Intro Etikens områden: Tillämpad etik, normativ etik och metaetik. Tillämpad etik är det mest konkreta. Handlar om vilka policies vi bör anta och hur vi bör handla inom olika konkreta områden där etiska problem uppstår. Normativ etik är något mer abstrakt. Handlar om vad det är som gör en handling rätt eller fel. Beror det på hur mycket lycka/lidande den skapar, om den är respektfull/respektlös, eller något annat? (Den normativa etiken behandlades under momentet 2:4, det vill säga förra terminen.) Metaetik, eller värdeteori som det också kallas, är det allra mest abstrakta området, som sysslar med de allra mest övergripande frågorna. Metaetiska teorier kan delas in i semantiska, ontologiska och epistemologiska (även fast gränserna inte alltid är glasklara). Semantiska teorier handlar om hur vi ska tolka moraliska uttalanden. Ontologiska påståenden handlar om vad som finns och vad moralen egentligen är. Epistemologiska frågor handlar om ifall det alls är möjligt att få kunskap i moral eller ha välgrundade uppfattningar i moraliska frågor, och hur vi i så fall får det. Emotivism Emotivismen är i första hand en semantisk teori. Moraliska uttalanden är uttryck för våra känslor och attityder. Kallas också bu/hurra-­‐teorin. I allmänhet finns också ett ontologiskt antagande; det existerar inga moraliska fakta. Moraliska uttalanden som ”det är fel att stjäla” eller ”alla som har åtminstone medelinkomst borde skänka en viss del av lönen till någon pålitlig välgörenhetsorganisation”, är ungefär ekvivalenta med ”fy för stölder!” och ”hurra för människor med minst medelinkomst som skänker en viss del av lönen till någon pålitlig välgörenhetsorganisation!”. Preskriptivism Moraliska uttalanden uttrycker uppmaningar, ett försök att påverka andras beteende. Exemplen ovan skulle då kunna tolkas som ”Låt oss avstå från att stjäla!” eller ”Låt alla oss som har minst medelinkomst skänka pengar till pålitliga välgörenhetsorganisationer!” Diskussionsfrågor 1. Fundera över olika situationer där ni själva har fällt moraliska omdömen. Verkar emotivismen ge en rimlig tolkning av vad som pågick? Verkar det rimligt att ni i själva verket uttryckte ett sorts bu eller hurra? 2. Kan ni komma på något exempel då ni uttryckt ett moraliskt omdöme helt utan känslomässigt engagemang? 3. Måste en emotivist anta att moralisk oenighet bara är skenbar? Kan en emotivist ge en vettig förklaring till vad som pågår egentligen, när två människor i alla fall till synes säger emot varandra i något moraliskt spörsmål? 1 Naturalism Semantisk tes: Moraliska utsagor uttrycker faktapåståenden, som i princip går att översätta till naturliga/empiriska påståenden. Ontologisk tes: Moraliska egenskaper och förhållanden är identiska med vissa empiriska egenskaper och förhållanden. För att förstå skillnaden på semantik och ontologi kan man göra en jämförelse med vatten. Ordet ”vatten” har inte samma mening som termen ”H2O”. ”Vatten” betyder en färglös vätska som går att dricka, som finns i sjöar och hav osv. H2O betyder två vätemolekyler och en syremolekyl som sitter ihop. Att detta faktiskt är samma sak var någonting man behövde upptäcka med kemi. Det är inte självklart när man bara tittar på orden och vad de betyder. På samma sätt kan man tänka sig att ontologisk naturalism är sann – att moraliska egenskaper faktiskt är identiska med vissa empiriska egenskaper – fastän den semantiska är falsk, och moraliska ord inte betyder precis samma sak som några empiriska ord. Tidigare filosofer (fram till början på 1900-­‐talet ungefär) som hade en naturalistisk dragning var mest inne på den semantiska varianten. Nutida naturalister fokuserar i regel mer på ontologin. Alla naturalister tänker sig att man kan få viktig moralisk kunskap genom vissa typer av empiriska undersökningar. Populära nutida varianter Neo-­‐Aristoteliansk naturalism. En moraliskt god människa är en välfungernade människa, ett bra exemplar av sin art. Moralen vilar på biologi/etologi. Cornell-­‐realism. Moralen kan inte reduceras till något annat ämne, men ämnet etik skiljer sig inte på något avgörande sätt från andra vetenskapliga ämnen. Jackson-­‐funktionalism. Vi kan avgöra hur moraliska begrepp hänger ihop med varandra genom ren logik, och sedan fylla i systemet med människors mogna moraliska uppfattningar. Diskussionsfrågor 1. Diskutera om någon form av naturalism som vi gått igenom verkar spontant rimlig. 2. Kan man tänka sig en person som samtidigt skulle kunna beskrivas som en (mentalt) dysfunktionell människa, och moraliskt god? Hur skulle den personen vara? 3. Om ni svarat ”ja” på fråga 2 och lyckats beskriva en sådan person – hur tror ni att en neo-­‐Aristoteliansk naturalist skulle kunna försvara sin tes att det moraliskt goda sammanfaller med att vara en funktionell och bra representant för sin art? 4. Fundera på en moraliskt knepig fråga. Kan denna fråga avgöras med empiriska metoder? När ni funderat på alla empiriska undersökningar som skulle kunna vara relevanta för att avgöra frågan, verkar det då fortfarande återstå några ”rent moraliska” spörsmål? 2 Objektivism, värderealism/icke-­‐naturalistisk realism, misstags-­‐teori Objektivism Semantisk tes: Moraliska utsagor uttrycker faktapåståenden, som inte går att översätta till naturliga/empiriska påståenden. De flesta objektivister har också varit värderealister. Värderealism (icke-­‐naturalistisk realism) Ontologisk tes: Det finns moraliska fakta, och det finns moraliska egenskaper såsom ”rätt”, ”fel”, ”gott”, ”ont”. Dessa egenskaper är dock inte identiska med några naturliga eller empiriska egenskaper. Moraliska fakta är, i en viss bemärkelse, oberoende av vad vi tycker och tänker och känner. Om det är ett moraliskt faktum att jag bör hålla mitt löfte till dig, så är det visserligen möjligt, enligt en värderealist, att detta faktum beror på att du skulle känna dig sårad ifall jag bröt löftet. Däremot så kan inte detta moraliska faktum bero på att jag eller människor i allmänhet har en negativ inställning till löftesbrott. Om det är ett faktum att jag bör hålla mitt löfte till dig, så består detta faktum även om jag inte bryr mig om löftesbrott, och även om människor över huvud taget skulle börja strunta i om de sårar andra. Så tänker värderealister. Värderealister brukar anse att moraliska fakta dock supervenierar på empiriska fakta. Det betyder att om två handlingar är exakt likadana i empiriskt avseende, så måste de också ha samma moraliska status; det är omöjligt att den ena är rätt och den andra fel. Värderealister brukar också omfatta den epistemologiska tesen att vi inte kan få kunskap om moraliska fakta bara genom att göra (om än aldrig så teori-­‐laddade) observationer. För att få moralisk kunskap så måste vi också använda vår moraliska intuition. Detta är en viktig skillnad mellan värderealister och Cornell-­‐realister (se häftet och handouten om naturalism). Misstagsteori Misstagsteori kan beskrivas som en kombination av objektivism i semantik och nihilism i värdefrågor. Moraliska uttalanden är verkligen en sorts faktapåståenden om icke-­‐
empiriska moraliska fakta och egenskaper, men eftersom det inte finns några sådana fakta och egenskaper, så är alla moraliska påståenden falska. Vi begår ett misstag när vi pratar moral. Diskussionsfrågor 1. Diskutera Mackies konstighetsargument. Mackie menar att det vore underligt med moraliska fakta bland annat därför att de skulle ha en inbyggd motiverande kraft, vilket fakta normalt sett inte har. Det är underligt att moraliska fakta, trots att de inte själva är empiriska enligt värderealisterna, ändå supervenierar på (följer perfekt inpå) empiriska fakta. Hur ”sitter de ihop” med empiriska fakta egentligen? Ja, moraliska fakta skulle, om de fanns, vara helt annorlunda än allt annat i världen. Det är inte troligt att någonting sådant existerar, säger Mackie. Är detta argument bra? Är de moraliska fakta som värderealisten tror på så konstiga som Mackie säger? Varför/varför inte? 2. Kan en människa vara motiverad att handla på tvärs mot sin egen moral, inte för att det skulle gynna hens egenintresse, utan bara för sakens skull? Diskutera. 3. Tror ni att det är möjligt att få moralisk kunskap? Varför/varför inte? 3 Kvasirealism och konstruktivism Kvasirealism Denna term associeras främst med en semantisk tes. Den säger, likt emotivismen och preskriptivismen, att moraliska uttalanden är en sorts uttryck för våra känslor och attityder. På grund av att de känslor och attityder vi uttrycker med moraliska utsagor handlar om hur vi önskar att människor överlag beter sig, och att de är relativt stabila och starka, så kommer moraliska utsagor och diskussioner i praktiken att fungera som om de uttryckte faktapåståenden, även fast de i strikt bemärkelse inte gör det. En mer ontologisk variant förklarar vad moralen är – ett system av planer, både för mitt eget framtida handlande och för vad jag skulle göra i hypotetiska situationer och i andra människors skor. Konstruktivism Finns ingen skarp gräns mellan kvasirealism och konstruktivism. Namnet ”konstruktivism” tar fasta på att moralen är någonting som vi har konstruerat, snarare än någonting som vi har upptäckt. På grund av att vi har så pass mycket självmedvetande att vi kan fråga oss själva vad vi ska göra, och om det ena eller det andra verkligen är ett bra skäl för att utföra den och den handlingen, behöver vi ha en moral, och därför har vi det. Moralen är dock inte godtyckligt konstruerad – en rationell och konsistent moral kan inte se ut hur som helst. Sanningsteorins relevans När olika metaetiker frågar sig ifall moraliska uttalanden kan vara sanna, eller kanske bara ”kvasi-­‐sanna”, så är det väl värt att stanna upp och fundera över vad de egentligen menar med sann. Vilken sanningsteori utgår de ifrån? Diskussionsfrågor 1. Anta att Gud dyker upp och talar till människorna, och berättar att en av följande teorier om moral är den korrekta: Antingen Alan Gibbards kvasirealism, eller den kombination av värdeobjektivism och värderealism som Lars Bergström själv förespråkar i sin bok. Gud kommer dock inte att berätta vilken av teorierna som är den riktiga förrän nästa månad. Hur reagerar ni? (Efter att ni vant er vid själva grejen att Gud dyker upp och talar till människorna, förstås…) Betraktar ni frågan som avgörande och viktig, och väntar med spänning på att få reda på resultatet? Skulle ni bli väldigt besvikna om det visade sig att det bara är kvasirealism, inte realism, som är sann? Eller gör det ingen skillnad? Diskutera! 2. Nu när vi gått igenom ett antal olika metaetiska teorier – vad tror ni? Vem har rätt? Eller, om ingen verkar ha rätt, vem eller vilka tycker ni i alla fall verkar komma närmast sanningen? 4 Den tillämpade etiken och dess metoder Intuitioner En intuition (i den filosofiska bemärkelsen) kan beskrivas som en stark känsla av att någonting förhåller sig på ett visst sätt. Filosofer från så olika metaetiska traditioner som emotivism, konstruktivism och värderealism kan alla hålla med varandra om att intuitioner spelar en viktig roll i moralfilosofin, även fast de har olika idéer om varför. Tre olika metoder i tillämpad etik 1. Börja med en normativ-­‐etisk teori (det vill säga en teori av det slag som vi gick igenom förra terminen, som utilitarism eller Kantianism). Man kombinerar denna med empiriska fakta, och får ut ett svar på vad som är rätt och fel i den här situationen eller det här sammanhanget. Exempel: Vi undrar om aktiv dödshjälp bör tillåtas. Vi tror att hedonistisk utilitarism är den sanna moralteorin. Vi tar reda på alla fakta vi kan om aktiv dödshjälp, och fattar sedan beslut utifrån vilken policy vi tror kommer att maximera lyckan i världen. 2. Applicera lite mer lokala etiska prima-­‐facie-­‐principer, och väg dem mot varandra i de fall där de krockar. Vi kanske inte är säkra på vilken normativ-­‐etisk teori som är korrekt, men vi är säkra på att det är viktigt att rädda liv, att lindra lidande, att behålla ett högt förtroende för sjukvården och att respektera patientens egen önskan. Vi försöker sedan väga alla dessa ”viktigheter” mot varandra för att komma fram till ett svar. 3. Man gör en jämförelse med ett annat fall som verkar likadant i alla relevanta avseenden, men där vi redan tror oss veta vad som är rätt och fel. Vi drar sedan slutsatsen att samma alternativ måste vara rätt/fel även i det fall vi nu är intresserade av. Prioriteringar i vården På vilka bedömningar ska man väga liv mot varandra? a) Återstående livslängd b) Hur rikt liv personer har (kan också kopplas till ålder) c) Hur många människor är beroende av denna person (familj t ex) d) Hur många bryr sig om personen (vänner t ex) e) Samhällsnytta f) Moralisk karaktär Av dessa förslag är nog det första minst kontroversiellt. Dock verkar även detta strida mot idén att det är fel med åldersdiskriminering. Diskussionsfrågor 1. Vilken roll anser ni att moraliska intuitioner bör ha i etiska resonemang? Kan man skilja på intuition och intuition, och hävda att vissa är mer pålitliga än andra? 2. Ge exempel på situationer där ni anser att det är viktigast att undvika åldersdiskriminering, och situationer där ni anser att man bör prioritera den som har mest liv kvar att leva. 3. Ge exempel på en situation där någon annan av Harris föreslagna principer för att prioritera mellan människor verkar rimlig att använda sig av. 5 Djurförsök LaFollette och Shanks argument för att djurförsök egentligen inte kan rättfärdigas enligt vår vanliga moral Det sägs att vinsterna (minskat lidande och längre liv för människor) rättfärdigar kostnaderna (lidande för försöksdjuren). Men vad innebär detta mer precist? I vår vanliga vardagsmoral som lagstiftningen också bygger på så antar vi a) Människor är mer värda än djur b) Djurs lidande räknas dock ändå; deras värde är inte noll. c) Det är värre att aktivt skada än att inte hjälpa (aktivt djurplågeri är till exempel värre än att helt enkelt inte ägna sig åt välgörenhet för människor). Djurförsöken kanske innebär att mänskligt lidande minskas något (men vi vet egentligen inte). I ljuset av den oerhörda mängd djurlidande som djurförsök innebär och att aktivt skadande är värre än att inte hjälpa, så verkar det ändå högst tveksamt om djurförsök kan rättfärdigas enligt vår vanliga vardagsmoral. Freys argument för djurförsök Frey antar dock att vinsterna uppväger kostnaderna, och att vi därför bör ha djurförsök. Eftersom det inte finns något bra argument för att alla människor är mer värda än alla djur, så bör vi också tillåta försök på vissa människor med låg livskvalitet (i alla fall förutsatt att sidoeffekterna på samhället inte blir för svåra). Paton Människor är mer värda än djur för att vi har förmågan att ansamla kunskap och utveckla vår kultur över tid. (Frey håller med, men säger att denna allmänna förmåga hos arten inte ger något värde åt människoindivider som saknar den.) Donaldson och Kymlicka Freys position är så vansinnig att man inte ens behöver argumentera emot den. Jämför följande citat från Anscombe: ”But if someone really thinks, in advance, that it is open to question whether such an action as procuring the judicial execution of the innocent should be quite excluded from consideration – I do not want to argue with him; he shows a corrupt mind.” (Donaldson och Kymlicka är dock emot även djurförsök.) Diskussionsfrågor 1. Kan det någonsin vara rätt att plåga en oskyldig människa, mot hens vilja, för att det finns så stora vinster att göra (med ”vinst” menar jag inte pengar, utan sådant som är värdefullt i sig självt, såsom att rädda liv, göra människor lyckligare m. m.)? I så fall, kan ni ge exempel på en sådan situation? 2. Försök komma på så bra argument som möjligt både för och emot att alla människor skulle vara mer värda än alla icke mänskliga djur. Diskutera! 3. Kan ni komma på någon situation där ni hellre skulle rädda livet på ett icke mänskligt djur än en människa? 4. Måste allting kunna diskuteras och övervägas? Eller ligger det någonting i Donaldson och Kymlickas position och Anscombe-­‐citatet? 6 Abort Thomsons argument för fri abort Människor brukar anta att abortfrågan står och faller med om fostret är en person som har rätt till liv. Det är fel. Anta, för diskussionens skull, att fostret har rätt till liv. Vad innebär det mer precist? Rätten till liv innebär en rätt att exempelvis inte bli skjuten i huvudet. Men det innebär inte en rätt att hållas vid liv av någon annans kropps resurser. Om jag exempelvis har en njursjukdom som innebär att jag måste opereras ihop med en annan människa så att hens njurar kan rena mitt blod också för att överleva, så innebär inte det att jag har en rätt till denna operation. En annan människa som är kompatibel med mig har ändå rätt att vägra rädda mig. Ingen måste vara donator mot sin vilja. Även om foster har rätt till liv, så kan vi inte tvinga en kvinna att ställa upp med sin kropp för att hålla liv i fostret. Hon har ändå rätt att göra abort. Dock gäller förstås att om vi antar att fostret är en person med rätt till liv snarare än en del av kvinnans kropp, så har hon inte rätt att se till att fostret dödas, ifall vi uppfann en artificiell livmoder där aborterade foster kunde utvecklas till färdiga barn. (Thomson säger dock att även fast abort inte kränker fostrets rättigheter, kan det under vissa omständigheter vara ett icke dygdigt handlingssätt – vilket för oss in på Hursthouse.) Hursthouses dygd-­‐resonemang om abort Thomsons sätt att resonera är helt fel. Graviditet är ett unikt tillstånd, och vi kan inte dra slutsatser om det utifrån allmänna rättighetsprinciper. Vi behöver inte heller avgöra någon knepig fråga om ifall fostret är en person eller inte. Det går att diskutera abort utifrån allmänt kända fakta om graviditet och födsel. Vi kan inte se fostret bara som en cellklump – gör vi det så har vi helt fel attityd emot familjer och barn. Vi måste inse att en graviditet är början på ett nytt liv, och att ett missfall är en mycket större händelse än att till exempel klippa av sig håret. Dock är det också ett faktum att fostret utvecklas gradvis mot större och större komplexitet. Det är därför ett minst lika stort misstag att jämföra ett nyss befruktat ägg med en bebis som snart ska födas. Att göra abort kan vara rätt beslut för en del kvinnor, men det är också en tragik, och det är rimligt att känna skuld ifall man blev gravid till följd av slarv (detta gäller även mannen i situationen). För vissa människor i mycket tuffa livssituationer kan det vara rimligt att inta en kallsinnig attityd till abort. Men detta visar då att det är något fel på den situation de lever i. Diskussionsfrågor 1. Diskutera Thomsons argument. Håller ni med? Varför/varför inte? 2. Är det rimligt som Hursthouse säger att a) graviditet är någonting unikt, som inte kan diskuteras utifrån allmänna moralprinciper, och b) vi kan diskutera abort utifrån välkända fakta om graviditet och födsel, utan att behöva avgöra knepiga frågor om fostrets status? 3. Håller ni med Thomson i hennes resonemang om artificiella livmödrar? Skulle det vara rimligt, om sådan teknik existerade, att låta aborterade foster utvecklas fullt ut och sedan adopteras bort av sjukhuset? 7 Befolkningstillväxt Anta att vi kan välja mellan att skapa en större eller mindre befolkning. (Detta behöver inte vara helt orealistiskt – vi kan tänka oss att politiker, med sina beslut, indirekt kan välja hur stor befolkningen ska vara. Höga barnbidrag, generösa föräldraledigheter med mera ger fler barn och vice versa.) Anta vidare att vi har goda skäl att tro att i en stor befolkning kommer människorna i genomsnitt att bli mindre lyckliga än i en liten befolkning. Vi kan tänka oss olika skäl till att det blir så, men det mest realistiska är väl att miljöförstöringen på sikt blir värre med en stor befolkning, vilket i sin tur ger upphov till mer sjukdomar, extremväder och katastrofer, fler klimatflyktingar med mera. Anta vidare att vi har goda skäl att tro att den stora befolkningen har högre total lycka än den mindre befolkningen. Den lägre genomsnittslyckan uppvägs och mer därtill av att det finns så många fler människor. Om vi utgår ifrån att det är bättre ju mer lycka som finns i världen, så bör vi välja den stora befolkningen. Detta kan verka konstigt. Om det istället är så att det är den genomsnittliga lyckan som är det viktiga, och vi bör skapa en värld med så hög genomsnittlig lycka som möjligt, så vore det fel att skaffa barn så fort dessa barn skulle sänka genomsnittet, även om de skulle ha väldigt bra liv. Detta verkar också konstigt. Det har argumenterats för att det inte går att hitta någon princip för beslut som påverkar befolkningsstorleken som inte får konstiga konsekvenser i vissa situationer. Diskussionsfrågor 1. Parfit utgår ifrån att vi lever i en värld med ganska hög genomsnittslycka, och att det vore teoretiskt möjligt att höja den totala lyckan genom att producera fler människor (men med lite lägre livskvalitet) än vi har idag. Tännsjö däremot utgår ifrån att vi redan lever i en värld där lyckogenomsnittet är lågt, och där lyckan inte kan ökas mera genom en ännu större befolkning. Vad tror ni? Lever vi i en så kallad A-­‐värld, B-­‐värld eller C-­‐värld? Eller i en Å-­‐värld, Ä-­‐värld eller Ö-­‐värld? 2. Håller ni med Parfit om att slutsatsen att vi bör skapa Ö-­‐världen (i alla fall om vi kunde) är motbjudande, eller tycker ni som Tännsjö att den inte är särskilt motbjudande trots allt? 3. Fundera över Parfits tanke-­‐experiment, där han får välja mellan en evighet av potatis och muzak och hundra år av extas. Vilket skulle ni själva välja? 4. Vilket skulle ni välja om vi lägger till ytterligare två alternativ: Dels får ni ett alternativ med två hundra år då ni är riktigt lyckliga, men inte extatiska. Dels ett alternativ med tusen år då ni får lyssna på lite olika sorters musik, men ingen superbra, äta lite olika maträtter, men ingen som är supergod, oftast vara ganska uttråkade, men någon enstaka gång (kanske två gånger om året) ha riktigt roligt. Vilket alternativ tar ni av dessa fyra? Varför? Kan ni motivera valet med någon form av konsekvent princip? 8
