Telemeddelande (A) Mnr PEKI/20091116-1 2009-11-16 Sid. 1(7) Peking Andre ambassadsekreterare Markus Lundgren UD-ASO Dnr 101 Kinas ekonomi: Tillväxten skjuter fart, men obalanserna i ekonomin kvarstår Kinas ekonomi har återhämtat sig starkt och målet om 8 procents tillväxt i år lär uppnås. I en annars dyster världsekonomi framstår Kina som ett lysande undantag. Förklaringen till den fortsatt höga tillväxten är främst effekterna av massiv bankutlåning och ett jättelikt stimulanspaket (drygt 4 000 miljarder SEK). Åtgärderna har tyvärr bidragit till en ännu större snedvridning av Kinas ekonomi. Pengarna har främst gått till investeringar i infrastruktur och inte till konsumtionsfrämjande åtgärder. I diskussionen om en ombalansering av världsekonomin lyfts behovet av ökad konsumtion i Kina fram som en central fråga. Det finns ett antal reformer som skulle uppmuntra konsumtionen, varav de viktigaste vore att höja hushållens inkomster, minska subventionerna till tillverkningsindustrin och avreglera idag stängda sektorer. Yuanen har deprecierat tillsammans med dollarn det senaste året. Även om ekonomiska fundament och Kinas handelspartners förespråkar en appreciering har den politiska ledningen hittills avfärdat alla sådana propåer. Spänningar har uppstått i Kinas handelsrelationerna med EU och USA. Antidumpningsåtgärder mot kinesiska produkter 2(8) väcker irritation och man har retalierat på olika sätt. Risken för ett regelrätt handelskrig är dock liten. Stimulanspaketet och den alltmer snedvridna ekonomiska tillväxten. Tillväxten för det tredje kvartalet blev 8,9 procent på årsbasis vilket innebär sammanlagt 7,7 procents tillväxt sedan första januari i år. Nettoexporten drog ner BNP-tillväxten med 3,6 procentenheter under årets tre första kvartal, medan investeringar bidrog positivt med 7,3 procentenheter. Ett så högt nettobidrag från investeringar har knappast funnits i någon större ekonomi vid någon annan tidpunkt. Enligt IMF kommer Kina att uppnå 8,5 procents tillväxt i år och 9 procents tillväxt 2010. Kinas snabba ekonomiska återhämtning beror främst på den massiva bankutlåningen, under årets tre första kvartal 8 650 miljarder yuan (ungefär motsvarande i SEK), i kombination med regeringens stora stimulanspaket på 4 000 miljarder yuan som lades fram i november 2008. Trots åtgärdernas genomslagskraft finns dock en betydande risk att de ytterligare snedvrider den kinesiska ekonomin. Exempelvis har 89 procent av paketet, enligt en rapport från McKinsey, satsats på infrastruktursinvesteringar och endast 8 procent på att stimulera privatkonsumtionen. Eftersom pengarna dessutom ska spenderas under en kort tidsperiod kan kvalitén i vissa av investeringsprojekten ifrågasättas. T ex har många tidigare avfärdade projekt åter lyfts fram. För att exemplifiera överinvesteringarna i infrastruktur kan nämnas att USA har 450 000 broar, medan Kina numera har 500 000, samtidigt har USA fem gånger så många floder som Kina. Ökningen av infrastrukturinvesteringarna har haft positiva ekonomiska effekter på kort sikt, men kommer förmodligen att hålla nere Kinas tillväxt på medellång sikt och förhindra en snabb omställning från investerings- till konsumtionsdriven tillväxt. Mycket pengar har också använts improduktivt. Enligt en grov uppskattning har 20 procent av de utlånade medlen gått till börsen och fastighetsmarknaden. En studie visar att multiplikatoreffekten av stimulanspaketet är 0,84. Med andra ord producerar stimulanspaketets 4 000 miljarderna endast 3 360 miljarder i output. Den massiva utlåningen kommer med stor sannolikhet också att leda till en kraftig ökning av de dåliga lånen. När dessa ska hanteras kommer Kina förmodligen att använda sig av samma metoder som mot slutet av nittiotalet, vilket helt säkert kommer att hämma konsumtionstillväxten. Statliga företag expanderar på privata företags bekostnad Idag finns nästan 60 miljoner privata företag som står för ca 60 procent av Kinas BNP och 68 procent av exporten. Det är dock främst statliga företag som fått del av stimulanspaketet och bankernas utlåning. Endast ca 10 procent av de 7 000 miljarderna som lånades ut under första halvåret gick till mindre och medelstora bolag. 3(8) De statliga bolagen betalar betydligt lägre räntor än de privata., om de överhuvudtaget får låna. Många privata företag måste vända sig till den svarta marknaden för att få tillgång till kapital. Enligt en grov uppskattning uppgår den svarta lånemarknaden till ca 40 procent av den totala under ett normalt år. Den dolda arbetslösheten är stor De officiella arbetslöshetssiffrorna för städerna uppmättes till 4,3 procent i september. Osäkerheten kring den siffran är stor bl a eftersom den inte inkluderar arbetslösa i den stora gruppen migrantarbetare på över 200 miljoner människor. Uppemot 40 miljoner av dem uppskattas ha förlorat sina arbeten, varav ca hälften inte hittat ny inkomstkälla. Arbetslösheten bland nyutexaminerade från universiteten uppmättes i september till över 30 procent, en för Kina mycket hög siffra. De kinesiska ledarna är nervösa inför hotet om massarbetslöshet med potentiell social oro som följd. Inte minst studenter har historiskt varit en grupp som varit inblandade i många demonstrationer och uppror. Regeringen arbetar därför särskilt aktivt med att sysselsätta nyutexaminerade genom att exempelvis skapa nya tjänstemannapositioner på landsbygden och utöka forskningsplatserna på universiteten. Situationen på arbetsmarknaden är dock inte så dålig som många förväntade sig i början av året, även om många arbetstagare fått acceptera arbeten med lägre lön än tidigare. Trots den officiella oron för arbetslöshet har stimulanspaketet inte inriktats på att maximera antalet arbetstillfällen. Enligt en statlig tankesmedja skapade stimulanspaketet 51,35 miljoner jobb, medan 72,36 miljoner jobb kunnat skapas om fokus legat på nya arbetstillfällen. De senaste åren har tillväxttakten i arbetstillfällen legat på en procent om året, även när BNP växt med över tio procent. Det är för få arbetstillfällen givet landets storlek och snabba ekonomiska expansion. Kinas ansvar för en ombalansering av världsekonomin Eftersom obalanserna i Kinas ekonomi, dvs. världens lägsta konsumtion som andel av BNP och världens högsta handelsöverskott någonsin i andel av BNP, orsakats av inhemsk ekonomisk politik som en undervärderad valuta, artificiellt låga räntor, och subventioner till tillverkningsindustrin, beror även lösningen på problemet på beslut som den politiska ledningen kan fatta om den vill. Eftersom det globalt måste finnas en balans mellan sparande och investeringar kommer högre sparande i USA antingen länkas till högre konsumtion i resten av världen (främst Kina) eller lägre global tillväxt. Ifall Kina inte lyckas, eller vågar, styra om ekonomin mot konsumtionsdriven tillväxt återstår lägre global tillväxt. Den främsta mekanismen för att fördela lägre global tillväxt är genom internationell handel, varför skarpa handelsmotsättningar eventuellt väntar runt hörnet. Stimulanspaketet och utlåningen har hittills främst verkat fylla syftet att hålla tillväxten artificiellt hög i väntan på att exporten ska återgå till föregående nivåer snarare än att ge Kina ett andrum för att kunna ombalansera ekonomin 4(8) mot konsumtionsdriven tillväxt. Stimulanspaketet har därmed förstärkt den kinesiska ekonomins strukturella problem. Att ersätta den exportdrivna modellen kommer i de bästa av scenarion att vara tufft, men ju längre Kina väntar och ju mer investeringar landet gör i exportmodellen, desto svårare och mer smärtsam kommer processen att bli. Valutaproblematiken- är en appreciering av yuanen att vänta? Kina har på senare tid anklagats för att hålla nere nationell efterfrågan och exportera deflation till resten av världen genom att binda yuanen till en deprecierande dollar. EU tillhör numera de största kritikerna efter att euron apprecierat med 20 procent gentemot yuanen sedan i mars. En starkare yuan skulle förstärka kinesiska konsumenters köpkraft och bidra till att ombalansera ekonomin från överflödiga investeringar till nationell efterfrågan, samt hålla nere kommande inflation och bubblor i fast egendom. Valutamarknaden räknar med att yuanen kommer att appreciera med ca tre procent det närmsta året, vilket är en indikation att många förväntar sig att Kina snart kommer att låta yuanen börja appreciera igen. Handelsöverskottet nästan fördubblades mellan september och oktober till 24 miljarder USD, vilket tillsammans med utländska investeringar på 7,9 miljarder USD i september kraftigt ökat trycket på en appreciering. Det är dock inte alls säkert att Kina tillåter en appreciering. En sådan skulle öka inflödet av ”heta pengar”, något som skulle riskera att förvärra exempelvis fastighetsbubblan. Genom att behålla status quo minskas förväntningarna på framtida appreciering enligt Kina. En stabil växelkurs förhindrar också värderingsförluster på Kinas stora valutareserv som främst består av dollar. Ju längre Kina väntar, desto mer ”heta pengar” kommer landet dock att attrahera pga. den starka ekonomin och underliggande förväntan på en appreciering. Spridda uttalanden från officiellt håll om att en appreciering får vänta till dess exporten återgått till sin forna storlek sänder oroande signaler att ledningen inte är redo att ta sitt ansvar i en ombalansering av världsekonomin. I sin senaste penningpolitiska kvartalsrapport hade dock Kinas riksbank ersatt sitt tidigare mål att hålla yuanen ”stabil” med en formulering om att ta hänsyn till internationella kapitalflöden och förändringar i stora valutors växelkurser, så eventuellt är en modest appreciering förestående. Valutareservens utveckling och Kina som draglok Teoretiskt ska snabbt växande ekonomier ge högre investeringsavkastning än långsamt växande rika länder och attrahera mer kapital än de exporterar. Men det stämmer inte in på Kina som är världens näst största borgenär med en valutareserv på rekordhöga 2 270 miljarder USD. År 2007 investerades 11 procent av valutareserven, motsvarande en tredjedel av konsumtionen, i utländska tillgångar. Man kan fråga sig om det är en riktig prioritering av ett förhållandevis fattigt land. 5(8) Eftersom Kinas handelsöverskott innebär att nettoefterfrågan är negativ finns det inget hopp om att Kina inom kort kommer att verka som världsekonomins lokomotiv. För att Kina verkligen skulle kunna ta över som världsekonomins motor skulle landet behöva importera mer än det exporterar. Att Kina under en längre tid skulle ha ett handelsunderskott är de närmsta åren dock föga troligt. Den stora utmaningen: Stimulera den inhemska konsumtionen Idag utgör inhemsk konsumtion endast 35 procent av BNP, att jämföra med ca 50 procent i slutet av åttiotalet. I USA motsvarar konsumtionen över 70 procent av BNP och i Japan 55 procent. Lönerna som andel av BNP har på liknande sätt minskat från 53 procent av BNP 1997 till 43 procent av BNP 2007. 472 miljoner kineser lever fortfarande på mindre än två USD/dag och de flesta konsumenter har endast råd att köpa det mest nödvändiga, dvs. mat och kläder. Endast ca 150 miljoner personer, med en genomsnittsinkomst på ca 42 000 yuan per år (ungefär lika många kronor), konsumerar idag mer än det mest nödvändiga. Det ofta i media rapporterade stora antalet miljonärer och miljardärer visar att inkomstfördelningen är mycket ojämn, men ska inte skymma bilden av svag inhemsk konsumtion. Medan hushållsparandet är stabilt och motsvarar ca 15 procent av BNP (ungefär lika stor andel som hushåll i andra utvecklingsländer), har företagens sparande mer än fördubblats till 28 procent av BNP sedan 2001. Ökningen av sparandet kan till största del tillskrivas de statliga företagen. De har gjort stora vinster, ofta skyddade från konkurrens, men inte några aktieutdelningar. En stor del av företagens vinster beror på de enorma inkomstöverföringar som ägt rum från hushåll till företag genom att staten hållit räntorna på sparade medel artificiellt låga, samtidigt som man förbjudit kapitalutförsel, och därefter lånat ut pengarna billigt till storföretag. Reformer som skulle kunna utgöra steg mot högre konsumtion Kinesiska konsumenter behöver högre inkomster för att kunna konsumera mer. Det mest effektiva sättet vore att i grunden vända den historiska politik som begränsat konsumtionen och subventionerat produktionen. Kina kan öka konsumtionens andel av BNP ansenligt på en horisont om ett tiotal år, men detta kräver att lagstiftarna idag antar nya lagar, strukturer och institutioner som passar en modern marknad bättre. Om Kina genomför nationella marknadsreformer den närmsta tiden har Kina inte mycket att oroa sig för på medellång sikt. Gör man det inte kommer landet att få det tufft när stimulanspengarna tar slut 2011. Förbättra det sociala skyddsnätet Det finns ett flertal faktorer som hållit tillbaka kinesisk konsumtion. Det svaga sociala skyddsnätet är en delförklaring. Regeringen säger sig nu vilja reformera systemet, men det kommer att ta tid. Viktigt blir vem som betalar för reformerna. Om löntagarna tvingas betala för bättre hälsovård, äldrevård, 6(8) barnomsorg, ålderspension, etc., genom höjda inkomstskatter kommer de positiva effekterna att kraftigt begränsas. En studie av McKinsey visar att effekterna av ett utbyggt skyddsnät med 11 000 miljarder yuan årligen skulle leda till en privatkonsumtionsökning på endast 1.1 procentenhet av BNP fram till och med 2025. Avreglera En avreglering av tjänstesektorn skulle skapa många nya arbetstillfällen och uppmuntra till högre konsumtion. Tjänstesektorn är idag överreglerad, statsdominerad och högst ineffektiv. Genom att t ex ta bort lokala monopol i varudistribution och logistik skulle den privata sektorn växa och övergången till konsumtionsledd tillväxt underlättas. Andra industrier som skulle kunna öppnas upp för privata och utländska företag är exempelvis infrastruktur, förlagsverksamhet, telekommunikation, oljeprospektering, bank och försäkring, utbildning, kultur och hälsovård. Små och medelstora företags tillgång till kapitalmarknaden är dålig och en liberalisering skulle stimulera en omstrukturering av ekonomin. En förbättring av marknaden för konsumtionskrediter, där Kina idag med tre procent av BNP ligger mycket lägre än andra utvecklingsländer som Brasilien med 12 procent och Ryssland med sju procent, skulle resultera i högre konsumtion. Enligt IMF skulle en höjning av standarden på Asiens finansiella marknader och företagsstyrning (t ex krav på aktieutdelningar) till västvärldens minska regionens företagssparande med sju procentenheter av BNP, vilket skulle vara en bra bit på vägen till en ombalansering av världsekonomin. Spända handelsrelationer De senaste månaderna har präglats av ökade spänningar i Kinas handelsrelationer med västvärlden. Kinesiska myndigheter och media har kritiserat USA och EU för anti-dumpningsåtgärder gentemot kinesiska produkter. Kritiken avser främst europeiska skotullar och amerikanska antidumpningstullar på stålrör och bildäck. Kina anser att tullarna utgör ett missbruk av WTO:s anti-dumpningsreglemente och är ett uttryck för protektionism. Kina använder dock i större omfattning antidumpningstullar än EU om man räknar hur stor del av importen som berörs; 0,4 procent av importen till EU mot 0,6 procent av den kinesiska importen. Kina använder också sin antidumpningslagstiftning för att retaliera. T ex påbörjade Kina antidumpningsundersökningar av amerikanska produkter både i september och november efter att antidumningstullar på kinesiska produkter antagits i USA. Handelsrelationerna med Australien har också varit utsatta för påfrestningar.. Kort efter att den australiska regeringen tidigare i år avvisat ett kinesiskt anbud på gruvföretaget Rio Tinto greps fyra av Rio Tintos anställda i Kina anklagade för att ha stulit statshemligheter. Anklagelserna mildrades senare till kommersiell korruption. Syftet verkar dock främst ha varit att disciplinera den 7(8) egna stålindustrin och skrämma landets förhandlingspartners snarare än att skipa rättvisa. Den överkapacitet som underhållits och till viss del byggts upp av stimulanspaketet riskerar att på sikt ytterligare komplicera Kinas handelsförbindelser med vissa länder. Ett par exempel på överkapacitet är att Kina i nuläget producerar 160 miljoner ton mindre stål än man har kapacitet till, vilket är lika mycket som Japan och Sydkoreas totala kapacitet. Kinas oanvända kapacitet i cement, 340 miljoner ton, är lika stor som Indiens, USAs och Japans sammanlagda konsumtion. Dumpas denna överkapacitet på världsmarknaden kommer det att utlösa nya handelstvister. Statistisk sammanfattning De statistiska uppgifterna i denna rapport bygger på information från Kinas 'National Bureau of Statistics' (där inte annan källa anges). Tillförlitligheten i dessa uppgifter är omdebatterad. Den statistiska byrån reviderar kontinuerligt sina uppgifter vilket innebär att uppgifter från tidigare rapporter från ambassaden kan skilja sig från senare rapporter. '06 K1-3 10,7 1 790 691,2 581,4 27,3 '07 K1-3 11,5 2 245,3 878,3 692,6 25,7 '08 K1-3 9,9 2948 1074,1 893,1 27,7 ’09 K1-3 7,7 3190 908,6 1041,5 33 1,5 4,1 7 -1,1 17,2 13,5 11,4 8,1 63.0 987,9 74.8 1433,6 92.4 1905,6 431 2272,6 Växelkurs RMB/USD 7,904 Tillväxt M2 i procent 16,8 Källa: National Bureau of Statistics 7,3950 18,45 6,977 15,3 6,828 29.31 BNP-tillväxt i procent BNP mrd USD Export mrd USD Import mrd USD Ökn statl investeringar procent Inflation: KPI procent (slutet av perioden, årsbasis) Ökn industriproduktion procent Utl dir inv (real) mrd USD Valutareserv mrd USD LINDSTRÖM CC: 1 Första halvåret 2009. 8(8) Bangkok, Ambassaden Berlin, Ambassaden Bryssel, Representationen Canberra, Ambassaden Colombo, Ambassaden Dhaka, Ambassaden GENEVE, Representationen Hanoi, Ambassaden Hongkong, Generalkonsulat Islamabad, Ambassaden Jakarta, Ambassaden Kanton, Generalkonsulatet Kuala Lumpur, Ambassaden London, Ambassaden Moskva, Ambassaden New Delhi, Ambassaden New York, Representation PARIS, Ambassaden Peking, Ambassaden Pyongyang, Ambassaden Riyadh, Ambassaden Seoul, Ambassaden Shanghai, Generalkonsulat Singapore, Ambassaden Tokyo, Ambassaden Washington, Ambassaden