Öppenhet
Vi har tre ledord som vi har sagt att vi vill ska genomsyra allt
det i gör som församling, vare sig det är Söndagsträff, fika,
hemgrupp, körövning, gudstjänst eller städning av kyrkan. Det
är orden Öppenhet, gemenskap och Gudsmöten. Som start på
denna höst kommer vi följa dessa tre ord i tre predikningar. Så
idag handlar det om öppenhet.
I veckan som gick skrev fem präster i Domkyrkoförsamlingen i
Stockholm på DN debatt och argumenterade för att öppna
Svenska Kyrkan för andra religioner eftersom alla religioner
egentligen handlar om en strävan och längtan efter samma
Gud. Och, menade man, precis som den kände ärkebiskopen
Nathan Söderblom 1925 samlade många olika kristna
riktningar till ett ekumeniskt möte i Stockholm som senare
resulterade i Kyrkornas världsråd, så borde vi idag inte bara
bjuda in olika kristna utan bjuda in andra religioners
företrädare för att be tillsammans. Tyst bön förenar alla menar
de. Vi kan inte ha patent på att ha en sann bild av Gud utan
alla trosvägar leder till Gud.
Som ganska väntat rörde detta upp lite debatt faktiskt, en del
applåderade och tyckte att äntligen, andra tyckte de var helt
fel ut och debatterade ologiskt och gav sig in i att svara. Jag är
ingen stor debattör så jag läste mest också funderade jag på
denna predikan och på ordet öppenhet och på några skeenden
bland de tidiga kristna som skildras i Apostlagärningarna och
på berättelsen om när Jesus helar den dövstumme mannen
som Dan läste här innan.
På ett sätt tror jag prästerna är rätt ute, vi måste öppna våra
kyrkor och församlingar för nya människor. Att nyfiket bjuda in
till samtal för att höra hur andra tror och tänker och ber och
söker. Att inte tänka att man måste tro, se ut som och bete sig
som vi för att platsa in i gemenskapen. Kom som du är.
När den kristna rörelsen växte fram så vet många av er
eftersom jag har sagt det många ggr i predikningar, att hela
Guds tanke ändrade riktning. Innan fanns det en centripetal
kraft. Skulle man möta Gud så skulle man komma så nära
templet och det allra heligaste i Jerusalem. Och för att komma
riktigt nära skulle man vara jude och helst man, men andra
folk var välkomna till templet också för att be på den
gigantiska yttre tempelgården. Där som Jesus i Mark 11:17 går
loss på penningväxlarnas bord och skriker att det ska vara en
bönens plats för alla folk.
Men Jesus ser en ny tid närma sig. När han samtalar med en
samarisk kvinnan vi Sykars brunn, helt galet bara det av en
judisk man, aldrig att man tala med en samarier och absolut
inte med en kvinna från Samarien. Joh 4:21 ”Tro mig, kvinna,
den tid kommer då det varken är på det här berget eller i
Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22Ni tillber det som ni
inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen
kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den är
redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i
ande och sanning.”
Den är redan här… Men ändå startar Jesusrörelsen som en
rörelse bland judar i Jerusalem och ut i Judéen och Galileen
som var de judiska områdena. Men sen börjar det ofattbara,
den centripetala kraften ändras till en centrifugal kraft, så
stark och mäktig och Andedriven att den kristna tron går över
alla gränser. De som man aldrig kunde tro skulle komma till tro
på Jesus gör det, samarierna. Men det stannar inte där, det
visar sig att även hedningar kommer till tro på Jesus, och inte
bara det utan Anden fyller och berör både män och kvinnor,
slavar och fria på samma sätt.
Apg 11: 34
Då tog Petrus till orda: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte
gör skillnad på människor 35utan tar emot var och en som
fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk
han än tillhör. 36Detta var ordet som Gud sände till
israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han
är allas herre.
44Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla
som hörde hans ord. 45De omvända judar som hade följt med
Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten
också över hedningarna; 46de hörde hur dessa talade med
tungor och prisade Gud. 47Då frågade Petrus: ”Vem kan
hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den
heliga anden alldeles som vi?”
Det som Jesus hintade om, en ny tid, då man inte längre bara
skulle tillbe i Jerusalem utan överallt bland alla folk i ande och
sanning var här. Har vi glömt det????
Idag behöver vi en mycket större öppenhet för all den tro som
finns hos människor runt omkring oss. Bara för att människor
inte är med i Korskyrkan i Mariestad så finns det så klart en hel
massa som läser Bibeln, som ber, som längtar, som söker. Och
istället för att dissa deras tro för att den inte är exakt som min,
så måste vi börja bekräfta den tro som finns och bjuda in
människor på trons väg att växa tillsammans med dig. Jesus
lyfter upp senapskornets tro. Visst finns det en massa
senapskorn av tro i människor runt omkring dig, lyft upp den
tron i dem.
Sagt detta så tror jag prästerna på flera sätt är fel ute. De tar
Nathan Söderbloms längtan efter kristen ekumenik ett
gigantiskt steg vidare till religionssynkretism. Det är som natt
och dag och säga att kristna från olika riktningar och kyrkor
kan mötas och be tillsammans för vi har samma Herre, samma
frälsare till att säga att hinduer, kristna, muslimer, muslimska
jihadister, judar, buddister, och olika sektmedlemmar kan be
tillsammans för vi ber ändå till samma Gud.
Den Helige Ande tar med den första generationen
Jesusefterföljare på en resa de aldrig trodde var möjlig, Anden
faller över hedningar, Anden faller runt om i den då kända
världen, församlingar planteras i Grekland, Mindre Asien,
Rom, Alexandria, Etiopien, Iran. Tron öppnar upp för nya
människor. Gud är en Gud som står med öppen famn, inte
bara för de med judisk bakgrund, inte bara för män, utan för
varenda människa.
MEN, MEN, MEN
Kärnan i tron, evangeliet, det fantastiska budskapet, nåden,
att Jesus dött till försoning och förlåtelse för alla, upplevelsen
som gick från person till person, var man oerhört rädd om. Det
varnas, det skrivs brev, det tydliggörs och det dröjer inte länge
innan människor går i döden för att inte svika och
kompromissa med den kärnan. De flesta av breven i Nya
Testamentet är skriva till olika församlingar för att hjälpa dem
att bevara kärnan i tron och att uppmuntra dem att våga leva
ut sin tro trots förföljelser. De första kristna var beredda att ge
sitt liv för vittnesbördet om att Jesus var uppväckt från de
döda och att han är den enda vägen till Gud – knappast att var
och en blev salig på sin Zeustro eller Osiristro eller Artemistro.
Under 100- talet blev det obligatoriskt för alla att offra till de
romerska kejsarna och de som vägrade att göra så och därmed
vägrade erkänna kejsarens gudomlighet straffades med
döden. Detta var främsta anledningen till att förföljelserna i
stor skala mot de kristna tog fart nu. Eftersom Jesus är ENDA
vägen till Gud kunde man omöjligt erkänna kejsaren som en
gudomlighet. Då de kristna blev allt fler började de därmed ses
som ett hot.
Just nu går människor i döden för samma kärna. 80% av alla
som förföljs för sin tro idag är kristna. Den religionsrelativism
som i dag sprider sig i Sverige är inte bara en intellektuell
återvändsgränd, det är en förolämpning mot de kristna i Irak
och Syrien som ställs inför kravet på konvertering och som är
villiga att ge sitt liv för tron på Jesus Kristus.
Någon har sagt: Det finns många vägar till Jesus, men bara en
väg till Gud. ”Jag är vägen, sanningen och livet” säger Jesus i
Joh 14:6 också fortsätter han ” Ingen kommer till Fadern utom
genom mig.” Så stor öppenhet för människor på vägen till
Jesus, se tron, stor som senapskorn, i dina vänner, se den i
dina vänner som tror annorlunda än dig. Men när det kommer
till kärnan i tron så är det tron på Jesus som gäller. En buddist
tror inte på en personlig gud. En muslim tror inte Jesus dog,
men han dog. En jude tror inte att han uppstod, men han
uppstod. Innan uppenbarade sig Gud i templet, idag
uppenbarar sig Gud i Jesus och i hans församling, Kristi kropp.
Gud vill uppenbara sig genom dig!
kommit fram till honom med dina behov, med din längtan.
Blunda och försök tänka dig in i att Jesus står mittemot dig,
han håller sina händer på dina axlar, så ser han upp mot
himlen, andas djupt,säner blicken och ser rakt in i dina ögon,
Gud ser rakt in i dina ögon också säger han det till dig ”Effata”
Öppna dig!
Öppna dig för Jesus
& Öppna dig för den tro som finns i människor nära dig
Effata!
Tillbaka till berättelsen om när Jesus helar den dövstumme
mannen. Han möter mannens behov, kanske inte som han och
hans polare tänkt sig, men han får sitt liv förvandlat, hans öron
öppnas och hans tal släpps fri.
Mark 7:34 Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och
sade till honom: ”Effata!” (det betyder: Öppna dig!).
Jag tycker det är coolt att det står kvar Effata, det arameiska
ordet som Jesus talade där och då. Det har fått följa med
igenom åren av översättningar och språkutveckling på alla
världens språk.
Om du vill får du gärna blunda med mig nu och försöka tänka
dig in i att det är dig som Jesus möter här. Du kanske just har
