SCHWEIZ OCH EU:s UTVIDGNING

GENERALSEKRETARIATETS SÄRSKILDA
ARBETSGRUPP FÖR "UTVIDGNINGEN"
SAMORDNAREN
JF/bo Luxemburg den 8 mars 1998
Faktablad nr. 28
SCHWEIZ
OCH EU:s
UTVIDGNING
(Första uppdateringen)
* Åsikterna i detta dokument överensstämmer inte nödvändigtvis med Europaparlamentets
uppfattning.
INTRANET:
INTERNET:
EPADES:
http://www.europarl.ep.ec/enlargement
http://www.europarl.ep.eu.int/enlargement
epades\public\elargiss
PE 167.777/rev.1
Or. FR
De översikter som utarbetats av arbetsgruppen inom Europaparlamentets sekretariat om utvidgningen syftar till att i en systematisk och sammanfattande form presentera nuläget i fråga om de
diskussioner som förs om en rad olikaaspekter på unionens utvidgning samt medlemsstaternas, ansökarländernas och EU-institutionernas ståndpunkter. Översikterna kommer att uppdateras allt eftersom
förhandlingarna fortskrider. Följande översikter har redan publicerats :
Nummer
Titel
PE-nummer
Datum
Språk
1
Cypern och anslutningen till Europeiska unionen
167.284/rev.4
18.03.99
Alla
2
Ungern och utvidgningen av Europeiska unionen
167.296/rev.2
01.02,99
Alla
3
Rumänien och utvidgningen av Europeiska unionen
167.297/rev.2
26.02.99
Alla
4
Tjeckiska republiken och utvidgningen av Europeiska unionen
167.335/rev.2
10.02.99
Alla
5
Malta och förbindelserna med Europeiska unionen
167.350/rev.2
02.02.99
Alla
6
Bulgarien och utvidgningen av Europeiska unionen
167.392/rev.2
26.02.99
Alla
7
Turkiet och förbindelserna med Europeiska unionen
167.407/rev.1
27.10.98
Alla
8
Estland och utvidgningen av Europeiska unionen
167.409/rev.1
08.10.98
Alla
9
Slovenien och utvidgningen av Europeiska unionen
167.531/rev.1
08.02.99
Alla
10
Lettland och utvidgningen av Europeiska unionen
167.532/rev.1
17.12.98
Alla
11
Litauen och utvidgningen av Europeiska unionen
167.533/rev.2
12.01.99
Alla
12
Polen och anslutningen till Europeiska unionen
167.587/rev.2
03.03.99
Alla
13
Slovakien anslutningen till Europeiska unionen
167.609/rev.1
14.12.98
Alla
14
Ryssland och utvidgningen av Europeiska unionen
167.734/rev.1
23.02.99
Alla
15
Institutionella aspekter av EU:s utvidgning
167.299
13.02.98
DE-EN-ES-FR-IT-SV
16
Kontroll och skydd av Europeiska unionens finanser med avseende på utvidgningen
167.330
09.03.98
DE-EN-ES-FR-IT
17
Miljöpolitik och EU:s utvidgning
167.402
23.03.98
DE-EN-ES-FR-IT
18
Europeiska konferensen och EU:s utvidgning
167.410
03.04.98
DE-EN-ES-FR-IT
19
Budgetaspekter vid EU:s utvidgning
167.581
12.04.98
DE-EN-ES-FR-IT
20
Demokratin och skyddet av mänskliga rättigheter och EU:s utvidgning
167.582
01.04.98
DE-EN-ES-FR-IT
21
EU:s utvidgning och den ekonomiska och sociala sammanhållningen
167.584
08.05.98
DE-EN-ES-FR-IT
22
Statistikbilaga angående EU:s utvidgning
167.614/ändr.3
07.01.99
EN
23
De juridiska problemen vid EU:s utvidgning
167.617
19.05.98
DE-EN-ES-FR-IT
24
Förtursstrategin för EU:s utvidgning
167.631
17.06.98
DE-EN-ES-FR-IT
25
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor inom ramen för EU:s utvidgningsprocess
167.690
17.06.98
DE-EN-ES-FR-IT
26
Kvinnors rättigheter och utvidgningen av EU
167.735
14.07.98
DE-EN-ES-FR-IT
27
Jordbruket och EU:s utvidgning
167.741
03.09.98
DE-EN-ES-FR-IT
28
Schweiz och EU:s utvidgning
167.777
10.09.98
alla
29
EU: s utvidgning och fiske
167.799
12.10.98
alla
30
Utrikes- och säkerhetspolitiken och utvidgningen av EU
167.822
26.10.98
DE-EN-ES-FR-IT
31
Säkerhets- och försvarsfrågor och utvidgningen av EU
167.877
30.10.98
DE-EN-ES-FR-IT
32
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och utvidgningen av EU
167.887
17.11.98
DE-EN-ES-FR-IT
33
Phare-programmet och utvidgningen av EU
167.944
04.12.98
DE-EN-ES-FR-IT
34
EMU och utvidgningen av EU
167.962
04.12.98
DE-EN-ES-FR-IT
35
Industripolitiken och utvidgningen av EU
167.963
30.11.98
DE-EN-ES-FR-IT
36
Agenda 2000 och anslutningsprocessen till EU
168.008
22.12.98
DE-EN-ES-FR-IT
37
Utvidgningen och externa ekonomiska relationer
168.062
25.01.99
DE-EN-ES-FR-IT
38
Europaparlamentets roll i utvidgningsprocessen
168.065
27.01.99
DE-EN-ES-FR-IT
För att erhålla kopior av ovanstående dokument, vänligen kontakta: E. Deguffroy, Luxemburg, SCH Rum 602, Tfn (352) 4300-22906 / fax: (352) 4300-29027
Arbetsgruppen om utvidgningen, Bryssel, LEO 06D119, Tfn (32 2) 284 2381 / fax: (32 2) 284 4984
Arbetsgruppen om utvidgningen, Strasbourg, IP2 447, Tfn (33 3) 8817-4408 / fax: (33 3) 8817-9059
INTRANET: http://www.europarl.ep.ec/enlargement
INTERNET: http://www.europarl.eu.int/enlargement
2
EPADES:
epades\public\elargiss
PE 167.777/rev.1
FAKTABLABLAD
OM
SCHWEIZ OCH EU:s UTVIDGNING
INNEHÅLL
Sida
INLEDNING......................................................................................................................................4
I
DEN POLITISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ .................................................................4
A
GRUNDERNA I DET SCHWEIZISKA POLITISKA SYSTEMET......................4
1
Författningen och rättsväsendet ...............................................................4
2
Det schweiziska politiska systemets principer.........................................4
B
DET SCHWEIZISKA POLITISKA SYSTEMET..................................................5
1
Funktion ...................................................................................................5
1.1
Lagstiftande och verkställande makt ..................................5
1.2
Partierna..............................................................................5
1.3
Kommunalt inflytande och direkt demokrati .....................6
2
Det politiska livet.....................................................................................6
II
DEN EKONOMISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ ...........................................................6
1
En period av ekonomisk stagnation .........................................................6
2
Förnyad tillväxt ........................................................................................7
III FÖRBINDELSERNA MELLAN SCHWEIZ OCH EUROPEISKA UNIONEN ...............8
A
DEN SCHWEIZISKA INTEGRATIONSPOLITIKEN..........................................8
1
Bakgrund..................................................................................................8
2
Utveckling................................................................................................8
B
EN DÖRR HÅLLS ÖPPEN FÖR ANSLUTNING.................................................9
1
Inre utveckling ......................................................................................10
2
Yttre åtgärder .........................................................................................11
3
PE 167.777/rev.1
INLEDNING
Schweiz har under de senaste åren genomgått en utveckling som kännetecknas av tvehågsenhet. Å
ena sidan ansökte landet om anslutning till Europeiska unionen, men avböjde sedan att ansluta sig
till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (folkomröstning av den 6 december 1992), å andra
sidan påbörjades i slutet av 1994 sektorsvisa förhandlingar med Europeiska unionen. Den senare
utvecklingen tycks peka mot en förnyad ansökan om anslutning till Europeiska unionen.
I. DEN POLITISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ
Schweiz är ett statsförbund som bildades 1291. Dess huvudstad är Bern.
Schweiziska edsförbundet (Confédération helvétique) består av 20 kantoner och sex halvkantoner
och är en förbundsrepublik med flera olika språkområden.
De fyra nationalspråken är tyska, franska, italienska och rätoromanska, vilka talas av 73, 20, 4
respektive 0,6 procent av befolkningen. Enligt författningen är endast de tre förstnämnda officiella
språk.
A. Grunderna i det schweiziska politiska systemet
1 Författningen och rättsväsendet
- Den schweiziska författningen antogs 1848. Den ändrades 1874 och 1978, då den franskspråkiga
kantonen Jura avskildes från kantonen Bern, efter 30 års frigörelsesträvanden. Ett förslag till
författningsändring är för närvarande under utredning. Förslaget berör folkomröstningsrätten och det
federala rättsväsendet.
- Schweiz har sedan 1912 en allmän civillagstiftning. Strafflagen gjordes enhetlig 1942. De olika
kantonerna väljer fortfarande sina egna domare och skiljer sig ibland åt vad gäller de rättsliga
förfarandena. Förutom militärdomstolarna är den schweiziska federala domstolen, med säte i
Lausanne, den enda federala rättsinstansen.
Den är sammansatt av trettio domare samt femton suppleanter och femton tillfälliga suppleanter,
vilka samtliga väljs för en period av sex år av det federala parlamentet.
Det är den federala domstolen som dömer i sista instans för hela Schweiz. I händelse av konflikter
mellan kantonerna, eller mellan en kanton och konfederationen, ingriper den federala domstolen i
dess egenskap av statlig domstol.
2 Det schweiziska politiska systemets principer
Schweiz gränser garanteras genom ett fördrag som ingicks år 1815 och där även landets permanenta
neutralitet fastställs.
Enligt neutralitetsprincipen skall Schweiz avhålla sig från alla typer av militära allianser, något som
enligt många medborgare utesluter landets anslutning till de flesta internationella organisationer,
alltså även Förenta nationerna, Europeiska unionen, världsbanken och Internationella valutafonden.
Schweiz var dock en av grundarna av EFTA 1960, och 1963 anslöt sig landet till Europarådet och
till vissa av FN:s specialiserade, icke-politiska organ.
År 1986 röstade 75 procent av befolkningen mot Schweiz anslutning till FN. Schweiz har därmed
för närvarande permanent observatörstatus vid FN.
4
PE 167.777/rev.1
B. DET SCHWEIZISKA POLITISKA SYSTEMET
1 Funktion
1.1
Lagstiftande och verkställande makt
Den lagstiftande makten ligger hos det federala parlamentet som består av två kamrar: det kantonala
rådet, som består av fyrtiosex företrädare för kantonerna (två från varje kanton, en från varje
halvkanton), vilka väljs för två eller fyra år, och nationalrådet, med tvåhundra medlemmar som väljs
för fyra år genom allmänna, proportionella val.
De frågor som hör till det federala parlamentets behörighetsområde (federala lagar och beslut,
granskning av regeringens rapporter) behandlas för det mesta separat av de två kamrarna.
Vissa beslut (val, benådningsrätt) fattas av parlamentets båda kammare. Parlamentet har dessutom
finansiell kompetens, initiativrätt samt valrättsliga och kontrollbefogenheter.
Den verkställande makten innehas av regeringskansliet tillsammans med regeringen, vars sju
medlemmar väljs på fyra år av det federala parlamentet.
Parlamentet utser också en medlem i regeringen till förbundspresident (statschef) för ett år.
Förbundspresidenten, som är primus inter pares - den främste bland likar - leder
regeringssammanträdena och har vissa representationsplikter.
Presidentskapet roterar årligen mellan regeringsmedlemmarna och utövas i tur och ordning av
förbundspresidenten och vice förbundspresidenten. Sedan den 1 januari 1999 innehar Ruth Dreifuss
uppdraget som förbundspresident.
1.2
Partierna
De fyra partier som utgör hörnpelarna i det schweiziska partisystemet är kristdemokraterna (CVP),
liberaldemokraterna (FDP), socialdemokraterna (SPS) och det schweiziska folkpartiet (SVP).
Regeringen består sedan 1959 av företrädare för dessa fyra partier, med den proportionerliga
fördelningen 2+2+2+1. Förutom partikriteriet beaktas tillhörigheten till de stora kantonerna (Bern
och Zürich) och de språkliga områdena. Efter det senaste valet, som ägde rum den 22 oktober 1995,
har koalitionen också mer än 80 procent av platserna i nationalrådet (parlamentets stora kammare)
och en ännu större majoritet i kantonala rådet (lilla kammaren). Liberalerna och kristdemokraterna
har förlorat en del röster, medan socialdemokraterna för närvarande har fått flera platser i
parlamentet.
Det schweiziska folkpartiet har också fått flera platser, medan de gröna, som suttit i parlamentet
sedan 1983, förlorat platser.
Även om regeringskoalitionens ställning är ganska oomstridd sedan trettio år tillbaka, vinner de
minsta partierna allt mer inflytande (särskilt på regional nivå).
De gröna sitter sedan 1983 i nationalrådet. Vid valet 1991 fick de 14 platser i parlamentet, vilket är
deras största framgång någonsin.
Frågan om europeisk integration var vid sidan av arbetslösheten, de sociala reformerna, saneringen
av statens ekonomi samt invandrings- och utlänningspolitiken centrala teman i valrörelsen.
1.3
Kommunalt inflytande och direkt demokrati
Den federala politiken hör till den federala regeringens behörighetsområde, men de självständiga
kantonerna har stora befogenheter.
5
PE 167.777/rev.1
Medborgarna i Schweiz styrs från tre administrativa nivåer: kommunen, kantonen och federationen.
Det direkta deltagandet är en grundläggande beståndsdel i den kommunala förvaltningen.
Alla vuxna medborgare har rätt att delta i kommunfullmäktiges möten och i de lokala
folkomröstningar genom vilka kommunala beslut fattas.
Fem kantoner (Glarus, Innerrhoden och Ausserrhoden i Appenzell, Obwald och Nidwald) har
bibehållit "landesgemeinde", en sorts medborgarförsamling bestående av alla röstberättigade
medborgare. Sammanträdena hålls på en torg i staden och besluten fattas genom handuppräckning.
Kommunerna är olika stora. Den minsta har mindre än 20 invånare och den största, Zürich, har
350 000 invånare.
I Schweiz är folkomröstningen en väsentlig beståndsdel i demokratin.
Omröstningarna, som kan äga rum på kommunal, kantonal eller federal nivå, ger allmänheten
möjlighet till ett direkt deltagande i den politiska beslutsprocessen. Obligatoriska folkomröstningar
hålls inför varje författningsändring, vilken måste få en majoritet av rösterna och av kantonerna.
Lagar och förordningar kan bli föremål för folkomröstning om 50 000 medborgare begär detta.
Medborgarna har dessutom initiativrätt som innebär att de kan lägga förslag till ändringar eller
tillägg i författningen. För ett sådant initiativ krävs 100 000 namnunderskrifter.
2 Det politiska livet
- Nuvarande regering/ val
Val till parlamentet (nationalrådet) ägde rum i Schweiz den 22 oktober 1995.
Regeringskoalitionen som sitter sedan 1959 och som består av socialdemokrater, kristdemokrater
och schweiziska folkpartiet och FDP (liberaldemokraterna) fick än en gång stor majoritet. Nästa val
kommer att äga rum i oktober 1999.
Schweiz har idag över sju miljoner invånare, och fram till år 2020 bör antalet ha stigit till gott och
väl över sju och en halv miljon. Det innebär att för första gången i landets historia kommer barn som
inte har fyllt 15 år vara i minoritet i befolkningen.
II. DEN EKONOMISKA SITUATIONEN I SCHWEIZ
Schweiz grundläggande ekonomiska profil framgår av hur många procent av BNP varje ekonomisk
sektor motsvarar:
• tjänster
65,3 procent
• industri
25,1 procent
• byggnadsindustri
7 procent
• jordbruk
2,6 procent
1 En period av ekonomisk stagnation
En restriktiv penningpolitik, budgetsaneringsåtgärder och genomgripande omstruktureringar är de
främsta orsakerna till att den schweiziska ekonomin stagnerat under sex år i följd (1990-1996). BNP
ökade fortfarande år 1994 (med 0,5 procent) och 1995 (0,6), för att ligga helt stilla år 1996.
6
PE 167.777/rev.1
Trots att schweizerfrancen försvagats sedan sommaren 1996 har inte någon verkligt positiv inverkan
på de schweiziska ekonomiska resultaten för 1996 kunnat uppmätas.
Exportsaldot har inte kunnat bidra till en produktionsökning, då tillväxten av Schweiz
exportmarknad saktade ner under 1996.
Den inhemska efterfrågan har fortsatt att bromsas såväl av de utgiftsrestriktioner som lagts på alla
administrativa nivåer i syfte att minska budgetunderskottet, som av den svaga privatkonsumtionen.
Reallönenivån och sysselsättningen har stått mer eller mindre stilla, vilket innebär att hushållens
reella disponibla inkomst minskat under 1996. Även icke lönebaserade inkomster har minskat medan
inkomstskatt och sociala avgifter - särskilt beträffande sjukförsäkring - har stigit i höjden.
Inflationstakten 1996 var 0,8 procent.
Investeringarna har minskat ytterligare inom byggnadssektorn, beroende på den överkapacitet som
byggts upp under den intensiva expansionsfasen i slutet på 1980-talet.
Att investeringarna i maskiner och verktyg har fortsatt att vara stora har knappast bidragit till den
nationella produktionstillväxten, eftersom denna utrustning till största delen importeras.
Exportöverskottet har bibehållits kring 7 procent av BNP under 1996. Varuexportvolymen har ökat
med 6 procent under 1997, till följd av priseftergifter bland exportörerna.
Parallellt med produktionsminskningen har situationen på arbetsmarknaden försämrats under hela
1996. Arbetslöshetssiffrorna uppgår till i genomsnitt 4,7 procent av den aktiva befolkningen efter
en tillfällig lätt förbättring under 1995.
Pris- och löneökningarna har sedan 1994 varit mycket små, något som möjliggjorts bland annat av
att schweizerfrancen bibehållits på en stabil växelkurs och av en viss återhållssamhet vad gäller
lönerna.
2 Förnyad tillväxt
Efter sju års stagnation återfann den schweiziska ekonomin sin tillväxt 1997.
BNP ökade med 1,7 procent 1997 och 2,2 procent 1998. 1999 års budget har fastställts utifrån en
beräknad tillväxttakt på 2 procent, som nyligen har justerats ned till 1,5 procent. Enligt »Economist
Intelligence Unit» bör siffran vara 1,3 procent.
Inflationstakten 1997 var 0,5 procent och 0,1 procent 1998.
Arbetslösheten steg till 5 procent 1997 och föll till 3,4 procent 1998.
Exporten började vända uppåt 1997. År 1998 ökade den med 8 procent. Handelsbalansen noterade
ett rekordöverskott på 21,2 miljarder dollar 1997 och för 1998 var siffran 18,4 miljarder dollar.
Exporten har i själva verket dragit fördel av den ekonomiska återhämtningen i Förenta Staterna och
Tyskland. Det bör påpekas att 66 procent av den schweiziska exporten går till Europeiska unionen.
Med tanke på att handeln svarar för två tredjedelar av BNP är tillväxten självfallet i mycket hög grad
beroende av exportkapaciteten. Det minskade handelsöverskottet 1998 är en följd av Asien-krisen
och övervärderingen av schweizerfrancen, där »Asien-faktorn» är marginell, eftersom exporten till
Japan och länderna i Sydostasien endast motsvarar 4,1 respektive 3,7 procent.
Den monetära politiken i Schweiz grundar sig alltjämt på en strävan att undvika övervärdering av
schweizerfrancen. Den schweiziska centralbanken har därför fortsatt att hålla räntorna på en låg nivå.
Diskontot har sedan september 1996 bibehållits på 1 procent. På senare tid har schweizerfrancen
varit stabil mot dollarn, men övervärderad i förhållande till D-marken.
7
PE 167.777/rev.1
De schweiziska myndigheternas nuvarande bekymmer gäller effekterna av euron, som varit svaga
sedan euron infördes. Viss valutaturbulens har ökat efterfrågan på schweizerfrancen, på grund av
dess värde som »tillflyktsvaluta», och tvingat centralbanken att skjuta till likvida tillgångar på
penningmarknaderna för att bibehålla låga räntenivåer. Den allmänna uppfattningen är att
schweiziska företag som bedriver handel i euroområdet i hög utsträckning kommer att använda sig
av euron, på samma sätt som de banker som redan erbjuder konton och betalningssystem i euro. Den
schweiziska börsen har redan infört euron för internationella obligationer. På sikt kommer euron utan
tvekan att bli en stabiliserande faktor för schweizerfrancen, men under mellanperioden kan man
förvänta sig dramatiska förändringar, höjningar såväl som sänkningar, förorsakade av oron på
finansmarknaderna.
Den schweiziska centralbankens strama politik tycks i någon mån motverkas av en vissa lättnader
i budgetdisciplinen. Den konsoliderade budgeten (federal, kantonal och kommunal) uppvisar ett
underskott på 3 procent av BNP. Statsskulden uppgår till 51 procent av BNP. Den federala
regeringen räknar med att ha uppnått budgetbalans kring 2001.
III.
FÖRBINDELSERNA MELLAN SCHWEIZ OCH EUROPEISKA UNIONEN
Den schweiziska politiken gentemot Europa har alltsedan 1945 utvecklats mot ett allt närmare
samarbete med staterna i Västeuropa.
Sedan början av 1990-talet rör sig den politiska debatten i Schweiz mer kring frågan om integration
med Europeiska unionen än om ett närmande till Förenta nationerna.
A. DEN SCHWEIZISKA INTEGRATIONSPOLITIKEN
1 Bakgrund
Målet för regeringens integrationspolitik är att undvika att Schweiz isoleras politiskt, ekonomiskt
och kulturellt, samt att främja landets ekonomiska konkurrenskraft.
Ur ekonomisk synvinkel skulle ett närmande till Europeiska unionen ha stor betydelse.
Handelsutbytet med unionen representerar omkring 45 procent av Schweiz BNP. Runt 66 procent
av landets export går till Europeiska unionen. I detta hänseende har det skett ett verkligt
uppvaknande från schweizisk sida, särskilt som man har konstaterat att de EFTA-länder som 1992
anslöt sig till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har vunnit på detta. Norges export till
Europeiska unionen har sålunda ökat med 46,5 procent mellan 1993 och 1997, att jämföra med
endast 13,2 procent för Schweiz.
Med sina lite drygt sju miljoner invånare är Schweiz knappast någon marknad som lämpar sig för
massproducerade varor. Här finns snarare avsättning för dyra, lyxiga produkter och för sofistikerad
utrustning med högt mervärde och högteknologiska inslag. Dock var Schweiz under 1995
Europeiska unionens åttonde största avnämare, och unionen är i sin tur dess absolut största
handelspartner.
Motståndarna till Schweiz anslutning till Europeiska unionen har alltid ansett att en sådan
integration i Europeiska unionen skulle strida mot vissa grundläggande principer i det schweiziska
politiska systemet, nämligen neutraliteten eller direktdemokratin, och att det skulle medföra en risk
för omfattande invandring.
8
PE 167.777/rev.1
2 Utveckling
År 1992 ansökte konfederationens regering officiellt om medlemsskap i Europeiska unionen.
Till följd av det negativa utslaget i folkomröstningen den 6 december 1992 beträffande avtalet om
Schweiz integration i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, fortsatte det bilaterala samarbetet
mellan Schweiz och gemenskapen på grundval av befintliga avtal (frihandelsavtal, ramavtal om
vetenskapligt och tekniskt samarbete, transitavtal), och möjligheten för att Schweiz
medlemskapsansökan skulle antas var därmed försvunnen.
Deltagandet i EES skulle emellertid ha givit Schweiz många av de fördelar och förpliktelser som
tillfaller medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen, utan att för den skull innebära en anslutning.
Trots de svårigheter som denna folkomröstning fört med sig har gemenskapen visat sin vilja att
bibehålla och fördjupa sina relationer med Schweiz.
Så gav rådet den 31 oktober 1994, på grundval av sina direktiv, kommissionen i uppdrag att
förhandla fram bilaterala avtal inom de områden där detta visade sig vara nödvändigt och
genomförbart.
De bilaterala förhandlingarna inleddes den 12 december 1994 och omfattade följande områden:
fri rörlighet för personer, forskning och teknisk utveckling, jordbruk, tekniska handelshinder,
offentlig upphandling, mark- och lufttransporter.
Den 16 juni 1998 meddelade Europeiska kommissionen och den schweiziska regeringen att det
tekniska arbetet var avslutat i fråga om fem sektorer (fri rörlighet för personer, jordbruk, offentlig
upphandling, forskning, ömsesidigt erkännande i fråga om teknisk överensstämmelse). Efter fortsatta
förhandlingar slöts sju sektorsvisa avtal den 11 december 1998. Den 26 februari 1999 undertecknade
de båda parterna avtalen i Bern. Efter fyra års förhandlingar har dessa avtal en betydande räckvidd
eftersom de möjliggör att förbindelserna mellan Schweiz och Europeiska unionen stärks. Avtalen
skall bli föremål för ett ratifikationsförfarande.
B. EN DÖRR HÅLLS ÖPPEN FÖR ANSLUTNING
1. Inre utveckling
Den 30 juli 1996 inlämnade organisationerna »Né le 7 decembre 1992» (Född den 7 december 1992),
»Renaissance Suisse Europe» (Schweiz-Europa-renässansen), »Jeunesse européenne féderaliste
suisse» (Schweiz europeiska federalistiska ungdom), »Aktion Europa Dialog» och »Mouvement
européen suisse» (Schweiziska Europa-rörelsen) ett medborgarinitiativ kallat »Ja till Europa» som
syftar till att ändra den federala författningen genom följande bestämmelser:
- Schweiz skall delta i den europeiska integrationsprocessen i syfte att ansluta sig till Europeiska
unionen.
- Förhandlingar med Europeiska unionen skall snarast inledas.
- Folket och kantonerna skall i val få yttra sig om en anslutning till Europeiska unionen.
I ett beslut av den 14 februari 1997 konstaterade det federala regeringskansliet att initiativet samlat
106 442 underskrifter och därmed uppfyllde de i lagen ställda kraven. Det var därför regeringens
uppgift att lägga fram ett meddelande om initiativet för de båda kamrarna. Den 22 april 1998
beslutade regeringen att lägga fram ett motförslag till initiativet »Ja till Europa». Syftet med detta
är att inleda förhandlingar om en anslutning till Europeiska unionen och ge de federala
9
PE 167.777/rev.1
departementen för utrikesfrågor och ekonomi i uppdrag att underställa regeringen en
integrationsrapport om konsekvenserna av en anslutning till Europeiska unionen.
Den 3 februari 1999 ingavs denna integrationsrapport. Dokumentet innehåller en komparativ analys
av hur följande fyra alternativ skulle påverka Schweiz:
•
•
•
•
Anslutning till Europeiska unionen.
Anslutningen föregås av medverkan i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Sektorsvisa avtal ingås.
Nuvarande situation bibehålls.
I rapporten sägs att Schweiziska edsförbundets anslutning till Europeiska unionen årligen skulle
kosta mellan 3,1 och 3,9 miljarder schweiziska franc (1,940-2,44 miljarder euro). Dokumentet är
avsett att få igång en offentlig debatt om de framtida förbindelserna mellan Schweiz och Europeiska
unionen. Det är mot bakgrund av denna debatt och genomförandet av de sektorsvisa avtalen som
regeringen eventuellt kommer att fatta beslut om tidpunkten för att återuppta förhandlingarna om
anslutning.
2. Yttre åtgärder
Den 29 juni 1998 höll utrikesministrarna en informell diskussion i Luxemburg om den ansökan
Schweiz ingav i maj 1998 om att få delta i den »europeiska konferensen» med Europeiska unionens
medlemsstater och de länder som ansökt om anslutning. Schweiz framhöll att landet uppfyller de
kriterier som fastställts av Europeiska rådet den 12-13 december 1997 för deltagande i konferensen.
Schweiz bekräftade på nytt sin europeiska strävan och sin avsikt att delta i den kontinentala
integrationen.
Denna åtgärd är en del i den process som syftar till att förbereda opinionen inför ett eventuellt
återupptagande av förhandlingarna om anslutning.
Vid rådets möte (allmänna frågor) den 29 juni 1998 fick ansökan om deltagande i den europeiska
konferensen ett positivt gensvar, medan det lämnades åt statscheferna att fatta det formella beslutet.
Den 16 juli 1998 förklarade dessutom den schweiziske förbundsministern för rättsliga och polisiära
frågor efter ett möte med inrikesministrarna i Tyskland, Italien, Österrike och Frankrike, att Schweiz
på medellång sikt ville ansluta sig till Schengenavtalet och i väntan på detta utveckla en gemensam
viseringspolitik med de grannländer som är medlemmar i Europeiska unionen.
Utvecklingen i Schweiz kan sammanfattas enligt följande:
Den ekonomiska kris som inleddes 1990 ledde till ansökan om medlemskap i unionen som ingavs
1992. Detta förfarande har förlängts, dels genom att förhandlingar har inletts med Europeiska
unionen, dels genom uppkomsten av en politisk debatt om den europeiska integrationen och
öppnandet mot världen (deltagande i FN:s fredsbevarande åtgärder och i det »partnerskap för fred»
som inrättats av Nato). Denna långsamma utveckling har nu lett till ansökan om att få delta i
Europeiska konferensen, och katalysatorn har säkerligen varit inrättandet av den ekonomiska och
monetära unionen, i vilken bankväsendet ser en stabiliserande faktor.
***
10
PE 167.777/rev.1
För ytterligare information, kontakta
Mourad Mustapha-Pacha, Europaparlamentet, GDIV Luxemburg
Avdelningen för institutionella frågor
Tel: (+352) 4300 23506 / fax. (+352) 4300 27722 / e-post: [email protected]
11
PE 167.777/rev.1