1 - student . vxu . se

advertisement
1. Inledning
1.1 Inledning
Mitt intresse för just rättssystemet väcktes genom en special kurs1 som
hölls av Malin Lennartsson. Där vi bl a annat gick igenom det svenska
rättssystemet. I min egen släkt finns ett domstolsmål från år 1755
rörande ett mord som begicks under ett barnsöl2 i Mistelås församling,
beläget två mil nordväst om Alvesta tätort. Detta mål tänkte jag använda
som utgångspunkt när jag gör min undersökning.
1700-talet är den tid i svenska historien som vi kallar frihetstiden. Med
Karl den XIIs död går Sverige från envåldshärskare till en mer partiorienterat styre med en vingklippt kungamakt.
Upplysningen höll på som bäst ute i Europa med allt vad det innebar med
nytänkande på olika fronter. År 1734 kom en ny enhetlig lag i Sverige,
som ersatte den föråldrade Kristoffers landslag med anor från medeltiden.
Men var straffen mildare? Kom den nya lagen och upplysningen att
påverka de breda folklagren och allmogekulturen något nämnvärt? Eller
var bondekulturen full av vidskepelse? Hur såg överheten på detta med
trolldom, när man hade häxprocesserna i backspegeln? 1757 var också
året för Sveriges sista häxprocess. – Detta och tusen andra frågor kan
man ställa sig när man rör sig med ett så rikt material, som jag har haft
tillgång till. Då speciellt ”Allbo härads tingsrätts förhandlingar” som inte
bara ger en bild av den tidens brott och straff, utan även målar upp en
levande bild av hur dessa människor levde i en liten socken i Småland, i
mitten av 1700-talet.
1.2 Syfte och frågeställning
Mitt syfte med min uppsats är att beskriva rättsprocessen utifrån det
enskilda fall som jag förfogar över. Sedan ska jag försöka klargöra vad
som sker i de olika rättsliga instanserna. Jag går också in och läser i 1734
års lagbok, för att se hur de dömde utifrån detta enskilda fall. Jag vill
också titta lite närmare på att se hur domarna ändrades och varför: Var
det ett utslag av tidens anda med upplysning och humanitet eller fanns
det andra orsaker? Visserligen kom det en ny lag 1734, men man behöll
tillsvidare kyrkolagen från 1686. Året 1726 hade man också infört
konvertikelplakatet som ytterligare skärpte religionens monopolisering.
Jag kommer också i min uppsats att belysa lite av allmogens kultur, t.ex
vidskepelse: hur djupt ner i samhällsskikten hade upplysningen gått?
Min huvudsakliga frågeställning är: hur fungerade rättsprocessen i
Sverige utifrån ett enskilt brottsmål 1755?
1
2
Värderingar och normer i det förindustriella samhället.
Barnsöl var ett kalas i anslutning till barndop.
-1-
Underfrågeställningar:
Vilka straff blev de dömda till?
Vad säger lagen?
Följer just detta mål rättsordningen enligt litteraturen eller kan jag finna
någon avvikelse?
Jag är också intresserad av den inblick man får av 1700-talets folkliga
kultur och överhetens syn på den.
2. Metod och källor
Mitt tillvägagångssättet är att jag först av allt går igenom
domstolsprotokollen från häradsting, hovrätt och kungliga rådet, och
sedan analysera dem för att utröna den rättsliga gången. Jag har stött på
problem genom att jag misstänker att det finns mer handlingar i målet än
de jag förfogar över. Det borde finnas några dokument som skickades från
hovrätt till kungen. Tyvärr så upptäckte jag det försent,så jag har ingen
tillgång till dessa papper om de nu finns bevarade. Men slutdomen finns
från Göta hovrätt som är en sammanfattning över de tre instanserna
tingsrätt, hovrätt och kungliga rådet. Under 1700-talet skrevs
rättegångsförhandlingarna ner i anslutning till rättegången. Tingsrättens
handlingar har transkriberats av Allan Rydén och Rune Johansson och
fanns redan tillgängliga för mig.3 Däremot Göta hovrätts och Kungliga
majestäts papper har jag själv transkriberat med hjälp av Niklas
Rosenbalk. Ett stort tack till dessa personer.4 En annan källa jag
använder mig av är 1734 års lag utgiven i faksimile utgåva – ett samtida
dokument där jag kan relatera domarna till vad lagen säger.
3. Forskningsläget
När det gäller litteratur så finns det inte så hemskt mycket som
behandlar den rättsliga ordningen på 1700-talet. Finner man något så rör
det sig mest om sexualbrott och genusforskning. Jag kommer att använda
mig av ett antal böcker: Svensk rättshistoria av Göran Inger som är en
översikt över svenska rättssystemet från medeltid till nutid; People meet
the law av Österberg och Søgner som går igenom rättssystemet i norden
från 1500 till 1800-talet på ett enkelt och lätthanterligt sätt; Hovrätt i
funktion av Rudolf Thunander som beskriver Göta hovrätt uppkomst på
1600-talet och dess verksamhet; Tingsrätten kommer jag att följa genom
en uppsats på Allbo ting skriven av Lars J Larsson, publicerad 1974, 1977,
1979 i Värendsbygder, där han just följer Allbo tingsrätt från äldsta tid
tills den försvann på 1970-talet.
Utdrag ur Allbo härads dombok 1755, lagtima ting den 6-14 juni.och urtima ting den 1-2 september.
Originaldomboken förvaras i Vadstena landsarkiv, men finns även mikrofilmad på landsbiblioteket i Växjö.
4 Göta hovrätt och kungliga majestäts utslag och dom, se Göta hovrätts arkiv, Volym E I AC:12 och B IIA:59.
3
-2-
Det av mig valda specifika fallet har varit grunden till en roman. Den kom
ut 1982 och är skriven av Allan Rydén. Det var också han som
återupptäckte denna händelse genom släktforskning. Han gick då in i
tingsrättens handlingar och fann detta mycket rika och intressanta
material. När han skrev sin roman som han kallade Giva liv för liv
använde han sig av den frihet man har som romanförfattare, därför
stämmer inte allt i boken med vad som hände i verkligheten. T ex ändrar
han domarna, men han använder de inblandades namn och låter sedan
fantasi och verklighet mötas. Rydén har även skrivet en liten
sammanfattning om de verkliga händelserna i Värendsbygder 2000.
Det är en väl känd fakta att våldet spelade en viktig roll och dominerade
kriminaliteten under medeltiden och 1500-talet i hela europa, för att
sedan sjunka stadigt neråt under de kommande århundradena. En
förklarings modell för att våldet börjar minska på 1600-talet har varit
civilisationsprocessen. Jag kommer inte att gå in på
civilisationsprocessen, dels för att det kommer att ta upp hela uppsatsen,
och dels för att jag inte tillhör anhängarna till denna teori.
Civilisationsprocessen är en teori som lanserades av Norbert Elias som
menar att människan utvecklas till en mer och mer civiliserad varelse. Vi
känner mer skam och kan kontrollera oss bättre än t ex
medeltidsmänniskan.5
5
People meet the law,s. 15-16,57-58,67-84
-3-
*Allan Rydén, Giva liv för liv s.195
-4-
4. Rättssystemet
4.1 Häradsrätten
Häradsrätten har sitt ursprung i medeltiden. Med kristendomens
införande i Sverige kom nya moraliska värderingar och det öppnade
dessutom porten till utländsk rätt och bildning.6 Häradstinget var en
naturlig samlingsplats. Till tinget kom ämbetsmän, nämndemän och
tingsmenighet. Här dömdes det i brottsmål och tvister, här registrerades
köp och försäljning av jord, precis som i våra dagar. Men i äldre tid hade
tinget en mängd uppgifter som numera överförts på andra myndigheter.
På tinget valde man riksdagsmän, avfattade klagoskrifter, uppläste
kungörelser och påbud från överheten, utskrev soldater, taxerades gårdar,
utsynade ekskog och diskuterade utbildning av barnmorskor och otaliga
andra aktiviteter. Förhandlingarna vid gamla tiders ting avspeglar i
själva verket de flesta av livets skiftningar.7
Tingsförhandlingarna leddes av en häradshövding. Under medeltiden
skulle han utses av kungen och vara bosatt inom sitt tingslag. Ordet
domsaga kom först att användas omkring år 1700.8 Sturarna och
Vasakonungarna försummade landslagens bestämmelser om val av
häradshövding. Till ämbetena utsågs personer, som man ville belöna.
Ämbetet medförde nämligen goda inkomster. Ämbetsgöromålen kunde
sedan överlämnas åt en lagläsare, som mot en mindre ersättning ledde
tingen och skrev ut domböckerna. På så sett kunde häradshövdingen
inkassera nästan hela inkomsten utan att sätta sin fot på sitt tingslag.
Häradshövdingeämbetets förfall medförde ökad betydelse för nämnden.
Omkring 1680 återvann ämbetet sitt anseende när Karl XI och hans
medhjälpare fastslog att varje nyutnämnd häradshövding skulle bo inom
sitt tingslag.9
Nämnden är säregen för svenskt rättsliv. Den ansågs så självklar att
landslagen saknar närmare bestämmelser om detta. Från en dom i Allbo
härads ting 1436 uppräknas en tolvmannanämnd.10 Efter en dom tagits i
tingsrätten skulle den skickas vidare för granskning i hovrätten.
Häradsrätterna var också skyldig att varje år skicka en kopia på
domboken kallad renovationer. Den granskades av en hovrättsfiskal som
också gjorde inspektionsrundor.11
Göran Inger, Svensk rättshistoria s.13.
Värendsbygder 1974 På Allbo ting av Lars J. Larsson s.25.
8 Värendsbygder 1974 s.32.
9 Värendsbygder 1974 s.33.
10 Värendsbygder 1974 s.40.
11 People meet the law s.50.
6
7
-5-
4.2 Hovrätten
1600-talets första decennium präglades av politisk oro. Inom
rättssystemet rådde oklara förhållande vilket Karl den IX försökte bringa
ordning i. Man gick helt enkelt förbi underrätterna och vände sig direkt
till kungen. Det var oordning med oregelbundna ambulerande kungliga
domstolar. När Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna tillträdde med sin
regering,hade utvecklingen gått så långt att underrätterna hade förlorat
sin myndighet och aktning.
Kontrollen fungerade inte, så man skapade Svea hovrätt 1614 i ett sätt att
reformera rättsväsendet. Som kungens domstol skulle den tillämpa lagen,
och även vara ett instrument för att kontrollera underrätterna.12 Svea
hovrätt förlorade snart sin status som högsta domstol när man skapade
hovrätterna i Åbo (för Finland) 1623, i Dorpat (för Baltikum) 1630 och
Göta hovrätt i Jönköping (för Götalandskapen) 1634.13 Hovrätten kom
under lång tid att ha ställning som högsta instans när det gällde
dödsdömdas öde. Men de skulle fortfarande referera och hänskjuta
avgörandet i ärendena till Kungliga Majesät,vilket skärptes mot slutet av
århundradet.14
Göta hovrätt i Jönköping började sin verksamhet 1635, tanken med
hovrätten var att skapa ett enhetligt rättssystem. Hovrätten var tänkt att
vara högsta instans. Men med envåldshärskande kungar, som ville ha
kontrollen så utövade Kungliga Majestät den yttersta domsmakten. En
annan förändring som skedde i rättsväsendet på 1600-talets var på
straffrättens område. Förlikning som förr var en målsättning i tingets
rättsutövning, blev mer och mer ersatt av avskräckande
samhällsskyddande bestraffningar. Frihetsstraff blev vanligare, och då i
form av straffarbete på någon fästning eller Falu eller Sala gruvor.
Brottsoffrets ersättning och återupprättelse som tidigare varit det
centrala sköts nu i bakgrunden. Under 1600-talet utgick den svenska
rätten alltjämt från medeltida lagar. De sågs som föråldrade och svåra att
anpassa till samhället. Man tillsatte en lagkommission med uppgift att
skriva en ny lag det resulterade i 1734 års lag.15
Göta Hovrätt inrättades genom beslut på 1634 års riksdag om en ny
regeringsform. Enligt beslut skulle denna “den andre hovrätten sitta i
Jönköping och bestå av en president av riksens råd, 6 av riddarskapet och
6 av andre besedlige män“ De indelades i två klasser: de adeliga
ledamöterna i en första eller översta klass; de ofrälse i en andra nedre
klass. Senare tillkom ännu en klass kallad rådsklassen, detta skedde 1661
Rudolf Thunander, Hovrätt i funktion s 9.
Boken om Sveriges historia s.150.
14 Rudolf Thunander, Hovrätt i funktion s 17.
15 Boken om Sveriges historia s 150.
12
13
-6-
då antalet ledamöter utökades med två riksråd. Motiveringen var att
Götalandskapen hade utvidgats och dess provinser lagda under Göta
hovrätt. De som beklädde Göta hovrätt var alltså från början 13 stycken
och senare 15 med presidenten inräknad. Men att vara beslutande
behövde man bara vara åtta och senare sju.16
Under detta berörda mål från 1756 som beslutande organ består
hovrätten av presidenten och riddaren CG. Wennerstedt , hovrättsråd G.
F Falckengren, J von Strokirk, H. F Bergman, assessorer C. F. Klingspor,
G. Cederhielm, J. Beckfriis, G. Cernner, J Planck. På 1600-talet slog man
in på en hård linje och föreskrev, att domarna skulle döma i
överensstämelse med den mosaiska lagen. Den byggde på taliosprincipen
lika för lika som det står i tredje Moseboken:“Om någon slår ihjäl någon
människa, skall han straffas med döden.” Som en reaktion på detta hårda
förfarande,började hovrätterna när målen underställdes hovrätterna för
prövning, utdöma mildare straff. Underrätterna följde alltså lagens
föreskrifter, medan hovrätterna på grund av förmildrande omständigheter
utbytte det föreskrivna straffet mot ett lindrigare straff.17 Hovrätten hade
alltså leuteration benådningsrätt. En skärpning av straffrätten inträdde
genom Karl XI han reserverade benådning och strafflindring för sig själv.
Det var först 1714 som hovrätt och överrätter fick tillbaka denna rätt.18
5. Barnsölet i Mexarp
Innan jag beskriver de rättsliga processerna kommer en resumé över vad
som hände de ödesdigra aprildagarna år 1755 i byn Mexarp i Mistelås
socken i Kronobergslän. Som bygger på Allbo härads domstolsprotokoll i
juni 1755 och en notis i Mistelås doplängd samma år.19
Den 1 april 1755 föds Kierstin i Mistelås socken som dotter till Gumme
Jönsson och Lisbeth Erlandsdotter,som brukligt var skulle det lilla
barnet döpas. Därefter skulle det ställas till med barnsöl för att fira den
nya familjemedlemmens dop in i kristi kyrka. Söndagen den 13 april döps
den lilla Kierstin i den treenige gudens namn, trots att dagar med 13 som
datum ansågs mindre lämpliga för barnets lycka och framgång.20 Efter
dopet i kyrkan tar sig släkt, vänner och grannar till Mexarp för att fira
barnsöl hos Gumme Jönsson. Festligheterna med mycket brännvin
urartar så småningom. Man börjar redan på söndagskvällen att trakasera
den allt mer berusade Bonde Persson i Villarp. De unga drängarna Per
Persson och Fälle Carlsson lägger ben, skedar och blöjor i hans fickor.
Rudolf Thunander Hovrätt i funktion s 27.
Göran Inger Svensk rättshistoria s 121.
18 Göran Inger Svensk rättshistoria s.121,122.
19 Allbo häradsrätt 1755, laga ting den 4-14 juni; Mistelås födelse och dop 1752-1810 C:1.
20 C.H Tillhagen, Barnet i folktron s.270
16
17
-7-
Följande dag måndagen den 14 april trappas stämningen upp ytterligare.
Till sist övergår trakaserierna till ren misshandel av Bonde Persson. Man
drar handskar med Bonde så att ett bord går sönder. Anders Persson slår
Bonde på handen med en ljusstake så att de blöder. Bonde och Jöran
Persson bråkar efter det att Bonde slängt ett ben som tar Jöran på örat.
Gummes svåger Bengt Erlandsson klär ut sig till länsman och ger Bonde
en stämning för kyrkobuller.21 Anders Jonasson i Dragshylte läser upp en
stämning mot Bonde för att han tittat på Gummes hustru. Willman tar
Bonde i näsan och säger sig vilja ringa honom med en syl.
Tisdagen den 15 april ligger Bonde på en bänk påhöljd med kläder. På
honom ligger en psalmbok en brödbit och en sax. På natten försöker
Willman, Sven i Sjuhult och Jöns Jakobsson ge Bonde Herrens heliga
nattvard gjort på snus och snöpa22 honom. Misshandeln fortsätter och
Willman och Anders Persson bär runt Bonde på ett bräde och stjälper
honom ute på gården. Senare får Anders Persson ett vredesutbrott. Han
springer upp på kammaren där Bonde ligger och det hörs ett väldigt
oväsen.
På onsdagsmorgonen den 16 april hör Gumme hur det krasar i bröstet på
Bonde och hämtar då hans hustru.
Torsdagsmorgon den 17 april gör man ett försök att flytta hem Bonde till
Villarp. Man sätter honom på en häst men han faller av och man ser att
hans ögon brustit. Då tar man och bär in honom i stugan igen och han
avlider.
När och hur det kommer till kännedom för landsfiskalen att Bonde bragts
om livet finns ingen fakta. I Mistelås dödbok år 1755 står att Bonde
Persson den 17 april blev mördad och att han var 38 år.23 Enligt
protokollet i häradstinget, fraktas Bondes döda kropp från Mistelås
socken till grannsocknen Slätthög för obduktion av en doktor och en
fältskärare. Den 15 maj befästes besiktningsattesten av obduktionen på
Bonde Persson på Växjö rådstuga. I Mistelås kyrkoräkenskaper för maj
och juni 1755 står följande: Den 4 maj betalar Gumme Jönsson till kyrkan
10 öre till kyrkan för sin hustrus kyrkotagning24, den 8 maj får Bonde
Persson äntligen komma i vigd jord nästan en månad efter han bragts om
livet det står antecknat Testamente efter Bonde i Villarp 8 öre.25
Om någon stört vid gudtjänsten t.ex varit drucken straff var böter,1734 års lag Missgärningsbalken 3 Kap.4§.
kastrera.
23 Mistelås död oc begravnig 1752-1810 C:1
24 En cermoni vid vilken en barnaföderska, som efter barnets födelse varit avskild från församlingen, åter intog sin
plats i den, Svenskt Folklivs Lexikon s.88.
25 Mistelås LI:3 Kyrkoräkenskaper 1746-1780.
21
22
-8-
5.1 Fanns det motiv till detta våld?
Fanns det några motiv till detta våld som utövades på Bonde Persson. Om
det kan man bara spekulera men vissa ledtrådar kan man ändå urskilja i
vittnesförhören. Att Nils Willman hade ett brinnande hat mot Bonde står
rätt klart när han tre gånger hade misshandlat honom.
Men ett vittnes förhör med Måns Börjesson ger en glimt av att det kunde
handlat om pengar. I början av september när ryttaren Willman skulle till
möte fattades det en daler som Bonde skulle lägga ut. Bonde säger då: Du
är ju alltid missnöjd med drickspenningen men det ska vell bli ändring.
Då steg Willman upp och fattade honom i håret och tryckte honom i golvet
och slog honom med händerna i ryggen. Alltså en snål rotebonde som inte
vill ge soldaten vad han var skyldig att göra.
Anders Persson är svårare att förstå, men på måndagen den 14 april
kommer han in i stugan i Mexarp och säger att Bonde kallat de övriga för
”siller”, och Anders har då yttrat att han skulle slå honom och brodern
Jöran lovade att hjälpa honom.
Bonde Perssons personlighet kommer också fram en del i förhören. Enligt
hans hustrus utsago hade han troligtvis en del problem med spriten som
var allmänt känt. Han hade också blivit dömd av tinget för kyrkobuller,
som de andra skämtar med honom om på barnsölet. Detta är så klart inte
motiv nog att slå ihjäl någon för. Kanske var det också andra orsaker eller
gammalt groll som låg och pyrde. Men man måste nog också sätta in 1700tals människan i den tid hon levde i, och inte utgå från vår moderna tid
och värderingar.
6. Rättsprocessen
6.1 På Allbo härads ting den 6-14 juni 1755
På landsbygden hölls på 1700-talet ting i häradet tre gånger årligen.
Ur 1734 års lagbok Rättegångsbalken II kapitlet Om häradsting I hvart
Härad skal Häradshövding Ting hålla, å rättan tingsstad, tre gånger om
året:första gång om vintren, emellan tiugunde dag Juhl och April
månad:andra gång om sommaren, emellan Valborg och Midsommars
dag:tridie gången om Hösten, emellan första September och November
månads slut.26
Allbo härads domboks sommarting år 1755 inleds: År 1755 d 2 juni blev
laga ting hållit med menige man och allmogen av Allbo härad å rättan
tingstad Alvestad. De lagtima tingen kungjordes i häradets kyrkor. Tinget
inleddes med gudstjänst sedan samlades man i tingssalen och tingsfrid
26
1734 års lag , faksimile s 196.
-9-
utlyses. Möjligt är att några valda delar av lagen uppläses. Sedan började
man med inteckningar, uppbjud och lagfarter av fastigheter,
förmyndarärenden, fästebeviljningar och försålda fastigheter m.m.
testamenten, avtal och annat registreras, s.k. hushällningsmål, dessutom
behandlas instämda mål(tvistemål och brottsmål). När de anklagade
häktas är inte lätt att säga men troligast någon gång i juni.27
Den 6 juni inleds rannsakningarna i brottsmålet rörande Bonde Perssons
död. Förhandlingarna leds av kronobefallningsmannen(kronofogde)
Hans Joachim Kempff och jämte honom tolv nämndemän. Målsägare28 var
Bondes änka Anna Svensdotter och den som agerade som
actor(åklagare)är landsfiskalen Zacharias Ljungdahl tillsammans med
kronolänsman Magnus Bergmarck. På de anklagades bänk satt inte
mindre än tolv personer hämtade från kronofängelset i Växjö.29
.
 Ryttaren Nils Willman
 Anders Persson i Korsmoen
 Jöran Persson i Korsmoen
 Nils Gummesson i Hökaboda
 Jöns Jacobsson i Sjuhult
 Sven Olofsson i Sjuhult
 drängen Olof Persson i Villarp
 drängen Per Persson i Villarp
 drängen Fälle Carlsson i Villarp
 Anders Jonasson i Dragshyltan
 Bengt Erlandsson i Lökaryd
 Gumme Jönsson i Mexarp
Som kartan på s.4 visar bor flera av huvudpersonerna nära varandra i
Mistelås socken.
Alla var anklagade för att vara vållande till Bonde Perssons död genom ett
slagsmål på ett barnsöl i Mexarp. De anklagade nekade alla till att de
tillfogat Bonde Persson några dödliga åkommor. De anklagade är enligt
landsfiskalen hårdnackade och sammangaddade så man beslutar att
förhöra dem en och en.
Första förhöret sker med barnsölets värd Gumme Jönsson i Mexarp. Han
berättade hur man på söndagen stoppade ben, skedar och blöjor i Bondes
Värendsbygder 1977, s 90.
Brottsoffret den som lidit skada.
29 Fängelse i moderna termer existerade inte på 1700-talet det är en senare konstruktion. Benämningen fängelse
27
28
fanns men kan jämföras med dagens häkte.
- 10 -
fickor. Hur hans son Nils Gummesson slängde ett fårlår på Bondes tallrik
och hur Bonde sedan slängde det vidare på Jöran Persson så att det gick
hål på hans öra och Jöran brusade då upp. Gumme bad honom låta det
vara. Man har senare på kvällen dragit handskar så bordet gick sönder.
Anders Persson slog då Bonde på handen med en ljusstake.
På måndagsmorgonen kivade fortfarande Bonde och Jöran. För att avleda
det arrangerade Gumme ett skenköp av Bondes gård. Bonde var då
mycket berusad och man bar upp honom i en säng. Senare skulle Gummes
svåger Bengt Erlandsson ha klätt ut sig till länsman med ett lammskinn
som peruk och med sin dotters kappa på sig. Han kom in i huset och
sa:”Jag är utskickad av överheten att hålla styr på eder.” Då sade
Willman och Anders Persson, att är det någon ni ska hålla styr på så är
det Bonde. Bengt gick då fram till Bonde och frågade om han gjort något
orätt, Bonde svarade nej. Gumme var då så full så att han måste lägga
sig.
På tisdagen när han hade vaknat och kommit in i stugan fann han Bonde
liggande på en bänk påhöljd med kläder, och på kläderna låg en psalmbok
och en brödbit. Gumme gick åter och lade sig och fann senare Bonde sjuk
på bänken. Han fick då höra att Willman och Jöns Jacobsson under natten
hade givit Bonde nattvard och även sagt att de skulle snöpa honom, Sven i
Sjuhult var med och höll i ljuset. På tisdagseftermiddagen lade Anders
Persson och Willman Bonde på ett bräde, och sade att han vore en illdöing
som varken ville dricka eller äta, och bar ut honom. Bonde blev uppburen
på kammaren. Willman och Anders Persson fortsatte med sina upptåg och
kom in med ett degtråg och med en risruska och sade, att fan tagit Bonde.
Anders blir sedan mycket vred och hoppade på golvet och yttrade: jag törs
och jag vill, och han sprang sedan upp till kammaren där Bonde låg. Vad
som sedan hände vet inte Gumme. När gästerna hade gått hem bad Bonde
att få stanna kvar för att han var sjuk.
På onsdagsmorgonen hörde Gumme hur det krasade i Bondes bröst han
red då upp till Villarp och hämtade Bondes hustru Anna Svensdotter för
han fruktade att Bonde låg för döden. Hon stannade kvar över natten hos
den allt svagare Bonde.
På torsdagsmorgonen försöker man sätta Bonde på en häst så han skulle
kunna ta sig hem, men han faller av hästen. Då såg Gumme att hans ögon
var brustna och man bar då in honom i stugan kort därefter avlider han.
Andra förhöret är med Elisabet Erlandsson den mistänktes hustru hon
berättade i stort sätt samma historia som sin man Gumme Jönsson, men
hon berättade också att hennes styvson Nils Gummesson bundit en
- 11 -
barnmössa på Bonde. Om måndagen har Nils Willman tagit Bonde om
näsan och haft en syl i handen och sagt sig vilja ringa honom.
Tredje förhöret är med Anders Persson som nekade till att han tillfogat
Bonde någon skada mer än att han slog honom ett par gånger när de drog
handskar30. Han berättade att Bengt Erlandsson klädde ut sig till
länsman och pantade 2 daler av Bonde. Anders Jonasson i Dragshyltan
och Gumme Jönsson skulle också ha läst upp en dom över Bonde och sagt
att han skulle plikta.
Fjärde föhöret är med Nils Gummesson. Han berättade samma historia
som de andra, och att Nils Willman sagt att han skulle slå Bonde om han
inte höll styr på sig. Han hade också hört Willman och Anders Persson
talat om att en av dem varit hos Arvid i Hallatorp som fått fri lejd31 för
dråp, och frågat hur man bär sig åt. De har också kivats om vilken det var
av dem, som var uppe i kammaren hos Bonde.
Femte föhöret med Jöns Jakobsson. Han berättade att Willman hade sagt
att han slagit Bonde på näsan med en snuskvarn och rakat honom med en
sticka så att det gått hål, och att han borstat honom i huvudet med en
sopkvast. Alla vittnen sade också att Olof Persson var oskyldig till Bondes
död. Det var nu sent på kvällen och rättens ledamöter skiljs åt.
Den 7 juni fortsatte förhandlingarna.
Sjätte förhöret med Jöran Persson som inte tillförde något nytt i saken.
Sjunde förhöret med Sven Olofsson. Han berättade att Anders Jonasson
läste en dom över Bonde för att han hade sett på Gummes kvinna. Anders
Persson sprang upp till Bonde när han låg uppe i kammaren och det
hördes mycket buller.
...
Så här fortlöper förhören jag har här velat ge en bild av vad de anklagade
gjorde de aktuella dagarna, och vad de stod anklagade för. Men jag kan
inte gå in djupare på vad var och en sa i förhören. Det utkristalliseras med
tiden att Willman också varit själv ute med Bonde, och att man därefter
fann honom stående darrande utanför husknuten. Ingen av de förhörda
anklagar Olof Persson för någonting, så rätten beslutar att släppa honom
på fri fot efter att han hade vittnat.
Sedan läser man besiktningsprotokollet32 som utförts av medicinedoktor
P. Wickelgren och stadsfältskärens J. Hagelstein och inlämmnat på
Dra handskar troligtvis någon sorts lek som armbrytning eller fingerkrok
Man kunde skriva till kungen och få fri lejd från och till tinget
32 obduktionsprotokoll, 1734 års lag, Missgärningsbalken 26 Kap.1§.
30
31
- 12 -
Rådhusrätten i Växjö den 15 maj. Angående vilka skador som tillfogats
den avlidne Bonde Persson vid gästabudsslaget, som mer eller mindre har
dödlig utgång:
1. På högra handen fanns ett stort sår som går in till benet.
2. Vänstra delen av munnen var sönderslagen och tungan sönderbiten
vilket sket genom ett slag.
3. Vänster arm var från axel till armbågen blå.
4. Ryggen hade mörkblå strimmor av levrat blod vilket ej kunnat ske
utan slag.
5. Högra axelben var blott och svullet orsakat av ett hårt slag eller stöt så
blodet stockat sig mellan axelbenet och revbenet som orsakat
inflammation i bröstet och högra lungan.
6. Vid hjärtat var blåmärken efter något hårt slag eller stöt så de
underliggande delarna var inflammerade.
7. Högra delen av halsen var uppsvullen med mycket blod, vilket med sitt
tryck delvis hindrat blodets fria lopp till hjärtat, och dels hindrat
blodets lopp från hjärtat till huvudets högra halva genom arteriam
carolidis,33 dels med det starka trycket av den tjocka blodet som blivit
stående att de underliggande nerverna blivit tilltäppta att livsandarna
ej haft fullt lopp till hjärtat, och diafragman var på döden infunnit sig.
Av alla de åkommor som fanns på Bondes kropp, var det bara det på
halsen som tillfogat honom döden. De andra skadorna skulle på sikt
leda till döden. Man förmanar de som tillfogat Bonde dessa skador att
erkänna, men alla nekade likafullt till det.
Bondes änka Anna Svensdotter anmärkte att Willman två gånger tidigare
misshandlat Bonde, därför misstänker hon Willman mer än de andra. Hon
berättade också att Gumme på Söndagen 13 april hade bett Bonde följa
med på barnsölet. Anna sade då till Gumme:Du vet hur han blir när han
får brännvin i sig:Jag ska svara för att inget ont händer, lovade Gumme.
Rätten sköt upp målet till tisdagen, då de vittnen som skulle höras var
tillgängliga.
Om nu de anklagade släpps fria säger tingsrättens papper ingenting om.
Men dagen efter söndagen den 8 juni står det antecknat i Mistelås
kyrkoräkenskaper, att följande personer har skänkt 6 öre till kyrkan: Nils
Gummesson, Sven Olofsson, Jöns Jakobsson, Per Persson, Anders
Jonasson, Gudmund Jönsson, Nils Willman, Anders Persson och Jöran
Persson. Om de hade varit i kyrkan eller skänkt genom ombud vet jag ej,
men troligt är att de gjort det personligen.34 Varför de gör detta är ovisst,
33
34
Pulsåder som pumpar ut blodet från hjärtat till resten av kroppen
Mistelås LI:2, kyrkoräkenskaper år 1755.
- 13 -
men kanske är det som ett offer för sina synder, eller för att Gud ska
hjälpa dem i den fortsatta rättegången.
Tisdagen den 10 juni rätten återupptar förhandlingarna om brottsmålet
No. 52 i protokollet. Nils Willman och Anders Persson förhördes igen. Per
Persson berättade att när Bonde blivit slagen innan, hade han aldrig
skrikit eller yttrat sig. Han berättade också att Willman slagit Bonde
Persson hemma på hans gård i Villarp. Vidare kallades vittnena Stina
Jonasdotter och Olof Persson. Då framkom att Olof haft en målad käpp
med sig, men den var borta när han skulle gå hem. Det var sent på
kvällen och rannsakningen uppskjöts till nästa dag.
Den 11 juni Rannsakningarna fortsatte. Gumme uppgav att han funnit en
spillra av en målad käpp när han skulle köra gödsel under Pingst.
Enligt grannen Abraham Jonsson framkom också att Nils Gummesson
lagt sig på Bonde, och sagt sig vilja ligga med honom. Han hade haft en
ljusbit i handen, som han sade att han skulle smörja in sin hemliga lem
med så att den skulle gå lätt in. Abraham hade då sagt till dem att de
skulle upphöra med dessa upptåg, och hade då blivit svarad att det inte
angick honom. Han blev då ledsen och gick hem.
Bondes hustru begär tillstånd att få åka hem, för att hon inte hade mer i
saken att tillägga än att Anders Persson till henne yttrat, om hon inte
gjorde något påstående mot honom så skulle han hjälpa henne med
dagsverke. Hon lämnade det i Guds och domarens händer, och bad för
drängarna Per Persson och Fälle Carlsson, som hon inte trodde hade
någon del i hennes makes död. Hon fick av rätten rätt att åka hem, och
Per och Fälle släpps ur fängelset men fick ej lämna tinget. De övriga
fördes till fängelset.
Fortsatt rannsakning den 14 juni man fortsatte med förhören, bl a
berättade Gummes svärfar Erland Bengtsson, att han inte visste så
mycket han hade bara sett Willman slå Bonde på fingrarna. Han hade
varit för drucken så han somnade.
Efter förhören upplästes rannsakningen och godkänndes. Landsfiskalen
begär att få rådrum till något Urtima ting i augusti för han har andra
ärende att sköta. Brottslingarna kan då tänka igenom sina gärningar, och
kronobetjänarna ska vidare efterhöra om mer upplysningar i saken. Jöns
Jakobsson, Sven Olofsson, Per Persson, Fälle Carlsson, Anders Jonasson
och Bengt Erlandsson skulle kunna släppas mot borgen. Utslag:Rätten
godkände anståndet och man väntar på att Häradshövdingen utlyser
Urtima ting, och man skulle också försöka finna ljus i saken. Nils
Willman, Anders Persson, Jöran Persson, Nils Gummesson och Gumme
- 14 -
Jönsson skulle förvaras i fängelse i Nöbbeled och Växjö i enskilt fängelse
så de ej kunde prata ihop sig. Övriga släpptes mot borgen men de måste
infinna sig vid Urtima ting.
6.2 Urtima ting den 1 september 1755
Urtima ting kallas de ting som hölls på en annan tid än de tre ordinarie
lagtima tingen.35 Enligt 1734 års lag Hur särskilt Härads och Lagmans
ting skall hållas, som kallas Urtima ting. Gifvis någon skuld för grof
missgierning, och faller ej laga Ting snart in, såtte tå Häradshöfding
sårskilt Ting, och kungiöre thet konungens Befallnings hafvande:Tilsäge
ock Kronofogden, at kalla Nämd samman, så ock them, som nödige äro36
Den 1 september inställde sig häradshövdingen som mellan 1746-1758 var
Carl Christoffer Dahlström. Att vid detta urtima ting undersöka Bonde
Perssons död. Landsfiskal Z. Ljungdahl var aktor med sig hade han
kronolänsman M. Bergmark och häradets nämnd. Namnen på de
anlagade som alla var närvarande lästes upp. Man bad dem ge Gud äran
och berätta sanningen om vem som misshandlat Bonde Persson så att han
avled.
Gumme berättade att Willman hade sedan gästerna farit från barnsölet
flera gånger varit i Mexarp och druckit med Bonde. Willman hade då
frågat Bonde om han varit ond på honom. Willman påstod att han varit i
kvarnen i Mexarp men Gumme nekade till att han hade haft någon mäld
där, och att kvarnen ligger mellan Willmans torp och Mexarp alltså
behövde han inte gå till Mexarp.
Willman sade att Anders Persson hade haft omkull Bonde på golvet och
hållit honom i benen och sagt att han skulle gälla honom. Anders
bekännde det men menade att han inte tillfogat Bonde något ont. Fälle
Carlsson sade att Willman tagit Bonde om strupen och tryckt honom med
ryggen mot väggen.
Till förhör inkallades också Arfvid Larsson i Hallatorp med hustru Kersti
Bengtsdotter, och de lade sin hand på boken och avlade eden. Arvid
berättade att när Anders Persson hade burit hem ett tennfat som han
lånat till barnsölet, då frågade Arvid hur det hade varit på barnsölet.
Anders hade då sagt att han inte skadat Bonde. Han sade också att han
och Willman tänkte tala med fältskärare om de bara visste vilken väg han
tog.
35
36
People meet the law s 51.
1734 års lag, faksimile s.199
- 15 -
Gummes hustru sade sig funnit en avslagen käpp bakom en kista i
kammaren där Bonde låg. Anders Perssons hustru Elin Nilsdotter hade
frågat henne om hon funnit någon käpp, och när hon då svarat ja sa Elin
att de skulle säga att Gumme slagit av käppen på Bonde. Elin nekar till
att ha sagt detta och Anders Persson säger sig inte slagit Bonde med
denna käpp.
Nu sammanfattade Landsfiskalen Z. Ljungdahl hela rättegången, ungefär
som en slutplädering. Han beskrev vars och ens agerande med de bevis
som hade framkommit genom förhören. Han föreslog dödsstraff för Nils
Willman och Anders Persson för deras misshandel av Bonde enligt
Missgärningsbalken 24 kapitlet 5 och 6 §§. För Nils Gummesson och
Gumme Jönsson för deras inblandning i gyckleriet med Bonde, och ej som
värd och son i huset hindrat de andra, bör de dömas till
Missgärningsbalken 24 kapitlet 5 §. De övriga bör var för sig få ett
välförtjänt straff för sabbatsbrott och fylleri. Som actor hade Ljungdahl
haft utlägg och begärde en ersättning på 40 daler Silvermynt. Länsman
Bergmarck hade också haft omkostnader för skjutsen av liket från Mexarp
till Slätthög med m.m, han beräknade det till 7 daler Silvermynt. Bondes
änka begärde ersättning för att anställa en dräng. Nu fanns där inget mer
att tillägga i målet utan rätten drog sig tillbaka för överläggningar, och
skulle meddela dom följande dag.
6.3 Domen faller den 2 september 1755
Först gav man en lite sammanfattning av hela målet, och förklarar att de
anklagade nekande att de tillfogat Bonde Persson något dödligt. Men dock
måste Nils Willman bestyrka att vittnenasmålen är övertygande om att
han misshandlat Bonde på olika sätt och detsamma gäller Anders
Persson. Bondes halsskada måste ha tillfogats antingen av Nils Willman
eller Anders Persson. Dessa som flera bindande skäl och omständigheter,
finner Rätten skälligt helst Bonde Perssons blod ropar hämnden det böra
Ryttaren Nils Willman och Anders Persson i Korsmoen sig till välförtjänt
straff och androm till Sky och varning i stöd av 24 Kapitlet 5 och 6
paragrafen, nesligen giva liv för liv Missgärningsbalkens 24 kapitel 6 och
5 § § lyder:Om annat dråp. 5 § Nu hafva flere, i bråd skillnad, lagdt hand
å then döda, och kan man liufliga pröfva af hugg, sting, ellrt slag, som å
honnom finnas, hvilken af them dödssåret gifvit, miste tå han lif, och
böten the andre, hvar för sig, hel eller half mansbot, efter som
omständigheterne äro. 6§ Hafva the alle lagdt lika hugg eller slag å then
döda, tå böra the alle lif mista.37
Vidare fann rätten att Gumme Jönsson övertalat Bonde följa med till
barnsölet. Han hade lovat att skydda honom, men istället bedrivet
37
1734 års lag, faximile s.147-148
- 16 -
allehanda apspel och uppläst domarstämning, han hade heller inte
stoppat de andra utan istället varit dem behjälpliga. Nils Gummesson
hade slagit Bonde på handen så att det gått hål och också sagt sig vilja
ligga med Bonde de döms till Missgärningsbalken 24 kapitlet 5§ vardera
att plikta halvmansbot 150 daler Silvermynt eller i brist på bot avstraffas
vardera 24 par spö 3 slag av vart paret.
Vidare Jöns Jakobsson, Jöran Persson, Sven Olofsson, Anders Jonasson
och Bengt Erlandsson som sett de övrigas handlande men ej avvärj det
utan istället uppmuntrat och klätt ut sig till länsman. Så bör de enligt
Missgärnigsbalken 61 Kapitlet 2§ Är någor eljest til gierningen mindre
vålande, plikta med spö, eller ris, fängelse, eller arbete som brottet är til.38
Beträffande de unga drängarna Per Persson och Fälle Carlsson som under
söndags kvällen stoppat ben och blöjor i Bondes fickor så efter
Missgärnings balken 3 Kapitlet 6§. Om svordom och Sabbatsbrott 6§ Then
som begår något brott på söndagar eller högtidsdagar, emellan klockan
fyra om morgonen, och nijo om aftonen, böte tijo daler för sabbatsbrott,
och för gierningen särskilt39 Döms de till 10 daler Silvermynt vardera för
sabbatsbrott.
Sist döms Erland Bengtsson som hade varit drucken enligt Kunglig
förordningen den 17 april 1733 om dryckenskap att böta 5 daler
Silvermynt.
Dessutom skulle Gumme Jönsson, Nils Gummesson, Jöran Persson, Jöns
Jakobsson, Sven Olofsson, Anders Jonasson och Bengt Erlandsson betala
Landsfiskalen 30 daler Silvermynt, Länsman 8 daler Silvermynt, Bondes
änka 18 daler Silvermynt och till Doktorn och Fältskäraren 21 daler
Silvermynt.
Förhandlingarna var slut och ärendet skickas vidare den 18 september till
Göta hovrätt i Jönköping för vidare granskning, enligt Rättegångsbalken
25 kapitlet 5 §. Vad som hände med de dömda framgår ej av dokumenten
kanske släpptes de fria i väntan på Göta hovrätts utslag
6.4 Göta hovrätt
Göta hovrätt var den högre instans som skulle granska häradstinget om
de dömt rätt de hade också rätt att ändra tingsrättens dom.
38
39
1734 års lag, faximile s.174
1734 års lag, faksimile s.127
- 17 -
Ur 1734 års lag Hovrätten, som är Konungens högsta Nämnd, äger
upsicht och vård hafva, at i the Domstolar, som ther under höra, rätt
skipas efter Lag, och thes rätta förstånd40
Tingsrättens handlingar inkom till Göta hovrätt den 27 september och
december 1755. Det som kom in i december var troligen de benådnings
ansökningar till Nils Willman och Anders Persson. Det var fyra
sammanlagt, tre till förmån för Nils Willman och en för Anders Persson.
Det var Bondes änka Anna Svensdotter och Bondes bröder Jonas och Per
Persson som bad för Willman, och för Anders Persson hans hustru Elin
Nilsdotter. Man fann förmildrande omständigheter och i kraft av
leuterationsförordningen från 12 april 1753. Så utslaget blev att man
förordar benådning av Willman och Anders Persson, till böter av en hel
mansbot 300 daler Silvermynt eller I brist på botum 40 par spö vardera.
Man skulle undgå uppenbar kyrkoplikt skrift och avlösning, och därefter
sändas till en kronofästning för arbete i 6 års tid. De övrigas domar
ändras inte. Man ville inte heller godkänna landsfiskalens arvode.
Utslaget var klart den 16 juni 1756 och det skickas vidare till Kungliga
majestät
6.5 Kungliga Majestät i Stockholm
Den 16 juni 1756 inkommer till Stockholm den 9 december ger Kungliga
rådet följande utlåtande om målet. Först går man igenom målet och
häradstingets dom och sen hovrättens utslag.
Att Nils Willman och Anders Persson inte bekänt att de utövat våldet på
Bonde Persson så är de vållade till hans död, och därmed dragit över sig
dödsdomen. De svåra åkommor som funnits på Bondes högra hals samt
enligt medicinedoktor Wickelgren och fältskären Hagelsten edliga
intygande kan för sig själv varit dödligt, och därför hastigt påskyndat
Bondes död. Men man måste också anmärka att hans stora intag av
alkohol kunnat bidragit till hans hastiga avlidande. Så har också hans
änka inkommit med förbön. Alltså det finns viss osäkerhet att döma dessa
brottsliga personer till döden. Men genom vår nådiga
leuterationsförordning41 från den 12 april 1753 ska Nils Willman och
Anders Persson för deras våldsamma och grova framfart med Bonde
Persson. Ska de böta en hel mansbot 300 daler silvermynt vardera i brist
på böter 40 par spö 3 av vartdera paret, och undergå uppenbar kyrkoplikt
och sedan sättas som arbetsfånge i fästning. Vidare så ändras inte
domarna för de andra utan man följer tingsrättens dom. Man erkänner
heller inte landsfiskalen Bergmarks ersättning. Ärendet
1734 års lag, s.202
leuteration den rätt en domstol eller myndighet har att till förmån för den enskilde, avstå från att tllämpa en
annars tvingande bestämmelse, Nationalencyklopedin KÄG-MALAX 12 1993.
40
41
- 18 -
expedierat(verkställt)den 14 december 1756 och sänds tillbaks till Göta
hovrätt.
6.6 Göta hovrätt och slutdomen
Göta hovrätt fastställer den slutliga domen i brottsmål Nr. 113
Kronobergslän man går igenom hela målet och fastställer att

Nils Willman och Anders Persson mot sitt nekande bevisligen är
vållande till Bonde Persson död. De har så dragit dödsstraffet över sig,
men Kungliga majestät har funnit förmildrande omständigheter och
lindrar därför deras straff. Straffet blir att böta en mansbot 300 daler
Silvermynt vardera i brist på botum 40 par spö. De ska också
medverka i en söndags uppenbar kyrkoplikt42, skrift och avlösning.
Efter det sänds ryttaren Nils Willman till Kristianstads och bonden
Anders Persson i Korsmoen till Landskrona fästningar att där i fyra
års tid arbeta. Men innan Willman och A. Persson släpps på fri fot ska
hovrätten få i handen hur de har uppfört sig och varnas att ta sig
tillvara för nya brott.

För Gumme Jönsson och hans son Nils Gummesson stod samma straff
kvar en halv mansbot 150 daler Silvermynt i brist på botum 20 par spö
3 slag av paret vardera plus att stå uppenbar kyrkoplikt, skritas och
avlösas.

För Jöran Persson, Jöns Jakobsson, Sven Olofsson, Anders Jonasson
och Bengt Erlandsson kvarstod samma straff 15 par spö tre slag av
paret.

För drängarna Per Persson och Fälle Carlsson blir befriade deras
skämt var nog så skyldiga men ej skadliga, och på grund av jäviga
vittnens utsago befrias de att böta vardera 10 daler Silvermynt för
sabbatsbrott.

Erland Bengtsson har enligt Kungliga förordningen 1733 för första
gången övat fylleri och dryckenskap enligt tingsrättens dom böta 5
daler Silvermynt.
Landsfiskalen Ljungdahl kan inte erkännas de 30 Silverdaler han begärt
som ersättning. Så bör han enligt ämbetets plikt utan ersättning enligt
Kungliga förordningen 1739 i detta grova missgärningsmål åtala och till
straff befordra. Länsmannen Bergmark har med räkning visat hur mycket
Straff ådömt eller utövat av kyrkan förekom i flera former. Vanlig var den uppenbara kyrkoplikten som bl a
innebar att den straffade skulle stå på skampallen under högmässan.
42
- 19 -
av frakten av Bonde Perssons döda kropp kostar från Mexarp till Slätthög.
Detta bör tagas ur de brottsligas egendom.
Bondes änka Anna Svensdotter ska ersättas för sitt lidande.
Medicinedoktor Wickelgren och fältskären Hagelsten ska ersättas för
besiktning och öppnande av Bondes döda kropp tillsammans 39 daler
Silvermynt och 8 öre. Betalningen kommer att fördelas på de brottsliga.
Nils Willman och Anders Persson ersätter hälften.
Gumme Jönsson och Nils Gummesson en fjärdedel
Jöran Persson, Jöns Jakobsson, Sven Olofsson, Anders Jonasson och
Bengt Erlandsson en fjärdedel.
Ärendet expedieras den 23 december 1756 ärendet skickas vidare för
verkställande av Landshövdingen.
Redan under medeltiden fanns ett länsväsende som avskrevs till förmån
för fogdeförvaltningen. Fogdarna kom med regimskiftet 1611 att
kontrolleras av ståthållare på de kungliga slottet. Hela organisationen
fick en ny utformning i och med regeringsformen 1634. Regeringsformen
föreskrev att riket skulle indelas i fasta hövdingedömen eller län.
Cheferna för dessa hövdingedömen eller län skulle icke längre benämnas
ståthållare utan landshövding. Landshövdingens uppgift att representera
och hävda den kungliga myndigheten, hålla uppsikt över fogdarna och
dess medhjälpare. Han skulle inte själv utöva rättskipning men skulle se
till att lag och rättskipning följdes. Han skulle också se till att regeringens
befallningar verkställdes43
6.7 Kommentarer kring rättsystem och domar
De straff som de inblandade i barnsölet dömdes till. Efter att Nils Willman
och Anders Persson blivit dömda i häradstinget till dödsstraff går målet
vidare till hovrätten. De behandlar domen från häradsrätten och föreslår
ett 6 årigt fängelse straff, och hänskjuter sedan till Kungliga majestät för
deras utlåtande i fallet. Kungliga majestät fastslår benådningen av de
dödsdömda och sänker deras straff till 4 års fästning. Ärendet går tillbaka
till hovrätten som slutgiltigt fastställer 4 års straffarbete plus böter på en
mansbot och uppenbar kyrkoplikt. Ärendet följer väl vad litteraturen
säger att det blir mildare hur högre upp i domstolshierarkin man kommer.
Sedan kan man ju fråga sig om att sitta på fästning var så mycket mildare
än ett dödsstraff. Carl von Linné som är någorlunda samtida såg en gång
fästningsfångar i Kalmar:”Slavarna eller fångar som för grova förseelser
blivit dömda att här arbeta å fästningen, såg vi här om dagen släpa såsom
43
Göran Inger Svensk rätts historia s.83
- 20 -
hästar, men mot aftonen klockan sex drivas in i mörka kulor under
vallen... Deras elände reste håren på huvudet.”44
Mycket riktigt talar kyrkoböckerna i Mistelås sitt tydliga språk om de
dömda. Bara en av de dödsdömda kom hem efter avtjänat straff nämligen
Nils Willman. Han bosätter sig i en annan del av församlingen på en gård
med fru och barn, och avlider 1785 76 år gammal. Om Anders Persson står
antecknat aresterad dömd till arbetsfånge och död. Hans änka gifter om
sig i juni 1759, troligtvis dör han någon gång mellan 1757 och 1759.45
En annan sak man kan fundera på, är varför änkan till Bonde Persson
tillsammans med Bondes bröder ber om nåd för Nils Willman men inte för
Anders Persson. Är det så att Willmans släktingar gjort någon uppgörelse
med Bondes släkt utanför tinget? Eller är det så att om Willman benådas
så skulle han få böta en hel mansbot 300 daler Silvermynt, vilket en
tredjedel tillföll målsägaren i detta fall Bondes änka? Ur
Rättegångsbalken 32 Kapitlet Huru pengar och böter efter thenne Lag
räknas, gäldas och skiftas skola. § 1. Med alla penningar och böter i
Lagbok thenna förstås daler, marck, och öre Silfvermynt. Ther ej finnes
utsatt, hvilken böterna niuta skal, gången the til triskiftes:tage en lott
Konungen, annan Häradet eller Staden, tridie målsäganden46 Är det så
att Willman har pengar eller släktingarna borgar för honom? Och är det
så att Anders Persson som yngste sonen i Korsmoen var ganska medellös?
Eller var det så att om man själv vissar barmhärtighet i det här fallet
Bondes änka får man nåd hos Gud?
Vad det gäller straffet på Gumme Jönsson och Nils Gummesson så blir
deras straff oförändrat genom hela processen. En halv mansbot vardera
plus at de också skall stå uppenbar kyrkoplikt. I Härastingets dom
framgår mycket klart att Nils Gummesson ville förnedra Bonde genom att
han sa sig vilja ha samlag med honom. Men i de högre instanserna
nämner man inte något om detta utan pratar bara om hans gyckleri.
Men vad sa då lagen om ett sådant förfarande? Om man börjar med lagen
från 1608 så var den ganska entydig. Om en man ligger hos en annan man
som man ligger hos en kvinna, så gör de båda en styggelse. De skall
straffas med döden, blodskuld vidhåller dem 3 Mosebok 20:3 Någon
kvinnlig homosexualitet kunde man överhuvedtaget inte tänka sig. Nu
kommer det egendomliga att ett brott som varit belagt med dödsstraff
näms överhuvudtagit inte i 1734 års lag. Varför visade man då inte något
intresse för kärlek mellan samma kön? En föklaring är att homosexualitet
för den tidens människor var en icke företeelse. De förhållande man
brydde sig om var där barn kunde födas. Man hade föreställningen att ett
Värendsbygder 1977 s. 104, 105.
Mistelås död och begravning 1752-1810 C:1, Mistelås husförhörslängd 1755-1765 AI:2, Mistelås lysning
och vigsel 1752-1810 C:1
46 1734 års lag, faksimile s.259
44
45
- 21 -
monster kunde bli frukten av en förbindelse mellan människa och djur dvs
tidelag47
Beträffande Jöran Persson, Jöns Jakobsson, Sven Olofsson, Anders
Jonasson och Bengt Erlandsson består också deras straff 15 par spö.
Vad innebar det då för en person som inte kunde betala sina böter? Jo han
fick sitt sraff omvandlat till kroppssraff. Principen man räknade med var,
att 3 daler Silvermynt omräknades i ett par spö, tre slag av varje par. För
kvinnor omräknades 4 daler i ett par ris. Det strängaste straffet var 40
par spö(30 par ris). Straffredskapen utgjordes av långa spön, särskilt av
sälg eller björk. Man höll alltid två dylika spön på en gång i handen vid
exekutionen.48 Spöpålen vid Alvestatiget skulle enligt tradition stå vid
avrättningsplatsen ”Paradiset”. Alla dömdes inte heller till prygel, om
“ens välfärd och heder”förlorades. Detta gällde högrestånds personer som
istället kunde dömas till fängelse49.
Kunde det kanske varit så att Anders Persson inte kunde betala sina
böter? Fanns det heller ingen som ville eller hade råd att ställa borgen till
honom? Måste han kanske därför ta sitt straff på 40 par spö? Kanske kan
det vara en förklaring till att han dukade under i fängelset. Att han först
var sönderslagen på ryggen och sen skulle dagligen slita med straffarbete
under omänskliga förhålande.
Att drängarna Per Persson och Fälle Carlsson blir befriade från straff när
det gäller sabbatsbrott kan verka underligt. För det står ganska klart i
lagtexten att de gjort sig skyldiga till detta brott. Men de högre
domstolarna ser med milda ögon på detta och avfärdar det som skämt.
Bengt Erlandsson som var inkallad som vittne går det sämre för. När han
nämner att han inte vet något för att han var berusad. Får han då som
staff böta 5 daler Silvermynt för att ha varit full. Detta enligt Kungliga
förordningen om dryckenskap 1733. Det kan verka lite orättvist. Alla var
väl mer eller mindre fulla på det här gillet. På 1700-talet kom flera
förordningar rörande husbehovsbänningen omväxlande restriktioner och
förbud. Varje år slukade brännvinspannorna lika mycket spannmål som
man importerade. Sverige kunde alltså inte försörja sin egna befolkning.
Riksdagen lade skatt på brännvinspannorna och 1756 tog man beslutet att
förbjuda husbehovsbränning. Spannmålsimporten sjönk och brottsligheten
sjönk. Bönderna protesterade och fyra år senare måste man upphäva
beslutet50. Sverige och svenskarna tycks alltid haft ett kompliserat
Malin Lennartsson, I säng och säte, Relationer mellan kvinnor och män i 1600-talets Småland. S.302-303
Verkställande av dom
49 Värendsbygder 1977, s.105
50 Boken om Sverige, s.188
47
48
- 22 -
förhållande till alkohol. Staten har alltid viljat reglera och kontrollera
folks dryckes vanor med följd att det sups desto värre.
7. 1700-talets allmogekultur och överhetens syn på den
I Mistelås var Nils Hagelberg präst mellan 1736-74. Det började illa för
den unge komministern På den allmänna sockenstämman 1737 anklagade
åhörarna honom för att i pingstdagens predikan ha beskyllt 20 till 30
personer i Mistelås för trolldom. Detta påstående gjorde församlingens
medlemmar i närvaro av Nils Hagelbergs chef kyrkoherden i Slätthög.
Man krävde Hagelberg på bevis “ hvilka the äro(de trollkunniga)på thet
the oskyldiga ej må gemen omtalas” Komministern gick i svaromål och
slutade med orden att han i annan mening ej höll någon Mistelåbo för
trollkarl. Saken var sen utagerad.51 Att vidskepelse och folktro var djupt
rotad i folksjälen hyser det inga tvivel om. Jag ska här ge några exempel
på vad som finns i tingsrättens domstolsprotokoll i just detta specifika fall
från 1755:
Hela den här tragiska händelse har sitt ursprung i ett litet barns födelse,
och det dop och barnsöl som följde på detta. Modern var automatiskt inte
med vid dopet. Hon fick nämligen inte vistas ute förrän hon kyrktagits.
Det fanns ritualer för hur man skulle bete sig på vägen till kyrkan, vid
dopet och tillbaks till hemmet.52 Det var också viktigt att välja rätt
faddrar till barnet. På 1700-talet kunde det vara 6 eller fler. Valet av
fadder var viktigt, och man trodde att barnet skulle ärva de egenskaper
som den hade som bar barnet till dopet. Annars var oftast regeln att
någon av den närmaste släkten blev fadder.
När Kerstin Gummesdotter döps den 13 april 1755 står som faddrar bland
annat Nils Willman och Jöns Jakobsson troligen var Willman bror med
Gumme Jönsson och Jöns Jakobsson var kanske svåger till Gumme. Om
dessa två nu var något att brås på, det visade sig om inte annat i senare
tings förhandlingar. När släkt vänner och grannar hade kommit från
kyrkan, mottog man barnet efter sed och bruk och la det i vaggan där det
fick sova sin första sömn som kristen medlem av familjen. Sedan kunde
man påbörja festen. Allt hade gått väl till, och inga illa varslande möten
på vägen till och från kyrkan. Och trollen hade förstått att hålla sig borta
genom eld och stål. Faddrarnas ytterkläder lades på en hög på fotändan
av vaggan som skydd och värme. Denna fest har man kallat barnsöl,
dopöl, kristningsgille, fadderkalas m.m. . Till detta barnsöl bjöd man inte
bara faddrar utan även släkt vänner och grannar. De inbjudna kom med
förning. Det kunde vara grötkopp, siktesbröd och kakefat.53 Det var just
Värendsbygder 2000 s 37.
C.H Tillhagen, Barnet i folktron. S.288
53 C.H Tillhagen barnet i folktron s 294.
51
52
- 23 -
ett sådant fat till förning som Anders Persson skulle lämna tillbaka,
vilken han lånat av Arvid i Hallatorp. Barnsölet brukade räcka som mest
över dagen, men det finns också exempel på barnsöl som varade i flera
dagar då man åt och drack. Från Västsverige vittnar ett par sagesmän: att
barnsölet var stora kalas förr, så det kan ni inte tro Di söp så alldeles!54
Vad som sedan förekommer på det aktuella barnsölet måste vara en
blandning av fylleri, skämt, elakhet men också vidskepelse och folktro som
var en verklighet i 1700-talets bondekultur. Att man lägger ben, skedar
och blöjor i Bondes fickor är kanske mer ett infall av småpojkars
skämtlynne än vidskepelse. Men när man på tisdagen finner Bonde
påhöljd av kläder med en psalmbok en sax och en brödbit ovanpå så
handlar det säkert om något annat. Så gjorde man nämligen med barn för
att hålla trollen och annat otyg borta från dem.55 Man ger också Bonde
nattvarden som troligtvis symboliserar sista smörjelsen för en döende,
rena rama hädelse om prästerskapet hade fått säga sitt. Att man bär
omkring Bonde på ett bräde och säger att han är en illdöing kan möjligtvis
härledas till att likna en likfärd. Man håller också upp en risruska och
säger: nu har fan tagit Bonde. Vid ett tillfälle kastar man omkring en död
uggla som suttit uppspikad på husets vägg, och sedan tar Nils Willman
bort näbben på ugglan för att riva Bonde i ansiktet med den. Det
avstyrdes och han fäste den istället i Bondes täcke och drog det av honom.
Ugglan är ett djur som man förknippar med både död och födsel i de flesta
kulturer beroende på att det är ett nattdjur och har ett skrämande läte.
Ugglan har också använts mot ondska. Spikade man upp en död uggla
ovanför stall och ladugårdsdörrar, skyddade hon djuren för att ridas av
maran.56
Detta var några exempel om folkligkultur på 1700-talet. Men hur såg då
överheten på sådana här företeelser? Jo, man avfärdar det som apespel
och gykleri. Visserligen fanns det fortfarande en lag mot trolldom och
vidskepelse men då måste det vara grövre saker än det här. Kanske hade
man lärt sig något från häxjakterna 100 år tidigare, eller hade
upplysningen börjat göra sitt intog i de högre stånden. Var det så att det
som inte störde den allmänna ordningen eller skadade staten det
blundade man för? Det är också mycket möjligt att överheten själv var
vidskeplig och trodde på troll och annat fanstyg, så det som allmogen höll
på med ansågs som mer eller mindre naturligt.
8. Sammanfattning och slutsatser
54
C.H. Tillhagen Barnet i folktron s.294.
C.H Tillhagen Barnet i folktron s.324, 203, 284.
56 C.H. Tillhagen Fåglarna i folktron s.203.
55
- 24 -
Efter att ha studerat ärendets gång, kan man konstatera att precis som
litteraturen säger, så dömer underrätten direkt efter lagens bokstav
nästan dogmatiskt. Men det är klart de visste att de skulle granskas av
överdomstolarna, så det var bäst att följa lagen. Man kan också se att de
högre domstolarna hade mer frihet att gå förbi lagens bokstav än
underrätterna. Beträffande lagarna så var 1734 års lag ingen större
revolution när det gäller borttagandet eller mildring av straffen. Det
kanske helt enkelt kvittade, för att man visste ändå av erfarenhet att
hovrätt och kungliga majestät ändå försökte finna förmildrande
omständigheter och sänka straffen. Homosexualitet som förut varit ett
brott enligt Mose lag lyfter man helt enkelt ur 1734 års lag och tiger
ihjäl.57 Böterna måste varit en stor inkomstkälla för staten. Det var säkert
mer ekonomiskt att hålla en människa vid liv så att han kunde betala
sina böter eller utnyttja honom till straffarbete än att bara utsläcka
livsanden. Ett straff till fästning innebar dock i många fall ändå att
personen avled. Brottsoffrens situation ställdes i bakgrunden för statens
intressen. Skulle det ske någon förlikning eller uppgörelse mellan de olika
parterna måste det ske utanför den rättsliga arenan. För 1700-tals
människan var vidskepelse och trolldom en mycket levande företeelse.
Även om kyrkan försökt under olika tider att utrota den. Jämte Gud
existerade troll och häxor och djävulen var en lika levande verklighet som
Jesus Kristus. Men överheten verkar inte bry sig något nämnvärt kanske
hade upplysningen nått ditt upp eller så blundar man så finns inte
problemen. Det var meningen att ett barnsöl skulle vara en glädjefest för
att fira en ny medlems inträde i Kristi kyrka. Ändå så slutade det som en
tragedi, en man dog och två av faddrarna häktades. Hade man inte
hörsammat att det bringade otur att döpa sitt barn den 13?
57
Jan Guillo, Häxornas Försvarare s.177
- 25 -
9.Referenslista
Otryckt material:
Allbo härads dombok över lagtima och urtima ting, juni och
september1755
Göta hovrätt samt Majts dom över Willman m.fl 1755-76 Volym E I
AC:12 samt B IIA:59
Mistelås sockens död och begravning 1752-1810 C:1
Mistelås sockens födelse och dop 1752-1810 C:1
Mistelås sockens husförhörslängd 1731-1749 AI:1,1755-1765 AI:2
Mistelås sockens kyrkoräkenskaper 1746-1780 LI:3
Mistelås sockens lysning och vigsel 1752-1810 C:1
Tryckt material:
Guillou, Jan, Häxornas Försvarare Ett historiskt reportage (pirat
förlaget, 2002)
Inger, Göran, Svensk rättshistoria (Liber Förlag, 1986)
Larsson, Allan [huvudredaktör], Boken om Sveriges historia (Forum,
2001)
Larsson, Lars J, På Allbo ting, Värendsbygder, Norra Allbo
Hembygdsförening 1974(Elof Lindsröms Söners Boktryckeri AB, 1974)
Larsson, Lars J, På Allbo ting, Värendsbygder, Norra Allbo
Hembygdsförening 1977(Elof Lindströms Söners Boktryckeri AB, 1977)
Lennartsson, Malin, I säng och säte,Relationer mellan kvinnor och män i
1600-talets Småland (Lunds University press, 1999)
- 26 -
Rydén, Allan,Giva liv för liv, Berättelsen om ett drama i Värend (Askild
och Kärnekull, 1982)
Rydén, Allan, Människor och händelser vid gränsen mellan Mistelås och
Rydaholm,Värendsbygder, Norra Allbo Hembygdsförening 2000
(Lindströms Boktryckeri i Alvesta AB)
Thunander, Rudolf, Hovrätt i funktion:Göta hovrätt och brottmålen 16351699(Rättshistoriskt bibliotek 49, Stockholm:Institutet för rättshistorisk
forskning:Nerenius och Santérus, 1993)
Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i Folktron, tillblivelse, födelse och fostran
(LTs förlag, Stockholm, 1983)
Tillhagen, Carl-Herman, Fåglarna i folktron (LTs förlag, Stockholm,
1978)
Österberg, Eva/Sogner Sølvi, People meet the law (Univeritetsforlaget,
2000)
1734 års lag (Rättshistoriskt bibliotek 1, A-B. Nordiska Bokhandeln,
Stockholm i distribution, Utgiven i facsimile 1984)
- 27 -
Download
Random flashcards
Create flashcards