”Julotte-predikan” 25 dec 2012
av David Vindlycke, Pingstkyrkan Mariestad
Jag vill börja med att läsa några versar från Johannes evangelium, det första kapitlet. Och det
här är versar som är lite spännande rent textmässigt och det är en text som man får tänka till
lite på för att liksom förstå och få in…
Innan jag börjar så vill jag passa att säga att ”ORDET” här är en annan beteckning på Kristus,
Jesus alltså. (Ordet har evig existens och är en självständig och gudomlig personlighet i
gemenskap med Gud. Inte bara Gudomlig utan Gud)
Joh 1:1 I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Joh 1:2 Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Joh 1:3 Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
Joh 1:4 I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Joh 1:5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Joh 1:6 Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.
Joh 1:7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro
genom honom.
Joh 1:8 Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Joh 1:9 Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Joh 1:10 Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen
kände honom inte.
Joh 1:11 Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Joh 1:12 Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som
tror på hans namn,
Joh 1:13 som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans
vilja, utan av Gud.
Joh 1:14 Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en
härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
Tidigare så läste Sofia julevangeliet som berättar om Jesu födelse. Och den här texten handlar
också om Jesus men vi förstår här att han funnits med redan sedan början, sedan begynnelsen.
Ordet,alltså Jesus, var liv står det i fjärde versen och det livet var människornas ljus. Jesus lyser
upp i mörkret
Ljus och värme är väl en förutsättning för liv, i alla fall för oss människor. I vilket fall mår vi oftast
bättre när det blir lite ljusare ute och den här perioden nu när det är så mörkt ute kan upplevas
som ganska tung i livet. Då är vers 5 ganska skön att läsa och påminna sig om.
Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. I vår värld finns ett mörker eller en
ondska som kanske inte bara försvinner av att vi tänder en vanlig lampa. Men det ljuset som
Jesus är kan göra en skillnad även i det mörkaste mörker.
Jag tänkte den närmaste stunden berätta om tre förebilder eller föredömen utifrån de
bibelställen som brukar läsas så här på julottan.
Nummer ett har vi precis läst om och det är Johannes jag tänker på, det står att han var ett
vittne om ljuset, han var inte ljuset självt men han vittnade eller berättade om ljuset så att
andra människor skulle få se ljuset. Och där kan vi ha en förebild. Jag och du kanske ser ljuset
tydligt men så finns det andra som kanske behöver vår hjälp för att upptäcka det ljuset. Vi kan få
spegla och reflektera det ljuset och på så vis visa för andra var de kan hitta det ljuset. För det
finns ljus för dem som vandrar i mörker, hopp för de hopplösa och räddning från synd död och
dom. Allt tack vare Jesus.
Den 14:e versen vi läste här är faktiskt anledning till en knepig textrad som någon kanske tänkte
på i början av den här ottan? I sången Dagen är kommen som vi började denna julottan med så
står det i tredje versen: ” Ordet blev kött och tog sin boning bland oss” och kollar man i en äldre
bibelöversättning så är det just så det står. Jesus blev människa och bodde bland oss.
Detta handlar Julen om, om Jesus som föds. Om Guds räddningsplan för oss människor som
börjar med detta. Och det finns många förutsägelser på att detta skulle ske, att Jesus skulle
komma. I Jesaja bok som skrevs nån gång runt 700 år innan Jesus föddes så omnämns Jesus.
Inte vid namnet Jesus men däremot vid andra namn och liksom i johannesevangeliet vi läste
nyss så omnämns han även just som ”ljus”.
Isa 9:2 Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets
land strålar ljuset fram.
Isa 9:3 Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid
skörden, som man jublar när bytet fördelas.
Isa 9:4 Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du
sönder, som den dag då Midjan besegrades.
Isa 9:5 Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall
brännas, förtäras av eld.
Isa 9:6 Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader,
Fredsfurste.
Isa 9:7 Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans
rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för
evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta.
Att förutsäga saker som ska komma framöver är ju inte det enklaste och det har kanske blivit
lite extra tydligt den här julen med Mayaindiandernas förutsägelse om jordens undergång. De
som har läst bibeln nån gång och tror på den vet nog att Jesus säger att inte ens han vet när den
dagen kommer… Men det räcker ju att kolla på lite enklare förutsägningar så blir det ju ändå
svårt. Vilket lag vinner matchen eller vilken häst springer först över mållinjen nästa vecka. Att
det är svårt o gissa räcker ju att kolla på prissummorna för att förstå.
Men ändå så skriver Jesaja om Jesus födelse, inte någon dag i förväg eller några veckor innan
utan faktiskt runt 700 år innan!!!!
Tänk den tiden, 700 år innan. Bara det skulle ju kunna va anledning nog att tro på Gud! Men
grejen är att Jesaja, han gissade inte vad som skulle hända utan han fick på ett eller annat vis ett
tilltal från Gud, Gud snackade och Jesaja lyssnade och skrev ned. Jesaja fick vara som en spegel
som fick vara med och reflektera ljuset från Gud. Så Jesaja får också vara en förebild för oss den
här morgonen, att lyssna in vad Gud vill säga till oss och igenom oss.
Den tredje förebilden jag tänkte ta upp är en av huvudpersonerna i julevangeliet nämligen Jesus
mamma. Men händelsen jag tänker på inträffar i kapitlet innan det Sofia läste tidigare. För i
kapitel 1 och vers 27 och framåt kommer en ängel till Maria och berättar att hon har fått
förtroende hos Gud och ska bli mamma till Jesus. Helt klart så var det nog inte riktigt det Maria
hade tänkt med sitt liv. Om hon hade fått frågan 10 minuter innan ängeln uppenbarade sig så
hade hon nog svarat något helt annat än det som nu blev. Men Maria säger, trots att det måste
varit mycket förvånande och överrumplande och skrämmande i Luk 1 vers 38.
Jag är herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt.
Maria fick ju vad jag förstår ett oerhört tydligt besök av Gud genom ängeln Gabriel som kom på
besök. Så på så vis så kanske det blev lite enklare för Maria att svara som hon gjorde. Hon hade
säkert hört profetiorna från både Jesaja och andra ställen om Messias, om Jesus som skulle
komma men att det skulle ske genom henne måste ändå kommit som en chock. Ändå så svarar
hon som hon gör…
Maria blir en förebild för oss för det villkorslösa och tjänande sättet som hon svarar på Guds
kallelse. Må det ske med mig som du har sagt.
Iofs kan vi tycka det är en lite orättvis jämnförelse. Marias tilltal, en ängel som uppenbarar sig
för henne och därefter även för Josef. Alltså det måste varit så oerhört tydligt att här är ju
verkligen Gud inblandad. Det var ställt bortom allt tvivel. Samtidigt kanske det inte var så lätt
beslut att ta, uppgiften hon fick var ju inte precis liten... Hon måste ha ängslats sig för vad Josef
och alla andra skulle tycka när hon blev gravid och de inte ens var gifta. Skulle han tro henne?
Vad skulle folket säga, var det fara för hennes liv? Frågorna måste varit många. Men Maria
vågade lita på Guds tilltal och sa JA!
För oss idag kanske det kan vara lite svårare. Det är ju inte alltid Gud talar på ett sånt oerhört
tydligt sätt. Men jag tror helt klart han talar men vi kanske behöver bli bättre på att lyssna? Och
för att få höra vad Gud vill säga till oss idag så tror jag det underlättar om vi vandrar i ljuset,
alltså om vi finns NÄRA Gud…
1Jn 1:5 Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus
och att inget mörker finns i honom.
1Jn 1:6 Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och
handlar inte efter sanningen.
1Jn 1:7 Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och
blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.
Vår första förebild idag var Johannes. Och jag liknade honom vid en spegel eller en reflex. För
att reflexen och spegeln ska funka så behöver de vara rena. Annars blir inte effekten så stark.
Det är viktigt även för oss, att vi är rena inför Gud och att vi har rätt fokus.
Johannes han får faktiskt frågan vid ett tillfälle om det inte är han som är Messias? Är inte du
han som ska komma? Och det skulle ju kunna varit lockande att ta åt sig äran inför allt folk kan
man tänka sig och få en massa uppmärksamhet, men Johannes han var som en spegel. Han
reflekterar vidare och har fokus på nåt annat, istället för att visa upp sig själv så pekar han
vidare, mot det som är viktigt, nämligen mot Jesus. Johannes hade en ödmjuk attityd!
Jesaja som var förebild nummer två får ett tilltal av Gud och skriver ned det. Han hade nog tur
som inte visste hur lång tid det skulle dröja innan detta inträffade. Han var ju inte ens i närheten
av att få vara med och uppleva det han skrev ner. Och så kanske det kan vara för oss med
ibland. Kanske inte att vi får en profetia som ska inträffa om 700 år för då skulle jag nog ändå tro
att Jesus faktiskt har kommit tillbaka. Men ibland kanske bönesvar och annat från Gud kan ta
väldigt lång tid och då är det viktig att vara uthållig.
Maria hon ställdes inför en enormt stor uppgift, som säkert kändes henne övermäktig, den var
säkert inte i led med hennes egna planer för sitt liv men hon sa Ja till Jesus ändå och hennes liv
blev något ännu bättre än det hon kunde tänka sig.
Kanske talar någon av dessa bilder lite extra till dig och isåfall så ta vara på det. För det Jesus
gjorde var att han gav oss allt, han gav oss den bästa julklappen vi kunde få.
En pastor vid namn Magnus Persson skrev så här i tidningen dagen i fredags:
Jesus Kristus, Guds son föddes i en krubba, dog på ett kors, uppstod på tredje dagen och sitter
nu på tronen. Frälsningen är här! Det finns ljus för dem som vandrar i mörker, hopp för de
hopplösa, räddning från synd, död och dom. I Kristus finns försoning, förlåtelse och frihet.
Jesus är svaret men Gud har fortfarande en fråga:
Vem ska jag sända?
Det behövs de som Johannes är speglar och reflexer som visar var ljuset är för dem som är i
mörkret. Det behövs de som Jesaja som lyssnar in Gud och talar vad han säger. Det behövs de
som Maria som törs lägga bort sitt eget och bli del i en större plan.
Jesus har gett oss allt, vad vill du ge tillbaka?
