Ängsvädd – Succisa pratensis
Familjen Väddväxter
Ängsvädd är en flerårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög. Blommorna är rörformade och
fyrflikiga och sitter samlade i ett blomhuvud. Ängsvädden liknar åkervädden och en del andra
väddväxter, men utmärker sig genom sina oflikade blad och sin halvklotformade blomsamling, där de
blå till blåvioletta blommorna är jämnstora. Ängsvädd syns ofta på slåtterängar och i betesmarker och är
en mycket populär insektsblomma. Ängsväddens pistiller växer ut först efter att ståndarknapparna
vissnat för att undvika "inavel". Blomningen sker i juli-september.
Ett mindre allmänt namn på arten är dyvelsbett, ett namn som kommer från en medeltida legend, där
satan i slutakten tar en tugga av ängsväddens jordstam i ren vrede över ängsväddens läkekraft. Studerar
man jordstammen framträder också en tvär, till synes avbiten ända. Inom folkmedicinen ansågs
ängsvädden hjälpa mot skabb, eksem och andra hudåkommor, men också mot harmlösa ting som fräknar
och födelsemärken. Även gikt (ledsjukdom), pest, vattusot (vätskebildning i vävnader) och
luftvägsproblem ansågs ängsvädden kunna bota. Ängsväddens blad tjänade också på sina håll som te.
Bladen kan användas för växtfärgning och ger grön färg.
Lästips
Här hittar du ängsvädd
Den nya nordiska floran - s. 577
Hallands flora - s.567
Smålands flora - s. 802
Flora Femsionensis - s. 37
Människan och floran - s.55-56
Örtmedicin och växtmagi - s. 296, 395
Nyttans växter - s. 479
Nyttiga växter för människor och bin - s. 197
Ängsvädd växer rikligt i ängsmarken på kullen
mitt emot hembygdsstugan Haggården,
6310717 N, 1348798 Ö.
