5/2015 Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens personaltidning Marianne Dymling-Hjelm ”Att måla akvarell i små målningar är ett komplement till de stora frågorna.Det är min egen hemmasnickrade teori.” Utan sommarlov på Komvux Så tycker vi om Edico Nyhet, recept och mattips från Värnhemsskolan I detta nummer: / direktör Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen ”Tillsammans åstadkommer vi så mycket mer” S å kom den ju till slut, den där sköna sommarvärmen. Den som vi längtat efter. Även om den kom när de flesta av oss hade gått tillbaka till arbetet igen, så hoppas jag ändå att du kan njuta av den. Inte minst av kvällarna som äntligen är så härligt ljumma och havet som inbjuder till sköna sensommarbad! Själv har jag varit igång och jobbat några veckor nu. Min semester började med avkoppling på en liten, liten ort mitt i vackra Toscana och avslutades på hemmaplan med bröllop för älskade mellansonen. Vilken känsla att som mamma se hans lycka! Däremellan en dryg vecka bara jag och barnbarnet Vera. Vi var med på TV-inspelning av årets sommarlovsprogram och Vera lärde mig hur man dansar till ”Släpp loss”. Hon tyckte inte riktigt att jag hade fattat galoppen, men till slut fick jag godkänt. Varmt var det inte den veckan, men Vera tyckte det gick bra att vara på stranden ändå och ja, det gjorde det ju. Det var i vart fall dagar fyllda av lycka! Min höst startade med att tillsammans med Arbetsförmedlingens chef, medverka som inspiratör på ”Heja Skåne”. Man kan säga att Heja Skåne är ett årligt återkommande visionsforum där regionen, kommuner, näringsliv och ideell sektor, varje år strålar samman för att komma underfund med vad vi kan göra tillsammans för vår region och för alla oss som lever och verkar här. Flera goda initiativ, inte minst inom vårt uppdrag, har sett dagens ljus på ”Heja Skåne”. Jag tänker på hotell-talangerna, d.v.s. SFI-studier kombinerat med praktik inom hotellnäringen. Jag tänker också på Good Malmö, där VD:n för ett företag tog på sig att anställa en ung malmö-tjej eller kille under en period och påverkade sitt breda nät- verk att göra detsamma. Två initiativ som ger kvinnor och män utan en fast förankring på arbetsmarknaden, möjligheter att visa sin talang på riktigt och på en arbetsplats. Temat för årets ”Heja Skåne” handlade mycket om att vi tillsammans kan göra mycket större skillnad än om var och en ”bara gör sitt”. Så självklart, men inte alltid så enkelt. För att kunna dra åt samma håll, dela samma vision, krävs att alla börjar med att lyssna på varandras verkligheter. Ett sådant klimat var det på Heja Skånedagarna. Jag är övertygad om att vi kan stärka samarbetet skola/arbetsliv ännu mer. I Malmö skapas ju nya jobb i en takt som ligger i framkant i Sverige, men ändå har vi så hög arbetslöshet. Här måste vi hitta ännu fler konstruktiva metoder tillsammans och det är ju det som också gör vårt uppdrag så stimulerande och spännande. Vi kan alltid bli bättre och bäst blir vi om vi samarbetar med andra. Att vi blir så mycket bättre tillsammans, stärks också i de många initiativ som tas runt om i vår verksamhet för att ta vara på kraften i det kollegiala lärandet. Att utveckla strukturer för hur vi blir riktigt bra på att dela kunskap och erfarenheter med varandra, är både en förutsättning för att var och en av oss ska växa som medarbetare och att våra elever och deltagare ska växa genom att uppmuntras att ta fram sitt allra bästa jag. Du som möter våra elever och våra deltagare är så viktig för så många. Och du som i din vardag kanske inte finns allra närmast malmöborna, har en lika viktig roll att stödja kollegorna i våra verksamheter med det som du kan bäst. Jag tänker ofta att vårt uppdrag handlar om att vi i varje möte, vare sig det är elev, deltagare eller kollega, ska bidra till att den/de vi möter får chansen att ta fram sitt allra bästa jag. Därför är det också viktigt i en stor organisation som vår att vi utvecklar ledarskapet till att medarbetare får chans att ta fram sitt bästa jag. Det hänger ihop och det påverkar mötet med de många flickor/pojkar, kvinnor/män vi möter. På vår sida på KomIn finns nu en uppdatering av stöd i ledarskapet som du erbjuds som chef och som du gärna får ta del av. Välkommen tillbaka till höstens arbete! Jag hoppas att du känner det lika lustfyllt som jag gjorde när jag kom tillbaka efter semestern! Vi har ett fantastiskt uppdrag och vi kan göra skillnad tillsammans. Ledaren: Tillsammans så åstakommer vi så mycket mer 2 Hallå där – Ulrika Rittner3 Nygamla lokaler 4 Utan sommarlov på Komvux 5 Det annorlunda föräldraskapet 6 Kollegialt lärande 7 Läsvärdesundersökning 8-10 Ung i sommar 10-11 Profilen – Marianne Dymling-Hjelm12-15 Vi ser stjärnor tändas 16 Flippad matte 17 SFI 18-19 Enkät19 Ordet är ditt! 20 Krönikan: Landet där män är män 21 Krami22 Hållbar inkludering 23 Mattipset24 EDICO Ges ut av arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens kommunikationsavdelning och utkommer med 8 nr per år EDICO BETYDER PÅ LATIN Jag säger rent ut, jag yttrar ANSVARIG UTGIVARE Eva Ahlgren CHEFREDAKTÖR Pia Oredsson, informationschef REDAKTÖR Sanne Cederstam, kommunikationsavdelningen GRAFISK FORM Pelle Jernryd, Björn Holmberg kommunikationsavdelningen BILDER Bylinelösa bilder och texter är producerade av kommunikationsavdelningen FÖR TIPS OCH SYNPUNKTER [email protected] BREVLÅDA PÅ INTRANÄTET Komin > arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsforvaltningen medarbetare Camilo Pozo Jelves, Valdemarsro gymnasium, Jonas Nilsson, Pauliskolan, Pia Jagrelius, S:t Petri skola, Kerstin Rydkvist, JobbMalmö, Annika Anjou, kommunikationsavdelningen OMSLAGSBILD Gustaf Johansson TRYCK TMG öresund, Gallerie Art Silk, 2450 ex Hallå där! HALLÅ DÄR – Ulrika Rittner 1981 började hon arbeta på dåvarande skolkontoret med samverkan mellan skola och arbetsliv (SSA), gick vidare till utvecklingsavdelningen på Utbildningsförvaltningen och sedan till kommunikationsavdelningen där hon har arbetat de senaste åren. Nu går hon i pension, några år för tidigt, och tar med sig ett berg av kunskaper och erfarenheter som är svåra att ersätta. Vilka är dina bästa jobbminnen? Bra arbetskamrater och bra chefer gör att jobbet blir roligt och det har jag alltid haft. Jag har alltid tyckt att det var roligt att gå till jobbet. Jag trivdes väldigt bra under mina år på Utbildningsförvaltningens kansli på Ledebursgatan, där vi som jobbade hade en lång arbetshistoria tillsammans. Vi kände varandra mycket väl och hade kul. Några av dem jag jobbade med på Ledebursgatan var mina vänner privat också. En av dem var min dåvarande chef Gun Wiklund. Det var otroligt tråkigt när hon gick bort strax innan hon skulle gå i pension. Har du någon gång funderat på att byta jobb? I dag är det är ingen merit att stanna så länge som jag har gjort på ett jobb. Men jag har velat stanna eftersom jag trivts så bra. Ibland har jag funderat på att göra något annat. Foto: Pelle Jernryd U lrika hade planer på att arbeta inom äldreomsorgen, men fick efter gymnasiet jobb som sekreterare, och på den vägen är det. Nu har hon jobbat med administration inom skolväsendet i Malmö stad i 34 år och har trivts mycket bra med det. Om jag fått välja yrkesväg på nytt hade den handlat om mat. Jag skulle nog inte ha sysslat med papper även om jag gillar att ha koll på saker och ting och är rätt bra på det jag gör. Vad ska du göra nu? Vi åker till Sydafrika i november. Jag gillar att resa och på somrarna blir det med husvagn. Och så har vi släkt i Santa Monica, Los Angeles så dit kommer vi också att resa. Vi har en kolonistuga där vi redan nu bor halva året, men nu kommer jag att ha tid att pyssla i trädgården. Jag ser också fram mot att träna, kanske dansa Zumba och att ägna mig åt mer avancerad matlagning. Det ska bli väldigt skönt att planera sin egen tid. Vad kommer du att sakna mest? Arbetskamraterna är det jag kommer att sakna mest. Jag har jobbat väldigt intensivt in i det sista så det kommer att bli en stor omställning att gå från hundra till noll och att inte ha tider att passa varje dag. Det kommer att kännas konstigt. Program med världen i fokus Tre unga berättar om film Inbjudan till konferens Bästa platsen att lära sig om världen är troligtvis på en skola där hela världen är representerad. Därför kommer Värnhemsskolan, från och med nästa läsår, att erbjuda en internationellt inriktad utbildning; Samhälle världen. Utbildningen kommer att rikta in sig mot världen omkring oss med fokus på mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i samarbete med organisationer som Amnesty, Rädda Barnen och FN. JobbMalmö arbetar med att stötta personer för att de ska få bättre möjligheter att få ett jobb och komma ut på arbetsmarknaden. Institutionen för socialt arbete, Malmö stad, IMER förbundet och Ett enat Malmö bjuder in till heldagskonferens under temat ”Samtal om socialt arbete och social mobilisering”. - Vi vill ta tillvara på den internationella mångfald som finns på vår skola. Vi har så många studenter från hela världen, med så mycket erfarenheter, att vi behöver ett sätt att bygga en utbildning kring vad de kan och var de kommer ifrån, säger skolans rektor Barbro Willners. Kursstart för Samhälle världen är höstterminen 2016. Nu har man producerat tre korta filmer som presenterar tre unga personer som fått hjälp att komma framåt i sina yrkesval och kring vad de vill utbilda sig till och göra i framtiden. Syftet är att visa vad JobbMalmö kan bistå med och att öka engagemang och intresse hos deltagare för vad JobbMalmö kan göra för dem. Filmerna finns på Komin, malmo.se, Facebook och Youtube. Gå in och titta på dem! 3 Under förmiddagen är det föreläsningar och paneldebatter om hur vi möter ensamkommande barn, vad det innebär för utmaningar för den svenska välfärdsstaten och huruvida olika insatser bör samarbeta eller inte. Under eftermiddagen diskuteras rasism och hur antirasistiskt arbete kan skapas i fler verksamheter. Tid: 15/10 kl. 09.00 – 15.00 Plats: Orkanen, sal D131 Adress: Nordenskiöldsgatan 10. Mer info och anmälan: mah.se/socialarbete Nygamla lokaler Byggymnasiet tar nya tag i nygamla lokaler Nu är Byggymnasiet tillbaka på ruta ett. Efter flyttkaruseller och undervisning på olika adresser finns nu hela skolan åter samlad i lokaler ute på Bulltoftafältet. Samma lokaler som skolan lämnade för fem år sen. text & bILD: Annika Anjou Lisa Gunnarsson i entrétrappan till Byggymnasiets nygamla lokaler på Bulltoftafältet. Efter flera flyttar är nu skolans verksamhet åter samlad under samma tak. – Det är med blandade känslor. Det är skönt att vi är samlade. Nu kan vi fokusera på pedagogiken och organisationen, säger Christer Månsson, rektor för Byggymnasiet. Han valde bort semestern för att få så mycket som möjligt på plats före terminsstart. Nu slipper elever och personal resorna – ofta dagliga – mellan verkstäderna ute på Bulltofta och de tillfälliga lokalerna i Ubåtshallen, där den teoretiska undervisningen hållits de senaste två åren. Och rektorn ser fram emot att integrerad undervisning underlättas, exempelvis projektet KAMA där lärarna i karaktärsämnen och i matte samarbetar i verkstaden kring praktiska matematiska utmaningar. Sliten fasad med fel skylt En stor asfaltsparkering, en färgflagande plåtfasad med tejpade fönster och en gigan- tisk skylt med texten Mölledalsgymnasiet, möter besökaren. Så hette skolan före flytten för fem år sedan och skylten har rektorn – hittills förgäves - kämpat för att få bort. Samhörighet bygger på identitet, menar han: – Inte ens eleverna är säkra på vad skolan egentligen heter. Vi ville helst behålla namnet Mölledalsgymnasiet, eftersom det är inarbetat. Det är ok att vi har bytt namn till Byggymnasiet, men det vore rimligt om det också blir tydligt. Läraren i engelska, naturvetenskap och på särskolan, Lisa Gunnarsson, har varit med om alla flyttresor: från Bulltofta, till Norra Sorgenfri och vidare till Ubåtshallen för att nu återvända till gamla Mölledalsgymnasiets lokaler. – Vi är rätt flyttvana och har lärt av tidigare misstag säger hon. Den senaste flytten har 4 också varit den smidigaste. Det mesta är på plats. Skönt med nystart Det finns mycket att säga om lokalerna och läget. Nya elever och föräldrar har reagerat på att det är slitet och ödsligt och Lisa har tyckt att det var lite pinsamt att välkomna till miljön på Bulltofta. – Vi kommer från Västra hamnen där lokalerna var ljusa och fräscha och det var liv och rörelse. Vi flyttade ju en gång härifrån för att bli mer integrerade med staden, så det är klart ett nedköp. Ändå framhåller Lisa Gunnarsson det positiva i den nystart skolan får nu. – Det ÄR en bra skola med bra stämning. Vi kan skratta tillsammans i personalrummet och det är värt mycket. Komvux Första året utan sommarlov på Komvux I augusti 2014 skrev lärarna på Malmös Komvuxenheter på ett nytt arbetstidsavtal. Avtalet medförde att sommarlovet avskaffades. – Det är precis som om man resonerar så här: ’Vi ska börja med sommarundervisning. Är allting klart? Nej, det är det inte. Vet vi hur vi ska organisera det? Nej, det vet vi inte. Vi går ändå in i det och sedan får vi se vad som händer. Det ordnar sig.’ ”Sommarlovet ingår i min livsrytm” text & bild: Jonas Nilsson Den reglerade arbetstiden är fortfa- rande 35 timmar, med 7,5 timmars förtroendetid. Alla har minst fem veckors semester. Dessutom har man ytterligare 10 dagars ledighet. Till de som skrev på avtalet utgick en lönehöjning på 1200 kronor i månaden. Lärarna kan ta ut sin ledighet när man så önskar – det är alltså möjligt att vara ledig tre veckor i oktober eller hela februari. Skälet till förändringen var att Komvux numera, enligt lag, måste erbjuda ”utbildning hela året”. Komvux Pauli och Södervärn har i två somrar (förra året arbetade personalen på frivillig basis) erbjudit 10-veckors sommarkurser i matematik, engelska och svenska som andraspråk. Vissa lärare har alltså undervisning på sommaren (fem timmar per dag, fem dagar i veckan). Andra, som inte undervisar i de berörda ämnena, har arbetat utan att ha några pågående kurser. Sverker menar att detta framkallade en överreaktion från vissa håll. – En del gick taket, berättar han. Sverker lustar inte efter att vara ledig i februari eller i oktober. – Att jag har sommarlov ingår i min livsrytm. Engelskläraren Paola Rivera Tirado var ledig tre veckor i somras och hon tycker att det märks. – Man har inte den tiden som man har haft och som man har tagit för given. Man vet kanske inte riktigt hur värdefull den är förrän man förlorar den. Samtidigt säger hon att det är mycket som känns oklart än så länge. – Vi får se hur det blir. ”Trodde det skulle bli värre” Matematik- och fysikläraren Robert Pozgaj var skeptisk från början. ”Det gick för fort” Vi frågade några lärare på Komvux Pauli om hur de upplevt det första året med avtalet. Sverker Olsson Sverker Olsson är lärare i samhällskunskap och historia och har inte haft några sommarkurser. Han är missnöjd med den process som föregick förändringen. – Det gick fort och det saknades en analys av vad det skulle få för konsekvenser för skolan och för personalen. Det var oklart för mig som medarbetare varför det var så bråttom och hur det skulle genomföras. Robert Pozgaj – Men jag trodde faktiskt att det skulle bli något snäpp värre, utbrister han. Robert menar att man arbetar mera nu. – Vi har 14 arbetsdagar mera varje år och får 1200 kronor mera i månaden. Någonstans måste ju de pengarna tas. Därför måste vi helt enkelt producera mer per skalle! Han menar att den totala arbetsbördan 5 har ökat, åtminstone för dem som haft sommarkurser. – Jag gjorde 87 timmar extra i somras. Antalet undervisningstimmar under resten av året har inte förändrats, hävdar han. Robert är också kritisk mot att man kör korta sommarkurser i de matematikkurser (1 och 2) som lämpar sig sämst. ”Problem med att ta ut semester” Kristian Gren är också lärare i matematik, och har svårt för att se fördelar med det nya avtalet. Kristian Gren – Jag skulle hellre haft kvar sommar- och jullov, säger han tvärsäkert. Kristian tror också att det kan bli problem om lärare tar ut semester under terminerna. Erol Tümer är lärare i engelska, religion och psykologi. Han har arbetat på Komvux i snart 20 år och inte heller han kan uppbåda någon entusiasm för det nya avtalet. – Jag trodde först att man skulle arbeta någon sommar och slippa några, men så verkar det inte ha blivit. Jag tycker att om du har jobbat denna sommar så ska du kunna ta ut sju veckor nästa. Erol understryker dock att för de elever som klarar det, så är det bra att det finns sommarkurser. – Å andra sidan riskerar de att få slutkörda lärare. Enligt svenskläraren Hanna Sandgaard-Ekdahl har den totala arbetsbördan ökat i och med det nya avtalet. – Vi blev lovade att det inte skulle påverka vår arbetsbörda, men nu vet jag att det ser annorlunda ut, även om jag tycker att det har fungerat ganska bra. Hon är dock lite orolig inför framtiden. – Hur ska vi hinna plocka ut våra semesterdagar när våra kurser ser ut som de gör? Särskolan Det annorlunda föräldraskapet Måns Zelmerlöw har med sin vinnarlåt gjort ordet heroes till ett välkänt begrepp. Men vilka är våra egna hjältar? text: Marianne Dymling-Hjelm | Bild: colourbox För egen del tänker jag ofta på våra utvecklingsstörda elever som hjältar. Det är dock sällan som de får hjältestatus i samhället. Ta till exempel de elever som har stora funktionsnedsättningar. De som föds i en förvriden kropp och som kanske ständigt upplever smärta, som ideligen genomgår svåra undersökningar eller ständigt provar ut nya hjälpmedel allt medan kroppen växer. Elever som kommer att vara till 100 procent beroende av andra människor, inte igår och idag utan 24 timmar/dygn och hela livet ut. De är själva långt borta från att intellektuellt tolka andra människor som hjältar. Men visst är de själva hjältar! Eller ta en helt annan elevkategori i gymnasiesärskolan. Ungdomar som du kan möta ute i samhället, aktiva och för egen maskin på väg någonstans i livet. Dessa är också hjältar för mig. De har ofta fört en kamp för att få vara delaktiga, kanske redan från förskolan och in i grundskolan. Kanske klarat några år där men oftast med dåliga studieresultat. En sak som de flesta har gemensamt är dock att deras självförtroende har påverkats negativt. Det sätter spår i själen att nästan alltid vara sist och sämst. Eller som en elev uttryckte det- ”jag skämdes när jag tog hem min pärm till sommarlovet då de flesta pappren bara var skrivit överskrift på och lite till.” Att se ut som alla andra och ta del av samhället är inte bara enkelt när man har en lindrig funktionsnedsättning. Det förväntas att eleven skall klara av det allt mer avancerade samhället för att bli en delaktig samhällsmedborgare. Det uppstår självklart svårigheter när eleverna hamnar i helt nya situationer och där de kanske också har brister i att tolka de sociala koderna. Då räcker inte deras intellektuella förmåga alltid till. Därför är gymnasiesärskolan så viktig för att hjälpa till att bygga upp elevernas självförtroende som aktiva samhällsmedborgare. Att träna på situationer där även ens tillkortakommande kan hanteras inför öppen ridå. ”Jag duger precis som jag är” blir en värdegrund eller kalla det mantra för våra elever efter deras fyra år hos oss att ta med sig ut i livet. lösningar på sitt liv. Men alla har en historia i sitt föräldraskap som förtjänar att lyssnas till och som bör beaktas med stor respekt. Ibland möter vi en annan grupp av föräldrar som är nya i vårt land, som berättar att de flytt till Sverige med sitt funktionsnedsatta barn i famnen. Familjer som trots stor ovisshet om framtiden har en ambition att deras barn skall börja skolan och integreras i vårt samhälle. En pappa från ett utomeuropeiskt land som jag träffade i höstas berättade då jag lämnade mitt visitkort att det var det 27:e visitkortet han hade fått av myndighetspersoner under sitt halvår i Sverige. Inte lätt att hitta rätt i våra system i kommunen eller i Region Skåne. Om inte dessa föräldrar är hjältar vem är det då? Men bakom varje elev inom gymnasiesärskolan står två föräldrar. En mamma och en pappa som precis som alla andra har haft sina drömmar om ett föräldraskap. I dessa drömmar har det nog inte funnits tankar på ett livslångt ansvarstagande, inte tankar på att inte få sova en hel natt, inte tankar på att mitt barn också blir sjukvårdens barn så fort det föds. Inte tankar på att läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer, specialpedagoger, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, dietister och många andra specialister ska möta barnet. Hur många specialister som familjen än får kan nog ingen svara exakt på hur utvecklingen ser ut för deras barn. Det som är säkert är att hela livssituationen förändras liksom förhållandet till övriga familjen som mor- och farföräldrar och släkt förändras också. Kan familjen bo kvar? Måste boendet anpassas? Många frågetecken som skapar ovisshet inför framtiden och som kan lamslå en hel familj. Att arbeta i gymnasiesärskolan innebär självklart stora krav att möta dessa föräldrar med respekt. En respekt som vilar på grundinställningen att det är alltid föräldrarna som är experter på sitt eget barn/ungdom. Personalen är experter på pedagogik och balansakten att hantera kursplaner och betygsättning med funktionsnedsättningen. Föräldraskapet blev något annat – något annorlunda. Ett föräldraskap som skapar både oro för dagen men också för framtiden. Jag har mött många familjer i mina mottagandesamtal inför gymnasiesärskolan. Under mina 14 år har jag i dessa samtal mött drygt 600 familjer. Alla dessa familjers berättelser har också varit på 600 olika sätt. Krisen som det innebär att få ett funktionsnedsatt barn har många olika ansikten. Ofta, för att inte säga nästan alltid, har dock familjerna inför sin ungdoms start i gymnasiesärskolan bearbetat de svårigheterna som det innebär att vara förälder till ett annorlunda barn. Personligheten bakom diagnosen har trätt fram och som familj är man oftast väl inkörd på att hitta praktiska När barn är små är ofta föräldrarna de första hjältarna i barnens liv. Med åren flyttas snabbt hjälteglorian över på andra personer. En naturlig utveckling tycker vi. Men för många föräldrar inom gymnasiesärskolan gäller inte detta. De får bära hjälteglorian hela livet. Ett uppdrag som både kan förgylla och betunga, men som alltid medför att man får andra perspektiv på livet. Syskon i dessa familjer föds in i ett annorlunda syskonskap med både glädjedagar och orosdagar. 6 Men att tolka elevernas behov har självklart föräldrarna vetorätt på. Om föräldrarna inte förmår att se våra elevers behov så måste vi kärleksfullt konfrontera och hämta hjälp från andra professioner. Det är sällan, mycket sällan detta händer inom gymnasiesärskolan. Respekt bygger på ett jämbördigt förhållningssätt mellan två individer, därför skall vi aldrig hamna i ”medlidandeträsket” i relation till föräldrarna. Detta skapar bara en ojämlik relation och familjerna kommer i underläge ännu mera än vad de ändå gör i skolans ofta omedvetna maktövertag. Jag upplever en stor ödmjukhet och tacksamhet att jag har fått vara dessa familjers budbärare in i gymnasiesärskolan. Det är dessa familjers utsatta situation som jag har velat belysa. Kollegialt lärande De ska driva det kollegiala lärandet Under förstelärardagen den 28 augusti diskuterades och organiserades förstelärarnas fortsatta arbete med deras lokala och centrala uppdrag. text & bild: sanne cederstam De första förstelärarna anställdes för ett och ett halvt år sedan och sedan dess har antalet förstelärare ökat. Nu är de åttio stycken. Fram till nu har det varit en inkörsperiod och deras arbete har tagit form ute på skolorna även om det ser väldigt olika ut. Nu är det dags att ta nya tag och utveckla det lokala försteläraruppdraget och skapa en central samsyn med fokus på det kollegiala lärandet även över skolgränserna. En ny förvaltningsövergripande lektorstjänst i kollegialt lärande har tillträtts av Marie Sjöblom (se nedan) och tillsammans med henne och de andra lektorerna Alla förstelärare och rektorer fick Per Kornhalls bok Förstelärare: En handbok. höll områdeschef Edward Jensinger en förstelärardag för att tillsam- uppdrag och hur de ska kunna samarbeta mans planera för hur arbetet ska se ut det och utvecklas tillsammans. Så finns det en kommande året. fjärde grupp förstelärare med spridda uppDet finns tre tydliga utvecklingsområ- drag med allt från entreprenöriellt lärande den som förstelärarna grupperar sig kring: till specialpedagogik, internationell sammatematik, svenska och informationstek- ordning och genus. Hur dessa lärares cennik (IKT). De här grupperna hade ganska trala uppdrag ska byggas upp kommer att lätt att hitta en samsyn kring ett centralt fortsätta diskuteras under hösten. HALLÅ DÄR – Marie Sjöblom Bakgrund Marie Sjöblom har just tillträtt tjänsten som förvaltningsövergripande lektor i kollegialt lärande. I grunden är hon lärare i matematik och programmering och femtio procent av tjänsten undervisar hon teknikelever på Pauliskolan i dessa ämnen. Den andra halvan av tjänsten ska hon arbeta med att stödja det kollegiala lärandet på alla skolor inom AGVF. Marie har tidigare arbetat som kommunlicentiand i ett samarbete mellan Malmö högskola och Malmö stad. Närmast kommer hon från en blandad tjänst som forskare i matematikdidaktik på högskolan, lärare på Borgarskolan och skolutvecklare på Pedagogisk Inspiration (PI). Jag kommer att samarbeta med skolledning och förstelärare. Vi måste ha en bra dialog för att jag ska kunna genomföra mitt uppdrag. Jag gillar Helen Timperley och hennes forskning kring lärares professionella lärande och utveckling och hur det påverkar elevernas lärande. Jag vill gärna diskutera hennes modell med förstelärarna. Foto: Björn Holmberg Vad är kollegialt lärande för dig? Det är ett strukturerat samarbete som ska leda till förändringar i klassrummen och öka måluppfyllelsen. Upplägget i det kollegiala lärandet och vilka metoder som används kan göras på många olika sätt, för det finns olika behov på olika skolor och i olika klasser. Lärarna måste själva titta på sitt sätt att undervisa och testa de metoder de tycker verkar bra. Det kan handla om ämnesdidaktiska diskussioner, informationsteknik (IKT), formativa processer, språkutveckling mm. Hur viktigt är det kollegiala lärandet för elevernas kunskapsnivå? Det kollegiala lärandet är ingen hype. Det har stora effekter. Jag tycker det är jätteviktigt. Jag tror att lärare kan utveckla sin undervisning tillsammans. Man förbättrar saker bäst tillsammans med andra när man delar erfarenheter. Jag tror också att det är viktigt att hitta metoder där folk känner sig trygga och inte hotade. Fokus i det kollegiala lärandet ska inte ligga på läraren som person utan på olika metoder man använder i klassrummet. Jag upplever att lärare vill diskutera och utvecklas och att det finns en glädje i att göra det tillsammans. Hur ska du ta dig an det nya uppdraget? Flera skolor är redan igång med det kollegiala lärandet. Mitt arbete blir att hjälpa till att strukturera och stödja processerna. 7 Finns det några svårigheter med att få igång det kollegiala lärandet? Utmaningarna är att få bra struktur och rutiner och att få med alla delar av organisationen. Att hitta tid för det kollegiala lärandet är också viktigt. Kanske man måste prioritera annorlunda och fundera över hur man använder kompetensutvecklingstiden. Att ägna studiedagar åt kollegialt lärande i stället för storföreläsningar till exempel. Men egentligen pratar jag hellre om möjligheter än om svårigheter för möjligheterna är fler och vi kommer att hitta lösningar. Finns det andra faktorer som spelar roll för ökad måluppfyllelse? Jättemånga. Lärarens ämneskunskaper, didaktiken, ledarskapet på skolan och organisatoriska faktorer. Ordning och reda i klassrummet spelar också stor roll. I vissa fall skulle man kunna börja med kollegialt lärande kring ledarskap i klassrummet. Läsvärdesundersökning Så tycker vi om Edico Under våren genomfördes en läsvärdesundersökning av Edico och 763 (av 2200) medarbetare valde att delta. Stort tack till er! Nedan kan du läsa hur folk svarade och vilka synpunkter som framkom, eller i alla fall de tydligaste tendenserna i de öppna svaren. Text: Sanne Cederstam | Bild: colourbox Så här ser fördelningen ut bland de som svarade på enkäten ut en Ar t na n ef An io un kt Ch ef ie e te ka r lio nd ja St öd 61 + 60 51 - 50 41 - 40 31 - 30 18 ls m m er al ka nu En sta ga Knappt 6 % anger att de inte läser Edico alls. De främsta anledningarna till det är att: • Man inte får den. Kontrollera att dina adressuppgifter stämmer i HRutan. Får du den ändå inte kontakta [email protected] • Inte är intresserad. Om du inte vill ha Edico hemskickad kan du avanmäla dig till [email protected] • Tycker den är irrelevant eller dålig In la al n Nä sta la nu m m er Läser du Edico? Al ib ,b lsa hä lev V, e n na ar Vu x An ld ni ng be Enh tsm et ar ino kn m ad Ka ns li Din ålder? bi Gy m na sie t Din arbetsplats? SY be t na An M Kv in an na tsm ar kn ad ss ek re Lä ra r e Vad arbetar du som? te ra r Är du...? 8 Så här tyckte de svarande om innehållet lls In te a L it en ns ka s Ga yc ke t sto r to r I vilken utsträckning tycker du att Edico riktar sig till dig? M o c est h ru in b r gr ik es e r se r M Va l da ar ti k Al la lt r Vad läser du i Edico? Så här värderade de svarande innehållet från 1 - 5 där 5 är bäst Övergripande organisationen Medarbetare/personporträtt Pedagogiska tips och goda exempel Arbetsmarknadsfrågor Utbildningsfrågor Lättare inslag som krönika/boktips/enkäter (Inga kommentarer till de öppna svaren om i vilken utsträckning tycker du att Edico riktar sig till dig.) Vad skulle du vilja läsa mer om? Svaren visar att de flesta vill läsa mer om det som händer i den egna omedelbara närheten och som påverkardet dagliga arbetet. Övrigt som nämns flera gånger är: • Förklaring, planering och uppföljning av omorganisationen, förstelärararbetet och samverkan med för- och grundskola och arbetsmarknad • Reportage om forskning, goda exempel och nya idéer vad gäller pedagogik och didaktik • Omvärldsbevakning • Elevperspektiv Saknas något innehåll? • Flera röster säger att Edico skönmålar verksamheterna och saknar kritisk granskning och debatt 9 Kommentar på nästa sida Ung i sommar Så tycker vi om Edico forts. Kommentar: Helhetsbetyg Kommentarerna till helhetsbetyget säger i stort sett att det är en trevlig tidning som är ganska intressant men en aning ytlig. Syftet med Edico är att den ska vara ett forum för intern information, inspiration och ett ställe där goda exempel på medarbetares dagliga arbete och gärning får plats. Det görs väldigt mycket bra arbete inom vår förvaltning som vi kan vara stolta över och som bör lyftas. Därmed inte sagt att det inte ska finnas utrymme för debatt och kritiska röster inom förvaltningen. Övrigt, digitalisering För varje läsvärdesundersökning som gjorts hörs fler och fler röster som förespråkar en digital tidning istället för en fysisk. Total digitalisering är ett av nämndens och förvaltningens mål. Därför pågår nu en diskussion om hur kommunikationen inom förvaltningen i framtiden ska fungera och hur vi ska jobba mot ökad digitalisering på bästa sätt. Eftersom Edico kommer ut med 8 nummer per år är den ett dåligt forum för debatt, den tar aldrig riktigt fart. Dessutom är det försvinnande få medarbetare som vill göra sin röst hörd i Edico trots att man kan vara anonym och trots flera försök att uppmuntra till debatt. Under hösten kommer ett öppet debattforum på Komin att starta. Håll utkik. Fortsätt gärna mejla eller ringa in tips och idéer på saker vi bör uppmärksamma, [email protected], eller tfn 0733-23 90 92. Ung i sommar hela året I 21 år har Malmöungdomar gått ut i praktik i Malmö stads regi. Edico mötte Ung i sommar-sekreterarna Johanna Wikelo och Emma Karlsson för att få en inblick i Ung i sommars årliga arbete. text: Sandra Johanis | bild: Elin Skarin När jag träffar Johanna Wikelo och Emma Karlsson är Ung i sommar i full gång. Första praktikperioden har precis börjat och tempot är högt. Ett år av förberedelser är klart och 2500 Malmöungdomar kommer äntligen ut på sin sommarpraktik. Varierande jobb Både Emma Karlsson och Johanna Wikelo har arbetat med Ung i sommar flera år och är vana vid att arbetstempot både växlar upp och ner. Just våren är högintensiv för verksamheten, då mycket tid läggs ner på att ackvirera platser. – Första perioden är i full gång och det är mycket som ska falla på plats för att alla ska få det så bra som möjligt, säger Johanna Wikelo. – Men sommarens arbete började redan under hösten 2014. Då utvärderade vi den sommarens arbete för att förbättra inför i år, berättar Emma Karlsson. Hur ser det förbättringsarbetet ut? – Emma: Vi skickar ut enkäter till praktikplatser för att stämma av sommaren. Vi kollar statistik och anteckningar i databasen Feribas och kontaktar årets uppgiftslämnare som har skickat in SPEC-ärenden för att få en bredare bild av säsongen. – Johanna: Har det varit några problem på någon arbetsplats, så följer vi upp och försöker reda ut och stötta inför kommande säsong. Sedan har vi ett utvärderingsmöte med våra samarbetspartners, bland annat HR-service och Post och Bud för att utvärdera säsongen. 2500 platser Under våren arbetar de aktivt med att få in fler platser, besöka nya praktikplatser och även ta emot praktikanternas anmälningar. I år har 2500 ungdomar fått praktikplatser via Ung i sommar, varav en speciell grupp är ungdomar med särskilda behov. 10 – I år har vi cirka 420 SPEC-ärenden. Det är ungdomar som har speciella behov och som får hjälp av sin kurator, skolsköterska eller socialsekreterare att hitta en plats och sedan skicka in en ansökan till oss, berättar Emma Karlsson. Emma Karlsson gör sin fjärde sommar för Ung i sommar. Tillsammans med Johanna Wikelo och två andra är de fyra med fast anställning. Extrapersonal anställs under hösten och våren och just nu är det sex personer som tillsammans arbetar med Ung i sommar. – Uppstarten med den nya säsongen börjar i januari då vi gör ett utskick till de olika praktikplatserna, berättar Johanna Wikelo. Både Johanna Wikelo och Emma Karlsson påpekar hur mycket administrativt arbete som ligger bakom en säsong. Ung i sommar Johanna Wikelo och Emma Karlsson – Vi administrerar cirka 750 avtal, 5000 timlistor, 420 SPEC-ansökningar och runt 5000 praktiköverenskommelser och skatteintyg varje år, berättar Emma Karlsson. Ständig utveckling Johanna har arbetat på Ung i sommar sedan 2009 och har varit med och utvecklat verksamheten. Hon berättar att tidigare fick praktikplatserna själva välja bland praktikanterna, men att detta förändrades 2010 och istället lottas platserna idag. – I samband med detta försvann en del företag, samtidigt som det ökade möjligheten för fler praktikanter att få en praktikplats. Det skapade en större jämlikhet, säger Johanna. Det var först 2011 som Ung i sommar började vända sig till de privata företagen, förut låg fokus på de kommunala verksamheterna. Antalet privata platser ökar stadigt. Hur upprätthåller ni kvalitén på platserna? – Vi försöker besöka så många praktikplatser som vi kan, och vi stämmer av dem via skatteverket för att se så de inte har några skulder, eller ligger i riskzonen för konkurs. Vi stämmer även av så att en handledare finns på plats när praktikanterna kommer, säger Johanna Wikelo. Första perioden är i full gång och dagarna blandas av praktikbesök, ta emot samtal i kundservice, men också att stämma av så att allt flyter på, ibland uppstår det problem. Johanna och Emma berättar att de båda har fått medla i konflikter, och att det för det mesta går att lösa så att båda parterna är nöjda. Emma Karlsson och Johanna Wikelo ser redan nu saker som de vill ändra inför kommande säsong. – Nya praktikanter bör ha en större möjlighet att få en plats, men systemet som vi har nu tar ingen hänsyn till om du har haft en 11 praktikplats tidigare utan platserna lottas. Det innebär att en del får praktik varje år och en del får ingen, säger Johanna Wikelo. – Vi vill också ha en bättre organisation kring SPEC-platserna, med fler delar digitaliserade, så det blir mindre administration, menar Emma Karlsson. Viktig erfarenhet Ung i sommarpraktiken är många Malmöungdomars första inblick i arbetslivet. För en del leder det till nya erfarenheter, ett extrajobb eller en referens inför kommande jobb. Emma och Johanna önskar att fler verksamheter, både kommunala och privata, kunde ställa upp och ta emot praktikanter. – Vi vill gärna prata praktik. Tillsammans med arbetsgivaren kan vi komma på bra praktikuppgifter och det är ofta en upplevelse som ger mycket och utvecklar både praktikanten och företaget, avslutar Emma och Johanna. Marianne Dymling-Hjelm ”Jag är tacksam för mitt spännande yrkesliv. Jag har kunnat förverkliga mycket som jag drömt om. Ändå är det ibland tillfälligheter som gjort att min yrkeskarriär gått som en kedja från det friska förskolebarnet och uppåt till den funktionsnedsatta gymnasieungdomen.” text: Sanne cederstam | bild: gustaf johansson 12 13 Marianne Dymling-Hjelm är förmodligen den som enskilt betytt mest för särskolan i Malmö. Under nästan hela sitt yrkesliv har hon på olika sätt arbetat med barn och ungdomar med särskilda behov, många av åren i olika chefspositioner. Att Marianne blev mamma redan när hon var 20 år påverkade hennes yrkesval, som stod mellan att bli förskollärare eller psykolog. Hon valde förskollärarvägen och fick jobb på Sorgenfri förskola och Brodda förskola som då var nybyggd. Redan efter några år blev hon föreståndare. – Nu tycker jag att det var galet att bli chef vid 26 års ålder, men så tänkte jag inte då. På den tiden var det stor brist på förskollärare. För att lösa bristen snabbutbildade man akademiker. Många var män och de blev sedan föreståndare. Jag klagade över att det var män som snabbt fick chefsjobb och när jag sedan erbjöds en tjänst som föreståndare kunde jag ju inte tacka nej, säger Marianne. Viktoriagården Att jobba hårt har aldrig varit främmande för Marianne. Hon har bra grogrund hemifrån med en mamma som arbetade, vilket var exotiskt på 50-talet, och en pappa som var chef på Kockums. Att vara ledare verkade kul, tyckte Marianne. Nästa arbetsplats blev Viktoriagården i Malmö, en öppen vårdavdelning inom barnpsykiatrin för barn med beteendestörningar och föräldrar och barn med anknytningsproblem. – Det var under mina 10 år på Viktoriagården som jag lärde mig hur man bygger relationer. Det blev en bas för mitt framtida jobb och jag lärde mig också att oavsett vem man är eller var man kommer ifrån så är frågorna kring föräldraskapet de samma, berättar Marianne och exemplifierar med en 35-årig välutbildad kvinna från ett hörn av Malmö som på Viktoriagården träffade en 17-årig tjej från en annan del av staden. Två kvinnor med olika bakgrund men med samma mål; att finna sin roll som mamma. Samtidigt som Marianne arbetade som föreståndare på Viktoriagården hade hon också ett politiskt uppdrag under 6 år i fritidsnämnden och det var där hon träffade sin nuvarande man Krister. De fick barn, Krister fick jobb i Kristianstad och familjen följde med. Lätt att få jobb Marianne Dymling-Hjelm Ålder: 66 år Gör just nu: Förbereder sista dagen på jobbet Född: Malmö Bor: Malmö och Vitemölla Familj: Maken Krister och döttrarna Cornelia, Johanna och Kristina med familjer Intressen: Läsa, resa, måla Motto: En individ lär så länge den lever och en organisation lever så länge den lär Besök Mariannes hemsida: me-akvarell.se - På den tiden var det inga problem att få 14 jobb. Jag knackade på dörren till särskolans expedition i Kristianstad som jag gick förbi och frågade om de hade något jobb till mig. Rektorn var inte där, men jag blev bjuden på kaffe och smörgås av skolsekreteraren som också visade mig vilka tjänster som fanns lediga. Jag berättade vilken tjänst jag ville ha och angav mina löneanspråk. När jag kom hem hade rektorn redan ringt, tagit referenser och jag fick precis det jag ville, berättar Marianne med ett leende. Jobbet hon valt och fick var som förskolekonsulent. Det innebar att hon var stöd till familjer som hade förskolebarn med funktionsnedsättningar och jobbet gick bland annat ut på att hjälpa föräldrar att möta den sorg som det innebar att ha fått ett annorlunda barn. Efter fem år i Kristianstad gick flyttlasset tillbaka till Malmö och Marianne började jobba på grundsärskolan på Lindängeskolan med en förstaklass. Hon var då den första pedagogen i Fosie som arbetade inom särskolan. Särskolan Med särskolereformen 1997 bestämdes det att särskolan i Malmö skulle byggas ut så att eleverna kunde få gå i sin egen stadsdel. Marianne fick jobbet som särskolesamordnare i Fosie. – Det var en fantastisk resa. Många rektorer visade motstånd och rädsla mot att öppna upp för särskolan. Det var spännande att få bemöta och sen hjälpa till att förbereda dem på bästa sätt, berättar Marianne. 8 år senare fanns det 25 enheter i Fosie får vara precis som man är även om man har en funktionsnedsättning. Det är jätteviktigt, säger Marianne. Dold talang som hade särskoleverksamhet, men då hade Marianne redan hunnit få ett nytt jobb; som rektor för Parkskolan (gymnasiesärskola). – De åren var de roligaste i mitt yrkesliv. Och jobbigaste. Jag hade en fantastisk personalgrupp med engagerade medarbetare, folk som brann för sitt jobb och som ville göra skillnad för eleverna, säger Marianne. Förutom en klass på Värnhemsskolan rymdes hela gymnasiesärskolan i Malmö på den tiden på Parkskolan och valmöjligheterna för eleverna var inte så stora. Men det blev bättre, mycket tack vare Marianne. – Utifrån elevernas önskemål har vi startat nationella och specialutformade program. Ett tag hade vi tio nationella program, men nu finns det sju. Valdemarsro gymnasium (f.d. Parkskolan) innehåller också enheterna Fosie Farm, Segepark och Resursskolan. Vi måste ha en skola där man Det som slår mig när jag pratar med Marianne är att hon genom hela sitt yrkesliv varit mån om att utveckla sig själv med andras bästa för ögonen och förutom förskollärare är hon också utbildad speciallärare, dramapedagog och rektor och har en mängd andra utbildningar och kurser i bagaget. Nu när hon formellt går i pension ser hon - förutom att få sova länge på morgnarna - fram mot att både gå kurser och fortsätta arbeta. Redan i början av augusti har hon en konferens på Åland inbokad. Då ska hon föreläsa och utbilda personal, ledare och politiker i temat arbetsmiljö. En av Mariannes dolda talanger är måleri. Hon har alltid varit intresserad av konst och har haft måleri som hobby under många år, fast bara i sommarhuset på Vitemölla och under stor diskretion. – Jag har alltid funnit frid i att måla. På Viktoriagården var det ofta svåra samtal. 15 När jag hade semester lånade jag konstböcker eller böcker med vackra bilder för att rensa hjärnan och så gick jag några akvarellkurser. Ibland har jag skänkt mina målningar till människor i min omgivning som jag velat ge extra uppmuntran eller stöd, men jag har aldrig gjort någon stor sak av det. Men under en middag på Kanarieöarna i vintras med en konstnärsgranne från Vitemölla övertalades Marianne att ställa ut sina tavlor. – Under andra omständigheter hade jag inte låtit mig övertalas, men tapas, vin och många mil hemifrån gjorde att jag gick med på att ställa ut mina tavlor på museet i Kivik under konstrundan, berättar Marianne. Medan hon förberedde utställningen inför konstrundan blev hon så inspirerad att hon bestämde sig för att ställa ut även i sitt eget gårdshus, vilket normalt används av barn och barnbarn på besök. Hon införde också ett KKKK-koncept (konst, kaka, kaffe och kissa), vilket uppskattades av många konstrundanbesökare. Slutresultatet blev att hon sålde 32 av totalt 42 tavlor. text & bild: Sanne Cederstam M ichael har lång erfarenhet inom resebranschen, bland annat som marknadschef och försäljningschef. Efter flera års sjukskrivning ville han hitta ett sätt att komma tillbaka till arbetslivet igen och bestämde, i samråd med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och JobbMalmö, att börja arbetsträna. När han fick veta att han skulle bygga fågelholkar ställde han sig skeptisk. – Jag berättade för andra som varit sjukskrivna att jag skulle börja på Aktivitetscenter. ”Då får du göra fågelholkar” sa de. När jag kom hit på studiebesök undrade jag om det var sant, för jag trodde det knappt, säger Michael. Han började arbetsträna i snickeriet i slutet av januari i år, först bara några timmar om dagen och sedan successivt mer. Vissa arbetstränar på flera olika arbetsplatser, i syateljén, köket eller trädgården, men Michael gillade att jobba i trä och stannade i snickeriet. Där fick han använda sin kreativitet och komma med egna förslag. mitt forna yrke i en eller annan form, berättar Michael. Samtidigt är han medveten om att arbetsmiljön på Aktivitetscenter skiljer sig från de flesta andra arbetsplatser. – Det som slog mig först var att de anställda var väldigt positiva, hälsade och var glada. Här kände man sig verkligen sedd och fick uppmuntran hela tiden, något som samhället i övrigt inte bjuder mycket på. Jag tänkte att de måste ha en bra chef för att kunna ha en så bra miljö, säger Michael. Med blicken framåt Som handläggare följer man processen och ”Jag har varit på många platser i mitt liv och måste få säga att Aktivitetscenters personal är outstanding. Jag har nog aldrig sett så positiva människor, med ett stort hjärta och passion för sitt arbete och de människor de arbetar med.” Michael – Från början var jag mycket skeptisk. Jag har jobbat som marknadschef och försäljningschef. ”Ska jag göra fågelholkar?”. Men efterhand insåg jag att det faktiskt var nyttigt för mig att arbeta med fågelholkarna och pallen, jag såg vinsterna med det under processen. Det viktigaste tror jag är att prova och våga ge det en chans. Man klarar mer än man tror, säger Michael. Rutiner och uppmuntran Michael och hans handläggare Eduarda i snickeriet där han tillverkade fågelholkar och en fotpall som han trots allt är mycket stolt över. Eduarda Zegarra Tambo är arbetsmarknadssekreterare och var Michaels handläggare under tiden han arbetstränade. Hon menar att det viktigaste med att arbetsträna på Aktivitetscenter är inte att prestera så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt utan att befinna sig i en miljö där det finns rutiner och möjligheter att själv testa sina gränser. – Jag höll tiderna strikt. Gör jag något går jag verkligen in för det. Det långsiktiga målet för mig är att komma tillbaka till 16 har daglig kontakt med deltagarna, spontant eller planerat. Hela tiden tittar man framåt. Michael visste att han på ett eller annat sätt i framtiden vill arbeta med det han kan bäst - resor. Med Eduardas hjälp fick han chans att göra studiebesök hos Skånetrafiken, Tur & Retur, stadshuset och Malmö turism, något som han uppskattar mycket. – Michael har hela tiden varit väldigt målinriktad. Därför var det viktigt för honom att titta på olika verksamheter och höra hur olika arbetsgivare tänker, säger Eduarda. Efter tre månader på Aktivitetscenter är det dags för nästa steg och nu ska Michael börja arbetsträna på en resebyrå i Malmö med huvudkontor i Norrköping, en kontakt som han har sen tidigare. – För min del har tiden på Aktivitetscenter varit ett sätt att komma igång, men jag måste testa det riktiga arbetslivet för att med säkerhet veta vad som fungerar för mig. En stor fördel är att jag har en bred erfarenhet och att jag vet vem jag är och vad jag kan. Flippad matte Flippad matte I ett ”flippat klassrum” finns undervisningsmaterialet till varje lektion tillgängligt för eleverna innan varje lektion. Meningen är att eleverna ska gå igenom materialet innan lektionen så att kommande lektions fokus kan ligga på fördjupning, diskussioner, analys eller dylikt. Materialet kan göras tillgängligt på en mängd olika sätt, genom video, ljud eller text. text: sanne cederstam | Bild: Björn Holmberg Kristian Strid är lärare i matematik och fysik. Han har just påbörjat sitt tredje läsår som lärare för natur- och teknikelever på Pauliskolan. Tidigare arbetade han på Polhemskolan i Lund och det var där han drog igång sin sajt mattelararen.com med flippade klassrum, länkar och inlägg. – Jag ville få eleverna att klara sina studier bättre och tänkte att flippade klassrum verkade vara ett pedagogiskt kraftfullt verktyg som tillförde något nytt och positivt. Det som inspirerade mig att starta var en föreläsning av Daniel Barker (verksam på Norra Real i Stockholm) och mina tidigare kollegor Kenneth Denker och Magnus Ehinger. verket hänvisar till på sin hemsida finns det både för- och nackdelar med flippade klassrum. Kristians erfarenheter är samma som i den amerikanska studien. Några av de viktigaste fördelarna är att det frigörs mer tid till diskussioner och feedback under lektionerna. Om någon elev missat en lektion eller behöver repetera för att förstå finns allting tillgängligt på nätet. Dessutom gillar eleverna det flippade klassrummet. Men för att det ska fungera så gäller det ju att eleverna verkligen förbereder sig innan lektionen. Det flippade klassrummet innebär mer hemarbete för både elever och lärare. – Jag har gjort de flesta av mina inlägg utanför arbetstid. Det tar tid att hitta de bästa exemplen på moment och problem och så tar det tid att spela in. Jag utgår från det centrala innehållet för de olika kurserna och får sedan inspiration lite överallt, bland annat i min egen gamla mattebok Gamma grön som jag hade när jag gick gymnasiet. Jag gör lite grand varje dag och nu, efter tre år, har jag fått en ganska bra bank med både mina egna och andras flippade klassrum, berättar Kristian. Ett av många verktyg Förra läsåret ville Kristian testa att i en klass använda bara den flippade klassrumspedagogiken för att se hur det föll ut. Han an- Samma som i USA Enligt en amerikansk fallstudie som Skol- Kristians morfar hade stort matematikintresse. Hans hobby var att lösa antikens olösta geometriproblem så som cirkelns kvadratur. D.v.s. att göra en kvadrats area lika stor som en cirkels. Ett olösligt problem, vilket Kristian illusterar på tavlan. 17 vände både eget och andras material. Eleverna i den klassen uppgav att de lärde sig mer än med traditionell undervisning och det var också fler som klarade av kursen. – Det är svårt att jämföra en klass med andra klasser eftersom eleverna alltid är olika, men jag vill nog påstå att det flippade klassrummet har en viss positiv effekt. Det är ett verktyg bland många andra och ju fler verktyg man har i lådan desto fler elever klarar man att hjälpa, menar Kristian. Kristian kommer att fortsätta expandera sin sida och vill vända sig mer mot lärare också, med tips, tankar och metoder om hur man kan bedriva matteundervisning. Som ett led i det kollegiala lärandet. Fakta om mattelararen.com Kristian bygger sin sida mattelararen.com i Wordpress. Sidan har besökare från i stort sett hela världen men flest från Sverige USA, Brasilien, Thailand, Storbritannien och Ryssland. För att göra flippade klassrum använder han skärminspelningsprogrammet screencast omatic och ritprogrammet som heter ArtRage SFI Modersmål och omvärldskunskap stärker svenskan Ett arbetslag på Komvux Malmö Södervärns sfi-enhet på Pildammsskolan har utökat samarbetet mellan modersmålslärarna och sfi-lärarna. Målet är att stärka elevernas svenska med hjälp av modersmålet och ge eleverna möjlighet att öka sin omvärldskunskap. text & bild: susan englund Jennifer Brehmer och Mujahida Hidayat – Tidigare lämnade eleverna klassrummet på olika tider för att få modersmålsstöd. Det innebar att många kände att de missade den vanliga undervisningen, och vi tyckte att det var svårt att anpassa undervisningen så att eleverna inte skulle missa något. Sfilärare och modersmålslärare hade begränsad tid för gemensam planering och det fanns inte alltid en tydlig koppling mellan modersmål och sfi-innehållet, säger Jennifer Brehmer, sfi-lärare på Pildammsskolan. ARBETAR TEMATISKT I OLIKA SPRÅKGRUPPER Nu arbetar eleverna i de tre grupperna tematiskt i olika språkgrupper och har tillgång till både modersmålslärare och sfi-lärare samtidigt. Eleverna delas upp i olika språkgrupper men jobbar med samma sak och med samma material. Fyra modersmålslärare och tre sfi-lärare ingår i grupperna på studieväg 1, en A-grupp och två Bgrupper, som har modersmålen persiska/ dari/pashto, somaliska, arabiska, kurdiska och några övriga språk. Lärarna roterar mellan grupperna och träffar samtliga elever, vilket leder till att elever och lärare såväl som eleverna lär känna varandra bättre, och det underlättar övergången från A till B. Eleverna uppskattar också att vi blandar A- och B-grupper, säger Jennifer. MÖJLIGHET GÅ PÅ DJUPET I OMVÄRLDSKUNSKAP Målsättningen med detta arbetssätt var att ge eleverna möjlighet att gå på djupet, kunna diskutera och reflektera ordentligt. Det är svårt att göra på ett språk som man endast delvis behärskar, säger Jennifer. Vi ville också ge eleverna möjlighet att öka sin omvärldskunskap. En del elever har många begrepp på modersmålet men inte på svenska, och för vissa är det mesta nytt. Några av de teman som grupperna arbetat med har varit en del i ett större omvärldskunskapstema, som exempelvis religion, geografi, historia och hälsa. De elever som saknar skolbakgrund har inte fått möjlighet att lära sig om dessa ämnen tidigare. Utvärderingen som gjordes i december visar att eleverna är nöjda med arbetssättet, och vi lärare ser positiva effekter i klassrummen genom samarbetet, säger Jennifer. MODERSMÅLSLÄRARE LOVORDAR NYA ARBETSSÄTTET Mujahida Hidayat är modersmålslärare i persiska/dari/pashto på Komvux Malmö Södervärn och träffar cirka 50 elever från Afghanistan på skolans olika enheter varje vecka. Hon lovordar det nya stationsarbetet på Pildammsskolan. – Jag har ofta fått höra av elever att de 18 tappar intresset för ämnet när de inte förstår språket och begreppen. Med det nya arbetssättet har vi mer tid att förklara för eleverna och de får informationen på både svenska och modersmålet, säger Mujahida. STUDIEBESÖK I OLIKA HELGEDOMAR Det senaste temat som eleverna arbetat med är religion. Alla elever har varit på studiebesök i Islamic Center, S:t Petri kyrka och Synagogan i Malmö. Vi har läst om judendom, kristendom, islam, buddhism och hinduism. Vi har också pratat om ateism och religionsfrihet. Då det inte finns någon buddhistisk eller hinduisk församling i Malmö kunde vi inte göra studiebesök. Istället valde vi att fokusera på likheter mellan judendom, kristendom och islam, säger Jennifer. ”DET ÄR JU INTE SÅ STOR SKILLNAD MELLAN OSS OCH DEM” Mujahida arrangerade studiebesöken i de olika helgedomarna – besök som blev mycket uppskattade av eleverna. Många av eleverna är muslimer, och vissa hade aldrig tidigare besökt en kyrka. Majoriteten hade aldrig tidigare besökt en synagoga. Mina elever kunde väldigt lite om de olika religionerna när vi startade temat, och de hade många frågor efter studiebesöken. De var jätteglada att de fått lära sig mer. Enkät ”Det är ju inte så stor skillnad mellan oss och dem”, sa de. Jag upplever att eleverna med ökad kunskap fått en mer positiv inställning till andra religioner. Förutfattade meningar och fördomar beror ju ofta på bristande kunskap, säger Mujahida. DISKUSSIONER, JÄMFÖRELSER OCH PRESENTATIONER Vi fick guidade turer på alla tre platserna. Inför besöken studerade vi respektive religion, och efter besöken skrev vi om de foton vi tagit. Vi diskuterade också den information vi fått och gjorde jämförelser med andra religioner och traditioner. Elevgrupperna fick som avslutning på temat presentera var sin religion och alla visade stort engagemang och intresse för den religion man tilldelats, säger Jennifer. Vad blir din största utmaning i höst? Hösten innebär ofta nya saker att ta tag i på jobbet. Edico har pratat med medarbetare på olika skolor om vad som blir den största utmaningen i höst. text: sanne cederstam | Bild: Björn Holmberg Aila Partanen, IT-pedagog på Pauliskolan – Det har börjat 17 nya lärare som inte har någon tidigare erfarenhet av vare sig Mac eller Malmö Apps. Min stora utmaning i höst blir att hjälpa dessa lärare att komma igång med att använda våra IT-system. ”VÅRA ELEVER GILLAR FAKTA” Studiebesöken ledde till många frågor från eleverna. – Våra elever gillar fakta – inom alla ämnen. De lyssnar och frågar mycket, eftersom de ännu har svårigheter att läsa och förstå svenska. De har en vilja att lära sig, och stationsarbetet med modersmålslärare gör att eleverna direkt får svar på sina frågor, säger Mujahida. De planscher som eleverna tillverkade som avslutning på temat religion innehåller många fakta, både från studiebesöken, läroboken och egna erfarenheter. Fredrik Björkman, förstelärare i svenska som andra språk på Värnhemsskolan – Att få kontinuitet i det kollegiala arbetet kommer bli en stor utmaning i höst. Benedicte Kampmann, receptionist på Värnhemsskolan Mujahida med elever. – Det blir att hålla många bollar i luften här i receptionen. Det kommer många nya elever i höst, förra veckan kom det 350 elever till Startskolan. Jag arbetar ensam i receptionen men har en mångårig servicevana och pratar fem språk, så utan mig hade det inte fungerat, om jag ska var ärlig. 19 Ordet är ditt! Skriv till oss: [email protected] [email protected] Den fjärde som kränkts utan åtgärd Jag har sedan hösten 2014 utsatts för ett flertal kränkningar i form av förringande av min kompetens som lärare och fått klara besked på att jag inte förstår vad mitt arbete går ut på. Jag har också blivit hånad för min dyslexi och utestängd från informations- och utvecklingsarbetet inom enheten. Detta har resulterat i en månads sjukskrivning i höstas och nu en ny sjukskrivning sedan tre månader tillbaka (och 20 000 kr i mindre inkomst efter skatt = semesterkassan). Den som kränkt mig är en makt- och kontrollfixerad arbetslagsledare som tidigare kränkt tre lärare av samma anledning som mot mig. Två av dessa och jag har anmält kränkningen/ mobbingen till förvaltningen (HR) men det har inte resulterat i någon åtgärd mot mobbaren utan alla lärare har lämnat sina tjänster som offer. I mitt fall gjorde en konsulent på HR en utredning om den uppkomna situationen utan att inhämta företagsläkarens utlåtande om min hälsa. I denna utredning konstaterar hen att ”det finns inga konkreta bevis på att kränkningar har skett…. men du kan känna dig kränkt ändå”. Vilket dravel, antingen är man väl kränkt eller inte? I ett mejl till mig så skriver rektorn ”för din och dina arbetskamraters hälsa så blir det bäst om du börjar på en annan enhet.” Jag undrar när rektorn fick läkarkompetens att avgöra medarbetares hälsa? Rektorn har också visat sin brist på empati för min situation genom att bara ringa mig en gång på tre månader för att höra hur det är med mig. Likaså med HR. Jag trodde att de har någon form av ”personalvård” för medarbetare som blivit utsatta på arbetet men jag har inte hört av dem på tre månader (trots att de nämner sitt ansvar att följa upp vad som hänt och göra en handlingsplan tillsammans med företagshälsovården). Skandal att de inte tar hand om sin personal bättre efter 15 års anställning. Att vara tyst och inte agera är att samtycka till att mobbningen/kränkningen är ok. Denna sommar har varit en tid av sömnlöshet, mardrömmar, ångest, mörka tankar, magkatarr och en del andra psykosomatiska problem. Det- ta har resulterat i att jag är fråntagen mycket av mitt tidigare självförtroende och min tidigare starka personlighet med en stark förändringsoch utvecklingsdrivkraft. Det är bara tack vare min familj och mina vänner som jag orkar gå vidare. Alla jag pratat med om vad som hänt förstår inte hur man kan låta denne mobbare få vara kvar på sin tjänst utan åtgärd. Dessa ledare med makt- och kontrollbehov är i grunden osäkra människor som använder makten för att nå sina mål genom olika härskartekniker. Detta borde inte få förekomma i det moderna samhället där all forskning pekar på att ett öppet klimat med högt i tak utan prestige ger de bästa utvecklingsresultaten inom skolans värld. Arbetsgivaren gjorde inte heller i mitt fall en anmälan om arbetsskada som de enligt lag är skyldig att göra efter min begäran. Efter kontakt med Försäkringskassan en månad efter min egen anmälan om kränkande särbehandling så fick jag besked att ingen anmälan var gjord från arbetsgivaren. Detta är ju helt galet och jag har gjort en JO-anmälan om detta. Efter 15 års engagerat och uppskattat arbete (av mina studerande och tidigare rektorer), ett par utgivna läroböcker som används på ett större antal gymnasier samt genomförda prisade integrationsprojekt (med bidrag från Skolverket) ska jag tvångsförflyttas till en annan enhet. När ska HR och rektorn sluta leka domstol och låta företagsläkaren och liknande tjänster som man köper in för dyra pengar få vara med och fatta vettiga beslut? Ska arbetsgivaren knäcka mig eller ger de mig mitt arbete och värdighet tillbaka? Jag vill tillbaka till mitt arbete och jag vill att de flyttar på mobbaren. Jag vägrar att bli ett offer och förflyttas till en annan enhet inom samma skola, där jag ändock tvingas se/möta min plågoande med sitt hånleende varje dag. Om arbetsgivaren inte tar sitt förnuft tillfånga och flyttar på mobbaren så undrar jag bara vem som blir nästa offer/hackkyckling för denna arbetslagsledare? Varför är alla så fega? ”Inte tagen på allvar” 20 Krönikan! Landet där män är män … Fältkännetecknen är flanellskjorta, skägg och sol- glasögon, temperament: godmodigt högljutt. Vår chaufför söder om Mount McKinley representerar arten väl. Sedan det visat sig att en grupp med en äldre herre som har svårt att röra sig och ett omfattande bagage – bland annat en hopfällbar rullstol – hamnat på fel buss brister han ut i skratt. Han kör det vilsekomna sällskapet till en plats från vilken de kan få vidare transport, ger dem noggranna råd om hur det skall gå till och får ut hela den lilla gruppen med sitt pick och pack. Ett mönstergillt bemötande. En stund senare har han och vår färdledare funnit varandra när det gäller musiksmak. Ur Fordens ljudanläggning flödar på hög volym 70-talsrock. Rytmerna beledsagas av en nostalgisk suck: ”Vietnam, ack. Den musiken är oöverträffad, så kreativ.” Upp till Alaska har på senare årtionden många yngre vita amerikaner kommit som velat fly undan vimlets yra, den hetsiga livsstilen i ”the lower 48 states”, som man kallar det övriga fastlands-USA. Det forna territoriet Alaska blev delstat först 1959. I de vidsträckta utmarkerna kan visionen förverkligas, ”den ene skjuter, annan tar, have den i handom har” (Lars Salvius). Den dominerande delen utgörs av nationalparker eller motsvarande. Bara fem procent är privatägd. Här kan alternativa livsstilar levas ut såsom att elda i vedspis och klara sig med smältvatten, en fri nyttighet. Rätten att jaga och fiska underkastas dock viss reglering. Delstatens rika naturtillgångar får det hela att gå ihop ekonomiskt. Väldiga oljefyndigheter gör att varken inkomst- eller mervärdeskatt behövs. Inkomsterna från oljan har fonderats och avkastningen betalas ut till varje i Alaska skriven vuxen medborgare. Det blir ett par tusen dollar per år, ett välkommet bidrag för att täcka annars nog så höga levnadskostnader. De flesta daglig- och färskvaror måste nämligen flygas in. Investeringsfonden står knappast Abu Dhabis eller den norska efter. I dessa förhållanden torde man kunna söka förklaringen till att den traditionella amerikanska familjen med mannen som ensam försörjare ändå är den omhuldade. Det råder ett stort överskott på män och för att överleva som kvinna måste man visa mycket attityd. Men man kan ju välja och vraka. Det vita Alaska röstar republikanskt, den sittande presidenten är illa tåld (”Buck Ofama!”). Hemmadottern Sarah Palin tycker man däremot om. Under presidentvalskampanjen 2008 påstod hon sig kunna se över till Ryssland från födelseorten Wasilla, numera sammanbyggd med Anchorage. Hon bor kvar, ja, har inrättat sig så till den grad ståndsmässigt att villapriserna trissats upp till börsmäklarnivåer, motsvarande Englands ”gin and Jaguar belt”. Sarahs älsklingsbil hade på sin tid varit en Ford Mustang Grande. Men i Alaska är det över lag pick-up trucks som gäller, med sina mullrande V8-motorer. För dem som sitter bakom ratten lockar vildmarken, machokulturen frodas. Nationalsporten är att tävla med hundspann, en synnerligen krävande aktivitet både för de särskilt framavlade dragdjuren och för deras förare. Sedan kvinnorna här gjort uppmärksammade inbrytningar heter det: I Alaska är män män och kvinnor – vinner hundspannsmästerskapen, the Iditarod. Roland Schött, Jur. dr, är administratör på arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens kansli. Tidigare museipedagog på Malmö skolmuseum. 21 Krami Det unika är samarbete och långsiktighet! Krami för män och Krami för kvinnor har sina lokaler mitt inne i Malmö nära Möllevångstorget. Mikael Andersson, tillförordnad chef för Krami, har nyligen varit i Vitrysslands huvudstad Minsk, dit han blev inbjuden för att tala om ”Re-integration of Ex-offenders”. Inbjudan kom inte från någon mindre än Vitrysslands inrikesdepartement! text & bild: kerstin wild Konferensen varade i två dagar och temat var hur man kan förbättra arbetet med personer som sitter i fängelse och tiden därefter, alltså med återetableringen i samhället efter fängelsestraffet. - Bakgrunden till att jag blev inbjuden är nog en ”ringar på vattnet-effekt”, tror Mikael Andersson. Han har tidigare varit både i Schweiz och Italien och berättat om Kramis arbete. Andra länder som till exempel Norge och Tyskland har också tagit efter eller uttryckt intresse för den svenska metoden kring att förhindra att unga män återfaller i brott efter avtjänat fängelsestraff. Samarbete och långsiktighet Vad är det då som gör Kramis metoder så intressanta att Mikael får resa runt i Europa för att berätta om dem? - Det finns framför allt två orsaker, säger Mikael. Det ena är samarbetet mellan olika myndigheter. Här arbetar Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och kommunen tillsammans. Det är inte så vanligt i andra länder. Där arbetar respektive myndighet i egna rör. Då hamnar de som behöver hjälpen lätt mitt emellan och faller lättare tillbaka i kriminalitet. - Det andra som är unikt med Krami är det långsiktiga arbetet med deltagarna. Efter ett fängelsestraff handlar det om så mycket mer än att få ett jobb, berättar Mikael. Krami fortsätter med kontakter och stöd även efter det att de fått arbete. Att få jobb är en sak, men efter ett fängelsestraff är det mycket i livet som kan behöva repareras. Det är jobbigt. Ofta har man skulder hos Kronofogden och den sociala tryggheten är inte självklar. Ibland handlar det om mer handfast stöd som till exempel hjälp med körkort, utbildning för yrkeslicenser och liknande. Då finns vi där – så länge det behövs, slår Mikael fast. Vägen går genom arbete och uppföljning All internationell forskning stöder tesen att vägen tillbaka efter ett liv i kriminalitet och fängelse går genom arbete. Det arbetet börjar redan på anstalten med både teoretiska utbildningar och yrkesutbildningar. I Vitryssland har man börjat göra mycket av det som man gör i Europa, men trots det är andelen återfall bland de unga kriminella männen mycket stor. - De frågade sig vad det var som gjorde att det inte fungerade och kom fram till att det man saknar är övervakningssystemet som finns i Sverige och det här med att man följer individen vidare efter fängelsestraffet, säger Mikael. Det är det som Krami är så bra på – uppföljningen som pågår så länge den behövs. Dröm om internationellt och humanitärt arbete På frågan om hur Mikael kommit in på sin yrkesbana berättar han att det från början var på ett bananskal via sommar- och helgjobb under studietiden. - Under tiden jag studerade ”Internationell migration och etniska relationer” på Malmö högskola fick jag möjlighet att helgoch sommarjobba på Kirsebergsanstalten. Där blev jag kvar efter studierna på olika poster i tio år, berättar Mikael. Under den tiden gick jag en utbildning i konsekvenspedagogik. I en annons om ett arbete på Krami såg jag att man arbetade enligt den pedagogiken som jag brann för och ville fördjupa. Jag sökte och fick jobbet och på den vägen är det. 22 Arbetet med Krami har också lett Mikael vidare på vägen mot drömjobbet – att få arbeta humanitärt och gärna internationellt. Han har utbildat sig och arbetat i Sydafrika inom ett program som kallas ”Restorative Justice”, där han dels får verka internationellt och också göra verklig skillnad för människor som är än mer utsatta än de som har det allra värst i Sverige. Restorative Justice tillämpas även i Sverige och Mikael arbetar med det via det så kallade Försoningsprogrammet. Fakta Krami Krami är en myndighetssamverkan mellan Malmö stad, Arbetsförmedlingen och Kriminalvården. Krami arbetar utifrån ett gemensamt konsekvenspedagogiskt förhållningssätt där man arbetar med socialt lärande och social handlingskompetens. Målsättningen för deltagarna är att ”finna, få och behålla ett arbete, leva ett laglydigt liv, bli självförsörjande och delaktiga i nya sociala sammanhang”. Genom pedagogiska arenor ska deltagarna lära sig att agera på ett socialt acceptabelt sätt tillsammans med andra, på arbetsplatser och i andra sociala sammanhang. Verksamheten är uppdelad i två delar: Krami för män som arbetar med män mellan 18 och 35 år samt Krami för kvinnor som arbetar med kvinnor över 18 år. Målgrupperna är personer som på grund av långvarig arbetslöshet och social problematik är i behov av extra stöd för att få ett arbete. Kraven för att få komma med i Krami är ordnat boende, drogfrihet och ordnad barnomsorg. Målet är att de som deltar ska bli självförsörjande och kunna stanna kvar i ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Hållbar inkludering Vill du skriva för Edico? Edico kommer ut med 8 nummer per år, ungefär 1 gång i månaden under terminerna. Tidningens syfte är att medarbetarna ska synas och komma till tals, och få en överblick av förvaltningens verksamheter. Förvaltningen har vuxit och nu behöver vi fler skribenter till Edico. Att vara skribent innebär att man är med i redaktionen som möts inför varje nytt nummer. Man skriver om det man är intresserad av och hinner med. Intresserad? Kontakta: [email protected] eller [email protected] tfn: 0733-23 90 92 Det inkluderande arbetet fortsätter Arbetet med att hitta vägar för att våra nyanlända elever snabbare ska kunna få en meningsfull fritid och känna mening och sammanhang i det svenska samhället fortgår även under det här läsåret. text: sanne cederstam | Bild: Camilo Pozo Jelves Projektet Hållbar social integrering och inkludering för nyanlända elever har hittills arbetat med att skapa ett nätverk och samarbetsformer med det civila samhället och dess aktörer som till exempel MFF, Tamam, mötesplatsen OTTO, Hela Malmö och ett tjugotal andra föreningar och organisationer. Man har kartlagt elevernas behov och haft open-spacemöten ute på de skolor som initialt är med i projektet; Värnhemsskolan, Byggymnasiet, Agnesfrids gymnasium och Universitetsholmens gymnasium. Elever har fått möjlighet att träffa en stor del av de föreningar som ingår i nätverket och fått kunskap om vad Malmös föreningsliv har att erbjuda. Insatserna har uppskattats Innan sommaren träffades malmös föreningsliv och nyanlända elever i Kombihallen för att lära känna varandra. 23 av både elever och personal på skolorna. Under läsåret 2015/16 kommer projektet dessutom att fördjupa sitt samarbete med Malmö högskola (socialt arbete), sociala resursförvaltningen, pedagogisk inspiration i Malmö för att utbyta kunskap och erfarenheter om dessa elever. Returadress: Malmö stad ARBETSMARKNADS-, Gymnasie- och vuxenUtbildningsförvaltningen 205 80 Malmö Päronsoppa med glass Receptet beräknat till 10 personer Ingredienser: 15 st Päron (Anjou eller Santa Maria) 1 st Citron 1 st Vaniljstång 2 dl Vatten 3 dl Socker 2 dl Torrt vitt vin 1 Kruka Citronmeliss 1 Kula valfri glass / person (vanilj eller pistageglass passar bra) 1 pkt Färska hallon eller frystorkade Gör så här; 1 Skala och kärna ur päronen, dela i klyftor. 2 Tvätta och dela citronen, tag ur kärnorna, pressa saften och spara skalen. 3 Lägg päronen i en kastrull och tillsätt vatten, socker och citronsaft + de hela skalen. 4 Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna, lägg i både frön och vaniljstång i kastrullen, låt koka upp tills päronen mjuknat. 5 Mixa päronen i kastrullen, tillsätt vinet och låt svalna till en kall konsistens. Om du upplever soppan för tjock så tillsätt mer vin eller vatten. Upplägg; Häll upp önskad mängd soppa i en djup tallrik, lägg i en kula glass och dela hallonen i tre delar. Garnera med hallon och citronmeliss. Till päronsoppan rekommenderar vi ett sött, mousserande vin från Italien, Asti Martini, nr. 7706 och det kostar 79 kronor för 1/1 flaska. Alkoholfritt alternativ, P. Lex Pure, ett mousserande vin även det från Italien. Nr. 1971, 55 kronor för 1/1 flaska. Mattipset Lärarna på restaurang- och livsmedelsprogrammet på Värnhemsskolan delar, genom Pernilla Pieplow Flodberg och Linda Freij, med sig av sina recept och dryckestips. Smördegspajer med räkor och ädelost Receptet beräknat till 10 personer Ingredienser: 350 g Smördegsplattor 75 g Ädelost 5 st Ägg 500 g Räkor / kräftstjärtar 40 g Riven ost 200 g Gräddfil 60 g Dill 1 st Citron 100 g Crème fraiche Salt Malen svartpeppar Gör så här; 1. Skär ut kvadrater, 7-8 cm stora ur smördegen. 2. Placera smördegen i små cocotteformar så att lite av kanterna hänger utanför. Pensla med 1 st uppvispat ägg. 3. Sätt ugnen på 225 grader. 4. Riv ädelosten, skala räkorna och ta undan några räkor till garnering. 5. Fördela riven ost, ädelost och räkorna i formar. 6. Finhacka hälften av dillen, spara resterande dillvippor till garnering. 7. Vispa samman ägg och gräddfil till äggstanningen, tillsätt dill- hacket, salt och peppar. Fördela i formarna, peta med en gaffel så att äggstanningen rinner ner överallt. 8. Placera formarna på en plåt och grädda mitt i ugnen i ca 15-20 minuter eller tills pajerna fått färg och stelnat, pajerna ska ha en fin och gyllene färg. 9. Garnera med räkor, skivad citron, crème fraiche och dill. Passar utmärkt som förrätt eller som tillbehör till kräftor. Dryckesförslag: Samtliga drycker finns i Systembolagets sortiment Till smördegspajen passar det bra med ett torrt, vitt vin från Nya Zee- land, Stoneleigh Riesling, nr. 6498 och den kostar 99 kr för 1/1 flaska. Ett trevligt alternativ för er som hellre dricker öl är S:t Eriks Organic Ale, nr. 11625, 20,90 kr för en 33 cl flaska. Alkoholfritt alternativ, Loxton Semillon från Australien, nr. 1901, 48 kronor för 1/1 flaska.