Den Molinistiska teorin för mänsklig fri vilja och Gudomlig förkunskap

advertisement
Göteborgs Universitet
Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori
Den Molinistiska teorin för mänsklig fri vilja
och Gudomlig förkunskap
- Ett kritiskt försvar
Kandidatuppsats i Praktisk Filosofi
Vårterminen 2009
Av: David Wirzén
Handledare: Gunnar Björnsson
Innehållsförteckning
1. Inledning………………………………………………………………………………… s. 3
2. Molinismens grundpremisser, och begreppspresentation…………………………… s. 4
2.1 Fri vilja………………………………………………………………………………. s. 4
2.2 Gudomlig förkunskap………………………………………………………………... s. 5
2.3 Molinismens libertarianska utgångspunkt…………………………………………… s. 7
2.4 Varför libertarianism framför kompatibilism?………………………………………. s. 9
3. Molinas teori…………………………………………………………………………... s. 10
3.1 Mellankunskap……………………………………………………………………... s. 11
4. Adams Motargument…………………………………………………………………. s. 13
5. Flints respons till Adams……………………………………………………………… s. 14
6. Sammanfattande diskussion………………………………………………………….. s. 16
7. Avslutning……………………………………………………………………………... s. 17
8. Källförteckning………………………………………………………………………... s. 19
2
1. Inledning
Den här uppsatsen har sin upprinnelse i den klassiska religionsfilosofiska debatten kring
huruvida mänsklig fri vilja är förenlig med Guds allvetande väsen. Dilemmat uppstår genom
den förkunskap Gud, i enlighet med klassisk kristen tro, genom sitt allvetande har om
mänskliga handlingar. Detta samtidigt som mänsklig fri vilja genom bibeln och
kyrkohistorien, i huvudsak tolkas i libertariansk mening - alltså att min handling ytterst inte
orsakas av händelser utanför min egen kontroll. Mänsklig frihet i libertariansk mening ses
enligt traditionell kristen tro som en förutsättning för att människan i slutändan ska kunna
ställas ansvarig för sina handlingar, och för att en genuin ”tvåvägsrelation” mellan människa
och Gud ska vara möjlig. Olika försök har sedan de första århundradena efter Kristus gjorts
för att lösa detta dilemma. Ofta har man landat i alternativ som vid närmare undersökning lett
till inskränkningar, antingen av mänsklig libertariansk fri vilja, eller av den traditionella
Gudsbilden, innefattandes allvetande och förkunskap. Då båda dessa doktriner, traditionellt
sett, anses okränkbara utifrån bibel och kyrkomöten, finns det ingen vedertagen lösning på
dilemmat – mer än att doktrinerna måste kunna verka i samklang.
Jag kommer alltså att i denna uppsats uppehålla mig kring de teologiska aspekterna av fri
vilje-problemet, vilka utgår från existensen av Guds väsen. En Parallell till problemet kan dras
till fri vilje-problemet i allmänhet, där den deterministiska världsuppfattningen på samma sätt
som Gud, ställs emot, och utgör ett problem för mänsklig fri vilja. Den deterministiska
världsuppfattningens framväxt går hand i hand med mänsklighetens vetenskapliga framsteg.
Allt ifrån fysiska naturlagar till människans psyke och sociala sammanhang verkar styra oss
in i minsta detalj, och aktualiserar frågan om hur människans frihet ser ut. Om den
överhuvudtaget är möjlig, och i så fall till vilken grad? Fri vilje-problemet är således inte så
lättisolerat, utan berör många olika områden inom filosofi, så som etik, politisk filosofi,
vetenskapsfilosofi, och religionsfilosofi.
I den religionsfilosofiska kontexten används generellt begreppet fatalism istället för
determinism. Fatalismen syftar till det öde man av Gudomen, eller den högra makten, är
bestämd att gå till mötes. Detta oavsett vad jag skulle göra för att förhindra det. Skillnaden
mot determinismen är att alla val och handlingar jag gör, enligt determinismen ses som
bestämda och orsakade av tidigare händelser. Utifrån denna uppsats anser jag dock begreppet
”teologisk determinism” vara mer precist än fatalism. Dels därför att Gud, i uppsatsen
kommer refereras till i kausala termer kopplat till mitt handlande, vilket snarare är
determinismens domän. Och dels därför att begreppet syftar till läran om Gud, och inte ett
obestämt öde, vilket kan vara fallet enligt fatalismen. Mer precist kommer denna uppsats
behandla teologisk determinism i en kristen kontext.
Syftet är att utifrån Luis de Molinas teori, undersöka det plausibla i den klassiskt kristna
doktrinen att vidhålla Guds allvetande, samtidigt som människan har en fri vilja i libertariansk
mening. Mer specifikt kommer jag undersöka ett motargument mot molinismen från Robert
Adams, som menar att den molinistiska teorin felar på den punkten att den inte kan redogöra
för libertariansk frihet, och ett svar till Adams från den molinistiske förespråkaren Thomas P.
Flint. Frågor som kommer behandlas är: Varför är det så viktigt att enligt klassisk kristen tro
vidhålla de båda doktrinernas kompabilitet? Vad händer om man förnekar något av
begreppen, går det att undkomma problemet på så sätt och samtidigt ansluta sig till klassisk
kristen tro? På vilket sätt är molinismen ett fatalistiskt, eller teologiskt deterministiskt
motargument?
3
2. Molinismens grundpremisser, och begreppspresentation
2.1 Fri vilja
En vedertagen definition av ”fri vilja” är svår att urskilja i den allmänna debatten. En handling
utförd av fri vilja brukar dock ofta karaktäriseras av att den ska vara fri från yttre och inre
tvång, som Kant var inne på. Alltså en handlingen som till största delen är förnuftsstyrd(även
om då viljan är styrd av förnuftets principer). Ett annat villkor som bl. a Robert Kane1 menar
vara en kärnpunkt för en fri viljehandling, är möjligheten att kunna ha handlat annorlunda. En
orsak till tvetydigheten av hur fri vilja ska förstås och definieras, är hur dess relation till, och
beroendeställning till kausalitet ser ut. Detta eftersom frågan om huruvida fri vilja är möjlig,
och i så fall i vilken utsträckning, är nära sammankopplad med frågan om determinism.
Determinismen, som säger att allt som händer och sker, både i fråga om naturliga fenomen
och mänskliga val och handlingar, sker av nödvändighet genom kausala samband, genom
tidigare händelser. För att klarlägga definitionen av den libertarianskt fria viljan, som är en av
molinismens två grundpremisser, behöver vi därför gå via den deterministiska debatten.
Inom fri vilje-debatten finns det i huvudsak tre filosofiska läger: Kompatibilism,
inkompatibilism och libertariansk inkompatibilism. Kompatibilisterna menar att det inte finns
en motsättning mellan determinism och fri vilja, att de är förenliga med varandra.
Kompatibilismen har vunnit starkare fäste i modern filosofi genom att den medför en enkel
lösning på det urgamla problemet om fri vilja – nämligen att det inte är ett problem.
Kompatibilism i kombination med tron på en deterministisk verklighet brukar kallas för
”mjuk determinism”. Exempel på kompatibilister är David Hume, John Locke och John Stuart
Mill. Motsatsen är ”hård determinism”, vars förhållningssätt brukar kallas inkompatibilism.
Inkompatibilismen menar att det finns en olöslig konflikt mellan determinismen och den fria
viljan. Om man då samtidigt tror att determinismen är sann så har vi inte fri vilja.
Förespråkare för inkompatibilismen är bl. a Carl Ginet, som under 1960-talet formulerade
”konsekvensargumentet”2, vilket fått stor uppmärksamhet i moderna litteratur kring fri vilja.
Konsekvensargumentet vilar på två premisser: För det första kan vi inte göra något för att
förändra det förflutna, och för det andra så kan vi inte förändra naturlagarna. Om
determinismen är sann innebär det utifrån de två premisserna ovan att våra handlingar är
nödvändiga konsekvenser av deterministiska kausalt orsakade händelseförlopp genom
naturlagarna, i det förflutna. Således följer från determinismen att jag inte kan påverka det
faktum att mina nuvarande handlingar är nödvändiga konsekvenser från händelser i det
förflutna, och av naturlagarna. Om determinismen är sann kan ingen någonsin handla på något
annat sätt än de faktiskt gör. En aspekt av detta argument är dock dess hypotetiska sida.
Konsekvensargumentet är inte beroende av om determinismen faktiskt är sann, eller försöker
visa på determinismens giltighet. Det visar istället på vad determinismen implicerar om den är
sann, nämligen det oförenliga i fri vilja och determinism. Detta gör att argumentet kan
åberopas av både hårda inkompatibilister och libertarianer, gentemot kompatibilisterna.
Framförallt anser jag att argumentet, genom att jag finner det riktigt, visar på ett resonemang
som spelar en avgörande roll till varför libertariansk fri vilja är en av molinismens
grundpremisser, och inte kompatibilismen. Ett resonemang jag kommer återkomma till när
den libertarianskt fria viljan blivit närmare presenterad.
Det tredje lägret, vilket kommer att vara min utgångspunkt i denna uppsats kallas för
libertariansk inkompatibilism eller metafysisk libertarianism. Libertarianismen menar, till
1
Kane, R 2002 s. 10
http://en.wikipedia.org/wiki/Free_will Hämtad 2009-04-18. Referat från Ginet, C. (1966) "Might We Have No
Choice?" In Lehrer, 1966: 87–104.
2
4
skillnad från den hårda determinismen, att determinismen är falsk. En fri viljehandling
behöver olika möjliga framtida utfall, vilket den också intuitivt verkar ha. Eftersom
determinismen medför endast en möjlig framtid, så är den falsk.
Thoms Flint ställer i sin bok Devine Providence, The molinist account, upp tre teser som
tillsammans i olika kombinationer utgör en sammanfattande grund för de tre
huvudalternativen jag ovan presenterat. Första tesen lyder: (1) ”Vissa mänskliga handlingar är
fria”. Denna tes har en intuitiv kärna där vår erfarenhet visar på att vi i olika valsituationer har
flera möjliga scenarion som verkar vara genuint öppna för oss. Andra tesen: (2) ”Alla
mänskliga handlingar är determinerade av orsakssamband utanför agentens kontroll”. Denna
tes är mindre tilltalande, både intuitivt och empiriskt. Samtidigt menar förespråkare för (2) att
determinismen är nödvändig för att kunna tillskriva människan kontroll över sina handlingar.
Det kompatibilister som accepterar determinismen, och därigenom är förespråkare för (2),
pekar på, t. ex Hume, är att en genuint fri mänsklig handling behöver vara deterministiskt
orsakad för att kunna tillmötesgå de anspråk på kontroll, och därigenom ansvarighet vi till
vardags ger våra handlingar. En handling, säger Hume, kan inte ha en slumpmässig orsak.
Handlingen skulle då inte ligga inom vår kontroll, och därför vara omöjlig för oss att påverka.
En handling utan deterministiska orsakssamband blir således ofri och något vi inte kan ställas
ansvariga för. Handlingar måste således styras av orsakssamband, och det mest plausibla
verkar vara att en handling orsakas av våra trosföreställningar och begär. Problemet blir dock
att upphovet till våra begär och trosföreställningar verkar vara bundna till kedjor av
orsakssamband utanför oss själva - till andra agenter eller händelser över vilka vi inte har
någon kontroll. En empiriskt prövbar kausalmekanik som på ett tillfredsställande sätt styrker
(2) har ej heller kunnat presenteras. Tredje tesen (3): ”En fri mänsklig handling kan omöjligt
vara kausalt determinerad av händelser utanför agentens kausala kontroll”. Denna tes verkar
intuitivt plausibel. En handling kan inte ytterst ha sin orsak i händelser utanför mig, utanför
min kontroll. Att hävda att min handling var fri, men samtidigt determinerad av händelser
utanför min kontroll, är att motsätta sig vad som logiskt följer från definitionen av frihet,
menar förespråkare för (3).
Att vidhålla alla dessa tre teser samtidigt blir inkonsistent. En möjlighet är att förkasta (1),
att vissa mänskliga handlingar är fria, och istället hävda att inga mänskliga handlingar är fria,
oavsett grad av frihet. Denna ståndpunkt är den hårda inkompatibilismen, vilken förkastar fri
vilja och menar att alla mänskliga handlingar är determinerade. Eftersom inkompatibilismen
samtidigt vidhåller (3), att en fri handling inte kan vara determinerad så följer att det inte finns
fria mänskliga handlingar. En annan möjlighet är att överge (3), och hävda att vissa
handlingar kan vara fria och samtidigt vara bundna till externa orsakskedjor. Detta är den
kompatibilistiska ståndpunkt, vars huvudargument jag presenterat genom Hume. Sista
möjligheten är att förkasta (2), vilket leder till den libertarianska ståndpunkten att
determinismen är falsk, snarare än den fria viljan. Eftersom determinismen medför att det
endast finns en möjlig framtid givet de kausala förlopp som föreligger, krockar den med den
fria vilja libertarianismen menar är möjlig – att flera möjliga framtida scenarion verkar vara
genuint öppna, och påverkbara genom mina val.
2.2 Gudomlig förkunskap
Flint definierar i sin bok Divine providence, The Molinist Account, Guds allvetande väsen
genom att presentera den klassiskt kristna Gudsbild som den ortodoxa och katolska kyrkan
ger utifrån bibeln och kyrkohistorien. I definitionen av allvetande ligger vetskapen om allting
som har hänt, allt som händer och allt som kommer hända.3 Guds allvetande är ett av
3
http://sv.wikipedia.org/wiki/Allvetande Hämtad 2009-04-16
5
traditionellt sett fyra karaktärsdrag hos Guds väsen. De andra, som jag inte kommer gå
djupare in på är allsmäktighet, allestädesnärvaro och oändlig kärleksfullhet. Det engelska
ordet för allvetande är omniscience, vilket kan tyckas ha en lite fylligare klang än allvetande.
Omniscience är en del av den Gudomliga försynen, eller på engelska: ”the Divine
providence”. I definitionen av Guds omniscience, eller allvetande, ligger den egenskap som
utgör problemet gentemot fri vilja, nämligen ”foreknowledge”, eller förkunskap4.
Kyrkan har i sitt försök att utmejsla en bild av den Gud man tror på, först och främst utgått
från hur Gud beskrivs i bibeln. Bibeln har en auktoritär ställning inom kyrkan genom att den
ses som Guds ord till mänskligheten. Även om skrifterna är skrivna av människor, så ses
sammanställandeprocessen, eller kanoniseringen av bibeln och dess böcker, som ledd av Gud.
Jag kommer kort återkomma till detta resonemang i anknytning till molinismen och dess
konsekvenser.
Några av de bibeltexter och kyrkomötesdokument som Flint tar upp i syfte att stärka den
klassiskt kristna Gudsbilden, följer nedan. Utifrån dessa texter uppenbaras ett behov av att
klargöra kopplingen mellan de begrepp som förekommer. Den huvudsakliga distinktionen
som behöver göras för den fortsatta filosofiska diskussionen i uppsatsen, är den mellan Guds
kontroll och hans förkunskap. Som vi kommer se nedan så implicerar inte förkunskap eller
allvetande kontroll enligt den kristna läran, allvetande och kontroll står för olika idéer. När
Gud väljer att skapa en värld så är det genom hans egen fria viljebeslut som han kan ha
kontroll över sin skapelse, inte genom sin förkunskap. Guds förkunskap är dock nödvändig
för att han ska kunna förverkliga den plan och de tankar han enligt bibeln har för sin skapelse.
Vi har således kontroll, förkunskap och en Gudomlig plan innefattandes omsorg, som tre
skilda begrepp. Dessa begrepp utgör i samverkan, som jag tolkar det, den Gudomliga
försynen. Texterna nedan visar på relationen mellan begreppen.
Texten från Psaltaren nedanför ger i första raden uttryck för Guds förkunskap. I andra
raden uttrycks idén om att mitt liv determinerats av Gud, ett beslut som ger Gud kontroll.
Ty förrän ett ord är på min tunga, se så känner du, Herre, det till fullo […] Dina ögon såg mig, när
jag ännu knappast var formad, alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän
någon av dem hade kommit.5
I ordspråksboken 16: 33 antyds också att till synes slumpmässiga händelser ytterst är
determinerade av Gud, vilket alltså är förenligt med att Gud saknar förkunskap:
Lotten blir kastad i knät, men den faller alltid vart Herren vill.
Jesus själv beskriver i Matteusevangeliets sjätte kapitel den Gudomliga försynen på ett sätt
som tycks ställa vår egen strävan i betydelselöst dager: (Även om texten kanske snarare
uttrycker hur vår attityd inför det faktum att Gud är allvetande, bör vara)
Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner
inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger
sådana kläder åt gräset på ängen, som idag finns till och imorgon stoppas i ugnen, skall han då inte
ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall
vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet
att ni behöver allt detta.
4
Eftersom all min referenslitteratur är på engelska vill jag klargöra de viktiga begreppen utifrån det språk jag
hämtat dem ifrån. I min uppsats kommer jag att använda mig av svenska översättningar av ord och begrepp så
långt jag anser det vara möjligt.
5
Psalm 139 versarna 4 och 16
6
Vidare har kyrkan genom historien preciserat sin tro genom olika dokument och bekännelser,
vilka målar upp bilden av både en allvetande Gud och en mänsklig fri vilja.
Westminsterbekännelsen från 1647, kapitel 5 om Guds försyn. Här framträder också synen på
Gudomlig förkunskap - dess roll för, och koppling till, att Gud kontrollerar sin skapelse
genom sitt viljebeslut:
1. Gud alltings store Skapare uppehåller,(a) styr, råder och regerar alla varelser, handlingar, och
ting,(b) från det största till det minsta,(c) genom sin allra visaste och heligaste försyn,(d) enligt
hans ofelbara förutvetande,(e) och hans egen viljas fria och oföränderliga rådslut,(f) till pris av
hans vishets, makts, rättvisas, godhets och barmhärtighets härlighet.(g)
(a) Heb. 1:3. (b) Dan. 4:34,35; Ps. 135:6; Apg. 17:25,26,28; Job. 38 t.o.m. 41 hela kapitlen. (c)
Matt. 10:29-31. (d) Ord. 15:3; Ps. 104:24; Ps. 145:17. (e) Apg. 15:18; Ps. 94:8-11. (f) Ef. 1:11; Ps.
33:10,11. (g) Jes. 63:14; Ef. 3:10; Rom. 9:17; 1 Mos. 45:7; Ps. 145:7.6
(c) och (d), Guds allvetande, är enligt ovanstående bekännelse en del i Guds kontroll, (a), över
sin skapelse. Således är förkunskapen med och producerar kontroll, men förkunskapen, eller
allvetandet allena producerar inte kontroll. Hans fria viljebeslut som bygger på hans visa och
barmhärtiga plan för sin skapelse, (e) (f) och (g), är också med och producerar kontrollen. Här
tydliggörs således distinktionen mellan allvetande och kontroll: allvetande implicerar inte
kontroll. Dock är allvetande ett nödvändigt villkor för att Gud ska kunna ha den planen han
har med sin skapelse.
En text från första vatikankonciliet, vilket ägde rum 1869-1870, visar också på att kyrkan ser
det som att Gud genom sin Gudomliga försyn skyddar och styr sin skapelse. Den Gudomliga
försynen ger då en särskild sorts kontroll innefattandes en omsorgsfullt genomtänkt plan. (Det
här citatet kommer direkt från Flints bok, och är därför på engelska):
By his providence God protects and governs all things which he has made, ”reaching mightily
from one end of the earth to the other, and ordering all things well” (Wisdom 8:1). For ” all are
open and laid bare to his eyes” (Hebrews 4:13), even those things which are yet to come into
existence through the free action of creatures.7
2.3 Molinismens libertarianska utgångspunkt
Nedan följer ett urval av texter som jag presenterar för att visa på den bibliska grund som
molinismen åberopar i syfte att legitimera den libertarianska synen på fri vilja. Agendan för
mänsklig fri vilja sätts redan i Moseböckerna i bibeln, genom t. ex berättelserna om Adam
och Eva, Kain och Abel och Abraham och Isak, vars handlande verkar ge uttryck för deras
egna fria vilja, i kontrast till Guds vilja. I femte moseboken kap 30:15-30, återfinns Moses
förmaningar till folket om att välja den väg som leder till frälsning:
Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är, då jag i dag befaller
dig att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och
rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det
land dit du kommer för att ta det i besittning. Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill
höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, så kungör jag för er i dag att ni
förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att
komma och ta det i besittning. Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt
6
http://www.nyastoerydskyrka.se/lang/sv/tro/bekannelseskrifter-confession/westminsterbekannelsen/ Hämtat
2009-04-11
7
Flint 1998: 15
7
dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må
leva, genom att du älskar HERREN, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom.
Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som HERREN med ed har
lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.8
Jesus ger uttryck för människans fria vilja i Matteusevangeliget 23:37:
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har
jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville
inte.
Vidare anses Matteusavangeliet 11:23 tala för den molinistiska lösningen på dilemmat, vilket
uttrycker det sätt, genom vilket Gud har kunskap.
Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket.
Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu idag.
Jag har presenterat ovanstående texter som ett underlag och utgångspunkt för det dilemma
rörande Guds förkunskap, och människans fria vilja som jag undersöker i denna uppsats, och
som tillsammans är utgångspunkten för det molinistiska resonemanget att lösa dilemmat. Jag
väljer således att inte gå in på exegetisk kritik till förmån för möjliga alternativa tolkningssätt
av de bibelord jag refererat till. Att ifrågasätta, antingen den allvetande Gudsbilden, eller
människans fria vilja utifrån teologisk determinism, ryms inte inom ramen för denna uppsats
syfte. Jag kommer därför utgå från att Gud är allvetande och att människan har fri vilja – det
synsätt jag av resonemanget ovan, utifrån klassisk kristen tro, försökt ge en bild av.
Alternativa synsätt finns inom kristenheten. ”The open God view” är ett mer nutida spår där
Guds allvetande egenskap ifrågasätts bl. a genom kristendomens historiska kontext. Man
menar bl. a att gamla grekiska Gudaideal influerat kyrkofäders tänkesätt, och att bibeln
egentligen inte lyfter fram Guds allvetande som en nödvändighet. Anhängare till ”The open
God view” anser generellt att de lösningar som genom historien presenterats på
friviljeproblemet inte känts tillräckligt tillfredsställande, och att de fått för inskränkande
implikationer på den fria viljan. På andra kanten återfinns Kalvinismen, uppkallad efter 1500tals prästen Jean Calvin som förespråkade en predestinationslära där allt är determinerat av
Gud på bekostnad av människans fria vilja. Men även mer erkända förslag på lösningar på
dilemmat, så som det Thomistiska, vars uppsåt varit att försökt kombinera de båda
doktrinerna, tenderar att inskränka Guds allmakt.9
Den allmänt mest vedertagna synen på Guds väsen och mänsklig fri vilja, utifrån
kristendomen, är dock utan tvekan den klassiska bild jag ovan presenterat. Konsekvenserna av
en Gud som inte är allvetande får deistiska implikationer. Gud skulle då tappa den kontroll
och omsorg för sin skapelse som man anser vara uppenbar utifrån de heliga skrifterna. Likaså
anser man att människans fria vilja bl. a är en nödvändig komponent i en genuin
tvåvägsrelation (mellan Gud och människa), och nödvändig för att vi ska kunna ställas
moraliskt ansvariga för våra handlingar. Flint kopplar den trosbilden till ortodoxa och
katolska kyrkan, och till kyrkofäder och filosofer såsom Origenes, Augustinus, Thomas av
Aquino, Ockham. Flint räknar även in Martin Luther till den klassiska trosbilden, och således
också Svenska kyrkan, vars lärosatser är Lutheranska.
8
9
http://62.236.135.100/folkbibeln/ 2009-04-11
Flint 1998: 109-120
8
Varför libertarianism framför kompatibilism?
Utifrån ovanstående grundpremisser att Gud är allvetande och att människan har fri vilja,
öppnar sig två alternativ inom fri vilje-debatten: kompatibilism och libertarianism. Flint säger
själv att valet mellan kompatibilism och libertarianism inte är självklart, men hävdar att
libertarianismen är det överlägset mer plausibla alternativet enligt klassisk kristen tro. Varför
då? Båda verkar ju tillmötesgå de båda bibliska kraven på en allvetande Gud och mänsklig
frihet. Ett argument har vi redan sett: konsekvensargumentet, vilket visar på att om
determinismen är sann så kan ingen handla annorlunda än de faktiskt gör. Deterministisk
inverkan på fri vilja verkar således inte stämma hävdar molinisten och hänvisar både till
intuition, men framför allt till den syn som bibeln och klassisk kristen tro har på fri vilja.
Nämligen den syn på fri vilja som menar att det finns situationer med genuint öppna
handlingsalternativ. Det ska dock sägas, att det inom libertarianismen diskuteras om alla
mänskliga handlingar verkligen är fria. Det man är överens om, vilket Flints premiss (1) visar
på, är att vissa mänskliga handlingar verkar vara genuint fria. Att redogöra för variationer
inom libertarianismen lämnar jag dock av utrymmesskäl därhän.
Ett annat molinistiskt krav på fri vilja är att den behöver utgöra grund för moraliskt ansvar.
Eftersom frihet enligt kompatibilismen ytterst bygger på orsakssamband och kausala
relationer utanför mig själv, för vilka jag inte kan ställas ansvarig, är den inte intressant för
molinismen. Argumentationen mot kompatibilismen bygger i detta fallet på tron att vi
åtminstone ibland är moraliskt ansvariga för våra handlingar. Detta påstående tycks delas av
de allra flesta, och är av största vikt för den kristna läran om frälsning, där det är upp till
människan att vända bort från synden. ”Christianity without salvation is about as coherent as
Darwinism without natural selection”10, säger Flint med en humoristisk underton.
Resonemanget är besläktat med konsekvensargumentet, och utgår från angrepp på premiss (2)
(se ovan): Om min handling ytterst har externt kausala orsaker utanför min kontroll, blir det
svårt att se hur jag skulle kunna vara moraliskt ansvarig för min handling. För jag kan ju inte
bära moraliskt ansvar för de kausala orsakssamband som föranleder min handling. Eftersom
dessa kausala händelseförlopp utanför min kontroll determinerar min handling, kan jag
således inte vara moraliskt ansvarig för min handling. För att kunna tro att vi har moraliskt
ansvar verkar det därför som att vi måste förneka kompatibilismen.
Jag anser att de två argumenten, tillsammans med den bibliska och kyrkohistoriska
”täckning” jag ovan visat på, utgör en stark grund till varför molinismen förespråkar
libertariansk frihet. Samtidigt är den kompatibilistiska protesten (genom bl. a Hume)
uppenbar: ”Wouldn´t an act that was free in the libertarian sense be a random occurrence,
something that takes place for no rhyme or reason?”11 Humes, och Hume-liknande
resonemang som ligger bakom kompatibilisternas ifrågasättande av vad den libertarianskt fria
viljan egentligen består av, anser jag vara fullt legitim. Kritiken pekar på frågan om vari
kontrollen hos en libertarianskt fri handling ligger om människan inte har kausala system och
principer att relatera till. En kritik som Flint ger ett teologiskt svar på. Ett svar som har att
göra med Guds frihet och väsen, vilket är ett ämne som inte ryms inom ramen för denna
uppsatsen. Flints poäng är att visa på att Gud som den fria skapare han är, själv handlar i
libertariansk mening, vilket inte verkar vara något konceptuellt problem, enligt Flints
resonemang. Och om det nu inte finns ett sådant konceptuellt problem, så borde vi också
kunna se oss själva som libertarianska agenter.12
10
Flint 1998: 29
Flint 1998: 29
12
För Flints fulla diskussion, se Flint 1998: 29-31. För annan litteratur på området, se t. ex Alvin Plantinga
Advice to Christian Philosophers
11
9
3. Molinas teori
1600-tals jesuiten Luis de Molina utformade ett argument för att kombinera den traditionella
synen på Gud som allvetande och mänsklig fri vilja i libertariansk mening. Argumentet utgår
från hur Gud vet den kontingenta framtiden, alltså hur Gud kan förutse en ej nödvändig
framtid skapad av mäskliga val utanför hans egen kontroll. Molina ville visa på en lösning
som i positiv bemärkelse framhäver Guds ofelbara allvetande som förenligt med mänsklig fri
vilja i libertariansk mening. Som utgångspunkt menade Molina i sin teori att det är
nödvändigt att urskilja tre sätt genom vilka Gud har kunskap:
Unless we want to wander about precariously in reconciling our freedom of choice and the
contingency of things with divine foreknowledge, it is necessary for us to distinguish three types
of knowledge in God 13
Gud har för det första naturlig kunskap – ”kunskap om vad som är nödvändigt och möjligt”14,
som Linda Zagzebski uttrycker det i sin bok The dilemma of freedom and foreknowledge
Alltså logiskt nödvändiga sanningar vilka är oberoende av Guds vilja, t. ex utsagan att alla
ungkarlar är ogifta män. För det andra har Gud fri kunskap – kunskap om den faktiska
verkligheten. Den kunskapen består av kontingenta sanningar, beroende av Guds vilja att
skapa dem. Dessa sanningar är ej nödvändiga delar av den faktiska verkligheten, utan sanna
därför att Gud i sin fria skaparvilja velat dem komma till existens. ”Examples might include
statements like "God created the earth" or something particular about this world which God
has actualized.”15 Den tredje typen av kunskap Molina i sin teori tillskrev Gud var scienta
media, på engelska middle knowledge, eller på svenska mellankunskap. Mellankunskapen är
den kunskap Gud har som står mellan naturlig kunskap och fri kunskap. Mellankunskap anses
vara kunskapen om hur en fri skapad varelse fritt skulle välja i vilken möjlig omständighet
som helst. Objekten för mellankunskap blir då något vi kan kalla för frihetskontrafakter,
översatt från engelskans counterfactuals of freedom. I Linda Zagzebskis formulering har de
formen:
If person S were in circumstances C, S would freely do X 16.
Genom mellankunskapen menar Molina att Gud kan veta att Judas Iskariot under en viss
omständighet vid ett visst tillfälle, i detta fallet under påskhögtiden i Getsemane trädgård,
frivilligt kommer att förråda Jesus genom att peka ut honom inför de utsända vakterna. Den
självklara och fullt legitima frågan man vill ställa sig här är: Hur kan Judas frivilligt förråd
Jesus när hans handlande verkar vara förutbestämt av Gud sedan universums skapelse. Jesus
säger själv till lärjungarna, enligt Markusevangeliet, när han får se Judas och folkhopen med
honom, strax innan gripandet: ”Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas
händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig”.
Frihetskontrafakten består här i Judas handling att förråda Jesus. Handlingen är också
kopplad till de omständigheter och den situation Judas befinner sig i när han utför handlingen.
Genom sin mellankunskap vet Gud enligt Molinas teori hur Judas i ovan beskrivna situation
13
Molina, Disputation 52, section 9 (Flint 1998: 35)
Zagzebski 1991: 125
15
http://en.wikipedia.org/wiki/Molinism Hämtat 2009-04-16
16
http://plato.stanford.edu/entries/free-will-foreknowledge/#3 Hämtat 2009-04-16
14
10
kommer att handla, trots att frihetskontrafakterna är kontingenta till sin natur – alltså ej
nödvändiga resultat av en fatalistisk världsordning knuten till Guds vilja. Kontrafakterna är
istället resultat av mänsklig libertariansk fri vilja. Frihetskontrafakterna handlar endast om
den ännu ej utförda, ej heller nödvändiga handlingen, över vilken Gud inte har någon kontroll,
men ändå vetskap om. Hur är detta möjligt? Hur ser Guds mellankunskap närmare ut? Och
hur kan den berättiga mänsklig fri vilja?
3.1 Mellankunskap
I en närmare precisering säger Linda Zagzebski att mellankunskapen liknar fri kunskap i det
avseendet att dess objekt17 (frihetskontrafakterna) är metafysiskt kontingenta påståenden.
Alltså ett påstående om verkligheten som inte behöver vara en nödvändig sanning, men som
är sant a posteriori till verklighetens beskaffenhet, genom den faktiska verklighetens
omständigheter och faktiskt existerande personer, som jag förstår det. T. ex är påståendet att
Judas i Getsemane trädgård förråder Jesus med en kyss, sant a posteriori till den faktiska
situation som föranleder Judas att frivilligt handla som han gör. Påståendets faktiska sanning
kan då också förklaras genom att Gud i sin fria vilja valt att skapa den värld som ger den
situation som föranleder och möjliggör Judas handling.
Här anser jag det viktigt att poängtera, och lägga på minnet, att frihetskontrafakternas
sanning är oberoende av faktiska världar. Det finns fortfarande en oöverskådlig mängd
frihetskontrafakter som Gud kunde valt att aktualisera, men som han valde bort i sitt fria
beslut att aktualisera en specifik värld. En frihetskontrafakt är lika sann oavsett om den är
faktisk eller icke-faktisk. Frihetskontrafaktens sanning är endast avhängig Guds
mellankunskap om den samma, och mellankunskapens objekt är som sagt kontingenta.
Frihetskontrafakten är sann i kraft av att Gud vet om den. Jag kommer återkoma till relationen
mellan frihetskontrafakter och mellankunskap längre ner.
Guds förkunskap om kontingenta händelser kommer enligt Molinismen från en
kombination av hans vetskap om vad som ligger bortanför hans kontroll (genom
mellankunskapen) och beslut under hans kontroll (genom Guds fria kunskap). Eller som
Linda Zagzebski uttrycker det: ”By combining his Middle Knowledge with what he decides
to create, God knows the entire history of the world.”18 Eftersom det endast är genom
mellankunskapen som Gud kan ha förkunskap om mänskliga handlingar, så kan mänskliga
handlingar vara genuint fria. Handlingarna kan vara fria därför att mellankunskapen ”i sig inte
är en produkt av fri gudomlig aktivitet”19, som Flint säger. Mellankunskapen är oberoende av
Guds fria vilja. Det är endast beslutet att skapa en viss värld som är under Guds kontroll, och
utifrån det beslutet kan han även ha vetskap om kontingenta händelser utanför hans kontroll.
Mellankunskapen lämnar då Gud med en till synes oändlig uppsättning möjliga världar att
skapa genom hans frihetskontrafaktiska vetskap. Den värld Gud i sin fria kunskap, utifrån sitt
allvetande väsen, väljer att skapa, kan då ses som a priori Guds fria kunskap – den följer från
Guds beslut. Men här är det viktigt att poängtera Molinas tanke om att Guds mellankunskap
och Guds fria kunskap är skilda från varandra på så sätt att mellankunskapen är oberoende av
Guds fria vilja. Människan kan ha genuin libertariansk frihet i handlingar och val just därför
att Guds förkunskap om dem följer från mellankunskapen, och inte från Guds fria kunskap.
Och förkunskapen är i sig, som vi sett, oförmögen att orsaka en viss verklighet. ”It is not
because [God] knows that something is going to be that that thing is going to be. Just the
17
Frihetskontrafakterna är dock inte nödvändigtvis mellankunskapens enda objekt. Alla typer av kontingenta
sanningar oberoende av Guds vilja skulle behöva placeras där. Se Flint 1998: 42-43
18
http://plato.stanford.edu/entries/free-will-foreknowledge/#3 Hämtat 2009-04-16
19
Flint 1998: 44
11
opposite, it is because the thing will come to be from its causes that He knows that it is going
to be.”20
Guds naturliga kunskap består till skillnad från mellankunskapen av metafysiskt
nödvändiga sanningar. Kunskap om vad som är möjligt och nödvändigt, vad som logiskt
följer ur definitioner av ting och sakförhållanden – a priori sanningar. Mellankunskapen är lik
naturlig kunskap och olik fri kunskap i det avseendet att den är oberoende av Guds fria vilja
att skapa det han faktiskt skapar. Mellankunskapen är då ”prevolitional”, och ”verkar” så att
säga innan han bestämmer sig för vilken värld han väljer att skapa. Därigenom kan Gud
använda sig av mellankunskapen som ”underlag” i sitt beslut att skapa det faktiska. Att
mellankunskapen är placerad före Guds fria kunskap, där han väljer att aktualisera en specifik
värld, är av avgörande betydelse för den libertarianska friheten. Om mellankunskapen skulle
”kicka in” efter Guds fria kunskap, skulle Gud vara den orsakande faktorn bakom vårt
handlande, och libertariansk fri vilja vara omöjlig. Mellankunskapen, dess placering i Guds
”skapelseordning”21, och dess objekt, frihetskontrafakterna, är alltså enligt Molinismen det
som möjliggör libertariansk fri vilja, i samklang med Guds allvetande väsen. Här följer en
översikt av Molinas ”kunskapsteori”
Naturlig kunskap
Nödvändiga
Oberoende av
Guds fria vilja
Mellankunskap
Kontingenta
Oberoende av
Guds fria vilja
Fri kunskap
Kontingenta
Beroende av
Guds fria vilja
Frihetskontrafakterna, formen för, och källan till Guds förkunskap, kan alltså varken utgöras
av, eller förklaras endast genom Guds naturliga kunskap, eller genom Guds fria kunskap. Som
jag tolkar det beror det på att den naturliga kunskapens objekt är av determinerad karaktär.
Frihetskontrafakterna, mellankunskapens objekt, måste vara av icke-deterministisk karaktär
för att kunna göra anspråk på en lösning till fri vilje-problemet, i libertarianskt syfte. De
måste vara a posteriori-sanningar utanför Guds kontroll och oberoende av Guds fria vilja,
precis som Guds fria kunskap är a posteriori till hans eget beslut. Detta är grunden till
Molinas lösning att presentera begreppet ”mellankunskap”. En smart lösning som jag anser
sätter fingret på hur Gud skulle kunna ha förkunskap om mänskligt handlande utan att själv
vara inblandad i orsaken till handlingarna. Molinas teori verkar således tjäna sitt syfte i hög
grad, genom att den också lyckas vidhålla Guds absoluta förkunskap genom hans fria
kunskap.
Flint skisserar upp en schematisk bild av hur Guds kunskap kan tänkas se ut, och
”processas”. Flint ser det som att man ur ett Molinistiskt perspektiv kan se Guds
”kunskapsprogression” genom fyra logiska moment. Första momentet utgår från Guds
naturliga kunskap där Gud vet alla nödvändiga sanningar. Sanningar som är oberoende av
hans egna fria vilja (– a priorisanningar). För det andra känner han till de kontingenta
sanningar som också ligger utanför hans kontroll, och är oberoende av hans egen vilja, genom
mellankunkapen. Given den naturliga kunskapen och mellankunskapen kan Gud veta allt om
den värld som han väljer att skapa. I det tredje momentet väljer Gud, utifrån sitt allmakts
väsen en partikulär verklighets tillblivande. I moment tre beslutar sig Gud alltså för vilka
20
Molina, Disputation 52, sektion 29 (p. 184) (Flint 1998: 45)
Här är det på sin plats att nämna att molinismen tänker sig Gud som tidlös och evig. All Guds kunskap är
närvarande samtidigt för honom – inte i temporalt samtidig mening, utan i meningen av att kunskapen är ”before
his mind”. Detta därför att det enligt den klassiska allvetande Gudsbilden blir orimligt att tänka sig Gud som
ovetande av utfallen av sina beslut, något som anses leda till en deistisk Gudsbild. För vidare samtida litteratur i
ämnet se t. ex William Hasker, God, Time and Knowledge, pp. 144-185. Eller Edward Wierenga, The Nature of
God pp. 166-201
21
12
varelser under vilka omständigheter och situationer. Utifrån detta beslut, och genom
kunskapen i moment ett och två, kan Gud så veta alla möjliga utfall av de val hans skapade
varelser fritt väljer under en viss omständighet. Slutligen kan så Gud veta dessa kontingenta
sanningar orsakade av hans skapande handling, i sin fria kunskap. Detta trots att den
kontingenta verkligheten ligger utanför Guds kontroll, vilket den måste göra för den
libertarianska fria viljans skull.
First moment
Natural knowledge
Second moment
Middle knowledge
Third moment
Creative act of will
Fourth moment
Free knowledge
Men är inte Gud fortfarande den orsakande faktorn bakom att vi handlar som vi gör
eftersom han väljer att aktualisera en viss värld där han vet hur vi kommer att handla? Även
om han inte har kontroll över frihetskontrafakterna, så har han kontroll över det beslut som
föranleder aktualiseringen av en viss uppsättning frihetskontrafakter. Denna invändning är
min egna intuitiva formulering, och också den utgångspunkt Adams tar i sitt argument mot
Molinismen.
Ett sätt att se och förstå den kontroll Gud genom sitt skapande beslut har i sin fria kunskap,
skulle kunna vara att tala om ”betingad determinism”. En specifik frihetskontrafakt som
mellankunskapens objekt, är så länge Gud inte tagit något skapande beslut, inte föremål för
betingad determinism. Som mellankunskapens objekt ger frihetskontrafakten endast
förkunskap om sambandet; att om situation S, så handling H. Men i och med att Gud, genom
sin fria vilja, utifrån sin Gudomliga plan, beslutar sig för att aktualisera en viss värld och
därigenom en viss uppsättning frihetskontrafakter, anser jag att Guds kontroll kan liknas vid
”betingad determinism”. Betingad, eftersom den mänskliga fria handlingen är kopplad till den
situation, och därigenom de orsaker, som föranleder handlingen. Det som är determinerat är
alltså sambanden mellan de frihetskontrafaktiska villkoren – ”i situation S, så handling H”. H
determineras då av dess förhållande till S, men däremot är det inte determinerat att S inträffar.
På så sätt skulle man kunna säga att själva handlingen inte är under Guds kontroll, därför att
det Gud kontrollerar endast är huruvida S faktiskt inträffar. Att se Guds fria kunskap som ett
resultat av betingad determinism verkar också stämma överens med hur kristendomen ser på
relationen mellan Guds förkunskap och kontroll. Den kristna synen att förkunskapen,
tillsammans med Guds plan genom hans vilja, ger kontroll, men att förkunskapen inte
implicerar kontroll. Molina verkar själv ge uttryck för tanken om betingad determinism i
citatet ovan ”[…] it is because the thing will come to be from its causes that He knows that it
is going to be.”22
4. Adams motargument
Adams argumentation utgår från det faktum, vilket han menar det vara, att giltigheten hos alla
frihetskontrafakter förklaras a priori som en del av Guds beslut att skapa oss. Alltså: de
faktiska situationer som uppstår och sker i denna världen, vilka föranleder mitt handlande
(frihetskontrafakterna) – de sker därför att Gud valt att förverkliga dem, och således kan de
förklaras som en följd av Guds skapande beslut. Min existens och de val och handlingar jag
gör är faktiskt sanna i kraft av att de följer, i aktualiserad (förverkligad) mening, från Guds
beslut. Att min existens, och därigenom min frihet (enligt molinismen), följer och förklaras av
Guds beslut, verkar få den fatalistiska konsekvensen att min framtid är utstakad oavsett hur
22
Molina, Disputation 52, sektion 29 (p. 184) (Flint 1998: 45)
13
jag handlar. En konsekvens som går på tvärs med den libertarianska premiss som molinismen
antagit, vilken menar att flera olika framtidsscenario är genuint öppna och avhängiga mina
egna fria val och handlingar. När Gud väl tagit beslutet att skapa Judas i situation S, i
Getsemane trädgård där han förråder Jesus, så är den aktualiserade frihetskontrafakten, (H –
S), inkonsistent med att Judas inte förråder Jesus. Guds beslut låser Judas faktiska handling
till en enda möjlig handling, och detta ger en frihetskontrafakt vars sanning är inkonsistent
med libertariansk frihet, eftersom giltigheten hos frihetskontrafakten följer från Judas
handling.
Adams menar att en frihetskontrafakt som är sann i kraft av att jag gör handling H i situation
S är oförenlig med att jag skulle avstå H i S. Alltså är möjligheten att avstå H i S utesluten
genom att min handling följer a priori av Guds fria vilja. Detta gör min handling i S oförenlig
med libertariansk frihet. Min handling är inte fri om jag bara har ett möjligt framtidsscenario.
Huvudpremissen i Adam´s motargument kan ställas upp på följande vis:
(I) If I freely do H in S, no truth that is strictly inconsistent with my refraining from H in S is
explanatorily prior to my choosing and acting as I do in S23
Alltså: Min handling i S, den aktualiserade frihetskontrafakten, är helt inkonsistent med att
jag skulle avstå från att göra handlingen, genom att den är sann i kraft av, och förklaras a
priori av min handling i S.
Detta argument ser minst sagt besvärligt ut för molinismen. I slutändan verkar det som att
mänskliga handlingar, i praktiken, i den faktiska verkligheten, följer a priori utifrån Guds
skapande beslut. Adams vill alltså peka på att mänsklig frihet i libertariansk mening verkar
försvinner i och med Guds verkställande beslut att skapa en specifik värld. Detta därför att
den kontrafaktiska giltigheten förklaras genom Guds beslut. Men återigen är det viktigt att
påpeka att dess kontingenta sanning är oberoende av Guds beslut. Det Adams tycks vilja visa
på är att den (Guds) kunskapsteori som enligt molinismen ska garantera och förklara mänsklig
frihet, i praktiken visar sig inkompatibel med libertarianismens kärna – flera genuint möjliga
framtidsscenarion avhängiga människans fria vilja. Inkompatibiliteten uppstår eftersom
människans fria vilja är avhängig Guds skapande beslut.
Frågan är dock om teorin verkligen vederläggs när den fortfarande verkar vara teoretiskt
koherent. En parallell som slår mig är Kants ting i sig värld, där moralens principiella essens
hämtas. Kant är inte intresserad av de praktiska moraliska dilemman som uppstår i den
fenomenella världen, huvudsaken är de principer som visar på moralen i ting i sig världen.
Likaså kanske det är möjligt att tänka sig den fria viljans principiella essens utifrån Molinas
teori, om teorin håller rent principiellt.
5. Flints svar till Adams
Flint börjar med att ställa upp fyra premisser, vilka han menar är de Adams basera sitt
argumenterande på. Premisser som Adams anser molinismen omfattar, och som leder till hans
slutsats. Adams första premiss är presenterad ovan som (I). De tre andra är
(2) Counterfactuals of creaturely freedom are explanatorily prior to God´s creative decision.
(3) God´s creative decisions are explanatorily prior to our free decisions and actions.
23
Flint 1998: 161
14
(4) The relationship of explanatory priority is transitive.24
Flint tar sedan ett semantiskt grepp på Adams argumentation, och riktar in sig på hur Adams
använder begreppet ”explanatory priority”, ” a priori-förklaring”, eller helt enkelt bara
”förklarat utifrån”, eftersom a priori-begreppet så som vi i dag definierar det, verkar vara olikt
Molina och molinismens förståelse av begreppet. Flint menar att det inte får finnas någon
tvetydighet kring vad som menas med en ”explanatory priority” mellan de olika premisserna.
Begreppet måste ha en och samma betydelse för koherensen och hållbarheten i Adams
argumentation. Flint påpekar sedan att Adams inte ger en förklaring av begreppets innebörd.
Det Adams gör är att han hänvisar till att molinismen implicit nyttjar idén av a priori
relationer, t. ex i relationen mellan Guds olika kunskaper, vilket också Flint accepterar.
Således anser Adams det lämpligt att använda a priori-förklarings-begreppet i sitt
motargument, för att försöka visa på molinismens inneboende orimlighet. Men även att
hänvisa till begreppet så som molinister använder det, utan närmare förklaring, blir tvetydigt.
En anledning är att Molinas egen definition av a priori-innebörden är minst sagt vag. Molinas
förklaring lyder: ”priority in our own way of conceiving it, with a basis in reality”25
Det Flint gör i sin respons till Adams är att presentera olika betydelser av ”a prioriförklaringar”, och undersöka hur väl de passar Adams argumentation, och vilken förklaring
som ev. är möjlig för honom att använda för att driva hem sitt argument. Adams förståelse av
det hela, utifrån molinismen, är alltså att en frihetskontrafakt förklaras giltig a priori av Guds
vilja. Adams beskriver frihetskontrafakterna som spelandes en faktaroll, som utgör underlag
för Guds skapande beslut.26 Adams menar alltså att begreppet ”explanatory priority”, utifrån
molinismen, innefattar ett förklarande element, vilket Flint inte anser stämma rakt igenom den
molinistiska teorin. T. ex, menar Flint att nödvändiga sanningar enligt molinismen ses som a
priori till kontingenta sanningar, men att nödvändiga sanningar för det mesta inte erbjuder
någon förklaringshjälp till varför ett partikulärt kontingent påstående är sant.
Hur står sig då Adams argument genom de fyra premisserna om meningen av a priori
förklaringen förstås som kausal maktlöshet. Alltså att ett specifikt påstående är sant i kraft av
att det är en förklaring som följer a priori från mina val och handlingar – och jag har ingen
makt att göra något som skulle orsaka att påståendet falsifieras. Att Guds vilja kan förklaras
som en verkan av kontingenta frihetskontrafakter, som i (2), verkar stämma överens med hur
Flint ser på molinismen. Gud kan inte vara den orsakande faktorn bakom kontingenta
frihetskontrafakter – just detta vill molinismen visa på genom mellankunskapen, till förmån
för libertariansk fri vilja. Att mänskliga fria val och handlingar är en verkan, orsakad av att
Gud beslutat sig för att skapa en viss värld, som i (3), verkar också vara i enlighet med
molinismen, hävdar Flint. Och eftersom mänskliga handlingar då är en verkan av det
orsakande beslut Gud tog långt före, t. ex Judas fanns till, lämnar det Judas kausalt maktlös.
Detta enligt den (i stort sett) allmänt vedertagna definitionen av kausalitet där orsaken ligger
före verkan i tid. På denna punkt anser jag dock att Flint har fel. En molinist skulle med gott
samvete kunna förneka (3), och därmed vederlägga Adams antagna premiss, anser jag. Vi har
redan sett, utifrån molinismen, att mänskliga fria val och handlingar är oberoende av Gud. Om
mänskliga handlingar skulle vara en verkan orsakad enbart av Guds beslut och inte av våra
fria val, så skulle våra handlingar vara determinerade av Gud. Den mänskliga fria handlingen
måste orsakas av människan själv (eller kanske utifrån människans idé – ett resonemang jag
återkommer till), annars skulle vi vara tvungna att förneka libertarianismen, och således en av
24
Flint 1998: 162
För Molinas egen diskussion, se Disputation 53, part I, section 20, pp. 211-212
26
Adams, Anti-Molinist Argument p. 344 (Flint 1998: 163)
25
15
molinismens två grundpremisser. ”Explanatorily prior” i (3) verkar alltså inte kunna förstås i
termer av kausalitet.
Varför Flint gör detta uppenbara misstag att utifrån molinismen acceptera (3), är märkligt.
Kanske gör han antagandet att molinismen har en teoretisk och en faktisk sida, vilket jag
genom Kant var inne på, och att Guds aktualiserande beslut ger den mänskliga fria viljan en
”faktisk prägel”, som orsakad av Guds beslut. Men att resonera på ett sådant sätt att man
skiljer på mänsklig frihet i teoretisk och faktisk mening, anser jag inte vara vad Molina avsåg
med sin teori. Idén med den mänskliga friheten är, utifrån molinismen, att den är utom
räckhåll för Guds determinerande beslut, både som objekt för Guds mellankunskap, och som
objekt för Guds fria kunskap. Jag kan dock förstå Flint eftersom mina fria val enligt
kristendomen, utifrån Guds beslut verkar vara bestämda långt innan jag föddes. Och om
utfallet av mina fria val är förutbestämda verkar det ligga nära till hands att tala om att mina
handlingar är en verkan av ett orsakande beslut från Gud - då i aktualiserad mening, i kraft av
att den kontrafaktiska giltigheten är avhängig Guds fria vilja. Så vari ligger då den mänskliga
friheten? Hur kan det vara Judas beslut allena som leder till att han förråda Jesus, även i
faktisk mening, i den världen där det frihetskontrafaktiska förhållandet att Judas förråder
Jesus aktualiseras? Ett försök att legitimera Judas libertarianska frihet kan vara att se Guds
frihetskontrafaktiska kunskap som noumenal kunskap om ”människans idé”, innefattandes
den fria viljans idé, som Kant menade. Alltså att det är Judas som idé snarare än Judas som
konkret individ som är föremål för Guds frihetskontrafaktiska kunskap. Förklarat på ett annat
sätt skulle man kunna se det som att det är Judas som potentialitet som är ansvarig för det fria
beslutet, inte Judas som aktualitet. Gud kan aktualisera Judas och den situation som Judas
befinner sig i, men Judas som potentialitet bestämmer entydigt vilken handling som följer.
Flint nöjer sig sedan med att hänvisa till vad han även anser vara en allmän åsikt ang. (4) Att kausala samband är transitiva, därför måste en molinist acceptera (4). (1) stöter dock på
problem, menar Flint, eftersom molinismen vidhåller doktrinen om Gudomlig förkunskap. (1)
lyder alltså: om jag fritt gör H i S, så kan ingen sanning som är strikt inkonsistent med att jag
skulle avstå från att göra H i S vara den föregående förklaringen till min handling i S. Detta
är en premiss som molinismen redan från början, utifrån dess libertarianska anspråk, måste
förneka. Flint vill dock visa på hur det skulle funka att tala om ”den föregående förklaringen”
definierat som kausalitet. Om vi nu i enlighet med molinismen, menar Flint, har den
förkunskapliga sanningen att Gud förutsåg, långt innan Judas var född, att Judas av fri vilja
skulle förråda Jesus i Getsemane. En sanning inkonsistent med att Judas skulle avstå från att
förråda Jesus. Och en sanning (den förkunskapliga) som a priori, enligt en kausal förståelse,
förklarar vilken handling som helst, som avhängig Guds förkunskap. Eftersom orsak, enligt
kausalitetens natur, föregår verkan så finns det inget Judas kan göra för att orsaka ett
påstående som var sant, att bli falskt. Flint menar alltså att en molinist, bekännandes en
klassisk Gudsbild, har anledning att förneka (1), förstått i kausala termer, eftersom att Judas
handling endast blir en verkan.
Flint fortsätter sedan med att presentera några olika a priori-förklarings definitioner för att
visa på att ingen verkar passa Adams, och för att visa på att en tvetydighet i förståelsen av
begreppet föreligger. T. ex faller både en kontrafaktisk förståelse och en logisk förståelse av a
priori-begreppet på att sådana relation inte är transitiv, därför passar de inte Adams, menar
Flint.27
6. Sammanfattande diskussion
27
För en fullständig diskussion, se Flint 1998: 162-172
16
Jag anser att Flint är lyckosam i sin begreppsanalytiska kritik mot Adams. Tvetydigheten i a
priori-förklaringsinnebörden hos Adams visar, menar jag, på att den molinistiska teorin är
försvarbar mot det sätt, på vilket Adams angriper molinismen. Flints åberopan av
begreppsanalys kan vid första anblicken verka som en bakdörr - att han känner sig pressad
och därför ber sina motståndare att definiera sina termer, i hopp om att förskjuta diskussionen
till en oåtkomlig abstrakt nivå, kanske. A priori-förståelsen i molinismen är dock långt ifrån
självklar. A priori-begreppet i allmänhet har ej heller en så pass vardagligt vedertagen
definition att det blir fånigt att fråga sig vad som egentligen menas i en viss kontext, anser jag.
Därför tycker jag att Flints åberopan av begreppsanalys är berättigad. Men även om man
accepterar Flints slutsats att Adams argument gör sig skyldig till tvetydighet, känner man sig
lite otillfredsställd. Hur, exakt, ska en molinist egentligen förstå a priori-begreppet? Eftersom
Molina själv inte definierar begreppet mer precist än; ”in our way of conceiving it but with a
basis in reality”, så lämnas dörren öppen för olika tolkningar. Det verkar som om Molina
genom de orden tänker sig intuitionsmässigt sunt förnuft kopplat till hur verkligheten verkar
vara beskaffad. På så sätt, anser jag, kan teorin växa med, och förstås olika i takt med
filosofiska och empiriska framsteg, vilket jag anser vara positivt. Det verkar heller inte som
att Molina, utifrån sitt uttalande, tänkte sig a priori-begreppet i sin teori, såsom vi idag tänker
oss definitionen, oberoende av verkligheten. Således verkar det meningslöst att försöka förstå
Molina genom nutida gängse filosofiska definition.
På vilket sätt är då molinismen ett fatalistiskt, eller teologiskt deterministiskt
motargument? Och på vilket sätt kan jag enligt molinismen, i libertariansk mening, påverka
mina handlingar, och därigenom möjliggöra en genuint öppen framtid avhängig endast mina
egna val? Den molinistiska teorin allena verkar inte riktigt kunna redogöra för libertariansk
frihet. En frihetskontrafakts giltighet verkar av allt att döma följa av Guds vilja, genom hans
skaparakt. Att frihetskontrafaktens kontingenta sanning är oberoende av Guds vilja verkar då
inte få några praktiska implikationer alls. En lösning som jag varit inne på är en Kantiansk
variant, att Guds frihetskontrafaktiska kunskap inte handlar om konkreta individer, utan om
”människans idé”. På så sätt skulle det t. ex inte vara Judas faktiska handling som Guds
frihetskontrafaktiska kunskap handlade om, utan om Judas idé som libertarianskt fri individ
utifrån den noumenala världen. En dualitet mellan en faktiskt giltig frihetskontrafakt och en
kontingent frihetskontrafakt skulle då kunna samexistera på samma sätt som en fenomenell
och en noumenal värld, där mellankunskapens objekt då skulle vara noumenala idéer, i detta
fallet Judas ”idé”. Judas faktiska handling skulle då tillhöra den fenomenella världen, skild
från Guds frihetskontrafaktiska kunskap som då snarare skulle handla om ”tingen i sig”.
Denna tanke är också lätt att överföra till termer av potentialitet och aktualitet, vilken jag
nämnde ovan. En människas frihet skulle då kunna sägas ligga i hennes potentialitet (istället
för idé), vilken är oberoende av hennes aktualitet. Eftersom Guds kontroll endast rör
aktualiserandet av individer och situationer förblir människans fria beslut oåtkomliga för Gud.
Människan är då libertarianskt fri därför att de fria beslut hon tar ligger i hennes potentialitet,
och det beslutet allena bestämmer vilken handling som följer. En människa som potentialitet
blir då också ansvarig för sitt fria beslut.
Molinas teori får nog snarare betraktas som en (Guds) kunskapsteori som möjliggör
libertarianskt fri vilja och Gudomlig förkunskap, än ett motargument mot fatalismen. Guds
förkunskap, som enligt det fatalistiska resonemanget följer av Guds förutbestämmande av
mänskliga handlingar, förklaras som vi sett enligt molinismen som skild från Guds beslut.
Därigenom skiljer Molina på förkunskap om en handling, och att ha bestämt en viss handling.
Förkunskapen är då möjlig för Gud utan att han så att säga har predestinerat handlingen. T. ex
så kan kanoniseringen av bibeln vara under Guds kontroll, trots att den utförs av människor i
libertariansk mening, på så sätt att Gud genom mellankunskapen har överblick över alla
17
möjliga världar. Utifrån informationen som mellankunskapen ger väljer så Gud att aktualisera
den värld där korrekt kanonisering sker.
Vad gäller frågan om frihet så tolkar jag det som att molinismen ser människan som
libertarianskt fri av naturen. Hur den friheten garanteras säger inte molinismen något om,
förutom att människan är skapad fri till Guds avbild. Det frihetskontrafakterna pekar på är att
Gud aldrig orsakar eller bestämmer åt människan hur hon ska handla. Om man i
frihetskontrafakterna också verkligen behöver förneka determinismen, som libertarianerna vill
göra, det vet jag inte om jag håller med om. Jag håller dock med om att
konsekvensargumentet, som tar determinismens konsekvenser till sin spets, verkar
oacceptabelt utifrån kristendomen. Oacceptabelt eftersom den fria viljan, med moraliskt
ansvar som följd är en förutsättning för att Gud på domedagen ska ha någon annan än sig
själv att döma.
7. Avslutning
Flints katolska utgångspunkt (som jag förstår det är han själv bekännande katolik) låser
honom lite vid den klassiskt kristna synen på allvetande och frihet som jag presenterade ovan.
Jag anser att han ger goda skäl till varför det inte går att tumma på någon av doktrinerna.
Ändå anser jag ”The open God view”, som jag nämnde ovan, vara ett intressant spår inom den
kristna fri vilje-debatten. Frågan jag tycker är intressant att ställa sig är om Gud verkligen
beskrivs som nödvändigt allvetande, i fråga om bestämmande fatalistiskt allvetande, i bibeln.
I enlighet med kristendomen, som jag ser det, verkar den fria viljan vara av överordnad
betydelse. Så pass överordnad att avkall på Guds allvetande inte känns främmande (här är det
dock viktigt att inflika att allvetande inte behöver motsäga frihet, just det vill molinismen visa
på).
En annan intressant fråga är vilka empiriska hintar den teologiska fri vilje-debatten kan få.
Vad innebär t. ex evolutionsteorin och vetenskapens kartläggning av deterministiska system
och lagar? Verklighetens till synes deterministiska utformning t. ex genom naturlagar, arv och
miljö-påverkan, verkar peka på begränsad mänsklig frihet i libertariansk mening. Empirin
verkar snarare ganska starkt peka på att människan är relaterad till deterministiska system.
Sett i ett empiriskt ljus verkar således en kompatibilistisk fri vilje-utgångspunkt vara att
föredra, men en sådan utgångspunkt verkar samtidigt få förödande konsekvenser för
mänskligt ansvar. Evolutionsteorins implikationer på fri vilje-debatten anser jag också vara en
spännande fråga att utforska för kristendomen. I ljuset av evolutionsteorin anser jag att den
Gudomliga försynen, vilken innefattar den omsorgs- och kärleksfulla allvetande Guden jag
utifrån molinismen beskrivit i bibeltexterna ovan, komma i konflikt med verkligheten.
Liknelsen om Edens lustgård går knappast hand i hand med ”Survivel of the fittest”. ”The
open God view” verkar kunna möta empirin genom att hävda att den mänskliga friheten är så
viktig för Gud att han valt att stå tillbaka för att kunna garantera människans oberoende. Ett
oberoende som garanteras av evolutinsprocessen. Detta är dock spekulationer från min sida,
av en fråga jag anser vara av stor vikt för kristendomen att utreda. Kristendomen har genom
historien kopplat sin tro till antaganden om verkligheten som senare visat sig felaktiga, t. ex
jorden som universums medelpunkt. Evolutionsteorin verkar visa på ytterligare ett sådant
antagande som kyrkan behöver revidera.
18
8. Källförteckning
Flint, Thomas P. (1998) Divine Providence, The Molinist Account New York: Cornell
University Press
Kane, Robert (2002) The Oxford Handbook of Free Will New York: Oxford University Press
Zagzebski, Linda Trinkaus (1991) The Dilemma of Freedom and Foreknowledge New York:
Oxford University Press
Internet:
Från s. 4
http://en.wikipedia.org/wiki/Free_will Hämtad 2009-04-18. Referat från Ginet, C. (1966) "Might We Have No
Choice?" In Lehrer, 1966: 87–104.
Från s. 5
http://sv.wikipedia.org/wiki/Allvetande (2009-04-16)
Från s. 7
http://www.nyastoerydskyrka.se/lang/sv/tro/bekannelseskrifter-confession/westminsterbekannelsen/ (2009-0411)
Från s. 8
http://62.236.135.100/folkbibeln/ (2009-04-11)
Från s. 10
http://en.wikipedia.org/wiki/Molinism (2009-04-16)
http://plato.stanford.edu/entries/free-will-foreknowledge/#3 (2009-04-16)
Från s. 11
http://plato.stanford.edu/entries/free-will-foreknowledge/#3 (2009-04-16)
19
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Fgf

5 Cards oauth2_google_07bf2a28-bcd3-42a3-9eef-1d63e3edcbe8

Create flashcards