Guds hemliga plan för världen
21/9 -14, Söndagförmiddag i Smyrnakyrkan, Göteborg
Inled med bönen ”Herre, lär mig tjäna dig bättre, så jag kan följa dig tätare och älska dig djupare”
Jag antar att du har haft en hemlighet någon gång. Kanske har du kommit på en perfekt present till
någon du tycker om och nu går du bara och väntar på att det ska bli dags att överlämna den. Det är
en härlig känsla.
Eller när du har en hemlighet som du inte vill avslöja, du kanske har hittat ett svampställe som är helt
fantastiskt. Du njuter av att veta men är inte så sugen på att dela med dig.
Man kan ju också ha en hemlighet tillsammans med någon, man har kommit överens om något som
man inte ska berätta. Vår fyraårige son Lo hade en hemlighet med sin farfar. Det hände att han
påpekade det för oss, att han hade en hemlighet med farfar. Men sen vid något tillfälle så kunde han
inte hålla sig utan berättade: Farfar gav honom godis när inte vi var där.
I början av kapitel 3 i Efesierbrevet så talas det om Guds hemlighet. En hemlighet som nu har
avslöjats. Jag tycker det är lite konstigt uttryckt, skulle Gud vara hemlig? Men när jag har läst på lite
så förstår jag det som att när Paulus här talar om en hemlighet, mysterion på grekiska, så handlar det
om en gudomlig plan som nu blivit känd genom uppenbarelse. Något som tidigare inte var känt, med
gudomlig koppling, har nu blivit känd, en hemlighet har berättats.
Säkert så skriver Paulus lite i kontrast till den kultur som fanns i Efesos med hemliga gudar och riter.
Och här är det som Paulus tar fart igen, precis som han gör i inledningen av brevet, för vers 2-13 är
en enda lång mening. Han vill än en gång berätta om sitt budskap, denna gång med några fler
detaljer. För Paulus har förstått Guds tanke, den har uppenbarats nu genom Jesus. Tidigare så hade
den inte avslöjats på samma sätt som den nu gjorts genom Jesus.
Hedningarna har blivit arvingar precis som oss, säger Paulus! Hedningarna, det var alla de som inte
tillhörde den judiska tron. Judarna hade tidigare varit Guds exklusiva folk men nu hade något nytt
hänt. Genom det som Jesus gjorde så talar Paulus om att även hedningarna har blivit arvingar till
Gud.
Ibland märker jag på mig själv att detta inte blir så stort, det har liksom alltid varit självklart.
Vi har små barn så vi får hela tiden se hur de reagerar när de får uppleva något första gången. Hur de
kan ladda och vara förväntansfulla innan och sedan inte riktigt veta hur de ska bete sig när det väl
händer.
Jag kommer också ihåg när jag flög flygplan första gången, det var i gymnasiet. Jag hade sett innan
men plötsligt var det för mig. Jag minns känslan när planet tog fart på landningsbanan, hur härligt det
var och hur häftigt det var att titta ut genom mönstret och se fluffiga moln. Jag kommer ihåg att jag
mailade en kompis och berättade om det. Det var för mig, jag fick också göra detta.
En enkel bild men det var något nytt för mig. Det som Paulus skriver om var inte bara nytt, det var
omvälvande för både judar och hedningar. Alla kunde nu få vara inkluderade i Guds löften, del av
kroppen, kyrkan. Hedningarna sitter nu ihop med judarna. Det gamla gäller inte längre, det är något
nytt som har kommit. Johannes var inne på detta förra veckan, det Jesus gör grundlägger en ny
mänsklighet. En mänsklighet där alla är lika värda. Johannes citerade forskaren Thomas Cahill och jag
tycker det är värt att återcitera. Att när Paulus skriver om att alla får vara med, och i Galaterbrevet så
formulerar han det på ett sånt sätt så att det verkligen framkommer att alla är lika inför Gud, så
skriver Thomas Cahill att det är första gången som det sker i världslitteraturen. Det måste ha varit
sprängstoff.
Och Paulus brinner för att berätta om detta, han inser att det är hans livsuppgift, det är hans kallelse
att hjälpa människor att se ”den outgrundliga rikedom som finns i Jesus”.
Vad handlar denna outgrundliga rikedom om?
Golfliknelsen
Det saliga bytet, detta vill Jesus göra.
Paulus skriver att han ska: upplysa alla om planen med den hemlighet som från världens början varit
dold hos Gud, som har skapat allt. 10Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom
kyrkan få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald
När jag har förberett den här predikan så har orden ”genom kyrkan” stuckit ut. Genom kyrkan,
genom församlingen kan det också översättas.
Kanske att Efesierna kunde köpa att Paulus skulle berätta för alla om detta. De hade träffat honom,
de kände honom och visste vilken enorm kapacitet han hade. Var det någon som borde fått
uppdraget att berätta för alla så var det just Paulus. Orädd, resvillig, beslutsam.
Men nästa mening måste fått dem att nästan studsa till, ”genom kyrkan” så skulle till och med
härskarna och makterna i den andliga världen få reda på Guds vishet. Denna förhållandevis lilla grupp
som verkligen hade sin del av utmaningar och motstånd. De levde ju i en stad som var känd över hela
världen för ett tempel till en gudinna. Till denna grupp skriver Paulus att genom det ni gör så kommer
himlarymderna att få kunskap om Guds vishet.
Genom kyrkan, genom församlingen.
Jag har flera gånger läst inledningen till en bok av en pastor i USA. Han berättar där hur han bara
några dagar efter 11 september händelserna 2001 befinner sig på Ground Zero i New York. Den
förödelse han ser är långt värre än vad han kunnat föreställa sig, ett område på 1,5 * 1,5 km som
bara är fyllt av rasade hus, bråte och kaos. ”Det är inte möjligt” upprepar han för sig själv. Överallt ser
han hjälparbetare som sliter på fastän de borde slutat för länge sedan av trötthet och utmattning.
Men de fortsätter för kanske kan de rädda någon kollega som fortfarande finns där under
rasmassorna. ”Det är inte möjligt” ringer i hans öron. Han fortsätter sedan till den plats där man kan
sätta upp kort på de man saknar och ser alla människor som lite håglöst vandrar runt med
förhoppning att de ska få veta något. Tillbaka på hotellet så sjunker han ner på sitt rum med viss
uppgivenhet hur ondskan kan vara så brutal. Senare ska han också träffa politiker och företrädare för
staden. Samtidigt som han upprepar ”Det är inte möjligt” för sig själv så kommer några andra ord
också. Ord som han talat mycket om tidigare men som nu blir än tydligare, ”Församlingen är världens
hopp”, ”Församlingen är världens hopp”.
För han såg också hur det bland hjälparbetarna fanns folk från kyrkorna där. Som fanns där nu och
som fortsatte att finnas där även efter uppröjningsarbetet. Som fortsatte att bjuda in till gudstjänster
där man kunde söka tröst.
Politiker kan fatta beslut som vi behöver förhålla oss till, men det förändrar inte oss. Om vi vill se en
verkligen förändring i vårt samhälle så behöver människor förändras. Kyrkan har uppdraget att
berätta om Guds erbjudande, Guds väg, för människor som innebär en förändring. Som innebär att
man börjar tillhöra ett nytt rike. Därför är församlingen världens hopp.
”Genom kyrkan”, ”genom församlingen”, skriver Paulus.
Vi behöver göra detta, vi behöver kliva fram. Vi behöver visa på Guds rike i vårt land. Vi behövs nu. Vi
har en orolig politisk tid i vårt land, i vår stad men vi tillhör inte främst ett parti som kristna. Vi tillhör
Guds rike främst.
När vi samlas så här till gudstjänst så är det en proklamation av det Paulus talar om tidigare i
Efesierbrevet, att vi tillhör ett annat rike. Ett rike som inte är begränsat av etnicitet, sociala skillnader,
kön, inflytande, ålder eller annat. Vi är alla ett genom Jesus. Församlingen visar något större.
Vi har ett uppdrag att gestalta detta rike, att visa människor hur det är tänkt att vara. Att leva ut
detta profetiska rike i ord och handling. Låta det bryta fram där människor minst anar det. Låta det
komma underifrån, låta det dyka upp på oväntade platser. Så att svenskarna kan få se Guds vishet att vi alla hör ihop.
Detta är något av nerven, centrum i Guds rike. Därför behöver vi, som tillhör detta rike, leva närmare
varandra, leva nära olika människor, inkludera människor.
Jag menar inte att vi ska blunda för problem som vi har i vårt land bland annat pga att vi har olika
bakgrunder men jag behöver ju bara gå till mig själv för att inse att jag skulle kunna göra mer för att
få det att fungera mycket bättre. Vi har ungefär 25 m2 var i vår familj, det är ju vad många familjer
delar på, vi har plats att bjuda hem. Vi har det inget ekonomiskt överflöd men nog räcker det till att
bjuda en familj på middag, det behöver ju inte vara oxfilé.
Vi ska vara en del av att söka politiska lösningar men låt oss framförallt leva ut en lösning. Bjud hem
någon av alla de nya bröder och systrar vi har fått, ät mat tillsammans, skratta åt att ni inte förstår
varandra, be tillsammans, känn hur vi hör ihop. Låt vår församling bli en plats där Guds rike blir
synligt.
Låt din gata, din arbetsplats, vårt samhälle, vårt land, ja, låt till och med härskarna och makterna i
den andliga världen se att Guds rike står för något annat än de vindar som blåser idag. Vindarna som
på ytan kan verka stå för kristna värden men som i grunden är något helt främmande för Guds rike.
Detta är utmanande, det känner åtminstone jag. Men Paulus skriver också att vi frimodigt får komma
till Gud genom det Jesus gjort. Tanken är inte att vi ska göra detta i oss själva. Utan vi får frimodigt
komma till Gud, låta honom forma oss, låta hans kärlek prägla oss. Detta är ju själva nyckeln till att
detta ska bli möjligt. Vi får komma till Gud, som vi är och så får han göra något med oss utifrån det.
Forma oss till att bli lika honom, präglade av hans sätt att tänka, bärare av hans kärlek.
Detta som vi gör är något mycket större än bara påfyllning för veckan, det är en manifestation, det
påverkar mer än vi anar. När församlingen samlas och firar gudstjänst så skickar det ett budskap till
alla runt omkring, ja till och med till härskarna och makterna i himlarymderna.
Där andas Paulus ut. Och så knyter han ihop det med en uppmaning om att inte tappa modet för att
han nu sitter i fängelse, det är av en god anledning. Där vill jag också landa. Håll ut, håll fast. Ge inte
upp, vi är något oerhört viktigt på spåret. Tillsammans så kan vi ge vår stad hopp.
