel än bearbeta den till fiskmjöl och fiskolja. Fiskeindustrier som verkar i en
marknadsbaserad miljö strävar hela tiden efter just detta, om än av ett annat skäl: det kan
potentiellt ge mycket högre vinst per ton fångad fisk än bearbetning till fiskmjöl. I
tabell 3 visas som ett exempel erhållna priser på finska landningar av pelagisk fisk (sill och
skarpsill) avsedd som livsmedel respektive för industriell användning (som djurfoder).
Tabell 3. Pris per ton för landad pelagisk fisk i Finland avsedd som livsmedel
respektive för industriell användning (2004–2009)
ANVÄNDNING
Livsmedel
Industriell
användning
2004
2005
2006
2007
2008
2009
216
181
200
194
186
199
82
79
109
90
100
94
Källa: Eurostat
Vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg (2002) ställde sig EU bakom
målet om ett hållbart globalt fiske och målet om att ”upprätthålla eller återställa
fiskbestånden till nivåer som möjliggör maximal hållbar avkastning, med målet att uppnå
detta mål för utfiskade bestånd snarast möjligt och där så är möjligt senast år 2015”. Målet
om maximal hållbar avkastning 2015 gäller EU:s fiske som helhet, också det industriella
fisket i Östersjön.
12
Industriellt fiske i Östersjön
1.2.
Politiska beslut som påverkar fisket i Östersjön
 Den gemensamma fiskeripolitiken (rådets förordning (EG) nr 2371/2002)
Den
gemensamma
fiskeripolitiken
(GFP),
som
infördes
genom
rådets
förordning (EG) nr 2371/2002, är det viktigaste ramverk som reglerar fisket i EU. Syftet
med den gemensamma fiskeripolitiken är ”att ge förutsättningar för ett hållbart utnyttjande
av levande akvatiska resurser och vattenbruk i samband med en hållbar utveckling, med
beaktande av miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter på ett väl avvägt sätt”.
Hörnpelaren i den gemensamma fiskeripolitiken är att begränsa och kontrollera
fångstvolymerna genom att fastställa totala tillåtna fångstmängder tillsammans med
tekniska
regler
och
ordningar
för
fiskeansträngningen.
Den
europeiska
fiskerikontrollpolitiken är en viktig del av den gemensamma fiskeripolitiken eftersom en
effektiv tillämpning av kontrollpolitiken är en förutsättning för att den gemensamma
fiskeripolitiken ska vara trovärdig.
 Avtalet mellan Ryssland och EU om fisket i Östersjön
Beståndet av skarpsill och beståndet av sill i centrala Östersjön delas mellan EU och
Ryssland, och Ryssland utnyttjar dessa bestånd. Förvaltningen av bestånden bygger på ett
avtal mellan Europeiska unionen och Ryska federationens regering om samarbete om fisket
och om bevarande av marina levande tillgångar i Östersjön 1 . I artikel 14 i detta avtal anges
att parterna ska inrätta en gemensam kommitté med uppgift att till respektive myndigheter
lämna rekommendationer till åtgärder enligt artikel 5 för relevant fiske och relevanta
bestånd i Östersjön.
 Ramdirektivet om en marin strategi
Syftet med Europeiska unionens ramdirektiv om en marin strategi (Europeiska
kommissionen, 2008a) är att skydda den marina miljön i Europa bättre. Ramdirektivet
ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå en god
miljöstatus i den marina miljön senast 2020, i linje med den gemensamma fiskeripolitikens
mål för långsiktig förvaltning av fiskbestånden.
De regionala marina konventionerna (Ospar, Helcom och Medpol) får en central roll i och
med genomförandet av ramdirektivet. Dessa konventioner har inga rättsliga grunder för
tillämpningen och ingen stark koppling till fisket. I Helcoms handlingsplan för Östersjön
(2007) konstaterar man att fisket påverkar miljön och fastställer åtgärder för att förbättra
områdets miljöstatus.
Ramdirektivet, och den marina delen av Natura 2000, är ”miljöpelaren” i EU:s integrerade
havspolitik. Det bör bidra till den ekosystembaserade strategin för hantering av mänsklig
verksamhet i den marina miljön, däribland det kommersiella fisket.
1
Se Europeiska unionens officiella tidning L 129, 28.5.2009, s. 2.
13
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
 Den integrerade havspolitiken
EU:s integrerade havspolitik (2007) kopplar samman den gemensamma fiskeripolitiken och
ramdirektivet. Kommissionen säger i sitt meddelande om en integrerad havspolitik att vi
måste ”hantera effekterna av intensivare – och med varandra konkurrerande – sätt att
använda havet inom områden som sjöfart, fiske, vattenbruk, fritidsliv, havsbaserad
energiproduktion och andra former av exploatering av havsbottnen. Fysisk planering av
kust- och havsområden är därmed ett grundläggande verktyg för hållbar utveckling av
havs- och kustområden och för att återställa av Europas hav till en frisk miljö.” (Europeiska
kommissionen, 2007).
 Natura 2000-områden (fågel- och livsmiljödirektiven)
EU:s medlemsstater är ålagda att utse områden till skyddsområden för livsmiljöer och
fågelarter. Detta är en ständigt pågående process som inte förväntas påverka det pelagiska
fisket i Östersjön nämnvärt, förutom i kustområdena. Fångster för industriell användning
hämtas huvudsakligen ute till havs.
1.3.
Ekosystemens samverkan i Östersjöns pelagiska system
Rapporten från ICES rådgivande kommitté (2008) innehåller en allmän översikt av
ekosystemet i Östersjön. Det finns stora skillnader mellan underuppdelningarna i fråga om
biologisk produktion respektive allmän biologi. I söder är salthalten 10–20 promille, men
Bottenviken i norr består nästan av sötvatten. De norra områdena (Finska viken och norr
om Åland) är istäckta från november till april, men istäckets utbredning varierar betydligt
från år till år. I genomsnitt varar issäsongen i norra egentliga Östersjön i omkring
20 dagar. I Bottenviken varar den i omkring sex månader (Östersjöportalen, SYKE,
Finland) 2 .
Viktiga vetenskapliga studier under de senaste åren har ökat förståelsen för ekosystemet i
Östersjön och i synnerhet av hur fiskarterna samverkar (se t.ex. ICES/WGIAB 2009; 2010).
Näringsvävens struktur har förändrats (systemskiften) i Östersjön under de senaste
40 åren (se ICES/WGIAB, 2009). Österblom et al. (2007) hävdar att dessa förändringar i
Östersjön är en följd av mänsklig påverkan, även om klimatvariationer kan ha inverkat på
tidpunkten, omfattningen och persistensen.
Skarpsillsbeståndets, och i viss utsträckning, sillbeståndets storlek är avhängig av
torskpredationen, och därmed av torskbeståndets storlek 3 . Graumann and Yula (1989)
visar att mängden skarpsillslarver till stor del beror på hydrografiska förhållanden, och
MacKenzie och Köster (2004) visar att återhämtningen av skarpsillsbeståndet beror på
temperaturförhållandena de månader då skarpsillens gonader, ägg och larver utvecklas.
Därför är maximal hållbar avkastning för sill och skarpsill beroende av torskens biomassa
och av miljöförhållandena. Vilken utnyttjandenivå som motsvarar maximal hållbar
avkastning beror särskilt på torskens biomassa.
Torskbeståndet har varit lågt sedan i början av 1990-talet, till följd av ett för omfattande
fiske och ogynnsamma miljöförhållanden. I och med att torsken försvann uppstod ett skifte
i ekosystemets struktur i centrala Östersjön, såsom nämndes ovan, och beståndet av
2
3
http://www.itameriportaali.fi
Sammanfattning baserad på ICES/WGIAB (2009) och Casini et al. (2008, 2009a,b).
14
Industriellt fiske i Östersjön
skarpsill – som helt livnär sig på djurplankton – ökade betydligt. Resultatet blev att den
totala biomassan av djurplankton minskade och att mängden fytoplankton ökade.
Under de senaste åren har de hydrologiska förutsättningarna för en återhämtning av
torskbeståndet förbättrats. Det finns inte bara gynnsamma villkor för att ägg och larver ska
överleva, utan också möjligheter att öka utvecklingen av ett av de djurplankton som
torsklarverna främst livnär sig på, hoppkräftan Pseudocalanus spp. Torskbeståndet har
emellertid inte återhämtat sig som förväntat, möjligen beroende på de stora resurserna för
torsklarver men också på skarpsillsbeståndets förändrade storlek och skarpsillens predation
på torskägg. De återkopplingsmekanismer som kan fördröja torskbeståndets återhämtning
gäller inte bara skarpsillens kontroll av födan. Därför fastställs maximal hållbar avkastning
på utnyttjandenivå med hjälp av enkla referenspunkter för exploateringen, såsom F0.1.
Vid industriellt fiske används i allmänhet pelagiska eller lätta bottentrålar, vilket innebär att
livsmiljöpåverkan är liten. Trålarna har heller inte några större bifångster av marina
däggdjur och havsfåglar. Det finns dock inte tillräckliga uppgifter om bifångster av marina
däggdjur och havsfåglar (ICES/SGBYC, 2010). Det pelagiska fisket påverkar framför allt
målarterna, dvs. sill och skarpsill.
1.4.
Dioxiner i Östersjön
Dioxinerna i Östersjön transporteras från landbaserade källor med luften eller via
vattenvägarna 4 . Dioxinerna sprids över hela Östersjöområdet. Eftersom dioxiner är
beständiga och anrikas i miljön ökar koncentrationerna högre upp i livsmedelskedjan. Stora
mängder, som har ackumulerats under många decennier, finns lagrade i sediment på
havsbotten. Utsläppen från kända källor har minskat under de senaste 10–20 åren.
I den sydvästra delen av Östersjön och i danska vatten är det genomsnittliga
dioxininnehållet i sill 2–2,5 ng WHO-TEQ/kg färskvara. Som jämförelse är nivåerna ungefär
dubbelt så höga i den egentliga Östersjön och Finska viken, och fyra gånger så höga i
Bottenhavet och den södra delen av Bottenviken. Det finns inte tillräckliga uppgifter om
dioxinhalten i sill för att man ska kunna göra en tillförlitlig tidsserieanalys. Preliminära
uppgifter från finska provtagningar från artbanker på många olika platser visar att
koncentrationerna i sill var högre i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.
Dioxinerna omfattas av Stockholmskonventionen om beständiga organiska föreningar
(POP). Oron för hur dioxinerna påverkar människors hälsa har lett till EU-direktiv om
maximala tillåtna nivåer i livsmedel och djurfoder (Europeiska kommissionen, 2006;
2008c). Sverige och Finland har undantag från dessa nivåer under en övergångsperiod
fram till 2011. Dioxinhalterna i fet fisk som sill, skarpsill och lax från Östersjön är ofta
högre än de gränser som EU har fastställt för livsmedel och djurfoder. Fiskmjöl och fiskolja
som produceras av Östersjöfisk innehåller tillåtna halter av dioxin (Fishmeal Information
Network, 2007).
4
Sammanfattning av TEMANORD (2010).
15
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
16
Industriellt fiske i Östersjön
2. DET PELAGISKA FISKET I ÖSTERSJÖN
VIKTIGA SLUTSATSER

Det industriella skarpsillsfisket äger rum i den egentliga Östersjön. I Bottenhavet
och Bottenviken riktar man in sig på sill, och en stor del av landningarna används
som djurfoder. De tekniska åtgärderna är desamma för det industriella fisket i
Östersjön som för fiske där fångsterna är avsedda att användas som livsmedel.

Produktionen av fiskmjöl och fiskolja sker i Danmark. Betydande mängder pelagisk
fisk används direkt som djurfoder och i vattenbruket, särskilt i Finland.

Mycket lite av dessa fångster kastas över bord och bifångsterna av torsk är små.

De industriella trålarna använder en maskstorlek om 16–22 mm och siktar in sig på
skarpsill i söder och sill i norr. Fångster av skarpsill kan innehålla bifångster av sill.

Vid riktat sillfiske med trål används en maskstorlek om 32–40 mm. Riktat sillfiske
med nät förekommer.
Östersjön är indelad i delområdena 22–32 (figur 1). Dessa delområden används vid
bedömningar av fiskbestånden och för administrativa och statistiska syften.
Figur 1:
Östersjön
och
dess
delområden
22-32.
(Skagerrak-Kattegatt) är inte en del av Östersjön.
Källa: ICES
17
Område
IIIa
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
2.1.
Förvaltningsåtgärder
För att reglera det pelagiska fisket i Östersjön har man främst infört bestämmelser om
maskstorlek och totala tillåtna fångstmängder.
 Tekniska åtgärder som är tillämpliga på det pelagiska fisket i Östersjön (rådets
förordning (EG) nr 2187/2005)
Direkt fiske efter sill och skarpsill utförs främst med trålar. Bestämmelserna sammanfattas
i tabell 4. Beroende av maskstorlek och det område där fisket sker får de fångstmängder
som finns ombord inte innehålla mer än en viss procentuell andel torsk (3 %), vitling
(40 %) och, i fångster av skarpsill och tobisfiskar, sill (45 %). I praktiken fiskas tobisfiskar
med mindre maskstorlek än 16 mm (sträckt maska) och skarpsill med maskor på 16–
22 mm.
Tabell 4. Minsta tillåtna maskstorlek (sträckt maska) i lyftet på trålar som
används för fiske efter sill och skarpsill. Dessa regler gäller inte fiske
efter sill/skarpsill i Rigabukten.
Maskstorlek (mm sträckt maska)
<16
16 –31
16–104
32–89
32–104
22–23
24–27
DELOMRÅDEN
MÅLART
22–32
22–27
28–32
LÄGSTA ANDEL AV MÅLARTEN
90
Tobisfisk
Torsk < 3 %
Skarpsill
-
Sill
-
90
90
Torsk < 3 %
Sill < 45 % 5
Torsk < 3 %
Sill < 45 %
-
6
Torsk < 3 %
Torsk < 3 %
Torsk < 3 %
90
90
Torsk < 3 %
Torsk < 3 %
Vitling < 40 %
Vitling < 40 %
Torsk < 3 %
Torsk < 3 %
Vitling < 40 %
Vitling < 40 %
Torsk < 3 %
Torsk < 3 %
Vitling < 40 %
Vitling < 40 %
Källa: Rådets förordning 2187/2005
Vid fiske efter tobisfisk, där vanligen mindre maskor än 16 mm används, måste fångsten
innehålla minst 90 % tobisfisk. Mycket få fångster av tobisfisk rapporteras från Östersjön
(se även tabell 7).
Det är tillåtet att fiska sill i den norra delen av Östersjön, delområdena 28–32, med en
maskstorlek på 16 mm. Eftersom sillen är olika stor i Östersjön är de tekniska
bestämmelserna olika för olika delområden. Tabell 5 visar vikten på fullvuxen sill från olika
bestånd.
5
6
Enligt en nationell dansk bestämmelse begränsas denna andel till 20 %.
Se fotnot 1.
18
Industriellt fiske i Östersjön
Tabell 5. Medelvikt (g) för fullvuxen sill (den äldsta åldersgruppen 2009) i
fångsterna.
DELOMRÅDE
VIKT (g)
DELOMRÅDE
VIKT (g)
22–24
220
28.2
44
25
70
29
41
26
71
30
52
27
50
31
43
30
32
22
28.1
Källa: ICES/WGBFAS (2010) och ICES/HAWG (2010)
 Totala tillåtna fångstmängder 2011
EU-flottornas totala fiskemöjligheter efter sill och skarpsill i Östersjön 2011 sammanfattas i
tabell 6. Dessa fiskemöjligheter fördelas mellan EU:s medlemsländer genom rådets
förordning (EG) nr 1124/2010 från den 29 november 2010 om fastställande för 2011 av
fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön. Ryssland
kommer att fastställa kvoter för sill i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och
32) och skarpsill självständigt. Det ryska fisket äger rum i delområdena 26 och 28.2 samt i
viss mån i Finska viken (delområde 32). Ryssland har fiskat ca 25 000 ton skarpsill och
ca 10 000 ton sill under de senaste åren.
Tabell 6. Totala tillåtna fångstmängder för sill och skarpsill för EU 2011 samt
förändringar jämfört med 2010.
ART
Sill
OMRÅDE
TOTAL TAC
2011
Delområdena 30–31
FÖRÄNDRIN
G FRÅN
20101
KOMMISSION
ENS FÖRSLAG
2011
104 369
1%
-12%
15 884
-30%
-30%
107 420
-15%
-27%
36 400
0%
-10%
288 766
-24%
-30%
552 839
-17%
-26%
(Bottenhavet/Bottenviken)
Sill
Delområdena 22–24
(västra delen av Östersjön)
Sill
Delområdena 25–27, 28.2, 29
och 32 (den egentliga Östersjön)
Sill
Delområde 28.1
(Rigabukten)
Skarpsill
Delområdena 22–32
(Östersjön)
Summa
Delområdena 22–32
(Östersjön)
1
en negativ procentsats betyder att den tillåtna totalfångsten har minskat i förhållande till 2010, en positiv
procentsats betyder att den har ökat och 0 % betyder att TAC:en har förlängts
Källa: Pressmeddelande i samband med rådets 3042:e möte (den 26 oktober 2010)
 Stängda områden
Det finns tre områden i Östersjön som stängs säsongsvis (den 1 maj till den 31 oktober):
Bornholmsdjupet, Gdanskdjupet och Gotlandsdjupet. Syftet är att skydda torsken. Dessa
områden har ingen särskild relevans för diskussionen om det pelagiska fisket.
19
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
2.2.
Landningar från Östersjöfisket
Fisket i Östersjön inriktar sig på pelagiska arter (sill och skarpsill), torsk, flundra, lax och
laxöring, samt ett antal kustnära arter som siklöja, gädda, abborre, gös och horngädda. I
de västra delarna av Östersjön förekommer fiske med inriktning på andra plattfiskar. Det
finns också ett ålfiske, men detta har minskat under de senaste 30 åren. Landningarna har
varit ganska stabila under de senaste åren, omkring 800 000 ton, men har ändå minskat
jämfört med tidigare. De totala landningarna per land för perioden 2000–2009 visas i
figur 2.
Figur 2:
Totala rapporterade landningar (ton) från Östersjön
Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011)
Landningarna av pelagiska arter från Östersjön utgör 80–85 % av de totala landningarna (i
vikt). Således följer de pelagiska landningarna per land (som visas i figur 3) samma trender
som de totala landningarna (figur 2).
20
Industriellt fiske i Östersjön
Figur 3:
Landningar av pelagiska arter från Östersjön. Följande arter omfattas:
sill, skarpsill, makrill, blåvitling, taggmakrill, ansjovis och spigg. Sill och
skarpsill dominerar stort.
T
o
n
s
Thousands
Landings of pelagic fish 1000
Sweden
Russian Federation
750
Poland
Lithuania
500
Latvia
Germany
250
Finland
0
2009
2008
2007
2006
2005
2004
2003
2002
2001
2000
Estonia
Denmark
Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011)
Förklaring:
Landning av pelagisk fisk
Sverige, Ryssland, Polen, Litauen, Lettland, Tyskland, Finland, Estland, Danmark
Små mängder tobisfisk (Ammodytes spp.) rapporteras ibland från Östersjön (tabell 8).
Dessa fångster används för produktion av fiskmjöl och fiskolja.
Tabell 7. Totala fångster av tobisfisk (ton)
LAND
DELOMRÅDE
Danmark
1950–1997
22
262
2
24
0
951
25
0
1 679
146
154
22
0
1
Ej specificerat
9
0
25
0
6
4
0
Ej specificerat
Tyskland
Förbundsrepubliken Tyskland
Polen
Sverige
1998–2009
Ej specificerat
.
Källa: ICES/Eurostats fångststatistik (2011)
Danmarks industriella landningar sker i många olika hamnar och det finns ingen detaljerad
statistik över fångsternas ursprung. Det är främst Danmark och Sverige som landar
industriell fisk för bearbetning till fiskmjöl och fiskolja (figurerna 4 och 5). De största
mängderna industriell fisk landas på Danmarks västkust (i Nordsjö- och
Skagerrakhamnarna och i Skagen). Landningarna i Östersjöhamnar 2010 (främst Nexø på
Bornholm) svarade för cirka 4 % av de totala industriella landningarna i Danmark. Dessa
fångster kom huvudsakligen från Polen och Lettland (figur 5).
21
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Figur 4:
Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat och hamn
(ton)
Thousands
Landings (t) of Industrial fish 2010 to Denmark by vessel flag state
600
500
Skagen
400
300
200
North Sea and Skagerrak Harbours
100
Baltic Harbours
Denmark
Finland
Other
Færøerne
Ireland
Latvia
Lithuania
Norway
Poland
Sweden
UK
Germany
0
Kattegat Harbours
Källa: Dansk fiskestatistik (Fiskeridirektoratet)
Förklaring:
Landningar (ton) av industriell fisk i Danmark 2010 per flaggstat
Skagen, Nordsjö- och Skagerrakhamnarna, Östersjöhamnarna, Kattegatthamnarna
Figur 5:
Landningar av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjöoch Skagerrakhamnarna) från Östersjöfartyg
Thousands
Landings (t) of Industrial Fish 2010 to Denmark (excl. North Sea harbours) by Baltic State vessels
150.00
100.00
Skagen
50.00
Nexø
0.00
Kattegat
Källa: Dansk fiskestatistik (Fiskeridirektoratet)
Förklaring:
Landningar (ton) av industriell fisk i Danmark 2010 per hamn (utom Nordsjöhamnarna) från Östersjöfartyg
Skagen, Nexo, Kattegatt.
22
Industriellt fiske i Östersjön
2.2.1.
Beräkning av artsammansättningen i landningarna
Vid större delen av det pelagiska fisket i Östersjön är fångsten en blandning av sill och
skarpsill. Andelarna varierar med område och säsong.
Under perioden 1992–2002 fanns det en betydande diskrepans mellan överenskomna
tillåtna totalfångster av sill och rapporterade landningar. Under de senaste åren, när de
tillåtna totalfångsterna av sill har blivit mer restriktiva, har det funnits ett incitament att
felaktigt rapportera sill som skarpsill. I vilken utsträckning sådan felaktig rapportering har
ägt rum är inte närmare känt, men den har sannolikt påverkat fångstuppgifternas kvalitet
och därmed resultatet av bedömningen.
På det hela taget baserar sig beräkningarna av de pelagiska fångsternas sammansättning
främst på loggböcker och landningsdeklarationer. Den kompletterande provtagningen på
fångsterna är begränsad. Detta innebär att det inte finns några säkra uppgifter om den
faktiska sammansättningen. En jämförelse mellan de pelagiska landningarnas
sammansättning och uppgifter från akustiska undersökningar tyder på att det finns stora
diskrepanser i fråga om andelen sill. Det kan betyda att de kommersiella flottorna fiskar på
ett mer selektivt sätt än forskningsfartygen, eller att de rapporterade andelarna i
landningarna inte återspeglar artsammansättningen i havet.
Sedan 2005 är det förbjudet för EU-fartyg som bedriver fiske efter sill och skarpsill att
landa osorterade fångster om det inte finns ett stickprovsprogram för kontroll av
artsammansättningen. Detta kan ha lett till att den felaktiga rapporteringen har minskat.

Danmark
Trålare som använder en mindre maskstorlek än 32 mm bedriver industriellt fiske.
Landningarnas artsammansättning fastställs utifrån loggböcker/kassakvitton och verifieras
med stickprov. Landningar som det inte tas stickprov på artfördelas i enlighet med regeln
om en ”dominerande art”. När större maskor än 32 mm används förmodas trålarna fiska
för livsmedelsändamål och artsammansättningen baserar sig på loggböcker. Landningarna
fördelas på fiskeområden utifrån uppgifterna i loggböckerna.
På landningar i industriella syften i Danmark tas stickprov oberoende av vilken flagg
fartygen för. Tabell 8 visar artsammansättningen i omkring 150 landningar under 2010.
Uppgifterna kan inte överföras till de totala mängderna utan att sammanvägas med de
landningar som stickproven avser. Reglerna om bifångster av sill vid industriellt trålfiske är
strängare för danska fartyg (20-procentsregeln) än vad EU:s regelverk föreskriver
(45-procentsregeln). Stickproverna omfattar landningar för industriella ändamål där
producentorganisationens minimipris inte kunde erhållas. Av tabell 8 framgår det också att
bifångsterna av torsk är små vid detta fiske och att det endast tycks fångas små mängder
torsk vid industriellt fiske.
23
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Tabell 8. Artsammansättning (viktprocent) i stickprov tagna i danska hamnar på
industriella landningar från Östersjön 2010. Stickproven omfattar
landningar som inte kunde erhålla producentorganisationernas
minimipris. Trålfiske efter tobisfisk (maskstorlek < 15 mm), industriellt
trålfiske (maskstorlek 16–31 mm) och trålfiske efter sill (maskstorlek
32–40 mm).
Land
Delområden
Danmark
22–23
24
Utrustnin
g
(trål)
Industriell
t
Industriell
t
Sill
Skarp
sill
Tobisfisk
Torsk
Övrigt
10,8%
86,9%
<0,05%
<0,05%
2,2%
9,8%
90,0%
0,1%
0,1%
Tobisfisk
Sverige
Övrigt
24
24
100,0%
Sill
7,5%
92,5%
Industriell
t
19,6%
80,4%
Sill
68,7%
31,3%
Industriell
t
8,8%
91,1%
<0,05%
0,1%
<0,05%
Källa: Danmarks Tekniska Universitet – Nationella institutet för vattenresurser

Övriga länder

I Estland baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker. Vissa
(främst visuella) uppskattning genomförs av Miljöinspektionen.

I Finland baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på deklarationer och
loggböcker. Regionala centrum för sysselsättning och ekonomisk utveckling
genomför vissa inspektioner i hamnarna.

I Tyskland dominerades det pelagiska fisket fram till 2001 av sill från nät och
instängningsredskap med försumbara mängder skarpsill. Därefter har trålfisket efter
pelagisk fisk ökat betydligt. Artsammansättningen fastställs utifrån loggböcker.

I Lettland och Litauen baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på
loggböcker.

I Polen baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker och
landningsdeklarationer.

I Ryssland baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker och
sporadiska kontroller av fiskeriinspektörer i hamnarna.

I Sverige baserar sig uppgifterna om artsammansättningen på loggböcker. De
stickprover som kustbevakningen tar i kontrollsyfte har hittills inte använts för de
officiella landningsrapporterna.
2.2.2.
Användning och industriellt fiske
Fångsterna av pelagiska arter används som livsmedel, till fiskolja och fiskmjöl samt som
djurfoder. Användningen styrs till stor del av marknadsförhållandena.
24
Industriellt fiske i Östersjön
De råvaror som fiskmjöls- och fiskoljeindustrin använder härstammar från riktat industriellt
fiske och biprodukter av fiske för livsmedelsändamål (fiskrens). Fiskrens från
icke-industriellt fiske utgör 33 % av de totala råvarorna till fiskmjöls- och fiskoljeindustrin
på EU-nivå. Det uppskattas att 80 % av fiskrenset från fiskbearbetningen kommer den
danska fiskmjöls- och fiskoljeindustrin till godo (Europaparlamentets studie, 2004,
avsnitt 2.3 Fiskrens).
Sill och skarpsill som fångas i Östersjön används till (figur 6):

Livsmedel, färska eller konserverade (saltade, marinerade etc.).

Färskt foder i vattenbruk och i pälsproduktion (t.ex. mink).

Produktion av fiskmjöl och fiskolja.
Hur landningarna används varierar mellan länderna. 2010 fanns det tre storskaliga fabriker
som tillverkade fiskmjöl och fiskolja i Danmark: Triplenine i Thyborøn, Hanstholm
Fiskeindustri och Skagen Fiskeindustri (FF Skagen, som har svenska delägare). Finland
använder alla landningar av skarpsill och 60–70 % av landningarna av sill till djurfoder.
Andra länder producerar fiskensilage, fiskmjöl och fiskolja från rens som härrör från
produktionen av fiskkonserver (figur 7). Slutligen görs fiskmjöl och fiskolja av små
mängder sill för vilken producentorganisationens minimipris inte kunde erhållas.
Figur 6:
Användning av pelagiska arter från Östersjön.
Landningar
Direkt
livsmedelskons
umtion
Färskt
Produktion av
djurfoder
Fiskrens
Marinerade
konserverade
fiskolja etc.
Färskt
Mjöl och
olja
Källa: Bygger på uppgifter i Europaparlamentets studie (2004)
Danska och svenska landningar av skarpsill från Östersjön används nästan uteslutande till
produktion av fiskmjöl och fiskolja. Finland använder sina skarpsillsfångster till djurfoder. I
de övriga Östersjöländerna förekommer ett betydande fiske för livsmedelsändamål.
25
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Figur 7: Produktion av fiskmjöl per land. Den danska och ryska produktionen
omfattar betydande landningar från andra områden än Östersjön, och
dessa siffror kan inte användas som en indikation på produktionen av
fiskmjöl från Östersjön. Polen rapporterade ingen produktion av
fiskmjöl.
t
o
n
s
Thousands
Fish meals Production 2008
200
100
0
Källa: FAO:s fiskestatistik
Förklaring:
Produktion av fiskmjöl 2008
Tabellerna 9 och 10 innehåller detaljerade uppgifter från Eurostat om hur landningar av
pelagiska arter används.
Tabell 9. Användning av produktionen av pelagiska arter (ton) i EU:s
Östersjöländer utom Danmark (Finland, Estland, Tyskland, Lettland,
Litauen, Polen och Sverige). Danmark ingår inte eftersom den danska
produktionen domineras av landningar av fångster hämtade utanför
Östersjön. Uppgifter om hur de danska fångsterna används finns i
tabell 10.
ANVÄNDNING
2005
2006
2007
2008
2009
Livsmedel
296 077
273 107
318 179
336 398
308 654
Industriell användning (däribland djurfoder)
179 075
197 956
178 895
162 763
173 033
33 294
33 047
32 846
Okänd användning (däribland återtag)
Källa: Eurostat (2011)
26
Industriellt fiske i Östersjön
Tabell 10.
LAND
Danmark
Användningen av pelagiska arter per land
ANVÄNDNING
2005
2006
2007
2008
2009
Livsmedel
221 623
210 421
187 862
157 229
129 952
Industriell användning
467 230
321 339
316 599
294 037
383 399
Estland
Livsmedel
67 509
68 203
71 970
78 182
83 759
Finland
Livsmedel
30 239
22 728
30 511
38 687
24 485
Industriell användning
50 428
64 999
58 867
48 775
56 824
Livsmedel
16 963
16 773
19 666
15 218
12 426
4
2
2
8
Tyskland
Industriell användning
Lettland
Livsmedel
85 809
76 200
76 413
79 478
66 298
Litauen
Livsmedel
3 242
1 657
9 674
2 980
4 005
Polen
Livsmedel
21 622
20 579
21 676
43 501
53 382
Okänd användning
33 220
32 360
32 053
9 522
7 354
8 116
Sverige
Djurfoder
Livsmedel
Industriell användning
70 693
66 967
88 269
78 352
64 299
128 643
132 955
110 504
106 626
108 093
Källa: Eurostat (2011)
2.3.
Östersjöländernas fiskeflottor
Under perioden 1989–2007 minskade EU-flottans tonnage gradvis med ungefär 19 %.
Estlands, Litauens, Lettlands och Polens flottor reducerades dramatiskt, med 85 %. Till
följd av omstruktureringarna av ekonomierna i det gamla Östblocket finns det inga
tillgängliga uppgifter om flottornas tonnage i dessa länder före 2004. De industriella
trålarna är längre än 24 meter, men det finns ingen internationell statistik som gör att man
kan särskilja industriella trålare från andra trålare, som till exempel fiskar torsk, i denna
grupp. I Sverige och Danmark regleras det industriella fisket genom licenser. Tabell 11
visar det totala antalet fartyg som har en total längd som överstiger 24 meter per land
under perioden 2004–2008.
27
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Tabell 11. Det totala antalet fiskefartyg (>24 m). De danska, tyska och svenska
flottorna fiskar också utanför Östersjön.
LAND
Danmark (inklusive
Östersjön) 7
Tyskland (inklusive
Östersjön)
fartyg
som
fiskar
utanför
fartyg
som
fiskar
utanför
2004
2005
2006
2007
2008
169
160
145
119
109
65
64
79
74
78
94
88
60
49
48
145
132
118
107
104
80
62
61
54
46
172
99
90
86
79
24
21
19
16
16
82
82
84
84
80
Estland
Lettland (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön)
Litauen (inklusive fartyg som fiskar utanför Östersjön)
Polen
Finland
Sverige
(inklusive
Östersjön) 8
fartyg
som
fiskar
utanför
Källa: Eurostat (2011)
Fisket efter sill och skarpsill i Östersjön domineras av pelagiska trålare som fångar en
blandning av sill och skarpsill. Sillfisket bedrivs också med instängningsredskap/bottengarn
och drivgarn i kustområdena och med bottentrålar i en del områden.
7
8

Danmark: Det danska fisket efter sill och skarpsill från Östersjöområdet kan indelas
i två kategorier: sillandningar från ett riktat fiske för livsmedelsändamål som
genomförs med trålare som använder en minsta maskstorlek på 32 mm och
skarpsillslandningar från ett riktat fiske i industriella syften där man använder en
maskstorlek på 16 mm. De industriella trålarna är över 24 meter långa.

Estland: Det estniska fisket i Östersjön bedrivs i allmänhet med trål och är främst
inriktat på sill och skarpsill. De pelagiska trålarna tar mellan 40 och 99 % av de
totala landningarna, beroende på område. Andra fångster hämtas med
instängningsredskap på sillens lekplatser. Större delen av de estniska
skarpsillsfångsterna hämtas i delområdena 28 och 29 under kvartal 1 och 4. Allt
skarpsillsfiske är pelagiskt trålfiske. Landningarna används som livsmedel.

Finland: Pelagisk trålning används för att utnyttja bestånden av sill i den egentliga
Östersjön, Skärgårdshavet, Bottenviken och Finska viken. Endast ett fåtal fartyg
inriktar sig direkt på skarpsill, men skarpsillen är den främsta bifångsten i sillfisket i
Östersjön. Sillfisket bedrivs vanligen med enkeltrål. Finland använder alla landningar
av skarpsill och 60–70 % landningarna av sill till djurfoder.

Tyskland: Den tyska sillfiskeflottan i Östersjön består av två segment: en kustflotta
med fartyg <12 m och en kutterflotta med fartyg ≥12 m. Den tyska
skarpsillfiskeflottan i Östersjön består huvudsakligen av en kutterflotta med fartyg
≥12 m. Landningarna används som livsmedel.

Lettland: Omkring 85 % av de totala lettiska sillfångsterna tas med trål och 15 %
med instängningsredskap. Den lettiska sillflottan fiskar i Rigabukten (den östra
delen av delområde 28) och i delområdena 26 och 28.2 i den egentliga Östersjön. I
Rigabukten finns en trålflotta och en flotta som använder instängningsredskap.
Trålfisket är inriktat på sill och landningarna innehåller små bifångster av skarpsill.
I februari 2011 var 58 trålare och totalt 84 fartyg med en total längd som översteg 24 meter registrerade för
Danmark i GD Mares register över fartygsflottan. Sammanlagt 46 fartyg hade år 2010 licenser för att bedriva
industriellt fiske inom ramen för systemet med individuella överförbara kvotandelar.
I februari 2011 hade 33 trålare svenska licenser för fiske av sill och skarpsill.
28
Industriellt fiske i Östersjön
Fisket
med
instängningsredskap
är
inriktat
på
lekande
sill.
Antalet
instängningsredskap har begränsats och antalet nät har varit ganska stabilt sedan
mitten av 1990-talet. Vid sillfisket i den egentliga Östersjön används trålar och
antalet instängningsredskap är minimalt. Fiske med inriktning på sill är förbjudet
sedan 2002 och bifångsterna av sill i skarpsillsfisket har begränsats till 5 %.
Skarpsillsflottan verkar i delområdena 26 och 28.2. Skarpsillen fångas med
pelagiska trålar året om, med lägre intensitet på sommaren. Landningarna används
som livsmedel.

Litauen: Trålfiske, främst inriktat på torsk och skarpsill. Alla litauiska fångster av
sill och skarpsill tas i delområde 26 och landas i litauiska hamnar. Landningarna
används som livsmedel.

Polen: Flottan består till största delen (36 %) av pelagiska trålare med en längd
som överstiger 24 meter, sett till tonnage och motorstyrka. Dessa fartyg fångar
huvudsakligen skarpsill och sill. Över 90 % av skarpsillen fiskas av pelagiska trålare
som är över 24 meter långa. Samma flotta fiskar också sill. Under perioden 2004–
2007 svarade pelagiska trålare med en längd på 24–40 meter för 80 % av de polska
sillandningarna. Återstoden av fångsterna togs huvudsakligen av små fiskebåtar
med hjälp av fasta nät. Skarpsillsfisket är säsongsbetonat och koncentrerat till det
första halvåret. I juni till november bedriver dessa fartyg ett riktat sillfiske. Polen
har inte rapporterat någon industriell användning av fångsterna.

Ryssland: Den pelagiska trålflottan inriktar sig på skarpsill för livsmedelsändamål.
Landningarna innehåller bifångster av sill (4–25 %). Under sommar och höst inriktar
sig denna flotta på skarpsill som djurfoder och bifångsterna av småsill ökar.
Småfartygsflottan (upp till 29 fartyg) fiskar främst inom gränsen på tolv sjömil och
inriktar sig på sill under perioden oktober–mars. Fiske med bottengarn förekommer i
Vistulalagunen och i den östra delen av Finska viken, med inriktning på sill.

Sverige: Det svenska fisket efter sill och skarpsill i Östersjön bedrivs med flottor
som kan indelas i fyra kategorier: 1) Trålare som fångar sill med en minsta
maskstorlek på 32 mm. Dessa fångster används som livsmedel och till
fiskmjöl/fiskolja. 2) Trålare som fångar skarpsill med en minsta maskstorlek på
16 mm. Landningarna används delvis som livsmedel, men främst för industriella
ändamål. Sill är en bifångst vid detta fiske. 3) Kustfiske efter sill med nät. Dessa
fångster används som livsmedel. 4) Fiske med snörpvad nära kusterna efter lekande
sill under årets andra kvartal. Dessa fångster används också som livsmedel. Största
delen av de svenska landningarna av sill och skarpsill från Östersjön tas av
pelagiska trålar. Bottentrålar används också för sill. Nätfiske efter sill har lokal
betydelse för kustfisket, särskilt i norra Östersjön.
29
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
30
Industriellt fiske i Östersjön
3. DE PELAGISKA BESTÅNDENS TILLSTÅND
VIKTIGA SLUTSATSER

Skarpsillen: Lekbeståndets biomassa (SSB) har minskat från en historiskt hög nivå
under slutet av 1990-talet och uppskattades ligga kring det långsiktiga genomsnittet
2009. Fiskedödligheten ökade till 0,54, vilket är över försiktighetsnivån, 2009.
Årsklass 2008 tros vara stark och årsklass 2009 förväntas vara något under
genomsnittet. Interaktionen med torskbeståndet gör att det inte är meningsfullt
med ett MSY-mål i biomassetermer för långsiktiga överväganden.

Sillen i västra Östersjön: SSB har minskat under de senaste åren. Fiskedödligheten
har ökat och ligger klart över målet FMSY. Återhämtningen är dålig (2004–2008).

Sillen i centrala Östersjön: Den lilla ökningen i SSB efter 2001 berodde främst på
minskad fiskedödlighet och den senaste starka årsklassen 2002. Fiskedödligheten
ligger omkring F0.1, ett mål som ofta används som närmevärde för FMSY för pelagiska
arter. Nedgången i SSB mellan 1980 och 2000 berodde delvis på att
genomsnittsvikten i varje åldersklass minskade, sannolikt på grund av en förändrad
artsammansättning hos djurplanktonet (födan) och ökad konkurrens om födan
mellan sill och skarpsill.

Sillen i Bottenhavet: Fiskedödligheten är låg i förhållande till referenspunkterna i
enlighet med försiktighetslinjen och understiger F0.1. SSB är hög jämfört med
historiska data och tycks stiga.
3.1.
Skarpsill i Östersjön (delområdena 22–32)
Skarpsillen finns huvudsakligen ute på öppet hav i hela Östersjön. Emellertid finns det höga
koncentrationer av nollårig fisk i kustområdena (i synnerhet i bräckt vatten), främst på
hösten och under det första kvartalet. I samma områden och under samma säsong finns
det också stora koncentrationer av ungsill. Under året uppträder blandade stim med sill och
skarpsill mycket ofta både ute till havs och i kustområdena.
Återhämtningen av skarpsillsbeståndet är beroende av miljöförhållandena och skarpsillens
biomassa är avhängig av torskbeståndets storlek, genom samverkan mellan rovfisk och
byte. Skarpsillens biomassa var låg på 1980-talet när torskbeståndet var stort. På grund av
att torskens biomassa minskade och omständigheterna var gynnsamma för återhämtning
av skarpsillsbestånden blev dessa rekordstora på 1990-talet. Detta fick till följd att
skarpsillens vikt minskade betydligt (densitetsberoende effekt). 2010 medförde torskens
ökade biomassa att predationstrycket på skarpsillen steg, vilket tillsammans med de
relativt stora fångsterna i sin tur har fått skarpsillens biomassa att minska. Dagens nivå
motsvarar ungefär det långsiktiga genomsnittet. I och med att torskens biomassa fortsätter
att öka förväntas skarpsillsbeståndet minska ännu mer.

Fisket
Huvuddelen av skarpsillsfångsterna hämtas med pelagiska enkel- och partrålar med en
maskstorlek på 16 mm i lyftet. Dessutom bedrivs fiske med bottentrål efter skarpsill i vissa
delar av Östersjön. Skarpsillsfisket bedrivs året om och den huvudsakliga fiskesäsongen
infaller under det första halvåret, även om isen begränsar möjligheterna att fiska i den
norra delen av Östersjön. Större delen av skarpsillslandningarna, däribland de som används
för industriella ändamål, kommer från delområdena 25–29 (öppet hav): omkring 85 % av
31
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
landningarna 2009. Cirka 9 % av dessa härrörde från Finska viken och hämtades av
Estland för livsmedelsändamål.
Skarpsillen i Östersjön fiskas av två slags flottor - små kuttrar (17–24 m längd) med
motorstyrkor på upp till 300 hp, och av medelstora kuttrar (25–27 m oal) med
motorstyrkor på upp till 570 hp. I en del länder används en tredje typ av fartyg för
skarpsillsfiske, nämligen stora fartyg – över 40 meters längd med en genomsnittlig
motorstyrka på 1 050 hp. De använder trålar med höga vertikala öppningar och fiskar i
områden där djupet överstiger 50 meter. Enligt nationella bestämmelser (t.ex. i Ryssland)
måste de använda maskiner som sorterar ut sillen från skarpsillen. Den här flottan riktar in
sig på skarpsill för livsmedelsändamål under de första och andra kvartalen. Under
sommaren inriktar sig denna flotta på skarpsill som djurfoder och bifångsterna av småsill
ökar.
Andelen skarpsill som kastas överbord är försumbar.
Tabell 12. Skarpsill i Östersjön, delområdena 22-32. Landningar per land (ton).
ÅR
DANMARK
ESTLAND
FINLAND
TYSKLAN
D
LETTLAND
LITAUEN
POLEN
RYSSLAN
D
SVERIGE
SUMMA
1992
24,3
4,1
1,8
0,6
17,4
3,3
28,3
8,1
54,2
142,1
1993
18,4
5,8
1,7
0,6
12,6
3,3
31,8
11,2
92,7
178,1
1994
60,6
9,6
1,9
0,3
20,1
2,3
41,2
17,6
135,2
288,8
1995
64,1
13,1
5,2
0,2
24,4
2,9
44,4
14,8
143,7
312,6
1996
109,1
21,1
17,4
0,2
34,2
10,2
72,4
18,2
158,2
441
1997
137,4
38,9
24,4
0,4
49,3
4,8
99,9
22,4
151,9
529,4
1998
91,8
32,3
25,7
4,6
44,9
4,5
55,1
20,9
191,1
470,8
1999
90,2
33,2
18,9
0,2
42,8
2,3
66,3
31,5
137,3
422,6
2000
51,5
39,4
20,2
0
46,2
1,7
79,2
30,4
120,6
389,1
2001
39,7
37,5
15,4
0,8
42,8
3
85,8
32
85,4
342,2
2002
42
41,3
17,2
1
47,5
2,8
81,2
32,9
77,3
343,2
2003
32
29,2
9
18
41,7
2,2
84,1
28,7
63,4
308,3
2004
44,3
30,2
16,6
28,5
52,4
1,6
96,7
25,1
78,3
373,7
2005
46,5
49,8
17,9
29
64,7
8,6
71,4
29,7
87,8
405,2
2006
42,1
46,8
19
30,8
54,6
7,5
54,3
28,2
68,7
352,1
2007
37,6
51
24,6
30,8
60,5
20,3
58,7
24,8
80,7
388,9
2008
45,9
48,6
24,3
30,4
57,2
18,7
53,3
21
81,1
380,5
2009
59,7
47,3
23,1
26,3
49,5
18,8
81,9
25,2
75,3
407,1
Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 7.1
Hela den tillåtna totalfångst på 379 955 ton som fastställdes för EU 2009 utnyttjades, till
skillnad mot tidigare år då utnyttjandet var cirka 80 %. Fångsterna ökade för Polen (54 %),
Danmark (30 %) och Ryssland (20 %), medan Finlands och Tysklands skarpsillsfångster
minskade med 13 %. Tidigare utnyttjade de flesta länderna inte sina tillåtna totalfångster
för skarpsill helt. Däremot utnyttjade de sina sillkvoter till fullo, och detta skapade starka
incitament till att felaktigt rapportera sill som skarpsill. Delområdena 28 och 26 dominerade
32
Industriellt fiske i Östersjön
fångsterna (29 respektive 26 %). Andra viktiga områden var delområdena 25 och 29, med
13 % andel av skarpsillsfångsterna vardera. Tabell 12 visar fångststatistik per land. I
figur 8 visas tidsserien för de totala landningarna. Sverige hade den största andelen av
detta bestånd. Polen har ökat sitt fiske i skarpsillsbeståndet under de senaste åren.
Omkring hälften av den totala fångsten landas för produktion av fiskmjöl och fiskolja.

Beståndets tillstånd
I figur 8 visas beståndsindikatorer för skarpsillsbeståndet. Dessa indikatorer är landningar,
fiskedödlighet, återhämtning och lekbeståndets biomassa (SSB). Lekbeståndets biomassa
(SSB) har minskat från en historiskt hög nivå under slutet av 1990-talet och uppskattades
ligga kring det långsiktiga genomsnittet 2009. 2009 ökade fiskedödligeheten till 0,54, vilket
är det näst högsta värde som har registrerats för detta bestånd och överstiger
försiktighetsnivån. Årsklass 2008 tros vara stark och årsklass 2009 förväntas vara något
under genomsnittet.
Interaktionen med torskbeståndet gör att det inte är meningsfullt med ett MSY-mål i
biomassetermer för långsiktiga överväganden. Fiskedödligheten överstiger Fpa men är lägre
än F0.1. Hela populationsdynamiken kan emellertid förändras om torskbestånden ökar
betydligt (särskilt beståndet i den östra delen av Östersjön).
Figur 8: Skarpsill i Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd.
Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010)
Förklaring:
Landningar
Återhämtning (år 1)
Fiskedödlighet
Lekbeståndets biomassa
3.2.
Sill i västra Östersjön (delområdena 22–24)
I västra Östersjön leker sillen på våren och reproducerar sig i området omkring Rügen och i
Mecklenburgbukten. Vårlekande fisk i västra Östersjön (WBSS) leker framför allt i
Greifswalder Bodden vid Rügen (och kallas därför också Rügensill). All vårlekande sill i den
östra delen av Nordsjön (område IVa,b öst), Skagerrak-Kattegatt (område IIIa) och västra
delen av Östersjön (delområdena 22, 23 och 24) betraktas som ett bestånd. Migrationen
visas i figur 9.
33
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Figur 9:
Migrationsmönster för sill i västra Östersjön
60 °N
Norway
Summer
Feeding
59 °N
Summer
Feeding
58 °N
Sweden
2
Skagerrak
3+
Kattegat
57 °N
Summer
Feeding
Denmark
56 °N
OverWintering
North Sea
1
55 °N
Nursery
Area
54 °N
0
100
Spawning
Grounds
(Spring)
200 km
53 °N
Germany
4 °E
6 °E
8 °E
10 °E
12 °E
14 °E
16 °E
Källa: Bygger på Payne et al. (2009)
I den västra delen av Östersjön fångas nästan enbart WBSS (även om ett fåtal höstlekande
fiskar har observerats). Merparten WBSS i åldersgrupp 2+ migrerar dock ut ur området
under det andra kvartalet för att söka föda i Skagerrak–Kattegatt och i Nordsjön, och
kommer tillbaka till västra Östersjön för att leka under det första kvartalet.
Sill som fångas i Skagerrak–Kattegatt och i den östra delen av Nordsjön är en blandning av
två bestånd: Höstlekande Nordsjöfisk (NSAS) och WBSS. Området är ett uppväxtområde
för ung NSAS (men det finns också andra uppväxtområden i Nordsjön). WBSS i åldersgrupp
0-1 använder huvudsakligen uppväxtområden i delområdena 22–24 och migrerar sedan till
södra Kattegatt när de når åldersgrupp 1. De största koncentrationerna av WBSS-sill under
juni och juli finns längs den södra kanten av Norskerenna och i Kattegatt, i området öster
om Læsø. Under det tredje kvartalet återfinns stora koncentrationer WBSS i åldersgrupp
2+ i södra Kattegatt och i delområde 23, där de samlas för att övervintra.
I den östra delen av Nordsjön och den västra delen av Skagerrak fångas främst WBSS från
åldersgrupp 2+ och NSAS i åldersgrupp 1-2. De största fångsterna av WBSS i dessa
områden tas under det tredje kvartalet, då lekbeståndet av WBSS äter.

Fisket
Mycket små mängder sill från detta bestånd som fångas i den västra delen av Östersjön
används för industriella ändamål. Det förekommer ett mycket begränsat skarpsillsfiske i
detta område, för livsmedelsändamål. Fram till 2006 fanns det inga särskilda fastställda
TAC för delområdena 22–24. Tabell 13 visar TAC för 2009 och hur de fördelade sig mellan
länderna.
34
Industriellt fiske i Östersjön
Tabell 13. TAC (ton) för sill i västra Östersjön, delområdena 22-24, 2009. TAC
anges per land.
DELOMRÅDE
22–24
TAC
DANMARK
22 692
FINLAND
3 809
TYSKLAND
2
POLEN
14 994
SVERIGE
3 536
4 835
EG
22 692
Källa: ICES/HAWG (2010)
Tabell 14 visar totala landningar per område från Skagerrak–Kattegatt (område IIIa) och
från västra Östersjön (delområdena 22–24). Dessa fångster inkluderar både sill från
Nordsjön och västra Östersjön. Fångsterna visas uppdelade på småmaskig trål (16 mm
maskor) och silltrål (32 mm). Snörpvadsfångsterna redovisas tillsammans med
32-millimetersfångsterna. Fångsterna från delområdena 22–24 tas vid direkt fiske efter sill.
Större delen av fångsterna hämtas med trål. Tabell 15 visar fångststatistik per land och år.
Figur 10 visar den övergripande trenden för landningarna. Den industriella delen av fisket
är liten för detta bestånd. Tyskland är det land som fiskar mest sill i den västra delen av
Östersjön.
Tabell 14. Landningar av NSAS- och WBSS-sill från Skagerrak-Kattegatt och
västra Östersjön.
ÅR
IIIa
22–24
TOTALT
32 mm trål och
snörpvad
16 mm trål
32 mm trål och
snörpvad
2003
55,7
12,5
40,3
108,5
2004
30,3
22
41,7
93,9
2005
55,4
14,1
43,7
11,3
2006
41,9
9,3
41,9
93
2007
41,6
5,7
40,5
87,7
2008
32,3
5,9
44,1
82,3
2009
34,5
4,3
31
69,9
Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 3.1.2
Det finns två olika sillfisken som utnyttjar detta bestånd med MSC-certifikat:
9
10

Tyskt fiske efter sill i västra Östersjön 9

Svenskt fiske efter sill och skarpsill i västra Östersjön, Skagerrak–Kattegatt och
östra Nordsjön. 10
http://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/western-baltic-spring-spawning-herring
http://www.msc.org/track-a-fishery/in-assessment/north-east-atlantic/sppo-baltic-herring-and-sprats
35
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Tabell 15. Sillandningar (kt) från områden där sill från västra Östersjön
utnyttjas: Skagerrak (SK), Kattegatt (KAT), Öresund och västra
Östersjön.
ÅR
SK
KAT
VÄSTRA ÖSTERSJÖN (DELOMRÅDE 22 OCH 24)
DANMARK
TYSKLAN
D
POLEN
SVERIGE
ÖRESUND (DELOMRÅDE 23)
SUMM
A
DANMARK
SVERIGE
SUMM
A
VÄSTRA
ÖSTERSJ
ÖN
SUMMA
1991
121,5
66,4
25,2
15,8
5,6
19,3
65,9
1,7
2,3
4,0
69,9
1992
166,6
59,9
26,9
15,6
15,5
22,3
80,3
2,9
1,7
4,6
84,9
1993
160,4
45,4
38,0
11,1
11,8
16,2
77,1
3,3
0,7
4,0
81,1
1994
129,0
39,0
39,5
11,4
6,3
7,4
64,6
1,5
0,3
1,8
66,4
1995
10,9
47,7
36,8
13,4
7,3
15,8
73,3
0,9
0,2
1,1
74,4
1996
70,0
44,2
34,4
7,3
6,0
9,0
56,7
0,7
0,3
1,0
57,7
1997
56,0
26,8
30,5
12,8
6,9
14,5
64,7
2,2
0,1
2,3
67,0
1998
65,2
53,6
30,1
9,0
6,5
4,3
49,9
0,4
0,3
0,7
50,6
1999
53,9
32,5
32,5
9,8
5,3
2,6
50,2
0,5
0,1
0,6
50,8
2000
71,5
36,2
32,6
9,3
6,6
4,8
53,3
0,9
0,1
1,0
54,3
2001
47,0
35,0
28,3
11,4
9,3
13,9
62,9
0,6
0,2
0,8
63,7
2002
52,3
25,9
13,1
22,4
10,7
46,2
4,6
4,6
50,8
2003
42,0
26,2
6,1
18,8
4,4
9,4
38,7
2,3
0,2
2,5
41,2
2004
34,1
17,2
7,3
18,5
5,5
9,9
41,2
0,1
0,3
0,4
41,6
2005
48,5
21,1
5,3
21,0
6,3
9,2
41,8
1,8
0,4
2,2
44,0
2006
31,8
19,4
1,4
22,9
5,5
9,6
39,4
1,8
0,7
2,5
41,9
2007
26,9
20,3
2,8
24,6
2,9
7,2
37,5
2,9
2,9
40,4
2008
26,0
12,2
3,1
22,8
5,5
7,0
38,4
5,3
0,3
5,6
44,0
2009
29,7
9,1
2,1
16,0
5,2
4,1
27,4
2,8
0,8
3,6
31,0
Källa: ICES/HAWG (2010), tabell 3.1.1

Beståndets tillstånd
Beståndsindikatorerna för sillbeståndet i den västra delen av Östersjön (landningar,
fiskedödlighet, återhämtning och SSB) redovisas i figur 10. Fiskedödligheten har ökat och
ligger klart över målet FMSY. Återhämtningen är dålig (2004–2008).
36
Industriellt fiske i Östersjön
Figur 10: Sillen i västra Östersjön. Indikatorer på beståndets tillstånd.
Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010), bok 6, avsnitt 6.4.15
Förklaring:
Landningar
Återhämtning (år 0)
Fiskedödlighet
Lekbeståndets biomassa
3.3.
Sillen i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29
och 32)
Sillbeståndet i delområdena 25–29 och 32 (utom Rigabukten) innehåller såväl
snabbväxande (i södra Östersjön) som långsamväxande fiskar (i norra Östersjön).
Beståndet omfattar huvudsakligen vårlekande sill och en liten population höstlekande
fiskar. Vårleken äger rum vid kusten, med en tidsgradient från söder till norr. Efter leken
migrerar sillen till djupa vatten på jakt efter föda. Man har dessutom observerat migration
mellan underområden i Östersjön.

Fisket
Fisket bedrivs med bottentrål och pelagiska trålar samt med nät. Större delen av
fångsterna tas med trål. Sillandningarna används som livsmedel. Det finns emellertid sill i
skarpsillsfångsterna och dessa fångster används för produktion av fiskmjöl och fiskolja
(främst i Danmark och Sverige). I tabell 16 visas landningsstatistik per land sedan 1992.
Figur 11 visar de övergripande landningstrenderna, med en stadig minskning fram till
ungefär 2004. Sverige tar mer än 35 % av den totala fångsten och statistiken visar främst
landningar avsedda som livsmedel. Mer än hälften av de finska fångsterna används som
djurfoder.
De rapporterade landningarna har varit klart under TAC under perioden 1992–2002.
Därefter har de legat närmare TAC, vilket kan ha gett incitament till att felaktigt rapportera
sill som skarpsill. I vilken utsträckning sådan felaktig rapportering har ägt rum är inte känt.
Den senaste tidens trend att förflytta fiskeansträngningen norrut leder till stora fångster
med små exemplar.
37
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Tabell 16. Sill i centrala Östersjön (delområdena 25–27, 28.2, 29 och 32).
Landningar per land (ton).
ÅR
DANMARK
ESTLAND
FINLAND
TYSKLAN
D
LETTLA
ND
LITAUEN
POLEN
RYSSLAN
D
SVERIGE
SUMMA
1992
8,1
22,3
30
0
12,5
4,6
39,2
29,5
43
189,2
1993
8,9
25,4
32,3
0
9,6
3
41,1
21,6
66,4
208,3
1994
11,3
26,3
38,2
3,7
9,8
4,9
46,1
16,7
61,6
218,6
1995
11,4
30,7
31,4
0
9,3
3,6
38,7
17
47,2
189,3
1996
12,1
35,9
31,5
0
11,6
4,2
30,7
14,6
25,9
166,7
1997
9,4
42,6
23,7
0
10,1
3,3
26,2
12,5
44,1
172
1998
13,9
34
24,8
0
10
2,4
19,3
10,5
71
185,9
1999
6,2
35,4
17,9
0
8,3
2,3
18,1
12,7
48,9
148,7
2000
15,8
30,1
23,3
0
6,7
2,2
23,1
14,8
60,2
175,1
2001
15,8
27,4
26,1
0
5,2
1,6
28,4
15,8
29,8
150,2
2002
4,6
21
25,7
0,3
3,9
2,5
28,5
14,2
29,4
129,1
2003
5,3
13,3
14,7
3,9
3,1
2,1
26,3
13,4
31,8
113,8
2004
0,2
10,9
14,5
4,3
2,7
1,8
22,8
6,5
29,3
93
2005
3,1
10,8
6,4
3,7
2
0,7
18,5
7
39,4
91,6
2006
0,1
13,4
9,6
3,2
3
1,2
16,8
7,6
55,3
110,4
2007
1,4
14
13,9
1,7
3,2
3,5
19,8
8,8
49,9
116
2008
1,2
21,6
19,1
3,4
3,5
1,7
13,3
8,6
53,7
126,2
2009
1,5
19,9
23,3
1,3
4,1
3,6
18,4
11,8
50,2
134,1
Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.2.1

Beståndets tillstånd
Den lilla ökningen i SSB efter 2001 (figur 11) berodde främst på minskad fiskedödlighet och
den senaste starka årsklassen 2002. Någon starkare årsklass har inte observerats sedan
dess.
Nedgången i SSB mellan 1980 och 2000 berodde delvis på att genomsnittsvikten i varje
åldersklass minskade. Skälet var sannolikt en förändrad artsammansättning hos
djurplanktonet (födan) och ökad konkurrens om födan mellan sill och skarpsill. Sillens
medelvikt har stabiliserats sedan i slutet av 1990-talet, men är fortsatt låg.
Sillbeståndet bör sättas i relation till torsk- och skarpsillbeståndens utveckling. Om
torskbeståndet fortsätter att öka ökar också torskens predation på sillen. Dödligheten till
följd av torskpredation ökar när skarpsillbeståndet minskar, eftersom torskens relativa
predation på sill då troligen ökar. Fiskedödligheten har varit högre än Fpa sedan 2005. Den
senaste starka årsklassen i detta bestånd var årsklass 2002. Fiskedödligheten ligger
omkring F0.1, ett mål som ofta används som närmevärde för FMSY för pelagiska arter.
38
Industriellt fiske i Östersjön
Figur 11:
Sill i centrala Östersjön. Delområdena 25–27,28.2, 29 och 32.
Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010), bok 8, avsnitt 8.4.4
Förklaring:
Landningar
Återhämtning (år 1)
Fiskedödlighet
Lekbeståndets biomassa
3.4.
Sillen i Rigabukten (delområde 28.1)
Detta bestånd utnyttjas av Estland och Lettland, och fångsterna används som livsmedel.
Sillen i Rigabukten är en separat population Östersjösill (Clupea harengus membras). Den
är en långsamväxande sill med en av de kortaste längderna och lägsta vikterna för
fullvuxen fisk i Östersjön. Därmed skiljer den sig betydligt från de närliggande sillbestånden
i den egentliga Östersjön (delområdena 25–29). Skillnaderna i otolitstruktur ligger till grund
för uppdelningen av sillen i olika populationer. Det är bara en liten del av de äldre sillarna
som lämnar bukten efter leksäsongen under sommar–höst, och dessa sillar återvänder dit.
De migrerande fiskarna håller sig huvudsakligen i området kring Irbesundet i
delområde 28.

Fisket
Sillfisket i Rigabukten bedrivs av Estland och Lettland, med både trålar och
instängningsredskap. I Rigabukten fångas lokal sill från bukten samt sill från öppna havet
som kommer in i bukten för att leka. Den lettiska flottan tar också sill från Rigabukten
utanför bukten, i delområde 28.2 (510 ton 2005, 398 ton 2006, 125 ton 2007, 144 ton
2008 och 112 ton 2009). Tabell 17 visar landningsstatistik per land och år. Det finns inget
industriellt fiske som utnyttjar detta bestånd.
39
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Tabell 17. Landningar (ton) av sill från Rigabukten.
ÅR
ESTLAND
LETTLA
ND
EJ RAPPORTERADE
LANDNINGAR
SUMMA
1991
7 420
13 481
-
20 901
1992
9 742
14 204
-
23 946
1993
9 537
13 554
3 446
26 537
1994
9 636
14 050
3 512
27 198
1995
16 008
17 016
3 401
36 425
1996
11 788
17 362
3 473
32 623
1997
15 819
21 116
4 223
41 158
1998
11 313
16 125
3 225
30 663
1999
10 245
20 511
3 077
33 833
2000
12 514
21 624
3 244
37 382
2001
14 311
22 775
3 416
40 502
2002
16 962
22 441
3 366
42 769
2003
19 647
21 780
3 267
44 694
2004
18 218
20 903
3 136
42 257
2005
11 213
19 741
2 961
33 915
2006
11 924
19 186
2 878
33 988
2007
12 764
19 425
2 914
35 103
2008
15 877
19 290
1 929
37 096
2009
17 167
19 069
1 907
38 143
Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.3.1a

Beståndets tillstånd
I figur 12 visas beståndsindikatorer för sillbeståndet i Rigabukten. Dessa indikatorer är
landningar, fiskedödlighet, återhämtning och SSB. Till följd av hög återhämtning ökade SSB
i slutet av 1980-talet och beräknas för närvarande ligga över det långsiktiga genomsnittet.
Fiskedödligheten fluktuerar kring FMSY och SSB är hög.
40
Industriellt fiske i Östersjön
Figur 12: Sill i Rigabukten. Indikatorer på beståndets tillstånd.
Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010), bok 8, avsnitt 8.4.4
Förklaring:
Landningar
Återhämtning (år 1)
Fiskedödlighet
Lekbeståndets biomassa
3.5.
Sillen i Bottenhavet (delområde 30)
Det finns två vårlekande populationer kustsill i Bottenhavet (delområde 30), en längs
västkusten och en längs östkusten. Det höstlekande beståndet är mycket litet.
Migrationsmönstret är ungefär detsamma på båda sidorna av Bottenhavet. Överlappningen
mellan de två populationerna gör att dessa sillar bör bedömas tillsammans.

Fisket
Beståndet utnyttjas främst av Finland, som använder 60–70 % av landningarna till
djurfoder (pälsproduktion) och vattenbruk. Det finns ingen produktion av fiskmjöl och
fiskolja i Finland.
De tre största flottorna som fiskar sill i Bottenhavet bedriver pelagisk trålning (enkel- och
partrålar), fiske med bottentrål och fiske med instängningsredskap (lekande sill). I
genomsnitt tas 95 % av totalfångsten med trål. Fisket med instängningsredskap är av
mindre betydelse och det småskaliga nätfisket har lokal betydelse i svenska kustområden.
Större och mer effektiva trålar infördes på 1990-talet. Inom det finska trålfisket används
ofta samma trål för både pelagisk trålning och fiske med bottentrål. Bifångsterna av
skarpsill vid sillfiske är små i ICES delområden 30 och 31 och andelen fisk som kastas
överbord är mycket liten. De små bifångsterna av skarpsill/blandade landningarna av sill
och skarpsill kommer huvudsakligen från södra Bottenhavet.
2009 kom 46 % av de finska landningarna från pelagisk trålning, 48 % från fiske med
bottentrål, 5 % från fiske med instängningsredskap och 0,2 % från nät. Den svenska delen
41
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
av fisket är mycket mindre och har en annan sammansättning. 2009 kom 27 % av de
svenska landningarna från pelagisk trålning, 53 % från fiske med bottentrål och 19 % från
nät. Fångster per land visas i tabell 18.
Tabell 18.
Sill delområde 20 (Bottenhavet). Landningar per land (ton).
ÅR
FINLAND
SVERIGE
SUMMA
1991
23 219
3 000
26 219
1992
35 610
3 700
39 310
1993
36 600
3 579
40 179
1994
53 860
2 520
56 380
1995
58 806
2 280
61 086
1996
54 372
1 737
56 109
1997
63 532
1 995
65 527
1998
54 115
2 777
56 892
1999
60 483
1 862
62 345
2000
54 886
1 374
56 261
2001
52 987
1 997
54 984
2002
46 315
3 903
50 218
2003
45 932
3 707
49 638
2004
50 236
5 214
55 450
2005
55 422
2 520
57 942
2006
66 962
1 403
68 365
2007
72 116
3 317
75 432
2008
61 756
3 674
65 430
2009
64 881*
3 992
68 873
* preliminär siffra
Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.2.1

Beståndets tillstånd
I figur 13 visas beståndsindikatorer för sillbeståndet i Bottenhavet (landningar,
fiskedödlighet, återhämtning och SSB). Några referenspunkter för MSY-målet har inte
fastställts för detta bestånd. Fiskedödligheten är låg i förhållande till referenspunkterna i
enlighet med försiktighetslinjen och understiger F0.1 som ofta används som närmevärde för
FMSY. SSB är hög jämfört med historiska data och tycks stiga.
42
Industriellt fiske i Östersjön
Figur 13: Sill i Bottenhavet (delområde 30). Indikatorer på beståndets tillstånd.
Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010), bok 8, avsnitt 8.4.6
Förklaring:
Landningar
Återhämtning (år 0)
Fiskedödlighet
Lekbeståndets biomassa
3.6.
Sillen i Bottenviken (delområde 31)
Denna vårlekande sill kan indelas i olika lekgrupper. Det höstlekande beståndet är mycket
litet. Det förekommer att bestånden i Bottenviken och Bottenhavet blandas, men eftersom
de årliga mängderna är små har detta mindre betydelse. Migrationsmönstret är detsamma
på båda sidorna av Bottenviken och ser exakt likadana ut. Migration för att hitta föda
förekommer främst inom Bottenviken. Det finns ett visst utbyte mellan de svenska och
finska kustpopulationerna, i synnerhet i närheten av Kvarken.

Fisket
Finland tar cirka 90 % av den totala fångsten från detta bestånd. Landningarna används
som djurfoder och i vattenbruket. Huvuddelen av totalfångsten hämtas med trål. De totala
trålfångsterna och fiskesäsongens längd varierar med vinterns ankomst och istäcket under
hösten. Bifångsterna av skarpsill i sillfisket är praktiskt taget obefintliga, eftersom skarpsill
endast sporadiskt finns i delområde 31.
De tre största flottorna som fiskar sill i Bottenviken bedriver pelagisk trålning, fiske med
bottentrål (enkel- och partrålar) och fiske med instängningsredskap (lekande sill). Alla
flottornas fiskeansträngning har minskat.
Inom det finska fisket används ofta samma trål för både pelagisk trålning och fiske med
bottentrål. Trålarna är mindre i Bottenviken än Bottenhavet och har inte förändrats med
tiden. Fiske med bottentrål är det viktigaste fisket i Bottenviken och svarar för ungefär
två tredjedelar av de finska sillfångsterna. Det pelagiska fisket tar 22 % och fisket med
instängningsredskap 12 % av de finska fångsterna, medan siklöjetrålar tar 87 % och nät
13 % av de svenska fångsterna.
43
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
Finland tar större delen, cirka 90 %, av den totala fångsten. Generellt sett minskade
landningarna från i slutet av 1980-talet till omkring 2000. Under det senaste decenniet har
fångsterna varierat på en låg nivå. Antalet fiskare i området har minskat, liksom det
småskaliga fisket i de finska kustområdena. Tabell 19 visar fångststatistik per land.
Tabell 19. Sillen i Bottenviken Landningar per land (ton).
ÅR
FINLAND
SVERIGE
SUMMA
1991
6 800
400
7 200
1992
6 900
400
7 300
1993
8 752
383
9 135
1994
5 195
411
5 606
1995
3 898
563
4 461
1996
5 080
114
5 194
1997
4 195
86
4 281
1998
5 358
224
5 582
1999
3 909
248
4 157
2000
2 479
113
2 592
2001
2 755
67
2 822
2002
3 532
219
3 750
2003
3 855
150
4 004
2004
5 831
142
5 973
2005
4 800
169
4 970
2006
2 684
269
2 954
2007
2 992
253
3 245
2008
2 309
175
2 484
2009
2 166
209
2 375
Källa: ICES/WGBFAS (2010), tabell 6.2.1

Beståndets tillstånd
Det finns inte tillräckligt med information för att bedöma trenderna för beståndet. Därför är
beståndets tillstånd inte känt. Fångsterna per ansträngningsenhet i det kommersiella fisket
är stabila.
44
Industriellt fiske i Östersjön
4. AVSLUTANDE KOMMENTARER
VIKTIGA SLUTSATSER

Det pelagiska fisket i Östersjön som helhet är väl dokumenterat.

Andelen fisk som kastas överbord är liten i det pelagiska fisket.

IUU-fisket har inte dokumenterats som något stort problem.

Trenderna för mängderna i de pelagiska bestånden i Östersjön varierar mellan olika
bestånd och domineras inte alltid av förändringar i fisket.

Fiskedödligheten beräknas sammantagen för allt fiske som utnyttjar ett bestånd och
ICES tillhandahåller inte några uppgifter om fiskedödlighet speciellt för de
industriella fiskeflottorna i Östersjön. Kvalitativa bedömningar av fångstdata visar
dock att det industriella fisket (fiskmjöl och fiskolja) särskilt påverkar
skarpsillbeståndet och att fisket för djurfoderändamål särskilt påverkar sillbestånden
i Bottenhavet och Bottenviken. Vidare påverkar det industriella fisket i viss mån
sillbeståndet i centrala Östersjön.

Generellt sett utnyttjas sillen och skarpsillen i Östersjön på omkring eller något över
MSY-nivån.

Mängden skarpsill varierar och är beroende av miljön, torskpredationen och
fisketrycket.

Den fiskedödlighet som Danmark och Sverige genererar i skarpsillbeståndet
domineras av utnyttjande för industriella ändamål (fiskmjöl och fiskolja). Detta
gäller i mycket mindre utsträckning för sillbeståndet. Således beror fiskedödligheten
för skarpsill till stor del på marknaden för fiskmjöl och fiskolja.

All skarpsill som landas i Finland och 60–70 % av sillen från den norra delen av
centrala Östersjön och Bottenhavet/Bottenviken används som djurfoder
(delområdena 29–32). Trycket på dessa bestånd styrs av efterfrågan på djurfoder.

Uppenbarligen finns det ingen livsmedelsmarknad för den skarpsill som kan fångas
inom hållbara gränser i Danmark, Finland och Sverige. Däremot finns det en stor
marknad för skarpsill som livsmedel i länderna i Östeuropa. Den här studien
innehåller ingen diskussion om huruvida man skulle kunna använda hela
MSY-utbudet av skarpsill som livsmedel. Detta verkar åtminstone inte vara fallet i
Danmark och Sverige.

Sillens maximistorlek minskar längre norrut och är som lägst i Finska viken. Sillen
kan inte anses vara en enhetlig produkt i hela Östersjön.
45
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
4.1.
Uppgifternas kvalitet
Det pelagiska fisket i Östersjön som helhet är väl dokumenterat. Det finns problem med
provtagning av det blandade sill/skarpsillsfisket och artsammansättningen i dessa blandade
landningar är inte närmare känd. Den senaste tidens tillsynsinitiativ har lett till bättre
uppskattningar, men urvalet var fortfarande otillfredsställande 2010. 2011 infördes nya
metoder för att beräkna artsammansättningen i landningarna. De industriella fångsterna i
Danmark klassificerades tidigare på grundval av principen om ”dominerande art”. Sedan
den 1 januari 2011 finns ett stickprovsprogram för kontroll av artsammansättningen.
Andelen fisk som kastas överbord är liten i det pelagiska fisket.
IUU-fisket har inte dokumenterats som något stort problem.
Det är inte obligatoriskt att använda fartygsövervakningssystem (VMS) på små fartyg
(< 15 m oal) De fartyg som landar fisk för industriella ändamål är alla längre än 15 meter
oal och måste därför ha VMS-övervakning.
4.2.
Orsakerna till trenderna för de pelagiska fiskbestånden
Trenderna för mängderna i de pelagiska bestånden i Östersjön varierar mellan olika
bestånd och domineras inte alltid av förändringar i fisket.
Fiskedödligheten beräknas sammantagen för allt fiske som utnyttjar ett bestånd och ICES
tillhandahåller inte några uppgifter om fiskedödlighet speciellt för de industriella
fiskeflottorna. Kvalitativa bedömningar av fångstdata visar dock att det industriella fisket
(fiskmjöl och fiskolja) särskilt påverkar skarpsillbeståndet och att fisket för
djurfoderändamål särskilt påverkar sillbestånden i Bottenhavet och Bottenviken. Vidare
påverkar det industriella fisket i viss mån sillbeståndet i centrala Östersjön.
Generellt sett utnyttjas sillen och skarpsillen i Östersjön på omkring eller något över
MSY-nivån. I tabell 20 sammanfattas tillstånden för sill och skarpsillbestånden i Östersjön
på basis av rapporten från ICES rådgivande kommitté 2010. Den viktigaste indikatorn på
beståndens tillstånd är fiskedödligheten.

Skarpsill
Mängden skarpsill varierar och är beroende av miljön, torskpredationen och fisketrycket.
Hur stark årsklassen är beror på miljöförhållandena. Skarpsillbeståndets historia visar att
det har funnits stora variationer i mängd och till och med kollapser som inte enbart kan
förklaras med fiske. Till exempel kollapsade beståndet omkring 1980, då fiskedödligheten
var relativt låg men torskmängderna stora och återhämtningen inte lyckades.
Skarpsillbeståndet började öka från låga nivåer omkring 1900 och är nu stort. Ökningen
beror på en kombination av gynnsamma miljöförhållanden för återhämtning och minskad
torskpredation.
Sedan
omkring
2000
har
fiskedödligheten
fluktuerat
kring
försiktighetsgränserna. MSY-nivån beror på predationstrycket, särskilt av torsk, och i och
med de initiativ som har tagits för att bygga upp torskbestånden igen förväntas
MSY-utnyttjandenivån för skarpsill och kanske sill i västra och centrala Östersjön öka.
46
Industriellt fiske i Östersjön

Sill
Sillen i den västra delen av Östersjön påverkas avsevärt av fisket i den östra delen av
Nordsjön och i Skagerrak/Kattegatt, eftersom denna sill migrerar utanför Östersjön.
Årsklasserna 2004–2008 var svaga, trots hög SSB. Motsvarande dåliga återhämtning av
sillbestånden finns också på andra håll, t.ex. för beståndet i Nordsjön, där den dåliga
återhämtningen har med miljöförhållandena att göra. Som en följd av den dåliga
återhämtningen har SSB minskat, men man kan också konstatera att fiskedödligheten för
hela beståndet är högre än referensnivåerna.
Tabell 20. Bestånden av sill och skarpsill i Östersjön enligt ICES 2010. (FMSY är
exploateringstrycket där beståndet ger maximal långsiktig avkastning,
MSY Btrigger är en låg biomassa som fungerar som en varningssignal
och innebär att det krävs särskilda åtgärder och reducerad
fiskedödlighet).
ART
BESTÅNDETS TILLSTÅND
Fiskedödlighet i
förhållande
till
FMSY
Fiskedödlighet i
förhållande
till
försiktighetsgrä
nserna
Lekbeståndets
biomassa
i
förhållande
till
försiktighetsgrä
nserna
Lekbeståndets
biomassa
i
förhållande till
försiktighetsgrä
nserna
Ej fastställd
Över
Ej fastställd
Ej fastställd
Sill i den västra delen
av Östersjön (22–24)
och i
Skagerrak/Kattegatt
(IIIa)
Över
Ej fastställd
Under
Ej fastställd
Sill i centrala Östersjön
(25–27, 28.2, 29,32)
Över
Över
Ej fastställd
Ej fastställd
Sill i Rigabukten
(28-1)
Över
Över
Över
Ej fastställd
Ej fastställd
Under
Ej fastställd
Ej fastställd
Skarpsill i Östersjön
(22–32)
Sill i Bottenhavet (30)
Sill i Bottenviken (31)
Ingen bedömning
Källa: Rapport från ICES rådgivande kommitté (2010)
SSB för sillen i centrala Östersjön minskade mellan 1980 och 2000 och därefter har
beståndet stabiliserats. Nedgången var resultatet av tillväxtförändringar tillsammans med
att bestånden har förflyttat sig norrut. Fiskedödligheten ökade i ett läge då det
rekommenderades att hålla den på den tidigare nivån omkring MSY-nivån. Detta
påskyndade minskningen. En del av nedgången har dock att göra med den överlag ganska
låga men konstanta återhämtningsnivån för detta bestånd sedan minskningen på
1980-talet.
Sillbestånden i Rigabukten och i Bottenhavet ökade omkring 1990 och har varit stora sedan
dess. Variationer i fiskmängderna och biomassan beror inte bara på utnyttjandetrycket,
utan också på viktiga processer som återhämtning, förändringar i samverkan mellan
rovfiskar/byte, konkurrens om födan med andra arter och miljöfaktorer.
47
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
4.3.
De industriella landningarnas påverkan på trenderna för
bestånden och beståndens tillstånd
Såsom framgår av avsnitt 4.2 är det inte bara fisket som styr de pelagiska beståndens
utveckling. Det industriella fisket är dessutom bara en del av fisket efter de pelagiska
bestånden. Av tabell 8 framgår det att bifångsterna av torsk är små vid detta fiske och att
det endast tycks fångas små mängder torsk vid industriellt fiske.
Sillen i västra delen av Östersjön växer snabbare och blir större än sillen öster om
Bornholm.
Sillens maximistorlek minskar längre norrut och är som lägst i Finska viken. Sillen kan inte
anses vara en enhetlig produkt i hela Östersjön. Så även om det finns efterfrågan på sill
från västra Östersjön är det inte givet att sill från Bottenviken kan ersätta denna sill på
samma marknad.
All skarpsill som landas i Finland och 60–70 % av sillen från den norra delen av centrala
Östersjön och Bottenhavet/Bottenviken används som djurfoder (delområdena 29–32).
Trycket på dessa bestånd styrs av efterfrågan på djurfoder.
Den fiskedödlighet som Danmark och Sverige genererar i skarpsillbeståndet domineras av
utnyttjande för industriella ändamål (fiskmjöl och fiskolja). Detta gäller i mycket mindre
utsträckning för sillbeståndet. Således beror fiskedödligheten för denna skarpsill till stor del
på marknaden för fiskmjöl och fiskolja. Med tanke på prisskillnaden mellan fisk som landas
för industriella ändamål och för livsmedelsändamål finns det ingen livsmedelsmarknad för
den skarpsill som kan fångas inom hållbara gränser i Danmark, Finland och Sverige.
Däremot finns det en stor marknad för skarpsill och sill som livsmedel i länderna i
Östeuropa. Den här studien innehåller ingen diskussion om huruvida man skulle kunna
använda hela MSY-utbudet av skarpsill som livsmedel. Detta verkar åtminstone inte vara
fallet i Danmark, Finland och Sverige.
Avslutningsvis påverkar det industriella fisket, inklusive fisket för djurfoderändamål
utvecklingen av skarpsill- och sillbestånden betydligt, i synnerhet sillbeståndet i centrala
Östersjön (i delområdena 25–29 och 32, utom 28.1) och i Bottenhavet (delområde 30). Det
genererar över hälften av den totala fiskedödligheten i dessa bestånd. Det är inte troligt att
selektiviteten blir bättre om man begränsar eller stänger detta fiske.
48
Industriellt fiske i Östersjön
REFERENSER

Casini M., Lövgren J., Hjelm J., Cardinale M., Molinero J.C., Kornilovs G., 2008. Multi-level
trophic cascades in a heavily exploited open marine ecosystem. Proceedings of the Royal
Society of London, Series B 275, 1793-1801.

Casini M., Hjelm J., Molinero J.C., Lövgren J., Cardinale M., Bartolino V., Belgrano A.,
Kornilovs G., 2009a. Switch in ecosystem functioning triggered by trophic cascades in low
diverse pelagic systems: the Baltic Sea case. GLOBEC International Newsletter 15/1 (April
2009), 38-39, www.globec.org/.

Casini, M., Hjelm J., Molinero J.C., Lövgrena J., Cardinale M., Bartolino V., Belgrano A.,
Kornilovs G., 2009b. Trophic cascades promote threshold-like shifts in pelagic marine
ecosystems, PNAS 106/1, 197-202.

Council of the EU, 2002. Common Fisheries Policy 2002: Council Regulation (EC) No
2371/2002 of 20 December 2002 on the conservation and sustainable exploitation of
fisheries resources under the Common Fisheries Policy.

Council of the EU, 2005. Technical measures for Baltic Sea fisheries 2005, Council
Regulation (EC) No 2187/2005 of 21 December 2005 for the conservation of fishery
resources through technical measures in the Baltic Sea, the Belts and the Sound, amending
Regulation (EC) No 1434/98 and repealing Regulation (EC) No 88/98.

Council of the EU, 2010. TACs 2011, Council Regulation (EU) No 1124/2010 of 29 November
2010 fixing for 2011 the fishing opportunities for certain fish stocks and groups of fish stocks
applicable in the Baltic Sea.

European Commission, 2006. Maximum levels of dioxins, Commission Regulation (EC) No
1881/2006 of 19 December 2006 setting maximum levels for certain contaminants in
foodstuffs.

European Commission, 2007. An Integrated Maritime Policy for the European Union,
COM(2007) 575 final.

European Commission, 2008a. CFP - implementing an ecosystem approach to marine
management, COM(2008) 187 final.

European Commission, 2008b. Marine Strategy Framework Directive (MSFD), Directive
2008/56/EC MSFD, http://ec.europa.eu/environment/water/marine/index_en.htm.

European Commission, 2008c. Maximum levels of dioxins, Commission Regulation (EC) No
565/2008 of 18 June 2008 amending Regulation (EC) No 1881/2006 setting maximum levels
for certain contaminants in foodstuffs as regards the establishment of a maximum level for
dioxins and PCBs in fish liver.

European Parliament study, 2004. The fish meal and fish oil industry - its role in the
Common Fisheries Policy, University of Newcastle upon Tyne and Poseidon Aquatic Resource
Management LTD, European Parliament Fisheries Series, 148 pp.

FAO, 1998. Technical guidelines on responsible fishing no 7, Responsible fish utilization, FAO
Rome, Italy.

Fishmeal Information network, 2007.
49
Utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik
http://www.gafta.com/fin/pdfs/feedsafety/Dioxins%20dlPCBs%20Briefing%20Note%20Autumn%202007.pdf

Graumann G.B., Yula E., 1989. The importance of abiotic and biotic factors in the early
ontogenesis of cod and sprat. Rap. P.-v. Réun. CIEM 190, 207-210.

HELCOM, 2007. Baltic Sea Action Plan, http://www.helcom.fi/BSAP/en_GB/

ICES Advisory report, 2008. Ecosystem Overview for the Baltic Sea, ICES Copenhagen
Denmark.

ICES Advisory Report, 2010. Book 8, ICES, Copenhagen, Denmark.

ICES/SGBYC, 2010. Report of the Study Group on Bycatch of Protected Species (SGBYC), 1–
4 February 2010, Copenhagen, Denmark. ICES CM 2010/ACOM:25, 123 pp.

ICES/HAWG, 2010. Report of the Herring Assessment Working Group for the Area South of
62oN (HAWG), 13-23 March 2010, ICES Headquarters, Copenhagen, Denmark. 688 pp.

ICES/WGBFAS, 2010. Report of the Baltic Fisheries Assessment Working Group (WGBFAS),
15-22 April 2010, ICES Headquarters, Copenhagen, Denmark. 621 pp.

ICES/WGIAB, 2009. Report of the ICES/HELCOM Working Group on Integrated Assessments
of the Baltic Sea (WGIAB), 16–20 March 2009, Rostock, Germany. ICES CM 2009/BCC:02,
81pp.

ICES/WGIAB, 2010. Report of the ICES/HELCOM Working Group on Integrated Assessments
of the Baltic Sea (WGIAB), 19–23 April 2010, Headquarters, Copenhagen, Denmark. 94 pp.

Mackenzie B. R., Köster F. W., 2004. Fish production and climate: sprat in the Baltic Sea.
Ecology 85(3), 784–794.

Miles R.D., Chapman F.A., 2009. The benefits of fish meal in aquaculture diets, University of
Florida paper FA122, http://edis.ifas.ufl.edu/pdffiles/FA/FA12200.pdf.

Official Journal of the European Union, 28.5.2009, Agreement between the European
Community and the Government of the Russian Federation on cooperation in fisheries and
the conservation of the living marine resources in the Baltic Sea, L 129/2.

Österblom H., Hansson S., Larsson U., Hjerne O., Wulff F., Elmgren R., Folke C., 2007.
Human-induced trophic cascades and ecological regime shifts in the Baltic Sea, Ecosystems
DOI: 10.1007/s10021-007-9069-0.

Payne M.R., Clausen L.W., Mosegaard H., 2009. Finding the signal in the noise: objective
data-selection criteria improve the assessment of western Baltic spring-spawning herring,
ICES Journal of Marine Science 66, 1673–1680.

TemaNord, 2010. Feasibility of removal of dioxin and dioxin-like PCB's by intensive fishery of
herring and sprat in the Baltic Sea. TemaNord 2010:534. Nordic Council of Ministers,
Copenhagen.
Chapter 3 on State of the pelagic stocks in the Baltic Sea are summaries of the ICES
Advisory report 2010 and of relevant ICES working group reports. References that are
given in these reports are not repeated.
50
Generaldirektoratet för Intern Politik
Policyavdelning
Struktur- och sammanhållningspolitik
Generaldirektoratet för Intern Politik
Policyavdelning
Struktur- och sammanhållningspolitik
B
B
Jordbruk och landsbygdens utveckling
Kultur och utbildning
Roll
Utredningsavdelningarna är forskningsenheter som ger specialiserad rådgivning
till utskott, interparlamentariska delegationer och andra parlamentariska organ.
Fiskeri
Fiskeri
Regional utveckling
Politikområden
Transport och turism
Jordbruk och landsbygdens utveckling
Kultur och utbildning
Fiskeri
Regional utveckling
Transport och turism
INDUSTRIELLT FISKE
I ÖSTERSJÖN
Handlingar
Besök Europaparlamentets webbplats:
http://www.europarl.europa.eu/studies
Foto: iStock International Inc., Photodisk, Phovoir
MEDDELANDE
ISBN 978-92-823-3426-3
BA-30-11-114-SV-C
SV
DE EN PL
2011