med bl.a. alkohol.
- Har om någonsin måste man
gora en skillnad mellan oss och situationen inom EG. Jag ser det som
helt logiskt får tankandet ino m EG
att man eliminerar den skattefria
fårsaljningen, nar målsattningen ar
att upphava granserna. Rent psykologiskt understryker den skattefria
fårsaljningen granserna: nar man ror
sig från ett tullområde til! ett anna t
så finns det en skattefri zon daremellan. Vi har ju inte som målsattning
att integrera oss i någon tullzon,
utan kommer att uppratthålla gransen. Darfår ar frågan om att ta bort
den skattefria fårsaljningen inte fårknippad med integreringen med
EG-marknaden.
- En annan sak ar sedan att denna fråga ar mycket svårlost också
inom EG - det ror sig om så stora
ekonomiska intressen.
EG som slagtrå i den
interna debatten
I Sverige har man poangterat att
alkoholpolitiken ar ett av de storsta
probiernen i utvecklandet av sam arbetet med EG. Man har menat att
hela det alkoholpolitiska systemet
kommer att ifrågasattas av Gemenskapen. Mot bakgrund av det du tidigare sagt, anser du att det ar en
felaktig och onodig hot- eller onskebild?
- Enligt min mening har den
svenska diskussionen kring alkoholpolitikens framtid i ett narrnare samarbete med EG narmast inrikespolitisk karaktar. EG anvands som argument i en intern alkohol politisk diskussion mellan olika grupper och
ekonomiska intressen.
Kan man se något motsvarande i
Finland, att antagna eller fårvantade
krav från EG:s sida anvands som argument i en finsk debatt?
- Jag anser det inte alls får uteslutet att det kommer en sådan har
diskussion om alkoholpolitiken hos
oss på gO-talet. Men framfårallt tror
jag att resandet ok ar och vi borjar
kanna oss mera som europeer. I debatten kommer man att anfåra exempel på hur fårhållandena ordnats
i andra lander, och fråga sig varfår
inte också vi kan prova det sattet.
Kan man som en sammanfattning
av det har samtalet dra den slutsat-
sen att integreringen med EG in te ar
något stort hot mot en sjalvståndig
och specifikt finsk, svensk, norsk eller islandsk alkoholpolitik?
- Ja. Det ar åtminstone min up pfattning. Svårigheterna, om de finns,
ar narmast av teknisk karaktar och
jag ser inga stora problem får en
sjålvstandig finsk alkoholpolitik.
Intervjuare: Jorma Hentilå
Kerstin Stenius
Alkoholpolitik i Sovjetunionen och några
andra lander
l borjan av november 1988 anordnades i Baku ett alkoholpolitiskt
symposium under rubriken "Alcohol
Policies. Perspectives from the
USSR and Some Other Countries".
Symposiet arrangerades av Varldshalsoorganisationens europakontor
och All Union Research Centre on
Medico-Biological Problems of Narcology samt fyra andra sovjetiska organ: USSR Ministry of Health,
USSR State Committee for Science
and Technology, Ministry of Health
of the Azerbaijan Soviet Socialist
Republic och Azerbaijan State Medical Refresher lnstitute.
Syftet med symposiet var att anaIysera alkoholpolitikens utveckling i
Sovjetunionen och vissa andra lander under de senaste åren. SpecielIt
ville man belys a fårandringar i alkohol politiken samt analysera alkoholpolitikens verkningar.
Symposiet blev ett forum får diskussioner, inte bara mellan sovjetiska och utlandska forskare, utan också mellan representanter får olika
sovjetiska organ. Stundom var denna intersovjetiska diskussion mycket
livlig. En av de sovjetiska ordfårandena konstaterade, att det var en alldeles ny situation får de sovjetiska
deltagarna, att i plenum under ett
internationellt mote fårsoka komma
overens om hurudan situationen
egentligen ar i Sovjetunionen; diskussionen berorde hembranningens
utbredning. Det konstaterades också
explicit från arrangorernas sida, att
inget sovjetiskt organ, som haft in-
tresse av att delta i symposiet, hade
uteslutits.
l symposiet deltog 18 icke-sovjetiska forskare och ungefar 30 forskare och administratorer från vardlandet samt dessutom teknisk personal. Programmet var uppbyggt så
att de utlandska fårelasarna hade
langre fåredrag, som fåljdes av två
eller tre sovjetiska papers kring samma tema. Totalt presenterades 25
papers. Efter varje tematisk helhet
fanns det tid reserverat får diskussioner. Såval fåredragen som diskussionerna simultantolkades.
Under symposiet berordes alkoholpolitiken och dess utformning i
tolv lander. De sovjetiska deltagarna
koncentrerade sig på att bedoma resultaten av 1985 års alkoholreform.
Som kånt påborjades våren 1985 i
Sovjetunionen en omfattande kampanj mot alkohol och berusning.
Tillgangligheten til! alkoholdrycker
begransades markant och alkoholpriserna hojdes kannbart. Man borjade på allvar overvaka efterfåljandet av olika bestammelser, man okade alkoholupplysningen samt grundade en nykterhetsrorelse.
Många av de presenterade fåredragen inneholl siffror, som tydde på
drastiska andringar efter år 1984.
Enligt professor Nikolaj lvanets, direktor får All Union Research Centre on Medico- Biological Problems
of N arcology, minskade den registrerade alkoholkonsumtionen från 8,4
liter absolut alkohol per invånare år
1984 till 3,26 liter år 1987. Under
samma tidsperiod minskade frånvaron från arbetsplatserna på grund
av alkoholmissbruk med 30 %, alkoholrelaterade trafikolyckor med dodlig utgång med 21 %, alkoholrelaterade lagbrott med 26 %, alkoholpsykoser med två tredjedelar och alkoholrelaterad sjuklighet med Il %.
På den negativa sidan noterade Nikolaj lvanets bland annat Il 000
dodsfall efter fårtaring av surrogatalkohol år 1987, en fårsamrad narkotikasituation samt okad produktion av
det illegaia samogon. Enligt lvanets
var hembranningen år 1987 ungefar
l 800 milj oner li ter.
l en annan presentation uppskattades den nuvaramie samogonproduktionen till 3,2 liter absolut alkohol per capita. Det skulle betyda att
den nuvarande samogonproduktio-
41
nen ar klart mindre an den officiella
mellan
konsumtionsminskningen
åren 1984 och 1987, som all tså var
5,2 liter. Man bor då minnas, att det
har funnits hembranning aven fore
1985 års reform. I den hetsiga diskussionen kastades ytterligare två
samogonestimat på bordet. Då alia
uppskattningar på ett eller annat
satt i sin argumentation utgick från
forandringar i sockerkonsumtionen,
berordes efterfrågan på socker ganska ingående i denna diskussion. Ingen entydig losning på estimationsproblemet kunde dock nås; de som
påstod att 1985 års reform var ett
misstag stodde klart hogre samogonestimat, an de som ansåg att 1985
års reform varit just vad situationen
kravde.
En annan het fråga bland de sovjetiska deltagarna var den offentliga
nykterhetsrorelsens roll. Denna organiserades som ett led i ref~rmen år
1985. Oenigheten gallde i huvudsak
nykterhetsrorelsens åsikter om moderat drickande. Har bor man komma ih åg att en slogan i 1985 års reform var "Absolutism som norm for
vårt liv". En del av deltagarna ansåg
att nykterhetsrorelsens satt att moralisera over moderat drickande inte
var ett vettigt tillvagagångssatt, eftersom det in te kan vara omoraliskt
42
eller oratt att dricka små mangder
då och då. I grund och botten diskuterades alltså frågan om det slutgiltiga målet for alkoholpolitiken borde
vara ett helnyktert folk eller en moderat drickande befolkning.
Ett tema som berordes i många
samrnanhang var nodvandigheten
av att anpassa den på central nivå
godtagna alkoholpolitiken till lokaia
omstandigheter. Bland annat valet
av motesplats understrok denna synpunkt; Aserbajdjan ar en traditionelI
muslimsk region. Rapporter från
Aserbajdjan tydde på att både alkoholkonsumtionen
och
skadorna
minskat också dar. Men man visade
också att alkoholproblem i Aserbajdjan ar mera sallsynta bland de ursprungliga invånarna, an bland immigranter från andra delar av Sovjetunionen.
Av en ren slump holls symposiet
några veckor efter det att 1985 års
reform hade blivit omvarderad, och
det sovjetiska ministerrådet hade
fattat beslut om nya alkoholpolitiska
åtgarder. Delvis går de nya åtgarderna emot 1985 års politik och ok ar
specielIt tillgangligheten till svaga
alkoholdrycker. Totalt sett kommer
dock tillgangligheten till alkoholdrycker att vara mera begransad an
fore år 1985. En av tolkningarna av
de nya besluten var, att de i sj alva
verket fullbordade och forverkligade
de planer och ideer som man hade
haft år 1985. Att 1985 års reform
blev så ingående och radikal berodde delvis på att de lokaia myndigheterna borjade tavla sinsemellan
om vem som mest kunde reducera
tillgangligheten till alkohol. Det var
forstås positivt att konsumtionen
med dessa åtgarder gick tillbaka,
men samtidigt kunde man ana att
majoriteten av befolkningen ansåg
dessa restriktioner får hårda. Således
boIjade understodet får den nya alkoholpolitiken så småningom avta.
I sina slutord konstaterade Nikolaj I vanets att alkoholpolitikens
grundtanke bor vara att forandra
befolkningens varderingssystem och
alkoholattityder. Av denna anledning måste alkoholpolitiken ha en
helhetssyn och beakta de lokal a omstandigheterna. Att begransa alkoholens tillganglighet ar en del och en
viktig del av alkoholpolitiken, men
man bor vara forsiktig nar man anvander sådana åtgarder. Resultaten
av den sovjetiska reformen ar inte
odelat positiva. Men det ger andå
inte anledning att kasta ut barnet
med badvattnet.
Esa Osterberg
