Telemeddelande (A)
Mnr PEKI/20091116-1
2009-11-16
Sid. 1(7)
Peking
Andre ambassadsekreterare
Markus Lundgren
UD-ASO Dnr 101
Kinas ekonomi:
Tillväxten skjuter fart, men obalanserna i ekonomin kvarstår
Kinas ekonomi har återhämtat sig starkt och målet om 8
procents tillväxt i år lär uppnås. I en annars dyster
världsekonomi framstår Kina som ett lysande undantag.
Förklaringen till den fortsatt höga tillväxten är främst effekterna
av massiv bankutlåning och ett jättelikt stimulanspaket (drygt
4 000 miljarder SEK). Åtgärderna har tyvärr bidragit till en ännu
större snedvridning av Kinas ekonomi. Pengarna har främst gått
till investeringar i infrastruktur och inte till
konsumtionsfrämjande åtgärder.
I diskussionen om en ombalansering av världsekonomin lyfts
behovet av ökad konsumtion i Kina fram som en central fråga.
Det finns ett antal reformer som skulle uppmuntra
konsumtionen, varav de viktigaste vore att höja hushållens
inkomster, minska subventionerna till tillverkningsindustrin och
avreglera idag stängda sektorer.
Yuanen har deprecierat tillsammans med dollarn det senaste
året. Även om ekonomiska fundament och Kinas
handelspartners förespråkar en appreciering har den politiska
ledningen hittills avfärdat alla sådana propåer.
Spänningar har uppstått i Kinas handelsrelationerna med EU
och USA. Antidumpningsåtgärder mot kinesiska produkter
2(8)
väcker irritation och man har retalierat på olika sätt. Risken för
ett regelrätt handelskrig är dock liten.
Stimulanspaketet och den alltmer snedvridna ekonomiska tillväxten.
Tillväxten för det tredje kvartalet blev 8,9 procent på årsbasis vilket innebär
sammanlagt 7,7 procents tillväxt sedan första januari i år. Nettoexporten drog
ner BNP-tillväxten med 3,6 procentenheter under årets tre första kvartal,
medan investeringar bidrog positivt med 7,3 procentenheter. Ett så högt
nettobidrag från investeringar har knappast funnits i någon större ekonomi
vid någon annan tidpunkt. Enligt IMF kommer Kina att uppnå 8,5 procents
tillväxt i år och 9 procents tillväxt 2010.
Kinas snabba ekonomiska återhämtning beror främst på den massiva
bankutlåningen, under årets tre första kvartal 8 650 miljarder yuan (ungefär
motsvarande i SEK), i kombination med regeringens stora stimulanspaket på
4 000 miljarder yuan som lades fram i november 2008. Trots åtgärdernas
genomslagskraft finns dock en betydande risk att de ytterligare snedvrider den
kinesiska ekonomin. Exempelvis har 89 procent av paketet, enligt en rapport
från McKinsey, satsats på infrastruktursinvesteringar och endast 8 procent på
att stimulera privatkonsumtionen. Eftersom pengarna dessutom ska spenderas
under en kort tidsperiod kan kvalitén i vissa av investeringsprojekten
ifrågasättas. T ex har många tidigare avfärdade projekt åter lyfts fram. För att
exemplifiera överinvesteringarna i infrastruktur kan nämnas att USA har
450 000 broar, medan Kina numera har 500 000, samtidigt har USA fem
gånger så många floder som Kina.
Ökningen av infrastrukturinvesteringarna har haft positiva ekonomiska
effekter på kort sikt, men kommer förmodligen att hålla nere Kinas tillväxt på
medellång sikt och förhindra en snabb omställning från investerings- till
konsumtionsdriven tillväxt. Mycket pengar har också använts improduktivt.
Enligt en grov uppskattning har 20 procent av de utlånade medlen gått till
börsen och fastighetsmarknaden. En studie visar att multiplikatoreffekten av
stimulanspaketet är 0,84. Med andra ord producerar stimulanspaketets 4 000
miljarderna endast 3 360 miljarder i output. Den massiva utlåningen kommer
med stor sannolikhet också att leda till en kraftig ökning av de dåliga lånen.
När dessa ska hanteras kommer Kina förmodligen att använda sig av samma
metoder som mot slutet av nittiotalet, vilket helt säkert kommer att hämma
konsumtionstillväxten.
Statliga företag expanderar på privata företags bekostnad
Idag finns nästan 60 miljoner privata företag som står för ca 60 procent av
Kinas BNP och 68 procent av exporten. Det är dock främst statliga företag
som fått del av stimulanspaketet och bankernas utlåning. Endast ca 10
procent av de 7 000 miljarderna som lånades ut under första halvåret gick till
mindre och medelstora bolag.
3(8)
De statliga bolagen betalar betydligt lägre räntor än de privata., om de
överhuvudtaget får låna. Många privata företag måste vända sig till den svarta
marknaden för att få tillgång till kapital. Enligt en grov uppskattning uppgår
den svarta lånemarknaden till ca 40 procent av den totala under ett normalt år.
Den dolda arbetslösheten är stor
De officiella arbetslöshetssiffrorna för städerna uppmättes till 4,3 procent i
september. Osäkerheten kring den siffran är stor bl a eftersom den inte
inkluderar arbetslösa i den stora gruppen migrantarbetare på över 200
miljoner människor. Uppemot 40 miljoner av dem uppskattas ha förlorat sina
arbeten, varav ca hälften inte hittat ny inkomstkälla. Arbetslösheten bland
nyutexaminerade från universiteten uppmättes i september till över 30
procent, en för Kina mycket hög siffra. De kinesiska ledarna är nervösa inför
hotet om massarbetslöshet med potentiell social oro som följd. Inte minst
studenter har historiskt varit en grupp som varit inblandade i många
demonstrationer och uppror. Regeringen arbetar därför särskilt aktivt med att
sysselsätta nyutexaminerade genom att exempelvis skapa nya
tjänstemannapositioner på landsbygden och utöka forskningsplatserna på
universiteten. Situationen på arbetsmarknaden är dock inte så dålig som
många förväntade sig i början av året, även om många arbetstagare fått
acceptera arbeten med lägre lön än tidigare.
Trots den officiella oron för arbetslöshet har stimulanspaketet inte inriktats på
att maximera antalet arbetstillfällen. Enligt en statlig tankesmedja skapade
stimulanspaketet 51,35 miljoner jobb, medan 72,36 miljoner jobb kunnat
skapas om fokus legat på nya arbetstillfällen. De senaste åren har tillväxttakten
i arbetstillfällen legat på en procent om året, även när BNP växt med över tio
procent. Det är för få arbetstillfällen givet landets storlek och snabba
ekonomiska expansion.
Kinas ansvar för en ombalansering av världsekonomin
Eftersom obalanserna i Kinas ekonomi, dvs. världens lägsta konsumtion som
andel av BNP och världens högsta handelsöverskott någonsin i andel av BNP,
orsakats av inhemsk ekonomisk politik som en undervärderad valuta,
artificiellt låga räntor, och subventioner till tillverkningsindustrin, beror även
lösningen på problemet på beslut som den politiska ledningen kan fatta om
den vill. Eftersom det globalt måste finnas en balans mellan sparande och
investeringar kommer högre sparande i USA antingen länkas till högre
konsumtion i resten av världen (främst Kina) eller lägre global tillväxt. Ifall
Kina inte lyckas, eller vågar, styra om ekonomin mot konsumtionsdriven
tillväxt återstår lägre global tillväxt. Den främsta mekanismen för att fördela
lägre global tillväxt är genom internationell handel, varför skarpa
handelsmotsättningar eventuellt väntar runt hörnet.
Stimulanspaketet och utlåningen har hittills främst verkat fylla syftet att hålla
tillväxten artificiellt hög i väntan på att exporten ska återgå till föregående
nivåer snarare än att ge Kina ett andrum för att kunna ombalansera ekonomin
4(8)
mot konsumtionsdriven tillväxt. Stimulanspaketet har därmed förstärkt den
kinesiska ekonomins strukturella problem. Att ersätta den exportdrivna
modellen kommer i de bästa av scenarion att vara tufft, men ju längre Kina
väntar och ju mer investeringar landet gör i exportmodellen, desto svårare och
mer smärtsam kommer processen att bli.
Valutaproblematiken- är en appreciering av yuanen att vänta?
Kina har på senare tid anklagats för att hålla nere nationell efterfrågan och
exportera deflation till resten av världen genom att binda yuanen till en
deprecierande dollar. EU tillhör numera de största kritikerna efter att euron
apprecierat med 20 procent gentemot yuanen sedan i mars. En starkare yuan
skulle förstärka kinesiska konsumenters köpkraft och bidra till att
ombalansera ekonomin från överflödiga investeringar till nationell efterfrågan,
samt hålla nere kommande inflation och bubblor i fast egendom.
Valutamarknaden räknar med att yuanen kommer att appreciera med ca tre
procent det närmsta året, vilket är en indikation att många förväntar sig att
Kina snart kommer att låta yuanen börja appreciera igen. Handelsöverskottet
nästan fördubblades mellan september och oktober till 24 miljarder USD,
vilket tillsammans med utländska investeringar på 7,9 miljarder USD i
september kraftigt ökat trycket på en appreciering.
Det är dock inte alls säkert att Kina tillåter en appreciering. En sådan skulle
öka inflödet av ”heta pengar”, något som skulle riskera att förvärra
exempelvis fastighetsbubblan. Genom att behålla status quo minskas
förväntningarna på framtida appreciering enligt Kina. En stabil växelkurs
förhindrar också värderingsförluster på Kinas stora valutareserv som främst
består av dollar. Ju längre Kina väntar, desto mer ”heta pengar” kommer
landet dock att attrahera pga. den starka ekonomin och underliggande
förväntan på en appreciering. Spridda uttalanden från officiellt håll om att en
appreciering får vänta till dess exporten återgått till sin forna storlek sänder
oroande signaler att ledningen inte är redo att ta sitt ansvar i en ombalansering
av världsekonomin. I sin senaste penningpolitiska kvartalsrapport hade dock
Kinas riksbank ersatt sitt tidigare mål att hålla yuanen ”stabil” med en
formulering om att ta hänsyn till internationella kapitalflöden och
förändringar i stora valutors växelkurser, så eventuellt är en modest
appreciering förestående.
Valutareservens utveckling och Kina som draglok
Teoretiskt ska snabbt växande ekonomier ge högre investeringsavkastning än
långsamt växande rika länder och attrahera mer kapital än de exporterar. Men
det stämmer inte in på Kina som är världens näst största borgenär med en
valutareserv på rekordhöga 2 270 miljarder USD. År 2007 investerades 11
procent av valutareserven, motsvarande en tredjedel av konsumtionen, i
utländska tillgångar. Man kan fråga sig om det är en riktig prioritering av ett
förhållandevis fattigt land.
5(8)
Eftersom Kinas handelsöverskott innebär att nettoefterfrågan är negativ finns
det inget hopp om att Kina inom kort kommer att verka som
världsekonomins lokomotiv. För att Kina verkligen skulle kunna ta över som
världsekonomins motor skulle landet behöva importera mer än det exporterar.
Att Kina under en längre tid skulle ha ett handelsunderskott är de närmsta
åren dock föga troligt.
Den stora utmaningen: Stimulera den inhemska konsumtionen
Idag utgör inhemsk konsumtion endast 35 procent av BNP, att jämföra med
ca 50 procent i slutet av åttiotalet. I USA motsvarar konsumtionen över 70
procent av BNP och i Japan 55 procent. Lönerna som andel av BNP har på
liknande sätt minskat från 53 procent av BNP 1997 till 43 procent av BNP
2007. 472 miljoner kineser lever fortfarande på mindre än två USD/dag och
de flesta konsumenter har endast råd att köpa det mest nödvändiga, dvs. mat
och kläder. Endast ca 150 miljoner personer, med en genomsnittsinkomst på
ca 42 000 yuan per år (ungefär lika många kronor), konsumerar idag mer än
det mest nödvändiga. Det ofta i media rapporterade stora antalet miljonärer
och miljardärer visar att inkomstfördelningen är mycket ojämn, men ska inte
skymma bilden av svag inhemsk konsumtion.
Medan hushållsparandet är stabilt och motsvarar ca 15 procent av BNP
(ungefär lika stor andel som hushåll i andra utvecklingsländer), har företagens
sparande mer än fördubblats till 28 procent av BNP sedan 2001. Ökningen av
sparandet kan till största del tillskrivas de statliga företagen. De har gjort stora
vinster, ofta skyddade från konkurrens, men inte några aktieutdelningar. En
stor del av företagens vinster beror på de enorma inkomstöverföringar som
ägt rum från hushåll till företag genom att staten hållit räntorna på sparade
medel artificiellt låga, samtidigt som man förbjudit kapitalutförsel, och
därefter lånat ut pengarna billigt till storföretag.
Reformer som skulle kunna utgöra steg mot högre konsumtion
Kinesiska konsumenter behöver högre inkomster för att kunna konsumera
mer. Det mest effektiva sättet vore att i grunden vända den historiska politik
som begränsat konsumtionen och subventionerat produktionen.
Kina kan öka konsumtionens andel av BNP ansenligt på en horisont om ett
tiotal år, men detta kräver att lagstiftarna idag antar nya lagar, strukturer och
institutioner som passar en modern marknad bättre. Om Kina genomför
nationella marknadsreformer den närmsta tiden har Kina inte mycket att oroa
sig för på medellång sikt. Gör man det inte kommer landet att få det tufft när
stimulanspengarna tar slut 2011.
Förbättra det sociala skyddsnätet
Det finns ett flertal faktorer som hållit tillbaka kinesisk konsumtion. Det svaga
sociala skyddsnätet är en delförklaring. Regeringen säger sig nu vilja reformera
systemet, men det kommer att ta tid. Viktigt blir vem som betalar för
reformerna. Om löntagarna tvingas betala för bättre hälsovård, äldrevård,
6(8)
barnomsorg, ålderspension, etc., genom höjda inkomstskatter kommer de
positiva effekterna att kraftigt begränsas. En studie av McKinsey visar att
effekterna av ett utbyggt skyddsnät med 11 000 miljarder yuan årligen skulle
leda till en privatkonsumtionsökning på endast 1.1 procentenhet av BNP fram
till och med 2025.
Avreglera
En avreglering av tjänstesektorn skulle skapa många nya arbetstillfällen och
uppmuntra till högre konsumtion. Tjänstesektorn är idag överreglerad,
statsdominerad och högst ineffektiv. Genom att t ex ta bort lokala monopol i
varudistribution och logistik skulle den privata sektorn växa och övergången
till konsumtionsledd tillväxt underlättas. Andra industrier som skulle kunna
öppnas upp för privata och utländska företag är exempelvis infrastruktur,
förlagsverksamhet, telekommunikation, oljeprospektering, bank och
försäkring, utbildning, kultur och hälsovård.
Små och medelstora företags tillgång till kapitalmarknaden är dålig och en
liberalisering skulle stimulera en omstrukturering av ekonomin. En förbättring
av marknaden för konsumtionskrediter, där Kina idag med tre procent av
BNP ligger mycket lägre än andra utvecklingsländer som Brasilien med 12
procent och Ryssland med sju procent, skulle resultera i högre konsumtion.
Enligt IMF skulle en höjning av standarden på Asiens finansiella marknader
och företagsstyrning (t ex krav på aktieutdelningar) till västvärldens minska
regionens företagssparande med sju procentenheter av BNP, vilket skulle vara
en bra bit på vägen till en ombalansering av världsekonomin.
Spända handelsrelationer
De senaste månaderna har präglats av ökade spänningar i Kinas
handelsrelationer med västvärlden. Kinesiska myndigheter och media har
kritiserat USA och EU för anti-dumpningsåtgärder gentemot kinesiska
produkter. Kritiken avser främst europeiska skotullar och amerikanska
antidumpningstullar på stålrör och bildäck. Kina anser att tullarna utgör ett
missbruk av WTO:s anti-dumpningsreglemente och är ett uttryck för
protektionism. Kina använder dock i större omfattning antidumpningstullar
än EU om man räknar hur stor del av importen som berörs; 0,4 procent av
importen till EU mot 0,6 procent av den kinesiska importen. Kina använder
också sin antidumpningslagstiftning för att retaliera. T ex påbörjade Kina
antidumpningsundersökningar av amerikanska produkter både i september
och november efter att antidumningstullar på kinesiska produkter antagits i
USA.
Handelsrelationerna med Australien har också varit utsatta för påfrestningar..
Kort efter att den australiska regeringen tidigare i år avvisat ett kinesiskt
anbud på gruvföretaget Rio Tinto greps fyra av Rio Tintos anställda i Kina
anklagade för att ha stulit statshemligheter. Anklagelserna mildrades senare till
kommersiell korruption. Syftet verkar dock främst ha varit att disciplinera den
7(8)
egna stålindustrin och skrämma landets förhandlingspartners snarare än att
skipa rättvisa.
Den överkapacitet som underhållits och till viss del byggts upp av
stimulanspaketet riskerar att på sikt ytterligare komplicera Kinas
handelsförbindelser med vissa länder. Ett par exempel på överkapacitet är att
Kina i nuläget producerar 160 miljoner ton mindre stål än man har kapacitet
till, vilket är lika mycket som Japan och Sydkoreas totala kapacitet. Kinas
oanvända kapacitet i cement, 340 miljoner ton, är lika stor som Indiens, USAs
och Japans sammanlagda konsumtion. Dumpas denna överkapacitet på
världsmarknaden kommer det att utlösa nya handelstvister.
Statistisk sammanfattning
De statistiska uppgifterna i denna rapport bygger på information från Kinas
'National Bureau of Statistics' (där inte annan källa anges). Tillförlitligheten i
dessa uppgifter är omdebatterad.
Den statistiska byrån reviderar kontinuerligt sina uppgifter vilket innebär att
uppgifter från tidigare rapporter från ambassaden kan skilja sig från senare
rapporter.
'06 K1-3
10,7
1 790
691,2
581,4
27,3
'07 K1-3
11,5
2 245,3
878,3
692,6
25,7
'08 K1-3
9,9
2948
1074,1
893,1
27,7
’09 K1-3
7,7
3190
908,6
1041,5
33
1,5
4,1
7
-1,1
17,2
13,5
11,4
8,1
63.0
987,9
74.8
1433,6
92.4
1905,6
431
2272,6
Växelkurs RMB/USD
7,904
Tillväxt M2 i procent
16,8
Källa: National Bureau of Statistics
7,3950
18,45
6,977
15,3
6,828
29.31
BNP-tillväxt i procent
BNP mrd USD
Export mrd USD
Import mrd USD
Ökn statl investeringar
procent
Inflation: KPI procent
(slutet av perioden,
årsbasis)
Ökn industriproduktion
procent
Utl dir inv (real) mrd USD
Valutareserv mrd USD
LINDSTRÖM
CC:
1
Första halvåret 2009.
8(8)
Bangkok, Ambassaden
Berlin, Ambassaden
Bryssel, Representationen
Canberra, Ambassaden
Colombo, Ambassaden
Dhaka, Ambassaden
GENEVE, Representationen
Hanoi, Ambassaden
Hongkong, Generalkonsulat
Islamabad, Ambassaden
Jakarta, Ambassaden
Kanton, Generalkonsulatet
Kuala Lumpur, Ambassaden
London, Ambassaden
Moskva, Ambassaden
New Delhi, Ambassaden
New York, Representation
PARIS, Ambassaden
Peking, Ambassaden
Pyongyang, Ambassaden
Riyadh, Ambassaden
Seoul, Ambassaden
Shanghai, Generalkonsulat
Singapore, Ambassaden
Tokyo, Ambassaden
Washington, Ambassaden
