Plats i terapin
Fastställd av landstingets läkemedelskommitté 2015-05-29
Alogliptin (Vipidia®)
Läkemedelskommitténs rekommendation
SLUTSATS
Alogliptin är en DPP-4-hämmare godkänd som tilläggsbehandling tillsammans med andra glukossänkande
läkemedel när dessa, tillsammans med kost och motion, ger otillräcklig glukoskontroll vid typ 2-diabetes.
Behandling med DPP-4-hämmare har låg prioritet (prioritet 7), men kan övervägas hos patienter där
behandling med metformin samt en sulfonureid eller insulin är otillräcklig, eller när dessa inte är
lämpliga.
Vid läkemedelsbehandling av typ 2-diabetes bör enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för
diabetesvården metformin ordineras som förstahandsval om inte intolerans eller kontraindikation
föreligger (prioritet 1). Sulfonylurea (SU, prioritet 4), repaglinid eller NPH-insulin är andrahandsval
(prioritet 3-4). Behandling med andra läkemedelsgrupper har lägre prioritet; GLP-1-analoger (prioritet 6),
DPP-4-hämmare (prioritet 7), akarbos (prioritet 9), långverkande insulinanaloger (prioritet 9-10), pioglitazon
(prioritet 10), samt SGLT-2-hämmare (prioritet 10).
KORT BAKGRUND
Behandling med alogliptin har i kliniska studier medfört en större minskning av HbA 1c jämfört med placebo
motsvarande 5,5-8,7 mmol/mol efter 26 veckor.
Som tilläggsbehandling med metformin sänkte alogliptin 12,5-25 mg/dag HbA1c något mer än glipizid 5-20
mg/dag (-7,7 vs -6,6 mmol/mol, p=0,01) efter 2 års behandling. Den genomsnittliga dosen av glipizid var dock
5,2 mg/dag, varför det är svårt att uttala sig om eventuella skillnader. Förekomsten av hypoglykemi var lägre
för alogliptin (2% vs 24%).
I en dubbelblind, randomiserad studie av säkerheten av alogliptin hos patienter med nyligen genomgånget akut
koronarsyndrom sågs ingen skillnad i risk för hjärt-kärlhändelser jämfört med placebo (n total≈5400,
uppföljningstid upp till 40 månader, median 18 månader).
Läkemedelskostnad i maj 2015
Ännu ej tillgänglig på marknaden i maj 2015.
Läkemedelskommittén i Uppsala läns landsting i samarbete med Klinisk farmakologi, Akademiska sjukhuset
Fakta om alogliptin
1) Alogliptin är en selektiv dipeptidylpeptidas-4-hämmare (DPP-4-hämmare). DPP-4 är ett enzym som bryter ned
inkretinhormoner, glukagonlik peptid-1 (GLP-1) och glukosberoende insulinotropisk polypeptid (GIP), vilka frisätts av
tarmen i samband med måltid. Både GLP-1 och GIP ökar insulinutsöndringen, medan GLP-1 hämmar
glukagonutsöndringen.
2) Alogliptin är godkänt som tilläggsbehandling tillsammans med andra glukossänkande läkemedel när dessa, tillsammans
med kost och motion, ger otillräcklig glukoskontroll vid typ 2-diabetes.
3) Alogliptins effekt på glykemisk kontroll har undersökts i fem huvudsakliga randomiserade, placebokontrollerade,
dubbelblinda kliniska studier av patienter med typ 2-diabetes (n total≈2200).
4) Jämförelse med placebo
a.
I monoterapi sänker alogliptin HbA1c med i genomsnitt 6.6 mmol/mol efter 26 veckors behandling i
jämförelse med placebo. Som tilläggsbehandling till metformin/sulfonylurea/ppar-γ/insulin har
sänkningen varierat mellan 5,5-8,7 mmol/mol efter 26 veckors behandling.
5) Jämförelser med andra antidiabetika
a.
Som tilläggsbehandling med metformin sänkte alogliptin 12,5-25 mg/dag HbA1c något mer än glipizid 520 mg/dag (-7,7 vs -6,6 mmol/mol, p=0,01) efter 104 veckors behandling. Den genomsnittliga dosen av
glipizid var dock 5,2 mg/dag, varför det är svårt att uttala sig om eventuella skillnader. Ingen skillnad sågs
i en annan studie av patienter ≥65 år (-1,1 mmol/mol för båda behandlingarna efter 52 veckor).
b.
Monoterapi med alogliptin 12,5-25 mg/dag medförde mindre sänkning av HbA1c jämfört med metformin
1000-2000 mg/dag i monoterapi (-5,5-6,6 vs -7,7-12 mmol/mol).
6) Alogliptin utsöndras främst i oförändrad form i urinen och metaboliseras i ringa utsträckning. Interaktioner med andra
läkemedel som påverkar CYP450-systemet eller transportproteinet p-gp har inte observerats. Dosen behöver justeras
baserat på njurfunktionen.
7) Andelen patienter ≥65 år var i studier 25% och andelen ≥75 år 4%. Effekt och säkerhet hos patienter ≥65 år jämfört med
<65 år var likartad.
8) De vanligaste biverkningarna i genomförda studier för alogliptin var huvudvärk, buksmärta, diarré, illamående, klåda och
muskelsmärta, som alla förekom hos ca 2-5%.
9) I en dubbelblind, randomiserad studie av säkerheten av alogliptin hos patienter med nyligen genomgånget akut
koronarsyndrom sågs ingen skillnad i risk för hjärt-kärlhändelser jämfört med placebo (n total≈5400, uppföljningstid upp
till 40 månader, median 18 månader).
10) Som tilläggsbehandling till metformin är alogliptin associerad med en lägre förekomst av hypoglykemier än glipizid (ca
2% vs 24%).
Referenser
European Public Assessment Report – Vipidia. European Medicines Agency, 2013.
Zannad F, Cannon CP, Cushman WC, Bakris GL, Menon V, Perez AT, Fleck PR, Mehta CR, Kupfer S, Wilson C, Lam H, White WB;
EXAMINE Investigators. Heart failure and mortality outcomes in patients with type 2 diabetes taking alogliptin versus placebo in
EXAMINE: a multicentre, randomised, double-blind trial. Lancet. 2015 Mar 9.
White WB, Cannon CP, Heller SR, Nissen SE, Bergenstal RM, Bakris GL, Perez AT, Fleck PR, Mehta CR, Kupfer S, Wilson C, Cushman
WC, Zannad F; EXAMINE Investigators. Alogliptin after acute coronary syndrome in patients with type 2 diabetes. N Engl J Med. 2013
Oct 3;369(14):1327-35.
Pratley RE, Fleck P, Wilson C. Efficacy and safety of initial combination therapy with alogliptin plus metformin versus either as
monotherapy in drug-naïve patients with type 2 diabetes: a randomized, double-blind, 6-month study. Diabetes Obes Metab. 2014
Jul;16(7):613-21.
Rosenstock J, Wilson C, Fleck P. Alogliptin versus glipizide monotherapy in elderly type 2 diabetes mellitus patients with mild
hyperglycaemia: a prospective, double-blind, randomized, 1-year study. Diabetes Obes Metab. 2013 Oct;15(10):906-14.
Del Prato S, Camisasca R, Wilson C, Fleck P. Durability of the efficacy and safety of alogliptin compared with glipizide in type 2
diabetes mellitus: a 2-year study. Diabetes Obes Metab. 2014 Dec;16(12):1239-46.
Läkemedelskommittén i Uppsala läns landsting i samarbete med Klinisk farmakologi, Akademiska sjukhuset
