SCHWEIZ OCH EU:s UTVIDGNING
advertisement
GENERALSEKRETARIATETS SÄRSKILDA ARBETSGRUPP FÖR "UTVIDGNINGEN" SAMORDNAREN JF/bo Luxemburg den 8 mars 1998 Faktablad nr. 28 SCHWEIZ OCH EU:s UTVIDGNING (Första uppdateringen) * Åsikterna i detta dokument överensstämmer inte nödvändigtvis med Europaparlamentets uppfattning. INTRANET: INTERNET: EPADES: http://www.europarl.ep.ec/enlargement http://www.europarl.ep.eu.int/enlargement epades\public\elargiss PE 167.777/rev.1 Or. FR De översikter som utarbetats av arbetsgruppen inom Europaparlamentets sekretariat om utvidgningen syftar till att i en systematisk och sammanfattande form presentera nuläget i fråga om de diskussioner som förs om en rad olikaaspekter på unionens utvidgning samt medlemsstaternas, ansökarländernas och EU-institutionernas ståndpunkter. Översikterna kommer att uppdateras allt eftersom förhandlingarna fortskrider. Följande översikter har redan publicerats : Nummer Titel PE-nummer Datum Språk 1 Cypern och anslutningen till Europeiska unionen 167.284/rev.4 18.03.99 Alla 2 Ungern och utvidgningen av Europeiska unionen 167.296/rev.2 01.02,99 Alla 3 Rumänien och utvidgningen av Europeiska unionen 167.297/rev.2 26.02.99 Alla 4 Tjeckiska republiken och utvidgningen av Europeiska unionen 167.335/rev.2 10.02.99 Alla 5 Malta och förbindelserna med Europeiska unionen 167.350/rev.2 02.02.99 Alla 6 Bulgarien och utvidgningen av Europeiska unionen 167.392/rev.2 26.02.99 Alla 7 Turkiet och förbindelserna med Europeiska unionen 167.407/rev.1 27.10.98 Alla 8 Estland och utvidgningen av Europeiska unionen 167.409/rev.1 08.10.98 Alla 9 Slovenien och utvidgningen av Europeiska unionen 167.531/rev.1 08.02.99 Alla 10 Lettland och utvidgningen av Europeiska unionen 167.532/rev.1 17.12.98 Alla 11 Litauen och utvidgningen av Europeiska unionen 167.533/rev.2 12.01.99 Alla 12 Polen och anslutningen till Europeiska unionen 167.587/rev.2 03.03.99 Alla 13 Slovakien anslutningen till Europeiska unionen 167.609/rev.1 14.12.98 Alla 14 Ryssland och utvidgningen av Europeiska unionen 167.734/rev.1 23.02.99 Alla 15 Institutionella aspekter av EU:s utvidgning 167.299 13.02.98 DE-EN-ES-FR-IT-SV 16 Kontroll och skydd av Europeiska unionens finanser med avseende på utvidgningen 167.330 09.03.98 DE-EN-ES-FR-IT 17 Miljöpolitik och EU:s utvidgning 167.402 23.03.98 DE-EN-ES-FR-IT 18 Europeiska konferensen och EU:s utvidgning 167.410 03.04.98 DE-EN-ES-FR-IT 19 Budgetaspekter vid EU:s utvidgning 167.581 12.04.98 DE-EN-ES-FR-IT 20 Demokratin och skyddet av mänskliga rättigheter och EU:s utvidgning 167.582 01.04.98 DE-EN-ES-FR-IT 21 EU:s utvidgning och den ekonomiska och sociala sammanhållningen 167.584 08.05.98 DE-EN-ES-FR-IT 22 Statistikbilaga angående EU:s utvidgning 167.614/ändr.3 07.01.99 EN 23 De juridiska problemen vid EU:s utvidgning 167.617 19.05.98 DE-EN-ES-FR-IT 24 Förtursstrategin för EU:s utvidgning 167.631 17.06.98 DE-EN-ES-FR-IT 25 Samarbete i rättsliga och inrikes frågor inom ramen för EU:s utvidgningsprocess 167.690 17.06.98 DE-EN-ES-FR-IT 26 Kvinnors rättigheter och utvidgningen av EU 167.735 14.07.98 DE-EN-ES-FR-IT 27 Jordbruket och EU:s utvidgning 167.741 03.09.98 DE-EN-ES-FR-IT 28 Schweiz och EU:s utvidgning 167.777 10.09.98 alla 29 EU: s utvidgning och fiske 167.799 12.10.98 alla 30 Utrikes- och säkerhetspolitiken och utvidgningen av EU 167.822 26.10.98 DE-EN-ES-FR-IT 31 Säkerhets- och försvarsfrågor och utvidgningen av EU 167.877 30.10.98 DE-EN-ES-FR-IT 32 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och utvidgningen av EU 167.887 17.11.98 DE-EN-ES-FR-IT 33 Phare-programmet och utvidgningen av EU 167.944 04.12.98 DE-EN-ES-FR-IT 34 EMU och utvidgningen av EU 167.962 04.12.98 DE-EN-ES-FR-IT 35 Industripolitiken och utvidgningen av EU 167.963 30.11.98 DE-EN-ES-FR-IT 36 Agenda 2000 och anslutningsprocessen till EU 168.008 22.12.98 DE-EN-ES-FR-IT 37 Utvidgningen och externa ekonomiska relationer 168.062 25.01.99 DE-EN-ES-FR-IT 38 Europaparlamentets roll i utvidgningsprocessen 168.065 27.01.99 DE-EN-ES-FR-IT För att erhålla kopior av ovanstående dokument, vänligen kontakta: E. Deguffroy, Luxemburg, SCH Rum 602, Tfn (352) 4300-22906 / fax: (352) 4300-29027 Arbetsgruppen om utvidgningen, Bryssel, LEO 06D119, Tfn (32 2) 284 2381 / fax: (32 2) 284 4984 Arbetsgruppen om utvidgningen, Strasbourg, IP2 447, Tfn (33 3) 8817-4408 / fax: (33 3) 8817-9059 INTRANET: http://www.europarl.ep.ec/enlargement INTERNET: http://www.europarl.eu.int/enlargement 2 EPADES: epades\public\elargiss PE 167.777/rev.1 FAKTABLABLAD OM SCHWEIZ OCH EU:s UTVIDGNING INNEHÅLL Sida INLEDNING......................................................................................................................................4 I DEN POLITISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ .................................................................4 A GRUNDERNA I DET SCHWEIZISKA POLITISKA SYSTEMET......................4 1 Författningen och rättsväsendet ...............................................................4 2 Det schweiziska politiska systemets principer.........................................4 B DET SCHWEIZISKA POLITISKA SYSTEMET..................................................5 1 Funktion ...................................................................................................5 1.1 Lagstiftande och verkställande makt ..................................5 1.2 Partierna..............................................................................5 1.3 Kommunalt inflytande och direkt demokrati .....................6 2 Det politiska livet.....................................................................................6 II DEN EKONOMISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ ...........................................................6 1 En period av ekonomisk stagnation .........................................................6 2 Förnyad tillväxt ........................................................................................7 III FÖRBINDELSERNA MELLAN SCHWEIZ OCH EUROPEISKA UNIONEN ...............8 A DEN SCHWEIZISKA INTEGRATIONSPOLITIKEN..........................................8 1 Bakgrund..................................................................................................8 2 Utveckling................................................................................................8 B EN DÖRR HÅLLS ÖPPEN FÖR ANSLUTNING.................................................9 1 Inre utveckling ......................................................................................10 2 Yttre åtgärder .........................................................................................11 3 PE 167.777/rev.1 INLEDNING Schweiz har under de senaste åren genomgått en utveckling som kännetecknas av tvehågsenhet. Å ena sidan ansökte landet om anslutning till Europeiska unionen, men avböjde sedan att ansluta sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (folkomröstning av den 6 december 1992), å andra sidan påbörjades i slutet av 1994 sektorsvisa förhandlingar med Europeiska unionen. Den senare utvecklingen tycks peka mot en förnyad ansökan om anslutning till Europeiska unionen. I. DEN POLITISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ Schweiz är ett statsförbund som bildades 1291. Dess huvudstad är Bern. Schweiziska edsförbundet (Confédération helvétique) består av 20 kantoner och sex halvkantoner och är en förbundsrepublik med flera olika språkområden. De fyra nationalspråken är tyska, franska, italienska och rätoromanska, vilka talas av 73, 20, 4 respektive 0,6 procent av befolkningen. Enligt författningen är endast de tre förstnämnda officiella språk. A. Grunderna i det schweiziska politiska systemet 1 Författningen och rättsväsendet - Den schweiziska författningen antogs 1848. Den ändrades 1874 och 1978, då den franskspråkiga kantonen Jura avskildes från kantonen Bern, efter 30 års frigörelsesträvanden. Ett förslag till författningsändring är för närvarande under utredning. Förslaget berör folkomröstningsrätten och det federala rättsväsendet. - Schweiz har sedan 1912 en allmän civillagstiftning. Strafflagen gjordes enhetlig 1942. De olika kantonerna väljer fortfarande sina egna domare och skiljer sig ibland åt vad gäller de rättsliga förfarandena. Förutom militärdomstolarna är den schweiziska federala domstolen, med säte i Lausanne, den enda federala rättsinstansen. Den är sammansatt av trettio domare samt femton suppleanter och femton tillfälliga suppleanter, vilka samtliga väljs för en period av sex år av det federala parlamentet. Det är den federala domstolen som dömer i sista instans för hela Schweiz. I händelse av konflikter mellan kantonerna, eller mellan en kanton och konfederationen, ingriper den federala domstolen i dess egenskap av statlig domstol. 2 Det schweiziska politiska systemets principer Schweiz gränser garanteras genom ett fördrag som ingicks år 1815 och där även landets permanenta neutralitet fastställs. Enligt neutralitetsprincipen skall Schweiz avhålla sig från alla typer av militära allianser, något som enligt många medborgare utesluter landets anslutning till de flesta internationella organisationer, alltså även Förenta nationerna, Europeiska unionen, världsbanken och Internationella valutafonden. Schweiz var dock en av grundarna av EFTA 1960, och 1963 anslöt sig landet till Europarådet och till vissa av FN:s specialiserade, icke-politiska organ. År 1986 röstade 75 procent av befolkningen mot Schweiz anslutning till FN. Schweiz har därmed för närvarande permanent observatörstatus vid FN. 4 PE 167.777/rev.1 B. DET SCHWEIZISKA POLITISKA SYSTEMET 1 Funktion 1.1 Lagstiftande och verkställande makt Den lagstiftande makten ligger hos det federala parlamentet som består av två kamrar: det kantonala rådet, som består av fyrtiosex företrädare för kantonerna (två från varje kanton, en från varje halvkanton), vilka väljs för två eller fyra år, och nationalrådet, med tvåhundra medlemmar som väljs för fyra år genom allmänna, proportionella val. De frågor som hör till det federala parlamentets behörighetsområde (federala lagar och beslut, granskning av regeringens rapporter) behandlas för det mesta separat av de två kamrarna. Vissa beslut (val, benådningsrätt) fattas av parlamentets båda kammare. Parlamentet har dessutom finansiell kompetens, initiativrätt samt valrättsliga och kontrollbefogenheter. Den verkställande makten innehas av regeringskansliet tillsammans med regeringen, vars sju medlemmar väljs på fyra år av det federala parlamentet. Parlamentet utser också en medlem i regeringen till förbundspresident (statschef) för ett år. Förbundspresidenten, som är primus inter pares - den främste bland likar - leder regeringssammanträdena och har vissa representationsplikter. Presidentskapet roterar årligen mellan regeringsmedlemmarna och utövas i tur och ordning av förbundspresidenten och vice förbundspresidenten. Sedan den 1 januari 1999 innehar Ruth Dreifuss uppdraget som förbundspresident. 1.2 Partierna De fyra partier som utgör hörnpelarna i det schweiziska partisystemet är kristdemokraterna (CVP), liberaldemokraterna (FDP), socialdemokraterna (SPS) och det schweiziska folkpartiet (SVP). Regeringen består sedan 1959 av företrädare för dessa fyra partier, med den proportionerliga fördelningen 2+2+2+1. Förutom partikriteriet beaktas tillhörigheten till de stora kantonerna (Bern och Zürich) och de språkliga områdena. Efter det senaste valet, som ägde rum den 22 oktober 1995, har koalitionen också mer än 80 procent av platserna i nationalrådet (parlamentets stora kammare) och en ännu större majoritet i kantonala rådet (lilla kammaren). Liberalerna och kristdemokraterna har förlorat en del röster, medan socialdemokraterna för närvarande har fått flera platser i parlamentet. Det schweiziska folkpartiet har också fått flera platser, medan de gröna, som suttit i parlamentet sedan 1983, förlorat platser. Även om regeringskoalitionens ställning är ganska oomstridd sedan trettio år tillbaka, vinner de minsta partierna allt mer inflytande (särskilt på regional nivå). De gröna sitter sedan 1983 i nationalrådet. Vid valet 1991 fick de 14 platser i parlamentet, vilket är deras största framgång någonsin. Frågan om europeisk integration var vid sidan av arbetslösheten, de sociala reformerna, saneringen av statens ekonomi samt invandrings- och utlänningspolitiken centrala teman i valrörelsen. 1.3 Kommunalt inflytande och direkt demokrati Den federala politiken hör till den federala regeringens behörighetsområde, men de självständiga kantonerna har stora befogenheter. 5 PE 167.777/rev.1 Medborgarna i Schweiz styrs från tre administrativa nivåer: kommunen, kantonen och federationen. Det direkta deltagandet är en grundläggande beståndsdel i den kommunala förvaltningen. Alla vuxna medborgare har rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i de lokala folkomröstningar genom vilka kommunala beslut fattas. Fem kantoner (Glarus, Innerrhoden och Ausserrhoden i Appenzell, Obwald och Nidwald) har bibehållit "landesgemeinde", en sorts medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade medborgare. Sammanträdena hålls på en torg i staden och besluten fattas genom handuppräckning. Kommunerna är olika stora. Den minsta har mindre än 20 invånare och den största, Zürich, har 350 000 invånare. I Schweiz är folkomröstningen en väsentlig beståndsdel i demokratin. Omröstningarna, som kan äga rum på kommunal, kantonal eller federal nivå, ger allmänheten möjlighet till ett direkt deltagande i den politiska beslutsprocessen. Obligatoriska folkomröstningar hålls inför varje författningsändring, vilken måste få en majoritet av rösterna och av kantonerna. Lagar och förordningar kan bli föremål för folkomröstning om 50 000 medborgare begär detta. Medborgarna har dessutom initiativrätt som innebär att de kan lägga förslag till ändringar eller tillägg i författningen. För ett sådant initiativ krävs 100 000 namnunderskrifter. 2 Det politiska livet - Nuvarande regering/ val Val till parlamentet (nationalrådet) ägde rum i Schweiz den 22 oktober 1995. Regeringskoalitionen som sitter sedan 1959 och som består av socialdemokrater, kristdemokrater och schweiziska folkpartiet och FDP (liberaldemokraterna) fick än en gång stor majoritet. Nästa val kommer att äga rum i oktober 1999. Schweiz har idag över sju miljoner invånare, och fram till år 2020 bör antalet ha stigit till gott och väl över sju och en halv miljon. Det innebär att för första gången i landets historia kommer barn som inte har fyllt 15 år vara i minoritet i befolkningen. II. DEN EKONOMISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ Schweiz grundläggande ekonomiska profil framgår av hur många procent av BNP varje ekonomisk sektor motsvarar: • tjänster 65,3 procent • industri 25,1 procent • byggnadsindustri 7 procent • jordbruk 2,6 procent 1 En period av ekonomisk stagnation En restriktiv penningpolitik, budgetsaneringsåtgärder och genomgripande omstruktureringar är de främsta orsakerna till att den schweiziska ekonomin stagnerat under sex år i följd (1990-1996). BNP ökade fortfarande år 1994 (med 0,5 procent) och 1995 (0,6), för att ligga helt stilla år 1996. 6 PE 167.777/rev.1 Trots att schweizerfrancen försvagats sedan sommaren 1996 har inte någon verkligt positiv inverkan på de schweiziska ekonomiska resultaten för 1996 kunnat uppmätas. Exportsaldot har inte kunnat bidra till en produktionsökning, då tillväxten av Schweiz exportmarknad saktade ner under 1996. Den inhemska efterfrågan har fortsatt att bromsas såväl av de utgiftsrestriktioner som lagts på alla administrativa nivåer i syfte att minska budgetunderskottet, som av den svaga privatkonsumtionen. Reallönenivån och sysselsättningen har stått mer eller mindre stilla, vilket innebär att hushållens reella disponibla inkomst minskat under 1996. Även icke lönebaserade inkomster har minskat medan inkomstskatt och sociala avgifter - särskilt beträffande sjukförsäkring - har stigit i höjden. Inflationstakten 1996 var 0,8 procent. Investeringarna har minskat ytterligare inom byggnadssektorn, beroende på den överkapacitet som byggts upp under den intensiva expansionsfasen i slutet på 1980-talet. Att investeringarna i maskiner och verktyg har fortsatt att vara stora har knappast bidragit till den nationella produktionstillväxten, eftersom denna utrustning till största delen importeras. Exportöverskottet har bibehållits kring 7 procent av BNP under 1996. Varuexportvolymen har ökat med 6 procent under 1997, till följd av priseftergifter bland exportörerna. Parallellt med produktionsminskningen har situationen på arbetsmarknaden försämrats under hela 1996. Arbetslöshetssiffrorna uppgår till i genomsnitt 4,7 procent av den aktiva befolkningen efter en tillfällig lätt förbättring under 1995. Pris- och löneökningarna har sedan 1994 varit mycket små, något som möjliggjorts bland annat av att schweizerfrancen bibehållits på en stabil växelkurs och av en viss återhållssamhet vad gäller lönerna. 2 Förnyad tillväxt Efter sju års stagnation återfann den schweiziska ekonomin sin tillväxt 1997. BNP ökade med 1,7 procent 1997 och 2,2 procent 1998. 1999 års budget har fastställts utifrån en beräknad tillväxttakt på 2 procent, som nyligen har justerats ned till 1,5 procent. Enligt »Economist Intelligence Unit» bör siffran vara 1,3 procent. Inflationstakten 1997 var 0,5 procent och 0,1 procent 1998. Arbetslösheten steg till 5 procent 1997 och föll till 3,4 procent 1998. Exporten började vända uppåt 1997. År 1998 ökade den med 8 procent. Handelsbalansen noterade ett rekordöverskott på 21,2 miljarder dollar 1997 och för 1998 var siffran 18,4 miljarder dollar. Exporten har i själva verket dragit fördel av den ekonomiska återhämtningen i Förenta Staterna och Tyskland. Det bör påpekas att 66 procent av den schweiziska exporten går till Europeiska unionen. Med tanke på att handeln svarar för två tredjedelar av BNP är tillväxten självfallet i mycket hög grad beroende av exportkapaciteten. Det minskade handelsöverskottet 1998 är en följd av Asien-krisen och övervärderingen av schweizerfrancen, där »Asien-faktorn» är marginell, eftersom exporten till Japan och länderna i Sydostasien endast motsvarar 4,1 respektive 3,7 procent. Den monetära politiken i Schweiz grundar sig alltjämt på en strävan att undvika övervärdering av schweizerfrancen. Den schweiziska centralbanken har därför fortsatt att hålla räntorna på en låg nivå. Diskontot har sedan september 1996 bibehållits på 1 procent. På senare tid har schweizerfrancen varit stabil mot dollarn, men övervärderad i förhållande till D-marken. 7 PE 167.777/rev.1 De schweiziska myndigheternas nuvarande bekymmer gäller effekterna av euron, som varit svaga sedan euron infördes. Viss valutaturbulens har ökat efterfrågan på schweizerfrancen, på grund av dess värde som »tillflyktsvaluta», och tvingat centralbanken att skjuta till likvida tillgångar på penningmarknaderna för att bibehålla låga räntenivåer. Den allmänna uppfattningen är att schweiziska företag som bedriver handel i euroområdet i hög utsträckning kommer att använda sig av euron, på samma sätt som de banker som redan erbjuder konton och betalningssystem i euro. Den schweiziska börsen har redan infört euron för internationella obligationer. På sikt kommer euron utan tvekan att bli en stabiliserande faktor för schweizerfrancen, men under mellanperioden kan man förvänta sig dramatiska förändringar, höjningar såväl som sänkningar, förorsakade av oron på finansmarknaderna. Den schweiziska centralbankens strama politik tycks i någon mån motverkas av en vissa lättnader i budgetdisciplinen. Den konsoliderade budgeten (federal, kantonal och kommunal) uppvisar ett underskott på 3 procent av BNP. Statsskulden uppgår till 51 procent av BNP. Den federala regeringen räknar med att ha uppnått budgetbalans kring 2001. III. FÖRBINDELSERNA MELLAN SCHWEIZ OCH EUROPEISKA UNIONEN Den schweiziska politiken gentemot Europa har alltsedan 1945 utvecklats mot ett allt närmare samarbete med staterna i Västeuropa. Sedan början av 1990-talet rör sig den politiska debatten i Schweiz mer kring frågan om integration med Europeiska unionen än om ett närmande till Förenta nationerna. A. DEN SCHWEIZISKA INTEGRATIONSPOLITIKEN 1 Bakgrund Målet för regeringens integrationspolitik är att undvika att Schweiz isoleras politiskt, ekonomiskt och kulturellt, samt att främja landets ekonomiska konkurrenskraft. Ur ekonomisk synvinkel skulle ett närmande till Europeiska unionen ha stor betydelse. Handelsutbytet med unionen representerar omkring 45 procent av Schweiz BNP. Runt 66 procent av landets export går till Europeiska unionen. I detta hänseende har det skett ett verkligt uppvaknande från schweizisk sida, särskilt som man har konstaterat att de EFTA-länder som 1992 anslöt sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har vunnit på detta. Norges export till Europeiska unionen har sålunda ökat med 46,5 procent mellan 1993 och 1997, att jämföra med endast 13,2 procent för Schweiz. Med sina lite drygt sju miljoner invånare är Schweiz knappast någon marknad som lämpar sig för massproducerade varor. Här finns snarare avsättning för dyra, lyxiga produkter och för sofistikerad utrustning med högt mervärde och högteknologiska inslag. Dock var Schweiz under 1995 Europeiska unionens åttonde största avnämare, och unionen är i sin tur dess absolut största handelspartner. Motståndarna till Schweiz anslutning till Europeiska unionen har alltid ansett att en sådan integration i Europeiska unionen skulle strida mot vissa grundläggande principer i det schweiziska politiska systemet, nämligen neutraliteten eller direktdemokratin, och att det skulle medföra en risk för omfattande invandring. 8 PE 167.777/rev.1 2 Utveckling År 1992 ansökte konfederationens regering officiellt om medlemsskap i Europeiska unionen. Till följd av det negativa utslaget i folkomröstningen den 6 december 1992 beträffande avtalet om Schweiz integration i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, fortsatte det bilaterala samarbetet mellan Schweiz och gemenskapen på grundval av befintliga avtal (frihandelsavtal, ramavtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete, transitavtal), och möjligheten för att Schweiz medlemskapsansökan skulle antas var därmed försvunnen. Deltagandet i EES skulle emellertid ha givit Schweiz många av de fördelar och förpliktelser som tillfaller medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen, utan att för den skull innebära en anslutning. Trots de svårigheter som denna folkomröstning fört med sig har gemenskapen visat sin vilja att bibehålla och fördjupa sina relationer med Schweiz. Så gav rådet den 31 oktober 1994, på grundval av sina direktiv, kommissionen i uppdrag att förhandla fram bilaterala avtal inom de områden där detta visade sig vara nödvändigt och genomförbart. De bilaterala förhandlingarna inleddes den 12 december 1994 och omfattade följande områden: fri rörlighet för personer, forskning och teknisk utveckling, jordbruk, tekniska handelshinder, offentlig upphandling, mark- och lufttransporter. Den 16 juni 1998 meddelade Europeiska kommissionen och den schweiziska regeringen att det tekniska arbetet var avslutat i fråga om fem sektorer (fri rörlighet för personer, jordbruk, offentlig upphandling, forskning, ömsesidigt erkännande i fråga om teknisk överensstämmelse). Efter fortsatta förhandlingar slöts sju sektorsvisa avtal den 11 december 1998. Den 26 februari 1999 undertecknade de båda parterna avtalen i Bern. Efter fyra års förhandlingar har dessa avtal en betydande räckvidd eftersom de möjliggör att förbindelserna mellan Schweiz och Europeiska unionen stärks. Avtalen skall bli föremål för ett ratifikationsförfarande. B. EN DÖRR HÅLLS ÖPPEN FÖR ANSLUTNING 1. Inre utveckling Den 30 juli 1996 inlämnade organisationerna »Né le 7 decembre 1992» (Född den 7 december 1992), »Renaissance Suisse Europe» (Schweiz-Europa-renässansen), »Jeunesse européenne féderaliste suisse» (Schweiz europeiska federalistiska ungdom), »Aktion Europa Dialog» och »Mouvement européen suisse» (Schweiziska Europa-rörelsen) ett medborgarinitiativ kallat »Ja till Europa» som syftar till att ändra den federala författningen genom följande bestämmelser: - Schweiz skall delta i den europeiska integrationsprocessen i syfte att ansluta sig till Europeiska unionen. - Förhandlingar med Europeiska unionen skall snarast inledas. - Folket och kantonerna skall i val få yttra sig om en anslutning till Europeiska unionen. I ett beslut av den 14 februari 1997 konstaterade det federala regeringskansliet att initiativet samlat 106 442 underskrifter och därmed uppfyllde de i lagen ställda kraven. Det var därför regeringens uppgift att lägga fram ett meddelande om initiativet för de båda kamrarna. Den 22 april 1998 beslutade regeringen att lägga fram ett motförslag till initiativet »Ja till Europa». Syftet med detta är att inleda förhandlingar om en anslutning till Europeiska unionen och ge de federala 9 PE 167.777/rev.1 departementen för utrikesfrågor och ekonomi i uppdrag att underställa regeringen en integrationsrapport om konsekvenserna av en anslutning till Europeiska unionen. Den 3 februari 1999 ingavs denna integrationsrapport. Dokumentet innehåller en komparativ analys av hur följande fyra alternativ skulle påverka Schweiz: • • • • Anslutning till Europeiska unionen. Anslutningen föregås av medverkan i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Sektorsvisa avtal ingås. Nuvarande situation bibehålls. I rapporten sägs att Schweiziska edsförbundets anslutning till Europeiska unionen årligen skulle kosta mellan 3,1 och 3,9 miljarder schweiziska franc (1,940-2,44 miljarder euro). Dokumentet är avsett att få igång en offentlig debatt om de framtida förbindelserna mellan Schweiz och Europeiska unionen. Det är mot bakgrund av denna debatt och genomförandet av de sektorsvisa avtalen som regeringen eventuellt kommer att fatta beslut om tidpunkten för att återuppta förhandlingarna om anslutning. 2. Yttre åtgärder Den 29 juni 1998 höll utrikesministrarna en informell diskussion i Luxemburg om den ansökan Schweiz ingav i maj 1998 om att få delta i den »europeiska konferensen» med Europeiska unionens medlemsstater och de länder som ansökt om anslutning. Schweiz framhöll att landet uppfyller de kriterier som fastställts av Europeiska rådet den 12-13 december 1997 för deltagande i konferensen. Schweiz bekräftade på nytt sin europeiska strävan och sin avsikt att delta i den kontinentala integrationen. Denna åtgärd är en del i den process som syftar till att förbereda opinionen inför ett eventuellt återupptagande av förhandlingarna om anslutning. Vid rådets möte (allmänna frågor) den 29 juni 1998 fick ansökan om deltagande i den europeiska konferensen ett positivt gensvar, medan det lämnades åt statscheferna att fatta det formella beslutet. Den 16 juli 1998 förklarade dessutom den schweiziske förbundsministern för rättsliga och polisiära frågor efter ett möte med inrikesministrarna i Tyskland, Italien, Österrike och Frankrike, att Schweiz på medellång sikt ville ansluta sig till Schengenavtalet och i väntan på detta utveckla en gemensam viseringspolitik med de grannländer som är medlemmar i Europeiska unionen. Utvecklingen i Schweiz kan sammanfattas enligt följande: Den ekonomiska kris som inleddes 1990 ledde till ansökan om medlemskap i unionen som ingavs 1992. Detta förfarande har förlängts, dels genom att förhandlingar har inletts med Europeiska unionen, dels genom uppkomsten av en politisk debatt om den europeiska integrationen och öppnandet mot världen (deltagande i FN:s fredsbevarande åtgärder och i det »partnerskap för fred» som inrättats av Nato). Denna långsamma utveckling har nu lett till ansökan om att få delta i Europeiska konferensen, och katalysatorn har säkerligen varit inrättandet av den ekonomiska och monetära unionen, i vilken bankväsendet ser en stabiliserande faktor. *** 10 PE 167.777/rev.1 För ytterligare information, kontakta Mourad Mustapha-Pacha, Europaparlamentet, GDIV Luxemburg Avdelningen för institutionella frågor Tel: (+352) 4300 23506 / fax. (+352) 4300 27722 / e-post: [email protected] 11 PE 167.777/rev.1
