Myrlilja – Narthecium ossifragum
Familjen Myrliljeväxter
Myrlilja växer på mager och blöt torvmark och kännetecknas inte minst av blommornas speciella
utseende. Kronan är gul invändigt och grön utvändigt och har gul-ludna ståndarsträngar med orange
knappar. Nektarierna, från vilka nektarn utsöndras, sitter vid kronbladens bas och blommorna luktar
nejlika. De nedre svärdlika bladen sitter utspärrade likt en solfjäder, medan stjälkbladen är reducerade till
små slidformiga fjäll. Växten växer med krypande jordstammar och blommar i juli–augusti.
Ossifragum från artnamnet, som på latin betyder benbrytare, samt de äldre svenska namnen
benbrottsgräs och benbräckegräs är alla uttryck för den tidigare gängse föreställningen om att betande
djur fick skör benstomme av myrlilja. Andra namn som ilagräs och igelgräs från Småland har
uppkommit på grund av att man trodde att djuren fick leverparasiter, leveriglar, från växten. I Sverige
har myrliljan en västlig utbredning och den är en av karaktärsväxterna på de sydvästsvenska myrarna.
Lästips
Här hittar du myrlilja
Den nya nordiska floran - s.704
Hallands flora - s. 626
Smålands flora – s. 63-64
Flora Femsionensis - s. 43
Människan och floran - s. 366
Nyttiga växter för människor och bin - s. 119
Nyttans växter - s. 304
Mogölsmyrens naturreservat är känt för de
stora bestånd av myrlilja som finns där. På
högsommaren är delar av myren gula av
blommande myrlilja. Ett annat ställe är i
närheten av den gamla Hökalta källa där också
Jungfru Marie nycklar blommar samtidigt. Följ
vägen till Unnaryd, passera Bäcks vägskäl,
fortsätt förbi vägvisare Hälghult. Ett hundratal
meter längre bort ner i skogen på vägens högra
sida till en myrkant, 6311758 N, 1354696 Ö.
