Jennys uppsats - Stockholms universitet

Bilden av kvinnan
bilden av mannen
Om framställningen av kvinnor och män i två svenska magasin, sedd ur ett
genusperspektiv.
Jenny Jägerfeld
Handledare: Ulla Ek
Psykologexamensuppsats
STOCKHOLMS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN
Sammanfattning
I vårt samhälle har mediers definitioner av världen stort inflytande. Här
produceras bl a föreställningar om vad som utgör eller bör utgöra "manligt" och "kvinnligt". Uppsatsens teoretiska referensramen har främst
hämtats från socialkonstruktionistisk och feministisk teori. Syftet med
uppsatsen är att undersöka vilken bild av kvinnor och män som förmedlas i tidningarna Amelia och Café. Detta undersöks genom att studera
vilka män och kvinnor tidningarna väljer att porträttera samt de
egenskaper, känslor och utseendemässiga attribut dessa tillskrivs. Det
framgår tydligt i resultatet att Café och Amelia framställer män och
kvinnor på olika vis. I Café beskrivs män främst i termer av ledaregenskaper eller egenskaper relaterade till makt. Kvinnorna i Café beskrivs
främst med egenskaper relaterade till kärlek och sexualitet, i övrigt beskrivs kvinnorna i liten utsträckning avseende egenskaper. Amelia betonar egenskaper relaterade till omvårdnad och familj i sina kvinnoporträtt. Utseendemässiga attribut är dock den förhärskande kategorin för
såväl Cafés som Amelias kvinnor. Cafés kvinnor beskrivs därtill ofta
som mycket sexuellt tillgängliga, en syn som kan få konsekvenser för
rättsväsendet i främst brottmål, t ex rörande våldtäkt. Båda tidningarna
uppvisar stereotypa föreställningar om könen och bidrar till ett vidmakthållande av könsmaktsordningen.
Nyckelord: genus, media, könsmakt, sexualitet, könsroller
* Ett mycket stort tack till min handledare Ulla Ek som med engagemang, uppmuntran och humor har
guidat mig genom hela uppsatsarbetet.
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING
. . . . . . . . . . . . . . .
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING . . . . . . . . . . . . .
3
INLEDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Uppsatsens syfte
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
TEORETISK REFERENSRAM OCH TIDIGARE FORSKNING
Utgångspunkter . . . . . . . . . . . . . . . .
Förståelse av kön
. . . . . . . . . . . . . . .
Betydelsen av kön . . . . . . . . . . . . . . .
Könsessentialism och könskonstruktionism . . . . . .
Processperspektiv på kön . . . . . . . . . . . .
Kön, sexualitet och makt . . . . . . . . . . . .
Kritik av MacKinnon och en definition av makt . . . . .
Normer kring kön och sexualitet
. . . . . . . . . .
Hegemoniska normer för kön . . . . . . . . . . .
Könsdikotomisering . . . . . . . . . . . . . .
Den heterosexuella matrisen . . . . . . . . . . .
Könsidentitet och performativitet . . . . . . . . .
Könssystem och den institutionaliserade heterosexualiteten
Naturliggörandet av heterosexualiteten . . . . . . .
Förhållandet mellan kön och samhälle . . . . . . . .
Jämställdhetsproblem eller könsmaktförhållande . . . .
Objekt och subjekt, mannens tolkningsföreträde . . . .
Mannens tolkningsföreträde i dagspressen . . . . . .
Vidmakthållande av maktassymetrier . . . . . . . .
Identifikation . . . . . . . . . . . . . . . .
Homosocialitet
. . . . . . . . . . . . . . .
Kärlek och sexualitet . . . . . . . . . . . . . .
Tre diskurser . . . . . . . . . . . . . . . .
Den manliga driftsdiskursen (The male sexual drive discourse)
I-nöd-och-lust-diskursen (The have/hold discourse) . . .
Den tillåtande diskursen (The permissive discourse) . . .
Bilden av kvinnan, bilden av mannen
. . . . . . . .
3
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. .
. .
. .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
8
9
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
9
9
9
9
10
11
13
14
14
15
15
16
16
17
17
17
18
19
19
20
20
21
21
21
22
22
23
METOD
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Urval . . . . . .
Definitioner av begrepp
Material . . . . .
Procedur
. . . .
Kodning . . . . .
Kvantitativ analys
.
Vetenskaplig ansats .
. .
.
. .
. .
. .
. .
. .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
24
24
24
25
26
27
28
RESULTAT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
29
Bakgrundsfakta rörande tidningarna . . . .
Amelia . . . . . . . . . . . . . .
Amelias upplaga och målgrupp . . . . .
Amelias mål . . . . . . . . . . . .
Den förmedlade bilden av kvinnan och mannen
Café . . . . . . . . . . . . . . .
Cafés bakgrund och upplaga . . . . . .
Målgrupp och den genomsnittlige läsaren . .
Cafés mål . . . . . . . . . . . .
Den förmedlade bilden av kvinnan och mannen
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
29
29
29
29
29
30
30
30
30
30
Beskrivningar av kategorier . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kategorier för attribut . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kategorier för egenskape r . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31
31
31
Porträttens övergripande karakteristika
Mansporträtt i Café . . . . . . .
Vilka män porträtteras? . . . . .
Mannen i texten . . . . . . .
Egenskaperna i texten . . . . .
Mannen i bild . . . . . . . .
Kvinnoporträtt i Café . . . . . .
Vilka kvinnor porträtteras? . . .
Kvinnan i texten . . . . . . .
Egenskaperna i texten . . . . .
Kvinnan i bild . . . . . . . .
Mansporträtt i Amelia . . . . . .
En vag bild . . . . . . . . .
Vilka män porträtteras? . . . . .
Mannen i texten . . . . . . .
Egenskaperna i texten . . . . .
Mannen i bild . . . . . . . .
Kvinnoporträtt i Amelia . . . . .
Vilka kvinnor porträtteras? . . .
Kvinnan i texten . . . . . . .
33
33
33
33
33
34
34
34
34
35
35
35
35
36
36
36
36
37
37
37
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
4
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
24
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Egenskaperna i texten . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Kvinnan i bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Attribut och egenskaper
. . . . . . . .
Attribut . . . . . . . . . . . . . .
Ledaregenskaper eller egenskaper relaterade till
Egenskaper relaterade till omvårdnad och familj
Sociala färdigheter . . . . . . . . . .
Egenskaper relaterade till kärlek och sexualitet
Rena känslo- eller sinnestillstånd . . . . .
Självförtroende och självbild . . . . . . .
Egenskaper relaterade till energi och kreativitet
Uppgiftsrelaterade egenskaper . . . . . .
Kognitiva förmågor och verbala färdigheter . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
38
39
42
43
44
46
48
49
51
52
53
Sammanfattning av resultat . . . . . . . . . . . . . . . . .
Egenskaper och attribut totalt . . . . . . . . . . . . . . . .
53
54
DISKUSSION . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
Metodologiska överväganden
. . .
Begreppsliga överväganden . . . .
Förkroppsligande av publiken
. . .
Erotisering av underordning . . . .
Erotisering av överordning
. . . .
Könsdikotomi . . . . . . . . .
Objekt
. . . . . . . . . . .
En omöjlig bild . . . . . . . . .
Inneboende essens? . . . . . . .
Den tillgängliga kvinnan . . . . .
Identifikation . . . . . . . . .
Den omsorgsmässigt tillgängliga kvinnan
Den potente mannen . . . . . . .
Pornografi? . . . . . . . . . .
Den sociale mannen . . . . . . .
Negativ kvinnlighet . . . . . . .
En underlig bild . . . . . . . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
55
55
55
55
56
57
58
58
59
60
62
63
64
65
65
66
67
LITTERATURFÖRTECKNING . . . . . . . . . . . . . . .
69
5
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
. .
. .
makt
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
. .
38
38
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Inledning
1993 placerade tidningen Café den forna MTV videojockeyn Rebecka de Ruvo på
omslagets första sida. Rebecka var naken och upplagan fördubblades på ett enda
nummer. Det blev inledningen till en kavalkad av kända kvinnor som alla skulle posera
mer eller mindre avklädda – oftast mer – på Cafés framsida. Den nya taktiken skulle
hjälpa tidningen att öka upplagan ytterligare och innan 1993 hade nått sitt slut hade den
ursprungliga upplagan nästintill tredubblats. Tydligt var att en avklädd Emma Sjöberg
eller Vendela Kirsebom bidrog till en mycket bättre ekonomi för tidningens del, än
tidigare omslagsbilder föreställande en allvarlig Jan Guillou eller Ulf Lundell i
skinnväst. Några år senare, 1996, följde konkurrenten Slitz – som tidigare varit en
musiktidning – efter och lanserade sitt nya koncept, som också det bestod i en avklädd
leende kvinna på ett högglansigt omslag. Också Slitz upplaga steg dramatiskt.
De nya manstidningarna gav upphov till en feministisk debatt där det främst var en
yngre generation journalistiskt verksamma kvinnor som reagerade. Dessa producerade en
motkritik på såväl kultur- som debattsidor, men även med antologin Fittstim (Norrman
Skugge & Olsson, 1999) och det feministiska fanzinet Bleck som resultat.
Vad var det då som var så provocerande med de nya manstidningarna? Avklädda
kvinnor hade man ju länge kunnat skåda i porrtidningar? Kanske var det att de avklädda
kvinnorna inte längre var anonymiserade, som i porrtidningarna, utan snarare välkända
programledare, artister eller t o m nyhetsankare. Debatten kom senare snarare att handla
om det moraliskt oriktiga i att som offentlig kvinna (och därigenom en förmodad
förebild) vika ut sig, snarare än producera en tidning där kvinnor viks ut. Kanske var det
även provocerande att Café bröt mot någon slags inofficiell medial överenskommelse för
hur en manstidning bör se ut. I tidningen blandades nämligen ett intimt tilltal om
personliga ting – som man tidigare endast kunnat återfinna i damtidningar – med seriösa
reportage och en slags grabbig sexistisk humor (Hultman, 2000).
Varje nummer av Amelia läses av nära 450 000 människor. Det är mer än någon annan
veckotidning riktad till såväl kvinnor som män i Sverige. Tidningen har sedan
debutnumret 1995 haft en oerhörd medial genomslagskraft, inte minst på grund av den
karismatiska chefredaktören Amelia Adamo, från vilken tidningen fått sitt namn.
Varannan vecka kan man mötas av förstasidesrubriker som "Gå ner 5 kg till 1:a mars!"
"FETTSUGNING! Är det värt pengarna?" eller "Så håller kändisarna vikten. Metoden
som fungerar."
Redan 1963 hävdade Betty Friedan i klassikern The Feminine Mystique att den
kvinnliga veckopressen var ett av de starkaste kulturella uttrycken för en stereotyp
kvinnobild. Titeln, den kvinnliga mystiken, syftade på den lanserade myten om att
kvinnor endast kunde bli "kvinnliga" genom att vårda sitt utseende, vara sexuellt
passiva, ömt vårda (och ge service till) sin familj samt förlita sig på att maken tog tag i
alla beslut utanför hemmet. Det finns dock ett motsatt synsätt på veckopressens funktion
i ett mer feministiskt perspektiv. Utgångspunkten för detta synsätt är de kvinnliga
mediekonsumenternas tolkning av innehållet, samt hur de tillämpar det på sina liv. Textens funktion är alltså inte identisk med det förmedlade budskapet utan beroende av vad
som sker i läsarens medvetande under själva läsningen (Hirdman, 2002).
När jag var tonåring slukade jag tidningar i allmänhet och veckotidningar i synnerhet.
6
Det fanns en lockelse i de avbildade vackra människorna och omsorgsfullt paketerade
skönhetsprodukterna på blanka tidningssidor. Om man hade tur kanske en läppenna
följde med på köpet och man fick lära sig alla olika sätt med vilken pennan kunde
användas. Men ibland var det något i tidningarnas innehåll som gjorde mig illa till mods
eller till och med irriterad, utan att jag riktigt förstod varför. Det var något i alla dessa
förmedlade bilder av kvinnor och män som inte riktigt stämde. Jag tror inte att jag var
och jag vet att jag inte är ensam med min irritation och med föreställningen om att de
bilder som förmedlas av media många gånger är skeva och missvisande, frågan är bara
på vilket sätt. Så vilka bilder förmedlar tidningar av kvinnor och män, egentligen?
Att studera tidningar och deras innehåll är intressant av flera skäl. I vårt samhälle har
mediers definitioner av världen stort inflytande. Medierna kan välja vilka händelser och
människor de vill presentera och på vilket sätt dessa demonstreras. Deras val får stor
inverkan på hur vi betraktar oss själva, andra människor och den egna kulturen. Här produceras föreställningar om världens beskaffenhet men inte minst föreställningar om vad
som utgör eller bör utgöra "manligt" och "kvinnligt" och hur vi ska förstå dessa begrepp i
förhållande till varandra.
En stor del av medieutbudet formas utifrån idéer om vad kvinnor och män kan vara intresserade att läsa, se eller höra om. Publiken delas in i kategorier bestämda av kön,
men även baserade på andra grunder, t ex ålder eller särskilda intressen (även dessa
grunder är dock starkt påverkade av kön) och av mediers idéer om vad dessa kön
innebär (Hirdman, 2002). Detta definierande skapar en produktion av genus där
antaganden om vilka vi är styr innehållet och på vilket sätt det presenteras. Tidningar är
i allmänhet fyllda av idéer och tankar om kvinnor och män och deras relationer till
varandra. Detta gäller i synnerhet tidningar som specifikt riktar sig till något kön,
tidningar som Café och Amelia. Det är tidningarnas berättelser om män och kvinnor och
deras definitioner av vad som är maskulint och feminint, manligt och kvinnligt som är i
fokus i den här uppsatsen.
Arbetet med uppsatsen inleddes med en tanke och en fråga om hur tidningar presenterar
män och kvinnor, samt hur denna presentation påverkar oss. Det var inte självklart att
välja just Amelia och Café och jag funderade även på andra alternativ. Amelia valdes
slutligen dels för att upplagan är så hög och för att den på grund av detta får stor genomslagskraft och dels för att målgruppens åldersspann är relativt brett (25-45 år) vilket jag
antog kunde leda till en mer omväxlande och nyanserad kvinnobild (på så vis att
kvinnor i olika åldrar är i olika skeden av livet). Många tidningar som vänder sig mot en
manlig publik anses utgå från mer individualistiska intressen som t ex jakt och fiske,
datorer eller skidåkning. Jag ville studera en tidning riktad mot män som var mer
allmänt hållen och inte utgår från ett enskilt intresse hos sin publik. De alternativ som
finns på det området idag är Slitz och Café. Då Slitz har högre upplaga än Café var den
mitt första val i likhet med motiveringen för Amelia ovan. Slitz visade sig dock
innehålla alltför explicit objektifierande kvinnoporträtt med fler och mer uttalade pornografiska bilder. Porträtten utgjordes därtill inte av text i någon omfattande mängd. Då
textanalysen var tänkt att utgöra (och även utgör) den huvudsakliga utgångspunkten för
min analys blev detta svårgörligt med Slitz som objekt, vilket lämnade Café som enda
alternativ.
7
Uppsatsens syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken bild av kvinnor och vilken bild av män
som förmedlas i tidningen Amelia och i månadsmagasinet Café. Syftet är även att förstå
hur dessa bilder påverkar oss. Detta undersöks dels genom att studera de män och
kvinnor tidningarna väljer att porträttera och dels genom de egenskaper, känslor och
utseendemässiga attribut de porträtterade tillskrivs. Tanken är även att relatera de förmedlade bilderna till feministisk teori, bland annat teorier om över- och underordning.
Syftet är inte att peka på hur en förändring av den rådande samhällsstrukturen är möjlig.
En ökad medvetenhet om dessa könsrollsmönster innebär ju inte en automatisk
förändring, men kanske kan de bidra till att möjligheterna till förändring ökar.
8
Teoretisk referensram och tidigare forskning
Utgångspunkter
Den här delen fungerar dels som ett sätt att placera arbetet inom en teoretisk
referensram för att på så sätt möjliggöra en förståelse av författarens utgångspunkter och
dels som underlag för diskussion. Den teoretiska referensramen har företrädesvis hämtats
från socialkonstruktionistisk och feministisk teori. Det socialkonstruktionistiska
perspektivet innebär kortfattat att man utgår från att all kunskap om världen är
konstruerad, av språket och av våra föreställningar. Hur vi ser på världen är inte sanning
eller ovedersägliga fakta annat än i begränsad omfattning. Kunskap är alltid skapad,
tolkad och förstådd i ett historiskt, kulturellt och socialt sammanhang (Stainton Rogers
& Stainton Rogers, 2001). Det socialkonstruktionistiska perspektivet kan även omfatta
förståelsen av kön, i vilket fall det benämns könskonstruktionism.
I massmedia i allmänhet – och i veckotidningar eller månadsmagasin specifikt riktade
till män eller kvinnor i synnerhet – är relationen till och uppfattningen om det andra,
men även det egna könet mycket viktig. Föreställningar om relationen mellan könen
samt kärlek och sexualitet genomsyrar medier även i de artiklar eller reportage som inte
explicit behandlar dessa ämnen. Med anledning av detta fokuseras främst olika
förklaringsmodeller om bakgrunden till föreställningar om kön, kärlek och sexualitet i
denna del. Förklaringsmodeller rörande sexualitet har fokuserats på teorier kring
heterosexualitet då denna typ av sexualitet är norm i de studerade tidningarna.
Förståelse av kön
Betydelsen av kön
Feministisk forskning (även kallad genusforskning eller kvinnoforskning) syftar till en
nyanserad förståelse av kön, för att med denna som grund bidra till en ändring av
nuvarande könsrelationer. Det innebär att den feministiska forskningen försöker förstå
vad det betyder att vara kvinna och vad det betyder att vara man. Den feministiska
forskningen definieras inte av sitt forskningsobjekt utan snarare genom sitt
tolkningsperspektiv som kan presenteras som att kön och makt är – och har varit –
förknippade med varandra kulturellt och historiskt. Den feministiska forskningen har satt
relationen mellan kön, sexualitet och makt i fokus och visat hur kvinnors sexualitet
förtrycks och hur sexualitet används för att förtrycka kvinnor, inte minst historiskt.
Sammanhanget mellan kön och makt är komplext och föränderligt, men ändå möjligt att
påvisa. Därför har det varit, och är fortfarande, en huvuduppgift att utveckla empirisk
kunskap om kön och makt, samt metodiska och teoretiska redskap för en sådan analys
(Jeffner, 1996).
Könsessentialism och könskonstruktionism
Inom feministisk teoribildning finns en mängd olika sätt att förhålla sig till kön. Den
huvudsakliga skiljelinjen i dagens könsteoretiska debatt går mellan s k
könsessentialism och könskonstruktionism (ibid, Burr, 1995).
Essentialism definieras som tron på en sann essens, d v s det som är mest oföränderligt
och därför konstitutivt för en given person eller ett ting. Ett slags minsta gemensamma
nämnare som utgör kärnpunkten i något (Fuss, 1989). När man har en essentialistisk
åskådning anser man att människor (och andra företeelser eller ting) har en inneboende
essens eller natur, vilken ofrånkomligen tillhör dem och därför förklarar deras beteende.
9
Beteendet bestäms och ses alltså som en produkt av den inneboende essensen, varför
mäns och kvinnors beteenden skiljer sig åt (Burr, 1995). Inom feministisk teori utformas
essentialism på en rad olika sätt. Tydligast framträder essentialismen i antaganden om
en ren eller ursprunglig kvinnlighet, en kvinnlig essens, bortom det socialas begränsningar och därför obesmittad – fast kanske undertryckt – av en patriarkal ordning.
Essentialismen kan också återfinnas i skildringar av ett slags universellt förtryck av
kvinnan, ett förtryck som antas pågå genom historien och alla kulturer (Fuss, 1989). Att
säga att en människas personlighet helt är bestämd av biologiska faktorer är en ganska
extrem hållning som inte många människor företräder. Däremot finns det många som
menar att biologin utgör en utgångspunkt, men att förutsättningarna för en given person
kan modifieras av omgivningen, t ex under barndomen (Burr, 1995).
Konstruktionismen, som är essentialismens motsats, inriktar sig delvis på att vederlägga
essentialismen och hävdar att essensen själv är en historisk konstruktion.
Konstruktionisterna menar att vi ska anlägga ett kritiskt förhållningssätt mot våra förgivet-tagna uppfattningar om världen och oss själva (ibid). Konstruktionisterna anser att
det som tidigare betraktats som självklara kategorier, t ex begreppet "man" och
begreppet "kvinna" i själva verket är produkter av komplicerade diskursiva praktiker.
Skillnader i fråga om t ex könsorgan existerar visserligen men konstruktionisterna frågar
sig varför just denna skillnad har givits så stor vikt att hela personlighetskategorier
(kvinna/man) har blivit uppbyggda omkring den. Konstruktionister menar att vi lika
gärna kunde ha delat upp människor i kategorier som långa/korta eller människor med
eller utan örsnibb. Så absurda som dessa exemplifierade uppdelningar verkar, så absurd
är dikotomiseringen i två kön, menar de (Burr, 1995). Det är svåröverskådliga sammanvävda processer som skapar alla skenbart "naturliga" eller "givna" objekt. Konstruktionisterna koncentrerar sig alltså främst på produktionen och organisationen av
skillnader, och de förkastar därför tanken att några essentiella eller naturliga faktorer
föregår de sociala bestämningsprocesserna (Fuss, 1989).
Förhållandet mellan det naturliga och det sociala har utgjort den mest polariserade
diskussionen mellan essentialister och konstruktionister. För essentialisten är det sociala
(könet) en produkt av det naturliga (biologiska könet). Det naturliga är en avgörande
utgångspunkt för det sociala. Konstruktionisten menar å andra sidan att det naturliga
konstrueras av det sociala. Könsskillnaderna anses utvecklas som en effekt av det
sociala och är inte något redan existerande fenomen. Medan essentialisten anser att det
naturliga undertrycks av det sociala, hävdar konstruktionisten att det som anses naturligt
produceras av det sociala (Liljeström, 1990).
Essentialisterna och konstruktionisterna skiljer sig även i frågan om synen på kroppen.
För essentialisten är kroppen ett rent, försocialt och fördiskursivt rum. Kroppen är
verklig, tillgänglig och kan direkt tolkas genom sinnena. Essentialisterna betraktar
reproduktionen som ett biologiskt fundament, vilket determinerar konstruktionen av kön.
För konstruktionisten finns kroppen inte där på samma självklara vis. Kroppen anses
bestå av ett nätverk effekter som ständigt blir föremål för ett slags social bestämning.
För konstruktionisten Wittig (i Svalastog, 1998) har inte kroppen någon inneboende
betydelse utan får den betydelse vi tillmäter den. Wittig förstår begreppen kön,
kvinnor, män, kvinnlighet och manlighet som betydelsebärande endast i förhållande
till varandra. Begreppet kvinna finns endast i relation till begreppet man menar Wittig.
Processperspektiv på kön
I boken "Det får da være grenser for kjønn. Voldelig empiri og feministisk teori"
10
presenterar Eva Lundgren (1993) en könsteoretisk strategi där hon tar avstånd från såväl
könsessentialistisk teori som total könsrelativism. Hon försöker i stället ta fasta på
spänningsfältet mellan det föränderliga och det stabila i könsdynamiken och förstår kön i
ett processperspektiv. Det att vara eller bli man respektive kvinna är något som
konstitueras i en livslång interaktionsprocess där aktörerna bland annat konstituerar kön
genom att de förutsätter, skapar, vidareutvecklar, fördjupar och förändrar kulturella
könsnormer. Kön konstitueras på olika sätt på olika arenor. Att vara kvinna och att
vara man är inte nödvändigtvis det samma på en offentlig arena som på en privat, och
inte heller i en hetero- respektive en homosocial sfär.
I det Lundgren kallar könskonstitueringsprocessen samverkar en mängd olika faktorer.
För att kunna studera denna komplexa verklighet har hon utvecklat en del
analysredskap. Som ett av flera analytiska redskap använder Lundgren kulturella
könsnormer. Varje individ har att förhålla sig till dessa, antingen genom att följa dem,
bryta mot dem eller genom att både följa och bryta mot dem, och möjligen också bidra
till att förändra dem. Förhållandet mellan individ och kultur vad gäller könsverkligheten
blir komplex eftersom varje individ hela tiden är engagerad i sitt eget könsskapande och
därmed också i vidmakthållandet av eller förändringen av kulturella könsnormer.
Kön, sexualitet och makt
Inom feministisk teoribildning finns, precis som när det gäller kön, en mängd olika
förhållningssätt till sexualitet. Sexualitet har dock även i stor utsträckning behandlats i
andra sammanhang än inom feministisk teori. Inom den socio-biologiska forskningen har
t ex teorier om evolutionens påverkan på kvinnors och mäns sexuella beteende och
reproduktionens centrala roll för sexualiteten fokuserats. Feministiska teorier kring
sexualitet har växt fram genom en kritisk analys av denna dominerande uppfattning.
Argumentationen hos flera feminister har varit att sexualitet inte existerar utanför de
sociala konstruktionerna varför de sociala inte heller kan skalas bort för att blottlägga en
"naturlig" sexualitet. Frågor om det över huvud taget är möjligt att tänka sig en
sexualitet utanför kulturella maktrelationer har också aktualiserats, liksom frågor om
sexualitet över huvud taget går att skilja från dess förhärskande sociala arrangemang,
det vill säga heterosexualitet, och därmed från könskategorin (Jeffner, 1997).
Den amerikanske feministteoretikern och statsvetaren Catherine MacKinnon (1989) har
studerat förhållandet mellan kön, sexualitet och makt. Hon tolkar sexualitet som en
social konstruktion baserad på mäns makt, definierad av män, påtvingad kvinnor och
som konstituerande för förståelsen av kön. Hon beskriver att den kulturella uppfattningen
om vad sex är har formats efter mannens kropp och kön.
To be clear; what is sexual is what gives a man an erection. Whatever it takes to make the
penis shudder and stiffen with the experience of its potency is what sexuality means
culturally (MacKinnon, 1989 s 137).
Det som får mannens penis erigerad, oavsett vad det är, betraktas kulturellt som
sexuellt. Det manliga tolkningsföreträdet har bl a givit upphov till en fokusering på
penetrationssex, coitus, i den sexuella akten, menar MacKinnon. Ett tydligt exempel på
att sexualiteten definieras av män och bestäms utifrån mäns behov kan bl a vara att
kvinnor mer sällan får orgasm under den sexuella akten än män.
Även Dworkin (i Liljeström, 1990) anser att män, genom sitt tolkningsföreträde, har
makt över sexualitet. Hon menar att män påstår att sexualitetens makt finns i kvinnor,
eftersom erektionen är ofrivillig: mannen reagerar på en stimulans eller eggelse, som
11
han inte kan rå för och därför inte kan hållas ansvarig för, därför att den tillhör hans
"natur". Han reagerar alltså på en kvinnlig provokation. Genom sin makt och den
institutionella heterosexualiteten tvingar han kvinnan att underkasta sig hans definition
av henne som ett sexuellt objekt. Enligt Dworkin tvingar mannen med andra ord kvinnan
att bli den faktor som förorsakar hans erektion.
MacKinnon (1989) menar att den sexuella attraktionen mellan könen bygger på ett
maktförhållande, där det som är feminint och det som är maskulint har erotiserats i
förhållande till varandra, ett maktförhållande som bygger på över- och underordning. Lite
förenklat kan man säga att kvinnor tänder, eller snarare, lär sig att "tända" på det som är
starkt, dominant och maskulint och att män lär sig "tända" på det som är vekt, mjukt
eller feminint.
Erotisering av överordning eller dominans är enligt MacKinnon det som definierar
maskulinitet i förhållande till heterosexualitet och erotisering av underordning
defininerar på samma sätt femininitet. Könsmakten blir naturliggjord och erotiserad i och
genom konstruktionen av heterosexualitet. Makt, definierad som över- och underordning,
konstruerar sexualitet menar MacKinnon och heterosexualitet blir på det här viset en
slags organiseringsprincip för kön. Därför blir också betydelsen av att konstruera könen
som olika, som varandras motpoler avgörande (Jeffner, 1996). Projektet för feministisk
teori bör enligt MacKinnon vara att analysera den rådande maktsituationen för att
synliggöra och förändra den.
Detta befästs också genom Margaret Jackson (i Liljeström, 1990) som har har studerat
sexologi under 1900-talet – framför allt Havelock Ellis, Kinseys samt Masters and
Johnsons skrifter – och påvisat hur den tidiga sexologiska forskningen, med sina
psykologiska och medicinska analysmodeller, strävar efter att legitimera myter om den
manliga sexualiteten, bl a föreställningen om mannens biologiska bestämda sexuella
behov, som antas vara starkare än kvinnans och som måste tillfredsställas. Man har ofta
försökt finna den "naturliga" sexualiteten där det "naturliga" är starkt kopplat till det
"biologiska". Sådan forskning har bidragit till att upprätthålla den dominerande
uppfattningen av heterosexualiteten som given, förutbestämd och naturlig enligt Jackson.
Den sexologiska diskursen har många gånger också skapat en sexualitetsmodell som
utgår från en manlig sexualitet bl a genom att fastslå att enbart coitus helt kan tillfredsställa såväl mannens och kvinnans sexuella drift. Inom denna diskurs universaliseras alltså manlig sexualitet till att tjäna som modell för mänsklig sexualitet (i
enlighet med MacKinnons teorier ovan). Denna sexualitetsmodell uppfattar
heterosexualiteten som den enda "naturliga" formen för sexuella relationer. Samtidigt
avspeglar den värden och uppställer kriterier för manlig dominans och överlägsenhet och
befrämjar på detta sätt männens kontroll över kvinnor. Den sexuella regimens reglering
innebär alltså ett naturliggörande och en erotisering av kvinnoförtrycket, som skymmer
de reella maktrelationerna mellan könen, samtidigt som de bidrar till att bibehålla och
reproducera manlig dominans.
That what is called sexuality is the dynamic of control by which male dominace – in forms
that range from institutional, from a look to rape – eroticizes and defines man and woman,
gender identity and sexual pleasure. It is also that which maintaines and defines male
supremacy as a political system. Male sexual desire is thereby simultaneously created and
serviced, never satisfied once and for all, while male force is romaticized, even sacralized,
potentiated and naturalized, by being submerged into sex itself (MacKinnon, 1989 s 137).
Kön, sexualitet och makt är enligt MacKinnon oupplösligt förbundna med varandra. Det
12
går inte att förstå kön utan att samtidigt förstå konstruktionen av heterosexualitet och det
går inte att förstå konstruktionen av heterosexualitet utan att också förstå mäns våld mot
kvinnor som ett uttryck för makt.
MacKinnon framhåller vikten av att analysera sexualiteten så som den är konstruerad
för att möjligen kunna förändra konstruktionen. Hon gör därför heller inga försök att finna
några ursprungliga orsaker till den maktasymmetri som enligt henne konstituerar
sexualitet. Det är könsmakten, det vill säga mäns överordning och kvinnors underordning
som enligt MacKinnon skapar en sexualitet som i sin tur erotiserar och naturliggör denna
könsmaktsordning och på så vis också konstruerar socialt kön eller genus.
MacKinnon visar i intervjuer med kvinnor om pornografi – det område i vår kultur som
tillhandahåller de mer explicita skildringarna av sexualitet – att pornografi ofta leder till
en kluven känsla hos kvinnor. Mäns tolkningsföreträde inom det sexuella området kan
för kvinnor leda till en känsla av ambivalens i förhållande till den egna lusten. Å ena
sidan kan de intervjuade kvinnorna känna obehag och avsmak inför den objektifiering
eller förnedring de ser i pornografin medan de å den andra samtidigt kan känna sig tända
eller upphetsade. Detta styrks även av Jeffner (1996) och Berg (2000).
Kritik av MacKinnon och en definition av makt
MacKinnons teorier har dock föranlett viss kritik, bland annat har hennes antagande om
att den sexuella relationen och attraktionen mellan män och kvinnor endast handlar om
erotisering av över- och underordning starkt ifrågasatts. Hon har även kritiserats för ett
alltför statiskt synsätt på över- och underordning där kvinnor betraktas som offer för mäns
maktutövning och inte som handlande tänkande varelser som även kan bidra till
förändring av den rådande maktordningen (Jeffner, 1997). Jeffner använder sig istället av
Michael Foucaults maktbegrepp i sin avhandling, då hon anser att detta är mer
dynamiskt. Foucault (1980) ser något annorlunda på makt och sexualitet men menar
även han att sexualiteten inte är någonting i sig utan att den är kulturellt konstituerad,
dels utifrån de möjligheter till lust som vår kropp erbjuder och dels utifrån olika
diskurser som främst är skapade genom olika makt- och kunskapsstrategier. Foucault
förstår alltså sexualitetens konstruktion – det sätt vi ser på sexualiteten i dag – i termer
av makt och kunskap. Han menar att sexualiteten är genomsyrad av maktrelationer och
hans arbete går i första hand ut på att påvisa sambandet mellan sexualitet, makt, klass
och lagar. Foucault definierar makt på följande vis:
Med makt anser jag att man först och främst bör förstå den mångfald av styrkeförhållanden
som är immanenta (som utgör en oskiljbar, organisk del av något, min anmärkning) i det
område där de driver sitt spel och som är grundläggande för ordningen: växelspelet, som
genom kamp och oupphörliga konfrontationer omvandlar dem, förstärker dem, kastar om
dem; stöden, som dessa styrkeförhållanden finner i varandra, så att de bildar kedja eller
system, eller i motsatt fall, rubbningar, motsättningarna som isolerar dem ifrån varandra;
strategierna, slutligen, som de verkar genom och vilkas allmänna mönster eller
utkristallisering i institutioner förkroppsligas i statsapparaterna, i formuleringen av lagen,
samhällets hegemonier (Foucault, 1980 s 117 f).
Makt är enligt Foucault ett relationellt begrepp och kan inte separeras varken från sitt
sammanhang eller sina upprätthållare. Såväl de överordnade som de underordnade är
delaktiga i reproduktionen av maktmönstren, men detta betyder också att där makt finns,
finns också alltid motstånd mot makten (ibid). Ett maktbegrepp som detta passar väl
ihop med den feministiska utgångspunkt jag valt, där manlig dominans och kvinnlig
13
underordning sexualiseras och naturliggörs, och där kön konstitueras genom hela livet.
Könskategorierna ser Foucault som förorsakad av sexualiteten:
[...] det är den (sexualiteten, min anmärkning) som har givit upphov till begreppet kön som
ett för dess funktion nödvändigt spekulativt dokument (ibid s 198).
För Foucault är kroppen inte könsbestämd innan den determineras inom en diskurs, där
den utrustas med en "idé" om ett naturligt eller essentiellt kön. Kroppen får betydelse
inom en diskurs endast i sammanhang med maktrelationer. Sexualitet är således en
historiskt specifik organisering av makt, diskurs, kroppar och affekter. Som sådan
producerar den "kön" som en artificiell konception, som effektivt utvidgar och
undangömmer de maktrelationer som är ansvariga för dess ursprung (Liljeström, 1990).
Normer kring kön och sexualitet
Hegemoniska normer för kön
Jeffner (1997) menar att det existerar normer kring kön och heterosexualitet som
föreskriver över- respektive underordning men påpekar att det samtidigt existerar normer
och värderingar kring kön och heterosexualitet som kan förstås som kulturella men som
inte kan sägas vara direkt föreskrivande för över- och underordning. Ett konkret exempel
på en sådan norm är den som föreskriver jämlikhet mellan könen. Jeffner talar om
hegemoniska normer för kön och hegemonisk manlighet, begrepp som hon hämtat från
den australiske sociologen Bob Connell. Begreppet hegemoni betyder "herravälde"
enligt Connell (1995) och refererar till den kulturella dynamik genom vilken en grupp
gör anspråk på en ledande position i samhället. Connell beskriver den hegemoniska
manligheten som det för tillfället accepterade svaret på frågan om patriarkatets
legitimitet, det vill säga hur en man ska vara för att förstås som överordnad. Eller som
Åkerlund (2003) uttrycker det:
[...] hegemonisk manlighet är de ideal och värderingar som legitimerar de alltjämt ohotade
grupper av män som världen runt styr de översta skikten i näringslivet, militären och
politiken (s 15).
Den hegemoniska manligheten bygger på att kvinnor, men även andra grupper av män (t
ex homosexuella män eller män som uppträder feminint), underordnas. Connell (1995)
påpekar att även om få män lever upp till de ideal som legitimerar den hegemoniska
manligheten, så drar de ändå fördelar av dess existens och är villiga att stödja och
acceptera den även om de inte följer den slaviskt. Få män är Bogarts eller Stallones,
menar Connell men de deltar ändå i att upprätthålla dessa föreställningar. Han menar att
det inte alltid är de män som innehar mest reell makt som är de synliga bärarna av den
hegemoniska manligheten. Denna bärs istället upp av t ex skådespelare eller t o m
fantasifigurer som karaktärer i en film.
Kvinnlighet kan inte vara hegemonisk på samma sätt som manlighet eftersom den hegemoniska manligheten enligt Connell får utrymme och är hegemonisk i kraft av mäns
globala dominans över kvinnor. Kvinnlighet, eller olika typer av kvinnlighet formas hela
tiden i relation till den hegemoniska manligheten. Connell talar om emphasized
femininity, vilken enligt honom är den typ av kvinnlighet som orienteras mot att
tillmötesgå mäns önskningar. Detta är den typ av kvinnlighet som ges mest kulturellt
stöd och den kännetecknas av relationsfärdighet, av att vara sårbar och bräcklig, av att
vara uppmärksam gentemot mäns behov, accepterande mot mäns karriärssträvanden,
14
och den egna rollen som fru och omhändertagande av barnen. Generellt gäller för denna
typ av kvinnlighet att den inte utmanar hegemonisk manlighet utan organiserar unga
kvinnor som sexuellt tillgängliga och äldre kvinnor som omsorgsmässigt tillgängliga. Det
finns även andra typer av kvinnlighet enligt Connell. Dessa är mer centrerade kring
strategier för motstånd men även komplexa kombinationer av samtycke, motstånd och
samarbete i en och samma kvinnlighet. Gemensamt för de olika typerna av kvinnlighet
samt de underordnade eller marginaliserade manliga grupperna är att de alla definieras i
relation till den hegemoniska manligheten.
Könsdikotomisering
Könsdikotomisering sker i relation till den hegemoniska manligheten vars viktigaste
komponent är att den är heterosexuell. Könsdikotomisering är ett nyckelbegrepp i såväl
konstruktionen av kön som heterosexualitet. Lundgren (1993) beskriver
könsdikotomisering som en process där könen sorteras i två grupper i förhållande till
vissa kriterier, vars syfte är att skilja den ena gruppen från den andra, det vill säga
könssortering på grundlag av tolkning av olikhet. Även Hanne Haavind (i Holmberg,
1993) skriver om denna process:
Kjønn sorterer alle mennesker i to sosiale kategorier. Sorteringskriteriet er biologisk, men der
er starten på en prosess der alle blir gutt eller jente, mann eller kvinne, for andre, for så i
neste omgång å bli det for seg selv. Kjønn er ikke noe man har, og det er ikke bare en
kategori man tillhører, men det er det man er (s 43).
Haavind understryker här att kön inte är något externt, en roll, utan en del av oss, det är
det vi är. Vi uppfattar vår könsidentitet som självklar och kopplar samman den med vårt
biologiska kön som om den vore en given storhet och inte konstruerad. Haavind menar
även att vi blir till kvinnor och män genom att signifikanta andra tillskriver oss könsliga
egenskaper. Hon ser alltså identitetsutvecklingen i interaktionistiska termer. En persons
handling ses av andra mot bakgrund av vilket kön den handlande innehar och det
kommer att ligga till grund för tolkningen av handlingen. Vi uppfattar kön som så
relevant att vi förleder oss själva att tro att könsliga egenskaper är naturliga. Holmberg
(1993) skriver:
Exempel på könsligt tillskrivna handlingar är: kroppsrörelser, tonläge, gester,
språkhandlingar, kläder, frisyr, längd på naglarna, toleransgraden för smuts under naglarna.
Om jag gjorde listan fullständig skulle vi kanske få en uppfattning om vidden av könsliga
tillskrivningar. Dessa tillskrivningar blir en del av vår könsidentitet och vår självuppfattning
(s 44).
Men vad är det egentligen som upprätthåller och reproducerar den könsbundna hierarkiseringen och dikotomiseringen? Vad är egentligen den genusproducerande verksamheten i detta sammanhang? Ett grunddrag i denna "verksamhet" är enligt MacKinnon
(1989) och Liljeström (1990) det ovan nämnda naturliggörandet och erotiseringen av
kvinnoförtrycket, d v s den institutionaliserade heterosexualitetens grundläggande
karakteristika.
Den heterosexuella matrisen
MacKinnon tolkar ju konstruktionen av heterosexualitet som oupplösligt förbunden med
konstruktionen av kön. Ett annat sätt att uttrycka förhållandet mellan kön och
heterosexualitet är att som den amerikanska feministen Judith Butler (1990) förstå
15
heterosexualitet som en kulturell matris genom vilken kropp, kön och sexuellt begär
(desire) görs begripligt. Butler utgår liksom MacKinnon från heterosexualitet som
obligatorisk och naturliggjord och därmed både beroende av, och reglerande för könen
som dikotoma. Normer och symboler för manligt och kvinnligt har kodats inom en och
samma ram, den heterosexuella matrisen. Detta har inneburit att såväl män som kvinnor
har fått något mycket väsentligt genom att befinna sig inom denna ram, nämligen
identitetskänsla. Att ställa sig utanför denna ram och kräva att motsatsparet manligtkvinnligt ska förändras, att kräva jämställdhet kan alltså, på ett plan innebära ett hot
mot identitetskänslan. Butler gör till skillnad från MacKinnon, också en analys av det
biologiska könet. I en kultur där heterosexualitet är naturliggjord blir begripligheten av
socialt kön beroende av stabila biologiska olikheter mellan könen:
The distinction between sex and gender serves the argument that whatever biological
intractability sex appears to have, gender is culturally constructed: hence, gender is neither
the causal result of sex nor as seemingly fixed as sex. The unity of the subject is thus already
potentially contested by the distinction that permits of gender as a multiple interpretation of
sex (Butler, 1991).
Könsidentitet och performativitet
Ett vanligt socialkonstruktionistiskt sätt att se på hur vi "får" en könsidentitet är genom
internalisering. Vi internaliserar yttre föreställningar om vad som är manligt och
kvinnligt genom t ex våra föräldrar, andra viktiga närstående samt institutioner i
samhället som förskola och skolan. Även böcker, film, TV och tidningar erbjuder ofta
mer eller mindre lyckade föreställningar om vad män och kvinnor gör, vad de bör göra
och vad som är manligt och kvinnligt. Dessa föreställningar integreras inom oss och blir
våra i en process som pågår hela livet. Därigenom får vi vår identitet som män och
kvinnor (Stainton Rogers & Stainton Rogers, 2001).
Butler (1990) beskriver internaliseringsprocessen något annorlunda. Hon menar att könsidentiteten eller det sociala könet iscensätts genom handlingar. Butler menar att vår
identitet som man eller som kvinna, skapas performativt, av de handlingar vi utför. Vi
blir t ex kvinnor genom att bete oss, tala, röra oss, klä oss på det sätt kvinnor förväntas
göra. Vi blir kvinnor genom att följa de koder som kulturen har skapat för kvinnlighet. I
stället för att se våra handlingar som ett resultat av vår könsidentitet, ser Butler vår
könsidentitet som ett resultat av våra handlingar. Feministen Nina Björk (1996) styrker
detta resonemang när hon skriver:
Första budet i kvinnlighetens skapelseberättelse lyder: kvinnlighet är medfött. En kvinnas
första uppgift är att vara kvinnlig. Budet och uppgiften rymmer en motsättning: den medfödda
kvinnligheten måste läras in. Det är på profiten av den osäkerhet som motsättningen skapar
som damtidningarna lever [...] Paradoxen blir att den kvinnliga essensen finns i ditt inre –
men att den måste komma till uttryck (genom smink och kläder, min anmärkning) för att vi
ska förstå att den är där från början. [...] Kvinnlighet är ett ständigt upprepat stylande av
kroppen, en ständig upprepning som gör att vi blir kvinnor och inte föds till det som
Simone de Beavoir skriver i Det andra könet (s 18-22).
Könssystem och den institutionaliserade heterosexualiteten
Marianne Liljeström (1990) anser att det inte räcker med att ifrågasätta
könsojämlikheten – eller kön/genus i betydelsen kvinnans olikhet i relation till mannen
– för en seriös förståelse av könssystem. Själva begreppen man och kvinna och deras
relation till varandra bör ifrågasättas, menar hon. Det räcker inte att enbart understryka
16
den omfattande uppfattningen att genus är en kulturell och symbolisk konstruktion och
att beskriva dess synliga yttringar. Det krävs även en analys och dekonstruktion av den
djupt liggande strukturella hierarki, som utgör kärnan i könsrelationerna, menar
Liljeström. Detta i sin tur kräver ett uppmärksammande av samhällets sexuella struktur,
av den institutionaliserade heterosexualiteten, och även ett ifrågasättande av själva
villkoren för det heterosexuella sociala kontraktet som sammanbinder samhällelighet,
kultur och subjektivitet.
Den institutionaliserade heterosexualiteten uppfattas här som ett ideologiskt och
politiskt system av sociala relationer, inom vilket manlig dominans och kvinnlig
underkastelse är institutionaliserade, sexualiserade och naturliggjorda. Begreppet
heterosexism används för att speciellt betona den ideologiska och diskursiva
dimensionen av den institutionaliserade heterosexualiteten. Till skillnad från sexism som
Liljeström främst ser som ett begrepp som beskriver kvinnor som objekt och offer för
förtryck, innefattar begreppet heterosexism en analys av en hierarkiskt organiserad
diskursiv könsrelation, i vilken både män och kvinnor agerar och deltar. I denna relation
manifesteras manlig dominans i ett stort antal former, från direkt våldsutövning till
paternalistisk omsorg. Kvinnlig underkastelse å sin sida har också en mängd orsaker –
från rädsla till brist på valmöjligheter och alternativ. Ständigt framträder emellertid ett
från tidig barndom föreskrivet och järnhårt marknadsfört normsystem för kvinnor, samt
heteroverklighetens påtvungenhet, dess obligatoriska karaktär. Den heterosexistiska
värdeuppsättningen premierar hierarkiskt könsbundet beroendeskap och nedvärderar förbindelser och tillgivenhet mellan kvinnor; den underminerar därför kvinnors autonoma
strävanden och förmåga att påverka sin omgivning.
Naturliggörandet av heterosexualiteten
I enlighet med den dominerande heterosexistiska könsmodellen måste det – för att
kroppar ska "gå ihop" eller "överensstämma" med varandra och på detta sätt bli
begripliga – finnas stabila kön, som uttrycks genom stabila könsroller och
könsuppfattningar. Den skapade könsolikheten anses naturlig och komplementär, vilken
gör heterosexualiteten – framför allt p g a den biologiska reproduktionens nödvändighet
och krav – lika "naturlig". Ett grundläggande och nödvändigt postulat inom den
heterosexistiska matrisen är den vedertagna uppfattningen om sexualiteten som given,
förutbestämd och naturlig. Sexualiteten framställs som en fixerad egenskap hos
människorna. Sålunda kan den identifieras som inneboende i vissa objekt, vanligtvis
könsorganen, vilka på detta sätt blir synonyma med sexualiteten själv (Liljeström,
1990).
Liljeström menar att sexualiteten inte existerar utanför de sociala konstruktionerna.
Biologin förorsakar inte mänskligt beteende; det sociala kan inte "skalas bort" för att
blotta en naturlig människa. Detta innebär att det inte heller finns någon abstrakt eller
universell sexualitet. De uppfattningar som vidhåller detta är insnärjda i en eller annan
form av biologism. Biologismen i sin tur utgör grunden för normativa könsbundna
attityder till sexualitet, d v s den fastslår vad som är passande eller opassande,
hälsosamt eller skadligt, normalt eller perverst och vad som är könsbaserat beteende.
Om sexualiteten är socialt konstruerad inom existerande maktrelationer är uppfattningen
om en sexualitet "före", "utanför" eller "bortom" makten en kulturell omöjlighet. Lika
omöjligt är det att skilja sexualiteten från dess förhärskande sociala arrangemang, d v s
från heterosexualiteten och därmed från könskategorierna.
En likartad tankegång framförs av den franska feministen Monique Wittig (i Liljeström,
17
1990): könskategorin hör till ett system av påtvingad heterosexualitet, som i sin tur
opererar via påtvingad reproduktion. "Kvinnligt" och "manligt" existerar enligt Wittig
endast inom ramen för den heterosexuella diskursen, som hon benämner the straight
mind.
Förhållandet mellan kön och samhälle
Jämställdhetsproblem eller könsmaktförhållande
Carin Holmberg (1993) menar att det huvudsakligen finns två olika förhållningssätt när
man diskuterar kvinnor och män i samhället idag. Antingen kan man se kvinnor och
mäns olika positioner som ett jämställdhetsproblem eller som ett könsmaktförhållande.
Jämställdhetsdiskussionen utgår från ett antagande om att kvinnor och män har ett
gemensamt intresse av att förändra könsförhållandena i samhället. Könsmaktperspektivet
pekar istället på att det finns en konflikt mellan kvinnor och män och att könen har olika
intressen när det gäller att förändra könsrelationerna.
När man anser att det råder ett könsmaktförhållande mellan kvinnor och män utgår man
ifrån att kategorin män dominerar kategorin kvinnor, d v s att samhällsstrukturen är
patriarkal. Det ska inte förstås som att alla kvinnor är underordnade alla män, utan
snarare ses som en överenskommelse som både män och kvinnor är med om att
förhandla och upprätthålla (Hirdman, 2000). Det är alltså inte mannen som är härskaren
och kvinnan offret utan könsordningen är något de båda är delaktiga i att konstruera.
Bell och Newby (i Holmberg, 1993) påpekar dock att det är män som har störst fördelar,
såväl praktiskt som känslomässigt av att upprätthålla under- och överordningen. Att säga
att samhället är patriarkalt avseende könsordningen är heller inte ett påstående om att
det inte existerar andra sociala ordningar, som t ex den klassbaserade ordningen. Det
betyder bara att könsordningen fokuseras (Holmberg, 1993).
Holmberg menar att när man ser förhållandet mellan kvinnor och män som ett
könsmaktförhållande är en förändring av könsmaktrelationen oftast kopplad till
genomgripande samhällsförändringar. Man menar att patriarkatet är en så djupt rotad del
av samhällsformationen och så integrerad i våra samhälleliga institutioner, från
äktenskapet till politiken, att en förändring inom systemet är omöjlig. Holmberg anser
att förändringar gällande könsmakten inbegriper någon form av överskridande av rådande
samhällsförhållanden. Jämställdhetsproblematiken som den definieras från statligt håll
antas dock kunna lösas inom ramen för vårt nuvarande samhällssystem (ibid).
Objekt och subjekt, mannens tolkningsföreträde
Marianne Liljeström (1990) skriver att den institutionella basen för patriarkatet utgörs av
samhällets heterosexuella struktur, där kvinnors sexualitet organiseras för männens
användning, utnyttjande och konsumtion. Heterosexualitetens tillämpning utgörs även av
den roll den spelar i konstruktion och reproduktion av könsdifferens inom språk,
medvetenhet, symbolik, arbete o s v. Denna sexualitet formas i kvinnornas liv till
materiell verklighet framför allt via objektifiering. Den heterosexuella objektifieringen
utgör en primär process i kvinnornas underkastelse och i erotiseringen av
kvinnoförtrycket, menar Liljeström.
Susanne Kappeler (1986) hävdar att objektifieringen av kvinnan, genom t ex annonser,
pornografi eller konst, är ett resultat av subjektifieringen av mannen. Mannen blir ett
renodlat subjekt i relation till objektet, så till vida att han inte ägnar sig åt att
kommunicera med den objektifierade personen vilken per definition inte kan ta rollen
18
som subjekt. Sociala relationer existerar mellan subjekt, och om det finns ett slags
utbyte, eller om det på något vis pågår en kommunikation mellan två parter, blir båda
subjekt som kan agera, tala eller kommunicera på andra vis. Rollerna är ömsesidiga. En
sådan ömsesidig kommunikation pågår mellan utgivaren av en pornografisk skrift och
dess läsare menar Kappeler. Kvinnan är objektet i utbytet mellan de två manliga
subjekten. Enligt Lèvi-Strauss (i Butler, 1990) förekommer även andra fall där kvinnan
får agera handelsvara
[T]he object of exchange that both consolidates and differentiates kinship relations is
women given as gifts from one patrilineal clan to another through the institution of marriage.
The bride, the gift, the object of exchange constitutes "a sign and a value" that opens a
channel of exchange that not only serves the functional purpose of facilitating trade but
performs the symbolic or ritualistic purpose of consilidating the internal bonds, the
collective identity, of each clan differented through the act. In other words, the bride
functions as a relational term between groups of men; she does not have an identity, and
neither does she exchange one identity for another. She reflects masculine identity
precisely through being the site of its absence (Butler, 1990 s 50).
Även om just detta exempel måste anses innehålla en mer ålderdomlig syn (åtminstone
i västerländsk kultur) på äktenskapet och såväl kvinnans och mannens roll i det samma,
är det ändå talande. Man kan anta att exemplet ovan även är tillämpligt i utbytet av den
pornografiska tidskriften såväl som i många andra sammanhang (t ex prostitution eller
för att sälja olika typer av varor, som duschcrème eller liknande även om subjekten i det
senare fallet även utgörs av kvinnor). Kvinnan som objekt eller handelsvara (utan egen
identitet) stärker de interna banden mellan grupper av män (utgivare och läsare) menar
Kappeler (1986).
Det finns otaliga exempel på när kvinnan i det pornografiska scenariot föreställer ett
sexobjekt för en i bild eller text närvarande man. Men det finns även många
pornografiska scenarier där så inte är fallet, t ex pornografiska bilder som endast består i
förevisandet av en kvinna – utan att några män är närvarande.
Samtidigt som samhället tillhandahåller (eller åtminstone tillåter produktion av) bilder
av kvinnor som sexualobjekt, avhumaniserade eller i avsaknad av autonomi och
värdighet produceras också bilder av överlägsna, dominerande, supermaskulina män som
lägger kvinnor, land och rikedomar under sig, vilket sanktioneras och eller bekräftas på
olika sätt som ett mer eller mindre riktigt beteende (Åkerlund, 2003).
När man gör en annan människa, ett annat subjekt, en kvinna, till ett objekt, stjäl man
hennes subjektivitet, menar Kappeler (1986). Den systematiska framställningen av
kvinnor som objekt är inte en fråga om att ett subjekt (företrädesvis en man) framställer
ett annat subjekt, som råkar vara en vacker kvinna, som objekt. Kulturellt och historiskt
har män, förenade genom en slags common sense-överenskommelse, antagit positionen
som subjekt. Genom att agera upphovsmän till all kultur, tar de på sig att anlägga tonen,
komponera bilden, skriva historien för sig själva och andra män, om kvinnor. Det faktum
att kvinnor, som individer och subjekt, har infogat sig själva i den kulturella publiken
(och detta inte utan kamp) har fått dem att överta den manliga ståndpunkten vilken
betraktar dem som objekt och som produkter av konst, är i sig den mest fundamentala
källan till kvinnlig alienation, skriver Kappeler. Kvinnor har internaliserat och integrerat
en permanent utpost av det andra könet i sig själva, d v s den manliga betraktaren. Man
får anta att även män internaliserar samma utpost, en slags generaliserade andre, även
19
om den i männens fall inte framstår som lika främmande .
Mannens tolkningsföreträde i dagspressen
Även inom dagspressen kan man se hur mannen betraktas som norm och får tolkningsföreträde. Pressens kärna är maskulint definierad och det som i dagligt tal går under
beteckningen journalistik har under lång tid definierats av och riktat sig till män.
Tillfälliga uppmärksammade särlösningar för kvinnor har dock skapats i form av
särskilda bilagor och sidor för kvinnor, t ex Aftonbladet Kvinna (som väl inte skulle
behövas om hela tidningen riktade sig mot såväl män som kvinnor?) Här behandlas
kvinnors intressen som särintressen. Än idag domineras den svenska journalistiken,
opinionsinstitut, journalistskolor och medieforskning av ett synsätt där det journalistiska
idealet (objektivitet och konsekvensneutralitet) beskrivs som könsneutralt och
mediehistoriens maskulina bias förträngs eller döljs (Hultman, 2000).
Vidmakthållande av maktasymmetrier
Holmberg (1993) antar på samma sätt att det finns en överensstämmelse mellan de
tolkningar som män gör och den generaliserade andre (som Kappeler kallar den
internaliserade utposten) genom den generaliserade andres patriarkala slagsida, och att
det i sin tur leder till att mäns tolkningar framstår som mer riktiga, mer i
överensstämmelse med vedertagna föreställningar om verkligheten, än kvinnors. Utifrån
mäns tolkningar om verkligheten blir vissa handlingsalternativ mer rationella än andra.
Dessa handlingsalternativ tenderar att förtrycka kvinnor, om än i olika grad. Det betyder
dock inte att mäns alla handlingar är begränsade eller förtryckande för de kvinnor de
lever tillsammans med.
Holmberg visar att kvinnan i ett par aktivt bidrar till sin egen underordning genom att ta
kontinuerligt ansvar för den gemensamma tillvaron och för det hon uppfattar som hans
behov. Det ser ut att finnas ett samband mellan hennes underordning och den sociala
konstruktionen av kön. Hon får bekräftelse på sin kvinnlighet när hon tar hand om honom
och tar ansvar för hur han har det. Att hon tar hand om honom ser ut att vara en viktigt
del i konstruktionen av kvinnlighet.
Utifrån diskussionen ovan kan konsekvenserna av kvinnans identifiering med mannen
förtydligas. Holmberg menar att kvinnans identifiering leder till att mannens
överordning, till en del, upprätthålls, genom att kvinnan övertar mannens uppfattningar
om henne eller att hon övertar mannens normer och värderingar. Kvinnans identifiering
kan även leda till att mannen ges tolkningsföreträde när olika rättigheter och
skyldigheter ska definieras. Mannens tolkning av verkligheten uppfattas som korrekt av
kvinnan och han får därmed möjlighet att definiera deras gemensamma situation.
Identifikation
Enligt Ulla Abrahamsson (i Holmberg, 1993) är det vanligare att kvinnor identifierar sig
med både kvinnor och män, medan män nästan uteslutande har manliga förebilder. Även
Holmberg visar i sin avhandling Det kallas kärlek (1993) – där hon intervjuat kvinnor
och män som anser sig vara jämställda – att kvinnor ofta identifierar sig med män.
Tillsammans med det faktum att män inte identifierar sig med kvinnor i samma
utsträckning leder detta enligt Holmberg till att kvinnan övertar manssamhällets
uppfattningar om kvinnor och kvinnligheten. Kvinnan gör sig delvis till språkrör för en
negativ tolkning av det som definieras som kvinnligt. Detta i kombination med att
kvinnan många gånger har vad som kan definieras som manliga egenskaper som norm
för goda egenskaper, d v s hon vill uppvärdera vissa manliga egenskaper som hon anser
20
har osynliggjorts, och att hon också definierar kvinnligheten som problematisk gör att
man sammantaget kan säga att hon är mer drivande än han i upprätthållandet av genussystemets andra logik, d v s logiken om den manliga normens överlägsenhet. Mannen å
sin sida, menar Holmberg verkar vara mer drivande i att upprätthålla logiken om könens
isärhållande.
Det finns tydliga uttryck för att manliga egenskaper värderas positivt medan kvinnliga
egenskaper framställs i mera negativa termer i Holmbergs avhandling. Det synliggörs
genom att såväl de intervjuade kvinnorna som männen ger flera exempel på vad de
anser är negativa kvinnliga egenskaper medan de inte i samma omfattning ger exempel
på negativa manliga drag.
Det faktum att män i regel har manliga förebilder och manliga vänner kan också ha
betydelse för att mannen inte identifierar sig med kvinnan som kvinnan gör med
mannen. Genom att han främst är förankrad i en verklighet som utgörs av andra män ger
det honom mindre möjlighet att se och förstå delar av deras gemensamma verklighet.
Kvinnan har i större utsträckning än mannen tillgång till vad både kvinnor och män
tänker och känner samt till den manligt definierade verkligheten. Männen har nästan
enbart tillgång till en manligt definierad verklighet, menar Holmberg.
Homosocialitet
Begreppet homosocialitet beskriver mäns och kvinnors band till personer av samma kön
och är knutet till idéer om gemenskap. De homosociala banden kan vara mer eller
mindre starka och bland annat inbegripa känslor av identifiering och lojalitet, av att dela
samma erfarenheter, eller svaga där man hellre lierar sig med det andra könet än den
egna gruppen. Homosocialitet är ett system av normer och förväntningar som skapas och
formas av en rad samhälleliga institutioner t ex media, familj, skola eller arbetsplatser
(Hirdman, 2002).
Teorier om homosocialitet har främst gällt band mellan män (s k male-bonding). Manlig
homosocialitet anses ta sig uttryck i att män premierar relationer med andra män framför
relationer med kvinnor. Lipman-Blumen (i Hirdman, 2002) har formulerat en homosocial
teori om könsroller. Han menar att mäns homosociala band ligger till grund för
segregeringen mellan könen:
The basic premise of this homosocial view of sex roles suggests that men are attracted to,
stimulatet by, and interested in other men. It is a process that is noticable in early childhood
and is channeled and encouraged by the entire range of social institutions within which
males live. (ibid s 20)
Eftersom män har en övervägande tillgång till samhällets maktresurser, har de tilldelats
större samhälleligt värde. Detta gör dem mer intressanta för såväl andra män som andra
kvinnor. Lipman-Blumen menar att den ojämna fördelningen av resurser systematiskt har
gjort män mer intressanta för kvinnor, kvinnor mindre intressanta och användbara för
andra kvinnor samt kvinnor överflödiga och/eller betungande för män.
Det heterosexuella förhållandet har stor betydelse för homosociala gemenskaper. LèviStrauss (ovan citerad) visar att kvinnor är symboliska "varor", vars primära funktion är
att cementera banden mellan män. Samtidigt som relationerna mellan män är det som
anses strukturera samhällets genusordning, bekräftar kvinnan mannens status i
förhållande till andra män. Kvinnlig homosocialitet ses vanligen som betydligt svagare
21
än manlig. Eftersom kvinnors tillgång till inflytande till stor del är beroende av män,
uppstår lätt konflikter mellan kvinnor där motstridiga intressen utvecklas, vilket leder till
att få kvinnliga allianser skapas. Kvinnlig homosocialitet är när den förekommer ofta
framkommen ur olika föreställningar om femininitet (ibid).
Kärlek och sexualitet
Tre diskurser
Wendy Hollway (1984) har intervjuat kvinnor och män om kärlek och sexualitet för att
försöka se hur föreställningar, tillämpningar och förhållningssätt kring manlig och
kvinnlig sexualitet reproduceras och upprätthålls. Hollway menar att det finns flera
existerande och samtidigt motstridande diskurser kring den sexuella relationen mellan
män och kvinnor och att diskurserna påverkar hur vi lever våra liv och hur vi utformar
vår sexuella praktik. Med diskurs menar hon djupgående kulturella föreställningar som
bidrar till utformningen av "vår subjektivitet" d v s hur vi uppfattar oss själva och vilka
vi är. Hon urskiljer tre olika diskurser kring heterosexualitet.
Den manliga driftsdiskursen (The male sexual drive discourse)
Den manliga driftsdiskursen är den vanligaste och dominerande diskursen. Grundtanken
är att mäns sexualitet direkt formas av en biologisk drift och att denna drifts uppgift och
funktion är att säkra artens överlevnad genom reproduktion. Detta innebär att man utgår
från att sexualiteten är heterosexuell. Den här diskursen kan, enligt Hollway bäst
illustreras med hjälp av följande uttalande av en man:
I want to fuck. I need to fuck. I've always needed and wanted to fuck. From my teenage
years, I've always longed after fucking (Hollway, 1984 s 86).
I den manliga driftsdiskursen odlas föreställningen om att mäns sexualitet är utom
kontroll och att män är sexuellt inkontinenta för att använda Hollways ord. De kan inte
behärska sig, deras sexualitet ligger utom deras kontroll och anses vara djurisk och
därmed något "naturligt". I den här diskursen kommer kvinnors sexualitet i skymundan
och kvinnor intar istället en position som objekt, som föremål för mäns lust. Deras
uppgift är att vara vackra, attraktiva eller åtminstone att försöka göra sig så vackra eller
attraktiva som möjligt. Det begär kvinnan ska känna är möjligen den narcissistiska
njutning skönhetsvårdande aktiviteter sägs ge. Allt för att väcka mannens lust. Hennes
egen lust är inte intressant i sammanhanget.
I-nöd-och-lust-diskursen (The have/hold discourse)
I den här diskursen fokuserar man inte på sexualiteten i sig, utan snarare på de ideal
som härstammar ur den kristna trosuppfattningen och som handlar om monogami,
äktenskap och familjeliv. Huvudtanken är att det sexuella mötet mellan man och kvinna
ska ske inom kontrollerade och reglerade former där båda parter styrs av moraliska och
etiska bud: det är alltså inom äktenskapet, i monogami och inom en kärleksrelation som
sexualiteten mellan en man och en kvinna ska existera, och endast där, även om den
religiösa sidan inte längre spelar samma roll (Hollway, 1984). Den här diskursen verkar
inkludera romantiska föreställningar om tvåsamhet och evig kärlek, liksom mer
familjefundamentalistiska föreställningar om vad som är ett riktigt och rättfärdigt liv
(Daniels, 2002).
Hollway påpekar att i-nöd-och-lust-diskursen kan existera samtidigt med den manliga
driftsdiskursen. Klyvningen av kvinnobilden mellan fru och älskarinna, oskuld och hora
22
visar på hur diskurserna kan samexistera, såväl inom samma kultur som inom samma
individ. Klyvningen i dessa extremer kan antas finnas i såväl mäns som kvinnors
föreställningsvärld. De båda diskurserna har dessutom flera gemensamma
utgångspunkter. De framhåller att sexualtetens främsta uppgift är reproduktion och
därmed ser de också på sexualiteten som heterosexuell. I några frågor skiljer de sig dock
åt radikalt, de predikar bl a helt motsatta förhållningssätt gällande mäns sexuella
beteende. Denna motsägelse i förhållningssätt angående sexualiteten kan, enligt
Hollway, lösas genom att konflikten läggs ut på kvinnan. Antingen delar man upp
kvinnor i två kategorier, hora/madonna, som beskrivits ovan eller så förväntas samma
kvinna leva upp till båda rollerna, vilket nog är mer vanligt idag. Mannens sexualitet
förstås dock fortfarande utifrån den manliga driftsdiskursen, d v s som okontrollerbar.
Det blir dock mer komplicerat för kvinnan. Bortom den envisa, ihållande föreställningen
om kvinnor som asexuella och som betraktande sex som ett nödvändigt ont för att senare
kunna njuta av moderskapets fröjder, lever fortfarande myten om den kvinnliga
sexualiteten som farlig, skamlig och hotande. En sexualitet som måste kontrolleras.
Hollway menar att dessa båda föreställningar har mycket lite med kvinnors reella
sexualitet att göra.
Den tillåtande diskursen (The permissive discourse)
I den här diskursen är monogamin tydligt ifrågasatt. Man antar att sexualiteten är
naturlig och inte ska tryckas ned eller förtryckas, men att den ofta förtrycks i vår kultur.
Den tillåtande diskursen är enligt Hollway en utlöpare av den manliga driftsdiskursen
på så sätt att även den utgår från individens sexualitet istället för att studera
sexualiteten som ett fenomen som uppträder i en relation mellan två människor. På en
viktig punkt skiljer den sig dock från den manliga driftsdiskursen; den utgår ifrån att
kvinnor och män har samma eller likvärdiga sexuella behov eller drifter. På det sättet är
det en könsblind diskurs, menar Hollway.
Men bara för att kvinnor har möjlighet att initiera sexuella relationer betyder inte det att
könsskillnaderna har upphört helt eller förändrats radikalt. Även om diskursen har betytt
mycket för den sexuella frigörelsen och synen på t ex tillfälliga sexuella förbindelser, så
överges sällan de skilda positioner för män och kvinnor som beskrivits i de två
föregående diskurserna bara för att den tillåtande diskursen har anammats. För kvinnor
får det en helt annan betydelse, och därtill andra konsekvenser, att ägna sig åt
exempelvis fri sex än det får för män. Effekten av den sexuella frigörelsen blev
motsägelsefull för kvinnor och förstärkte mäns möjligheter och makt att ha sexuella
relationer utan ansvar och emotionella band.
Hollway menar att det för män finns fördelar – relaterade till makt – med att definiera
kvinnor som anhängare till i-nöd-och-lust-diskursen. Genom att anta detta tränger de
själva bort egna behov och önskningar om närhet, kärlek och tvåsamhet. Män har
fortfarande behov av intimiteten som en heterosexuell relation ger eftersom det är det
enda stället där han kan få dessa behov tillfredsställda. Hon citerar en man som skriver i
ett anti-sexistiskt magasin för män:
For men (heterosexual) sex works out as a trap because it´s the only place where men can
really get tenderness and warmth. But they have no skills to evoke these things because ther
is nothing in the rest of our lives that traines us to do this. So we come into this where we
want warmth and intimacy and we don´t know how to get it. But it's the only place it exists
so there's this tremendous tension for men, getting into bed with women (i Jackson & Scott,
1996 s 93).
23
Bilden av kvinnan, bilden av mannen
Anja Hirdman studerar i sin avhandling Tilltalande bilder (2002) hur män och kvinnor
och relationen dem emellan framställs i veckotidningarna Veckorevyn, som riktar sig
mot kvinnor, och Fib Aktuellt, vilken riktar sig mot män, från 1965 och framåt. I
avhandlingen framkommer hur Fib Aktuellt understryker och använder sig av idéer om
män som förknippade med aktivitet. Man får i tidningen läsa om vad män gör eller vad
de har gjort. Veckorevyn faller delvis in i samma beskrivning av mannen – som den
aktiva, men lägger till ytterligare en position: mannen som en åtråvärd person, någon
som ska väcka ett begär, vilken vanligen är en känd person.
Bilden av kvinnan i Fib Aktuellt är en tydlig blandning mellan porträtt och scener,
skriver Hirdman. Porträtt så till vida att de visar en person med namn och andra
personliga referenser. Scener på så vis att de består av ett ritualiserat poserande som är
bundet till idéer om femininitet. Den funktion bilderna ska ha för publiken är både
känslomässig och informativ, menar Hirdman, och den tänkta effekten är en imaginär
tillgänglighet. Kvinnorna visas upp och bör upplevas som nåbara, vilket har iscensatts på
en rad olika sätt under åren, nu senast genom en påstådd möjlighet till
direkttelefonkontakt med de avbildade, med dyra 071-nummer som följd. I Veckorevyn
karakteriseras kvinnan av sitt ständiga leende. Såväl text som bild handlar om att lära ut
hur kroppen ska skötas, kläder bäras och hur ansiktet ska modifieras. Hirdman påpekar
även att det nästan enbart är i skönhetsmaterialet som man får se kvinnor göra något;
raka benen, sminka sig, gymnastisera och så vidare.
Syftet med min uppsats är i likhet med ämnet för avhandlingen ovan, att undersöka
vilken bild av kvinnor och vilken bild av män som förmedlas i tidningen Amelia och i
månadsmagasinet Café.
24
Metod
Urval
Tio på varandra följande nummer vardera av tidningen Amelia och tidningen Café
valdes ut för granskning. Då tidningarna skulle vara så aktuella som möjligt valdes det
för tidpunkten senast utkomna numret ut för respektive tidning, samt de övriga nio
nummer som utkommit före detta. Då tidningen Café endast kommer ut en gång i
månaden studerades denna under en längre utgivningsperiod än tidningen Amelia som
utkommer varannan vecka. Tidningen Café studerades från och med aprilnumret 2002
till och med februarinumret 2003, exklusive oktobernumret som var slut på förlaget.
Amelia studerades från och med nr 21 2002 till och med nr 4 2003.
Anledningen till att jag inte valde att studera även Amelia fr o m april 2002 t o m
februari 2003, d v s under samma tidsperiod som Café, är att sidantalet för de respektive
tidningarna (exklusive annonser) var så pass likartat vid tio nummer. Jag fann att det
lättare skulle gå att jämföra de olika tidningarna och deras innehåll om mängden sidor
var ungefär densamma.
Definitioner av begrepp
Här följer definitioner av de begrepp som används i uppsatsen. Porträtt definieras här
som en textbaserad kortare eller längre intervju eller beskrivning (i det fallet utan att
den porträtterade personen intervjuats) av en kvinna eller man eller en mindre enkönad
grupp (t ex ett band), med eller utan tillhörande bilder.
Med egenskap menar jag faktor som utgör väsentlig eller utmärkande del av den
aktuella personens sätt att fungera eller vara på och som kan utgöras av såväl konkreta
som mer abstrakta företeelser. Exempel på egenskaper kan vara: ambitiös, asocial,
ironisk, flirtig eller trevlig. Även omnämnanden som mamma eller singel har hamnat
inom kategorin egenskaper. Dessa epitet betraktas kanske inte traditionellt som
egenskaper, men har ändå sorterats in under denna kategori då jag ansett att de utgjort
en väsentlig eller utmärkande del av den porträtterade personens sätt att fungera på
samma vis som definitionen ovan anger.
Med attribut menas utmärkande kännetecken, tillbehör eller särmärken som främst har
med utseende och kläder att göra. Exempel på attribut kan vara; blond, mustasch, rakat
huvud, snygg eller kostym.
Material
Det sammanlagda antalet tidningar som studerats är 20. Sidantalet per nummer,
inklusive annonser, varierar mellan 132 och 252 för tidningen Café och 116 och 212 för
tidningen Amelia. De tio nummer av Café som studerats består av 2012 sidor totalt. Av
dessa är ca 50 %, d v s 996 sidor, annonser vilket lämnar 1016 till tidningens eget textoch bildmaterial. 170,83 sidor (ª 171 sidor) eller drygt 8 % av det sammanlagda
sidantalet utgörs av porträtt av män. Det kan i förstone tyckas anmärkningsvärt att
mansporträtten utgör en så pass liten del av materialet, med tanke på att tidningen riktar
sig till män. Dessa siffror berör dock endast rena porträtt av män. Det övervägande
materialet i tidningen handlar ändå om män men återfinns i andra former. 1 160,30 sidor
(ª160 sidor) d v s knappt 8 % består av porträtt av kvinnor.
1Man
kan säga att allt material som inte utgörs av kvinnoporträtt, på ett eller annat sätt handlar om män.
Det är sällan kvinnor och män förekommer i samma artiklar eller reportage. Exempel på artiklar eller
liknande i tidningen som inte är mansporträtt men ändå handlar om män är; reportage om sällsynt modiga
män i krig, krönikor som t ex handlar om manlighet eller om hur man raggar upp en tjej, musik- eller
filmrecensioner som i huvudsak behandlar manliga artister och skådespelare etc.
25
Det sammantagna antalet sidor för Amelia är 1552. Av dessa utgörs 546,41 sidor av
annonsmaterial d v s ca 35 % av tidningens totala innehåll. Tidningens eget text- och
bildmaterial uppgår alltså till 1005,59 sidor. Knappt 8 % av det totala antalet sidor d v s
122,08 sidor (ª122 sidor) består av kvinnoporträtt. Även här gäller att den övervägande
delen av tidningen handlar om kvinnor, men återfinns i andra former än porträtt. 45,02
sidor (ª45 sidor) eller 3 % av det totala antalet sidor utgörs av porträtt av män.
Beskrivningar eller intervjuer som utgjorts av mindre än en tiondel av en A4-sida har
inte tagits med i materialet. Detta då jag ansett att dessa porträtt bestått av för lite
textmaterial för att en rättvisande analys skulle vara möjlig. Ett så fåordigt textmaterial
har ofta gett en mycket begränsad bild av den porträtterade personen. De porträtt som
granskades var alltså; mansporträtt i Café, kvinnoporträtt i Café, mansporträtt i Amelia
samt kvinnoporträtt i Amelia.
Procedur
En redaktör på tidningen Café intervjuades för att få bakgrundsinformation om tidningen
och dess mål. Redaktören intervjuades delvis på plats på Cafés redaktion, men även i
uppföljande samtal på telefon och via e-mail. På Amelia ansåg man sig inte ha tid med
en intervju på plats, varför bakgrundsinformation om tidningen och dess mål uteslutande
hämtades via telefonintervjuer, dels med en chef för Amelias specialtidningar och dels
med en redigerare, då denna ansågs ha överblick över tidningen som helhet. Uppföljande
frågor skedde via e-mail.
Tidningarna studerades först i sin helhet för att på så sätt ringa in det samlade intryck
som möter läsaren. Detta innebär att allt material granskats, såväl annonser, artiklar,
reportage, som insändare och framsidor. Syftet med detta var att få en uppfattning om
tidningarnas helhetsideologi.
Tidningarna analyserades först var för sig, d v s varje nummer för sig, för att
huvudsakligt innehåll eller budskap i text och (i de allra flesta, men dock inte alla fall)
bild skulle framträda. De olika text- och bildmassorna delades upp i mer eller mindre
centrala teman eller kategorier med textmaterialet som bas, vilket innebar att det
textmässiga innehållet fick bestämma artikelns placering i passande kategori. Sidantalet
för de olika kategorierna räknades även samman. Exempel på kategorier är:
annonsmaterial, utseende/skönhet 2 , recensioner, så gör du 3 , kvinno- eller
mansporträtt. Dessa kategorier har sedan lagt grunden för den mer djuplodande
analysen då samtliga tidningars teman och förhållningssätt till, eller förståelse av dessa
har analyserats i förhållande till varandra. Från början var tanken att även andra avdelningar i tidningarna skulle analyseras. Jag valde dock slutligen att endast koncentrera
mig på kvinno- och mansporträtten då dessa visade sig utgöra tillräckligt mycket
material för uppsatsen.
2I
vilken den återkommande avdelningen gör om mig utgör en framträdande del. I denna gör erfarna
stylister, frisörer och sminköser om den aktuella kvinnans utseende avseende kläder, accessoarer, hår och
smink.
3Vilken utgörs av mer eller mindre normativa artiklar som lär läsaren hur man ska gå tillväga för att
uppnå vissa eftersträvansvärda egenskaper eller ideal. För Amelias del handlar det om hur läsaren kan/bör
sminka sig, klä sig, bli pigg, gymnastisera eller liknande. I Cafés fall handlar det om att lära sig hur man
klättrar i berg, lagar mat, köper båt, startar ett bilbatteri etc.
26
Därefter studerades kvinno- och mansporträtten i de olika tidningarna mer specifikt och
ingående var för sig. I dessa söktes efter meningsbärande enheter, oftast bestående av
adjektiv, vilka visade sig tillhöra två huvudkategorier: egenskaper och känslo- eller
andra tillstånd samt attribut. Exempel på ett tillstånd som inte är ett känslotillstånd är
t ex har cancer. Hur vanligt förekommande en egenskap eller ett attribut var för de
olika porträttyperna kodades också.
Kodning
Meningsbärande enheter har alltså kodats i personporträttens texter i syfte att
åskådliggöra vilken mans- respektive kvinnobild som framträder i de olika tidningarna.
Även bildtexter, ingresser och rubriker har kodats. Jag har valt att koda de egenskaper
och attribut som den skrivande journalisten i fråga egenhändigt tillskriver de
porträtterade:
Stormare är lång, vältränad och påminner lite om Mel Gibson4 [...] (om skådespelaren
Peter Stormare, i Café, maj 2002 s 72).
Här har lång kodats en gång och vältränad en gång för Cafés mansporträtt i kategorin
attribut. Även de egenskaper och attribut som den porträtterade personen tillskriver sig
själv i exempelvis direktcitat har kodats:
Jag är en typisk familjetjej (skådespelerskan och sångerskan Pernilla Wahlgren i Cafe, maj
2002 s 88).
Här har familjetjej kodats en gång för Cafés kvinnoporträtt i kategorin egenskaper. I
några fall förekommer även kommentarer rörande den porträtterade som varken
tidningen eller den porträtterade själv står för. Christina Schollin, Pernilla Wahlgrens
mamma uttalar sig t ex om Pernilla. Dessa olika yttringar ger sammantaget en
upplysning om vilka egenskaper tidningen har valt att lyfta fram i det enskilda porträttet.
Om en text handlar om det faktum att någon t ex är framgångsrik, utan att själva ordet
"framgångsrik" står utskrivet explicit, har personen i fråga ändå kodats som
framgångsrik. Nedan följer ett exempel från en bildtext med rubrik:
Spikrak karriär. Som 15-åring fick Otto Sjöberg sina första artiklar publicerade i Svenska
Dagbladet. 1985 fick han ett vikariat på Expressen. Innan han kom tillbaka – som
chefredaktör med 170 000 i månadslön – jobbade han på Aftonbladet och TV4 (Cafe, januari
2003 s 83).
I exemplet ovan har egenskapen framgångsrik kodats en gång för Cafés mansporträtt i
kategorin egenskaper. Framgångsrikedomen styrks även av den övriga brödtexten (ej
medtagen här, då den upptar för stort utrymme).
Egenskaper har dock endast kodats då de mer eller mindre explicit framkommit i texten.
Café har en årligt återkommande lista där man listar Sveriges 69 sexigaste kvinnor. I
detta fall har inte egenskapen sexig kodats 69 gånger på kvinnoporträtten, utan endast
då egenskapen sexig står utskriven i textmaterialet eller på andra sätt framgår (som i
4"Påminner
lite om Mel Gibson" har inte kodats då det inte framkommer om påståendet rör egenskaper
eller utseende (även om det förmodligen syftar till utseendet). Svårigheten med en eventuell kodning är
även att läsaren inte informeras om på vilket sätt Peter Stormare påminner om Mel Gibson eller hur
tidningen uppfattar Mel Gibson som person (tuff? töntig? snygg? fet?).
27
exemplet ovan) i det enskilda porträttet. Om ett band eller en grupp med flera
medlemmar beskrivs som trygga, har egenskapen trygg endast kodats en gång, då
bandet eller gruppen betraktats som en enhet.
De egenskaper och känslo- eller andra tillstånd som framträdde i materialet skrevs ut på
lappar, en lapp för varje egenskap. De egenskaper som hörde samman genom att de
beskrev samma typ av tillstånd eller på annat vis var av samma karaktär sattes sedan
ihop i mindre grupper, t ex ledaregenskaper eller egenskaper relaterade till makt eller
egenskaper relaterade till omvårdnad och familj. Uppdelningen gjordes på ett sådant sätt
att en egenskap delades in i samma kategori som frånvaron av samma egenskap, t ex
hamnade både social och dess motsvarighet asocial i kategorin sociala färdigheter. Ett
tjugotal egenskaper passade efter noggrann analys inte in i någon av de existerande
kategorierna varför dessa kasserades. Lapparna angav inte vilken tidning eller vilken typ
av porträtt egenskapen var hämtad ifrån, vilket borde bidragit till en mer tillförlitlig och
mindre biastyngd kategorisering. Vissa egenskaper var dock typiska för vissa typer av
porträtt och signalerade därför ofrånkomligen sitt ursprung, t ex fresterska som utan
tvekan kunde hänföras till Cafés kvinnoporträtt. Ett par kategorier visade sig efter en
första analys beskriva liknande egenskapsfenomen varför dessa slogs samman.
Attributen visade sig efter analys till viss del ha olika karaktär så till vida att de
beskriver den porträtterade med olika utgångspunkt, varför de delades in i två olika
kategorier. Objektiva attribut, vilken avser attribut som endast sakligt beskriver ett
fenomen och som inte har någon medföljande värdering inbyggd i begreppet, t ex
mustasch, blond, grön skjorta samt subjektiva attribut, som avser attribut med en
inneboende eller medföljande värdering, t ex snygg, vackra ögon, fult klädd.
Kategorierna avseende egenskaper och attribut för de olika typerna av personporträtt i de
olika tidningarna är gemensamma. Under arbetet med kategorierna har den ursprungliga
ordningen delvis förändrats då vissa egenskaper efter analys visat sig höra mer till en
annan än den ursprungliga kategorin.
I de enstaka fall då ett porträtt utgjorts av en grupp bestående av såväl män som kvinnor
har porträttet räknats som två porträtt. Egenskaper och attribut har då kodats som mansrespektive kvinnoporträtt. Sidantalet för dessa porträtt har då räknats så att en grupp med
exempelvis tre kvinnor och en man porträtterad på en A4-sida ger 0,75 sidor för kvinnoporträtt och 0,25 sidor för mansporträtt.
Kvantitativ analys
Jag har gjort en viss kvantitativ analys. Först kontrollerade jag hur vanligt
förekommande de olika egenskaperna var för de olika porträtten. Efter indelningen i
kategorier kontrollerade jag även hur frekvent de olika egenskaps- eller
attributkategorierna förekom för de olika porträtten. Jag har därtill jämfört antalet
egenskaper eller attribut för de olika kategorierna i de olika porträtten med totalt antal
sidor för respektive porträtt för att få en rättvisande bild av hur vanlig en viss kategori av
egenskaper är jämfört med de andra kategorierna för samma typ av porträtt samt i jämförelse med de andra porträttyperna. Då porträtten inte utgörs av ett identiskt antal sidor
har jag räknat ut ett genomsnitt för de olika egenskaperna per sida för varje porträttyp. I
Cafés mansporträtt finns det t ex 71 förekomster av ledaregenskaper eller egenskaper
relaterade till makt, vilka är fördelade på 171 sidor. Detta ger ett genomsnitt på 0,42 sådana egenskaper per sida, vilket då kan jämföras med t ex egenskaper relaterade till
omvårdnad och familj då männen i Café har ett genomsnitt på 0,38 per sida eller med
28
Amelias kvinnoporträtt som har ett genomsnitt på 0,21 ledaregenskaper eller
egenskaper relaterade till makt.
Avseende såväl attribut som egenskaper har jag även jämfört det totala antalet attribut
med antal olika attribut, samt det totala antalet egenskaper med antalet o l i k a
egenskaper för de olika porträttyperna, för att på så vis få en tydligare uppfattning om i
vilken utsträckning de porträtterade beskrivs med samma återkommande attribut eller
egenskaper eller om varierade och omväxlande attribut eller egenskaper förekommer.
Då materialet är relativt omfångsrikt har en viktig del i metoden varit att kontinuerligt
återvända till tidningarna och personporträtten för att på detta sätt få fatt på andra
berättelselager och se vilka teman som framträder. Detta har gjorts med en reflexiv
ansats (Thompsson, 2002), vilken har inneburit att jag har försökt avläsa hur innebörden
i det som tidningen förmedlar till läsaren skapas och eller förändras genom det anslag
eller den ton tidningarna anlägger. På detta sätt har aspekter av genus som inte framträtt
vid den första anblicken kunnat träda fram. Syftet har inte enbart varit att göra en
beskrivning av tidningarnas innehåll och kartlägga eventuella mönster utan även att
analysera och tolka de utkristalliserade mönstren ur ett köns- och maktperspektiv.
Jag har försökt att närma mig text- och bildmaterialet med så få förutbestämda idéer
som möjligt för att på så vis vara öppen för oväntade eller i mitt tycke atypiska resultat.
Självklart är inte en total frihet från förutfattade meningar möjlig, men jag har ändå haft
ambitionen att vara så öppen som möjligt vid insamlingen, kodandet och kategoriseradet
av materialet.
Vetenskaplig ansats
Uppsatsens vetenskapliga ansats eller metod är kvalitativ och jag har använt mig av en
något modifierad form av Grounded Theory (Glaser, 1978). Vid insamlandet, kodandet
och kategoriserandet av materialet har en Grounded Theory-ansats använts. Jag har dock
inte haft tillräckligt underlag för att skapa en teori. Textmaterialet i varje enskild tidning
har i stort sett behandlats och betraktats som man i dessa sammanhang vanligen
behandlar en intervju. Materialet har förutom att beskrivas, kodas och kartläggas, i
huvudsak behandlats inom en analyserande och reflekterande ram.
29
Resultat
Resultatet består av fem olika delar. Bakgrundsfakta rörande tidningarna där
bakgrundsinformation om Amelia och Café presenteras, beskrivning av kategorier där
de framtagna kategoriernas innehåll eller essens presenteras, porträttens övergripande
karakteristika i vilken de olika porträttyperna och deras specifika karakteristika
sammanfattas, attribut och egenskaper där en utförlig beskrivning ges av vilka attribut,
egenskaper, känslo- eller andra tillstånd som förekommer i de olika porträttyperna, samt
sammanfattning av resultat, där en kortfattad sammanfattning av de mest framträdande
resultaten ges.
Bakgrundsfakta rörande tidningarna
Nedan följer information om Amelia och Café, deras läsekrets, övergripande mål och
vilka bilder av kvinnor och män tidningarna anser att de förmedlar samt en motivering
till de sätt kvinnor och män presenteras på.
Amelia
Amelias upplaga och målgrupp
Tidningen Amelia lanserades våren 1995 på initiativ av Amelia Adamo som även verkar
som chefredaktör. Under 2002 låg upplagan på 131 200 per nummer. 5 Av dessa
distribueras 50 % genom prenumerationer och 50 % genom lösnummerförsäljning.
Amelia utkommer var fjortonde dag och har ca 447 000 läsare per nummer. Av dessa är
ca 90 000, d v s ca 20 % män. Man antar dock att det är få män som faktiskt köper
tidningen, utan snarare att de läser sin partners tidning. Amelias målgrupp utgörs av
kvinnor i åldern 25-45 år. 6 Läsargruppen domineras dock av något yngre kvinnor, vilka
befinner sig i åldersspannet 25-35 år. Läsarna återfinns i hela Sverige, men förekommer
mer frekvent i storstadsregionerna. I en (på tidningens initiativ) nyligen genomförd
läsarundersökning fann man att den genomsnittlige läsaren är en "aktiv, förändringsbenägen kvinna som ständigt strävar efter att förbättra sitt liv".
Amelias mål
Bortsett från mål rörande stor upplaga menar Amelia att deras uppgift eller mål med
tidningen är att förverkliga kvinnors drömmar i vardagen samt vara ett "tändstift för
kvinnor". Med detta menas att man vill ge kvinnor verktyg att våga genomföra
förändringar i sitt liv, t ex be om löneförhöjning, byta jobb eller liknande. Man vill stå
på kvinnans sida samt bidra till att kvinnors självförtroende stärks.
Den förmedlade bilden av kvinnan och mannen
Tanken bakom Amelia är delvis att de kvinnor och män som figurerar i tidningen i stor
utsträckning skall utgöras av s k "vanliga" människor. Anledningen till detta är att
läsaren ska kunna identifiera sig med de porträtterade människorna och därutöver känna
igen sig i deras känslor och livsöden. Genom tidningen vill man förmedla en känsla till
läsaren av att "du är bra som du är". På redaktionen är man införstådd med att budskapet
kan verka paradoxalt då artiklar om smink, bantning och utseende samtidigt förekommer
frekvent – samt hur man ska gå tillväga för att nå upp till den av tidningen
5Enligt
Orvesto helår 2002. Att jämföra med Veckorevyns upplaga som ligger på ca 60 000 per nummer.
6Vilket
kan jämföras med Veckorevyn vars målgrupp är något snävare, mellan 18-25.
30
tillhandahållna (och utförligt beskrivna) idealbilden. Denna paradox motiverar man med
att man skriver om det kvinnor vill läsa om. Man menar till exempel att det finns en
mängd kvinnor som brottas med problem som övervikt, varför man anser att det finns ett
intresse av att läsa om hur man hanterar ett sådant problem.
Det finns en fast avdelning i tidningen som handlar om män och deras egenskaper, men
även om relationer mellan kvinnor och män. Artiklarna är ofta skrivna på ett
humoristiskt sätt. Amelia är medveten om att just den avdelningen kan bidra till att
cementera skillnader mellan könen, men tycker ändå att den fyller en viktig funktion.
Generellt tycker man att den bild man faktiskt förmedlar av män och kvinnor i tidningen
är den man vill förmedla.
Café
Cafés bakgrund och upplaga
Tidningen Cafés premiärnummer utkom 1992. Under det första året låg upplagan på
omkring 15 000 per nummer och omslaget frekventerades främst av välkända män. När
man 1993 placerade en avklädd kvinna på omslaget steg upplagan till ca 30 000. Det
nya konceptet vidhölls och innan året var slut hade upplagan stigit ytterligare till drygt
40 000 sålda tidningar per nummer. Sedan drygt fem år tillbaka har upplagan varit stabil
på 43 500 exemplar per nummer. 7 Av dessa distribueras hälften genom prenumerationer och hälften genom lösnummerförsäljning. Av såväl prenumeranter som
lösnummerköpare är 90-95 % män. Café utkommer en gång i månaden och har 196 000
läsare per nummer. Av dessa är 60 % män och 40 % kvinnor.
Målgrupp och den genomsnittlige läsaren
Cafés målgrupp är män mellan 20-30 år i storstadsområden. Den genomsnittlige läsaren
är man samt 18-30 år, även om åldersspannet 20-25 dominerar läsargruppen. Han
studerar eller befinner sig i karriären med en förhållandevis bra utbildning bakom sig.
Den genomsnittlige läsaren bor i någon av storstadsregionerna Stockholm, Malmö eller
Göteborg. Konkurrenten Slitz säljer däremot mer på mindre orter ute i landet.
Cafés mål
Bortsett från mål rörande hög upplaga vill Café vara en tidning med långa reportage och
orädd journalistik. Med detta menas bl a att man i reportage ska våga ställa frågor där
man inte stryker den intervjuade medhårs. Innehållet i tidningen behöver inte vara
politiskt korrekt. Man vill även ha bilder av hög klass i tidningen och menar det ska
finnas en tanke bakom dessa.
Den förmedlade bilden av kvinnan och mannen
Gemensamt för de män och kvinnor som figurerar i tidningen är enligt redaktionen att de
ska ha en intressant historia att berätta. Männen som intervjuas ska ha åstadkommit
något och fungera som förebilder att se upp till alternativt identifiera sig med. Om de
kvinnor som förekommer ska läsaren även tänka "vilken snygg tjej". De kvinnor som
porträtteras ska föreställa något slags drömtjejer och fungera som en flykt från
verkligheten. De flesta kvinnor som framträder i tidningen är självsäkra och vill synas
menar man på redaktionen. "En glad, frisk tjej på ettan säljer" 8 menar man och
tillägger att om tidningen säljer fler nummer bidrar det till en större möjlighet att
7Enligt
8Med
Orvesto helår 2002.
ettan menas tidningens första sida, d v s dess framsida.
31
producera intressanta reportage, vilket i sig höjer tidningens kvalitet. Man vill helst
använda sig av svenskproducerade bilder av svenska kvinnor istället för att köpa in bildmaterial från t ex U S A, då man anser att dessa är så retuscherade att kvinnorna inte
ser verkliga ut. Även svenskproducerade bilder är retuscherade, om än inte i lika hög
grad. Bilderna manipuleras och retuscheras främst genom att ögon, läppar och bröst förstoras, ben förlängs eller midjebredd och lår förminskas.
Café är i stort sett nöjd med den bild man förmedlar av såväl kvinnor som män, även om
man menar att det är synd att man inte kan ha andra typer av människor än vackra
kvinnor på omslaget (t ex skulle det vara omöjligt ha en omslagsbild på Babben Larsson
enligt redaktören) då detta skulle försämra upplagan radikalt. När boken
Bimbobakslaget kom ut år 2000 (Östergren & Thulin), tillfrågades den före detta
chefredaktören (mellan 1992 och 2000) Fredrik Helmertz om varför tidningar med
snygga tjejer på omslaget säljer så bra. Så här svarade han:
Sverige är det enda land där det kommer som någon överraskning. Det handlar om ganska
självklara saker, låter jag hemsk? Att män tittar på kvinnor är ofrånkomligt, det är en
biologisk grundinstinkt. Det innebär inte att män kastar sig över varenda tjej de ser i kortkort,
män har olika faser i sitt liv. Det kan tyckas odemokratiskt och felaktigt, men så är det och
så kommer det att vara om tusen år också (Östergren & Thulin, 2000 s 144).
Beskrivning av kategorier
Här presenteras innehållet eller essensen i de kategorier som framkommit under analys
och kodning av data. De två huvudkategorierna är attribut, som består av två
underkategorier och Egenskaper och känslo- eller andra tillstånd, som består av elva
underkategorier.
Kategorier för attribut
Attributen delades in i två kategorier vilka sammanlagt innehåller 137 olika attribut.
Objektiva attribut som avser attribut som endast sakligt beskriver ett fenomen och som
inte har någon medföljande värdering inbyggd i begreppet. Exempel; blond, mustasch,
piercad. Även attribut som skulle kunna betraktas som subjektiva t ex; lång, ung eller
tjock har antagits tillhöra den här gruppen. Detta för att de ändå kan sägas beskriva ett
fenomen utan att ett värderande av det benämnda medföljer i begreppet. Däremot kan ju
t ex begreppet "lång" leda till olika referenser för olika personer, och på det sättet vara
subjektivt, utan att det för den skull anses vara värderande.
Subjektiva attribut avser attribut med en inneboende eller medföljande värdering av
positiv, negativ eller på annat sätt värderande karaktär. De subjektiva attributen handlar
oftast – men inte alltid – om det helhetsintryck som personen ifråga ger. De subjektiva
attributen tillhör bäraren, ingår i utseendet på ett annat sätt än ett objektivt. Det
objektiva attributet kan man t ex bära, som en slips, men om man beskrivs som snygg
handlar det om hela personen och man kan sällan frigöra sig ifrån det på samma sätt.
Exempel; bildskön, fult klädd, snygg, söt, vackra läppar.
32
Kategorier för egenskaper
Elva slutgiltiga enskilda egenskapskategorier framkom i kategoriseringen. Dessa
innehåller sammanlagt 443 egenskaper. Ledaregenskaper eller egenskaper relaterade
till makt avser de egenskaper som förknippas med att inneha en position och/eller
resurser att styra personer, händelser etc. Eftersom förfogande av ekonomiska medel till
viss del innebär att man har möjlighet att styra personer och händelser ingår även
egenskapen rik i den här kategorin. Exempel; auktoritär, dominerande, kan delegera,
spindeln i nätet, tuff.
Egenskaper relaterade till omvårdnad och familj innehåller egenskaper eller tillstånd
som har med omvårdnad, omsorg eller familj och hem att göra. Även frånvaro av
omvårdande egenskaper är medräknade. Här kan det vara lämpligt att klargöra att endast
egenskaper som uppmärksammats i porträtten har räknats. Även om jag t ex känt till att
en person har barn och alltså är mamma eller pappa har detta inte kodats om inte detta
faktum har nämnts i den aktuella texten. Exempel; dålig mamma, finns till för andra,
fostrande, omhändertagande, tycker om att städa.
Sociala färdigheter avser egenskaper som har med övriga sociala färdigheter – eller
frånvaron av dessa – i mellanmänskliga relationer att göra (bortsett från omvårdnadsaspekten som ingår i kategorin ovan). Exempel; asocial, blygsam, extrovert,
intresserad av människor, rolig.
Egenskaper relaterade till kärlek och sexualitet handlar om de egenskaper,
personlighetsdrag eller tillstånd som har med kärlek, kön och sexualitet att göra.
Exempel; flirtig, förförisk, homosexuell, manlig, sexig.
Rena känslo- eller sinnestillstånd innehåller egenskaper eller känslotillstånd som har
med en känsla, upplevelse eller ett sinnestillstånd att göra. Exempel; frustrerad, nervös,
känner skam, trött, uttråkad.
Självförtroende och självbild avser egenskaper eller tillstånd som har med
självförtroende, relation till själv samt självbild att göra. Exempel; dåligt
självförtroende, har integritet, osäker, självdestruktiv, vågar ta plats.
Egenskaper relaterade till energi och kreativitet handlar om personlighetsdrag eller
egenskaper som har med energi, engagemang och kreativitet att göra (eller frånvaron av
dessa) och som oftast har en slags riktning eller rörelse. Exempel; energisk, engagerad,
fantasifull, framåt, långsam.
Uppgiftsrelaterade egenskaper behandlar de egenskaper som är relaterade till hur man
sköter ett jobb eller en uppgift. Exempel; effektiv, ger inte upp, irrationell, noggrann,
omständlig.
Kognitiva förmågor och verbala färdigheter avser intellektuella funktioner såsom
tänkande, varseblivning och minne eller färdigheter som har med språk i tal eller skrift
att göra. Då detta avser en förmåga att utföra något väl hamnar t ex egenskapen verbal
inom den här kategorin eftersom den beskriver en person som har lätt för att uttrycka sig
och finna ord. Egenskapen pratglad hamnar dock inte inom denna kategori utan i
kategorin sociala färdigheter (se nedan), då egenskapen snarare beskriver en person
som pratar mycket och/eller gärna, utan att för den skull beskriva om detta tal är
33
adekvat. Exempel; allmänbildad, analytisk, bra på att argumentera, intelligent, skriver
väl.
Livsåskådnings- eller livsstilsrelaterade epitet handlar om egenskaper som betecknar
vad en individ bekänner sig till eller är anhängare av, gällande politisk eller annan
livsåskådningsrelaterad rörelse eller riktning. Epitetet skall vara en slags etikett som är
betecknande eller utmärkande för individen. Exempel; biologist, kapitalist, kristen,
nykterist, vidskeplig. Denna kategori redovisas dock ej i resultatdelen attribut och
egenskaper då livsåskådnings- eller livsstilsrelaterade epitet förekommer i så liten
utsträckning i porträtten.
Personlighetsdrag eller andra långvariga tillstånd innehåller egenskaper eller tillstånd
som betecknar mer eller mindre varaktiga personlighetsdrag, inställningar till livet eller
andra långvariga tillstånd som påverkar individen, t ex en sjukdom. Exempel; barnslig,
har cancer, djup, ensam, jordnära. Denna kategori redovisas inte heller i resultatdelen
attribut och egenskaper då personlighetsdrag eller andra långvariga tillstånd
förekommer i så liten utsträckning i porträtten.
Porträttens övergripande karakteristika
Nedan följer en sammanfattning av de olika porträttyperna. Dessa innehåller en allmän
beskrivning av vilka typer av män och kvinnor som brukar figurera i tidningarna och på
vilket sätt dessa framställs i såväl text som bild.
Mansporträtt i Café
Vilka män porträtteras?
De män som porträtteras i Café är till en övervägande del offentliga personer. Med detta
menas att de tidigare – innan sin medverkan i Café – fått medial eller annan
uppmärksamhet och därmed blivit kända för en allmän publik. Dessa män är antingen
kända inom Sverige eller inför en internationell publik och återfinns i ett antal olika
yrken eller sysselsättningar som t ex; regissör, författare, politiker eller programledare.
Majoriteten av de porträtterade männen är dock skådespelare, musiker eller idrottsmän.
Det är inte någon särskild manstyp som presenteras, så till vida att de intervjuade
männen t ex inte befinner sig i ett visst åldersspann eller enbart är svenskar. Åldrarna
ligger mellan 8 och 80 år, med en betoning på män mellan 20 och 50 år. En knapp
tredjedel av porträtten behandlar utländska män. Olika typer av män presenteras alltså.
Den gemensamma nämnaren är dock att samtliga har nått framgång inom sitt specifika
yrkesområde på grund av talang eller idogt arbete. Dessa mäns medverkan i tidningen
motiveras genom deras berömvärda handlingar och prestationer. Mannen får alltså
utrymme i kraft av det han åstadkommit eller uppnått.
De mer okända män som porträtteras är färre till antalet. Endast 14 % av porträtten
utgörs av okända eller ickeoffentliga män. Även dessa män medverkar i kraft av sina
handlingar, även om dessa ofta är av negativ eller t o m kriminell karaktär. Dessa
porträtt rör bl a män som smittat kvinnor med hiv, dött i slagsmål eller deltagit i kriget i
forna Jugoslavien. Det finns också ett par okända män som porträtteras på grund av sin
spektakulära livsstil, t ex en man som rott över Atlanten i en roddbåt samt en åttaårig
pojke som kan lyfta över 90 kg i bänkpress.
Mannen i texten
När mannen porträtteras handlar det huvudsakligen om den aktivitet eller det yrke han
34
utövar. Texterna präglas generellt av respekt inför mannen och dennes kompetens. Ofta
finns utförliga bakgrundsfakta som skildrar mannens snåriga väg mot toppen. När den
porträtterades relationer tas upp handlar dessa sällan om hans eventuella familj, barn
eller flickvän, utan snarare om relationerna till de andra männen i hockeylaget, bandet
eller filmteamet.
Egenskaperna i texten
De porträtterade männen framstår som en potent och handlingskraftig grupp män som
besitter en mängd sociala färdigheter. De beskrivs på ett mångsidigt och varierat sätt i
främst positiva, men även neutrala och negativa termer. Männen tillskrivs en rad
diversifierade känslor men fokus ligger tydligt dels på egenskaper relaterade till energi
och kreativitet men främst på de egenskaper som är relaterade till att leda eller styra
andra människor eller resurser, d v s ledaregenskaper. När männen beskrivs utseendemässigt handlar det främst om objektiva attribut och då företrädesvis om kropp eller
kläder specifikt, inte om utseendet generellt.
Mannen i bild
När mannen porträtteras på bild är han oftast i rörelse. Om inte i direkt fysisk rörelse så
sysselsatt med något, ofta den aktivitet som motiverar hans medverkan i tidningen. När t
ex Magnus Hedman intervjuas får man se honom på fotbollsplanen och när Thomas
Bodström porträtteras får man se honom tala inför en samling människor. Om det inte är
en aktivitet som är direkt relaterad till mannens huvudsakliga sysselsättning ser man
honom ofta aktiverad på annat vis; i träningslokalen, skrivandes på maskin, gående i en
korridor etcetera. Aktiviteten medför att mannen ofta tittar bort från kameran, upptagen
som han är. Det förekommer att han tittar in i kameran och ler, även om det är ovanligt.
Om han tittar in i kameran ser han ofta allvarlig och koncentrerad ut. I vissa fall
använder sig tidningen av svartvita bilder. När bilden återges i svartvitt ser mannen
allvarlig ut. Mannen är – utom i några enstaka fall – påklädd på bilden. När han inte är
helt påklädd blottar han som mest överkroppen och då i ett sammanhang, t ex för att han
utövar någon idrott och därför är varm eller för att han byter om. Bilden karakteriseras
ofta av en slags dokumentär stil – särskilt vid svartvit återgivning – där den porträtterade
personen ofta fångas i ett obevakat ögonblick. Detta medför en aura av objektiv
rapportering.
Kvinnoporträtt i Café
Vilka kvinnor porträtteras?
De kvinnor som återfinns i tidningen är uteslutande offentliga personer. Anledningen till
deras kändisskap är att de; deltagit i en dokusåpa, är skådespelerskor, sångerskor
(musiker), programledare i TV eller modeller och att de därigenom blivit
uppmärksammade massmedialt. En kvinna är även grundare av en modellagentur. Den
övervägande delen kvinnor som porträtteras i tidningen är modeller, även om dessa
spänner mellan relativt skilda områden, såväl modeller för välkända klädesmärken som
nakenmodeller. Kvinnorna kan ha meriter som universitetsutbildningar eller
kvalificerade jobb men det är inte i kraft av sina prestationer (varken akademiskt eller i
utövandet av ett yrke) som kvinnan får publicitet, utan för att hon ser bra ut och har en,
enligt tidningen, vacker och åtråvärd kropp. De kvinnor som porträtteras är i alla
förekommande fall smala till normalviktiga samt har normala till stora bröst. Den
övervägande delen av kvinnoporträtten består till följd av betoningen av utseendet också
av bilder.
35
Några enstaka undantag finns dock när det gäller orsaken till att kvinnor
uppmärksammas i tidningen. Dessa undantag gäller en grundare av en modellagentur
samt tre kvinnliga sångerskor som får utrymme i Café på grund av sin musik och sin
musikaliska begåvning. Även dessa sångerskor har dock ett fördelaktigt yttre och
uppfyller de outtalade kraven för kroppens utseende. Att de inte uppmärksammas på
grund av sitt utseende märks främst på att de inte är av- eller lättklädda i bild samt att
artikeln fokuserar på musiken eller tillblivelsen av densamma och inte den
porträtterades privata liv.
Kvinnorna är mellan 17 och 50 år med en tydlig betoning på kvinnor mellan 20 och 30
år. Endast två kvinnor är över 40 år. Generellt kan man säga att (de outtalade)
kriterierna för kvinnors medverkan i Café är att kvinnan i fråga ska vara en offentlig
(känd) person, inte mer än 30 år gammal samt ha ett (enligt Café) vackert ansikte och
en (smal till normalviktig) snygg kropp (med normala till stora bröst). Kraven för
medverkan är således stränga i fråga om utseende, i jämförelse med de övriga porträttyperna.
Kvinnan i texten
Generellt kallas kvinnorna i det jag valt att kalla för kvinnoporträtt inte för kvinnor,
utan nästan uteslutande för tjejer. I några enstaka fall förekommer även den
diminuerande termen flicka.
Tjejen som med sin kraftfulla röst och sin självklara starquality förtrollat oss hela våren i
Kanal 5:s Popstars. (Om Linda Eriksson, sångerska i Supernatural i Café, maj 2002 s 98).
Texterna berör delvis det aktuella yrket eller sysselsättningen, men handlar även i stor
utsträckning om den porträtterades mer privata sidor. Dessa privata sidor behandlar
kvinnans preferenser när det gäller män, kläder och sexualitet. Kvinnorna får svara på
frågor som; "Vilka egenskaper måste en man ha?", "Vilket är ditt sexigaste plagg?",
"Hur blir du när du dricker sprit?", "Hur vill du bli behandlad som flickvän?", "Vad är
det du tänder på?" Motsvarande frågor förekommer inte i några andra porträtt.
Egenskaperna i texten
De porträtterade kvinnorna är skildrade i liten utsträckning avseende egenskaper och
därtill i ensidiga termer. Kvinnorna har, med några få undantag, tillskrivits egenskaper
av odelat positiv eller neutral karaktär. De egenskaper som har med kön, kärlek och
sexualitet att göra har givits stor plats i beskrivningen av kvinnorna, och en övervägande
del av dessa handlar om kvinnornas sexuella tillgänglighet. Bortsett från att
bildmaterialet generellt är mycket generöst, ägnas en mycket stor del text åt att
beskriva kvinnan utseendemässigt. Detta görs företrädesvis i termer av subjektiva
attribut.
Kvinnan i bild
Från nr 3 1993, då Café fick sitt massmediala genombrott, har man med undantag av ett
nummer enbart haft kvinnor på omslaget. (Undantaget är nr 12 1999, då Ulf Lundell
återfinns på omslaget iförd rymddräkt). Kvinnorna som porträtteras på omslaget är, i alla
fall utom fem, svenskor. Några svenskor har dock visst utländskt påbrå som exempelvis
sångerskorna Jennifer Brown, Emilia och Dilba.
När kvinnan porträtteras på bild är hon i huvudsak lättklädd och i vissa fall helt naken.
Ibland döljs avklädda bröst eller kön med hjälp av andra kroppsdelar, skuggor eller
liknande. Det förekommer dock att såväl bröst som kön exponeras helt, även om det
36
senare är ovanligt. Ofta verkar de rudimentära kläder eller andra attribut som kvinnan
ändå är klädd i snarare fylla en funktion av att framhäva kroppsdelar som bröst och kön,
snarare än att dölja dem. Kvinnan gör i regel ingenting på bilderna, är inte sysselsatt
med något i egentlig mening, bortsett från att posera. Men så är det ju också därför, i
kraft av sitt utseende som hon är med i tidningen. Kvinnan porträtteras nästan
uteslutande med blicken riktad mot kameran. I de flesta fall leende, men sällan
skrattande. Ibland tar hon på sig själv; en hand på bröstet, ett finger i munnen eller något
eller några fingrar innanför troslinningen. När hon gör detta tittar hon vanligen bort eller
blundar. Detta som för att illustrera att hon njuter av sin egen kropp, genom någon slags
autoerotik, som vore hon omedveten om en yttre betraktare. I några fall porträtteras
kvinnorna ute i naturen; på en strand, på en äng, i en hästhage, i skogen, vid eller i en
sjö eller havet.
Mansporträtt i Amelia
En vag bild
Det är en relativt vag bild som framkommer av mansporträtten i Amelia. Detta beror
främst på att så lite utrymme ägnas åt att skildra män att det är svårt att dra några
tillförlitliga slutsatser. De män som porträtteras i tidningen får stor tyngd i materialet och
det är troligt att bilden av mannen hade sett annorlunda ut om ytterligare några porträtt
hade funnits som grund för analysen. Viss information framkommer dock med önskvärd
tydlighet. Amelia har visserligen en återkommande avdelning som behandlar män, men
artiklarna i denna är ofta skrivna utifrån en allmän uppfattning om hur män är och beter
sig generellt, inte om specifika män, varför de inte kan kallas för porträtt. 9
Vilka män porträtteras?
Drygt hälften av mansporträtten utgörs av offentliga män. Dessa innehar yrken som
spänner över ett relativt brett fält. Såväl politiker och regissörer som chefer och
äventyrare porträtteras. De vanligast förekommande yrkena är dock; författare,
programledare och skådespelare. De mer okända män som porträtteras arbetar även de
inom skilda yrken, t ex butiksbiträde, datatekniker, egen företagare, industriarbetare,
koreograf eller sångare. Såväl offentliga som övriga män är mellan 20 och 65 år med en
övervikt på män mellan 30 och 40 år.
Mannen i texten
Personporträtt rörande offentliga personer handlar delvis om det yrke eller den sysselsättning mannen blivit känd genom, men även om andra företeelser, t ex hur det är att
vara pappa, hur relationer till partner eller andra viktiga personer ser ut, mannen i frågas
utseende, barndom och så vidare. Några få porträtt motiveras dock enbart genom den
porträtterades tilldragande uppenbarelse:
Visserligen är inte Mads Mikkelsen den enda orsaken till att en miljon svenskar bänkar sig
framför teven för att se på Mordkommisionen. Men han är med största sannolikhet en starkt
bidragande orsak. För av någon outgrundlig anledning dras ju vi kvinnor till lite farliga,
fräcka och hårda män (i varje fall i fantasin). (Om skådespelaren Mads Mikkelsen, i Amelia,
nr 23 2002 s 145.)
9Exempel
på den här typen av artiklar är "Därför vill han inte gifta sig" (Amelia, nr 4 2003) som handlar
om att män inte vill gifta sig då de antar att ett äktenskap kan leda till en inskränkning eller förlust av
frihet eller "Mansförkylning – en könssjukdom" (Amelia, nr 3 2002) som handlar om att män – till skillnad
från kvinnor – överdriver sitt lidande i samband med förkylning.
37
Det skrivs även om män som anses vara tilldragande i andra avdelningar i tidningen,
dessa män är dock inte porträtterade i egentlig mening.
De porträtt som rör icke-offentliga män handlar nästan uteslutande om dessa mäns
privata liv och inte om deras yrkesroll. Amelia beskriver t ex hur dessa män är i
egenskap av pappa (t ex hur det är att ha sina barn varannan vecka eller vara hemma
mer med sitt barn), hur män upplever den relation de lever i, hur det är att vara åtråvärd
och se bra ut, män som misshandlar och tar anabola steroider samt hur män har lyckats
gå ned i vikt.
Egenskaperna i texten
De porträtterade männen beskrivs som besittande en mängd olika egenskaper av olika
kvaliteter och nyanser, av såväl positiv som negativ karaktär. Då porträtten i liten
utsträckning handlar mäns yrkesutövande är uppgiftsrelaterade, kognitiva och verbala
egenskaper samt egenskaper relaterade till energi och kreativitet inte frekvent
förekommande. Emedan porträtten i istället fokuserar på relationer förekommer dock
egenskaper relaterade till omvårdnad och omsorg samt övriga sociala färdigheter i desto
högre utsträckning. Männen beskrivs därtill ofta i termer av känslor eller andra
sinnestillstånd. En stor del av de samlade egenskaperna berör kärlek och sexualitet, t o
m i samma omfattning som Cafés kvinnoporträtt. Skillnaden är dock att mansporträtten i
högre grad syftar till att beskriva en sexuell läggning eller egenskaper som kommer till
utlopp i en kärleksrelation, t ex att man är en romantiker eller att man lider av
svartsjuka.
Mannen i bild
Männen porträtteras oftast med blicken vänd mot kameran. Bilderna är såväl i färg som
svartvita. Mannen ler oftast. På de svartvita bilderna är det dock vanligare att mannen
ser allvarlig ut. I flera fall förekommer mannens barn på samma bild. Bilderna är
uteslutande arrangerade och kan t ex föreställa en man som lutar sig mot ett träd eller
mot ett broräcke. En för Amelias mansporträtt typisk bild föreställer en far och son i färd
med att leka med en tågbana. Lekandet ser ut att ha avbrutits endast för att ett fotografi
ska kunna tas. Poserandet förespeglar en fortsatt lek efter det ögonblick då bilden tagits.
I ögonblicket för bilden vänder far och son blicken mot kameran och ler.
Det förekommer några enstaka bilder på mer eller mindre avklädda män. Dessa bilder
skiljer sig från kvinnoporträtten i Café på så sätt att de porträtterade männen inte är
offentliga samt att den tillhörande texten präglas av en underliggande humor eller
lättsam ton. Till exempel "Har storleken betydelse?" (Amelia, nr 23 2002) som handlar
om män och deras hundar (som är stora eller små, därav rubriken). Artikeln förfäktar
idén att man kan avläsa mannens känslor och beteende utifrån vilken hundras han har
valt. I artikeln porträtteras alla män helt nakna. Könsorganet skyms dock av mannens
egen kropp eller av hunden.
38
Kvinnoporträtt i Amelia
Vilka kvinnor porträtteras?
Hälften av de porträtterade kvinnorna är offentliga personer. Dessa arbetar inom vitt
skilda yrken som t ex; advokat, chef, konstkritiker, krögare, personlig tränare eller
sångerska. De vanligast förekommande yrkena är; skådespelerska, programledare och
författare. Fler än två av tre av de offentliga kvinnorna är svenskor. De mer okända
kvinnor som porträtteras arbetar även de i en rad olika yrken t ex; banktjänsteman,
kommunikatör, personlig assistent, truckförare eller vårdare. De vanligaste
sysselsättningarna är sjuksköterska eller att man utför obetalt arbete i hemmet. I mer än
en tredjedel av dessa porträtt anges inte den porträtterades yrke. Det är dock sällan
kvinnornas yrkesutövande har fokus i porträtten varför denna uppgift möjligen har ansetts
överflödig. Endast i tre fall behandlar porträtten utländska kvinnor. Såväl offentliga som
övriga kvinnor är mellan 20 och 70 år med en betoning på kvinnor mellan 25 och 40.
Kvinnan i texten
Då de offentliga kvinnorna porträtteras handlar det delvis om yrkesrollen men i högre utsträckning om den porträtterades privata liv med betoning på relationer till partner, barn
och betydelsefulla andra. Porträtten kan också skildra hur kvinnan i fråga valt att leva
sitt liv – t ex ägna sig åt ett utlevelsefullt sexliv (den franska konstkritikern Catherine
Millet), stödja kampen mot bröstcancer (Evelyn Lauder, chef på Estée Lauder) eller att
efter ett liv av matmissbruk få kontroll över sitt ätande genom kirurgiska ingrepp (före
detta modellen och krögaren Kråke Lithander).
I de kvinnoporträtt som behandlar okända eller icke-offentliga personer betonas – med
några undantag – den intervjuades privatliv. Porträtten handlar ofta om hur man hanterat
eller hanterar en svår livssituation. I den stående avdelningen "Det hände mig...",
avhandlas hur kvinnor klarat av olika livskriser, vanligen sjukdomar som cancer, men
även t ex hur det är att få ett CP-skadat barn eller att som vårdare bli kär i sin
handikappade patient. Övriga porträtt skildrar t ex kvinnlig vänskap, hur det är att vara
fembarnsmamma eller hur man startar företag. Genomgående ägnas stort utrymme åt den
porträtterades barn och relationen till dem, även i porträtt som inte huvudsakligen utger
sig för att beskriva en sådan relation. Om huvudtemat i ett porträtt t ex är att beskriva
hur man hanterar sin cancersjukdom ägnas utrymme åt att beskriva hur barnen påverkas
av sjukdomen. I de fall då porträtten främst berör yrkesrollen handlar det ändå i stor
utsträckning om uppfattningen av yrkesrollen relaterad till andra relationer. Hur påverkas
t ex partnern av att man börjar studera på äldre dagar eller hur påverkas ens dotter av att
man lider av fetma.
Egenskaperna i texten
Amelia beskriver kvinnorna som innehavare av en rad olika egenskaper och
känslotillstånd. Beskrivningar av "rena" känslor får stor plats och dessa har en rad olika
kvaliteter av såväl positiv som negativ karaktär. Tyngd ligger också på egenskaper som
har med energi och engagemang att göra. Den mest dominerande kategorin handlar dock
om omsorg, omvårdnad och familjen i övrigt. Utseendemässigt beskrivs kvinnorna
mycket utförligt och varierat. Den övervägande majoriteten handlar om attribut av
objektiv karaktär.
Kvinnan i bild
39
Kvinnan porträtteras mestadels leende med blicken vänd mot kameran. Med några
enstaka undantag är bilderna i färg. Såväl de offentliga som övriga porträtterade kvinnor
avbildas i regel stillastående och inte i utövandet av en aktivitet. Ofta avbildas även den
porträtteras man eller barn. I de fall då mor och barn ändå är sysselsatta med något, t ex
matlagning, är moderns blick vänd mot barnet eller mot själva aktiviteten. Om de
offentliga personerna är avbildade i rörelse återfinns de i färd med att göra något som
ligger inom ramen för deras yrke, t ex Jennifer Lopez som porträtteras sjungandes på
scen. I dessa fall är blicken riktad bort från kameran och mot en eventuell publik eller
annat fokus för sysselsättningen. Om porträttet är av karaktären "Det hände mig..." och
alltså skildrar "vanliga" människor i kris kan den porträtterade (och dennes barn) se
allvarliga och beklämda ut och titta rätt in i kameran. Då föreställer dock nästkommande bild vanligen kvinnan med ett leende på läpparna (som för att illustrera att
det ordnade sig till sist). Kvinnorna är i alla förekommande fall påklädda. 10
Attribut och egenskaper
Nedan följer en utförlig beskrivning av de attribut, egenskaper, känslo- eller andra
tillstånd som förekommer i de olika porträttyperna. För utökad förståelse och tydligare
illustration av de sammanhang attributen eller egenskaperna förekommer i, har kortare
och längre citat ur tidningarna tillförts. För att en tydlig bild av hur vanlig en egenskap
eller ett attribut är – såväl i jämförelse med andra kategorier inom samma porträttyp,
som mellan de olika porträtten – har tabeller med bl a frekvens för de olika
egenskaperna tillfogats. De kategorier av egenskaper eller attribut som är vanligast
förekommande i de olika porträtten eller de kategorier där frekvensen skiljer sig i högst
utsträckning från de andra porträtten presenteras först.
10Annat
material i tidningen (som exempelvis rör skönhet eller träning samt annonser) förevisar dock mer
eller mindre avklädda kvinnor.
40
Attribut
Tidning
Typ av porträtt
Café
mansporträtt
Café
kvinnoporträtt
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
Attributfrekvens/
antal sidor 11
60/171 12 sidor
0,35/sida.
98/160 sidor
0,61/sida
16/45 sidor
0,36/sida
93/122 sidor
0,76/sida
Subj. attr./ totalt
antal attribut 13
17/60
28 %
59/98
60 %
3/16
19%
19/93
20 %
Obj. attr./ totalt
antal attribut 14
43/60
72 %
39/98
40 %
13/16
81 %
74/93
80 %
Frekvens/antal
olika attribut 15
60/39
1,53/attribut
98/46
2,13/attribut
16/14
1,14/attribut
93/61
1,52/attribut
Café och Amelia
I såväl Café som Amelia beskrivs kvinnorna i högre utsträckning än männen i termer av
utseende och attribut. I Café ligger tonvikten på subjektiva attribut medan Amelia främst
skildrar kvinnorna mer objektivt, d v s med hjälp av objektiva attribut.
Mansporträtt i Café
När männen beskrivs handlar det främst om objektiva attribut. De objektiva attributen
berör ofta detaljer i utseendet eller den allmänna uppenbarelsen, t ex brylcrème i håret,
guldsmycken, hål i näsan, mustasch, orakad, piercad, rakat huvud, eller bär solglasögon.
En annan stor del av attributen handlar om kläder t ex fjäderboa, ljusblå skjorta, mörk
kavaj, oputsade skor, skinnbyxor eller slips eller om hur man är klädd mer generellt
(subjektiva attribut) t ex fult klädd, proper, slarvigt klädd eller välklädd. Det läggs stor
vikt vid att beskriva kroppen, mer än en tredjedel av attributen handlar om att beskriva
kroppens utseende eller förmåga, t ex god fysik, muskulös, lång, senig, smala ben, stor
fysiskt, tjock, vältränad. Detta kan bero på att så många idrottsmän porträtteras och att
deras kropp fungerar som arbetsredskap och därför är intressant att beskriva. Gällande
övriga subjektiva attribut som behandlar utseendet generellt beskrivs männen
uteslutande som snygga.
11Här
visas det antal attribut, d v s frekvensen, som förekommer inom kategorin attribut fördelat på de
olika porträttypernas sidantal. När det t ex står 60/170,83 sidor och 0,35/sida på Cafés mansporträtt innebär
det att attribut förekommer totalt 60 gånger i Cafés mansporträtt, vilka sammantaget består av 170,83
sidor. Det blir ett genomsnitt på 0,35 attribut per sida, d v s drygt ett attribut på var tredje sida.
12Frekvens per sida har i alla förekommande fall beräknats på det ickeavrundade sidantal (här t ex
170,83) som finns angivet i metoddelen under rubriken material. För läsbarhetens skull har dock de
avrundade sidantalen angivits i tabellerna.
13Här visas frekvensen för de subjektiva attributen, jämfört med frekvensen för den totala andelen
attribut, samt subjektiva attribut i procent av totalt antal attribut.
14Här visas frekvensen för de objektiva attributen, jämfört med frekvensen för den totala andelen
attribut, samt objektiva attribut i procent av totalt antal attribut.
15Här visas frekvensen för den totala andelen attribut, fördelat på antalet olika attribut. Exempel: Om
attributet snygg har förekommit 3 ggr i en porträttyp och attributet blå skjorta 2 gånger är den totala
andelen attribut 5, fördelat på 2 olika attribut, och står utskrivet 5/2. Frekvens per olika attribut blir då
2,5/attribut.
41
Thomas Bodström har brett några mackor och lagt i portföljen. Han är klädd i mörk kavaj,
grå byxor, ljusblå skjorta och slips. Proper så det förslår. På avstånd. Skorna är oputsade och
han är orakad (om justitieministern, i Café, augusti 2002 s 69).
O ch så ser vi djävligt bra ut allihop, i alla andra svenska band har det alltid smugit sig in
nån jävla Quasimodo (bandet Mando Diao i Café, september 2002 s 25).
Kvinnoporträtt i Café
De kvinnor som porträtteras i tidningen beskrivs i stor omfattning utseendemässigt – d v
s i termer av attribut – trots att bildmaterialet upptar en stor del av porträtten och i
majoriteten av fallen överstiger textmängden i fråga om utrymme. Attribut nämns på mer
än varannan sida gällande dessa porträtt. I förstone kunde man tro att en beskrivning av
utseendet skulle vara mindre viktig då läsaren själv kan göra sig en uppfattning om den
porträtterades utseende utifrån de bilder som ackompanjerar texten.
I de analyserade kvinnoporträtten i Café återfinns 98 förekomster av attribut, vilket i
jämförelse med mansporträtten i samma tidning är en hög siffra. Förekomsten av attribut
kan också jämföras med förekomsten av den totala andelen egenskaper eller
känslotillstånd som uppgår till 200. Av den totala mängden betydelsbärande ord, d v s
både egenskaper och attribut utgörs en stor del – en tredjedel – av attribut (att jämföra
med mansporträtten i Café då attribut endast utgör en knapp åttondel av de
sammanlagda betydelsebärande orden). Att beskriva den porträtterades utseende eller
uppenbarelse i övrigt har för tidningen varit nästan lika viktigt som att beskriva hennes
egenskaper eller känslor.
Av attributen handlar den övervägande delen om subjektiva attribut, vilket inte förekommer lika frekvent i de andra porträtten. Dessa beskriver i huvudsak den porträtterades utseende i termer av ansiktsdrag och kroppens utseende och inte dennes kläder.
De subjektiva attributen är enbart av positiv karaktär. Kvinnorna beskrivs relativt ensidigt gällande attribut, då samma typer av beskrivande ord återkommer vid upprepade
tillfällen. Det subjektiva attributet snygg återfinns t ex 17 gånger i kvinnoporträtten.
Därtill får sju kvinnor benämningen vacker. Ytterligare en rad attribut relaterade till att
vara vacker förekommer, t ex vacker kroppsföring, vackra färger, vackra kindben,
vackra läppar och vackra ögon. Det finns även attribut relaterade till tillgänglighet t ex
klär sig som en glädjeflicka.
Avseende objektiva attribut är blond det mest dominerande med tio träffar, varav en av
dessa är rågblond. Ingen kvinna omnämns som brunett eller med annan hårfärg. Långt
fler än tio blonda kvinnor förekommer dock i Café, men det är tio som explicit beskrivs
som som blonda i textmaterialet. Antalet blonda kvinnor som det skrivits om i porträtt
uppgår till 85, att jämföra med brunetter och svarthåriga där enbart 51 stycken figurerar.
Inga rödhåriga kvinnor förekommer i materialet. Fem kvinnor gick inte att kategorisera
bl a p g a bilder i svartvitt.
När Jennie Ekstrand blev uttagen till årets Expedition: Robinson sa en av hennes bästa
vänner: "Hoppas innerligt att du inte hamnar i en grupp med bara tjejer för då är det kört."
Jennie är för snygg för att klara sig undan en tidig utröstning under sådana förutsättningar"
menade kompisen. Allt enligt den outslitliga dogmen om kvinnlig avundsjuka. [...] Hon är en
tvättäkta killer. Rakbladsvassa kindben, livsfarliga läppar, bergochdalbaneformer,
designerbrillor, lågt skurna jeans och en ärmlös topp som visar distraherande mycket
42
brunbränd hud (om Jennie Ekstrand, deltagare i Expedition: Robinson 2002, i Café, januari
2003 s 62).
I vår syns bländande vackra Erica bland annat som programledare på TV-kanalen E!
Entertainment i programmet Wild on! (om fotomodellen och programledaren Erica Johnson,
i Café, maj 2002 s 102).
Mansporträtt i Amelia
Männen i Amelia beskrivs i störst utsträckning med hjälp av objektiva attribut.
Attributen är varierade och beskriver såväl den porträtterades kläder t ex vitklädd, rosa
tröja som enstaka detaljer; blond, mohikanfrisyr, varma ljusblå ögon. Främst
koncentreras dock beskrivningarna av mannen på hans kropp; liten, smal, stor och
vältränad. När subjektiva attribut förekommer handlar de mest om att vara snygg, men
en man beskrivs även som klädsnobb.
Jonas har varma ljusblå ögon, linlugg som faller ner i pannan och han utstrålar en pojkaktig
charm som gör det svårt att tro att han närmar sig 40-årsstrecket och att han är tuff VD för
Bonnier Tidskrifter (där bland annat Amelia ingår) när han inte skriver böcker (om Jonas
Bonnier, författare och VD för Bonnier Tidskrifter, i Amelia, nr 23 2003 s 139).
Kvinnoporträtt i Amelia
Amelia ägnar mycket stor plats åt att beskriva de porträtterade kvinnorna
utseendemässigt jämfört med mansporträtten i de båda tidningarna. Men eftersom man
samtidigt ägnar stort utrymme att redogöra för kvinnornas övriga egenskaper blir andelen
attribut ändå inte lika dominerande som för kvinnoporträtten i Café. Utseendet verkar
alltså visserligen vara en viktig del när man skildrar kvinnorna i fråga, men upptar
"bara" en dryg fjärdedel av de sammantagna meningsbärande enheterna där såväl
attribut som egenskaper ingår. Till skillnad från de attribut som används för att beskriva
kvinnorna i Café verkar attributen i Amelia fungera som ett sätt att ge läsaren en mer
saklig eller neutral bild av den porträtterade, varför de förekommande attributen till
störst del utgörs av objektiva sådana. Kvinnor som inte längre är unga eller fullkomliga
utseendemässigt skildras, t ex en kvinna som saknar ett bröst till följd av bröstcancer
eller någon som väger för mycket eller har grått hår. Attributen är varierade och det är
sällan som samma attribut förekommer vid upprepade tillfällen. Attributen handlar i
regel om att beskriva den porträtterade kvinnans kläder eller kropp, antingen generellt t
ex tjock eller mer specifikt t ex fin rumpa, och bara i något enstaka fall om särskilda
ansiktsdrag. En fjärdedel av attributen behandlar kroppsstorlek eller utseende relaterat
till vikt (attribut relaterade till längd är ej medräknade här) t ex dubbelhaka, frodig,
liten, många magar, smal, stora bröst, tjock, tjocka lår eller väger för mycket. Detta
förekommer inte över huvud taget i de andra porträttyperna. Det är tydligt att attribut
relaterade till vikt uppfattas som ett problem om dessa avser vikt som avviker från
normalvikt och istället beskriver någon form av övervikt. Ett undantag finns dock:
Hon är stor, frodig, färgstark och ser ut som en Fellinikvinna när hon poserar för fotografen.
Jag märker direkt att det här är en kvinna som har stor självdistans. Men norrländskan Jenny
Dahlberg har inte alltid varit tjock. Det var först efter sin graviditet som hon gick upp i vikt.
Sedan har det fortsatt uppåt utan att hon egentligen har märkt det (om författaren Jenny
Dahlberg, i Amelia, nr 3 2003 s 31).
Den kvällen när jag stod där och tvålade in alla dubbelmagar som jag avskydde fattade jag
beslutet att slå på bromsen (om krögaren Kråke Lithander som i denna stund bestämmer sig
43
för att genomgå ett magsäcksreducerande kirurgiskt ingrepp, Amelia, nr 1 2003 s 38).
Ledaregenskaper eller egenskaper relaterade till makt
Tidning
Café
Café
Amelia
Typ av porträtt mansporträtt
kvinnoporträtt
mansporträtt
Egenskapsfrekvens/antal sidor 16
71/171 sidor
0,42/sida
17/160 sidor
0,11/sida
10/45 sidor
0,22/sida
Amelia
kvinnoporträtt
26/122 sidor
0,21/sida
Café och Amelia
Här syns det tydligt att Café gör en åtskillnad mellan män och kvinnor med avseende på
dessa egenskaper. Man tillskriver män ledaregenskaper etc knappt fyra gånger oftare än
kvinnor. I Amelia gör man inte denna åtskillnad.
Mansporträtt i Café
Detta är en av de två tyngsta kategorierna för de porträtterade männen i Café. En stor
del av männen beskrivs som målmedvetna, ansvarsfulla, tuffa, hårda, rika samt
seriösa. Det är mer än dubbelt så ofta avseende frekvens som de näst mest frekventa
grupperna, mans- och kvinnoporträtt i Amelia. Ledar- eller maktrelaterade egenskaper
beskrivs på ett nyanserat och omväxlande sätt i Café och det verkar finnas en stort antal
olika ord att beskriva just dessa egenskaper med. Därtill är ledaregenskaperna för den
här gruppen av män oftare uttryckta med eftertryck eller med en kraftfullhet som inte
återfinns i de andra porträtten. Männen omnämns som auktoritära, diktatoriska,
dominerande, fanatiska, konfrontativa, patriarkala samt tyranniska. Flera män beskrivs
även som innehavare av en vinnarinställning.
[...] men alla skulle lätt kunna identifiera Jocke Berg som motorn och låtskrivaren. Det ansvar
som vilar på hans axlar är inte osynligt. [...] Framgångarna har inte trubbat av hans målmedvetenhet (om sångaren i Kent, Cafe, april 2002 s 72).
Cafés Rikard Lind hyllar historiens hårdaste hockeydiktator. [...] Viktor var verkligen inte
fryntlig. Han föredrog ordning och hängivenhet, att saker och ting genomfördes exakt så som
chefen (d v s han själv, min anmärkning) skissat upp det hela. [...] Som en slätkammad
ingenjör stod han vakande med händerna på ryggen ett steg ovanför raden av intrimmade,
rödtröjade CCCP-spjutspetsar i båset. Det hände att han rörde sig. Vid dessa tillfällen lutade
han sig över en spelare som inte riktigt gjort som chefen instruerat, varpå den tröga lilla
idioten fick sig en knattrande utskällning. Kort. Koncis. Hård som fan. Tichonov släpptes fram
som huvudcoach i Canada Cup 1976. [...] Tichonov har ofta kallats för tyrann (rubrik och
brödtext rörande Victor Tichonov, hockeytränare för CSKA Moskva samt Sovjetunionens och
sedermera Rysslands landslag under 70-, 80- och början av 90-talet, i Café, maj 2002 s 133).
Kvinnoporträtt i Café
I mer än hälften av fallen handlar det för kvinnornas del om att vara tuff, vilket kan
anses vara anmärkningsvärt. I flera fall tas dock udden av tuffheten bort genom att lägga
till ytterligare en egenskap till beskrivningen (se nedan). I övrigt handlar det i första
hand om vilja relaterat till ledaregenskaper t ex beslutsam, målmedveten och
16Här
visas frekvensen för de egenskaper som förekommer inom aktuell egenskapskategori (i det här
fallet ledaregenskaper eller egenskaper relaterade till makt) fördelat på de olika porträttypernas sidantal.
Tabellen ska avläsas på samma sätt som de första två raderna för kategorin attribut ovan.
44
viljestark.
Toppade listan år 2000 (Cafés lista för de 69 sexigaste kvinnorna i Sverige, min anmärkning)
och toppar numera alla regissörers önskelista när de söker en tuff sötnos (om skådespelerskan
Tuva Novotny i Cafe, maj 2002 s 100).
Mansporträtt i Amelia
Männen beskrivs främst med egenskaper relaterade till beslutsamhet; bestämd, envis,
kompromisslös, eller egenskaper som har med styrka och kraft att göra; hård, kraftfull
och tuff.
Kvinnoporträtt i Amelia
Kvinnorna beskrivs i högst utsträckning, d v s i knappt hälften av fallen, i termer av
styrka eller vilja; starka, tuffa, envisa eller viljestarka. I övrigt handlar det främst
om att befinna sig i en ledande position; framgångsrik, inflytelserik, spindeln i nätet och
respekterad.
Egenskaper relaterade till omvårdnad och familj
Tidning
Café
Café
Amelia
Typ av porträtt mansporträtt
kvinnoporträtt
mansporträtt
Egenskapsfre19/171 sidor
kvens/antal sidor 0,11/sida
12/160 sidor
0,07/sida
15/45 sidor
0,33/sida
Amelia
kvinnoporträtt
47/122 sidor
0,38/sida
Café och Amelia
Det är tydligt att Amelia koncentrerar sig mer på aspekter och egenskaper som rör
omvårdande egenskaper och föräldraskap i sina porträtt än Café som endast tar upp
dessa egenskaper sporadiskt. Det är mer än fem gånger vanligare att kvinnor i Amelia
beskrivs i termer av dessa egenskaper än kvinnor i Café. För män gäller att de i Amelia
beskrivs i termer av omvårdande egenskaper tre gånger så ofta jämfört med männen i
Café
Mansporträtt i Café
Männen figurerar sällan i den här kategorin. När de ändå gör det handlar det i mer än
hälften av fallen om att vara vänlig eller kärleksfull eller andra variationer på samma
tema, t ex får människor att må bra, kärvänlig, snäll och varm. Tre män beskrivs som
generösa. I ett par fall handlar det om att inte behärska någon färdighet relaterad till
hemmet t ex dålig på att laga mat. Bortsett från detta handlar ingen av egenskaperna om
skötsel av ett hem. Två personer uppmärksammas i kraft av sitt föräldraskap, som
pappa, men en av dessa fäder har dåligt samvete för att han inte spenderar tillräckligt
med tid med sitt barn.
Kvinnoporträtt i Café
Kvinnorna frekventerar inte den här kategorin i någon högre utsträckning. I de fall de
ändå förekommer handlar det mestadels om egenskaper relaterade till omvårdnad eller
omsorg, t ex lyhörd, omhändertagande och omtänksam. Knappt hälften av
förekomsterna handlar om att ha ett vänligt sinnelag; snäll, r a r eller godhjärtad. I
några fall betonas kvinnans tillgänglighet, hon beskrivs som singel. En kvinna omnämns
som mamma, men man koncentrerar sig inte på själva moderskapet i porträttet på annat
45
sätt än att man nämner det:
Ensamstående trebarnsmamma – och tveklöst sexigast i Sverige 2002 (ingress rörande
sångerskan och skådespelerskan Pernilla Wahlgren, i Café, maj 2002 s 86).
Mansporträtt i Amelia
Mer än en tredjedel av de påträffade egenskaperna handlar om att vara pappa. Hälften
av de porträtt där faderskap nämns, handlar enbart om att vara pappa, t ex om att vara
hemma mer med sina barn, och om att vara pappa som har hand om sitt barn varannan
vecka. Här gäller att faderskapet uppmärksammas även om porträttet egentligen säger
sig handla om något annat, t ex författarskap. I övrigt handlar egenskaperna främst om
att vara vänligt inställd, t ex snäll, varm, visar kärlek. En man älskar att laga mat
men en annan har misshandlat sin flickvän.
Jag tycker att jag är en jättebra pappa, säger han med ett leende. Men det är ju en
upplevelse jag har. Förmodligen är vi alla skitdåliga föräldrar och våra barn kommer att
skriva elaka böcker om oss när de blir stora (Jonas Bonnier, i Amelia, nr 23 2002 s 141).
Kvinnoporträtt i Amelia
Det här är den tyngsta kategorin för Amelias kvinnoporträtt. Kvinnorna uppmärksammas
i stor utsträckning i och för sin roll som förälder. Hela 20 kvinnor omnämns i egenskap
av mamma, en av dessa som dålig mamma. Till skillnad från kvinnoporträtten i Café
där de kvinnor som inte lever i en relation beskrivs som singlar omnämns Amelias
motsvarande kvinnor som ensamstående. I ett par fall betecknar egenskaperna en
hållning mot barnen, fostrande och sträng. I fler än en fjärdedel av alla förekommande
fall handlar det om att ta hand om och se till andra människors behov, t ex bryr sig om
andra, empatisk, finns till för andra, hjälpsam, omtänksam, snäll, ställer upp och stödjer
andra. Här återfinns även några egenskaper som är direkt relaterade till hemmet i sig
eller skötsel av ett hem, t ex familj och hem är viktigast eller tycker om att städa.
Christina har valt att inte använda ordet "cancer" med sin 4,5 åriga dotter. Hon har sagt att
"en knöl" gjort mamma sjuk. Och att håret kommer att växa ut lagom till 5-årsdagen. "Jag är
rädd för hur andra ska reagera på ordet, att hon ska möta andra reaktioner 'bakvägen', så att
säga." Att leva med barnens oro, är tungt. Var och en har sina egna historier om hur barnen
visar sorg och rädsla (Christina Brenne om hur hon i egenskap av mamma talar om cancern
med sin dotter, i Amelia, nr 21 2002 s 62).
Jag gillar att damma, mangla och stryka – ja, även kalsonger. Familjen och hemmet är
nummer ett för mig. Så är det och så har det alltid varit. Jag står och faller inte med mitt
yrkesliv. Det är utvecklande, roligt, jag lär mig en massa saker och är tacksam för det. Men
min identitet är mamma och sambo. Min sambo har större identitet med sitt jobb – det har
män i regel. Visst är det skillnad på oss i det fallet (Magdalena Johannesson, skådespelerska
och författare i Amelia, nr 22 2002 s 86-87).
46
Sociala färdigheter
Tidning
Café
Typ av porträtt mansporträtt
Egenskapsfrekvens/antal
sidor
75/171 sidor
0,44/sida
Café
kvinnoporträtt
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
29/160 sidor
0,18/sida
23/45 sidor
0,51/sida
26/122 sidor
0,21/sida
Café och Amelia
Både Café och Amelia beskriver i högre grad de porträtterade männen i termer av
sociala färdigheter, än de porträtterade kvinnorna. Det är även tydligt att det i Amelia
förekommer mer kraftfullt negativa egenskaper för att beskriva såväl män som kvinnor.
Mansporträtt i Café
Männen i Café uppmärksammas i hög utsträckning för sina sociala färdigheter eller
frånvaron av desamma. På knappt varannan sida nämns den här typen av egenskaper. En
dryg fjärdedel handlar om att vara social och utåtriktad, t ex pratglad, social, trevlig,
utåtriktad och öppen. Egenskaperna relaterade till att vara social är inte särskilt
nyanserade då samma egenskaper återkommer vid ett flertal tillfällen. En något mindre
grupp (en femtedel) handlar om att samspela med människor på ett sätt som vanligtvis
uppfattas som negativt, t ex arrogant, asocial, besvärlig, divig, nonchalant, oärlig,
provokativ, respektlös och svår. Några män beskrivs som charmiga. En tiondel av
egenskaperna refererar till att vara en del i en grupp utan att nödvändigtvis göra sin egen
röst hörd, t ex anpassar sig, bra lyssnare, lagspelare, lojal, medlare och ödmjuk. Det är
intressant att notera att Cafés män omnämns som roliga i så hög utsträckning. En knapp
sjundedel av de sociala egenskaperna handlar om att vara just rolig. Om man jämför det
med de andra porträtten så beskrivs visserligen såväl männen som kvinnorna i viss mån
som att de har humor, däremot sällan som just roliga. Att vara rolig innebär att man
lockar andra till skratt eller munterhet, men när man har humor räcker det med att
skratta åt andras skämt. I Cafés mansporträtt finns alltså en mer uttalad aktivitet när det
gäller egenskaper relaterade till humor. Två män betraktas dock däremot som tråkiga.
När vi läste (juridik, min anmärkning) var han begåvad, men lite lat. Väldigt sällskapssjuk,
mest sällskapssjuk av alla. Ville alltid fika. Han sa aldrig nej till en fest, han var ofta kvar
längst. [...] Bodström är glad och trevlig men han har inga djupare funderingar om
rättsväsendet (olika röster om Thomas Bodström i Café, augusti 2002 s 74).
Kvinnoporträtt i Café
Med två undantag är alla egenskaper i den här kategorin av främst positiv men även
neutral karaktär. Även om det kan finnas fördelar med att vara skuldmedveten, (vilken
är en av de mer negativa egenskaperna) är känslan som följer med skuldmedvetenhet
sällan av positivt slag så till vida att den inte leder till ett gynnsamt eller lustbetonat
känslotillstånd. Den andra egenskapen som generellt betraktas som negativ är bråkig.
Kvinnorna beskrivs i relativt stor utsträckning (en fjärdedel) i termer kopplade till
humor; har humor, har glimten i ögat, är ironisk (avseende humor), rolig och
underhållande. I övrigt finns det en rad egenskaper som beskriver kvinnan i fråga som
någon som är mjuk och följsam eller som inte verkar vilja framhäva sig själv, t ex
behaglig, blygsam, vän och ödmjuk. Dessa utgör en sjättedel av det totala antalet
sociala egenskaper. Så många som en dryg tredjedel av kvinnorna är; charmiga,
trevliga, karismatiska och sympatiska. En kvinna beskrivs som naturlig.
47
Det fullkomligt skiner om henne när hon går längs gatan. Hon för sig på det där proffsiga
sättet som skiljer modeller från vanliga snygga tjejer, men i övrigt beter hon sig inte alls som
en internationell stjärna, hon är sällsynt jordnära och naturlig och verkar påfallande
omedveten om sin egen status och karisma. Kanske är det hennes tydliga Boråsdialekt (sic)
eller att hon blir helt röd om kinderna när hon blir generad, vilket är ganska ofta, som gör att
hon känns så ödmjuk och sympatisk (om fotomodellen Frida Andersson, i Café, november
2002 s 196, 201).
Mansporträtt i Amelia
Det här är den tyngsta kategorin för Amelias män. Så ofta som på varannan sida nämns
egenskaper av social natur. Männen i Amelia beskrivs i första hand med egenskaper som
är positiva i sociala sammanhang, men här finns även egenskaper som generellt
betraktas som mycket negativa; farlig, manipulativ, våldsam och sadistisk. Ytterligare
några egenskaper är av negativ karaktär om än inte lika påfallande; småaktig och
reserverad. Sammanlagt är en knapp tredjedel av egenskaperna att betrakta som
negativa i sociala sammanhang. För en dryg tredjedel gäller att männen är sociala
och/eller intresserade av sociala aktiviteter; gillar uteliv, intresserad av människor,
social och trevlig. För några män handlar det mer om en utstrålning som blir påtaglig i
sociala sammanhang; en man är karismatisk, en annan charmig och en sägs besitta
en pojkaktig charm. Påfallande många män beskrivs som närvarande.
Innanför hemmets lyckta dörrar förvandlades den charmige drömprinsen till ett sadistiskt
monster. "Han var så smart, så övertygande och så bra på att manipulera att jag först inte
tyckte att det var konstigt att jag inte fick träffa någon annan" berättar Linda. [...] "Vid det
här laget hade han börjat slå mig i huvudet eller i ryggen om jag inte gjorde exakt som han
sa. Utåt sett var han fortfarande samma charmige och trevlige person som alla föll för."
(Linda (efternamn saknas) om att leva med en man som tog anabola steroider och
misshandlade henne, i Amelia, nr 3 2003 s 113.)
Kvinnoporträtt i Amelia
En tredjedel av egenskaperna handlar om att vara social eller att fungera i sociala
sammanhang; social, trevlig och öppen. En kvinna avstår dock helst från sociala
sammanhang och är gärna ensam. En annan trivs med lugna hemmakvällar. De negativa
egenskaperna utgör en femtedel av den totala andelen sociala egenskaper t ex bitchig,
divig och snål samt de mer kraftfullt negativa; föraktad och hatad. Ett par kvinnor
beskrivs som naturliga och okonstlade.
Egenskaper relaterade till kärlek och sexualitet
Tidning
Café
Café
Typ av porträtt mansporträtt
kvinnoporträtt
Egenskapsfrekvens/antal
sidor
17/171 sidor
0,10/sida
52/160 sidor
0,32/sida
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
13/45 sidor
0,29/sida
21/122 sidor
0,17/sida
Amelia och Café
Såväl Amelia som Café skriver mindre om den egna målgruppen avseende egenskaper
relaterade till kärlek och sexualitet, men mer om målgruppens motsatta kön. I Café finns
48
det intressanta uttalanden om exempelvis skillnader mellan könen och sexualitet i
porträtten som inte beskriver några egenskaper. Dessa har inte kunnat kodas, men jag
vill ändå ge ett exempel då dessa är talande för tidningens attityd:
Men tyvärr har den svenska kvinnan förstört den svenska mannen lite. Man har försökt befria
och kämpat så mycket. Feministerna har verkligen haft framgångar i Sverige, och det har
gjort mannen så förvirrad att han nästan inte vågar gör nånting. Du menar att feministerna
har avkönat den svenske mannen? Jag tycker det. Jag vill att vi ska vara jämställda, men
fysiskt måste det få vara en skillnad. En man måste fortfarande kunna behandla sin kvinna
som en prinsessa, och vi måste våga bara rasa samman och känna att man kan få lov att
vara liten och att mannen då tar över huvudfrågorna i hemmet. Så vi ska vara lika – fast ändå
lite olika? Ja till exempel är det fånigt att svenska tjejer försöker ta ifrån mannen det
traditionellt fysiska. Hur trött är jag inte på att höra tjejer snacka: "Nähä, det var faktiskt jag
som satte på honom." Vad är det för tjafs? (om skådespelerskan Izabella Scorupco, Café,
september 2002 s 78).
Mansporträtt i Café
Männen i Café är de som i minst utsträckning beskrivs i dessa termer. I de fall där detta
ändå sker handlar det dels om sexuell läggning, som homosexuell eller bisexuell och
dels om en förmåga eller vilja att få tjejer, som kvinnokarl eller lätt att få tjejer. Endast
i ett fall förekommer en egenskap som skulle kunna relateras till kärlek snarare än
sexualitet, även om detta inte är självklart, nämligen passionerad.
Han lägrade hundratals, kanske tusentals, kvinnor – kungligheter, modeller, playmates, och
Hollywoodstarlets som Grace Kelly, Ava Gardner, Lana Turner, Joan Collins, Raquel Welch
och svenska Liv Ullman. Han var gift fem gånger [...] och stammis hos bordellmammorna
Madame Alex och Heidi Fleiss (om filmproducenten Robert Evans i Café, februari 2003 s
76).
Kvinnoporträtt i Café
Den här kategorin är utan konkurrens den mest dominerande när det gäller egenskaper
för kvinnoporträtten i Café. På i genomsnitt var tredje sida nämns egenskaper som har
med kärlek men främst sexualitet att göra. Var fjärde egenskap (d v s 52 av 200) som
över huvud taget nämns rörande kvinnorna handlar om kärlek eller sexualitet (detta kan
jämföras med männen i Amelia, som även de tillskrivs ett stort antal egenskaper
relaterade till kärlek och sexualitet men där dessa egenskaper "endast" utgör en tiondel
av de sammanlagda egenskaperna). Egenskaperna handlar dels om sexuell tillgänglighet, t ex frisläppt eller om ett intresse av sex eller motsvarande kontakt som yttrar
sig i en aktiv handling eller medvetet beteende t ex flirtig, fysisk (tar på folk),
förförisk, gillar att experimentera när det gäller sex eller är en fresterska. Den största
andelen egenskaper, d v s fler än hälften, består dock i att besitta en slags sexuell
förmåga som verkar finnas inom kvinnan som en inneboende opåverkbar kraft, utan att
hon behöver prestera något för att åstadkomma den; sexig, attraktiv, farlig (sexuellt
tilldragande), het, sexobjekt eller oemotståndlig. När det gäller dessa egenskaper är de
relativt enahanda beskrivna. Egenskaperna varieras inte i särskilt stor utsträckning utan
samma typ av egenskap förekommer vid upprepade tillfällen.
Det finns även en mindre andel egenskaper som inte är direkt relaterade till sex, utan
som snarare fokuserar på att kvinnan i fråga inte nöjer sig med vem eller vad som helst;
inte lössläppt när det gäller sex, kräsen när det gäller män, ogillar one-night-stands,
odejtad och präktig. Ytterligare några porträtt koncentreras på att beskriva kvinnans
49
egenskaper i mer romantiska, potentiell-flickvän-termer och mindre i explicit sexuella
termer; dina drömmars flickvän, härlig, ljuvlig, romantisk, tjejig. Just när det gäller
egenskaperna typiska för de sistnämnda porträtten, är de medföljande fotografierna
påfallande ofta tagna i naturen; vid en skogssjö, på en strand etc. Även om man inte
direkt tillskriver kvinnan egenskaper relaterade till sex kan man porträttera henne i en
situation med sexuella under- och (i vissa fall även tydliga) övertoner:
Senast jag såg Izabella Scorupco hade hon sex. Med en riktig otäcking. Och nej det var inte
Stefan Sauk i Dykaren – fullt så avancerad är inte min filmsmak. Denna märkliga liveshow
utspelade sig vintern 2000 i en källarlokal i Vasastan Stockholm. [...] Och Izabella hon
tumlade runt med – en krokodil. Okej. Besten var uppstoppad, älskogen fejkad och alltihop
var i själva verket en humoristisk plåtning för Café. Men det var likafullt en oförglömlig
upplevelse eftersom den så tydligt visade vilken förtrollande effekt Izabella Scorupco har på
sin omgivning. Här låg hon – tveklöst sin generations mest framgångsrika svenska modelturned-actress – på rygg med ett kräldjur innanför kjolen. Och det enda ovanliga folk i
studion tycktes notera, det enda folk förbluffat viskade om bakom Izabellas rygg, var hur
magnetiskt vacker hon var. Så vän, så värdig, så vidunderligt vacker. Reptilhjärnor, vi?
Tvärtom. Det råder inga tvivel om att Izabella Scorupco är den tänkande mannens sexsymbol
(om skådespelerskan Izabella Scorupco, Café, september 2002 s 12).
Farligt begär. Temptation Islands-Daniella är TV:s flirtigaste fresterska (förstasidesrubrik om
Daniella Vesterlund, deltagare i dokusåpan Temptation Island, i Café, april 2002 s 1).
Mansporträtt i Amelia
När det gäller mansporträtten handlar en tredjedel av egenskaperna om sexuell läggning
eller annan sexuell preferens, t ex homosexuell eller ägnar sig åt gruppsex. I övrigt
spretar de åt olika håll och det finns ingen enhetlig bild bortsett från att de är mer
inriktade på relationer än på sexualitet, med undantag för en man som beskrivs som
sexig. Någon egenskap handlar om hur man beter sig i en parrelation, trogen och en
man framställer sig själv som romantisk. Två män porträtteras som manliga. Flera män
beskrivs eller beskriver sig själva i mer negativa termer exempelvis svartsjuka. E n
knapp tredjedel av det totala antalet egenskaper för den här kategorin upptas av
egenskaper som kan betraktas som mer negativa.
Kvinnoporträtt i Amelia
Här finns, liksom i mansporträtten, fler aspekter som snarare handlar om en frånvaro av
kärlek och sexualitet, kvinnorna kan t ex vara asexuella eller oromantiska, eller om
sidor som behandlar mer negativa sidor av kärlek t ex svartsjuka. Knappt hälften
handlar om ett sexuellt intresse eller sexuell aktivitet; flirtig, sexuell, sexuellt frisläppt,
(sexuellt) vild, ägnar sig åt gruppsex eller öppen för (sexuella) förslag. Några
egenskaper handlar om att vara sexuellt tilldragande; attraktiv, farlig (sexuellt
tilldragande) och sexig och några har med kärlek att göra; k ä r, nyförälskad o c h
romantiker. En kvinna beskrivs även som säker i sin sexualitet:
Hon är fantastisk. Hon är oerhört vacker, förstås, och så säker i sin sexualitet. Hon försöker
inte dölja sig själv eller sin gudagåva – hon sitter väldigt bekvämt i den (om
skådespelerskan och sångerskan Jennifer Lopez, i Amelia, nr 2 2003 s 11).
50
Rena känslo- eller sinnestillstånd
Tidning
Café
Café
Typ av porträtt mansporträtt
kvinnoporträtt
Egenskapsfrekvens/antal
sidor
36/171 sidor
(0,21/sida)
16/160 sidor
(0,10/sida)
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
14/45 sidor
(0,31/sida)
46/122 sidor
(0,38/sida)
Café och Amelia
Amelia beskriver i högre grad än Café såväl män som kvinnor mer utförligt avseende
känslor. Till skillnad från Café handlar även en större del om nedstämdhet, aggressivitet,
uppgivenhet eller andra känslor av mer negativ karaktär. Noterbart är även att kvinnorna
i Café beskrivs i så liten omfattning rörande dessa egenskaper.
Mansporträtt i Café
De porträtterade männen beskrivs som besittande känslor av en rad olika kvaliteter och
nyanser. De är såväl lugna, skamfyllda och ambivalenta som nervösa, glada och
känsliga samt innehar ytterligare en mängd olika känslor. Det finns en mångfald och ett
varierat uttryck gällande känslor och sinnestillstånd där man t ex skiljer på om någon är
allvarlig, deprimerad, sorgsen eller tjurig, även om betoningen ligger på känslor av
mer gynnsam, positiv karaktär. Männen i Café tillskrivs också starka affekter som aggressiv och förbannad, vilket inte förekommer i de andra porträttyperna.
Kvinnoporträtt i Café
När kvinnorna beskrivs i detta avseende handlar det uteslutande om känslor eller sinnestillstånd som kan betecknas som positiva eller av fördelaktig karaktär. Känslor beskrivs
dock inte i någon högre utsträckning när det gäller kvinnoporträtten. När de beskrivs är
det endast ett fåtal känslor som framkommer och dessa återkommer inte heller särskilt
frekvent. Kvinnorna är endast fnittriga, glada, harmoniska, lugna, lyckliga, nöjda (med
jobbet) och sorglösa.
Just nu känner jag mig lycklig och harmonisk utan en partner (skådespelerskan och
sångerskan Pernilla Wahlgren i Café, maj 2002 s 88).
Mansporträtt i Amelia
Endast i tre fall beskrivs männen som innehavare av känslor av odelat positiv karaktär.
Dessa fördelas på de två egenskaperna nöjd (med jobbet) och pigg. I resterande fall
handlar det om känslor relaterade till en sinnesstämning som beskriver olika typer
negativa sinnestillstånd eller känslor som handlar om uppgivenhet, t ex frustrerad,
missnöjd, mår dåligt, har resignerat, suicidal, sörjer, tappat lusten och uttråkad.
Reportage om män som tappat lusten. Grattis! Här är en som totalt tappade lusten. Sex blev
tråkigt, vardagarna blev tråkiga, helgerna blev tråkiga, semestern blev tråkig, jobbet blev
tråkigt. Det var först när jag – eller ska jag kanske säga vi? – bestämde oss för skilsmässa
som livet blev kul igen (anonym man om livet före skilsmässan i Amelia, nr 23 2002 s 135).
Kvinnoporträtt i Amelia
Kvinnornas känslor beskrivs ofta och utförligt i Amelia. Kvinnorna framställs på ett
nyanserat och omväxlande vis avseende känslor. En stor del, cirka hälften, handlar om
känslor som beskriver ett mer ofördelaktigt sinnestillstånd. Av dessa behandlar flera en
51
slags sorgsenhet eller oro t ex deprimerad, ledsen, orolig, psykiskt stressad, räddhågsen,
sorgsen. Men även känslor av mer gynnsam karaktär återfinns i porträtten, t ex
euforisk, glad och harmonisk.
Jag gråter jättemycket. Också inför barnen. De har sett mig stortjuta i tvättstugan, även om
det inte var meningen. [...] Och jag har också varit oerhört ledsen hemma, för jag har inte
klarat att hålla det för mig själv (Berit Karlsson om hur cancersjukdomen påverkar hennes
psykiska hälsa, i Amelia, nr 21 2002 s 62).
Självförtroende och självbild
Tidning
Café
Typ av porträtt mansporträtt
Egenskapsfrekvens/antal
sidor
21/171 sidor
0,12/sida
Café
kvinnoporträtt
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
19/160 sidor
0,12/sida
14/45 sidor
0,31/sida
35/122 sidor
0,29/sida
Café och Amelia
Amelia beskriver sina män och kvinnor tre gånger så ofta i termer av självförtroende
eller självbild jämfört med Café. Självbilden hos de porträtterade är därtill mer
nyanserad och innehåller fler aspekter som inte är ensidigt positiva, vilket i regel är
fallet i Café.
Mansporträtt i Café
I fråga om självförtroende och självbild beskrivs männen övervägande i positiva ordalag
och som avspända i förhållande till sig själv och andra. De är; avslappnade, coola,
trygga och har gott självförtroende. Vid ett par tillfällen omnämns dock männen som
osäkra eller otrygga. Ett par män beskrivs eller beskriver sig själva som självkritiska.
Vi gör klassiker. Våra låtar skulle platsat på Rubber soul eller Ziggy Stardust. Hade Bowie
skrivit To China with love (som Mando Diao har skrivit, min anmärkning) hade han hoppat
jämfota i veckor. Vi är det bästa bandet i Sverige, det har tagit fyrtio år - men va fan - Norge
har inget, Finland har inget och Danmark... Kommer aldrig att få nåt (bandet Mando Diao om
hur de upplever konkurrensen på musikscenen, i Cafe, september 2002 s 25).
Kvinnoporträtt i Café
Även i kvinnoporträtten betonas den avslappnade inställningen. Beskrivningarna rörande
kvinnornas egenskaper relaterade till självet är dock ensidiga så till vida att samma
egenskaper återkommer. Knappt hälften av kvinnorna omnämns som coola. I övrigt
förekommer egenskaper som är variationer på samma tema; självsäker, kaxig, lugn och
har självdistans. Endast en egenskap kan betraktas som mer negativ, dålig karaktär
förekommer vid ett tillfälle. I sammanhanget framställs dock inte denna som särskilt
negativ, snarare som en charmig egenhet. I övrigt har de andra egenskaperna
uteslutande med en positiv självbild att göra.
En lady, ända från de strikta dräkterna till den lugna, coola framtoningen (om Katarina
Sandström, nyhetsankare i Rapport, på plats 61 i Cafés lista om Sveriges 69 sexigaste, Café,
maj 2002 s 106).
52
Mansporträtt i Amelia
De få män som porträtteras i Amelia är huvudsakligen beskrivna som trygga, stolta och
med gott självförtroende, men även som misslyckade och osäkra. I en tredjedel av
fallen handlar relationen till självet om en självupptagenhet eller en slags intellektuell
anspråksfullhet, t ex narcissist, pretentiös och självupptagen. Men det förekommer
även att männen betraktar sig själva med självironi:
Jag är inte ironisk, jag är självironisk. Det måste man vara, annars går man under (författaren
Carl-Johan Vallgren, i Amelia, nr 21 2002 s 136).
Kvinnoporträtt i Amelia
Två tredjedelar av de förekommande egenskaperna är av positiv karaktär och handlar
delvis om att ha bra självförtroende eller att vara självsäker, men mest om en slags
tillfredsställdhet gällande den egna personen och relationen till självet, som inte
framställs som så storslagen, utan snarare handlar om att vara tillräckligt bra, t ex nöjd
med sin kropp, nöjd med sitt utseende, nöjd med sig själv, står för den hon är, tror på sig
själv, vågar stå på sig, och vågar ta plats. När det gäller de mer negativa aspekterna,
som upptar en tredjedel handlar det om att ha dåligt självförtroende, att ha
prestationsångest eller att vara lättkränkt, samt mer destruktiva tendenser som att
känna hat mot sig själv och vara självdestruktiv.
Men jag har aldrig haft några problem med att få de killar jag vill ha, jag brukar få det jag
vill ha. Därför att jag vågar satsa! Jag vågar tro på mig själv, och jag vågar ta risker
(programledaren och journalisten Hanna Widell, i Amelia, nr 23 2002 s 44).
Jag hatade mig själv allra mest, ratad, värdelös (krögaren Kråke Lithander, i Amelia, nr 1
2003 s 40).
Egenskaper relaterade till energi och kreativitet
Tidning
Café
Café
Amelia
Typ av porträtt mansporträtt
kvinnoporträtt
mansporträtt
Egenskapsfrekvens/antal
sidor
56/171 sidor
0,33/sida
10/160 sidor
0,06/sida
3/45 sidor
0,07/sida
Amelia
kvinnoporträtt
42/122 sidor
0,34/sida
Café och Amelia
I den här kategorin blir det tydligt att tidningens målgrupp generellt beskrivs som
innehavare av fler egenskaper relaterade till engagemang och kreativitet än det motsatta
könet.
Mansporträtt i Café
Mer än hälften av egenskaperna handlar för männen i Café om ett engagemang och en
drivkraft, t ex ambitiös, brinner för sitt jobb, driftig, energisk, engagerad, engagerande,
entusiastisk och framåt. Men man har även en andel egenskaper har med kreativitet att
göra t ex fantasifull, improvisatör och kreativ. Några män beskrivs även i mer termer
som implicerar frånvaro av energi; lata, långsamma och slöa. När egenskaperna i den
här kategorin tas upp i porträtten, beskriver de i regel mannens sätt att bete sig när han
utför ett arbete, men de kan också handla om hur mannen är generellt, som person.
Och han är otroligt kreativ. Vi har redan så mycket material att vi skulle kunna göra en skiva
53
till. [...] Som skådespelare är han oerhört professionell [...] bra på att tillföra saker,
improvisera (om Peter Stormare, skådespelare och musiker, i Café, maj 2002 s 80).
Kvinnoporträtt i Café
Kvinnorna återfinns sällan i denna kategori. När de beskrivs handlar det främst om att
vara energisk och då såväl i sitt yrke som i egenskap av privatperson. Kvinnorna
omnämns även som ambitiösa, framåt, engagerade och entusiastiska.
Mansporträtt i Amelia
Egenskaper relaterade till energi används inte i någon högre utsträckning när det gäller
dessa porträtt. Endast tre egenskaper återfinns; aktiv, ambitiös och nyfiken.
Kvinnoporträtt i Amelia
Kvinnorna i Amelia besitter företrädesvis egenskaper med betoning på rörelse och energi
som t ex alltid på språng, aktiv, driftig, energisk och högt tempo. Även egenskaper
relaterade till engagemang återfinns i stor omfattning; brinner för något, eldsjäl,
engagerad och hängiven. Kvinnorna beskrivs i termer av energi såväl när de utför ett
arbete i traditionell mening som när de utför hem- eller hushållsarbete.
Utan Micke vet jag inte om jag skulle kunna kontrollera min energi. [...] Han påminner mig
också om att folk inte orkar hålla mitt tempo – de storknar! (Kersti Palmgren, logistikchef på
dataföretag, i Amelia, nr 21, 2002 s 170, 172.)
Victorias engagemang är äkta. Hon vill förändra världen på riktigt. [...] "Jag brinner inte för
min egen skull, utan för något annat... något större." (Kronprinsessan Victoria om sitt
engagemang, i Amelia, nr 24 2002 s 12.)
Uppgiftsrelaterade egenskaper
Tidning
Café
Typ av porträtt mansporträtt
Egenskapsfrekvens/ 30/171 sidor
antal sidor
0,18/sida
Café
kvinnoporträtt
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
20/160 sidor
0,12/sida
5/45 sidor
0,11/sida
30/122 sidor
0,25/sida
Mansporträtt i Café
Männen beskrivs på ett nyanserat och omväxlande vis avseende dessa egenskaper.
Såväl egenskaper som i regel är gynnsamma vid lösandet av en uppgift (eller i arbetet),
som sådana som är mindre bra i dessa sammanhang presenteras. De gynnsamma
egenskaperna utgör en knapp tredjedel av de uppgiftsrelaterade egenskaperna, t ex
duktig, koncentrerad, noggrann, ordningssam, professionell och har tålamod. Även de
mindre gynnsamma egenskaperna utgör en tredjedel, t ex irrationell, långsam,
omständlig, ostrukturerad och slarvig. Att vara pedant och perfektionist, vilket gäller
för tre män, kan såväl betraktas som fördelaktigt som ofördelaktigt beroende på
sammanhanget. En knapp tredjedel handlar om att männen jobbar hårt. 17
Det mest imponerande med Jocke är hans noggrannhet och att han alltid jobbar lika hårt.
17När
det gäller de offentliga män som tidningen porträtterar gäller för samtliga att de uppmärksammas p
g a sin talang och för sitt utförande av det yrke de ägnar sig åt, även om detta inte skrivs ut explicit. Om
även detta kodas blir andelen uppgiftsrelaterade egenskaper mångdubblad.
54
Han ger sig inte förrän det verkligen sitter (om Jocke Berg, sångare i Kent i Café, april 2002
s 74).
Martin Scorsese är en besvärlig jävel, långsam och omständlig och tjurig som få (om
regissören Martin Scorsese, i Café, januari 2003 s 113).
Kvinnoporträtt i Café
Framställningen rörande hur kvinnorna sköter ett jobb eller en uppgift är få och ensidiga.
Endast fyra olika egenskaper figurerar. Dessa är fördelade på 20 träffar. Knappt hälften
av egenskaperna handlar om att jobba hårt, en fjärdedel om att vara professionell och
ytterligare än fjärdedel om att vara fokuserad. En kvinna betraktas som tålmodig.
Modellmamman är klädd i svarta byxor och svart kavaj och ger ett fokuserat, professionellt
parant intryck. Hon är vänlig men korrekt, och något sammanbiten, precis som hennes
kolleger beskriver henne. Hon gör inga stora gester och tappar inte koncentrationen (Om
Mika Kjellberg, grundare av Mikas modeller i Café, juni 2002 s 94).
Mansporträtt i Amelia
Männen beskrivs i liten utsträckning avseende dessa egenskaper, endast som;
fokuserade, får saker gjorda, koncentrerade, motiverade och uthålliga.
Kvinnoporträtt i Amelia
Egenskaper relaterade till kontroll betonas i högre omfattning här än i de andra
porträtten där de endast förekommer sporadiskt eller inte alls. En tredjedel av orden rör
sådana egenskaper, t ex kontrollbehov, ordningssam, perfektionist och slarvig.I övrigt
handlar egenskaperna bl a om att jobba hårt, vara duktig, fokuserad, få saker gjorda, inte
ge upp, kämpa samt vara effektiv.
Hon är en perfektionist som vill ha ordning på sin tid. Att aldrig låta något bli liggande är
hennes strategi. Det gör att hon alltid har jobbet under kontroll. [...] Så länge hon kan minnas
har hon varit aktiv och effektiv. Det tog extra skjuts i tonåren, hon tror själv att hon drevs till
perfektionism av dåligt självförtroende. De andra flickorna var så nätta och söta, Catherine
tyckte inte att hon kunde mäta sig med dem och hon hade ingen klunga av beundrare efter
sig. Då hittade hon sitt område; sötast kunde hon kanske inte bli men hon var i alla fall
duktig på att ha ordning (om Catherine Ehrngren, ombudsman på hyresgästföreningen, i
Amelia, nr 21 2002 s 171).
Kognitiva förmågor och verbala färdigheter
Tidning
Café
Café
Typ av porträtt mansporträtt
kvinnoporträtt
Egenskapsfrekvens/ 23/171 sidor
antal sidor
0,13/sida
10/160 sidor
0,06/sida
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
1/45 sidor
0,02/sida
16/122 sidor
0,13/sida
Café och Amelia
Tidningens egen målgrupp, d v s män för Café och kvinnor för Amelia beskrivs i den här
kategorin som något mer utrustade gällande dessa förmågor och färdigheter än det
motsatta könet.
Mansporträtt i Café
55
Café redogör i huvudsak för de porträtterade männens mer kognitiva förmågor, t ex
allmänbildad, analytisk, begåvad, kunnig, snabbtänkt o c h taktisk. Endast i ett fall
beskrivs en mans verbala förmåga; han är en bra berättare. I två fall framställs män i
termer av avsaknad av en färdighet. I båda dessa fall omnämns männen som otekniska.
Kvinnoporträtt i Café
Med något enstaka undantag handlar de få beskrivna egenskaperna i den här kategorin
om en intellektuell förmåga för tänkande och analys; begåvad, intelligent, klok, påläst
och smart. Verbala färdigheter nämns inte i porträtten.
Mansporträtt i Amelia
Endast vid ett tillfälle nämns en egenskap som har att göra med den här typen av
förmågor. Mannen i fråga omnämns som ett geni.
Kvinnoporträtt i Amelia
I Amelia handlar det i knappt hälften av fallen om att beskriva kvinnorna i termer av
verbala färdigheter som kan argumentera, skriver väl, språkkunnig, verbal och vältalig.
I några fall handlar det också om att vara tydlig i sitt framställande verbalt eller i skrift;
klar, redig och saklig. I övrigt, d v s i en tredjedel av fallen handlar det om egenskaper
relaterade till intelligens t ex; begåvad, intelligent, klok eller smart.
Hon talade och skrev väl, fräscht och lättläst, boken kan verkligen rekommenderas (Om
Alva Myrdal och en nyutkommen bok som behandlar hennes idéer i Amelia, nr 25 2002 s
39).
Sammanfattning av resultat
Här ges en kort sammanfattning av de mest framträdande resultaten, samt total
egenskapsfrekvens för de olika porträtten.
Egenskaper och attribut totalt
56
Tidning
Typ av porträtt
Café
mansporträtt
Café
kvinnoporträtt
Amelia
mansporträtt
Amelia
kvinnoporträtt
Egenskapsfrekvens/antal
sidor
389/171 sidor
2,28/sida.
200/160 sidor
1,25/sida
114/45 sidor
2,53/sida
323/122 sidor
2,65/sida
Frekvens/antal
olika
egenskaper
389/192
2,03/egenskap
200/104
1,92/egenskap
114/90
1,27/egenskap
323/196
1,65/egenskap
Egenskaper i
% 18
87 %
67 %
88 %
78 %
Attributfrekvens/antal
sidor
60/171 sidor
0,35/sida.
98/160 sidor
0,61/sida
16/45 sidor
0,36/sida
93/122 sidor
0,76/sida
Attribut i % 19
13 %
33 %
12 %
22 %
Övergripande resultat
Det framgår tydligt i materialet att såväl tidningen Café som tidningen Amelia
framställer män och kvinnor på olika vis avseende egenskaper och attribut. Olika
kategorier betonas i olika grad i beskrivningarna och vissa kategorier dominerar
påtagligt en viss porträttyp. Man kan se att Café oftare använder sig av samma typer av
egenskaper i porträtten. I Café beskrivs män i mycket hög utsträckning i termer av
ledaregenskaper eller egenskaper relaterade till makt, närmare bestämt fyra gånger
oftare än kvinnorna i samma tidning. De tillskrivs därtill en mängd sociala färdigheter.
Kvinnorna i Café beskrivs främst med egenskaper relaterade till kärlek och sexualitet,
vilka upptar en fjärdedel av dessa kvinnors sammanlagda egenskaper. I övrigt beskrivs
kvinnorna inte i någon högre utsträckning avseende egenskaper. Amelia betonar egenskaper relaterade till omvårdnad i sina kvinnoporträtt, medan det är mycket ovanligt att
presentera kvinnorna i dessa termer i Café. Männen i Amelia beskrivs i störst
utsträckning i termer av sociala färdigheter. Amelia betonar även de porträtterades
självbild och känslor – i såväl mans- som kvinnoporträtt – i högre utsträckning än Café.
Det är vanligare att man i Amelia tillskriver de porträtterade negativa eller ofördelaktiga
egenskaper eller sinnestillstånd.
Det förekommer även vissa likheter tidningar emellan avseende kön, så till vida att
somliga kategorier betonas för exempelvis kvinnor i båda tidningarna. Attribut är till
exempel den förhärskande kategorin för såväl Cafés som Amelias kvinnor. Vanligast är
dock att beskrivningarna i de olika tidningarna skiljer sig åt för samma kön. I ett par fall
beskriver Café och Amelia sin egen målgrupp som innehavare av fler egenskaper
relaterade till en viss egenskap än det motsatta könet, t ex i kategorin egenskaper
relaterade till engagemang och kreativitet.
18Av
19Se
totalt antal betydelsebärande enheter, d v s både attribut och egenskaper.
fotnot 18 ovan.
57
Diskussion
Metodologiska överväganden
Genom att enbart studera de porträtt av män och kvinnor tidningarna publicerar förloras
flera viktiga aspekter av tidningarnas syn på kön. Den ursprungliga avsikten var att
huvudsakligen studera kvinno- och mansporträtt men att även studera avdelningar som
mode/kläder, skönhet, recensioner, reportage etcetera och inte minst annonsmaterial,
där män och kvinnor framställs på ett nästintill karikerat könsstereotypt vis. Då
materialet från porträtten visade sig bli så fylligt och krävde mer tid än jag ursprungligen
trott, fick de andra avdelningarna lämnas därhän till förmån för en mer omfattande
analys av porträtten. Att analysera exempelvis tidningarnas annonser är dessutom inte
specifikt för Café och Amelia, då samma typer av annonser även återfinns i andra
tidningar. Porträtten däremot är specifika för tidningarna och speglar tydligare de utvalda
tidningarnas syn på och framtställning av könen.
Jag kommer främst att diskutera framställningen av mans- och kvinnoporträtt i Café,
samt kvinnoporträtt i Amelia och de mest förhärskande egenskaperna och attributen för
dessa porträtt. Då så lite material har funnits att tillgå för mansporträtten i Amelia,
lämnas de i relativt stor utsträckning därhän. Materialet avseende dessa porträtt kan inte
anses mättat.
Begreppsliga överväganden
En svårighet vid skrivandet av uppsatsen har varit den begreppsapparat som blir en
ofrånkomlig konsekvens av ämnesvalet. För att jag ska kunna göra mig förstådd har jag
varit tvungen att använda mig av begrepp som man/kvinna, manligt/kvinnligt,
feminint/maskulint o s v, begrepp som tydligt skiljer könen åt. Flera av de teoretiker jag
refererar till kritiserar en dikotomisering av könen och frågar sig varför just en åtskillnad
avseende könsorgan har givits så stor vikt att hela personlighetskategorier (kvinna/man)
har blivit uppbyggda omkring den. Dessa teoretiker representerar en hållning som jag
själv ansluter mig till. Uppsatsen har som mål att granska hur könen beskrivs i två olika
tidningar och genom beskrivandet av detta och de begrepp jag använder bidrar jag själv
till att att upprätthålla den dikotomi jag själv vill undvika. Häri ligger självklart en
paradox. Jag har dock inte funnit några andra sätt att närma mig ämnet på och hoppas
och tror att jag tillfogar mer nytta än skada genom undersökningen och dess resultat.
Förkroppsligande av publiken
Idéer om genus uttrycks inte bara i tidningars innehåll, utan även i förhållande till
läsaren tänker jag. Med sitt tilltal försöker tidningarna skapa en relation till de tänkta
läsarna. Café och Amelia riktar sig inte bara till män respektive kvinnor i sitt tal, sitt
sätt att kommunicera, utan utger sig också för att förkroppsliga sina publiker. I Amelias
fall är det en "kvinna" som "talar" till andra kvinnor och Café är det en "man" som
"talar" till andra män. I Amelia blir detta extra tydligt då tidningen är hårt knuten till
chefredaktören Amelia Adamo och där tidningens namn bär hennes namn, ett
kvinnonamn. Förkroppsligandet av publiker eller målgrupper ger upphov till en intim vikänsla. För att få en stark vi-känsla krävs ett "dom", vilket för båda tidningarna utgörs av
det andra könet. Man kan se att tidningarna vill skapa homosociala band till sina läsare,
genom att försöka skapa känslor av identifiering, lojalitet samt att dela samma erfarenheter. Man kan anta att tidningarna strävar efter att skapa dessa band för att på detta sätt
binda läsaren till sig, för att denne ska fortsätta köpa tidningen.
58
Erotisering av underordning
Den manlige läsaren får i Café sin maskulina identitet bekräftad i egenskap av ett
tänkande och handlande subjekt, vilket blir synligt genom att mäns prestationer och
egenskaper framhävs och betonas i porträtten. Denna subjektstatus kontrasteras och
förstärks genom bilden av kvinnan som objekt. Kvinnans objektstatus tydliggörs genom
ett accentuerande av utseendet i såväl text som bild samt en ignorant inställning till
kvinnans egenskaper och prestationer. Den manliga läsaren får även sin maskulina
identitet bekräftad genom att de porträtterade männen skildras som starka och hårda
med egenskaper som auktoritär, dominerande, tuff,och hård i kontrast till de svaga,
mjuka kvinnorna som i stor utsträckning saknar ledaregenskaper och egenskaper
relaterade till makt och som tillskrivs mjuka, kulturellt sett "feminina" egenskaper.
Dessa egenskaper återfinns inte i en enda kategori, men förekommer utspritt i samtliga
t ex känslig, behaglig, vän och ljuvlig. Den manlige läsaren kan även få en upplevelse
av att vara sexuellt duglig genom att kontrastera sig med de kvinnor han kan betrakta i
tidningen som kan betecknas som objekt och sexuellt villiga. Här kan man tydligt se den
ena aspekten av MacKinnons (1989) teori om erotisering av över- och underordning där
män lär sig "tända" på det som är vekt, mjukt eller andra egenskaper som kulturellt betraktas som feminina. Den svaga, veka kvinnan kan även i viss mån skådas i Amelia,
främst i porträtten i serien "Det hände mig...". Fotografierna tillhörande dessa porträtt
avbildar kvinnan med ett allvarligt eller beklämt ansiktsuttryck som för att illustrera
utsatthet. Utsattheten förstärks även genom att den porträtterades barn (också det med
ett beklämt ansiktsuttryck) även figurerar på bilden. Hirdman (2002) skriver att en
mötande blick i kombination med en allvarlig min kan ses som ett uttryck för en
offerstatus (vilken även förstärks i den tillhörande brödtexten).
Erotisering av överordning
Den andra aspekten, erotisering av överordning som karakteriseras av att kvinnor lärt sig
"tända" på det som är starkt, dominant och kulturellt betraktat som maskulint
förekommer stundom i Amelias mansporträtt:
Visserligen är inte Mads Mikkelsen den enda orsaken till att en miljon svenskar bänkar sig
framför teven för att se på Mordkommisionen. Men han är med största sannolikhet en starkt
bidragande orsak. För av någon outgrundlig anledning dras ju vi kvinnor till lite farliga,
fräcka och hårda män (i varje fall i fantasin). (Amelia, nr 23 2002 s 145)
Den outgrundliga anledningen kan förklaras genom den erotiserade överordningen. Men
överordningen är inte självklar och inte lika synlig som erotiseringen av underordningen
i Café. Det finns även en motsatt tendens i Amelia, där en objektifiering av mannen blir
synlig genom de bilder där män utan synbar anledning porträtteras nakna. Denna objektifiering blir dock inte lika framträdande, då dessa porträtts texter uteslutande handlar om
männens egenskaper (som t ex i porträtten med män och hundar vilka förfäktar idén att
man kan avläsa mannens känslor och beteende utifrån vilken hundras denne har valt)
och dessutom präglas av en underliggande humor. Egenskaper kännetecknar ju snarare
ett subjekt än ett objekt. Porträtten med män och hundar är även intressanta ur en annan
aspekt, då de förmedlar tanken om att man (som kvinna) behöver hjälp (från hundar och
Amelia) för att kunna tolka mäns känslor och beteenden. Läsaren antas inte kunna dra
slutsatser eller beakta erfarenheter från sitt eget känsloliv eller sin egen personlighet och
genom erfarenheter förstå och tolka mannen, utan här krävs en tolkningsmall från
Amelia. Även här syns uppdelningen i "vi" och "dom", en åtskillnad av könen, baserad
på olikhet.
59
De avklädda männen i Amelia är inte porträtterade på ett lika inbjudande sätt som
kvinnorna i Café, utan ser vid flera tillfällen allvarliga ut eller tittar bort från kameran.
En person som är koncentrerad och vars blick är upptagen med att betrakta något och
därför bortvänd från kameran verkar upptagen och otillgänglig, skriver Hirdman (2002).
Personen ger en känsla av att vara alldeles för absorberad av något annat för att kunna
delta i fotografens arbete. En sådan pose är ofta förbehållen män eller andra personer ur
den samhälleliga eliten. Detta sätt att avbilda män bidrar till en bibehållen
subjektsstatus. I övriga mansporträtt finns heller inga tecken på objektifiering att tala
om, då Amelias män är den grupp som minst beskrivs i termer av attribut och mer än
dubbelt så ofta skildras med hjälp av egenskaper jämfört med kvinnorna i Café.
Könsdikotomi
Den kvinnliga läsaren får sin feminina identitet bekräftad i Amelias kvinnoporträtt där
kvinnor tar hand om och har ansvar för barn och man, vårdar sitt hem, lagar mat och
förvaltar sitt utseende, d v s göromål som kulturellt betraktas som kvinnliga och som
stämmer överens med Connells (1995) normer för hegemonisk kvinnlighet. Genom att
läsa dessa tidningar får alltså målgrupperna sina könsidentiteter bekräftade. Könen är
olika, dikterar tidningarna, och gör och står därför för helt olika saker. Kvinnor är (läs:
främst ser ut men även gör) så här och män är (läs: främst gör men även ser ut) så
här. De är sina kön. Tidningarna verkar härigenom utgå från en essentialistisk åskådning
där man betraktar mäns och kvinnors olika beteenden som produkter av en inneboende
essens (Burr, 1995) och inte som en produkt av kulturella förhållande. Detta märks
tydligt i Fredrik Helmertz (Cafés tidigare chefredaktör) uttalande:
Det handlar om ganska självklara saker, låter jag hemsk? Att män tittar på kvinnor är
ofrånkomligt, det är en biologisk grundinstinkt. [...] Det kan tyckas odemokratiskt och
felaktigt, men så är det och så kommer det att vara om tusen år också (Östergren &
Thulin, 2000).
Att män tittar på kvinnor är självklart och ofrånkomligt, eftersom det härrör från en
biologisk grundinstinkt, menar Helmertz. Genom att ange en biologisk förklaring till
varför relationen mellan män och kvinnor ser ut som den gör, omöjliggör man förändring.
Så kommer det att vara om tusen år också, säger Helmertz. Det tillhör alltså mannens
natur att titta på kvinnor, han kan inte hållas ansvarig för sin handling. På detta sätt
tvingar den betraktande mannen kvinnan att bli objekt. Den heterosexuella
objektifieringen utgör en primär process i kvinnornas underkastelse och i erotiseringen
av kvinnoförtrycket, menar Liljeström (1990). I enlighet med Kappeler (1986) blir
mannen på det här sättet ett renodlat subjekt i relation till objektet, så till vida att han
inte ägnar sig åt att kommunicera med den objektifierade personen vilken per definition
inte kan ta rollen som subjekt. Man kan fundera över vad som händer när man tar ifrån
en människa dess subjektsstatus? Jag menar att det innebär att man tar ifrån henne (för
det är oftast en hon) något genuint mänskligt, nämligen förmågan att tänka, känna och
handla. Det ligger en fara i att porträttera kvinnan på detta sätt. Någon som inte antas
uppbära dessa grundläggande mänskliga egenskaper förlorar sin status som människa
och blir därmed mindre värd än mannen. Hon blir underordnad. På detta vis vidmakthålls
över- och underordningen.
Det förefaller viktigt för tidningarna att skilja på män och kvinnor, och framhäva könens
olikhet. Denna åtskillnad verkar dock särskilt viktig för tidningen Café, som i stor
utsträckning betonar olika egenskaper för könen. I Amelia är det påtagligt att åtskillnaden inte betonas i samma utsträckning. Till exempel beskrivs män och kvinnor
60
ungefär lika ofta med hjälp av egenskaper i kategorierna rena känslor eller
sinnestillstånd, personlighetsdrag eller andra långvariga tillstånd, ledaregenskaper eller
egenskaper relaterade till makt, egenskaper relaterade till omvårdnad och familj,
kategorier där det "manliga språkröret" Café gör tydlig åtskillnad mellan könen. Men så
är det ju också så vilket Bell och Newby (i Holmberg, 1993) påpekar, att det är män
som har störst fördelar (såväl praktiskt som känslomässigt) av att upprätthålla hierarkin
mellan könen, då de innehar positionen som överordnade. Amelia tjänar däremot, i
egenskap av "kvinnligt språkrör", på att utmåla könen som mer lika, då detta motiverar
en omstrukturering av den hierarkiska könsordningen. Detta påvisar en könsmaktsordning
i vilket man antar att det finns en konflikt mellan kvinnor och män så till vida att könen
har olika intressen när det gäller att förändra könsrelationerna. Jag vill dock även stryka
under Hirdmans (1998) påpekande om att könsmaktsperspektivet inte ska förstås som att
alla kvinnor är underordnade alla män, utan snarare ses som en överenskommelse som
både män och kvinnor är med om att förhandla och upprätthålla. Det är alltså inte
mannen som är härskaren och kvinnan offret utan könsordningen är något de båda är
delaktiga i att konstruera.
Könsdikotomiseringen sker i relation till den hegemoniska manligheten, skriver Lundgren (1993) och poängterar att den hegemoniska manlighetens viktigaste komponent är
att den är heterosexuell. Naturliggörandet och erotiseringen av över- och underordning –
vilken MacKinnon (1989) anser är den institutionaliserade heterosexualitetens grundläggande kännetecken – pågår ständigt i tidningarna och är det som upprätthåller och reproducerar den könsbundna hierarkiseringen och dikotomiseringen. Den erotiserade underoch överordningen skymmer dessutom de reella skeva maktrelationerna mellan könen.
Objekt
Bilden av kvinnan i Café är torftig, ensidig och stereotyp. Torftig därför att hennes
egenskaper beskrivs i så liten utsträckning. Endast 1,25 egenskaper per sida har använts
för att beskriva henne, att jämföra t ex med männen i samma tidning där 2,28
egenskaper använts eller kvinnorna i Amelia vilka beskrivs mer än dubbelt så många
egenskaper, d v s 2,65 per sida. I gengäld används desto fler attribut vid beskrivningen
av kvinnan, närmare bestämt en tredjedel av alla betydelsebärande enheter att jämföra
med t ex männen i samma tidning där ca en åttondel utgörs av attribut. Då samma typer
av attribut återkommer i porträtt efter porträtt motverkar inte heller denna framställning
– trots dess frekventa användning – porträttens torftighet. Bilden är ensidig därför att
endast vissa aspekter av kvinnorna uppmärksammas; nyss nämnda attribut samt egenskaper relaterade till kärlek och sexualitet som utgör en fjärdedel av de sammanlagda
egenskaperna. Ensidig också därför att i stort sett samma typer av kvinnor förevisas i
fråga om ålder, utseende och sysselsättning och för att dessa kvinnor porträtteras
bildmässigt på samma vis; avklädda, leende, passiva, inbjudande och poserande. Bilden
är stereotyp därför att den uppvisar starkt förenklade föreställningar om en mycket stor
grupp människor i såväl text som bild. Cafés påstående om att det huvudsakliga kriteriet
för att bli porträtterad i tidningen är att man ska ha en intressant historia att berätta
stämmer inte när det gäller kvinnorna. Det är snarare ett annat uttalande, som i viss mån
strider mot det första som verkar vara det ledande kriteriet. Att de kvinnor som förekommer ska få läsaren att tänka "vilken snygg tjej". Även detta styrker att en objektifiering
av kvinnan förekommer.
En omöjlig bild
Även i Amelia betonas utseendet i mycket hög utsträckning. Kategorin attribut är utan
konkurrens den mest frekventerade för båda kvinnoporträtten. Det har varit viktigare att
61
beskriva och kommentera kvinnans utseende än hennes känslor, tankar eller någon
annan typ av egenskap även om det totala antalet egenskaper överstiger antalet totala
attribut. Skildringarna av kvinnan präglas av olika typer av attribut i de olika tidningarna. Kvinnorna i Amelia beskrivs främst i termer av objektiva attribut, medan man
i Café – i enlighet med de från redaktionen uttalade målen – beskriver en drömkvinna.
Bilden av kvinnan som en drömlik varelse förstärks även genom den obligatoriska
retuscheringsprocess varje bild genomgår, då vitala kroppsdelar förstoras eller
förminskas i önskvärd riktning. I Amelia beskrivs kvinnor mycket utförligt avseende
utseende. Tanken bakom Amelia är, enligt beskrivningen av tidningen ovan att de
kvinnor (och män) som figurerar i tidningen i stor utsträckning skall utgöras av s k "vanliga" människor. Detta så att läsarna ska känna igen sig i de porträtterade och deras
känslor. Detta verkar i förstone vara en beundransvärd tanke. När man sedan studerar tidningen vidare blir det tydligt att det finns en tendens att betrakta vissa utseendemässiga
karakteristika som "defekter", främst attribut relaterade till vikt, vilka utgör en anmärkningsvärd fjärdedel av alla attribut. Detta blir bland annat åskådliggjort med attribut som
väger för mycket eller (avskyr sina) dubbelmagar. Igenkänningsfaktorn måste då bli
"Jag väger också för mycket" eller "Jag avskyr också mina magar" för läsaren. Amelia
säger sig vara på kvinnornas sida och utger sig för att vilja förmedla en känsla av
duglighet till sina läsare, en tanke om att "du är bra som du är". Detta kombineras med
en frekvent återkommande avdelning med namnet gör om mig samt uppmaningar med
nära decimeterstora bokstäver vilka lyder GÅ NER 5 KG INNAN 1 MARS! på
förstasidan. Varför skulle det vara nödvändigt att "göra om sig" eller gå ner fem kilo om
man redan är bra som man är? Är man bara delvis bra som man är, men med vissa
reservationer? På redaktionen har man garderat sig genom att medge att budskapet kan
verka paradoxalt, men budskapet verkar inte bara paradoxalt, utan är det också. Man
kan anta att Amelia i många fall verkar sätta upp nyss nämnda drömkvinna som mål för
läsaren som ännu inte befinner sig i den positionen. I andra avdelningar av tidningen, t
ex så gör du står Amelia gärna till tjänst med tips och råd om hur detta mål – om inte
uppnås – så åtminstone närmas. En förklaring kan finnas i den manliga driftsdiskursen
(Hollway, 1984) där kvinnors uppgift är att vara vackra och attraktiva (som i Café) eller
om de inte är det (vilket inte alltid antas vara fallet i Amelia), åtminstone att försöka
göra sig så vackra eller attraktiva som möjligt. Allt för att väcka mannens lust, då det är
hans lust som är det centrala. Att "vara som man är" i ordens ursprungliga bemärkelse
och utan att modifiera utseendet verkar vara något otänkbart för tidningarna.
Till Cafés fördel kan då sägas att det inte existerar någon gör om mig-avdelning
avseende utseende. Men som nämnts tidigare är ju inte utseendet det avgörande för
dessa män, utan deras handlingar. I enlighet med detta finns då avdelningen, så gör du,
i vilken man kan lära sig hur man klättrar i berg, köper båt, lagar mat, startar ett
bilbatteri och andra mer eller mindre användbara färdigheter. Detta är i linje med
Connells (1995) begrepp om hegemonisk manlighet och där läsaren genom att köpa
tidningen hjälper till att upprätthålla idealen för manlighet. så gör du-avdelningen i
Café är dock skriven med mycket humor vilken man tyvärr inte kan säga om
motsvarande avdelning i Amelia.
I båda tidningarna får vi lära oss att kroppen är viktig. Amelia betraktar och
kommenterar oupphörligen kroppen och dess defekter och det är genom kroppen
kvinnorna i Café får bekräftelse och uppskattning. Själva kvinnligheten verkar på något
sätt knuten till det kroppsliga om man tittar på tidningarnas framställning. I dag råder
över huvud taget en fokusering på kroppen, oavsett kön, när det gäller
identitetsskapande eller livsstil. Detta är i linje med någon slags föreställning om att allt
62
är möjligt och att det är varje individs ansvar att skapa de bästa förutsättningarna för sig
själv utifrån de möjligheter som står till buds avseende kroppen, identiteten, livet. Och
vi kanske någonstans tror på att den retuscherade bilden av drömkvinnan eller den
idealiserade bilden av den framgångsrike mannen, bilder som egentligen är omöjliga eftersom de är så förenklade, kanske tror vi att dessa kan bli verklighet och att det är upp
till oss själva att förverkliga dessa drömmar. För att närma sig drömmarna föreslår
tidningarna i avdelningar som så gör du, gör om mig, mode/kläder och annonser lösningar relaterade till konsumtion.
Inneboende essens?
Genom personporträttens texter i Café definieras tydligt vad en kvinna är men också vad
hon bör vara. Budskapet är tydligt: Vad en kvinna gör eller tänker, har underordnad
betydelse, hur hon ser ut är viktigt. Man har också valt att värdera hennes utseende med
hjälp av subjektiva attribut och kommenterar vid upprepade tillfällen vad detta utseende
gör med den betraktande mannen:
Rakbladsvassa kindben, livsfarliga läppar, bergochdalbaneformer, designerbrillor, lågt
skurna jeans och en ärmlös topp som visar distraherande mycket brunbränd hud (om Jennie
Ekstrand, deltagare i Robinson 2002, Café, januari 2003 s 62).
Läpparna är knappast livsfarliga för Jennie Ekstrand själv, utan för mannen som
betraktar dem. Det är också han som blir distraherad, genom hennes kropps brunbrända
hud. Val av ord som "livsfarliga" och "distraherande" styrker Dworkins tes om att män
påstår att sexualitetens makt finns i kvinnan och att mannen själv bara reagerar på en
stimulans eller eggelse som han inte kan rå för och därför inte kan hållas ansvarig för,
då den tillhör hans "natur". Han reagerar alltså på en kvinnlig provokation. Genom sin
makt och den institutionella heterosexualiteten tvingar han kvinnan att underkasta sig
hans definition av henne som ett sexuellt objekt. Enligt Dworkin tvingar mannen med
andra ord kvinnan att bli den faktor som förorsakar hans erektion. Detta styrks även av
de frekvent förekommande egenskaper som beskriver kvinnans sexualitet med ord som
förförisk, är en fresterska, farlig och oemotståndlig, vilka beskriver kvinnan i relation
till någon annan, underförstått en man. Det är mannen hon vill förföra och fresta, det är
för mannen hon är farlig och det är också han som inte kan stå emot henne. I Cafés
framställning av kvinnor kan man utläsa en syn på kvinnor och män som lätt kan
illustreras med hjälp av den manliga driftsdiskursen. Mannen har svårt att behärska sig
och blir distraherade av kvinnors kroppar och kvinnor intar positionen som objekt och
föremål för mäns lust. Här blir även en essentialistisk syn på mannen tydlig, då han inte
antas kunna handla på annat sätt än i enlighet med sin natur (Fuss 1989, Burr 1995). Här
synliggörs även en reducerande syn på mannen, även om det förmodligen inte var
textens avsikt. Kontentan blir att mannen inte kan lösgöra sig från sin natur (Café menar
förmodligen att detta heller inte är önskvärt). Han kan inte handla på annat sätt än i
enlighet med sin inneboende essens vilket framställer honom som särdeles kraft- och
viljelös samt som slav under sin kropp, inte som en tänkande och handlande person, d v
s inte som subjekt.
Trots det till synes harmlösa exemplet ovan är den här synen på mannens sexualitet
direkt farlig för rättsväsendet i allmänhet och kvinnan i synnerhet. Om mannens lust
betraktas som något han inte själv kan rå för, blir det den eggande och attraherande
kvinnans fel om han inte kan hålla sin lust tillbaka och exempelvis begår ett övergrepp.
Det är hon som provocerat fram reaktionen. Att den här synen till viss del råder inom
rättsväsendet blir tydligt i våldtäktsmål där kvinnans sätt att bete sig och klä sig oftare
blir föremål för bedömning än mannens. Så här lyder andra meningen i Södertälje
63
tingsrätts dom i ett uppmärksammat våldtäktsmål (i Norrman Skugge & Olsson, 1999):
Hon hade en svart kort klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på
sig.
Inte någonstans i domen står det vad våldtäktsmannen hade på sig. Denna syn verkar
även i viss mån råda inom kvinnan själv då hon ofta själv känner skuld när ett övergrepp
mot henne begåtts "jag skulle inte haft på mig den där urringade tröjan".
Den tillgängliga kvinnan
I Café är bildmaterialet mycket framträdande när det gäller kvinnoporträtten.
Nyckelordet är tillgänglighet, vilken illustreras genom kvinnans förföriska blick,
inbjudande leende och avklädda kropp. Hirdman (2002) skriver att kvinnor ofta avbildas
leende och med blicken vänd mot kameran, och att detta förstärker upplevelsen av
objektet som lättillgängligt och oproblematiskt. Med en direkt ögonkontakt med
betraktaren (läsaren) kan den avbildade bli än mer utlämnad för en granskande blick.
Man kan säga att tillbakablickandet erkänner betraktaren och att den betraktade
därigenom ger sitt medgivande till att bli betraktad och till en mer öppen voyerism. I
regel porträtteras även andra grupper med låg status t ex barn och pensionärer på samma
vis. Tillgängligheten eller åtminstone illusionen av densamma är något som återkommer
på många ställen i tidningen. Valet av svenska kvinnor på framsidan förstärker till
exempel känslan av tillgänglighet, på så vis att kvinnan vanligen är någon man sett på
TV eller film, någon man kan relatera till. Den oproblematiska, förenklade bilden av
kvinnan förstärks ytterligare i Café genom att kvinnorna nästan uteslutande beskrivs i
positiva ordalag, med positiva egenskaper och attribut. Kvinnan är aldrig deprimerad,
drogberoende eller asocial utan alltid glad, frisk och trevlig. Även detta förstärker
bilden av lättillgänglighet.
Tillgängligheten betonas inte minst i den dominerande kategorin egenskaper, de som är
relaterade till kärlek och sexualitet. Här förmedlas att kvinnan i fråga är intresserad av
sex och att hon är tillgänglig. Detta förmedlas även till del i Amelias kvinnoporträtt, om
än inte i lika stor utsträckning som i Café. Även detta stämmer väl överens med
Connells (1995) beskrivning av den hegemoniska normen för kvinnlighet, vars funktion
är att inte utmana hegemonisk manlighet samt att organisera unga kvinnor som sexuellt
tillgängliga. Detta märks även genom att inte någon kvinna, varken i Café och Amelia,
omnämns som något annat än heterosexuell. Flera män omnämns dock som homo- eller
bisexuella i tidningarna. Detta understryker den heterosexuella normen för kvinnan. Den
heterosexuella normen för kvinnan blir även tydlig i Café genom de frågor den
porträtterade förväntas svara på som enbart utgår från sexualiteten som heterosexuell.
Normen synliggörs även genom de subjektiva attribut, t ex guds gåva till mannen eller
snygg kropp, med vilka kvinnan ofta beskrivs där den kommenterande utgörs av Café i
egenskap av manligt språkrör. På samma sätt undviks homoerotiska undertoner när det
gäller männen på så vis att de i betydligt mindre utsträckning beskrivs med hjälp av
subjektiva attribut. Om de omnämns som exempelvis s n y g g a är det ofta den
porträtterade personen själv som uttalat detta. Heteronormen tydliggörs även genom den
presenterade hegemoniska manligheten och erotiserandet av underordningen av kvinnan.
Den heterosexuella normen tydliggörs i Amelia dels genom moderskapets framskjutna
position och dels genom frånvaron av subjektiva attribut i kvinnoporträtten i likhet med
Cafés mansporträtt ovan. Moderskap kan visserligen även åtnjutas i en relation som inte
är heterosexuell, men det är inte dessa mödrar Amelia presenterar. Även för männen i
Amelia blir heterosexualitetsnormen framträdande genom faderskapets framskjutna
64
position även om det, som beskrivits ovan, finns undantag.
Att kvinnor inte bör utmana den hegemoniska manligheten blir tydligt i Café då man
visserligen väljer att porträttera framgångsrika kvinnor, men undviker att fokusera på
dessa framgångar eller förminskar dem genom att ställa frågor som inte har relevans för
det aktuella yrkesområdet och som snarare handlar om den porträtterades privata
och/eller sexuella liv. Jag undrar om man på detta sätt vill förminska dessa
framgångsrika kvinnor för att göra dem mindre hotfulla för män. När kvinnor tar sig fram
i samhället innebär det en omstrukturering av samhällsresurserna, där den stora gruppen
förlorare blir män om man antar att de (som grupp) är de största förvaltarna av
samhällets makt och resurser och genom detta har tilldelats större samhälleligt värde.
Det förekommer även en annan typ av beskrivning av kvinnorna i Café som jag kallar
för den potentiella-flickvän-beskrivningen som också handlar om tillgänglighet:
Det fullkomligt skiner om henne när hon går längs gatan. Hon för sig på det där
proffsiga sättet som skiljer modeller från vanliga snygga tjejer, men i övrigt beter hon sig
inte alls som en internationell stjärna, hon är sällsynt jordnära och naturlig och
verkar påfallande omedveten om sin egen status och karisma. Kanske är det hennes
tydliga Boråsdialekt (sic) eller att hon blir helt röd om kinderna när hon blir generad, vilket
är ganska ofta, som gör att hon känns så ödmjuk och sympatisk (om fotomodellen Frida
Andersson, i Café, november 2002 s 196, 201).
Genom att beskriva henne som alldeles perfekt utseendemässigt men samtidigt som
jordnära, naturlig, ödmjuk samt omedveten om sin status och karisma gör man henne
mer lättillgänglig för läsaren. Man gör drömmen möjlig. Om hon är omedveten om hur
snygg hon är kanske det blir möjligt för (den eventuellt mindre attraktive) läsaren att få
ta del av henne, och han får det också i och med dem bilder som följer med henne.
Detta illustrerar en annan typ av tillgänglighet, som inte enbart handlar om sexuell
sådan. Jag tror att tillgängligheten generellt just handlar om en illusion om att göra
drömmen möjlig och att den porträtterade är en människa som är möjlig att komma i
kontakt med, att få ta del av på olika vis.
Att i porträtt efter porträtt framställa kvinnan som tillgänglig får konsekvenser. Jag
tänker mig att det främst får konsekvenser på så vis att kvinnor antas vara sexuellt
tillgängliga och villiga generellt, d v s alltid och med/till alla och att det inte görs
någon urskiljning på det viset. Detta får konsekvenser i relationer mellan män och
kvinnor då kvinnor kan antas vara mer sexuellt villiga än vad som faktiskt är fallet,
vilket i sin tur kan leda till övergrepp. I enlighet med diskussionen ovan kan detta få
stora konsekvenser i brottmål (rörande sexuella övergrepp, våldtäkt eller liknande), då
antaganden om kvinnans påstådda villighet självklart har stor betydelse för utfallet i
målet. Frågan om tillgänglighet utan urskiljning blir betydelsefull i våldtäktsmål då den
anmälande kvinnan ofta förhörs om sina tidigare sexuella erfarenheter. Omfattande
sexuell aktivitet (d v s många sexpartners) är till nackdel för kvinnan då denna antas
vara villig på ett generellt plan och där hänsyn inte tas till att till villighetens
begränsning främst i fråga om person.
Identifikation
Det faktum att kvinnor faktiskt går med på att vika ut sig och framställas som objekt
trots den reducering av dem själva och deras prestationer detta innebär samt den frenesi
med vilken utvikta kvinnor vanligen brukar försvara sitt utvik ("det är ju vackra bilder,
65
nästan som konst") kan förklaras med att de i likhet med vad Kappeler (1986) och
Holmberg (1993) skriver har övertagit mannens normer och värderingar och hans
uppfattningar om kvinnan. Kvinnan kan ha internaliserat och övertagit en manlig
ståndpunkt vilken betraktar henne som objekt eller som en produkt av konst. Hon
identifierar sig alltså med mannen och internaliserar den könsliga hierarkin som en del i
sin könsidentitet, vilket resulterar i att kvinnors val av handlingsstrategier ställer dem i
underordnad position i förhållande till män samtidigt som det är genom denna
underordning de blir bekräftade som kvinnor, d v s får sin könsidentitet bekräftad. Kvinnans identifiering med mannen leder alltså till att mannens överordning upprätthålls, och
att mannen ges tolkningsföreträde när olika rättigheter och skyldigheter ska definieras.
Mannens tolkning av verkligheten uppfattas som korrekt av kvinnan och han får därmed
möjlighet att definiera deras gemensamma situation. Detta är den mest fundamentala
källan till kvinnlig alienation, skriver Kappeler.
En faktor vars effekt bidrar till en reducering av kvinnan är det vis man i Café benämner
kvinnor på. Generellt benämns kvinnorna inte som kvinnor utan nästan uteslutande som
tjejer och i några fall även som flickor. Det finns även en sådan tendens i Amelia,
dock inte lika tydligt. Detta är i och för sig inte unikt för Café, utan verkar vara en
allmän trend i såväl mans- som kvinnotidningar som samhället i övrigt, men är ändå värt
att uppmärksamma då man på ett självklart vis använder termen man i både Café och
Amelia men mycket sällan den manliga motsvarigheten för ordet tjej nämligen kille.
Ordet tjej är inte lika diminuerande som ordet f l i c k a men bidrar ändå till en
underpositionering i förhållande till mannen. På samma sätt bidrar ord som barnslig,
fnittrig eller naiv, vilka förekommer såväl i Café som Amelia, till infantiliseringen av
kvinnan. Just dessa ord är på intet sätt dominerande när det gäller kvinnoskildringarna
men de är ändå värda att uppmärksamma då de inte förekommer över huvud taget för
männen i tidningarna. Termen flicka står enligt Strand (i Hirdman, 2002) för en
beroendeställning och en omyndighet, intellektuellt och mognadsmässigt. Det som utmärker flickan är naivitet, okunnighet och ett okonstlat beteende, menar Hirdman
(2002) vilket styrks för både kvinnorna i Café och Amelia med egenskaper som
naturlig, okonstlad, jordnära och naturkraft. Männen omnämns inte på detta vis. Med
hjälp av dessa ord framställs kvinnan som underordnad och mindre autonom. Man kan
därtill skönja spår av den gamla föreställningen om kvinnan som en produkt av naturen
och mannen som en produkt av kulturen. Här kan även essentialistiska föreställningar
om könen skönjas (Burr, 1995, Fuss 1989). I tidningen i övrigt syns de dock tydligare än
i själva porträtten. Naturlig betyder enligt Nationalencyklopedin "det som finns i eller
uppkommer ur den ursprungliga, omgivande verkligheten enligt dess inneboende lagar;
om föremål och företeelser som inte framställts eller föreskrivits av människor",
okonstlad betyder "som har ett naturligt sätt att uppträda", enligt samma verk. Ordet
naturlig har en uppenbart essentialistisk prägel, och om man ser på de områden där
essentialismen antas framträda med särskild tydlighet d v s i antaganden om en ren eller
ursprunglig kvinnlighet, en kvinnlig essens, bortom det socialas begränsningar och därför
obesmittad som Fuss beskriver den (1989) blir likheten med definitionen av ordet
naturlig tydlig. Även om dessa ord kanske använts vardagligt och med betydelser som
skiljer sig något från definitionerna ovan är det tydligt i resultatet att de inte används om
män. Den förmodat "naturliga" och därför "obesmittade" kvinnan syns även i de
naturbilder som på ett omotiverat sätt dyker upp i somliga kvinnoporträtt. Tidningen
verkar vilja förmedla att lika naturligt som det är att betrakta en vacker solnedgång eller
en spegelblank sjö och njuta av dessa naturfenomen, lika naturligt är beskådandet av en
vacker kvinnokropp (också den ett naturfenomen).
66
Den omsorgsmässigt tillgängliga kvinnan
Äldre kvinnor ska också organiseras som tillgängliga enligt den hegemoniska
kvinnligheten, (Connell, 1995) men inte i sexuell bemärkelse utan som omsorgsmässigt
tillgängliga. Café porträtterar endast i ett par fall kvinnor äldre än fyrtio år. En av dessa
verkar fortfarande betraktas som ung (och därmed sexuellt tillgänglig) och porträtteras
därför naken, den andra är med i egenskap av modellmamma, i vilken den omvårdande
och omhändertagande aspekten framträder. I Amelia beskrivs kvinnorna främst i termer
av egenskaper relaterade till omvårdnad och familj, i linje med den hegemoniska
normen för kvinnlighet:
Jag gillar att damma, mangla och stryka – ja, även kalsonger. Familjen och hemmet är
nummer ett för mig. Så är det och så har det alltid varit. Jag står och faller inte med mitt
yrkesliv. Det är utvecklande, roligt, jag lär mig en massa saker och är tacksam för det. Men
min identitet är mamma och sambo. Min sambo har större identitet med sitt jobb –
det har män i regel. (Magdalena Johannesson, skådespelerska och författare i Amelia, nr
22 2002 s 86-87).
Även om uttalanden i likhet med Magdalena Johannessons är ovanliga känns de inte
malplacerade i tidningen och avviker tyvärr inte särskilt mycket från det övriga
innehållet. Här illustreras en fokusering på familjen och ett accepterande av mäns karriärssträvanden och den egna rollen som fru och omhändertagande av barnen. Här kan
man, i enlighet med Holmberg, (1993) anta att kvinnan aktivt bidrar till och
vidmakthåller sin egen underordning genom att kontinuerligt ta ansvar för den
gemensamma tillvaron och för det hon uppfattar som mannens behov. Hon får
bekräftelse på sin kvinnlighet när hon tar hand om honom och tar ansvar för hur han har
det. Att hon tar hand om honom ser ut att vara en viktigt del i konstruktionen av
kvinnlighet. Bilden av kvinnan i Amelia utgår främst från kvinnan i egenskap av
mamma och som en del i en långvarig relation i enlighet med Hollways (1984) i-nödoch-lust-diskurs. I-nöd-och-lust-diskursen kan ju enligt Hollway samexistera med den
manliga driftsdiskursen såväl inom samma kultur (vilket blir tydligt i Cafe som utgår
från den manliga driftsdiskursen och Amelia som främst utgår från i-nöd-och-lustdiskursen) som inom samma individ. I Amelia illustreras i-nöd-och-lust-diskursen genom
fokuseringen på moderskapet och det sätt med vilken familjen alltid verkar komma i
första hand – och där man antar att kvinnan vill stadga sig men inte mannen, som
genom sin ovilja till familjebildande handlar i enlighet med den manliga driftsdiskursen.
Den manliga driftsdiskursen påvisas även genom den vikt som läggs på kvinnans
utseende eller attraktionsförmåga. Detta framkommer tydligast på skönhetssidorna, men
även i porträtten där man får banta med en kändis eller sminka sig som Izabella
Scorupco (som genom sin skönhet även fått möjlighet att vika ut sig i Café).
Utgångspunkten är att "du kanske inte är perfekt nu, men genom oss får du möjligheten
att åtminstone närma dig idealet". Att i-nöd-och-lust-diskursen med sina mer romantiska
ideal är rådande i Amelia blir tydligt när de porträtterade männen beskrivs. Tidningen
koncentrerar sig mer på deras roll som fäder, och även om egenskaper relaterade till
kärlek och sexualitet återkommer frekvent berör dessa i huvudsak termer relaterade till
tvåsamhet. I Café är rollen som förälder underordnad och nämns bara i några enstaka fall
medan den i Amelia har stor betydelse, vilket också illustrerar tidningarnas olika
diskurser i fråga om sexualitet och kärlek. Det är inte så att Café enbart porträtterar män
och kvinnor som inte har barn, även om den barnlösa skaran är mindre i Café, barnens
existens lämnas snarare därhän i porträtten. Dessa betraktas inte som särskilt viktiga. I
Amelia får barnen betydligt större vikt och avhandlas även om porträttets huvudsakliga
ämne inte är barn eller barnrelaterade ämnen. Kvinnan knyts på detta sätt upp till hem-
67
met och familjen, även om man samtidigt förväntas ha en fungerande yrkeskarriär
utanför hemmet.
Den potente mannen
Männen i Café framställs som en potent och handlingskraftig grupp män. De har många
ledaregenskaper och skildras främst genom sin huvudsakliga aktivitet, sitt yrke, vilket
också är deras framgångs ursprung. Här kan man i enlighet med Åkerlunds (2003)
uttalande, se bilder av överlägsna, dominerande, maskulina män som lägger kvinnor,
land och rikedomar under sig. Detta sanktioneras och bekräftas på olika sätt av tidningen
som ett mer eller mindre riktigt beteende. Männens utseende får alls inte samma
betydelse eller betoning som kvinnornas. Fotografierna av mannen styrker vikten av
yrkeslivet då mannen oftast porträtteras i rörelse, koncentrerad på och upptagen av den
aktivitet som motiverar hans medverkan i tidningen. Hirdman (2002) skriver att gester,
poser och blickar har stor betydelse för vilken status den avporträtterade ges.
Handrörelser uttrycker ofta kraft, energi och kontroll, men de kan också illustrera
eftertänksamhet, koncentration och allvar, som t ex handen i hakan. En person som är
koncentrerad och vars blick är upptagen med att betrakta något och därför bortvänd från
kameran verkar upptagen och otillgänglig. Personen ger känslan av att vara alldeles för
absorberad av något annat för att kunna delta i fotografens arbete. En sådan pose är ofta
förbehållen män eller andra personer ur den samhälleliga eliten, skriver Hirdman.
Männen i Café uppfyller på ett självklart vis den hegemoniska normen för manlighet
(Connell, 1995) och detta illustreras såväl genom text som bild. Kanske är även männen
i Café drömbilder för den manlige läsaren, men på ett annat sätt. Enligt redaktören på
Café ska männen fungera som förebilder. De porträtterade männens kompetens,
kunnighet och kontrollförmåga kanske även kan fungera som en möjlighet identifikation,
där de porträtterade männens status smittar av sig på läsaren i enlighet med beskrivningen ovan. Uttalanden som:
Det råder inga tvivel om att Izabella Scorupco är den tänkande mannens sexsymbol (Café,
september 2002 s 12).
bidrar inte enbart till ett sexualiserande av Izabella Scorupco, men även ett
uppvärderande av män och ett stärkande av läsarens självkänsla. Budskapet blir: om du
tycker att Izabella är en symbol för sexualitet är du en tänkande man. Här blir det i
enlighet med Lèvi-Strauss (i Butler, 1990) uttalande att kvinnor är symboliska "varor",
vars primära funktion är att cementera banden mellan män. Bilderna på männen
manipuleras eller retuscheras inte, männen behöver inte förändras eller anpassas, le
eller vara tillgängliga, de är sig själva nog. Budskapet blir här att du är bra som du är,
du behöver inte anstränga dig för någon annans skull.
Även bilden av mannen är ensidig. I Café tillhandahålls inte särskilt många olika eller
nyanserade bilder av hur man kan vara som man. Även om det förekommer ett ständigt
uppvärderande av män och mäns egenskaper är det endast vissa egenskaper (främst
ledaregenskaper och egenskaper relaterade till makt) som fokuseras och uppvärderas.
Pornografi?
Ska Café betraktas som en pornografisk tidskrift? För att kunna svara på detta måste
begreppet pornografi först definieras. Pornografi avkriminaliserades 1971 i Sverige utan
inskränkande restriktioner. (Efter starka reaktioner blev dock barnpornografi straffbar
1980.) På grund av avkriminaliseringen finns heller inga straffrättsliga förklaringar till
vad som utmärker ett pornografiskt material rent generellt. Enligt den kanadensiska
68
lagstiftningen är dock ett verk pornografiskt om det kombinerar "explicit sexuell framställning (innehåll) och en uppenbar eller föregiven intention att egga upp sin publik
sexuellt" (i Hirdman, 2000). I Sverige kan man dock finna propositioner och
lagförarbeten som antar en liknande utgångspunkt som den kanadensiska, i vilken det är
den tänkta effekten som etablerar en pornografisk status:
Bilder som enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar är pornografiska. Med
pornografisk borde [...] förstås en bild som, utan att besitta några vetenskapliga eller
konstnärliga värden, på ett ohöljt och utmanande sätt återger ett sexuellt motiv. [...]
Avgörande torde vara vilket syfte framställningen har. Om ändamålet med framställningen
väsentligen är att påverka åskådaren sexuellt kan det vara fråga om en pornografisk produkt.
(KU19, proposition 1997/98:43) (ibid).
Jag tror säkert att redaktören och övriga medarbetare på Café samt de avbildade
kvinnorna anser att bildmaterialet har konstnärliga kvaliteter. Genom tidningens
framträdande placering i kiosker och affärer kan man även anta att kiosk- och
affärsinnehavarna inte anser att tidningen är pornografisk, till skillnad från de grövre
pornografiska tidskrifterna som ofta är placerade längst bak på hyllorna, i vissa fall i
gula skymmande tidningssamlare. Jag utgår dock ifrån att den tänkta effekten
åtminstone delvis är att påverka åskådarna sexuellt. Varför skulle kvinnorna annars
alltid vara lättklädda eller nakna och varför skulle de annars smeka sig själva på
brösten, ha ett finger i munnen eller några fingrar innanför troslinningen? Varför skulle
de annars beskrivas i så stor utsträckning i sexuella termer relaterade till tillgänglighet?
Problemet med Café, som jag ser det, är att den står för ett slags rumsren lightpornografi, vilket innebär att män som inte kan tänka sig att köpa en mer traditionell
porrtidning genom Café fått ett tämligen allmänt accepterat alternativ. I det "jämställda"
Sverige har det alltså blivit legitimt med öppen sexism och objektfiering av kvinnor som
försäljningsargument – "En glad, frisk tjej på ettan säljer", som det heter.
Den sociale mannen
Ett intressant och lite oväntat resultat är att såväl mannen i Café som mannen i Amelia
gestaltas som innehavare av en mängd sociala färdigheter. Mannen beskrivs mer än
dubbelt så ofta i termer av sociala färdigheter än kvinnan. Detta är förvånande då
kvinnor i regel brukar framställas som relationellt inriktade och socialt kompetenta. I
Café kan detta kanske förklaras genom att männen beskrivs i sammanhang då de är
aktiva, de spelar hockey, sjunger i ett band eller är filmregissörer. De omger sig alltså
med andra människor (företrädesvis män) med vilka sociala situationer rimligen uppstår,
och sedan beskrivs i porträtten. När det gäller kvinnorna i Café berörs karriären ytterst
lite och porträttens innehåll beskriver främst hur det var när Cafés reporter träffade den
porträtterade. I övrigt är dessa relativt tomma på möten med andra människor, vilket kan
förklara frånvaron av sociala färdigheter. För Amelias kvinnor kan bristen på beskrivningar av sociala färdigheter härröra från det faktum att dessa typer av färdigheter är
koncentrerade till omsorgs- eller omvårdnadsrelaterade egenskaper, av vilka många, t ex
empatisk, omtänksam, bryr sig om andra även är sociala färdigheter, men där omvårdnadsaspekten fokuseras. Männens höga frekvens av sociala färdigheter (eller ofärdigheter) kan i Amelia förklaras med att en relativt stor del utgörs av egenskaper som
vanligtvis betraktas som negativa i dessa sammanhang. Om man enbart jämför positiva
egenskaper blir skillnaden inte lika stor. I Cafés fall kan man även tänka sig att de
frekventa sociala färdigheterna endast är ytterligare en del i beskrivning av mannen som
kompetent och i det närmaste fulländad. Han är inte enbart ett tänkande och handlande
subjekt med en mängd ledaregenskaper, han är social också.
69
Negativ kvinnlighet
Det är tydligt att Amelia i större utsträckning skildrar en mer vardagsnära värld än Café.
Både negativa och positiva egenskaper och attribut skildras i porträtten. I Café
problematiseras aldrig kvinnan eller kvinnans situation, d v s hon beskrivs aldrig i andra
ordalag än positiva eller neutrala. Inte heller mannen problematiseras i någon högre
utsträckning i Café, även om det förekommer. Som redan nämnts ovan problematiseras
utseendet i hög utsträckning i Amelia t ex överviktsproblematik eller håravfall p g a
cancer. Andra kategorier där detta blir tydligt är t ex egenskaper relaterade till sexualitet
och kärlek, rena känslo- eller sinnestillstånd och inte minst i egenskaper relaterade till
självförtroende och självbild. Då Amelia har ambitionen att få människor att känna igen
sig och då världen sällan är okomplicerad kan man tänka sig att de mer
problematiserande delarna fyller en viktig funktion i tidningen med tanke på det mål om
igenkänning tidningen strävar efter. Särskilt om man utgår från de homosociala
aspekterna där Amelia förkroppsligar en kvinna som talar till en annan kvinna. En
kvinna (Amelia) berättar om sina svårigheter för en annan kvinna och vädjar till hennes
empatiska sida eller eventuellt en annan sida som mer handlar om ett konstaterande om
att man (som läsare) i alla fall inte har det fullt lika svårt. Men man kan också tänka sig
att Amelia i egenskap av kvinnligt språkrör har identifierat sig med mannen och övertagit manssamhällets syn på kvinnor och kvinnlighet som enligt Holmberg (1993) leder
till att man gör en negativ tolkning av det som definieras som kvinnligt och där det
kvinnliga betraktas som komplicerat och problematiskt. Denna nedvärdering kan även
skådas i Café i exempel som:
"Hoppas innerligt att du inte hamnar i en grupp med bara tjejer för då är det kört."
Jennie är för snygg för att klara sig undan en tidig utröstning under sådana
förutsättningar" menade kompisen. Allt enligt den outslitliga dogmen om kvinnlig
avundsjuka.
Men tyvärr har den svenska kvinnan förstört den svenska mannen lite. [...] Feministerna
har verkligen haft framgångar i Sverige, och det har gjort mannen så förvirrad att han nästan
inte vågar göra nånting. Du menar att feministerna har avkönat den svenske mannen? Jag
tycker det.[...] Ja till exempel är det fånigt att svenska tjejer försöker ta ifrån mannen det
traditionellt fysiska. Hur trött är jag inte på att höra tjejer snacka: "Nähä, det var
faktiskt jag som satte på honom." Vad är det för tjafs? (skådespelerskan Izabella
Scorupco, Café, september 2002 s 78).
Här kan man se att Scorupco tar männens parti. Hon förmedlar en känsla av att det är
synd om den svenske mannen, som blivit förstörd av den svenska kvinnan, inte vågar
göra nånting, har blivit avkönad av feministerna, fråntagen det traditionellt fysiska och
där svenska tjejer tjafsar om att de "sätter på" männen istället för acceptera det motsatta
som Scorupco verkar förespråka. Scorupco verkar inte hysa några vänligare känslor mot
den "svenska kvinnan". Scorupco verkar däremot anse att de manliga egenskaperna
borde återtas och uppvärderas och deltar genom detta uttalande i upprätthållandet om
den manliga normens primat, som Holmberg (1993) beskriver. Men inte bara Scorupco
själv, då tidningen medger publicering av ett uttalande som detta deltar även de i detta
upprätthållandet, då detta uttalande inte sägs emot.
Kvinnans identifiering med mannen kan även skönjas när man studerar läsargrupperna
för de olika tidningarna. 40 % av Cafés läsare (obs inte köpare) består av kvinnor, men
endast 20 % av Amelias läsare består av män. Man kan tänka sig att kvinnorna är mer
intresserade av den manliga världen än män är av den kvinnliga generellt och inte bara
70
i fråga om tidningar. Det är möjligt att män, i enlighet Lipman-Blumens teorier (i
Hirdman 2002) om homosocialitet, i egenskap av förvaltare av samhällets makt och
resurser har tilldelats större samhälleligt värde vilket bidrar till att göra dem mer
intressanta för såväl andra män som andra kvinnor. Den ojämna fördelningen av resurser
systematiskt har på detta sätt gjort män mer intressanta för kvinnor, kvinnor mindre
intressanta och användbara för andra kvinnor samt kvinnor överflödiga och/eller
betungande för män. Det faktum att män i regel har manliga förebilder och manliga
vänner kan också ha betydelse för att mannen inte identifierar sig med kvinnan som
kvinnan gör med mannen. Genom att läsaren via tidningen är förankrad i en verklighet
som utgörs av andra män ger det honom mindre möjlighet att se och förstå delar av
mäns och kvinnors gemensamma verklighet, menar Holmberg (1993). Kvinnan har i
större utsträckning än mannen tillgång till vad både kvinnor och män tänker och känner
samt till den manligt definierade verkligheten. Männen har nästan enbart tillgång till en
manligt definierad verklighet. Uttrycket "att vara som man är" vilket användes ovan får
intressant nog ytterligare en innebörd när man ser på dess allra mest ursprungliga
betydelse; att både män och kvinnor ska?/bör? vara som män är.
En underlig bild
Till läsekretsen för tidningarna förmedlas i min mening en underlig bild. I Café
framträder framgångsrika, potenta män med makt och sexuellt lättillgängliga,
objektifierade och till synes klonade kvinnor. Här förmedlas en bild om mäns karriärer
som något viktigt, något värt att uppmärksamma och ta på allvar, men kvinnors dito som
något ointressant eller åtminstone underordnat. I Amelia blir budskapet dubbeltydigt.
Tidningen utger sig för att vara på kvinnans sida men beskriver negativa eller problematiska egenskaper relaterade till kvinnlighet. Man säger sig vilja förmedla en känsla
av att "du är bra som du är" samtidigt som man understryker vikten av utseendet.
Kvinnan förknippas därtill ständigt med sina barn, som om hon inte var nog i sig själv.
Självklart är de förmedlade bilderna i Amelia och Café inte de enda informationskällorna läsarna har. Cafés och Amelias bilder konkurrerar med andra samhälleliga
bilder och andra samexisterande normer. Jag tror dessutom att de flesta har möjlighet att
granska de förmedlade bilderna kritiskt och konstatera att de inte är representativa för
vare sig majoriteten av kvinnor eller majoriteten av män. Trots detta påverkar bilderna
oss. Cafés och Amelias syn på kvinnor och män har inte uppstått ur ett vakuum eller av
en slump. De är heller inte ensamma om att framställa män och kvinnor på det här
sättet, utan förmedlar en syn på könen som även återfinns på andra ställen i samhället. I
traditionella porrtidningar på ett mer karikerat sätt: med dominerande, starka män och
sexuellt tillgängliga och alltid villiga (till synes utan urskiljning) kvinnor, på arbetsmarknaden: där t ex mäns arbete värderas högre än kvinnors, så att arbeten som kvinnor
i regel utför är lägre betalda än de som män vanligen utför och att män i genomsnitt har
högre lön inom alla sektorer 20 och åldersgrupper än kvinnor eller i leksakernas,
bilderböckernas, skolböckernas och datorprogrammens värld: där det är pojken eller det
manliga som är i fokus och där kvinnorna är bifigurer eller inte syns alls, eller i andra
relationer mellan könen: där kvinnor t ex antas vilja ta det största ansvaret för barn och
hem genom att t ex utföra 33 timmar obetalt arbete per vecka medan männen endast
utför 20 timmar obetalt arbete (Norrman Skugge &Olsson, 1999) och så vidare och så
vidare... I tidningarna Café och Amelia återskapas mönstret och traditionella könsroller
utmanas i mycket liten utsträckning.
20Sektorerna
är; den privata, den statliga, den kommunala och landstinget.
71
Litteraturförteckning
Berg, L. (2000). Det dubbeltydiga talet. Unga kvinnor samtalar om pornografi.
Kvinnovetenskaplig Tidskrift. 3, 41-54.
Björk, N. (1996). Under det rosa täcket. Om kvinnlighetens vara och feministiska
strategier. Stockholm :Wahlström och Widstrand
Burr, V. (1995). An introduction to social constructionism. London: Routledge
Butler, J. (1990). Gender trouble. Feminism and the subversion of identity. New York:
Routledge
Connell, R. W. (1995). Masculinities. Cambridge: Polity Press i samarbete med
Blackwell Publishers Ltd.
Daniels, H. (2002). Män, sex och jämställdhet. En kvalitativ studie av mäns förståelse
av sexualitet och dess konsekvenser för jämställdhet. Psykologexamensuppsats.
Stockholm: Psykologiska Institutionen.
Foucault, M. (1980). Sexualitetens historia I. Viljan att veta. Stockholm: Gidlunds.
Fuss, D. (1989). Essentially speaking. I L. Larsson (Red), (1996). Feminismer. Lund:
Studentlitteratur
Glaser, B. (1978). Advances in the methodology of grounded theory. Theoretical
sensitivity. Mill Valley: The Sociology Press
Hirdman, A. (2000). Lustar och olustar. Kvinnovetenskaplig Tidskrift. 3, 55-64.
Hirdman, A. (2002). Tilltalande bilder. Genus sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och
Fib Aktuellt. Stockholm: Atlas.
Hollway, W. (1984). Gender difference and the production of subjectivity. I S. Jackson &
S Scott (Red), (1996). Feminism and sexuality – A reader. Edinburg: Edinburg University
Press Ltd.
Holmberg, C. (1993). Det kallas kärlek. En socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par. Göteborg: Anamma Pocket
Hultman, K. (2000). Sexualiseringen i medierna. En betraktelse av 90-talet.
Kvinnovetenskaplig Tidskrift. 3, 75-81.
Jeffner, S. (1997). "Liksom våldtäkt, typ". Om betydelsen av kön och heterosexualitet för
ungdomars förståelse av våldtäkt. Uppsala: Uppsala Universitet.
Kappeler, S. (1986). Subjects, objects and equal Opportunities. I S. Jackson & S. Scott
(Red), (1996). Feminism and sexuality – A reader. Edinburg: Edinburg University Press
Ltd.
72
Liljeström, M. (1990). Institutionaliserad heterosexualitet och undersökningen av
könssystem. Kvinnovetenskaplig Tidskrift. 4, 18-29.
Lundgren, E. (1993). Det får da være grenser for kjønn. Voldelig empiri og feministisk
teori. Oslo: Universitetsförlaget
MacKinnon, C. (1989). Toward a feminist theory of the state. Harvard University Press.
Cambridge, Massachussets.
Norrman Skugge, L. & Olsson, B. (1999). Fittstim. Stockholm: Bokförlaget DN
Stainton Rogers, W. & Stainton Rogers, R. (2001). The psychology of Gender and Sexuality. Buckingham and Philadelphia:Open University Press
Svalastog, A. (1998). Reproduktion och könsdikotomisering. En problematisering av
feministiska teoretiska antaganden rörande kopplingen mellan kroppslig reproduktion
och könsskillnader. Kvinnovetenskaplig Tidskrift. 1, 65-72.
Thompsson, H. (2002). Reflexiva intervjuer. Lund: Studentlitteratur
Åkerlund, P. (2003). Sex kvinnor om sex. En studie om kvinnors förståelse av sin
sexualitet och den den sexuella relationen till män sedd ur ett jämställdhetsperspektiv.
Psykologexamensuppsats. Stockholm: Psykologiska Institutionen.
Östergren, J. & Thulin, K (2000). Bimbobakslaget. Stockholm: Pandang
73