MariaNNE DyMliNg-HjElM ”att måla akvarell i små målningar är ett

5/2015
Arbetsmarknads-,
gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens personaltidning
Marianne Dymling-Hjelm
”Att måla akvarell i små målningar är ett
komplement till de stora frågorna.Det är
min egen hemmasnickrade teori.”
 Utan sommarlov på Komvux
 Så tycker vi om Edico
 Nyhet, recept och mattips från Värnhemsskolan
I detta nummer:
/ direktör
Arbetsmarknads-, gymnasie- och
vuxenutbildningsförvaltningen
”Tillsammans åstadkommer vi
så mycket mer”
S
å kom den ju till slut, den där sköna
sommarvärmen. Den som vi längtat
efter. Även om den kom när de flesta
av oss hade gått tillbaka till arbetet
igen, så hoppas jag ändå att du kan njuta av
den. Inte minst av kvällarna som äntligen är så
härligt ljumma och havet som inbjuder till sköna sensommarbad!
Själv har jag varit igång och jobbat några
veckor nu. Min semester började med avkoppling på en liten, liten ort mitt i vackra Toscana
och avslutades på hemmaplan med bröllop
för älskade mellansonen. Vilken känsla att som
mamma se hans lycka! Däremellan en dryg
vecka bara jag och barnbarnet Vera. Vi var med
på TV-inspelning av årets sommarlovsprogram
och Vera lärde mig hur man dansar till ”Släpp
loss”. Hon tyckte inte riktigt att jag hade fattat
galoppen, men till slut fick jag godkänt. Varmt
var det inte den veckan, men Vera tyckte det
gick bra att vara på stranden ändå och ja, det
gjorde det ju. Det var i vart fall dagar fyllda av
lycka!
Min höst startade med att tillsammans
med Arbetsförmedlingens chef, medverka
som inspiratör på ”Heja Skåne”. Man kan säga
att Heja Skåne är ett årligt återkommande
visionsforum där regionen, kommuner, näringsliv och ideell sektor, varje år strålar samman för att komma underfund med vad vi kan
göra tillsammans för vår region och för alla oss
som lever och verkar här. Flera goda initiativ,
inte minst inom vårt uppdrag, har sett dagens
ljus på ”Heja Skåne”. Jag tänker på hotell-talangerna, d.v.s. SFI-studier kombinerat med
praktik inom hotellnäringen. Jag tänker också
på Good Malmö, där VD:n för ett företag tog
på sig att anställa en ung malmö-tjej eller kille
under en period och påverkade sitt breda nät-
verk att göra detsamma. Två initiativ som ger
kvinnor och män utan en fast förankring på
arbetsmarknaden, möjligheter att visa sin talang på riktigt och på en arbetsplats. Temat för
årets ”Heja Skåne” handlade mycket om att vi
tillsammans kan göra mycket större skillnad än
om var och en ”bara gör sitt”. Så självklart, men
inte alltid så enkelt. För att kunna dra åt samma
håll, dela samma vision, krävs att alla börjar
med att lyssna på varandras verkligheter. Ett
sådant klimat var det på Heja Skånedagarna.
Jag är övertygad om att vi kan stärka samarbetet skola/arbetsliv ännu mer. I Malmö skapas ju
nya jobb i en takt som ligger i framkant i Sverige, men ändå har vi så hög arbetslöshet. Här
måste vi hitta ännu fler konstruktiva metoder
tillsammans och det är ju det som också gör
vårt uppdrag så stimulerande och spännande.
Vi kan alltid bli bättre och bäst blir vi om vi
samarbetar med andra.
Att vi blir så mycket bättre tillsammans,
stärks också i de många initiativ som tas runt
om i vår verksamhet för att ta vara på kraften i
det kollegiala lärandet. Att utveckla strukturer
för hur vi blir riktigt bra på att dela kunskap och
erfarenheter med varandra, är både en förutsättning för att var och en av oss ska växa som
medarbetare och att våra elever och deltagare
ska växa genom att uppmuntras att ta fram sitt
allra bästa jag.
Du som möter våra elever och våra deltagare är så viktig för så många. Och du som i din
vardag kanske inte finns allra närmast malmöborna, har en lika viktig roll att stödja kollegorna i våra verksamheter med det som du kan
bäst. Jag tänker ofta att vårt uppdrag handlar
om att vi i varje möte, vare sig det är elev, deltagare eller kollega, ska bidra till att den/de vi
möter får chansen att ta fram sitt allra bästa
jag. Därför är det också viktigt i en stor organisation som vår att vi utvecklar ledarskapet till
att medarbetare får chans att ta fram sitt bästa
jag. Det hänger ihop och det påverkar mötet
med de många flickor/pojkar, kvinnor/män vi
möter. På vår sida på KomIn finns nu en uppdatering av stöd i ledarskapet som du erbjuds
som chef och som du gärna får ta del av.
Välkommen tillbaka till höstens arbete! Jag
hoppas att du känner det lika lustfyllt som jag
gjorde när jag kom tillbaka efter semestern!
Vi har ett fantastiskt uppdrag och vi kan göra
skillnad tillsammans.
Ledaren: Tillsammans så åstakommer vi
så mycket mer 2
Hallå där – Ulrika Rittner3
Nygamla lokaler
4
Utan sommarlov på Komvux
5
Det annorlunda föräldraskapet
6
Kollegialt lärande
7
Läsvärdesundersökning
8-10
Ung i sommar
10-11
Profilen – Marianne Dymling-Hjelm12-15
Vi ser stjärnor tändas
16
Flippad matte
17
SFI
18-19
Enkät19
Ordet är ditt!
20
Krönikan: Landet där män är män 21
Krami22
Hållbar inkludering
23
Mattipset24
EDICO
Ges ut av arbetsmarknads-, gymnasie- och
vuxenutbildningsförvaltningens kommunikationsavdelning och utkommer med 8 nr per år
EDICO BETYDER PÅ LATIN
Jag säger rent ut, jag yttrar
ANSVARIG UTGIVARE
Eva Ahlgren
CHEFREDAKTÖR
Pia Oredsson, informationschef
REDAKTÖR
Sanne Cederstam,
kommunikationsavdelningen
GRAFISK FORM
Pelle Jernryd, Björn Holmberg
kommunikationsavdelningen
BILDER
Bylinelösa bilder och texter är producerade
av kommunikationsavdelningen
FÖR TIPS OCH SYNPUNKTER
[email protected]
BREVLÅDA PÅ INTRANÄTET
Komin > arbetsmarknads-, gymnasie- och
vuxenutbildningsforvaltningen
medarbetare
Camilo Pozo Jelves, Valdemarsro gymnasium,
Jonas Nilsson, Pauliskolan, Pia Jagrelius,
S:t Petri skola, Kerstin Rydkvist, JobbMalmö,
Annika Anjou, kommunikationsavdelningen
OMSLAGSBILD
Gustaf Johansson
TRYCK
TMG öresund, Gallerie Art Silk, 2450 ex
Hallå där!
HALLÅ DÄR – Ulrika Rittner
1981 började hon arbeta på dåvarande skolkontoret med samverkan mellan skola och arbetsliv (SSA), gick vidare till utvecklingsavdelningen på Utbildningsförvaltningen och
sedan till kommunikationsavdelningen där
hon har arbetat de senaste åren.
Nu går hon i pension, några år för tidigt, och
tar med sig ett berg av kunskaper och erfarenheter som är svåra att ersätta.
Vilka är dina bästa jobbminnen?
Bra arbetskamrater och bra chefer gör att jobbet blir roligt och det har jag alltid haft. Jag
har alltid tyckt att det var roligt att gå till jobbet. Jag trivdes väldigt bra under mina år på
Utbildningsförvaltningens kansli på Ledebursgatan, där vi som jobbade hade en lång
arbetshistoria tillsammans. Vi kände varandra
mycket väl och hade kul.
Några av dem jag jobbade med på Ledebursgatan var mina vänner privat också. En av
dem var min dåvarande chef Gun Wiklund.
Det var otroligt tråkigt när hon gick bort strax
innan hon skulle gå i pension.
Har du någon gång funderat på att
byta jobb?
I dag är det är ingen merit att stanna så länge
som jag har gjort på ett jobb. Men jag har velat stanna eftersom jag trivts så bra. Ibland har
jag funderat på att göra något annat.
Foto: Pelle Jernryd
U
lrika hade planer på att arbeta inom
äldreomsorgen, men fick efter gymnasiet jobb som sekreterare, och på
den vägen är det.
Nu har hon jobbat med administration inom
skolväsendet i Malmö stad i 34 år och har
trivts mycket bra med det.
Om jag fått välja yrkesväg på nytt hade den
handlat om mat. Jag skulle nog inte ha sysslat
med papper även om jag gillar att ha koll på
saker och ting och är rätt bra på det jag gör.
Vad ska du göra nu?
Vi åker till Sydafrika i november. Jag gillar att
resa och på somrarna blir det med husvagn.
Och så har vi släkt i Santa Monica, Los Angeles
så dit kommer vi också att resa.
Vi har en kolonistuga där vi redan nu bor halva
året, men nu kommer jag att ha tid att pyssla i
trädgården. Jag ser också fram mot att träna,
kanske dansa Zumba och att ägna mig åt mer
avancerad matlagning. Det ska bli väldigt
skönt att planera sin egen tid.
Vad kommer du att sakna mest?
Arbetskamraterna är det jag kommer att sakna mest. Jag har jobbat väldigt intensivt in i
det sista så det kommer att bli en stor omställning att gå från hundra till noll och att inte ha
tider att passa varje dag. Det kommer att kännas konstigt.
Program med världen i fokus
Tre unga berättar om film
Inbjudan till konferens
Bästa platsen att lära sig om världen är troligtvis på
en skola där hela världen är representerad. Därför
kommer Värnhemsskolan, från och med nästa läsår,
att erbjuda en internationellt inriktad utbildning;
Samhälle världen.
Utbildningen kommer att rikta in sig mot världen
omkring oss med fokus på mänskliga rättigheter
och hållbar utveckling i samarbete med organisationer som Amnesty, Rädda Barnen och FN.
JobbMalmö arbetar med att stötta personer för att
de ska få bättre möjligheter att få ett jobb och
komma ut på arbetsmarknaden.
Institutionen för socialt arbete, Malmö stad, IMER
förbundet och Ett enat Malmö bjuder in till
heldagskonferens under temat ”Samtal om socialt
arbete och social mobilisering”.
- Vi vill ta tillvara på den internationella mångfald
som finns på vår skola. Vi har så många studenter
från hela världen, med så mycket erfarenheter, att vi
behöver ett sätt att bygga en utbildning kring vad
de kan och var de kommer ifrån, säger skolans
rektor Barbro Willners.
Kursstart för Samhälle världen är höstterminen 2016.
Nu har man producerat tre korta filmer som
presenterar tre unga personer som fått hjälp att
komma framåt i sina yrkesval och kring vad de vill
utbilda sig till och göra i framtiden.
Syftet är att visa vad JobbMalmö kan bistå med
och att öka engagemang och intresse hos
deltagare för vad JobbMalmö kan göra för dem.
Filmerna finns på Komin, malmo.se, Facebook och
Youtube. Gå in och titta på dem!
3
Under förmiddagen är det föreläsningar och
paneldebatter om hur vi möter ensamkommande
barn, vad det innebär för utmaningar för den
svenska välfärdsstaten och huruvida olika insatser
bör samarbeta eller inte.
Under eftermiddagen diskuteras rasism och hur
antirasistiskt arbete kan skapas i fler verksamheter.
Tid: 15/10 kl. 09.00 – 15.00 Plats: Orkanen, sal D131
Adress: Nordenskiöldsgatan 10.
Mer info och anmälan: mah.se/socialarbete
Nygamla lokaler
Byggymnasiet tar nya tag i nygamla lokaler
Nu är Byggymnasiet tillbaka på ruta ett. Efter flyttkaruseller och undervisning på olika adresser finns nu
hela skolan åter samlad i lokaler ute på Bulltoftafältet. Samma lokaler som skolan lämnade för fem år sen.
text & bILD: Annika Anjou
Lisa Gunnarsson i entrétrappan
till Byggymnasiets nygamla
lokaler på Bulltoftafältet. Efter
flera flyttar är nu skolans
verksamhet åter samlad under
samma tak.
– Det är med blandade känslor. Det är
skönt att vi är samlade. Nu kan vi fokusera
på pedagogiken och organisationen, säger
Christer Månsson, rektor för Byggymnasiet.
Han valde bort semestern för att få så mycket som möjligt på plats före terminsstart.
Nu slipper elever och personal resorna –
ofta dagliga – mellan verkstäderna ute på
Bulltofta och de tillfälliga lokalerna i
Ubåtshallen, där den teoretiska undervisningen hållits de senaste två åren. Och rektorn ser fram emot att integrerad undervisning underlättas, exempelvis projektet
KAMA där lärarna i karaktärsämnen och i
matte samarbetar i verkstaden kring praktiska matematiska utmaningar.
Sliten fasad med fel skylt
En stor asfaltsparkering, en färgflagande
plåtfasad med tejpade fönster och en gigan-
tisk skylt med texten Mölledalsgymnasiet,
möter besökaren. Så hette skolan före flytten för fem år sedan och skylten har rektorn
– hittills förgäves - kämpat för att få bort.
Samhörighet bygger på identitet, menar
han:
– Inte ens eleverna är säkra på vad skolan egentligen heter. Vi ville helst behålla
namnet Mölledalsgymnasiet, eftersom det
är inarbetat. Det är ok att vi har bytt namn
till Byggymnasiet, men det vore rimligt om
det också blir tydligt.
Läraren i engelska, naturvetenskap och
på särskolan, Lisa Gunnarsson, har varit
med om alla flyttresor: från Bulltofta, till
Norra Sorgenfri och vidare till Ubåtshallen
för att nu återvända till gamla Mölledalsgymnasiets lokaler.
– Vi är rätt flyttvana och har lärt av tidigare
misstag säger hon. Den senaste flytten har
4
också varit den smidigaste. Det mesta är på
plats.
Skönt med nystart
Det finns mycket att säga om lokalerna och
läget. Nya elever och föräldrar har reagerat
på att det är slitet och ödsligt och Lisa har
tyckt att det var lite pinsamt att välkomna
till miljön på Bulltofta.
– Vi kommer från Västra hamnen där
lokalerna var ljusa och fräscha och det var
liv och rörelse. Vi flyttade ju en gång härifrån för att bli mer integrerade med staden,
så det är klart ett nedköp.
Ändå framhåller Lisa Gunnarsson det
positiva i den nystart skolan får nu.
– Det ÄR en bra skola med bra stämning. Vi kan skratta tillsammans i personalrummet och det är värt mycket.
Komvux
Första året utan sommarlov på Komvux
I augusti 2014 skrev lärarna på
Malmös Komvuxenheter på ett
nytt arbetstidsavtal.
Avtalet medförde att sommarlovet avskaffades.
– Det är precis som om man resonerar så
här: ’Vi ska börja med sommarundervisning. Är allting klart? Nej, det är det inte.
Vet vi hur vi ska organisera det? Nej, det vet
vi inte. Vi går ändå in i det och sedan får vi
se vad som händer. Det ordnar sig.’
”Sommarlovet ingår i min
livsrytm”
text & bild: Jonas Nilsson
Den reglerade arbetstiden är fortfa-
rande 35 timmar, med 7,5 timmars förtroendetid. Alla har minst fem veckors semester. Dessutom har man ytterligare 10 dagars
ledighet. Till de som skrev på avtalet utgick
en lönehöjning på 1200 kronor i månaden.
Lärarna kan ta ut sin ledighet när man så
önskar – det är alltså möjligt att vara ledig
tre veckor i oktober eller hela februari.
Skälet till förändringen var att Komvux
numera, enligt lag, måste erbjuda ”utbildning hela året”. Komvux Pauli och Södervärn har i två somrar (förra året arbetade
personalen på frivillig basis) erbjudit
10-veckors sommarkurser i matematik,
engelska och svenska som andraspråk.
Vissa lärare har alltså undervisning på
sommaren (fem timmar per dag, fem dagar
i veckan). Andra, som inte undervisar i de
berörda ämnena, har arbetat utan att ha
några pågående kurser.
Sverker menar att detta framkallade en
överreaktion från vissa håll.
– En del gick taket, berättar han.
Sverker lustar inte efter att vara ledig i
februari eller i oktober.
– Att jag har sommarlov ingår i min
livsrytm.
Engelskläraren Paola Rivera Tirado var
ledig tre veckor i somras och hon tycker att
det märks.
– Man har inte den tiden som man har
haft och som man har tagit för given. Man
vet kanske inte riktigt hur värdefull den är
förrän man förlorar den.
Samtidigt säger hon att det är mycket
som känns oklart än så länge.
– Vi får se hur det blir.
”Trodde det skulle bli värre”
Matematik- och fysikläraren Robert Pozgaj
var skeptisk från början.
”Det gick för fort”
Vi frågade några lärare på Komvux Pauli om
hur de upplevt det första året med avtalet.
Sverker Olsson
Sverker Olsson är lärare i samhällskunskap
och historia och har inte haft några sommarkurser. Han är missnöjd med den process som föregick förändringen.
– Det gick fort och det saknades en analys av vad det skulle få för konsekvenser för
skolan och för personalen. Det var oklart
för mig som medarbetare varför det var så
bråttom och hur det skulle genomföras.
Robert Pozgaj
– Men jag trodde faktiskt att det skulle bli
något snäpp värre, utbrister han.
Robert menar att man arbetar mera nu.
– Vi har 14 arbetsdagar mera varje år och
får 1200 kronor mera i månaden. Någonstans måste ju de pengarna tas. Därför måste
vi helt enkelt producera mer per skalle!
Han menar att den totala arbetsbördan
5
har ökat, åtminstone för dem som haft
sommarkurser.
– Jag gjorde 87 timmar extra i somras.
Antalet undervisningstimmar under resten
av året har inte förändrats, hävdar han.
Robert är också kritisk mot att man kör
korta sommarkurser i de matematikkurser
(1 och 2) som lämpar sig sämst.
”Problem med att ta ut semester”
Kristian Gren är också lärare i matematik,
och har svårt för att se fördelar med det nya
avtalet.
Kristian Gren
– Jag skulle hellre haft kvar sommar- och
jullov, säger han tvärsäkert.
Kristian tror också att det kan bli problem om lärare tar ut semester under terminerna.
Erol Tümer är lärare i engelska, religion
och psykologi. Han har arbetat på Komvux
i snart 20 år och inte heller han kan uppbåda någon entusiasm för det nya avtalet.
– Jag trodde först att man skulle arbeta
någon sommar och slippa några, men så
verkar det inte ha blivit. Jag tycker att om
du har jobbat denna sommar så ska du kunna ta ut sju veckor nästa.
Erol understryker dock att för de elever
som klarar det, så är det bra att det finns
sommarkurser.
– Å andra sidan riskerar de att få slutkörda lärare.
Enligt svenskläraren Hanna Sandgaard-Ekdahl har den totala arbetsbördan
ökat i och med det nya avtalet.
– Vi blev lovade att det inte skulle påverka vår arbetsbörda, men nu vet jag att
det ser annorlunda ut, även om jag tycker
att det har fungerat ganska bra.
Hon är dock lite orolig inför framtiden.
– Hur ska vi hinna plocka ut våra semesterdagar när våra kurser ser ut som de gör?
Särskolan
Det annorlunda föräldraskapet
Måns Zelmerlöw har med sin
vinnarlåt gjort ordet heroes till
ett välkänt begrepp. Men vilka är
våra egna hjältar?
text: Marianne Dymling-Hjelm | Bild: colourbox
För egen del tänker jag ofta på våra utvecklingsstörda elever som hjältar. Det är dock sällan som de får hjältestatus i samhället. Ta till
exempel de elever som har stora funktionsnedsättningar. De som föds i en förvriden
kropp och som kanske ständigt upplever
smärta, som ideligen genomgår svåra undersökningar eller ständigt provar ut nya hjälpmedel allt medan kroppen växer. Elever som
kommer att vara till 100 procent beroende av
andra människor, inte igår och idag utan 24
timmar/dygn och hela livet ut. De är själva
långt borta från att intellektuellt tolka andra
människor som hjältar. Men visst är de själva
hjältar!
Eller ta en helt annan elevkategori i gymnasiesärskolan. Ungdomar som du kan möta
ute i samhället, aktiva och för egen maskin
på väg någonstans i livet. Dessa är också hjältar för mig. De har ofta fört en kamp för att
få vara delaktiga, kanske redan från förskolan och in i grundskolan. Kanske klarat några år där men oftast med dåliga studieresultat. En sak som de flesta har gemensamt är
dock att deras självförtroende har påverkats
negativt. Det sätter spår i själen att nästan
alltid vara sist och sämst. Eller som en elev
uttryckte det- ”jag skämdes när jag tog hem
min pärm till sommarlovet då de flesta pappren bara var skrivit överskrift på och lite till.”
Att se ut som alla andra och ta del av samhället är inte bara enkelt när man har en lindrig funktionsnedsättning. Det förväntas att
eleven skall klara av det allt mer avancerade
samhället för att bli en delaktig samhällsmedborgare. Det uppstår självklart svårigheter när eleverna hamnar i helt nya situationer
och där de kanske också har brister i att tolka
de sociala koderna. Då räcker inte deras intellektuella förmåga alltid till. Därför är
gymnasiesärskolan så viktig för att hjälpa till
att bygga upp elevernas självförtroende som
aktiva samhällsmedborgare. Att träna på situationer där även ens tillkortakommande
kan hanteras inför öppen ridå. ”Jag duger
precis som jag är” blir en värdegrund eller
kalla det mantra för våra elever efter deras
fyra år hos oss att ta med sig ut i livet.
lösningar på sitt liv. Men alla har en historia
i sitt föräldraskap som förtjänar att lyssnas
till och som bör beaktas med stor respekt.
Ibland möter vi en annan grupp av föräldrar
som är nya i vårt land, som berättar att de
flytt till Sverige med sitt funktionsnedsatta
barn i famnen. Familjer som trots stor ovisshet om framtiden har en ambition att deras
barn skall börja skolan och integreras i vårt
samhälle. En pappa från ett utomeuropeiskt
land som jag träffade i höstas berättade då
jag lämnade mitt visitkort att det var det 27:e
visitkortet han hade fått av myndighetspersoner under sitt halvår i Sverige. Inte lätt att
hitta rätt i våra system i kommunen eller i
Region Skåne. Om inte dessa föräldrar är
hjältar vem är det då?
Men bakom varje elev inom gymnasiesärskolan står två föräldrar. En mamma och en
pappa som precis som alla andra har haft
sina drömmar om ett föräldraskap. I dessa
drömmar har det nog inte funnits tankar på
ett livslångt ansvarstagande, inte tankar på
att inte få sova en hel natt, inte tankar på att
mitt barn också blir sjukvårdens barn så fort
det föds. Inte tankar på att läkare, sjuksköterskor, kuratorer, psykologer, specialpedagoger, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, dietister och många andra specialister ska möta
barnet. Hur många specialister som familjen
än får kan nog ingen svara exakt på hur utvecklingen ser ut för deras barn. Det som är
säkert är att hela livssituationen förändras
liksom förhållandet till övriga familjen som
mor- och farföräldrar och släkt förändras
också. Kan familjen bo kvar? Måste boendet
anpassas? Många frågetecken som skapar
ovisshet inför framtiden och som kan lamslå
en hel familj.
Att arbeta i gymnasiesärskolan innebär
självklart stora krav att möta dessa föräldrar
med respekt. En respekt som vilar på grundinställningen att det är alltid föräldrarna
som är experter på sitt eget barn/ungdom.
Personalen är experter på pedagogik och balansakten att hantera kursplaner och betygsättning med funktionsnedsättningen.
Föräldraskapet blev något annat –
något annorlunda. Ett föräldraskap som skapar både oro för dagen men också för framtiden. Jag har mött många familjer i mina
mottagandesamtal inför gymnasiesärskolan.
Under mina 14 år har jag i dessa samtal mött
drygt 600 familjer. Alla dessa familjers berättelser har också varit på 600 olika sätt.
Krisen som det innebär att få ett funktionsnedsatt barn har många olika ansikten. Ofta,
för att inte säga nästan alltid, har dock familjerna inför sin ungdoms start i gymnasiesärskolan bearbetat de svårigheterna som
det innebär att vara förälder till ett annorlunda barn. Personligheten bakom diagnosen har trätt fram och som familj är man oftast väl inkörd på att hitta praktiska
När barn är små är ofta föräldrarna de första hjältarna i barnens liv. Med åren flyttas
snabbt hjälteglorian över på andra personer.
En naturlig utveckling tycker vi.
Men för många föräldrar inom gymnasiesärskolan gäller inte detta. De får bära hjälteglorian hela livet. Ett uppdrag som både kan förgylla och betunga, men som alltid medför att
man får andra perspektiv på livet. Syskon i
dessa familjer föds in i ett annorlunda syskonskap med både glädjedagar och orosdagar.
6
Men att tolka elevernas behov har självklart föräldrarna vetorätt på. Om föräldrarna inte förmår att se våra elevers behov så
måste vi kärleksfullt konfrontera och hämta
hjälp från andra professioner. Det är sällan,
mycket sällan detta händer inom gymnasiesärskolan. Respekt bygger på ett jämbördigt
förhållningssätt mellan två individer, därför
skall vi aldrig hamna i ”medlidandeträsket” i
relation till föräldrarna. Detta skapar bara
en ojämlik relation och familjerna kommer i
underläge ännu mera än vad de ändå gör i
skolans ofta omedvetna maktövertag.
Jag upplever en stor ödmjukhet och
tacksamhet att jag har fått vara dessa familjers budbärare in i gymnasiesärskolan. Det
är dessa familjers utsatta situation som jag
har velat belysa.
Kollegialt lärande
De ska driva det kollegiala lärandet
Under förstelärardagen den 28 augusti diskuterades och
organiserades förstelärarnas fortsatta arbete med deras
lokala och centrala uppdrag.
text & bild: sanne cederstam
De första förstelärarna anställdes för
ett och ett halvt år sedan och sedan dess har
antalet förstelärare ökat. Nu är de åttio
stycken. Fram till nu har det varit en inkörsperiod och deras arbete har tagit form ute på
skolorna även om det ser väldigt olika ut.
Nu är det dags att ta nya tag och utveckla
det lokala försteläraruppdraget och skapa en
central samsyn med fokus på det kollegiala
lärandet även över skolgränserna.
En ny förvaltningsövergripande lektorstjänst i kollegialt lärande har tillträtts av
Marie Sjöblom (se nedan)
och tillsammans med henne och de andra lektorerna Alla förstelärare och rektorer fick Per Kornhalls bok Förstelärare: En handbok.
höll områdeschef Edward
Jensinger en förstelärardag för att tillsam- uppdrag och hur de ska kunna samarbeta
mans planera för hur arbetet ska se ut det och utvecklas tillsammans. Så finns det en
kommande året.
fjärde grupp förstelärare med spridda uppDet finns tre tydliga utvecklingsområ- drag med allt från entreprenöriellt lärande
den som förstelärarna grupperar sig kring: till specialpedagogik, internationell sammatematik, svenska och informationstek- ordning och genus. Hur dessa lärares cennik (IKT). De här grupperna hade ganska trala uppdrag ska byggas upp kommer att
lätt att hitta en samsyn kring ett centralt fortsätta diskuteras under hösten.
HALLÅ DÄR – Marie Sjöblom
Bakgrund
Marie Sjöblom har just tillträtt
tjänsten som förvaltningsövergripande lektor i kollegialt lärande. I grunden är hon lärare i
matematik och programmering
och femtio procent av tjänsten
undervisar hon teknikelever på
Pauliskolan i dessa ämnen. Den
andra halvan av tjänsten ska
hon arbeta med att stödja det
kollegiala lärandet på alla skolor
inom AGVF. Marie har tidigare
arbetat som kommunlicentiand
i ett samarbete mellan Malmö
högskola och Malmö stad. Närmast kommer hon från en blandad tjänst som forskare i matematikdidaktik på högskolan,
lärare på Borgarskolan och skolutvecklare på Pedagogisk Inspiration (PI).
Jag kommer att samarbeta med
skolledning och förstelärare. Vi
måste ha en bra dialog för att
jag ska kunna genomföra mitt
uppdrag. Jag gillar Helen Timperley och hennes forskning
kring lärares professionella lärande och utveckling och hur
det påverkar elevernas lärande.
Jag vill gärna diskutera hennes
modell med förstelärarna.
Foto: Björn Holmberg
Vad är kollegialt lärande
för dig?
Det är ett strukturerat samarbete som ska leda till förändringar i klassrummen och öka
måluppfyllelsen. Upplägget i
det kollegiala lärandet och vilka
metoder som används kan göras
på många olika sätt, för det
finns olika behov på olika skolor och i olika klasser. Lärarna
måste själva titta på sitt sätt att
undervisa och testa de metoder
de tycker verkar bra. Det kan
handla om ämnesdidaktiska
diskussioner, informationsteknik (IKT), formativa processer,
språkutveckling mm.
Hur viktigt är det kollegiala
lärandet för elevernas kunskapsnivå?
Det kollegiala lärandet är ingen
hype. Det har stora effekter. Jag
tycker det är jätteviktigt. Jag
tror att lärare kan utveckla sin
undervisning tillsammans.
Man förbättrar saker bäst tillsammans med andra när man
delar erfarenheter. Jag tror också att det är viktigt att hitta metoder där folk känner sig trygga
och inte hotade. Fokus i det
kollegiala lärandet ska inte ligga
på läraren som person utan på
olika metoder man använder i
klassrummet. Jag upplever att
lärare vill diskutera och utvecklas och att det finns en glädje i
att göra det tillsammans.
Hur ska du ta dig an det nya
uppdraget?
Flera skolor är redan igång med
det kollegiala lärandet. Mitt arbete blir att hjälpa till att strukturera och stödja processerna.
7
Finns det några svårigheter
med att få igång det kollegiala
lärandet?
Utmaningarna är att få bra
struktur och rutiner och att få
med alla delar av organisationen. Att hitta tid för det kollegiala lärandet är också viktigt.
Kanske man måste prioritera
annorlunda och fundera över
hur man använder kompetensutvecklingstiden. Att ägna studiedagar åt kollegialt lärande i
stället för storföreläsningar till
exempel. Men egentligen pratar
jag hellre om möjligheter än om
svårigheter för möjligheterna är
fler och vi kommer att hitta lösningar.
Finns det andra faktorer
som spelar roll för ökad
måluppfyllelse?
Jättemånga. Lärarens ämneskunskaper, didaktiken, ledarskapet på skolan och organisatoriska faktorer. Ordning och
reda i klassrummet spelar också
stor roll. I vissa fall skulle man
kunna börja med kollegialt lärande kring ledarskap i klassrummet.
Läsvärdesundersökning
Så tycker vi om Edico
Under våren genomfördes en läsvärdesundersökning av Edico och
763 (av 2200) medarbetare valde att delta. Stort tack till er! Nedan
kan du läsa hur folk svarade och vilka synpunkter som framkom, eller
i alla fall de tydligaste tendenserna i de öppna svaren.
Text: Sanne Cederstam | Bild: colourbox
Så här ser fördelningen ut bland de som svarade på enkäten
ut
en
Ar
t
na
n
ef
An
io
un
kt
Ch
ef
ie
e
te
ka
r
lio
nd
ja
St
öd
61
+
60
51
-
50
41
-
40
31
-
30
18
ls
m
m
er
al
ka
nu
En
sta
ga
Knappt 6 % anger att de inte läser Edico alls.
De främsta anledningarna till det är att:
• Man inte får den. Kontrollera att dina adressuppgifter stämmer i HRutan. Får du den ändå inte kontakta
[email protected]
• Inte är intresserad. Om du inte vill ha Edico hemskickad kan du avanmäla
dig till [email protected]
• Tycker den är irrelevant eller dålig
In
la
al
n
Nä
sta
la
nu
m
m
er
Läser du Edico?
Al
ib
,b
lsa
hä
lev
V,
e
n
na
ar
Vu
x
An
ld
ni
ng
be Enh
tsm et
ar ino
kn m
ad
Ka
ns
li
Din ålder?
bi
Gy
m
na
sie
t
Din arbetsplats?
SY
be
t
na
An
M
Kv
in
an
na
tsm
ar
kn
ad
ss
ek
re
Lä
ra
r
e
Vad arbetar du som?
te
ra
r
Är du...?
8
Så här tyckte de svarande om innehållet
lls
In
te
a
L it
en
ns
ka
s
Ga
yc
ke
t
sto
r
to
r
I vilken utsträckning tycker du
att Edico riktar sig till dig?
M
o c est
h ru
in b r
gr ik
es e r
se
r
M
Va
l
da
ar
ti k
Al
la
lt
r
Vad läser du i Edico?
Så här värderade de svarande innehållet från 1 - 5 där 5 är bäst
Övergripande organisationen
Medarbetare/personporträtt
Pedagogiska tips och goda exempel
Arbetsmarknadsfrågor
Utbildningsfrågor
Lättare inslag som krönika/boktips/enkäter
(Inga kommentarer till de öppna svaren om i vilken utsträckning tycker du att Edico riktar sig till dig.)
Vad skulle du vilja läsa mer om?
Svaren visar att de flesta vill läsa mer om det som händer i den egna omedelbara närheten och som påverkardet dagliga arbetet.
Övrigt som nämns flera gånger är:
•
Förklaring, planering och uppföljning av omorganisationen, förstelärararbetet och samverkan med
för- och grundskola och arbetsmarknad
•
Reportage om forskning, goda exempel och nya idéer vad gäller pedagogik och didaktik
•
Omvärldsbevakning
•
Elevperspektiv
Saknas något innehåll?
•
Flera röster säger att Edico skönmålar verksamheterna och saknar kritisk granskning och debatt
9
Kommentar på nästa sida
Ung i sommar
Så tycker vi om Edico forts.
Kommentar:
Helhetsbetyg
Kommentarerna till helhetsbetyget säger i stort sett att det är en trevlig tidning som är ganska intressant men en aning ytlig.
Syftet med Edico är att den ska vara ett forum för intern information,
inspiration och ett ställe där goda exempel på medarbetares dagliga
arbete och gärning får plats. Det görs väldigt mycket bra arbete inom
vår förvaltning som vi kan vara stolta över och som bör lyftas. Därmed
inte sagt att det inte ska finnas utrymme för debatt och kritiska röster
inom förvaltningen.
Övrigt, digitalisering
För varje läsvärdesundersökning som gjorts hörs fler och fler röster
som förespråkar en digital tidning istället för en fysisk. Total digitalisering är ett av nämndens och förvaltningens mål. Därför pågår nu en
diskussion om hur kommunikationen inom förvaltningen i framtiden
ska fungera och hur vi ska jobba mot ökad digitalisering på bästa sätt.
Eftersom Edico kommer ut med 8 nummer per år är den ett dåligt forum
för debatt, den tar aldrig riktigt fart. Dessutom är det försvinnande få
medarbetare som vill göra sin röst hörd i Edico trots att man kan vara
anonym och trots flera försök att uppmuntra till debatt.
Under hösten kommer ett öppet debattforum på Komin att starta.
Håll utkik.
Fortsätt gärna mejla eller ringa in tips och idéer på saker vi bör
uppmärksamma, [email protected], eller tfn 0733-23 90 92.
Ung i sommar hela året
I 21 år har Malmöungdomar gått ut i praktik i Malmö stads regi. Edico mötte Ung i sommar-sekreterarna
Johanna Wikelo och Emma Karlsson för att få en inblick i Ung i sommars årliga arbete.
text: Sandra Johanis | bild: Elin Skarin
När jag träffar Johanna Wikelo och
Emma Karlsson är Ung i sommar i full gång.
Första praktikperioden har precis börjat och
tempot är högt. Ett år av förberedelser är
klart och 2500 Malmöungdomar kommer
äntligen ut på sin sommarpraktik.
Varierande jobb
Både Emma Karlsson och Johanna Wikelo
har arbetat med Ung i sommar flera år och
är vana vid att arbetstempot både växlar
upp och ner. Just våren är högintensiv för
verksamheten, då mycket tid läggs ner på
att ackvirera platser.
– Första perioden är i full gång och det
är mycket som ska falla på plats för att alla
ska få det så bra som möjligt, säger Johanna
Wikelo.
– Men sommarens arbete började redan under hösten 2014. Då utvärderade vi den
sommarens arbete för att förbättra inför i
år, berättar Emma Karlsson.
Hur ser det förbättringsarbetet ut?
– Emma: Vi skickar ut enkäter till praktikplatser för att stämma av sommaren. Vi
kollar statistik och anteckningar i databasen Feribas och kontaktar årets uppgiftslämnare som har skickat in SPEC-ärenden
för att få en bredare bild av säsongen.
– Johanna: Har det varit några problem på
någon arbetsplats, så följer vi upp och försöker reda ut och stötta inför kommande säsong. Sedan har vi ett utvärderingsmöte
med våra samarbetspartners, bland annat
HR-service och Post och Bud för att utvärdera säsongen.
2500 platser
Under våren arbetar de aktivt med att få in
fler platser, besöka nya praktikplatser och
även ta emot praktikanternas anmälningar.
I år har 2500 ungdomar fått praktikplatser
via Ung i sommar, varav en speciell grupp
är ungdomar med särskilda behov.
10
– I år har vi cirka 420 SPEC-ärenden. Det
är ungdomar som har speciella behov och
som får hjälp av sin kurator, skolsköterska
eller socialsekreterare att hitta en plats och
sedan skicka in en ansökan till oss, berättar Emma Karlsson.
Emma Karlsson gör sin fjärde sommar för
Ung i sommar. Tillsammans med Johanna
Wikelo och två andra är de fyra med fast
anställning. Extrapersonal anställs under
hösten och våren och just nu är det sex
personer som tillsammans arbetar med
Ung i sommar.
– Uppstarten med den nya säsongen börjar
i januari då vi gör ett utskick till de olika
praktikplatserna, berättar Johanna Wikelo.
Både Johanna Wikelo och Emma Karlsson
påpekar hur mycket administrativt arbete
som ligger bakom en säsong.
Ung i sommar
Johanna Wikelo och Emma Karlsson
– Vi administrerar cirka 750 avtal, 5000
timlistor, 420 SPEC-ansökningar och runt
5000 praktiköverenskommelser och skatteintyg varje år, berättar Emma Karlsson.
Ständig utveckling
Johanna har arbetat på Ung i sommar sedan 2009 och har varit med och utvecklat
verksamheten. Hon berättar att tidigare
fick praktikplatserna själva välja bland
praktikanterna, men att detta förändrades
2010 och istället lottas platserna idag.
– I samband med detta försvann en del företag, samtidigt som det ökade möjligheten
för fler praktikanter att få en praktikplats.
Det skapade en större jämlikhet, säger Johanna.
Det var först 2011 som Ung i sommar
började vända sig till de privata företagen,
förut låg fokus på de kommunala verksamheterna. Antalet privata platser ökar stadigt.
Hur upprätthåller ni kvalitén på platserna?
– Vi försöker besöka så många praktikplatser som vi kan, och vi stämmer av dem via
skatteverket för att se så de inte har några
skulder, eller ligger i riskzonen för konkurs.
Vi stämmer även av så att en handledare
finns på plats när praktikanterna kommer,
säger Johanna Wikelo.
Första perioden är i full gång och dagarna
blandas av praktikbesök, ta emot samtal i
kundservice, men också att stämma av så
att allt flyter på, ibland uppstår det problem.
Johanna och Emma berättar att de båda
har fått medla i konflikter, och att det för
det mesta går att lösa så att båda parterna är
nöjda.
Emma Karlsson och Johanna Wikelo ser redan nu saker som de vill ändra inför kommande säsong.
– Nya praktikanter bör ha en större möjlighet att få en plats, men systemet som vi har
nu tar ingen hänsyn till om du har haft en
11
praktikplats tidigare utan platserna lottas.
Det innebär att en del får praktik varje år
och en del får ingen, säger Johanna Wikelo.
– Vi vill också ha en bättre organisation
kring SPEC-platserna, med fler delar digitaliserade, så det blir mindre administration, menar Emma Karlsson.
Viktig erfarenhet
Ung i sommarpraktiken är många Malmöungdomars första inblick i arbetslivet. För en
del leder det till nya erfarenheter, ett extrajobb eller en referens inför kommande jobb.
Emma och Johanna önskar att fler verksamheter, både kommunala och privata, kunde
ställa upp och ta emot praktikanter.
– Vi vill gärna prata praktik. Tillsammans
med arbetsgivaren kan vi komma på bra
praktikuppgifter och det är ofta en upplevelse som ger mycket och utvecklar både
praktikanten och företaget, avslutar Emma
och Johanna.
Marianne Dymling-Hjelm
”Jag är tacksam för mitt spännande yrkesliv. Jag har kunnat förverkliga
mycket som jag drömt om. Ändå är det ibland tillfälligheter som gjort att
min yrkeskarriär gått som en kedja från det friska förskolebarnet och
uppåt till den funktionsnedsatta gymnasieungdomen.”
text: Sanne cederstam | bild: gustaf johansson
12
13
Marianne Dymling-Hjelm är förmodligen den som enskilt betytt mest för särskolan i Malmö. Under nästan hela sitt yrkesliv
har hon på olika sätt arbetat med barn och
ungdomar med särskilda behov, många av
åren i olika chefspositioner.
Att Marianne blev mamma redan när
hon var 20 år påverkade hennes yrkesval,
som stod mellan att bli förskollärare eller
psykolog. Hon valde förskollärarvägen och
fick jobb på Sorgenfri förskola och Brodda
förskola som då var nybyggd. Redan efter
några år blev hon föreståndare.
– Nu tycker jag att det var galet att bli
chef vid 26 års ålder, men så tänkte jag inte
då. På den tiden var det stor brist på förskollärare. För att lösa bristen snabbutbildade
man akademiker. Många var män och de
blev sedan föreståndare. Jag klagade över att
det var män som snabbt fick chefsjobb och
när jag sedan erbjöds en tjänst som föreståndare kunde jag ju inte tacka nej, säger
Marianne.
Viktoriagården
Att jobba hårt har aldrig varit främmande
för Marianne. Hon har bra grogrund hemifrån med en mamma som arbetade, vilket
var exotiskt på 50-talet, och en pappa som
var chef på Kockums. Att vara ledare verkade kul, tyckte Marianne.
Nästa arbetsplats blev Viktoriagården i
Malmö, en öppen vårdavdelning inom
barnpsykiatrin för barn med beteendestörningar och föräldrar och barn med anknytningsproblem.
– Det var under mina 10 år på Viktoriagården som jag lärde mig hur man bygger
relationer. Det blev en bas för mitt framtida
jobb och jag lärde mig också att oavsett vem
man är eller var man kommer ifrån så är
frågorna kring föräldraskapet de samma,
berättar Marianne och exemplifierar med
en 35-årig välutbildad kvinna från ett hörn
av Malmö som på Viktoriagården träffade
en 17-årig tjej från en annan del av staden.
Två kvinnor med olika bakgrund men med
samma mål; att finna sin roll som mamma.
Samtidigt som Marianne arbetade som
föreståndare på Viktoriagården hade hon
också ett politiskt uppdrag under 6 år i fritidsnämnden och det var där hon träffade
sin nuvarande man Krister. De fick barn,
Krister fick jobb i Kristianstad och familjen
följde med.
Lätt att få jobb
Marianne Dymling-Hjelm
Ålder: 66 år
Gör just nu: Förbereder sista dagen på
jobbet
Född: Malmö
Bor: Malmö och Vitemölla
Familj: Maken Krister och döttrarna Cornelia,
Johanna och Kristina med familjer
Intressen: Läsa, resa, måla
Motto: En individ lär så länge den lever och
en organisation lever så länge den lär
Besök Mariannes hemsida: me-akvarell.se
- På den tiden var det inga problem att få
14
jobb. Jag knackade på dörren till särskolans
expedition i Kristianstad som jag gick förbi
och frågade om de hade något jobb till mig.
Rektorn var inte där, men jag blev bjuden
på kaffe och smörgås av skolsekreteraren
som också visade mig vilka tjänster som
fanns lediga. Jag berättade vilken tjänst jag
ville ha och angav mina löneanspråk. När
jag kom hem hade rektorn redan ringt, tagit
referenser och jag fick precis det jag ville,
berättar Marianne med ett leende.
Jobbet hon valt och fick var som förskolekonsulent. Det innebar att hon var stöd
till familjer som hade förskolebarn med
funktionsnedsättningar och jobbet gick
bland annat ut på att hjälpa föräldrar att
möta den sorg som det innebar att ha fått
ett annorlunda barn.
Efter fem år i Kristianstad gick flyttlasset tillbaka till Malmö och Marianne började jobba på grundsärskolan på Lindängeskolan med en förstaklass. Hon var då den
första pedagogen i Fosie som arbetade inom
särskolan.
Särskolan
Med särskolereformen 1997 bestämdes det
att särskolan i Malmö skulle byggas ut så att
eleverna kunde få gå i sin egen stadsdel.
Marianne fick jobbet som särskolesamordnare i Fosie.
– Det var en fantastisk resa. Många rektorer visade motstånd och rädsla mot att
öppna upp för särskolan. Det var spännande att få bemöta och sen hjälpa till att förbereda dem på bästa sätt, berättar Marianne.
8 år senare fanns det 25 enheter i Fosie
får vara precis som man är även om man har
en funktionsnedsättning. Det är jätteviktigt, säger Marianne.
Dold talang
som hade särskoleverksamhet, men då hade
Marianne redan hunnit få ett nytt jobb;
som rektor för Parkskolan (gymnasiesärskola).
– De åren var de roligaste i mitt yrkesliv.
Och jobbigaste. Jag hade en fantastisk personalgrupp med engagerade medarbetare,
folk som brann för sitt jobb och som ville
göra skillnad för eleverna, säger Marianne.
Förutom en klass på Värnhemsskolan
rymdes hela gymnasiesärskolan i Malmö på
den tiden på Parkskolan och valmöjligheterna för eleverna var inte så stora. Men det
blev bättre, mycket tack vare Marianne.
– Utifrån elevernas önskemål har vi
startat nationella och specialutformade program. Ett tag hade vi tio nationella program, men nu finns det sju. Valdemarsro
gymnasium (f.d. Parkskolan) innehåller
också enheterna Fosie Farm, Segepark och
Resursskolan. Vi måste ha en skola där man
Det som slår mig när jag pratar med Marianne är att hon genom hela sitt yrkesliv varit mån om att utveckla sig själv med andras
bästa för ögonen och förutom förskollärare
är hon också utbildad speciallärare, dramapedagog och rektor och har en mängd andra utbildningar och kurser i bagaget. Nu
när hon formellt går i pension ser hon - förutom att få sova länge på morgnarna - fram
mot att både gå kurser och fortsätta arbeta.
Redan i början av augusti har hon en konferens på Åland inbokad. Då ska hon föreläsa
och utbilda personal, ledare och politiker i
temat arbetsmiljö.
En av Mariannes dolda talanger är måleri. Hon har alltid varit intresserad av konst
och har haft måleri som hobby under
många år, fast bara i sommarhuset på Vitemölla och under stor diskretion.
– Jag har alltid funnit frid i att måla. På
Viktoriagården var det ofta svåra samtal.
15
När jag hade semester lånade jag konstböcker eller böcker med vackra bilder för att
rensa hjärnan och så gick jag några akvarellkurser. Ibland har jag skänkt mina målningar till människor i min omgivning som
jag velat ge extra uppmuntran eller stöd,
men jag har aldrig gjort någon stor sak av
det.
Men under en middag på Kanarieöarna
i vintras med en konstnärsgranne från Vitemölla övertalades Marianne att ställa ut
sina tavlor.
– Under andra omständigheter hade jag
inte låtit mig övertalas, men tapas, vin och
många mil hemifrån gjorde att jag gick med
på att ställa ut mina tavlor på museet i Kivik under konstrundan, berättar Marianne.
Medan hon förberedde utställningen
inför konstrundan blev hon så inspirerad
att hon bestämde sig för att ställa ut även i
sitt eget gårdshus, vilket normalt används
av barn och barnbarn på besök. Hon införde också ett KKKK-koncept (konst, kaka,
kaffe och kissa), vilket uppskattades av
många konstrundanbesökare. Slutresultatet
blev att hon sålde 32 av totalt 42 tavlor.
text & bild: Sanne Cederstam
M
ichael har lång erfarenhet
inom resebranschen, bland
annat som marknadschef och
försäljningschef. Efter flera
års sjukskrivning ville han hitta ett sätt att
komma tillbaka till arbetslivet igen och bestämde, i samråd med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och JobbMalmö, att börja
arbetsträna. När han fick veta att han skulle
bygga fågelholkar ställde han sig skeptisk.
– Jag berättade för andra som varit sjukskrivna att jag skulle börja på Aktivitetscenter. ”Då får du göra fågelholkar” sa de. När
jag kom hit på studiebesök undrade jag om
det var sant, för jag trodde det knappt, säger
Michael.
Han började arbetsträna i snickeriet i
slutet av januari i år, först bara några timmar om dagen och sedan successivt mer.
Vissa arbetstränar på flera olika arbetsplatser, i syateljén, köket eller trädgården, men
Michael gillade att jobba i trä och stannade
i snickeriet. Där fick han använda sin kreativitet och komma med egna förslag.
mitt forna yrke i en eller annan form, berättar Michael.
Samtidigt är han medveten om att arbetsmiljön på Aktivitetscenter skiljer sig från de
flesta andra arbetsplatser.
– Det som slog mig först var att de anställda var väldigt positiva, hälsade och var
glada. Här kände man sig verkligen sedd
och fick uppmuntran hela tiden, något som
samhället i övrigt inte bjuder mycket på. Jag
tänkte att de måste ha en bra chef för att
kunna ha en så bra miljö, säger Michael.
Med blicken framåt
Som handläggare följer man processen och
”Jag har varit på många platser i mitt liv och måste
få säga att Aktivitetscenters personal är outstanding. Jag har nog aldrig sett så positiva människor,
med ett stort hjärta och passion för sitt arbete och de
människor de arbetar med.”
Michael
– Från början var jag mycket skeptisk. Jag
har jobbat som marknadschef och försäljningschef. ”Ska jag göra fågelholkar?”. Men
efterhand insåg jag att det faktiskt var nyttigt för mig att arbeta med fågelholkarna
och pallen, jag såg vinsterna med det under
processen. Det viktigaste tror jag är att prova och våga ge det en chans. Man klarar
mer än man tror, säger Michael.
Rutiner och uppmuntran
Michael och hans handläggare Eduarda i
snickeriet där han tillverkade fågelholkar och en
fotpall som han trots allt är mycket stolt över.
Eduarda Zegarra Tambo är arbetsmarknadssekreterare och var Michaels handläggare under tiden han arbetstränade. Hon
menar att det viktigaste med att arbetsträna
på Aktivitetscenter är inte att prestera så
mycket som möjligt på så kort tid som möjligt utan att befinna sig i en miljö där det
finns rutiner och möjligheter att själv testa
sina gränser.
– Jag höll tiderna strikt. Gör jag något
går jag verkligen in för det. Det långsiktiga
målet för mig är att komma tillbaka till
16
har daglig kontakt med deltagarna, spontant eller planerat. Hela tiden tittar man
framåt. Michael visste att han på ett eller annat sätt i framtiden vill arbeta med det han
kan bäst - resor. Med Eduardas hjälp fick
han chans att göra studiebesök hos Skånetrafiken, Tur & Retur, stadshuset och Malmö
turism, något som han uppskattar mycket.
– Michael har hela tiden varit väldigt
målinriktad. Därför var det viktigt för honom att titta på olika verksamheter och höra
hur olika arbetsgivare tänker, säger Eduarda.
Efter tre månader på Aktivitetscenter är
det dags för nästa steg och nu ska Michael
börja arbetsträna på en resebyrå i Malmö
med huvudkontor i Norrköping, en kontakt
som han har sen tidigare.
– För min del har tiden på Aktivitetscenter varit ett sätt att komma igång, men jag
måste testa det riktiga arbetslivet för att med
säkerhet veta vad som fungerar för mig. En
stor fördel är att jag har en bred erfarenhet
och att jag vet vem jag är och vad jag kan.
Flippad matte
Flippad matte
I ett ”flippat klassrum” finns undervisningsmaterialet till varje lektion
tillgängligt för eleverna innan varje lektion. Meningen är att eleverna
ska gå igenom materialet innan lektionen så att kommande lektions
fokus kan ligga på fördjupning, diskussioner, analys eller dylikt.
Materialet kan göras tillgängligt på en mängd olika sätt, genom video,
ljud eller text.
text: sanne cederstam | Bild: Björn Holmberg
Kristian Strid är lärare i matematik och
fysik. Han har just påbörjat sitt tredje läsår
som lärare för natur- och teknikelever på
Pauliskolan. Tidigare arbetade han på Polhemskolan i Lund och det var där han drog
igång sin sajt mattelararen.com med flippade klassrum, länkar och inlägg.
– Jag ville få eleverna att klara sina studier bättre och tänkte att flippade klassrum
verkade vara ett pedagogiskt kraftfullt verktyg som tillförde något nytt och positivt. Det
som inspirerade mig att starta var en föreläsning av Daniel Barker (verksam på Norra
Real i Stockholm) och mina tidigare kollegor
Kenneth Denker och Magnus Ehinger.
verket hänvisar till på sin hemsida finns det
både för- och nackdelar med flippade klassrum. Kristians erfarenheter är samma som i
den amerikanska studien. Några av de viktigaste fördelarna är att det frigörs mer tid
till diskussioner och feedback under lektionerna. Om någon elev missat en lektion eller behöver repetera för att förstå finns allting tillgängligt på nätet. Dessutom gillar
eleverna det flippade klassrummet. Men för
att det ska fungera så gäller det ju att eleverna verkligen förbereder sig innan lektionen. Det flippade klassrummet innebär mer
hemarbete för både elever och lärare.
– Jag har gjort de flesta av mina inlägg
utanför arbetstid. Det tar tid att hitta de
bästa exemplen på moment och problem
och så tar det tid att spela in. Jag utgår från
det centrala innehållet för de olika kurserna
och får sedan inspiration lite överallt, bland
annat i min egen gamla mattebok Gamma
grön som jag hade när jag gick gymnasiet.
Jag gör lite grand varje dag och nu, efter tre
år, har jag fått en ganska bra bank med både
mina egna och andras flippade klassrum,
berättar Kristian.
Ett av många verktyg
Förra läsåret ville Kristian testa att i en klass
använda bara den flippade klassrumspedagogiken för att se hur det föll ut. Han an-
Samma som i USA
Enligt en amerikansk fallstudie som Skol-
Kristians morfar hade stort matematikintresse. Hans hobby var att lösa antikens
olösta geometriproblem så som cirkelns kvadratur. D.v.s. att göra en kvadrats area
lika stor som en cirkels. Ett olösligt problem, vilket Kristian illusterar på tavlan.
17
vände både eget och andras material. Eleverna i den klassen uppgav att de lärde sig
mer än med traditionell undervisning och
det var också fler som klarade av kursen.
– Det är svårt att jämföra en klass med
andra klasser eftersom eleverna alltid är olika, men jag vill nog påstå att det flippade
klassrummet har en viss positiv effekt. Det
är ett verktyg bland många andra och ju fler
verktyg man har i lådan desto fler elever klarar man att hjälpa, menar Kristian.
Kristian kommer att fortsätta expandera
sin sida och vill vända sig mer mot lärare
också, med tips, tankar och metoder om hur
man kan bedriva matteundervisning. Som
ett led i det kollegiala lärandet.
Fakta om mattelararen.com
Kristian bygger sin sida mattelararen.com i
Wordpress. Sidan har besökare från i stort
sett hela världen men flest från Sverige USA,
Brasilien, Thailand, Storbritannien och Ryssland. För att göra flippade klassrum använder
han skärminspelningsprogrammet screencast omatic och ritprogrammet som heter
ArtRage
SFI
Modersmål och omvärldskunskap stärker svenskan
Ett arbetslag på Komvux Malmö Södervärns sfi-enhet på Pildammsskolan har utökat samarbetet mellan
modersmålslärarna och sfi-lärarna. Målet är att stärka elevernas svenska med hjälp av modersmålet och ge
eleverna möjlighet att öka sin omvärldskunskap.
text & bild: susan englund
Jennifer Brehmer och Mujahida Hidayat
– Tidigare lämnade eleverna klassrummet på olika tider för att få modersmålsstöd.
Det innebar att många kände att de missade
den vanliga undervisningen, och vi tyckte
att det var svårt att anpassa undervisningen
så att eleverna inte skulle missa något. Sfilärare och modersmålslärare hade begränsad
tid för gemensam planering och det fanns
inte alltid en tydlig koppling mellan modersmål och sfi-innehållet, säger Jennifer
Brehmer, sfi-lärare på Pildammsskolan.
ARBETAR TEMATISKT I OLIKA
SPRÅKGRUPPER
Nu arbetar eleverna i de tre grupperna tematiskt i olika språkgrupper och har tillgång till både modersmålslärare och sfi-lärare samtidigt. Eleverna delas upp i olika
språkgrupper men jobbar med samma sak
och med samma material. Fyra modersmålslärare och tre sfi-lärare ingår i grupperna på studieväg 1, en A-grupp och två Bgrupper, som har modersmålen persiska/
dari/pashto, somaliska, arabiska, kurdiska
och några övriga språk.
Lärarna roterar mellan grupperna och
träffar samtliga elever, vilket leder till att
elever och lärare såväl som eleverna lär känna varandra bättre, och det underlättar
övergången från A till B. Eleverna uppskattar också att vi blandar A- och B-grupper,
säger Jennifer.
MÖJLIGHET GÅ PÅ DJUPET I
OMVÄRLDSKUNSKAP
Målsättningen med detta arbetssätt var att
ge eleverna möjlighet att gå på djupet, kunna diskutera och reflektera ordentligt.
Det är svårt att göra på ett språk som
man endast delvis behärskar, säger Jennifer.
Vi ville också ge eleverna möjlighet att öka
sin omvärldskunskap. En del elever har
många begrepp på modersmålet men inte
på svenska, och för vissa är det mesta nytt.
Några av de teman som grupperna arbetat
med har varit en del i ett större omvärldskunskapstema, som exempelvis religion,
geografi, historia och hälsa.
De elever som saknar skolbakgrund har
inte fått möjlighet att lära sig om dessa ämnen tidigare. Utvärderingen som gjordes i
december visar att eleverna är nöjda med arbetssättet, och vi lärare ser positiva effekter
i klassrummen genom samarbetet, säger
Jennifer.
MODERSMÅLSLÄRARE LOVORDAR
NYA ARBETSSÄTTET
Mujahida Hidayat är modersmålslärare i
persiska/dari/pashto på Komvux Malmö
Södervärn och träffar cirka 50 elever från
Afghanistan på skolans olika enheter varje
vecka. Hon lovordar det nya stationsarbetet
på Pildammsskolan.
– Jag har ofta fått höra av elever att de
18
tappar intresset för ämnet när de inte förstår språket och begreppen. Med det nya arbetssättet har vi mer tid att förklara för eleverna och de får informationen på både
svenska och modersmålet, säger Mujahida.
STUDIEBESÖK I OLIKA HELGEDOMAR
Det senaste temat som eleverna arbetat med
är religion. Alla elever har varit på studiebesök i Islamic Center, S:t Petri kyrka och Synagogan i Malmö.
Vi har läst om judendom, kristendom,
islam, buddhism och hinduism. Vi har också pratat om ateism och religionsfrihet. Då
det inte finns någon buddhistisk eller hinduisk församling i Malmö kunde vi inte
göra studiebesök. Istället valde vi att fokusera på likheter mellan judendom, kristendom och islam, säger Jennifer.
”DET ÄR JU INTE SÅ STOR SKILLNAD
MELLAN OSS OCH DEM”
Mujahida arrangerade studiebesöken i de
olika helgedomarna – besök som blev mycket uppskattade av eleverna. Många av eleverna är muslimer, och vissa hade aldrig tidigare besökt en kyrka. Majoriteten hade
aldrig tidigare besökt en synagoga.
Mina elever kunde väldigt lite om de
olika religionerna när vi startade temat, och
de hade många frågor efter studiebesöken.
De var jätteglada att de fått lära sig mer.
Enkät
”Det är ju inte så stor skillnad mellan oss
och dem”, sa de. Jag upplever att eleverna
med ökad kunskap fått en mer positiv inställning till andra religioner. Förutfattade
meningar och fördomar beror ju ofta på
bristande kunskap, säger Mujahida.
DISKUSSIONER, JÄMFÖRELSER
OCH PRESENTATIONER
Vi fick guidade turer på alla tre platserna.
Inför besöken studerade vi respektive religion, och efter besöken skrev vi om de foton
vi tagit. Vi diskuterade också den information vi fått och gjorde jämförelser med andra religioner och traditioner. Elevgrupperna fick som avslutning på temat presentera
var sin religion och alla visade stort engagemang och intresse för den religion man tilldelats, säger Jennifer.
Vad blir din största utmaning i höst?
Hösten innebär ofta nya saker att ta tag i på jobbet. Edico har pratat
med medarbetare på olika skolor om vad som blir den största utmaningen i höst.
text: sanne cederstam | Bild: Björn Holmberg
Aila Partanen, IT-pedagog
på Pauliskolan
– Det har börjat 17 nya lärare som inte har
någon tidigare erfarenhet av vare sig Mac
eller Malmö Apps. Min stora utmaning i
höst blir att hjälpa dessa lärare att komma
igång med att använda våra IT-system.
”VÅRA ELEVER GILLAR FAKTA”
Studiebesöken ledde till många frågor från
eleverna.
– Våra elever gillar fakta – inom alla
ämnen. De lyssnar och frågar mycket, eftersom de ännu har svårigheter att läsa och
förstå svenska. De har en vilja att lära sig,
och stationsarbetet med modersmålslärare
gör att eleverna direkt får svar på sina frågor, säger Mujahida.
De planscher som eleverna tillverkade
som avslutning på temat religion innehåller
många fakta, både från studiebesöken, läroboken och egna erfarenheter.
Fredrik Björkman, förstelärare i
svenska som andra språk på Värnhemsskolan
– Att få kontinuitet i det kollegiala arbetet
kommer bli en stor utmaning i höst.
Benedicte Kampmann, receptionist
på Värnhemsskolan
Mujahida med elever.
– Det blir att hålla många bollar i luften här
i receptionen. Det kommer många nya elever i höst, förra veckan kom det 350 elever
till Startskolan. Jag arbetar ensam i receptionen men har en mångårig servicevana
och pratar fem språk, så utan mig hade det
inte fungerat, om jag ska var ärlig.
19
Ordet är ditt!
Skriv till oss:
[email protected]
[email protected]
Den fjärde som kränkts utan åtgärd
Jag har sedan hösten 2014 utsatts för ett flertal kränkningar i form av förringande av min
kompetens som lärare och fått klara besked på
att jag inte förstår vad mitt arbete går ut på. Jag
har också blivit hånad för min dyslexi och utestängd från informations- och utvecklingsarbetet inom enheten.
Detta har resulterat i en månads sjukskrivning i
höstas och nu en ny sjukskrivning sedan tre månader tillbaka (och 20 000 kr i mindre inkomst
efter skatt = semesterkassan).
Den som kränkt mig är en makt- och kontrollfixerad arbetslagsledare som tidigare kränkt
tre lärare av samma anledning som mot mig.
Två av dessa och jag har anmält kränkningen/
mobbingen till förvaltningen (HR) men det har
inte resulterat i någon åtgärd mot mobbaren
utan alla lärare har lämnat sina tjänster som offer.
I mitt fall gjorde en konsulent på HR en utredning om den uppkomna situationen utan att
inhämta företagsläkarens utlåtande om min
hälsa. I denna utredning konstaterar hen att
”det finns inga konkreta bevis på att kränkningar har skett…. men du kan känna dig
kränkt ändå”. Vilket dravel, antingen är man
väl kränkt eller inte?
I ett mejl till mig så skriver rektorn ”för din och
dina arbetskamraters hälsa så blir det bäst om
du börjar på en annan enhet.” Jag undrar när
rektorn fick läkarkompetens att avgöra medarbetares hälsa? Rektorn har också visat sin brist
på empati för min situation genom att bara
ringa mig en gång på tre månader för att höra
hur det är med mig. Likaså med HR. Jag trodde
att de har någon form av ”personalvård” för
medarbetare som blivit utsatta på arbetet men
jag har inte hört av dem på tre månader (trots
att de nämner sitt ansvar att följa upp vad som
hänt och göra en handlingsplan tillsammans
med företagshälsovården). Skandal att de inte
tar hand om sin personal bättre efter 15 års anställning. Att vara tyst och inte agera är att samtycka till att mobbningen/kränkningen är ok.
Denna sommar har varit en tid av sömnlöshet,
mardrömmar, ångest, mörka tankar, magkatarr
och en del andra psykosomatiska problem. Det-
ta har resulterat i att jag är fråntagen mycket av
mitt tidigare självförtroende och min tidigare
starka personlighet med en stark förändringsoch utvecklingsdrivkraft. Det är bara tack vare
min familj och mina vänner som jag orkar gå
vidare. Alla jag pratat med om vad som hänt
förstår inte hur man kan låta denne mobbare få
vara kvar på sin tjänst utan åtgärd.
Dessa ledare med makt- och kontrollbehov
är i grunden osäkra människor som använder
makten för att nå sina mål genom olika härskartekniker. Detta borde inte få förekomma i det
moderna samhället där all forskning pekar på
att ett öppet klimat med högt i tak utan prestige
ger de bästa utvecklingsresultaten inom skolans
värld.
Arbetsgivaren gjorde inte heller i mitt fall en anmälan om arbetsskada som de enligt lag är skyldig att göra efter min begäran. Efter kontakt
med Försäkringskassan en månad efter min
egen anmälan om kränkande särbehandling så
fick jag besked att ingen anmälan var gjord från
arbetsgivaren. Detta är ju helt galet och jag har
gjort en JO-anmälan om detta.
Efter 15 års engagerat och uppskattat arbete (av
mina studerande och tidigare rektorer), ett par
utgivna läroböcker som används på ett större
antal gymnasier samt genomförda prisade integrationsprojekt (med bidrag från Skolverket)
ska jag tvångsförflyttas till en annan enhet.
När ska HR och rektorn sluta leka domstol
och låta företagsläkaren och liknande tjänster
som man köper in för dyra pengar få vara med
och fatta vettiga beslut?
Ska arbetsgivaren knäcka mig eller ger de
mig mitt arbete och värdighet tillbaka? Jag vill
tillbaka till mitt arbete och jag vill att de flyttar
på mobbaren. Jag vägrar att bli ett offer och förflyttas till en annan enhet inom samma skola,
där jag ändock tvingas se/möta min plågoande
med sitt hånleende varje dag.
Om arbetsgivaren inte tar sitt förnuft tillfånga och flyttar på mobbaren så undrar jag
bara vem som blir nästa offer/hackkyckling för
denna arbetslagsledare? Varför är alla så fega?
”Inte tagen på allvar”
20
Krönikan!
Landet där män är män …
Fältkännetecknen är flanellskjorta, skägg och sol-
glasögon, temperament: godmodigt högljutt. Vår chaufför
söder om Mount McKinley representerar arten väl. Sedan det
visat sig att en grupp med en
äldre herre som har svårt att röra
sig och ett omfattande bagage –
bland annat en hopfällbar rullstol – hamnat på fel buss brister
han ut i skratt. Han kör det vilsekomna sällskapet till en plats
från vilken de kan få vidare
transport, ger dem noggranna
råd om hur det skall gå till och
får ut hela den lilla gruppen
med sitt pick och pack. Ett
mönstergillt bemötande. En
stund senare har han och vår
färdledare funnit varandra när
det gäller musiksmak. Ur Fordens ljudanläggning flödar på
hög volym 70-talsrock. Rytmerna beledsagas av en nostalgisk suck: ”Vietnam, ack.
Den musiken
är oöverträffad, så kreativ.”
Upp till Alaska har på senare årtionden många yngre vita
amerikaner kommit som velat
fly undan vimlets yra, den hetsiga livsstilen i ”the lower 48
states”, som man kallar det övriga fastlands-USA. Det forna
territoriet Alaska blev delstat
först 1959. I de vidsträckta utmarkerna kan visionen förverkligas, ”den ene skjuter, annan
tar, have den i handom har”
(Lars Salvius). Den dominerande delen utgörs av nationalparker eller motsvarande. Bara fem
procent är privatägd. Här kan
alternativa livsstilar levas ut såsom att elda i vedspis och klara
sig med smältvatten, en fri nyttighet. Rätten att jaga och fiska
underkastas dock viss reglering.
Delstatens
rika naturtillgångar
får det
hela att gå ihop ekonomiskt.
Väldiga oljefyndigheter gör att
varken inkomst- eller mervärdeskatt behövs. Inkomsterna
från oljan har fonderats och avkastningen betalas ut till varje i
Alaska skriven vuxen medborgare. Det blir ett par tusen dollar per år, ett välkommet bidrag
för att täcka annars nog så höga
levnadskostnader. De flesta
daglig- och färskvaror måste
nämligen flygas in. Investeringsfonden står knappast Abu
Dhabis eller den norska efter.
I dessa förhållanden torde
man kunna söka förklaringen
till att den traditionella amerikanska familjen med mannen
som ensam försörjare ändå är
den omhuldade. Det råder ett
stort överskott på män och för
att överleva som kvinna måste
man visa mycket attityd. Men man
kan ju välja och
vraka.
Det vita Alaska röstar republikanskt, den sittande presidenten är illa tåld (”Buck Ofama!”).
Hemmadottern Sarah Palin
tycker man däremot om. Under
presidentvalskampanjen 2008
påstod hon sig kunna se över till
Ryssland från födelseorten Wasilla, numera sammanbyggd
med Anchorage. Hon bor kvar,
ja, har inrättat sig så till den
grad ståndsmässigt att villapriserna trissats upp till börsmäklarnivåer,
motsvarande
Englands ”gin and Jaguar belt”.
Sarahs älsklingsbil hade på sin
tid varit en Ford Mustang
Grande. Men i Alaska är det
över lag pick-up trucks som gäller, med sina mullrande V8-motorer. För dem som sitter bakom
ratten lockar vildmarken, machokulturen frodas.
Nationalsporten är att tävla
med hundspann, en synnerligen krävande aktivitet både för
de särskilt framavlade dragdjuren och för deras förare. Sedan
kvinnorna här gjort uppmärksammade inbrytningar heter
det: I Alaska är män män och
kvinnor – vinner hundspannsmästerskapen, the Iditarod.
Roland Schött, Jur. dr, är
administratör på arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningens kansli.
Tidigare museipedagog på
Malmö skolmuseum.
21
Krami
Det unika är samarbete och långsiktighet!
Krami för män och Krami för kvinnor har sina
lokaler mitt inne i Malmö nära Möllevångstorget.
Mikael Andersson, tillförordnad chef för Krami,
har nyligen varit i Vitrysslands huvudstad Minsk,
dit han blev inbjuden för att tala om
”Re-integration of Ex-offenders”.
Inbjudan kom inte från någon mindre än Vitrysslands inrikesdepartement!
text & bild: kerstin wild
Konferensen varade i två dagar och temat var hur man kan förbättra arbetet med
personer som sitter i fängelse och tiden därefter, alltså med återetableringen i samhället
efter fängelsestraffet.
- Bakgrunden till att jag blev inbjuden
är nog en ”ringar på vattnet-effekt”, tror
Mikael Andersson. Han har tidigare varit
både i Schweiz och Italien och berättat om
Kramis arbete. Andra länder som till exempel Norge och Tyskland har också tagit efter eller uttryckt intresse för den svenska
metoden kring att förhindra att unga män
återfaller i brott efter avtjänat fängelsestraff.
Samarbete och långsiktighet
Vad är det då som gör Kramis metoder så
intressanta att Mikael får resa runt i Europa
för att berätta om dem?
- Det finns framför allt två orsaker, säger Mikael. Det ena är samarbetet mellan
olika myndigheter. Här arbetar Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och kommunen tillsammans. Det är inte så vanligt i andra länder. Där arbetar respektive
myndighet i egna rör. Då hamnar de som
behöver hjälpen lätt mitt emellan och faller
lättare tillbaka i kriminalitet.
- Det andra som är unikt med Krami är
det långsiktiga arbetet med deltagarna. Efter ett fängelsestraff handlar det om så
mycket mer än att få ett jobb, berättar Mikael. Krami fortsätter med kontakter och
stöd även efter det att de fått arbete. Att få
jobb är en sak, men efter ett fängelsestraff
är det mycket i livet som kan behöva repareras. Det är jobbigt. Ofta har man skulder
hos Kronofogden och den sociala tryggheten är inte självklar. Ibland handlar det om
mer handfast stöd som till exempel hjälp
med körkort, utbildning för yrkeslicenser
och liknande. Då finns vi där – så länge det
behövs, slår Mikael fast.
Vägen går genom arbete
och uppföljning
All internationell forskning stöder tesen att
vägen tillbaka efter ett liv i kriminalitet och
fängelse går genom arbete. Det arbetet börjar redan på anstalten med både teoretiska
utbildningar och yrkesutbildningar. I Vitryssland har man börjat göra mycket av det
som man gör i Europa, men trots det är andelen återfall bland de unga kriminella
männen mycket stor.
- De frågade sig vad det var som gjorde
att det inte fungerade och kom fram till att
det man saknar är övervakningssystemet
som finns i Sverige och det här med att man
följer individen vidare efter fängelsestraffet,
säger Mikael. Det är det som Krami är så
bra på – uppföljningen som pågår så länge
den behövs.
Dröm om internationellt
och humanitärt arbete
På frågan om hur Mikael kommit in på sin
yrkesbana berättar han att det från början
var på ett bananskal via sommar- och helgjobb under studietiden.
- Under tiden jag studerade ”Internationell migration och etniska relationer” på
Malmö högskola fick jag möjlighet att helgoch sommarjobba på Kirsebergsanstalten.
Där blev jag kvar efter studierna på olika
poster i tio år, berättar Mikael. Under den
tiden gick jag en utbildning i konsekvenspedagogik. I en annons om ett arbete på
Krami såg jag att man arbetade enligt den
pedagogiken som jag brann för och ville
fördjupa. Jag sökte och fick jobbet och på
den vägen är det.
22
Arbetet med Krami har också lett Mikael
vidare på vägen mot drömjobbet – att få arbeta humanitärt och gärna internationellt.
Han har utbildat sig och arbetat i Sydafrika
inom ett program som kallas ”Restorative
Justice”, där han dels får verka internationellt och också göra verklig skillnad för
människor som är än mer utsatta än de som
har det allra värst i Sverige. Restorative Justice tillämpas även i Sverige och Mikael arbetar med det via det så kallade Försoningsprogrammet.
Fakta Krami
Krami är en myndighetssamverkan mellan
Malmö stad, Arbetsförmedlingen och Kriminalvården. Krami arbetar utifrån ett gemensamt konsekvenspedagogiskt förhållningssätt där man arbetar med socialt lärande och
social handlingskompetens. Målsättningen
för deltagarna är att ”finna, få och behålla ett
arbete, leva ett laglydigt liv, bli självförsörjande och delaktiga i nya sociala sammanhang”.
Genom pedagogiska arenor ska deltagarna
lära sig att agera på ett socialt acceptabelt
sätt tillsammans med andra, på arbetsplatser
och i andra sociala sammanhang. Verksamheten är uppdelad i två delar: Krami för män
som arbetar med män mellan 18 och 35 år
samt Krami för kvinnor som arbetar med
kvinnor över 18 år.
Målgrupperna är personer som på grund av
långvarig arbetslöshet och social problematik är i behov av extra stöd för att få ett arbete. Kraven för att få komma med i Krami är
ordnat boende, drogfrihet och ordnad barnomsorg. Målet är att de som deltar ska bli
självförsörjande och kunna stanna kvar i ett
arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Hållbar inkludering
Vill du skriva för Edico?
Edico kommer ut med 8 nummer per år, ungefär 1 gång i månaden
under terminerna.
Tidningens syfte är att medarbetarna ska synas och komma till tals,
och få en överblick av förvaltningens verksamheter.
Förvaltningen har vuxit och nu behöver vi fler skribenter till Edico.
Att vara skribent innebär att man är med i redaktionen som
möts inför varje nytt nummer. Man skriver om det man är
intresserad av och hinner med.
Intresserad? Kontakta: [email protected] eller
[email protected]
tfn: 0733-23 90 92
Det inkluderande arbetet fortsätter
Arbetet med att hitta vägar för att våra nyanlända elever snabbare ska kunna få en meningsfull fritid och
känna mening och sammanhang i det svenska samhället fortgår även under det här läsåret.
text: sanne cederstam | Bild: Camilo Pozo Jelves
Projektet Hållbar social integrering
och inkludering för nyanlända elever har
hittills arbetat med att skapa ett nätverk och
samarbetsformer med det civila samhället
och dess aktörer som till exempel MFF, Tamam, mötesplatsen OTTO, Hela Malmö
och ett tjugotal andra föreningar och organisationer. Man har kartlagt elevernas behov
och haft open-spacemöten ute på de skolor
som initialt är med i projektet; Värnhemsskolan, Byggymnasiet, Agnesfrids gymnasium och Universitetsholmens gymnasium.
Elever har fått möjlighet att träffa en stor del
av de föreningar som ingår i nätverket och
fått kunskap om vad Malmös föreningsliv
har att erbjuda. Insatserna har uppskattats
Innan sommaren träffades malmös föreningsliv och nyanlända elever i Kombihallen för att lära känna varandra.
23
av både elever och personal på skolorna.
Under läsåret 2015/16 kommer projektet
dessutom att fördjupa sitt samarbete med
Malmö högskola (socialt arbete), sociala resursförvaltningen, pedagogisk inspiration i
Malmö för att utbyta kunskap och erfarenheter om dessa elever.
Returadress:
Malmö stad
ARBETSMARKNADS-,
Gymnasie- och vuxenUtbildningsförvaltningen
205 80 Malmö
Päronsoppa med glass
Receptet beräknat till 10 personer
Ingredienser:
15 st Päron (Anjou eller Santa Maria)
1 st Citron
1 st Vaniljstång
2 dl Vatten
3 dl Socker
2 dl Torrt vitt vin
1 Kruka Citronmeliss
1 Kula valfri glass / person
(vanilj eller pistageglass passar bra)
1 pkt Färska hallon eller frystorkade
Gör så här;
1
Skala och kärna ur päronen, dela i klyftor.
2
Tvätta och dela citronen, tag ur kärnorna, pressa saften och
spara skalen.
3
Lägg päronen i en kastrull och tillsätt vatten, socker och
citronsaft + de hela skalen.
4
Dela vaniljstången på längden och skrapa ur fröna, lägg i både frön och vaniljstång i kastrullen, låt koka upp tills päronen mjuknat.
5
Mixa päronen i kastrullen, tillsätt vinet och låt svalna till en
kall konsistens. Om du upplever soppan för tjock så tillsätt mer vin eller vatten.
Upplägg;
Häll upp önskad mängd soppa i en djup tallrik, lägg i en kula
glass och dela hallonen i tre delar.
Garnera med hallon och citronmeliss.
Till päronsoppan rekommenderar vi ett sött,
mousserande vin från Italien,
Asti Martini, nr. 7706 och det kostar 79
kronor för 1/1 flaska. Alkoholfritt alternativ, P. Lex Pure, ett mousserande vin
även det från Italien.
Nr. 1971, 55 kronor för 1/1 flaska.
Mattipset
Lärarna på restaurang- och
livsmedelsprogrammet
på
Värnhemsskolan delar, genom Pernilla Pieplow Flodberg och Linda Freij, med sig
av sina recept och dryckestips.
Smördegspajer med
räkor och ädelost
Receptet beräknat till 10 personer
Ingredienser:
350 g
Smördegsplattor
75 g
Ädelost
5 st
Ägg
500 g Räkor / kräftstjärtar
40 g
Riven ost
200 g Gräddfil
60 g
Dill
1 st
Citron
100 g Crème fraiche
Salt
Malen svartpeppar
Gör så här;
1. Skär ut kvadrater, 7-8 cm stora ur smördegen.
2. Placera smördegen i små cocotteformar så att lite av kanterna hänger utanför. Pensla med 1 st uppvispat ägg.
3. Sätt ugnen på 225 grader.
4. Riv ädelosten, skala räkorna och ta undan några räkor till garnering.
5. Fördela riven ost, ädelost och räkorna i formar.
6. Finhacka hälften av dillen, spara resterande dillvippor till
garnering.
7.
Vispa samman ägg och gräddfil till äggstanningen, tillsätt dill-
hacket, salt och peppar. Fördela i formarna, peta med en gaffel så att äggstanningen rinner ner överallt.
8. Placera formarna på en plåt och grädda mitt i ugnen i ca 15-20 minuter eller tills pajerna fått färg och stelnat, pajerna ska ha en fin och gyllene färg.
9. Garnera med räkor, skivad citron, crème fraiche och dill.
Passar utmärkt som förrätt eller som tillbehör till kräftor.
Dryckesförslag: Samtliga drycker finns i Systembolagets sortiment
Till smördegspajen passar det bra med ett torrt, vitt vin från Nya Zee-
land, Stoneleigh Riesling, nr. 6498
och den kostar 99 kr för 1/1 flaska. Ett trevligt alternativ för
er som hellre dricker öl är
S:t Eriks Organic Ale,
nr. 11625, 20,90 kr
för en 33 cl flaska.
Alkoholfritt alternativ, Loxton
Semillon
från Australien,
nr.
1901,
48 kronor för
1/1 flaska.