Kap 1 - DiVA

Vad händer med jämställdheten? Red. Paulina de los Reyes
Vad händer med jämställdheten? Nedslag i jämställdhetens synfält
Denna antologi presenterar bidragen till konferensen ”Nedslag i jämställdhetens synfält” som hölls vid Uppsala universitet under våren
2009. Texterna har skrivits under en period då jämställdhetens framtid
väcker många brännande frågor, samtidigt som möjligheterna att utveckla en intersektionell förståelse av arbetet för lika villkor engagerar
forskare och praktiker verksamma i en rad olika akademiska miljöer.
Genom att rikta sökarljuset mot frågeställningar som hittills inte fått
utrymme i jämställdhetsarbetet och som aktualiseras i och med den
nya diskrimineringslagen belyser bokens författare de utmaningar som
jämställdhetsarbetet står inför. Bokens kapitel visar att det finns många
olika uppfattningar i dessa frågor. Gemensamt för alla bidrag är att de
lyfter fram nödvändigheten av att ta vara på den kunskap som utifrån
olika perspektiv belyser uteslutnings-/inneslutningsprocesser inom ramen för jämställdhetsarbetet.
Vad händer med
jämställdheten?
Nedslag i jämställdhetens synfält
Antologin kan beställas från:
Uppsala universitet
Personalavdelningen
Enheten för lika villkor
Box 256
751 05 Uppsala
www.jamst.uadm.uu.se
Universitetstryckeriet, Uppsala 2011
Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, är redaktör för antologin.
Red. Paulina de los Reyes
Förord Marianne Carlsson
2 Introduktion Vad händer med jämställdheten? Kritiska dialoger och nödvändiga samtal Paulina de los Reyes
3 Intersektionernas förflutna – sexismens och rasismens gemensamma spår Irene Molina
23 Kön, klass, plats och svenskhet: Klassreseberättelser i dagens Sverige Lena Sohl
39 Kan man diskriminera kvinnor? Har kvinnor sämre arbetsvillkor än män i akademin? Anneli Häyrén Weinestål
62 Promiskuösa bögar och fula flator ‐ könsbundna föreställningar om sexualitet och sexuell läggning 83 Ann‐Sofie Lönngren
Den villkorade jämställdheten – kvinnor med funktionshinder Denise Malmberg
98 ”Varför har du skägg?”Reflektioner över den nya diskrimineringsgrunden ”könsöverskridande identitet eller uttryck” Anna Olovsdotter Lööv
114 En (o)jämlik jämställdhet? Intersektionella perspektiv på ojämlikhetsskapande inom universitetsvärlden Paulina de los Reyes
129 Efterord Paulina de los Reyes
148 Författarpresentation 150
Bilaga. Program konferensen Nedslag i jämställdhetens synfält 152
1 Promiskuösa bögar och fula flator ­ könsbundna föreställningar om sexualitet och sexuell läggning Ann­Sofie Lönngren Lagen om bastuklubbar
”VÄRSTA SMITTKÄLLAN FÖR AIDS”
Polisen som kartlagt klubbarna
FÅR INTE STOPPA SMITTHÄRDARNA
HÄR FÅR MAN SPRIDA AIDS
Rubrikerna är hämtade från Dagens Nyheter hösten 1986, då en intensiv debatt fördes i svensk media om så kallade bastuklubbar (Dagens Nyheter, 1986, s. 1 och 7). Bakgrunden var HIV‐virusets spridning från det första fallet, rapporterat på USA:s västkust 1979, till det för‐
sta på svensk mark 1982. Debatten om bastuklubbarna urartade snart till en form av moral‐
panik, där män som har sex med män utpekades som promiskuösa, ansvarslösa smittspri‐
dare (Svéd 2000, s. 229, 237f.). Rubriker som de här ovan säger någonting om debattens tonläge, och i det reportage som följer kan man läsa om journalisten Peter Bratts eget besök på en så kallad bastuklubb. De män han möter på klubben skildras som såväl anonyma som ansiktslösa, och Bratt återkommer flera gånger till att de inte talar med varandra, utan en‐
bart hänger sig åt sina lustar: ”Man ser män som onanerar och kopulerar.” (Dagens Nyheter, 1986, s. 1.). I samma reportage uttrycker polisen Hans Strindlund en rädsla för att de homosexuella männens promiskuitet skall få vidare effekter i samhället. Genom bisexuella män, och män som i offentligheten lever med kvinnor, kommer ”smittan […] direkt ut till oss alla så att säga ’vanliga’ människor. Det här angår oss alla.” (Dagens Nyheter, 1986, s. 7.) Citatet innebär en uppenbar motsättning mellan ’dem’ och ’vi’, ’ avvikelse’ och ’norm’, där ’de andras’ tygellösa och ansvarslösa beteende riskerar att få efterverkningar på ett oskyldigt och rättrådigt ’oss’. Mer sansade resonemang fördes av exempelvis RFSL, RFSU och Venhälsan. Deras argument gick i korthet ut på att de så kallade bastuklubbarna skulle användas som arenor för det HIV‐preventiva informationsarbetet. I en mening är det ju lysande att en inlednings‐
vis så hårt drabbad grupp av HIV‐viruset som homosexuella män samlas på ett och samma ställe. RFSL menade även att det ur smittsynpunkt knappast är de sexuella praktikerna som 83 är problemet, utan oskyddat sex, var det än förekommer. RFSL fick föga gehör för sina in‐
vändningar, och lagen som förbjöd så kallade bastuklubbar infördes 1987 (Svéd 2000, s. 229–241).1 Bakom den hetsiga diskussionen om bastuklubbarna, och bakom rubriker och repor‐
tage som de ovan citerade, vilar en djupt rotad föreställning om den promiskuöse homo‐
sexuelle mannen. Dessvärre hör inte denna föreställning till ett förflutet 1980‐tal: så sent som 2001 framfördes i en offentlig extraopponering på en historisk avhandling vid Stockholms universitet att homosexuella män helt uppenbart är mer promiskuösa än homo‐
sexuella kvinnor.2 Skulle de kopulerande männen i ovanstående citat oproblematiskt kunna bytas ut mot kopulerande kvinnor? Förmodligen inte – sex mellan kvinnor brukar inte sammankopplas med uttryck som ”kopulation”. När den lesbiska kvinnan framställs på ett motsvarande ste‐
reotypt sätt kan det snarare se ut som i Jan Huss karikatyrer av Feministiskt initiativs styrelse i Aftonbladet 2005. Rubriken till bilden lyder: ”Prova livet som radikalfeminist”, och i den tillhörande texten kan vi läsa: ”Livet som radikalfeminist är så mycket mer än dödshot och illojala kompisar. Här får du chansen att prova på och själv uppleva feminismens riktiga baksida.” På bilden syns en kvinnofigur med svarta streck över könsorgan och bröstvårtor. Hon är utformad som en klippdocka, och de huvuden som finns att sätta på henne är Tiina Rosenbergs, Sofia Karlssons och Gudrun Schymans, samtliga medlemmar i Feministiskt initiativs första styrelse. Tiina Rosenberg är numera professor i genusvetenskap i Lund och gjorde sig under sin tid som aktiv inom partiet känd som den som på olika vis drev den homosexuella agendan. I karikatyren återfinner vi henne tillsammans med två andra politiker som inte på samma vis sammankopplas med homosexualitet, men de tillskrivs alla tre samma attribut: hängbröst, järv i byxan, åderbråck, håriga ben, illaluktande armhålor, idémössa som liknar en Ku Klux Klan‐huva och ömma tår (www.aftonbladet.se/debatt/article314845.ab). Sammankopplingen mellan feministen och flatan går tillbaka åtminstone till 1880‐talet, när karikatyrer framställde rösträttskvinnorna som lesbiska, argsinta ”gamla nuckor”, med fula och okvinnliga kroppar och kläder. I själva verket, menar Drude Dahlerup i ett nummer av den nätbaserade tidskriften Jämsides år 2008, var många av rösträttskvinnorna gifta och ofta klädde de sig extra ”kvinnligt”, i blusar med krås och volanger och eleganta hattar, 84 antagligen för att slippa påhopp på grund av sitt utseende. I samma artikel vittnar Sofia Karlsson om hur frustrerande det är att försöka driva en seriös politisk agenda och istället fastna i diskussioner om kroppsbehåring (www.jamombud.se/Jamsides/tidigarenummer/‐
fulafeminister.asp).3 Det mediala bemötande som Feministiskt initiativ fick kan jämföras med Junilistan. Feministiskt initiativ grundades i april 2005 och Junilistan ca 1,5 år tidigare, i september 2003. Båda partierna ställde upp i riksdagsvalet 2006 och fick stor medial uppmärksamhet (Ulmanen och Åström 2005). Om man använder sökmotorn Google på internet för att leta efter bilder av de båda partierna blir det uppenbart att den mediala lanseringen är vitt åt‐
skild. Feministiskt initiativ illustreras med bilder av dess färgstarka, kvinnliga styrelsemed‐
lemmar, rosa ballonger och kvinnosymboler, medan Junilistan framställs mer sobert; med en stilren logotyp och bilder på äldre män, och någon enstaka kvinna, i kostym. Seriösa bilder finns således på båda partierna, men som Devrim Mavi, Gudrun Schyman och Sofia Karlsson skrev på Feministiskt initiativs hemsida, i en kommentar till Tiina Rosenbergs avhopp från styrelsen: ”Vi [har] inte sett några klippdockor med löskuk på Nils Lundgren” (Junilistans då‐
varande ordförande, www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=85). Klippdockorna visar att kvinnor ännu på 2000‐talet löper större risk än män att utsättas för offentligt hån och förlöjligande, med könsbundna normer om utseende och sexuell läggning som slagträ. Heteronormativitet Hur kan vi förstå dessa två företeelser, bastuklubbsdebatten och klippdockan? Ett sätt att göra det är att uppmärksamma hur västerländska föreställningar om sexualitet historiskt sett hänger samman med föreställningar om kön. Ett förslag till hur sambandet mellan dessa kategorier ser ut kan vi finna i den modell som beskriver heteronormativiteten som ett sätt att göra kroppar, kön och sexuellt begär kulturellt begripliga. Tiina Rosenberg har formulerat följande definition: Med begreppet heteronormativitet åsyftas i forskningssammanhang de institutioner, strukturer, relationer och handlingar som vidmakthåller heterosexualitet som något enhetligt, naturligt och allomfattande. Heteronormativitet grundar sig på en binär könsuppfattning och en hegemonisk heterosexuell norm. Heteronormativitet är aktivt normerande, och allt det som faller utanför stämplas som avvikande och är/blir därmed fel. (Rosenberg 2004, s. 183f.) 85 En förutsättning för heteronormativiteten är således föreställningen om att det finns två olika, separata kön som människor föds med och som sedan är oföränderliga: man och kvinna. Dessa två prediskursiva företeelser ger sedan upphov till två skilda genus, som karak‐
teriseras av att de formuleras i ett hierarkiskt motsatsförhållande till varandra.4 I genus åter‐
finns alla möjliga aspekter av de förutsatta könsskillnaderna mellan män och kvinnor, där‐
ibland utseendet. I mediala representationer av män och kvinnor ser vi hur den kvinna som är kulturellt kodad som vacker ofta har långt hår, medan motsvarande representation av manlighet har en kortklippt frisyr. Kvinnan skall vara sminkad och vid högtidliga tillfällen bära exempelvis en klänning med urringning, medan mannen skall vara osminkad och bära byxor och skjorta med exempelvis kavaj och slips. Kvinnan skall helst vara blond, och mannen mörkhårig. Någonting som enbart syns i filmens och reklamens närbilder, men som också hör till utseendenormen för respektive kön, är att kvinnan rakar sig under armarna och rakar benen, ofta även underlivet, medan mannen har hår på både armar och ben och gärna även på bröstet. Naturligtvis är detta stereotyper, men det är ingen överdrift att påstå att de finns representerade snart sagt överallt i den västerländska kulturen. Detta gäller inte minst pro‐
dukter riktade till barn; se bara på Barbie och Ken, några av västvärldens mest kända och populära leksaker. Men genus inbegriper även en uppdelning i egenskaper. Föreställningen om den aktive mannen och den passiva kvinnan formulerades redan av Aristoteles på 300‐talet f.Kr. (Schiebinger 1989).5 Detta innebär i sexuella sammanhang bland annat att mannen är för‐
föraren, medan kvinnan är den som blir förförd. Vidare återfinns uppdelningen mellan könen i förväntade känsloyttringar och intressen: mannen är rationell, kvinnan hysterisk, mannen är förnuftig, kvinnan känslostyrd, mannen är tekniskt begåvad och intresserad, kvinnan om‐
vårdande osv. På så vis konstrueras könen som en rad olikheter och motsatser, där alltifrån kläder till yrkesval och intressen accentuerar skillnaderna mellan manliga och kvinnliga kroppar. Rörel‐
semönster och röstläge är andra aspekter som inbegrips i denna uppdelning: kvinnor förvän‐
tas vicka mer på höfterna än män gör när de går, och har förmodat ljusare röster. Uppdel‐
ningen mellan manligt och kvinnligt genus går således långt, ända in i den förmodat mer kroppsliga könskategorin. Gränsen mellan kön och genus är diffus och varierar inom olika 86 akademiska traditioner och inom olika kulturer (se exempelvis Carlson 2001, Holmberg och Palm 2009). Hur ska då alla dessa olikheter kunna förenas? Jo, i det sexuella begäret, naturligtvis, där olikheterna komplementerar varandra och förenas till en stabil, mångfacetterad och full‐
ändad enhet. Det heterosexuella parets ”naturlighet” understryks ytterligare genom att det sammankopplas med reproduktion: inom den västerländska historien har en olikkönad par‐
bildning ansetts vara en förutsättning för att barn först skall kunna avlas och sedan uppfost‐
ras på ”rätt” sätt. Särskilt den senare aspekten lever kvar i stor utsträckning än idag, vilket vi ser i den tidvis så intensiva mediedebatten under de senaste tio åren kring homosexuellas rätt till inseminering och till att adoptera (varandras eller andras) barn (se exempelvis Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets debattsidor, särskilt åren 2005–2006).6 Att bryta en logisk ordning Utifrån ovanstående modell blir såväl klippdockan som bastuklubbsdebatten begriplig. Både homosexuella män och homosexuella kvinnor bryter nämligen mot den inneboende logiken i heteronormativiteten. På grund av historiskt olika förutsättningar för hur vi uppfattar skill‐
naderna mellan könen tolkas, gestaltas och framställs dock konsekvenserna av dessa brott på olika sätt: som löjeväckande, osmakliga eller potentiellt livsfarliga, men alltid som oöns‐
kade och fel. Var i den här kausala kedjan bryter homosexuella män och homosexuella kvinnor mot modellen, och spelar det någon roll? Om vi börjar med de promiskuösa bögarna, så kan vi konstatera att fokus i debatten om bastuklubbslagen ligger helt och hållet på de sexuella praktikerna. Det är här de homosexuella männen gör ”fel”, då de väljer sina partners bland män istället för kvinnor. Deras val av sexuella partners riskerar därmed att omstörta model‐
lens inneboende logik. Därför måste deras sexuella aktiviteter fördömas, som i debatten kring bastuklubbarna. Men grunden för hur sex mellan män gestaltas i den mediala debatten finns även i genus. Enligt heteronormativitetens grundläggande logik om komplementaritet och polari‐
sering mellan män och kvinnor förenklas män till att vara aktiva subjekt och sexuella eröv‐
rare. När två sådana subjekt riktar lusten mot varandra, istället för mot ett kvinnligt, för‐
modat passivt objekt, så blir den logiska slutsatsen att den sexuella aktiviteten torde bli 87 enorm. Det är den föreställningen som återspeglas i de rubriker som inleder denna text. Dessutom är det slående att det i den mediala debatten om spridningen av HIV‐viruset är just det tillfälliga, anonyma sexet som diskuteras – alltså de sexuella praktiker som är raka motsatsen till idealbilden av långvarig och stabil tvåsamhet, intimt förknippad med familje‐
bildning. Stereotypen om den promiskuöse homosexuelle mannen revideras emellertid åter‐
kommande av röster inifrån det manliga homosexuella lägret. Ett exempel på detta är histo‐
rikern Jens Rydström, som har skildrat den historiska utvecklingen från 1940‐talets ”fula gubbe” till 2000‐talets trendmedvetna man, gärna med planer på barn och partnerskap (Rydström 2004, s. 35–65). Ett mer populärkulturellt exempel är krönikören Calle Norlén, som i sin bok Bög – så funkar det, nyanserar bilden av samkönad manlig sexualitet: En del ägnar sig åt ohämmat bejakande, vilket kanske kan uppfattas som oseriöst, kortsiktigt och sexfixerat. Spektakulära livsstilar får också alltid mest uppmärksamhet. Andra frossar inte alls lika mycket, somliga ingenting alls, vilket omvärlden inte finner lika intressant. Ett troget homopar i radhus skiljer sig ju inte nämnvärt från ett troget heteropar i radhus – det finns liksom inte så mycket att tillägga. (Norlén 1999, s. 202.) Norléns konstaterande att det som är spektakulärt får mest uppmärksamhet pekar på det som de flesta av oss redan vet, men gärna glömmer: att rubriker som de som inleder denna artikel snarare säger någonting om vad som säljer lösnummer än om den homosexuelle mannen. I förlängningen av detta är det intressant att reflektera över vem som vinner på att sådana stereotyper produceras och upprätthålls. Tidningsutgivarna naturligtvis, men även den konsument som genom att läsa om det som avviker från logiken i den kausala kedjan kön – genus – sexualitet, säkrar sin egen plats som privilegierat subjekt inom den hetero‐
normativa ordningen. De fula flatorna då? I exemplet med klippdockan såg vi hur feminister och flator slogs ihop till en enda oattraktiv klump. Detta kan ses som en konsekvens av att båda dessa grup‐
per ägnar sig åt verksamhet som riskerar att undergräva hela den heteronormativa model‐
len: flatorna genom att rikta sitt sexuella begär mot sitt eget kön och feministerna genom en politisk positionering som har som yttersta målsättning att omstörta eller åtminstone omde‐
finiera den hierarkiska ordningen mellan män och kvinnor. I exemplet med klippdockan 88 placeras dock deras brott i det yttre genusuttrycket, utseendet, som inte gestaltas som mot‐
satsen till männens och därmed är helt fel. Förlöjligandet och hånet blir ett medel för att av‐
värja ett potentiellt hot. Detta är en genusframställning som uppenbart befinner sig i en växelverkan med sexu‐
alitet: en ful kvinna får inga män, alltså är hon lesbisk. Men det fungerar lika bra åt andra hållet: lesbiska kvinnor får inga män – alltså måste de vara fula. Att det snarare handlar om att lesbiska inte vill ha än att de inte kan få några män är ingenting som de som har tillverkat klippdockan har tagit någon hänsyn till. Trots den uppenbara sammankopplingen mellan genus och sexualitet som präglar klippdockan så framstår dess stereotypa kvinnobild som märkvärdigt asexuell: hon är allt annat än sexig. Detta är en konsekvens av heteronormativi‐
tetens samband mellan genus och sexualitet – kvinnorna polariseras mot de aktiva männen och framstår därmed som väldigt passiva. När två så passiva objekt kommer samman, då kan det rimligtvis inte hända mycket. Detta är emellertid en stereotyp bild av lesbiskt sex som i stor utsträckning revideras av lesbiska själva. Exempelvis skriver författaren Mian Lodalen i krönikan ”Kåt hela veckan” om hur tröttsamt det är att såväl heterosexuella som homosexuella män återkommande citerar och reproducerar myten om den asexuella kvinnan/flatan (bland annat i ovan nämnda bok av Calle Norlén). Efter att ha beskrivit diverse situationer där kvinnor onanerar på arbetstid och har sex med varandra på toaletter på nattklubbar avslutar hon krönikan med följande ord: Ja, suck. Vad ska man säga? Hallå! Hallå! Vi är VISST kåta och vi både onanerar och knullar – ibland på samma gång. Vi får väl trösta oss med att vi har betydligt roligare både i och utanför sängen än vad den envist kvarhängande gängse bilden ger sken av. Det hade ju varit värre om det hade varit tvärtom. (Lodalen 2003, s. 164) Konsekvenser – för homosexuella och heterosexuella Som vi har sett så innebär avstegen från en heteronormativ förståelse av kön, genus och sexuellt begär att stereotyper formuleras med avseende på vad som karakteriserar homo‐
sexuella män och homosexuella kvinnor. Dessa stereotyper formuleras dock inte bara inom media och populärkultur (även om de kanske är som mest uppenbara där), utan överallt där människor möts. Enligt Michel Foucault skapas och reproduceras makt inom och genom sociala relationer (Foucault 2002, s. 102ff.), och stereotypiseringen av vissa grupper av 89 människor befinner sig därmed i en ständig växelverkan mellan olika instanser och olika in‐
stitutioner. En sådan instans är det svenska utbildningsväsendet, där föreställningen om att det finns ett ”naturligt” samband mellan kön och sexualitet påverkar såväl utformningen av undervisningen, som vedertagen doxa och sannings‐ och kunskapsproduktion. Christine Gilljam har skrivit om hur ”tystnadens tyranni” råder rörande allt som faller utanför den heterosexuella normen inom det svenska skolväsendet (Gilljam 2004, s. 89–
105). Denna bild bekräftas av Janne Bromseth, som dock även menar att när ämnen som homo‐ och bisexualitet ändå uppmärksammas – ofta i samband med sexualundervisning – så är det med det uttalade syftet att öka toleransen och förståelsen hos eleverna. I dessa sam‐
manhang framställs homo‐ och bisexuella som trakasserade och olyckliga subjekt utan fram‐
tid, och dessutom som om de alltid befinner sig någon annanstans (Bromseth 2009, s. 154–
185). Gränsen mellan vi och dem, mellan vad som är normalt och vad som är avvikande, ris‐
kerar därmed att skärpas snarare än undergrävas. En heteronormativt präglad utbildning är dessvärre ett faktum även på högskola och universitet. I en artikel av Anna‐Clara Olsson hävdar författaren att vi lever i ett samhälle där heterosexualiteten är norm, och att högskolan speglar och reproducerar de värderingar och attityder som är kopplade till denna föreställning. Därmed får landets 385 000 studenter en utbildning som präglas av heteronormativitet. Hon menar vidare att gränserna mellan en universitetslärares erfarenhetsbaserade kunskap, och ogrundade antaganden vad gäller sambandet mellan kön och sexualitet ofta är mycket vaga (Olsson 2004, s. 9). Ett område där det akut problematiska i en sådan praxis har uppmärksammats är psy‐
kologiämnet. Jan Bergström har gjort en studie av kön och sexualitet i kurslitteraturen på psykologprogrammet vid Uppsala universitet i slutet av 1990‐talet och början av 2000‐talet. Bergström konstaterar att heteronormen gör sig gällande främst genom att icke‐heterosex‐
uella förhållanden marginaliseras och osynliggörs. Detta innebär, som Bergström konstate‐
rar, att det är möjligt att ”läsa det fem år långa psykologprogrammet utan att en enda gång behöva ta ordet ’homosexuell’ i sin mun, än mindre diskutera det eller lära sig förhålla sig till det.” (Bergström 2004, s. 81.) Liknande slutsatser dras i den granskning av kurslitteraturen inom psykologutbild‐
ningen som utfördes av Uppsala studentkår i samarbete med Föreningen Uppsala Gay‐
studenter (numera SFQ Uppsala) år 2006. Författarna påpekar här att HBT‐personer enligt 90 en rapport från Folkhälsoinstitutet har sämre psykisk hälsa än den övriga befolkningen. Detta kan kopplas till samhällets heteronormativitet, varför det är av största vikt att en yrkesverksam psykolog har god insikt i dessa mekanismer samt en förståelse för all slags HBT‐relaterad problematik (Dahlström, Nilsson och Wallin 2006 s. 9f.).7 Det är ett uppenbart och brännande problem att studenterna efter avslutad utbildning bär med sig de heteronormativa uppfattningar som råder på universitetet till en yrkesverksamhet som kräver en betydligt högre grad av komplext tänkande (Olsson 2004, s. 10). Föreställningen om att det finns ett samband mellan kön och sexualitet innebär dock inte enbart att homosexuella individer och erfarenheter riskerar att osynliggöras eller bemö‐
tas/behandlas felaktigt, utan även heterosexuella löper en sådan risk. Ett exempel på pro‐
blematiska situationer som kan uppstå påvisas i rapporten Att göra skillnad – könsperspektiv i socialt arbete med barn och ungdomar från den statliga stiftelsen Allmänna barnhuset (Claezon 2008). I en artikel i Dagens Nyheter berättar Ingrid Claezon, docent i socialt arbete vid Högskolan i Malmö och ledare för det forskningsprojekt som har tagit fram rapporten, att anställda inom socialtjänsten tenderar att bemöta och behandla pojkars och flickors sexuali‐
tet olika. Flickor beskrivs som manipulativa, och när de har sex är de villiga, omoraliska och fogliga offer. Killarna är aktiva, stolta, sexuellt oproblematiska och driftsstyrda (www.dn.se/insidan/fast‐i‐en‐forlegad‐syn‐pa‐konen‐1.845630). För flera av deltagarna i projektet, själva aktiva inom socialtjänstens barn‐ och ung‐
domsvård, var projektet en ögonöppnare. Exempelvis anses en flicka som umgås med äldre killar befinna sig i fara för att utnyttjas sexuellt, medan en pojke som träffar äldre tjejer inte alls uppfattas på samma sätt. Detta innebär en risk för att killarnas problem osynliggörs och tjejerna skuldbeläggs. Sexualiteten är en viktig del vid bedömning av behovet av stöd hos en tjej, men ignoreras ofta när det gäller killarna. Killarna görs mer aktiva och tjejerna mer pas‐
siva än vad de i själva verket är, och tjejer ses därmed ofta som offer utan eget ansvar (ibid.). De slutsatser som dras i rapporten överensstämmer med den heteronormativa för‐
klaringsmodellen. Föreställningen om män som aktiva och kvinnor som passiva, inte minst i sexuella sammanhang, återspeglas tydligt i de attityder som enligt denna rapport präglar barn‐ och ungdomsvårdens bemötande av de ungdomar de kommer i kontakt med. Enskilda, unga, redan utsatta individer riskerar därmed att schabloniseras och bemötas och behandlas stereotypt på grund av oreflekterade och förlegade föreställningar om sambandet mellan 91 kön och sexualitet. Heteronormativitet skall därmed inte ses som en särfråga, som enbart rör en liten, väl avgränsad grupp. Tvärtom är föreställningar om kön och sexualitet frågor som rör och berör alla, fast på olika sätt. Högskolans åtgärder, queerteorins möjligheter – och varför inget händer Det är således en viktig uppgift att arbeta aktivt mot heteronormativitet inom utbildnings‐
väsendet, och det finns ett flertal sätt att göra detta. Ett är lagar och förordningar som regle‐
rar dels hur vi förhåller oss till varandra, dels hur det är önskvärt att undervisningen bedrivs. År 2001 trädde lagen om likabehandling av studenter i kraft. För första gången fick nu stu‐
denter ett direkt skydd mot trakasserier och diskriminering på grund av könsidentitet, sexu‐
ell läggning, etnicitet, trosuppfattning och funktionshinder. Högskolan ålades även att be‐
driva ett aktivt förebyggande arbete. På Uppsala universitet har detta inneburit att landets förmodligen första ”Plan för jämlikhet vad gäller sexuell läggning och könsidentitet” upprät‐
tades för åren 2006–2009. Nästa plan, som tar sin utgångspunkt i Diskrimineringslagen (SFS 2008:567), och som skall gälla åren 2010–2012, är i skrivande stund under utarbetande. Pla‐
nerna innefattar fortlöpande uppdrag till snart sagt alla nivåer inom universitetet, och ett av de övergripande målen är att jämlikhetsarbetet skall vara integrerat i all verksamhet. Ett steg på vägen är den utbildning om jämlikhet, med fokus på normer kring sexuell läggning och könsidentitet, som Centrala jämställdhetsfunktionen vid Uppsala universitet sedan vårtermi‐
nen 2009 erbjuder anställda och studenter. Konkreta sätt att arbeta med attityder och för‐
hållningssätt kring heteronormativitet inom högskolan finns dessutom i exempelvis HomOs rapport Bryt tystnaden! från 2004, samt i Gunilla Carstensens rapport HBT‐perspektiv och undervisning, utgiven av Avdelningen för pedagogik vid Uppsala universitet 2008. En annan infallsvinkel vad gäller att motverka heteronormativitet inom utbildningsvä‐
sendet erbjuds av queerteorin, som i allt högre grad har fått fäste på svenska universitet och högskolor under de senaste tio åren. Själva begreppet heteronormativitet formulerades ur‐
sprungligen inom den queerteoretiska forskningen. Som antropologen Don Kulick har kon‐
staterat är det unika för detta perspektiv, som skiljer det från mer traditionell sexualitets‐
forskning, fokuseringen av normen snarare än avvikelsen. Detta innebär att det är hetero‐
sexualiteten som ska utforskas, förklaras och problematiseras. Hur kommer det sig att just denna form av sexuell praktik har fått status av naturgiven och önskvärd? Varför är det just 92 olikkönade parrelationer som är samhälleligt sanktionerade? Och varför är parrelationen norm? (Kulick 2004, s. 20–35). Ett effektivt sätt att diskutera dessa frågor är genom en historisering av de begrepp diskussionen utgår från. Homosexualitet och heterosexualitet är historiskt bestämda, väs‐
terländska termer, som myntades 1868 respektive 1869. Båda dessa termer betecknade från början sexuella avvikelser, vilka förenades av att utövarna hade sex med varandra enbart för nöjes skull, det vill säga utan reproduktivt syfte. Det som åtskiljde de båda praktikerna var att detta ur moralisk synvinkel förkastliga lustutövande i ena fallet ägde rum mellan två indi‐
vider av samma kön, i det andra fallet mellan två individer av olika kön. Där termen homo‐
sexualitet i ganska stor utsträckning har behållit sin ursprungliga betydelse utvecklades ter‐
men heterosexualitet snabbt till att beteckna den normala och sunda sexualiteten (Katz 1995, s. 19ff., 52f. och Rosenberg 2002, s. 26ff., 89). Genom att ifrågasätta det förgivettagna vidgas vår förståelse för hur godtagbara och icke‐godtagbara subjekt, relationer och grupper skapas genom historiska processer, i en kontinuerlig process av maktfördelning och discipli‐
nering (se Foucault 2002). Sammantagna innebär ovanstående två punkter – reglering och queerteori – att det finns goda förutsättningar för en inkluderande, ifrågasättande och synliggörande högskola gällande sambandet mellan kön och sexualitet. Det finns ett forskningssammanhang, en kun‐
skapsproduktion, ett lagrum, litteratur med samlade tillvägagångssätt samt medvetande‐
höjande utbildningar att tillgå. Den forskare som ifrågasätter den heterosexuella normen ses inte per automatik som oseriös, och många studenter har ett betydligt mer inkluderande perspektiv än läraren. Så var ligger motståndet? Det är en fråga som kan diskuteras utifrån åtminstone två olika infallsvinklar. Den första infallsvinkeln är att heteronormativiteten är ett uttryck för en maktstruktur som, i likhet med alla individöverordnade strukturer, gör skillnad mellan olika subjekt. Detta innebär att vissa individer och instanser i samhället får mer makt, med allt vad det innebär av legitimitet, handlingsutrymme, tolkningsföreträde, privilegier etc. Helt krasst gör sådana belöningar och vinster heteronormativiteten till ett uttryck som på många håll är önskvärt. Den andra infallsvinkeln är av mer psykologisk och humanistisk art, och anknyter till den ovan formulerade ansatsen till historisering för att ifrågasätta den heterosexuella nor‐
men. Under 1800‐talet myntades termen ”sexualitet” som en del av ett modernt 93 individbegrepp. Den franske filosofen Michel Foucault har diskuterat hur könet och sexuali‐
teten under denna period kom att definieras som identitetens och subjektets själva kärna: samlingspunkten för såväl våra innersta, ljuvligaste drömmar som vår djupaste skam (Foucault 2002). Sigmund Freuds välkända teorier är ett utmärkt exempel på just detta (se exempelvis Freud, 1998). Att ifrågasätta den heterosexuella normen inom utbildning och forskning innebär därmed ytterst en resa in i de föreställningar, vanor, begär och identifika‐
tioner som utgör upplevelsen av vårt ”jag”. Är ”jaget” något som är, oföränderligt, medfött och evigt? Eller skapas det, som filosofen Judith Butler föreslår, i själva verket genom de handlingar vi utför? Vilket är könets och sexualitetens betydelse för vår uppfattning av oss själva och andra som kulturellt begripliga subjekt? (Butler 1990 och 1993) I den fortlöpande diskussionen av de här frågorna vilar såväl ett upplevt hot som en utmaning, och i förläng‐
ningen en möjlighet till förändring, omvärdering och frigörelse. Noter 1. Se även Hellman, 2001 och Sörberg 2008. Lagen om bastuklubbar avskaffades utan någon större debatt år 2004 (Sörberg 2008, s. 132f.). 2. Enligt mail‐kontakt med Jens Rydström, Lunds universitet, 23 april 2009. 3. Feministiskt initiativ och klippdockan historiseras ytterligare i Tjeder, 2009. 4. Om och i så fall hur kön så att säga resulterar i genus är en fråga som ständigt är under debatt. Vissa framhåller uppväxtförhållanden och sociala förväntningar, medan andra talar om exempelvis hormoner. För en diskussion se exempelvis Ekman m.fl. (red.) 2002. 5. Se även exempelvis Ekenvall 1992, Bergenheim 1997 samt, för en mer utförlig diskussion om kategoriseringens betydelse för det västerländska filosofiska tänkandet, Irene Molinas bidrag i denna antologi. 6. Den modell jag här tecknar av heteronormativiteten är förenklad på flera sätt, bland annat i så måtto att inte heller alla former av sexuell kontakt mellan män och kvinnor anses önskvärd. Här finner vi exempelvis prostitution, sex på offentliga platser och BDSM‐praktiker. Emellertid är modellen sådan den ser ut nu tillräcklig för att åskådliggöra mitt resonemang, och jag kommer inte ytterligare att gå in på icke‐normativa sexuella praktiker mellan män och kvinnor. För vidare läsning hänvisas till Rubin 1993. 7. En liknande granskning av Sociologiska institutionen har sedan dess utförts av Skog 2007. 94 Referenser Bergenheim, Åsa (1997) Den aktive mannen och den passiva kvinnan – föreställningar om kön och makt i historien. I Ingrid Hagman (red.) Mot halva makten – elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd (SOU 1997:113). Stockholm: Fritze. Bergström, Jan (2004) Den allmänna människan och de avvikande andra – om heteronormativitet på psykologutbildningen. I Olsson, Anna‐Clara och Caroline Olsson (red.) I den akademiska garderoben. Stockholm: Atlas. Bromseth, Janne (2009) Learning the Straight Script – Constructions of Queer and Heterosexual Bodies in Swedish Schools. I Bromseth, Janne, Lisa Folkmarson Käll och Katarina Mattsson (red.) Body claims. Skrifter från Centrum för genusvetenskap. Uppsala: Uppsala universitet. Butler, Judith (1990) Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity. New York & London: Routledge. Butler, Judith (1993) Bodies that Matter. On the Discursive Limits of ‘Sex’. New York & London: Routledge,. Carlson, Åsa (2001) Kön, kropp och konstruktion: en undersökning av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Stockholm/Stehag: Symposion. Carstensen, Gunilla (2008) HBT‐perspektiv och undervisning. Pedagogiska förhållningssätt och övningar för lärare. Avdelningen för utveckling av pedagogik och interaktivt lärande, Uppsala: Uppsala universitet. Claezon, Ingrid (2008) Att göra skillnad: könsperspektiv i socialt arbete med barn och ungdomar. Stockholm: Allmänna barnhuset. Dagens Nyheter 1986‐10‐10. Dahlström, Malin, Sara Nilsson och Emma Wallin (2006) Psykologutbildningen ur ett hbt‐
perspektiv. Utvärdering av kurslitteratur vid Institutionen för psykologi. Uppsala: Uppsala Studentkår och Uppsala universitet. Diskrimineringslagen (SFS 2008:567). Freud, Sigmund (1998) Tre avhandlingar om sexualteori [1905‐15]. I Crafoord, Clarence, Lars Sjögren och Bengt Warren (red.) Ingrid Wikén‐Bonde övers. Samlade skrifter av Sigmund Freud. V, Sexualiteten [1975]. Stockholm: Natur och kultur. Foucault, Michel (2002) Sexualitetens historia: band I. Viljan att veta [1976], övers. Britta Gröndahl, Göteborg: Daidalos. 95 Holmberg, Tora och Fredrik Palm (2009) The Body that Speaks the Gap – Feminist Theory and the Biological Question. I Bromseth, Janne, Lisa Folkmarson Käll och Katarina Mattsson (red.) Body claims. Skrifter från Centrum för genusvetenskap. Uppsala: Uppsala universitet. Ekenvall, Asta (1992) Manligt och kvinnligt: idéhistoriska studier [1966]. Skara: Viktoria. Ekman, Karin, Vanja Hermele och Ulrika Westerlund (red.) (2002) Hjärnsläpp: Bang om biologism. Stockholm: Bang förlag. Gilljam, Christine (2004) Tystnadens tyranni – om läraren och skolans roll som normsättare för barn och ungdom. I Olsson, Anna‐Clara och Caroline Olsson (red.) I den akademiska garderoben. Stockholm: Atlas. Hellman, Finn (2001) Bastuklubbslagen – en studie av dess tillämpning och konsekvenser. C‐uppsats. Kriminologiska institutionen. Stockholm: Stockholms universitet. HomO (2004) Bryt tystnaden! Om högskolans arbete med att främja studenters lika rättigheter oavsett sexuell läggning. Stockholm: Palm & Co. Katz, Jonathan N. (1995) The Invention of Heterosexuality. New York: Dutton. Kulick, Don (2004) Queerteori, performativitet och heteronormativitet – några grundläggande begrepp. I Olsson, Anna‐Clara och Caroline Olsson (red.) I den akademiska garderoben. Stockholm: Atlas. Lodalen, Mian (2003) Kärlek – samlade krönikor. Stockholm: Atlas. Norlén, Calle (1999) Bög – så funkar det! Handbok för homokillar och deras vänner, Stockholm: Bokförlaget DN. Olsson, Anna‐Clara (2004) I den akademiska garderoben – det har väl inget med utbildning att göra? I Olsson, Anna‐Clara och Caroline Olsson (red.) I den akademiska garderoben. Stockholm: Atlas. Rosenberg, Tiina (2002) Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas. Rosenberg, Tiina (2004) Med kritisk blick – ett inkluderande kulturteoretiskt perspektiv. I Olsson, Anna‐Clara och Caroline Olsson (red.) I den akademiska garderoben. Stockholm: Atlas. Rubin, Gayle (1993) Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality [1984]. I Henry Abelove, Michèle Aina Barale och David Halperin (eds.) The Lesbian and Gay Studies Reader. New York & London: Routledge. 96 Rydström, Jens (2004) Från fula gubbar till goda föräldrar – synen på sexualitet och genus i lagstiftning och debatt 1944–2004. I Olsson, Anna‐Clara och Caroline Olsson (red.) I den akademiska garderoben. Stockholm: Atlas. Schiebinger, Londa (1989) The Mind has no Sex? Women in the Origins of Modern Science. Cambridge, Mass: Harvard University Press. Skog, Emilie (2007) Sociologi A ur ett HBT‐perspektiv. I Anna Ardin (red.) Tre granskningar av kurslitteratur på Uppsala universitet. Uppsala: Uppsala Studentkår och Uppsala universitet. Svéd, George (2000) När aids kom till Sverige. I Martin Andreasson (red.) Homo i folkhemmet – Homo‐ och bisexuella i Sverige 1950–2000. Göteborg: Anamma Böcker AB. Sörberg, Anna‐Maria (2008) Det sjuka. Stockholm: Atlas. Tjeder, David (2009) Den nya kvinnan. I Jens Rydström och David Tjeder (red.) Kvinnor, män och alla Andra: En svensk genushistoria. Lund: Studentlitteratur. Ulmanen, Petra och Gertrud Åström (2005) Fi‐fobin – en fara för demokratin. Ordfront, Nr. 12. Internetreferenser www.jamombud.se/Jamsides/tidigarenummer/fulafeminister.asp (2009–05–14) www.google.se sökord Bilder, Junilistan och Feministiskt initiativ (2009–05–14) www.feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=85 (2009–05–14) www.dn.se/insidan/fast‐i‐en‐forlegad‐syn‐pa‐konen‐1.845630 (2009–05–14) www.aftonbladet.se/debatt/article314845.ab (2009–05–14) 97 Bilaga. Program konferensen Nedslag i jämställdhetens synfält 9.15 – 10.00 Registrering utanför sal X i Universitetshuset 10.00 – 10.10 Inledning. Marianne Carlsson, ordförande för Uppsala universitets jämställdhetskommitté, inleder konferensen. 10.10 – 10.30 ”En jämlik jämställdhet? Intersektionella perspektiv på jämställdhetsarbete” av Paulina de los Reyes 10.30 – 10.50 "Kan man diskriminera kvinnor? Har svensketniska akademikerkvinnor sämre arbetsvillkor än män? Ett prat om diskrimineringsgrunden kön” av Anneli Häyrén 11.10 – 11.30 ”Att göra klass och kön: Kvinnors klassresor i dagens Sverige” av Lena Sohl 11.30 – 11.50 ”Diskriminering på grund av etnicitet ‐ hur mycket har det med rasism att göra?” av Irene Molina 13.10 – 13.30 ”Receptionen av Elsie Johanssons bok Sin ensamma kropp. Att vilja sexualitet och lust som kvinna och över 65, är det riktigt passande?” av Birgitta Wistrand 13.30 – 13.50 ”Man gör ju bara henne en tjänst". Sexuella övergrepp mot kvinnor med funktionshinder ‐ ett dolt jämställdhetsproblem i dagens samhälle av Denise Malmberg 13.50 – 14.10 ”Varför har du skägg? "Kvinnors" erfarenheter av "könsöverskridande" praktiker” av Anna Olovsdotter Lööv 14.30 – 14.50 ”Promiskuösa bögar och fula flator ‐ könsbundna föreställningar om sexualitet och sexuell läggning” av Ann‐Sofie Lönngren 14.50 – 15.10 ”Jämställdhet i högskolan ‐ historia och framtid, några reflektioner” av Lars Jalmert 15.10 – 15.30 Avslutning. Marianne Carlsson, ordförande för Uppsala universitets jämställdhetskommitté, samtalar med Cecilia Håård, ordförande för SFQ Uppsala, Rose‐Marie Karpee, koordinator för ESMeralda och Ina Sörlid, jämlikhets‐
ansvarig på Uppsala studentkår 152 Vad händer med jämställdheten? Red. Paulina de los Reyes
Vad händer med jämställdheten? Nedslag i jämställdhetens synfält
Denna antologi presenterar bidragen till konferensen ”Nedslag i jämställdhetens synfält” som hölls vid Uppsala universitet under våren
2009. Texterna har skrivits under en period då jämställdhetens framtid
väcker många brännande frågor, samtidigt som möjligheterna att utveckla en intersektionell förståelse av arbetet för lika villkor engagerar
forskare och praktiker verksamma i en rad olika akademiska miljöer.
Genom att rikta sökarljuset mot frågeställningar som hittills inte fått
utrymme i jämställdhetsarbetet och som aktualiseras i och med den
nya diskrimineringslagen belyser bokens författare de utmaningar som
jämställdhetsarbetet står inför. Bokens kapitel visar att det finns många
olika uppfattningar i dessa frågor. Gemensamt för alla bidrag är att de
lyfter fram nödvändigheten av att ta vara på den kunskap som utifrån
olika perspektiv belyser uteslutnings-/inneslutningsprocesser inom ramen för jämställdhetsarbetet.
Vad händer med
jämställdheten?
Nedslag i jämställdhetens synfält
Antologin kan beställas från:
Uppsala universitet
Personalavdelningen
Enheten för lika villkor
Box 256
751 05 Uppsala
www.jamst.uadm.uu.se
Universitetstryckeriet, Uppsala 2011
Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, är redaktör för antologin.
Red. Paulina de los Reyes