Ska det bli straffbart att predika ur Bibeln?

Missionären
N R
5
M A J
2 0 0 2
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
Ska det bli straffbart
att predika ur Bibeln?
I
mitten av maj ska riksdagen rösta om en diskrimineringslag. Den kan innebära en begränsning av religionsfriheten, att det blir straffbart att läsa vissa texter ur Bibeln och
samtidigt hävda att den är sann. Per Bolling kommenterar lagförslaget på sidan 3. Läs även på sidan 5.
Bygga
sandslott
för Herren
Hildur – en härlig kvinna
med många
minnen
M
ed fast hand förestod
hon pensionärshemmet
på Ekebyholm under större delen av dess existens. Ta del av
99 -åriga Hildurs minnen på
sidan 11.
H
ar du byggt sandslott på stranden? På sidan 7
kan du få en lärorik lektion som växer ur ett
sandslott på stranden. Våga göra något modigt för
Guds rike, något som gör människor begeistrade!
RIKSOFFERDAG
Den 18 maj
KATASTROFFONDEN
Se sidan 13.
1
Missionären
Välkommen till
SOMMARKONFERENS PÅ EKEBYHOLMSSKOLAN
den 14-16 juni 2002
Tillsammans inför Gud
Fredag
18:00
19:30
Kvällsmat
I stillhet inför Gud
Meditationsgudstjänst
Sabbat
08:00
09:30
11:00
13:00
15:00
16:30
18:00
19:30
22:00
Frukost
Bibelstudium och missionsstund
Högtidsgudstjänst
Lunch
Det händer i våra församlingar
Familjeprogram med Nyhyttans församling
Kvällsmat
Ung kvällsgudstjänst
Gospelkonsert i Aulan
Söndag
08:00
09:00
11:30
13:00
Frukost
Vad händer inom samfundet
Information och möjlighet att ställa frågor
Avslutningsgudstjänst
Lunch
Priser för sommarkonferensen
Postgiro för alla inbetalningar: Adventungdom 151378-7
Skriv på talongen vilket läger och person som avses!
Frågor & info: 08–14 03 65
[email protected]
Adventistsamfundet, Box 536, 101 30 Stockholm
375:–
100:–
30:–
45:–
35:–
Tältplats
Uppställningsplats för husvagn
Plats i sovsal
30:–/natt
60:–/natt
40:–/natt
Barn under 15 år
Barn under 7 år
50% på alla priser
Gratis
Segelläger
Observera:
•
På Ekebyholmsskolan finns endast dubbelrum.
Tala gärna om vem du vill bo tillsammans med.
•
Om du bor på Ekebyholmsskolan måste du ta med
egna lakan och egen handduk.
•
Eftersom internatet fylls av nya gäster under söndag
förmiddag måste alla rum utrymmas före frukost på
söndag morgon.
Segla på västkusten med Segelfartyget Ingo
14-19 juli. Pris: 1750 kr inklusive mat.
Ring och boka redan nu! Kom ihåg att om du bara vill äta på
Ekebyholm och inte bo på internatet så måste du ändå boka
dina måltider.
Frågor: Hans Gille 031-26 08 01.
E-post:<[email protected]>.
Anmäl dig till Filip 011-18 71 57.
E-post: <[email protected]>
Kontakta Adventistsamfundet, Maj-Britt Sjölander,
tel 08-14 03 65. Vi vill ha din anmälan senast den 17 maj.
Manusdagar
JUNINUMRET 2002 – Måndagen den 6 maj
SOMMARNUMRET 2002 – Måndagen den 3 juni
2
Mat och logi för hela konferensen
Logi enstaka nätter (utan mat)
Enstaka måltider:
Frukost
Lunch
Kvällsmat
Varmt välkommen till glädje
och gemenskap på Ekebyholm!
Material ska sändas till redaktionen
Anne-Maj Sandström, Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Telefon: 0302–427 66 (031–711 11 99). Fax: 0302–427 55
Mobil: 070–3370083; E-mail: anne-maj.sandstrom
@ adventist.se
anne-maj.sandstrom@
Missionären
NUMMER 5
MAJ 2002
Inblick
Årgång 106
ISSN 0349-6996
Chefredaktör/redaktion:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
E-post: anne-maj sandstrom
@adventist.se
Ansvarig utgivare:
Per Bolling
E-post: per.bolling
@adventist.se
Layout:
Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
E-post: sdamedia
@adventist.se
Telefon: 026–18 38 72
Telefax: 026–18 69 86
Prenumeration:
Maj-Britt Sjölander
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm
E-post: majbritt.sjolander
@ adventist.se
Telefon: 08–14 03 65
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris:
I Sverige: 310 kronor
Postgiro: 9 34–0
I Finland: 36.3 Euro
Postgiro: 80 00 55–109 36 05
Redaktionsråd:
Per Bolling,
Audrey Boyle-Andersson,
Georg Filippou,
Anne-Maj Sandström,
Martin Vukmanic
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 , 101 30 Stockholm
Tryckt hos:
Gjutarbackens Tryckeri AB,
Söderhamn
Sjundedags
Adventistsamfundet
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare:
Björn Ottesen
Samfundssekreterare:
Per Bolling
Ekonomichef:
Roland Brothén
Kontor:
Olof Palmes gata 25
Stockholm.
Telefon: 08–14 03 65, växel
Telefax: 08–20 48 68
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
Postgiro: 15 13 78–7
Internet webbsidor:
http://www.adventist.se
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
Föreståndare:
Rudolf Pohl
Ekonomichef:
Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors
Telefon: 00358/9602 799
Telefax: 00358/9643 778
Bankgiro i Sverige: 5359-7951
i Föreningsbanken
Ska det bli
straffbart att
predika ur Bibeln?
Hur ser de kristna samfunden på människor som
är homosexuella? Vilken roll får de spela inom
samfunden? Det är frågor som på olika sätt är
brännande för samfunden idag.
Svenska Missionsförbundet beslutade nyligen
under stor vånda att inte ordinera pastorer som
lever i partnerskap. Däremot har samfundets församlingar full frihet att anställa pastorer som lever i partnerskap, och dessa pastorer får även
vigselrätt.
Teologiska kommittén inom Svenska kyrkan
har nyligen avslutat en fyraårig studie av om kyrkan ska viga homosexuella par. Utredningen ger
inget tydligt svar på frågan, men öppnar för en
välsignelseakt för människor som vill ingå partnerskap.
Två lagförslag utmanar också kyrkornas syn
på homosexuella människor. Det ena förslaget
innebär att homosexuella par ska få adoptera
barn. Ledarna för tio samfund, i princip hela
frikyrkligheten, har i ett gemensamt brev protesterat mot förslaget. (Även Björn Ottesen,
Adventistsamfundets föreståndare, har undertecknat protesten.) I brevet framhåller samfundsledarna bl a att det inte är en rättighet att bli förälder och att adoptioner måste avgöras utifrån
vad som är bäst för barnet, inte från önskningarna hos dem som ansökt om adoption.
Det andra lagförslaget är ännu mer kontroversiellt, men har inte blivit lika uppmärksammat i
medierna. Justitieminister Thomas Bodström
har föreslagit att lagen om hets mot folkgrupp
ska utvidgas till att även omfatta sexuell läggning.
Han anser att det finns skäl för att skydda homosexuella som grupp på samma sätt som det idag
är förbjudet att hetsa mot kristna, judar eller
olika folkgrupper. Brott mot lagen ska kunna
straffas med böter eller fängelse i upp till två år,
i grova fall upp till fyra år.
Enlig förslaget ska det inte vara straffbart att
citera eller diskutera exempelvis religiösa urkunder. Det blir alltså inte förbjudet att diskutera
det som Bibeln eller Koranen säger om man ser
på den som ett historiskt dokument. Men den
som offentligt, t ex i en predikan, uppmanar
människor att leva efter Koranens eller Bibelns
moralsyn kan riskera att dömas som brottsling.
Däremot blir det troligtvis inte straffbart att t ex
säga att homosexualitet är onaturligt om det sker
i ett själavårdssamtal.
Var gränsen går i de båda fallen kommer att få
avgöras i domstol. En sådan lagändring skulle
också kräva en grundlagsändring, eftersom den
innebär en begränsning av yttrandefriheten. Enligt många betraktare innebär den också en inskränkning av religionsfriheten.
Justitiekansler Göran Lambertz tolkar förslaget som att en predikan om homosexualitet
mycket väl kan vara straffbar enligt den nya lagen. Han ger två exempel. Att säga: Jag måste
uppmana er som är homosexuella att leva i celibat anser han skulle vara en laglig predikan. Däremot skulle det vara straffbart att t ex säga: Ett
homosexuellt leverne är syndigt och osedligt,
varför alla homosexuella som inte kan avhålla sig
från att utöva sin avvikande läggning måste
fördömas.
Att bara predika Bibeln kan aldrig vara brottsligt. Vattendelaren är nog syftet. Att ha ett tydligt syfte att få folk att känna missaktning med
homosexuella, att vara nedsättande illasinnad
och vanhedrande är vattendelaren, säger han i en
intervju i Nya Dagen (den 27 mars 2002, s 3).
Vid en praktisk tillämpning av lagen kommer
troligtvis religionsfriheten att ha företräde framför en inskränkning i yttrandefriheten. Enligt
advokat Peter Danowsky, som också uttalar sig i
Nya Dagen, borde den rimliga tolkningen vara att
det som uttrycker en frihet går före det som uttrycker en inskränkning.
Som kristna får vi aldrig glömma att Jesus dog
för alla människor, även för dem som inte är heterosexuella. Han älskar varje människa, och alla,
hetero- som homosexuella, vill han ge sin frälsning. Att bedriva hets mot människor pga deras
sexuella läggning är inte förenligt med Jesu
kärleksbudskap.
Samtidigt måste vi som kristna vara trogna
mot vår förståelse av Bibeln. Vår syn på vad som
är ett moraliskt handlande måste ha sin grund i
Bibeln, inte i vad de politiska partierna ser som
rätt och fel.
Religionsfriheten är en av de grundläggande
mänskliga rättigheterna. Den är en förutsättning
för att samfunden ska finnas till i vårt land. Detsamma gäller för yttrandefriheten. Det är skrämmande när politiker vill begränsa de rättigheter
som vårt samhälle bygger på för att anpassa sig
till dagens opinionsklimat.
Per Bolling
Reagera till <[email protected]>
3
Hänt
En tro att bygga på –
Ett liv att leva för
... har varit vårens ledmotiv i Stockholms
Adventkyrka under första kvartalet. Vår
pastor, Jerker Sjölander, har förkunnat
adventbudskapet med kraft och på ett
enkelt och rakt språk så att alla har förstått, även våra besökare. Vår ungdomspastor, Berny Carlsson, har inlett med
ett intressant databildspel, som ibland
har bestått av intervjuer på stan med
både unga och äldre. Till sin hjälp med
dessa intervjuer har Berny haft Joakim
Dalfors, Ronny Hope och Gunilla Dalfors, som även då och då spelat vackra
musikstycken på sin fiol.
En bra idé var att alla föredragets
bibeltexter visades på den vita duken!
Man hade lätt för att följa med i texten
och kommer då mycket bättre ihåg det
som sagts. Serien har pågått i elva veckor
från den 12 januari t.o.m den 26 mars, två
gånger i veckan, lördag förmiddag och
tisdag kväll, sammanlagt 22 möten. Varje
möte har inletts med en sångstund, ofta
med gamla välkända sånger där besökarna med inlevelse kunnat ta del. Efter
föredragen har vi fått tillfälle att ställa
frågor och ibland har vi fått ta del av intervjuer med intressanta personer inom
olika yrkesgrupper, om deras erfarenheter med Gud i sitt arbete och för övrigt i
vardagen. Även under frågestunderna
blev det frågor, som togs upp blandade
med syskonens positiva upplevelser av
hur Gud gripit in i besvärliga situationer.
Flera av församlingens unga musikbegåvningar har hjälpt till och berikat
våra möten. Näst sista gången, sabbaten
den 23 mars, hade vi dessutom helt överraskande besök av en av Sveriges berömda operasångare, Raymond Björling,
vars farfar Jussi Björling, på sin tid var
vårt lands välkände världstenor. Raymond berättade att han har flera adventister i sin familj och släkt och att han
själv har gått två år på Ekebyholmsskolan
med många goda minnen från den tiden.
Raymond sjöng bl.a. ”Våren” av Edward
Grieg. Mycket vackert!
Sammanfattningsvis kan sägas att vi
har haft en mycket givande tid här i
Stockholms Adventkyrka, både andligt
och kunskapsberikande. Omdömet har
4
Raymond Björling förgyllde en sabbatsgudstjänst med sång.
varit mycket gott, både bland medlemmar och besökare. En känsla av saknad
infann sig när det hela var slut, men vi
hoppas på att det blir något liknande
flera gånger.
Gunvor Hedström
SAMS årsmöte
En dag i lovsångens tecken
N
orrköping ligger geografiskt bra
till och bl.a. därför hade SAMS
valt att förlägga årsmöte och musikprogram där den 9 mars. Det blev en välsignad sabbatsdag med mycket sång och
musik där församlingen kunde glädja
sig åt lite extra musikinslag i gudstjänsten.
På eftermiddagen sjöng vi lovsånger
tillsammans som komponerats av samfundets egna medlemmar. Senare på eftermiddagen deltog ett 20-tal sångare i
körövning och årsmöte. Efter årsmötet
fortsatte körövningen fram till 21-tiden
då vi tackade Gud för dagen och skildes åt. Vi vill också tacka Norrköpings
församling för all den goda mat som
serverades.
SAMS, Sjundedagsadventisternas
Musik i Sverige, verkar för att samordna, utveckla och stödja musiklivet i
våra församlingar. Vårt mål är att genom sång och musik förhärliga Guds
namn, bygga upp vår tro och leda människor till Gud.
Lars Engdahl
Aktuellt
Indonesien
Cornelius
Förlåtelse och försoning
enda vägen för kristna
och muslimer
Den norska kafékyrkan Cornelius i Oslo blev
presenterad i trendmagasinet Stereo i norska
Tv2 i mitten av februari. Cafékyrkan fick möjlighet att presentera ett pågående projekt de
driver om människors fascination om realtv (dokusåpa) som berör integritet, behovet
av att bli sedd, människors drömmar om att
vinna och hur gemenskap fungerar. Ledaren för Cornelius, Roger blev också intervjuad
och NRK gjorde ett positivt inslag om
Cafékirken.
Norskt Adventnyt
S
triderna mellan olika grupper av
kristna och muslimer i Indonesien
har kostat mer än 10 000 människors liv
under de senaste tre åren. Hundratals
hem och kyrkor har också förstörts.
–Förlåtelse och försoning är enda
framkomliga vägen för kristna och
muslimer, sa John Graz, ansvarig för
generalkonferensens religionsfrihetsavdelning och generalsekreterare för
religionsfrihetsorgnaisationen IRLA,
när han besökte landet i början av mars.
–Konflikten har av många beskrivits
som en religiös konflikt men här finns
starka inslag av politik, etniska problem
och ekonomiska intressen.
Graz sammanträffade med ansvariga
för religionsfrihetsfrågor i landet och
samtalade med olika kristna. Även om
Religionsfriheten begränsas
John Graz
kristna opponerar sig mot införandet av
Sharialagar ser de en möjlighet att utveckla goda relationer med andra mer
moderata muslimska grupper vilket kan
leda till en stabilare situation.
ANN
Ny bibelöversättning i Kina
I
nstitutet för kristna studier vid Folkets universitet i Beijing arbetar med
att lansera en ny bibelöversättning som
ska säljas i bokhandlarna. Fram till nu har
bibelförsäljning endast tillåtits i kyrkorna varför Bibeln inte varit särskilt lätt
tillgänglig för befolkningen.
Från kristet håll är man positiv till den
utökade möjligheten för spridning av
Bibeln samtidigt som det finns oro över
pålitligheten i den nya staligt bekostade
översättningen.
Sedan 1987 är det Amity Printing
Company i Nanjing, i Jiangsuprovinsen,
som har tryckt biblarna och annat kristet material, bland annat adventistböcker. De har tryckt 28 miljoner biblar
som sprids med hjälp av 70 distributionscenter till en befolkning på 1.3 miljarder
människor. I förhållande till kinesernas
inkomster är Bibeln mycket dyr.
ANN
Svenska Bibelsällskapets <bibeln.se>
utsett till bästa kunskapssajt
Datatidningen PC för alla utsåg nyligen web-sajten <bibeln.se> som drivs av
Svenska Bibelsällskapet till 2001 års bästa kunskapssajt. Sajten startade i
samband med bokmässan 2001. ”En underbar nätvision av den nya bibeln”, skriver tidningen.
Nya Dagen 17 januari 2002
Kristdemokratiska partiet har tidigare ställt
sig bakom lagförslaget om hets mot folkgrupp som ska röstas igenom den 15 maj.
Nu anser partiet att detta hotar religionsfriheten varför man har valt att hoppa av uppgörelsen.
Partiet vill skydda homosexuella som
grupp på samma sätt som det idag är förbjudet att hota andra grupper, tex judar eller kristna. Men i slutet av mars, när Konstitutionsutskottet skulle skriva sig samman
valde KD att ställa sig utanför med hänvisning till att religionsfriheten begränsas. KD
upplever att lagförslaget kan tolkas så att det
blir förbjudet att citera en religiös urkund och
uppmana åhörarna att följa den. Göran
Magnusson (S), vice ordförande i KU menar
att det är fullt möjligt att göra det utan att
straffas och anser nu att KD ställt sig utanför
möjligheten att kunna utöva påverkan.
Nya Dagen 27 mars
Behov av kristet
medicinetiskt råd
Ett kyrkornas medicinetiska råd bör bildas,
med representanter för samfunden och för
forskning inom medicin, humaniora och teologi, utropar chefredaktören Magnus Stenberg på ledarsidan i tidningen Sändaren.
Han ser ett stort behov av ett dylikt råd
med en hög profil som kan ”kontinuerligt följa
den nya medicinska och biologiska forskningen och diskutera och formulera en hållning som är förankrad i den kristna kyrkans
övertygelse om Gud som skapare och livgivare. Rådets samtalspartners ska vara
forskarsamhället, politiker och allmänheten”
och kyrkornas eget folk. Som exempel pekar han på den aktuella diskussionen om
forskning på stamceller och menar att
kristenheten måste ha en del att säga. Då
blir kravet på kompetens inom respektive
sakområde högt.
Sändaren 3/2000
5
Aktuellt
Dödahavsrullarna
i bokform
Beduinpojkarnas fynd av Dödahavsrullarna
1947 följdes av flera nya fynd i närliggande
grottor. Sammanlagt har man funnit cirka
900 rullar, huvudsakligen skrivna på arameiska och hebreiska. Cirka 200 av dem har
visat sig vara de äldsta originaltexterna till
vår Bibel och haft stor betydelse för modern
bibelforskning. Rullarna skrevs omkring 250
f Kr - 70 e Kr. Samtliga texter och bifogade
kommentarer till dem kommer snart att ges
ut i bokform och omfattar 38 volymer.
Hemmets vän 17 jan
BRASILIEN:
SDA studenter slipper
examen på sabbaten
Ett lagförslag i Brasilien föreslår att det ska
vara möjligt för studenter som av religiösa
skäl inte vill utföra sin skolprov, examen eller motsvarande högskoleprov på en lördag,
istället ska få välja att göra det en annan
dag, tex söndag. Frågan avgörs slutligen i
landets Senat.
ANN
MOSKVA:
Lärare i engelska nedslagna
Två adventiststudenter från Southern Adventist University i Tennessee undervisar i engelska i adventisternas engelska center i
Moskva. Den 31 mars, när de stod och väntade på en spårvagn efter arbetsdagens slut,
slogs de ner av skinheads som ville få
cigaretter och pengar. Skadorna var lindriga
men polisen lovade efter överfallet att förstärka bevakningen i området.
ANN
Kristna ledare protesterar
mot homoadoptioner
Sveriges kristna råd har i en remiss vädjat
till regeringen att ”iaktta största grad av försiktighet” i anslutning till lagförslaget om att
homosexuella par ska tillåtas adoptera barn.
Samfundsledarna anser att det är viktigt att
”adoptivfamiljen liknar den naturliga biologiska familjen”. De vädjar till partierna att
tillåta fri röstning och till riksdagens ledamöter att rösta efter sin övertygelse.
Adventistsamfundets Missionsföreståndare Björn Ottesen har också undertecknat
denna vädjan. För mer info: Ring Sveriges
Kristna råd 08-453 68 00 eller skriv till <info@
skr.org>.
Nya Dagen 26 mars
6
Pingst organiserar sig
P
ingst – fria församlingar i samverkan
är namnet på den förening där
pingstförsamlingarna kan samlas kring
gemensamma frågor. Pingst bildades den
23 mars och det är i det här läget inte
fråga om en samfundsbildning utan snarare en riksförening där man behandlar
och beslutar om gemensamma intressefrågor inom pingströrelsen. Det kan beröra tex Svensk Pingstmission, Dagengruppen AB och LP-verksamheten. För
närvarande avser man inte att ha något
gemensamt kansli. Det beslutande forumet där medlemmarna väljer styrelse
och dryftar frågor av större karaktär kallas Rådslag. 175 av landets 485 pingstförsamlingar har gått med i sammanslutningen. Övriga församlingar har valt att
avvakta.
Syftet är att stärka evangelisationsinsatser nationellt och internationellt,
samt att som nätverk kunna stödja medlemsförsamlingarna samt att utgöra en
röst i samhällsdebatten. Ordförande,
som väljs ett år åt gången, är Sten-Gunnar Hedin, föreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.
Nya Dagen
Samma rättigheter
för samfunden i alla EU-länder
Eu förbereder en gemensam religionslag
för alla länder. Tidigare har frågorna om
religion varit en enskild angelägenhet
för varje land varför samma samfund har
fått olika bemötanden i olika länder. Från
att det för en del år sedan har rått totalt
ointresse för religionsfrågor i EU finns
det numera en egen enhet med ansvar för
religiösa frågor direkt under kommissionens ordförande. Den ingår i den ombildade expertgruppen Group of policy
advisors där också enheter för ekonomi,
utrikespolitik och institutionella frågor
ingår.
Redan i år ska ett första utkast till en
gemensam europeisk religionslagstiftning färdigställas av den ansvarige tjänstemannen för religiösa frågor i EU. Det
tilltänkta regelverket ska inte vara detaljerat men handlar främst om att man ska
enas om de grundläggande frågorna,
tex vad som konstituerar ett religiöst
samfund.
Efter terrordåden mot USA förra året
aktualiserades också EU:s relation till Islam. EU ser också över sin dialog med
de kristna samfunden.
Redan 1999 initierade Hela Människan och Sveriges kristna råd Kyrkornas
EU-kontor med placering i Göteborg,
Sundbyberg och i Bryssel.
Nu finns det anledning för kyrkorna
att själva reflektera över sin situation
menar Erling Zetterman, informatör vid
Kyrkornas EU-kontor. Kontoret har i
uppdrag att förmedla den nödvändiga
kunskapen om EU till kyrkor som vill
göra sig hörda och bli förstådda i det nya
Europa. Här kan de också få hjälp med
att ansöka om EU-bidrag.
Kyrkans Tidning 9/2002
Läs mer på <www.kyrkornaseukontor.
org>
Fängelse för vapenvägran
E
n militärdomstol i Sydkorea dömde
nyligen Young-chul Yoon, en 22årig adventist som studerar till pastor, till
tre års fängelse för hans vägran att bära
vapen under militärutbildningen.
Yoon är bara en av tusentals ungdomar som måste välja mellan att kompromissa med sitt samvete och fängel-
sestraff. Varje år är det cirka 500 ungdomar från Jehovas Vittne som fängslas på
grund av sina samvetsbetänkligheter.
Experter på mänskliga rättigheter
pekar dock på att en uppluckring i lagen
kan vara nära förestående då man nu håller på att gå igenom delar av militärlagen.
ANN
Missionären
En lärdom från stranden
Låt oss bygga slott
till Herrens ära
–Hej Tanja, kan vi inte göra något kul?
Vad säger du om att bygga världens
största sandslott?
Vi firade nationaldagen tillsammans
med hela familjen vid Oregons kust. Vi
gladdes också at att en av våra vänner,
Tanja från Ryssland, kunde vara tillsammans med oss. Det var en fantastisk dag.
Sanden var het och det gick vita gäss på
vågorna. Himlen såg ut som om Gud
hällt ut en stor bytta med blå färg över
den. Allting var som ett vykort.
Vi hade hela dagen på oss, och var helt
sysslolösa. När jag beskådade det sandslott som min dotter och hennes pojkvän
byggde med 30 cm höga torn fick jag en
vild idé: att bygga det absolut största
sandslott som någonsin gjorts på denna
strand!
–Hur menar du, frågade Tanja.
–Försök att föreställa dig...
Jag ritade en stor cirkel i sanden med
min stortå. Eftersom jag inte var tillfredsställd med den första cirkeln flyttade jag
mig några meter längre bort och gjorde
en ännu större cirkel.
–Så här gör vi, sa jag. Låt oss gräva
upp all sanden runt cirklarna och lägga
sanden i mitten. Sen tar vi den och bygger ett jättestort sandslott.
Tanja skrattade och slog ifrån sig med
orden:
–Det kan vi aldrig göra, det blir alltför stort, det skulle ta oss minst två
veckor att göra det.
–Vi kan ju be andra om hjälp!
–Vilka skulle det vara?
–Se på alla människorna här på stranden. När dom ser att vi gör något stort
kommer dom också att få lust att vara
med. Jag tror nog att vi får all den hjälp
vi behöver.
Hon var uppenbarligen fortfarande
mycket skeptisk.
–Tror du verkligen det?
–Ok, Ok, jag är inte helt säker men
låt oss pröva så får vi se vad som händer.
Vi la oss ner på knäna och började
gräva. Enbart med hjälp av våra händer
grävde vi upp sanden och la den i mitten. ”Det största slottet börjar med ett
grävtag” sa jag för mig själv.
Ett par kom gående längs stranden i
riktning mot oss. Det stod skrivet i deras ansikten vad de tänkte: ”Det kan väl
inte vara seriöst menat” men frågade
ändå artigt:
–Vad gör ni?
–Vi håller på att bygga det största
sandslott som någonsin har byggts på
den här stranden.
—Kul idé. Kan vi också vara med?
–Självklart!
Framsteg drar till sig uppmärksamhet
och ganska snart hade flera familjer kommit med i bygget. Hela tiden var det någon som ropade på sina familjemedlemmar eller vänner:
–Hallå! Kom hit! Vi håller på att
bygga det största sandslott som någonsin har byggts på den här stranden.
Karaktären på mitt arbete förändrades ganska snabbt: från att ha varit arbetare till att bli byggnadsingenjör.
En man kom fram, la armarna i kors
och ställde sig att titta på oss. Han hade
enorma muskler och såg lite barsk ut.
–Ni skulle behöva lite redskap, en
spade eller nåt sånt, sa han.
–Kan du hjälpa oss med det?
Han försvann bort och några minuter
Vänd
7
Missionären
senare återvände han med en drivvedsplanka.
–Jag kunde inte hitta nån spade men
vad tror ni om det här?
Så bankade han ned den i marken så
att sanden blev lös. Då blev det lättare
att ösa sanden med händerna.
Så småningom var vi 35 personer som
arbetade med slottet. De jobbade som
myror när de reparerar sin myrstack. På
några få timmar var vi färdiga. Vi hade
verkligen lyckats uppföra det största
sandslottet som någonsin byggts på den
stranden. Vi var mycket stolta och det var
en stor glädje att se Tanjas leende ansikte.
–Jag har lärt mig något viktigt idag.
–Vad då?
– Jag har lärt mig att när man bestämmer sig för att uträtta något verkligt
stort, så blir folk begeistrade. Då är de
redo att lämna allt för att hjälpa till.
Vår stora dröm
Det väntar en stor uppgift för adventisterna därute: att nå världen med budskapet om Kristus: ”Gå därför ut och gör alla
folk till lärjungar” (Matt 28:19) är en text
som ringer i öronen på alla troende medlemmar. Vi har arbetat och bett i generationer, men målet, speciellt i vad som
kallas västvärlden, är svårt att uppnå.
Varför?
–För att vi lever i ett sekulariserat
samhälle, säger någon.
Gör vi det? Om det hade varit riktigt
hade kanske vårt uppdrag varit enklare.
Låt oss gå ett par tusen år tillbaka i tiden. Paulus kommer till Atén. Hans uttalanden till en liten grupp människor
har skapat nyfikenhet hos många. Han
bjuds upp på en bergknalle där han kan
dela med sig av sin vishet. Folkmängden
tränger sig på och sjuder av cynism: Kom
hit och berätta för oss vad som sker i din
del av världen!
Lyssna till Paulus utläggning:
–Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är
mycket religiösa.
Paulus talade sanning. Atenarna var på
alla sätt religiösa. De tillbad månadens
gud, som de valde bland många andra
gudar. De var mycket religiösa men väldigt få var intresserade av att höra om
Messias.
Västerländska människor i vår tid påminner mycket om atenarna. Ett omfattande andligt uppvaknande pågår på
olika håll i världen, tex i Silicon Valley,
men jämfört med gångna tider är det inte
längre den kristna kyrkan som visar vä8
gen. Några av konsekvenserna:
˙USA är nu det tredje största missionslandet i världen.
˙I Nordamerika finns det 200 miljoner människor som inte alls går i kyrkan.
*Färre än tre av tio tror att det finns
något så absolut som en sanning. (Leonard Sweet hävdar att postmodernistiska
amerikanare inte nöjer sig med att undlåta sig att tro på att det finns något som
är den absoluta sanningen, de har en fobi
mot att det över huvudtaget skulle finnas något som är absolut sant. De är
rädda för dem som hävdar att de har sanningen) .
˙82 procent av Canadas befolkning
går aldrig i kyrkan.
Att över huvudtaget försöka sig på att
utföra Jesu missionsbefallning i USA
tycks vara helt meningslöst.
Men Jesus sa en gång - och han skulle
säkert upprepa det igen idag: ”lyft blicken
och se hur fälten redan har vitnat till skörd”
(Joh 4:35) .
Låt oss återvända till stranden. Vad
hade hänt om Tanja och jag hade börjat
bygga vårt slott nere vid vattnet så att tidvattnet hade kommit åt det? Då hade
varje våg bidragit till att utradera vad vi
byggt. Våra uppriktiga ansträngningar
och vårt entusiastiska arbete hade inte
varit tillräckligt för att förhindra den
våta sanden från att glida ut i vattnet. De
få personer som eventuellt hade hjälpt
oss hade snabbt tappat tålamodet och
lämnat hela projektet.
Drömmen förlorar sin makt när det
verkar omöjligt att nå målet. Målet verkar vara hopplöst när arbetet går sakta.
Evangeliets utbredning är ett stort arbete
men med Guds hjälp kan vi göra det.
Och när vi bygger på ett sätt som upp-
ta ansvar för evangelisationen och att
starta nya församlingar. ”På alla dem som
tror” sade hon ”har Gud lagt ett ansvar
för att starta nya församlingar”. Vår historia visar klart att trofast lydnad mot
denna kallelse fick samfundet att växa i
tex USA. Vi var huvudet, inte svansen,
när det gällde att nå de förlorade.
Församlingsplantering var inte någon
slags ”nisch-evangelism”, det var inget
som utfördes av några få ifall man kunde
finna pengar till det. Det var hjärtesaken
i adventisternas plan att nå dem som var
i behov av Kristus. När ansvariga ledare
på alla nivåer, från den lokala församlingen till Generalkonferensen önskade
nå en stad var deras första tanke: ”Låt oss
plantera en församling”. Och Gud välsignade på ett fantastiskt sätt.
Men hur är det idag? Om Ellens
profetiska ande talade idag, skulle hon
fortfarande uppmuntra till nyplantering
av församlingar? Aboslut! Hon skulle
förmodligen inte bara upprepa vad hon
tidigare sagt, hon skulle säga det med
eftertryck! Hon skulle predika det från
talarstolen, hon skulle skriva det i samfundets tidningar, hon skulle skriva om
det på sin hemsida. Hon skulle lägga
fram det för våra ledare: ”På alla dem som
tror har Gud lagt ett ansvar för att starta
nya församlingar”.
Här är varför gårdagens råd är den
verkligt uppriktiga apellen idag:
1) De flesta av våra församlingar har
upphört att växa.
En uppdiktad händelse i x-stad: Vi har
beslutat att starta en ny församling. Några andra familjer förstår visionen och vi
bestämmer oss för ett datum för när vi
ska börja mötas. När vi bara är några få
kan vi hålla gudstjänsterna i hemmet.
Men Jesus sa en gång – och han skulle säkert
upprepa det igen idag: ”lyft blicken och se hur
fälten redan har vitnat till skörd.”(Joh 4:35).
märksammas kommer människor att bli
intresserade – de smörjer på solcremen
och ger oss en spade och de vill hjälpa
till.
Att bygga slott
Att plantera församlingar
För hundra år sedan uppmuntrade Ellen
White varje övertygad adventist till att
Barnens sabbatsskola kan hållas i källaren. Det fungerar bra, vi har det bra när
vi möts i ett hem. Fler kommer och om
vi klämmer ihop oss så går det bra med
30 personer, bara vi har hjärterum... Så
går vi sex månader längre fram i tiden.
En dag diskuterar vi våra långsiktiga planer för församlingen och beslutar oss för
följande: Vi klarar oss bra här. Vi önskar
inte lämna vårt hus, om fler vill komma
Missionären
så får vi nog försöka att fixa nån annan
plats, men församlingen ska alltid mötas
i det här huset tills Jesus kommer.
Vad är det vi har beslutat? Att vi inte
vill växa och bli fler än 30 personer.
Vardagsrummets storlek har satt gränsen
för vår vision.
Två år går och vi har ännu inte vuxit.
Tio år går, hur förklarar vi detta? Vi är
fortfarande 30 personer? Vi bjuder in en
evangelist till att hålla en serie möten och
prisar oss lyckliga för att någon har tagit
ett beslut om detta. Men ett år senare
undrar vi över vart de försvann. Vi anordnar hälsoläger, social samvaro och bibelstudier, men storleken förblir oförändrad. Vår församling har vuxit upp till vår
begränsade vision.
Låt oss enas om att den här situationen inte är acceptabel, vi måste ha större
visioner. Speciellt i ljuset av att det finns
så oändligt många förlorade människor
i omgivningen.
Så istället tänker vi i vidare cirklar. Vi
drömmer, vi offrar oss, vi får pengar från
unionen så vi kan bygga en kyrka till
cirka 200 medlemmar. Vi är enormt
stolta över vår kyrka! Men när vi flyttar
in har vi fortfarande denna tanke i bakhuvudet att här ska vi vara tills dess att
Jesus kommer tillbaka.
Vad är det som vi just har bestämt?
Samma sak som tidigare. Antalet medlemmar är ett annat, men när vi har nått
medlemsantalet så växer vi inte mer. De
fysiska ramarna i vår kyrka har definierat vår vision.
Vi har just satt fingret på ett allvarligt
problem. I hela nordamerika byggdes
det för 30-40 år sedan väldigt många kyrkor vars storlek rörde sig om cirka 100600 sittplatser. Under årens lopp har kyrkorna uppnått en tillströmning som motsvarar till antalet platser i kyrksalen.
Pastorerna ligger vakna på nätterna
och försöker komma på vad de kan göra.
Lekmännen beder och arbetar med nedslående resultat. Ledarna i konferensen
avsätter mycket pengar till evangeliska
projekt. Ändå befinner sig församlingens medlemsantal på status quo. (även
andra faktorer utöver byggnadernas fysiska ramar påverkar församlingens storlek. När man förstår dessa aspekter understryker de verkligheten).
Kanske, om vi ber lite mer, tänker
någon, så kanske Gud låter vår kyrka
växa. De borde lyssna till Ellen White:
”Gud utför generellt inte några mirakler
för att befrämja sakens utveckling... Han
arbetar utifrån principer som vi är väl
förtrogna med, och det är vår egen upp-
gift att utföra de goda planerna och för
att sörja för de kanaler som Gud kan uträtta något genom”.
Försök att föreställa dig en svamp som
är full av vatten. Även de bästa intentioner kan inte få den att suga åt sig mer
vatten. Även om man med stor entusiasm
häller mer vatten över den så kan den
inte ta in mer vatten. När svampen är
genomvåt är dina möjligheter begränsade. Inte med mindre än att du förväntar dig att Gud ska ändra naturlagarna
kan den suga åt sig mer vatten (vilket du
givetvis kan göra, men du bör nog inte
Se vad om sker när man startar en ny
församling:
˙Medlemmarna ber mer än de någonsin har gjort tidigare i hela sitt liv. De
är tvungna till det eftersom de har föresatt sig själva att utföra stora ting med i
stort sett ingenting annat än sin egen tro
på Gud.
˙De lägger inte sina pengar på semestrar, de donerar pengar och skjuter
fram det planerade bilköpet för att
kunna ge till projektet - och de betraktar det som ärofullt att kunna göra så.
˙De behandlar kyrk-ovana gäster
”Gud utför generellt inte några mirakler för att
befrämja sakens utveckling... Han arbetar
utifrån principer som vi är väl förtrogna med,
och det är vår egen uppgift att utföra de goda
planerna och för att sörja för de kanaler som
Gud kan uträtta något genom”.
sätta dig ned att vänta på att det ska ske.
Du bör hellre försöka finna en annan
svamp) .
Det är helt uppenbart, att när vi väljer att satsa på de förlorade i vår stad bör
vi prioritera att starta en ny församling.
2) När man startar en ny församling orsakar det alltid en andlig väckelse
Det slogs fast i en artikel i Newsweek,
att 84 procent av de vuxna befolkningen
i USA tror på att Gud utför mirakler: 48
procent hävdar att de bevittnat det. Vad
Newsweek inte tog med i bilden var att
100 procent av dem som har varit med
och startat en ny församling har varit
med om ett mirakel.
Vi längtar alla efter väckelse. Vi vet att
det är nödvändigt, så vi försöker med allt
möjligt. Vi säger ”Amen” när predikanten predikar om Hes 37:4 (Förtorkade ben,
hör Herrens ord!) . Vi läser det senaste
inom väckelselitteraturen inför bönemötet. Vi söker råd hos huvudtalaren vid
den senaste konferensen. Vi disciplinerar oss själva genom att bedja mer. Men
endast ett fåtal av våra medlemmar upplever ”väckelse”.
Vad är det vi verkligen vill önska för
våra medlemmar i församlingarna? Vi
önskar att de alla ska bedja mer och ge
mer. Vi önskar att de ska ha mer kärlek
till de förlorade. Vi önskar att de ska
minska sin tid framför tv:n och ägna mer
tid åt evangelisation.
med stor omsorg och kärlek. Varför?
Därför att varje tom stol ropar till dem
att om de inte gör det så kommer inte
kyrkan att existera om ett halvår.
˙Hur är det då med evangelisationen? Försök själv att tillbringa en tid i en
nystartad församling och se det med
egna ögon. Från den mest garvade medlemmen till den som bara kommer nån
gång ibland, utför de här saker som de
aldrig tidigare drömt om att de skulle
göra. De kommer tidigt, de blir kvar
länge, och de ger av sin tid och sina krafter på ett sätt som är långt utöver vad de
någonsin tidigare skulle ha gjort. Och de
älskar det! Det är också grunden för att
”arbetslöshetskvoten” i en ny församling
är nästan lika med noll.
Att plantera en ny församling är kanske Guds A-plan för väckelse. När en
”föräldraförsamling” har ett ”barn” så
sker det saker. Det vi önskar för våra
medlemmar blir verklighet! Det sker
automatiskt eftersom det är nödvändigt.
Det är som en väckelse från den ena dagen till den andra. Det förändrar dem
individuellt, och det uppstår väckelse i
församlingen.
Ellen White visste detta. ”De kommer
att älska fram missionsandan för att
kunna arbeta på nya platser. Att man genom själviska tankegångar behåller stora
Vänd
9
Missionären
församlingar är inte Guds plan”. Det är
otvivelaktigt att hon ännu idag skulle
säga: ”På alla dem som tror...”
Det är egentligen ganska enkelt. Vi
har behov av väckelse. Att starta en ny
församling åstadkommer väckelse. Låt
oss plantera nya församlingar.
3) För de förlorades skull är vi skyldiga
att göra det
Det råder inget tvivel om saken. De förlorade betyder mycket för Gud. När vi
vet hur vi kan nå dem, är vi skyldiga att
göra det. Paulus skrev det på sin tid, men
vi borde ropa ut det högt idag: ”Kristi
kärlek lämnar mig inget val” (2 Kor 5:14).
Det finns stora bevis: nya församlingar är den mest effektiva metoden till att
nå de förlorade. Notera följande exempel:
˙När en församling är helt ny och upp
till tre år gammal, tar det tre medlemmar
att vinna en ny person per år. När församlingen är mellan 4–10 år tar det sju
personer att vinna en person om året.
˙Föreställ dig nio nya församlingar i
en union. Efter 20 månader finns det 650
medlemmar i dessa kyrkor varav 407 inte
hade varit där om inte de nya församlingarna bildats.
˙I England, vid en tidpunkt då församlingstillväxten gått tillbaka med 22
procent i förhållande till det föregående
årtiondet, hade de nystartade församlingarna en tillväxt på 38 procent.
Varje vecka ringer eller skriver folk
från hela världen till samfundets huvudkontor för att berätta vilka stora ting Gud
gjort i deras nystartade församling. Fler
och fler adventister säger: ”Jag är uppmuntrad över vad Gud gör ute i världen,
men vad gör han i min hemstad? Finns
det en möjlighet för oss i västvärlden där
missionsarbetet för det mesta har stagnerat?”
Svaret är enkelt. När vi har tittat på
resultaten är vi inte längre i tvivel om vad
vi ska göra. När vi följer de råd som vi
har fått, så nöjer vi oss inte längre med
att önska en förändring för att lösa problemet, däremot vill vi uppmuntra varandra till att gå igång. När vi startar rätt
församling på rätt plats, med den rätta
formen av ledarskap och rätta metoder,
kommer det att förändra världen.
Vi måste vara villiga att betala priset.
Vi måste åstadkomma förändringar i vårt
sätt att tänka och i att omproritera. Att
starta nya församlingar är inte längre
”nisch-evangelisation”. Det är inte en
uppgift för de få och inget man gör ifall
man har extra pengar att lägga på det.
10
– Vi borde göra något verkligt modigt, skrattade Tanja och fortsatte: nu är det inte bara
för skoj skull, nu är det för Gud. Låt oss bygga
det största sandslottet som någonsin har stått
på den här stranden.
Det måste återigen bli det viktigaste i
adventisternas strategi för att nå dem
som behöver Kristus och vara grundläggande i allt vad vi företar oss. Församlingsplantering måste värderas lika
högt som adventisterna idag värderar
kristen utbildning och ungdomsarbetet.
När församlingens ledare önskar nå ut
till sin stad måste det första utropet vara:
Låt oss plantera en ny församling! När
detta blir verklighet kommer tusentals,
ja miljontals människor som idag är förlorade att stå frälsta i Guds rike.
För tio år sedan var församlingsplantering viktigt. För fem år sedan var det
av betydande nödvändighet. Idag är det
akut bråttom. Om Jesus väntar ytterligare 20 år med sin återkomst kommer vi
antingen att se tillbaka på tiden med ång-
est eller också vill vi jubla över att vi agerade på ett modigt sätt.
Det är absolut nödvändigt. Nu när vi
vet vad vi bör göra, så måste vi utföra det.
Vad skulle Tanja ha sagt? Jag frågade
henne.
–Vi borde göra något verkligt modigt,
skrattade hon och fortsatte: nu är det inte
bara för skoj skull, nu är det för Gud. Låt
oss bygga det största sandslottet som
någonsin har stått på den här stranden.
Tanja, vi är eniga. Med Guds hjälp kan
vi starta en rörelse. En rörelse som betyder något. En rörelse så stor att folk blir
begeistrade. De vill använda vad de har i
händerna. De vill komma och hjälpa till.
Och innan vi vet av det, är den överväldigande uppgiften slutförd.
Ron Gladden
Ron Gladden ansvarar för församlingsplanteringsverksamheten i två unioner i USA.
Reagera till <[email protected]>
Missionären
Möt
Hildur, 99 år
H
ildur Jonsson föddes den 19 mars
1903 i Larv, Västergötland i en torparfamilj som nummer sex i en barnaskara på tio. Föräldrarna arbetade på
Stora Sjötorps gods. Alla barnen fick lära
sig tidigt att arbeta och hjälpa till med
olika sysslor.
Hildur har alltid tyckt om att läsa. Vid
17 års ålder fick hon tag på en biografi
om Florence Nightingale. Denna bok
kom att förändra hennes liv. Hon visste
vad hon ville bli – sjuksköterska. Länge
var tanken endast som en avlägsen dröm,
för det var inte så lätt att frigöra sig från
hemmet.
Men med åren blev drömmen allt starkare och gav henne ingen ro. Hildur var
23 år när hon gick en förberedande kurs
inom sjukvård i Falköping. Efter kursen
arbetade hon i Mariestad med hopp om
att sedan komma in på sjuksköterskeskolan. Till sin stora besvikelse fick hon
veta att hon var för gammal, åldersgränsen var 27 år.
Men Gud hade också sina planer för
Hildur. Hon reste till Göteborg och kom
där in på en 2-årig sjukvårdskurs på
Lillhagens sjukhus.
En dag såg hon en intressant annons i
tidningen. ”När sängen är för kort och
täcket för knappt” (Jes 28:20) . Det var J A
Svensson som höll en mötesserie i Flickskolans aula. Hildur blev nyfiken och
gick dit. J A Svensson var en eldsjäl, en
brinnande adventist och ordets förkunnare. Det centrala i J A Svenssons förkunnelse var Guds lag, ett hälsosamt liv
och dopet, porten till pånyttfödelse.
Guds Ande talade mäktigt till Hildur och
hon gav sitt liv åt Gud. Här var hennes
livs ”vattendelare”.
Vid dophögtiden i ett gammalt badhus i Chalmers, döptes sammanlagt 33
personer. Året var 1938. Det var en stor
dag i Hildurs liv. Vad skall jag nu göra?
undrade hon.
Hon hade hört talas om Hultafors Sanatorium. Det ville hon se, och det var
Hildur
Jonsson deltog
med glädje i
gudstjänsten
på sommarkonferensen
år 2000.
ju inte svårt att cykla från Göteborg till
Hultafors!
Efter några år började hon sjuksköterskekursen på Hultafors. För hennes del,
med många års erfarenhet inom sjukvården och genomgångna kurser, blev det
endast två års hårt arbete innan hon på
våren 1941, tillsammans med nio andra
elever, högtidligt fick sin examen.
Hon arbetade flera år på Hultafors,
första tiden på laboratoriet. Glad och
stark tog hon emot dagen som den kom,
tackade Gud för livet och arbetet.
Kallades till E-holm
En sommardag 1946 kom ett brev från
Carl Gidlund med en kallelse till föreståndarinna till det då nästan färdiga
Pensionärshemmet på Ekebyholm. Nu
visste Hildur att hennes ungdomsdröm
skulle förvandlas till verklighet. Hon var
på plats den 1 juli 1946 och började sitt
livs verkliga uppgift.
Hon minns sin första natt ensam i det
stora tomma huset. Hon var rädd! Är det
här mer än jag kan klara av? tvivlade hon
och bad: Herre, hjälp mig!
När hon steg upp följande morgon var
rädslan totalt borta. Arbetet väntade redan. Rummen skulle möbleras, personal
skulle lejas, ”tusen saker” skulle ordnas,
”tusen ting” skulle skaffas. Samtidigt började de första gästerna anlända. Hon
hade aldrig mer tid att bli rädd. Arbetet
gav glädje och tillfredsställelse.
Många duktiga unga flickor fick arbete på Hemmet, en av dem, Asta Anderström som var lite äldre, stannade
ända till sin pensionering. Ganska snart
kom också Signe Johansson och tog hand
om köket och allt vad det innebar. Hon
blev sedan Hildurs högra hand. Dessa två
kvinnor kompletterade varandra helt.
Hildur och Signe blev med åren oskiljaktiga, ett begrepp.
Den allra första gästen på Hemmet
var en man som kallades ”Gubben från
Skara”. Han ville absolut inte sova i
sängen, utan satt påklädd i sin nya länsstol både dag och natt. Endast på baddagarna klädde han av sig. Han trivdes
storligen på Hemmet, han fick ju vara sig
själv.
Stark personlighet
Syster Hildur är en stark personlighet,
en organisatör med utmärkt praktisk
läggning. Hennes nådegåvor är att vara
en ledare med positiv anda och auktoritet. Hon sprider frid och trygghet omkring sig för hon är en kristen med en
levande tro på Gud och hans hjälp och
ledning. Plikttroget och osjälviskt började hon skapa ett hem, tryggt och trivsamt för de många som sökte sig dit.
Den första tiden på Hemmet var inte
Vänd
11
Missionären
problemfri. Hildur försökte t ex få köpa
grönsaker från Ekebyholms arrendator,
men det gick inte. Allt gick till skolans
hushåll.
Skolans trädgårdsmästare Ahlström,
var en mjukare man. Han kom redan första året och plöjde och rensade mark för
Hemmets egen trädgård. Ty självständigt
skulle Hemmet bli med odling utan
konstgödsel, det hade Hildur bestämt.
Och så blev det! Med åren odlades det
morötter, rödbetor, grönkål, persilja,
lök, bönor, potatis och mycket annat.
Ahlström hjälpte till att plantera äppelträd och bärbuskar.
Signe frågade sin bror – också han
trädgårdsmästare – om han ville skänka
jordgubbsplantor till Hemmet. Han lovade sända ett par hundra. Efter en
stunds tystnad sade Signe: ”Vi säger väl
ett tusen?” Det kom tolv hundra jordgubbsplantor!
Dessa jordgubbar blev med tiden till
stor välsignelse. De kunde t o m sälja
jordgubbar och alla fick äta goda gubbar
så mycket de kunde och ville. I matkällaren fanns det alltid jordgubbssylt.
Deras matkällare blev med tiden
mäkta berömd. När myndigheternas
hälsokontrollanter kom och granskade
fick källarförrådet alltid den största beundran, för sin ordning, renhet och riklighet. Det var mängder av burkar, frukt
och grönsaker.
Ransoneringskorten gav mycket extra
arbete för Signe. Dels för att räkna att
smöret, sockret, mjölet och äggen skulle
räcka till allsidig kost och dels för att alla
de äldre skulle komma ihåg att ge sina
kort till köket.
Doktor Fogelgren från Rånäs var ”deras läkare”. Han tog aldrig betalt för sina
besök på Hemmet.
–Med tiden blev vår ekonomi bättre
och bättre, berättar Hildur.
Det blev t o m pengar över att sätta
in på banken. De hade nått sitt mål, de
var självförsörjande.
På torsdagskvällarna, satt Hildur och
Signe tillsammans och planerade följande veckas matsedel, och det arbete
som borde utföras. För Hildur och Signe
existerade aldrig åtta timmars arbetsdag,
men de var mycket noga med att personalen fick sin lediga tid. Om de äldre ville
och kunde fick de hjälpa till att torka disk
eller rensa ärter eller vika handdukar
från tvätten. Det skapade gemenskap och
samhörighet. Varje dag serverades tre
mål mat för ca 50 personer. Om någon
kom till Norrtälje sjukhus undrades vid
flera tillfällen: ”Förunderligt hur fort era
12
Hildur har en trevlig pratstund med gode vännen och tidigare grannen
Bertil Wiklander.
gamla blir friska!”
Signes hemlighet var: Lite grönkål eller persilja varje dag under årets mörka
månader.
Hemlig kassa
Med Carl Gidlunds tillåtelse fick Hildur
ha en speciell hemlig kassa. Det var
pengar de hade fått i dricks. Hildur och
Signe reste ibland till Stockholm för att
handla med sin hemliga kassa. Alltid
behövdes det något som gjorde Hemmet
till ett ännu bättre hem. En lycklig dag
var det, när de kunde köpa en 12 personers festservis och bestick i nysilver. De
användes när någon hade födelsedag eller fick besök.
En förbättring blev det när hörselslinga ordnades till alla rum. Var och en
kunde följa med i morgon- och kvällsandakterna på sina egna rum. Någon
från skolan kom på fredagskvällarna, för
övrigt ansvarade de själva för andaktsstunderna. Varje sabbat hölls bibelstudium i ”salongen”. Allt detta gav frid och
trygghet. En stor dag var det, inte minst
för personalen, när de fick hissen till
övervåningen.
Gustav Fresk som hade varit trädgårdsdirektör på Lidingö, planterade
kastanjen till vårdträd för Hemmet 1950.
Idag är denna mäktiga fina kastanj över
50 år gammal.
Selma Karlsson från Stockholm
skänkte de många roliga djurfigurerna
till trädgården; örnen, isbjörnen, haren,
väderkvarnen och nyckelpigan.
Det var många från Finland som kom
till P-hemmet. Bland dem fanns Agnes
Lundqvist från Vasa, gift med Finlands
första adventist, sjökaptenen Anders
Fredrik Lundqvist.
Mannerheim på besök
I detta sammanhang mindes Hildur också en hög militär, överste Eduard Kanep
som hade flytt från Estland till Sverige
1944. Genom kontakter med G A Lindsay blev han adventist, flyttade till Phemmet 1950 och var en i förstlingsskaran som i maj samma år döptes i den
nya dopgraven på skolan. Han bodde sedan på P-hemmet sina 19 återstående år.
Eduard Kanep var en ödmjuk gentleman
med ett förflutet som få kände till.
Det har berättats att en vacker sommardag på 50-talet fick Kanep besök av
en lång militärisk herre. Dessa två herrar satt ute i trädgården och samtalade
länge i skuggan av Selma Karlssons stora
örn-staty. Det påstods att Kanep hade fått besök inkognito av Finlands marskalk och före detta president Carl Gustaf Mannerheim. Detta besök på P-hemmet var inte marskalkens första kontakt
med adventister. Hans egen kokerska i
Finland på den tiden, var också adventist.
Ännu en att minnas: Charlotta Maria
Skoglund från Gotland. Hennes anteckningar och en dagbok från första delen
av 1900-talet finns fortfarande i Hemmets ägo. Ett värdefullt dokument från
tiderna före oss*.
Både Hildur och Signe gick i pension
den 1 augusti l974, Hildur vid 71 år, Signe
vid 68 år. Sju år senare lades verksamheten vid P-hemmet ner för gott.
Hildur, fortfarande pigg och vaken i
hjärtat och tanken, har firat sin 99-årsdag på Birgittagården i Rimbo. Men arvet av den ädla människans drömmar och
livsgärning finns kvar i väggarna på Phemmet – idag kallat Kastanjen.
Mirjam Lillas
*I en senare artikel kommer Missionären att redogöra om Lina Skoglunds liv och arbete utifrån de efterlämnade dagböckerna.
F AMILJ
Den 18 maj
Katastrofoffer
HÖGTIDSDAGAR
90 år
Uno Karlsson
Örebro
den 25 juni
80 år
Evert Joreteg
Borås
den 9 juni
FYRA
GENERATIONER
TEGEBO
I katastrofsituationer behövs snabba insatser för att
ge stöd och lindra följderna av väpnade konflikter
och naturkatastrofer. Ett etablerat nätverk av biståndsarbetare med lång erfarenhet och kunskap om
lokala förhållanden garanterar att hjälpen kommer
fram och att den används på det mest effektiva sättet. Det enda som kan begränsa hjälpinsatserna är
bristen på ekonomiska resurser. De länder som vi
hjälper är länder där de flesta är fattiga, ja till och med
mycket fattiga.
Nu kan vi alla hjälpas åt! Vill du avstå från att höja
din levnadsstandard till förmån för fattiga människor som drabbats av en katastrof i andra delar av världen? Ge då ett verkligt offer sabbaten den 18 maj.
Den 18 maj kommer vi att ta upp årets katastrofoffer i våra kyrkor. Om du inte kan vara med i kyrkan
den dagen och ge ett offer, finns det i stället möjlighet att sända in pengarna till pg 15 13 78 – 7 och skriv
då på talongen katastrofoffer.
Rigmor Nyberg
BILD: AP INTERNATIONAL
Välkommen vår älskade
dotter Rebecka
Maria och Andreas Tegebo
Örebro BB
den 6 febuari 2002
Andreas, Håkan med Rebecka
(1 mån) och Hanseric.
AVSOMNADE
När vi tog avsked av vår kära
trossyter och vän Alice Lind
en solig vårdag påmindes vi
om att en bättre vår och evighetens sommar väntar i Guds
rike.
Alice föddes i Boden 1909,
men innan hon fyllt tio år flyttade familjen till Svanvik i
Västergötland. Redan i tonåren tog Alice emot Jesus som
sin personlige Frälsare och
började förbereda sig för att
tjäna Honom, bland annat
genom studier vid Nyhyttans
Missionsskola. Efter avlagd
sköterskeexamen vid Hultafors kallades Alice till tjänst i
Etiopien där hon arbetade
sammanlagt 26 år.
Vid sin pensionering återvände hon till Sverige och vi
här i Linköping har haft gläd-
jen och förmånen att ha Alice
som medlem i vår församling
sedan dess. Missionsandan
var en del av henne och hon
fann anledning att både här
och där vittna om sin tro.
Hjälpaktionen låg henne
varmt om hjärtat och många
är de hem som hon besökte i
detta ärende upp i hög ålder.
Det har varit lätt att gå i Alice
fotspår och få förmedla givares hälsningar och höra deras
uppskattning och beundran
av Alice arbete. Alice glömde
inte heller de mer undanskymda i församlingen.
Skärtorsdagen hölls begravningsgudstjänsten i Ljusets kapell, Lilla Aska och förrättades av pastor Rainer
Refsbäck.
Närmast sörjande är systern Dagmar, bosatt i USA
och en systerson med familj.
Tack Gud för återseendets
härliga hopp!
För Linköpings församling
Brita Udén
Den 18 februari 2002 avled
Göteborgs församlings äldsta
medlem Adina Andersson i
en ålder av 103 år. Hon var
född i Kåseberga i Skåne 1898
som den sjunde i ordningen
av tio syskon och hon överlevde dem alla. Hennes barndomshem var fyllt av sträng
moral och djupa kristna värderingar.
Som 20-åring emigrerade
hon till Amerika. Där mötte
hon Jakob Andersson, den
man som senare blev hennes
livskamrat. Efter giftermålet
flyttade de in i ett hus som
ägdes av Olof Granlund, redaktör för Sions Väktare. Han
hade lämnat en bokhylla kvar
i huset och de nygifta började
läsa en del av böckerna, bl.a.
”Den stora striden”. Det ledde
till dop och medlemskap i
den svenska adventistförsamlingen på platsen. Adina
och hennes make döptes år
1929.
I Amerika föddes deras
båda söner Herbert och Raymond. Familjen återvände
till Sverige 19 39 och slog
sig ned i Anneberg utanför
13
SÅ MINNS VI
ALICE LIND
Det var år 1934 och sabbatsgudstjänst i Göteborg. Där
var Alice, klädd i den tidens
sjuksköterskedräkt med
mössa och rosett under hakan. För oss barn lät det
spännande när pastorn sa:
”Om några dar reser syster
Alice till Etiopien som missionär”. Föga anade jag då
att Alice och jag flera år senare skulle arbeta samman
på Gimbie Missionsstation
i västra Etiopien. Där fick vi
höra veteranen Alice berätta om pionjärtiden i Etiopien.
Alice tjänstgjorde först
i Addis Abeba, innan hon
gav sig ut på den tolv dagar
långa strapatsrika färden
mot Gimbie. Turen gick
genom strida floder och
djungel med tse-tseflugor
och rytande lejon.
När Alice hade tjänstgjort ett par år i Gimbie
ockuperades Etiopien av
italienarna, som beslagtog
sjukhuset. Alice flyttade då
till Addis, där det snart blev
så kaotiskt att våra missionärer i hast fick fly till den
engelska legationen under
skottlossning och kulregn.
När italienarna hade tagit
alla samfundets sjukhus, fick
Alice resa hem till Sverige,
där hon utförde församlingsarbete och assisterade
pastorer.
Glädjen var stor då Alice
kunde återvända till Gimbie
efter kriget. Hennes tjänstgöringstid där blev i allt åtta
år. Därefter reste hon till
USA för vidareutbildning.
Nästa uppdrag blev sjukhuset Dessie där hon arbetade
i åtta år.
De sista tio åren i Etiopien arbetade Alice vid Abonsa-kliniken i södra Etiopien. Där blev hon så känd
och avhållen att Abonsa och
Alice nästan blev synonyma
begrepp. Hennes hjärta ömmade särskilt för barnen. De
kallade henne för ”barnens
mamma”.
Efter 26 år i Etiopien återvände Alice 1975 som pensionär till Sverige där hon
fortsatte att vara aktiv i
Guds verk.
Efter ett långt liv av kärleksfullt tjänande fick Alice
somna in den 3 mars. Alice
hade mission och Etiopien i
sitt hjärta. Hon gav sig så
helt åt sin uppgift. De sista
åren gick Alice med krokig
rygg. Men i våra ögon var
hon ändå rakryggad, för hon
var stark och trygg i sin tro.
Och fastän hennes ögon var
dunkla, så hade hon en ljus
livssyn. Hon utstrålade glädje, vänlighet och värme.
Jo, det är tomt efter Alice,
men våra minnen av Alice
värmer och inspirerar oss
till uthållighet.
Mary Magnusson Palm
A NNONSER
NY PROSESS-KONFERANSE
Har du planlagt sommeren 2002 allerede? Da er det mange som håper at
du har lagt Prosess inn i programmet ditt. Det blir Prosess-konferanse
også i år, 24.-28. juli på Tyrifjord, Norge. En av målsettingene med Prosess er å gjøre oss som enkeltpersoner, og menigheten, til et sterkere
verktøy til å fortelle andre om Jesus. Fortapte mennesker betyr alt for
Gud, derfor må de også bety alt for oss.
FAKTA:
Årets tema: Identitet
Målgruppe: Hovedmålgruppen er unge i Skandinavia (18-30 år). Eldre og
yngre personer enn hovedmålgruppen er hjertelig velkommen. Prosess
oppfordrer spesielt flere pastorer, forstandere og andre menighetsledere
til å delta.
˙Prosess er et konferansekonsept som ønsker å gi inspirasjon og identitet til å kunne fortelle andre om Gud. Arrangementet ønsker å formidle et
sant og relevant bilde av Gud.
˙Initiativet kommer fra ungdom selv, som på frivillig basis gjennomfører
konferansen.
˙Foruten utfordrende møter med ulike interessante talere, består
konseptet av valgfrie relevante seminarer.
˙Stikkord som ressurs, kreativitet, nytenkning, nåtidig og kvalitet skal
bestrebes i arbeidet med konferansen.
˙”Prosess” er konseptnavnet – men hvert år får konferansen egen identitet gjennom eget navn.
Prosess, Akersgata 74, N-0180 Oslo.
Prosess på nett: www.adventist.no/prosess.
Kontaktpersoner: Booking: Eva Jensen, + 47 40 20 25 70
Adm.: Kristian Hansen, + 47 22 62 01 62
SDA: Willy Aronsen, + 47 32 16 16 74; E-post: [email protected]
PROGRAM FÖR
SÅNGHELGEN I NYHYTTAN
(Tider för sångövningarna är inte angivna här)
Fredag
kl 19.30 Önskesången - Vivianne Karlsson
Lördag
kl 10.00 Bibeltimme
kl 11.15 Musikgudstjänst – Tobias Edlund
kl 14.00 Sång i naturen
Konsert
kl 19.30 ”Upplev frälsningens glädje” – Vivianne Karlsson
Söndag
kl 09.00 Bibelsamtal – Lars Gille
Workshop: Om rösten – ditt instrument
Kersti Esselwall - Smårs
Kungsbacka. Från den tiden
hade Adina sitt andliga hem
i Adventkyrkan i Göteborg.
Adina var en vänlig och
fridsam människa med ett
varmt hjärta både för de sina
och för Guds verk. Med sina
103 år spände hon över tre sekler. Den närmast sörjande är
sonen Raymond, bosatt i Jönköping, svärdöttrar, barnbarn
och barnbarnsbarn.
14
Begravningsgudstjänsten
hölls i Älvsereds kyrka den 8
mars med Ruben Engdahl
som officiant. Akten inramades av sång av Lars-Erik Puke
och violinsolo av Jan Engdahl.
Trohet och kärlek var hennes livs signum. Nu vilar
Adina från sitt arbete.
Vila i frid till återföreningens stora dag!
Gösta Wiklander
Konsert
kl 19.30. ”MINNS DU SÅNGEN”
Anders Jaktlund, Urban & Carina Ringbäck,
Kersti Esselwall-Smårs och Lennart Jernestrand.
OBS! Denna konsert måste förbokas och är inte inkluderad i anmälningsavgiften. Pris 80:–. Förbokning av biljett
vid anmälan (senast den 6 maj). Anmälan till Raymond
Delding tel 0587–600 70.
För övriga priser och uppgifter, se aprilnumret av
Missionären.
INFORMATION OM SAMS 2002
SAMS, Sjundedagsadventisternas Musik i Sverige, verkar för att
samordna, utveckla och stödja musiklivet i våra församlingar.
Vårt mål är att genom sång och musik förhärliga Guds namn,
bygga upp vår tro och leda människor till Gud.
SAMS styrelse för 2002 har följande sammansättning:
Ordförande: Lars Engdahl.
Sekreterare: Irene Hermansson
Kassör: Hjördis Braconier
Unionens representant: Karin Wieczorek
Övriga medlemmar: Cecilia Blomstedt, Eva-Charlotte
Hermansson, Vivianne Karlsson.
Planerade musikhändelser under 2002:
”Minns du sången”-träff på Nyhyttan den 18-19 maj.
Musikprogram vid Konferensen på Ekebyholm den 14-16 juni.
Musikläger på Ekebyholm den 21-28 juli.
Till hösten planerar SAMS att ordna en orkesterhelg i Stockholm.
Stöd musikföreningens verksamhet
genom att bli medlem i föreningen, vilket också ger en del förmåner! Medlemskap kostar 150 kr/år för enskild person och 300
kr/år för familj som kan sättas in på postgiro 27 89 21-2. Mer
information finns på SAMS hemsida www.adventist.se/sams.
Har du synpunkter och önskemål kontakta någon i styrelsen.
REHABILITERINGSSENTERET
NORD-NORGES KURBAD AS
er Nord-Norges største opptreningsinstitusjon i Gruppe 1, med
95 senger. Senteret ligger ved friområdet på toppen av Tromsøya
med gode utendørs aktivitetsmuligheter hele året. Vi behandler
pasienter med lidelser i muskler og ledd, fibromyalgi, revmatiske sykdommer, slag, hjerte- og karsykdommer, nevrologiske
lidelser og Parkinsons sykdom. I samarbeid med Regionsykehuset i Tromsø (RITØ) behandler vi pasienter med revmatoid
artritt og Mb. Bechtrew som tas inn gruppevis og pasienter som
har gjennomgått større ortopediske og revmakirurgiske inngrep.
REHABILITERINGSSENTERET
NORD-NORGES KURBAD AS
er Nord-Norges største opptreningsinstitusjon (Gr. 1), med 95
senger. Senteret ligger ved friområdet på toppen av Tromsøya
med gode utendørs aktivitetsmuligheter hele året. Vi behandler
pasienter med muskel-/skjelett sykdommer og hjerte-/kar sykdommer, nevrologiske lidelser, samt pasienter som trenger opptrening etter større operasjoner. Vi har nært samarbeid med Universitetssykehuset Nord-Norge (UNN) om flere pasient grupper.
AVDELINGSSYKEPLEIER
100 % stilling som avdelingssykepleier er ledig fra 1. juli 2002.
Avdelingssykepleier leder den pleiefaglige siden ved institusjonen, som utgjør 10 årsverk (sykepleiere, hjelpepleiere, assistenter). Stillingen byr på spennende og utfordrende oppgaver i
sam-arbeid med et dyktig personale. Tverrfaglig samarbeid står
sentralt i behandlingsopplegget.
Krav til kvalifikasjoner:
˙ Relevant videreutdanning er ønskelig
˙ Ledererfaring vil bli vektlagt
˙ Personlig egnethet vil stå sentralt
Er du SYKEPLEIER og interessert i rehabilitering ?
Vi har fra snarest ledig fast stilling og vikariat for positiv og
samarbeidsvillig sykepleier. Det er anledning til å søke deltidsstilling og/eller nattevaktstilling.
Betingelser for stillingene:
˙ Offentlig godkjent sykepleier med interesse for
videre- og nyutvikling
˙ Konkurransedyktig lønn
˙ Pensjonsforsikring i KLP med 2 % trekk
Spørsmål vedr. stillingen rettes til avd.sykepleier Annelene Moberg, personalsjef Randi S. Wiik eller direktør Raymond Knutsen
på tlf.: 77 66 88 00.
Ledig fast stilling som
Søknad med kopi av vitnemål, attester og referanser sendes
snarest til RNNK AS, Conr. Holmboesvei 95, 9011 Tromsø,
Norge. Mrk. ”søknad”.
FYSIOTERAPEUT
[email protected]
www.rehabilieteringssenteret.no
Vi søker en selvstendig og målbevisst medarbeider med:
˙ Faglig nysgjerrighet og gjerne klinisk erfaring
fra rehabilitering
˙ Interesse for å delta i nyutvikling,
dokumentasjon, forskning og undervisning
˙ Ønske om å arbeide tverrfaglig og delta i teamarbeid
Vi kan tilby:
˙ lønn etter avtale
˙ pensjonsordning
˙ leie av tjenestebolig
Det vil bli lagt vesentlig vekt på søkerens personlige egen
skaper.
Spørsmål vedr. stillingen rettes til sjefsfysioterapeut Bengt Hansen eller personalsjef Randi S. Wiik på tlf.: 77 66 88 00.
Søknad med kopi av vitnemål, off. godkjenning, referanser og
attester sendes snarest til: RNNK AS, Conrad Holmboes veg
95, 9011 Tromsø, Norge. Mrk. ”søknad”.
www.rehabiliteringssenteret.no
[email protected]
SEMESTERVÄRD PÅ TROSTEBACKEN
Vi söker värdfolk för Undersåkers Semesterby under sommaren.
Du disponerar egen stuga för max. 7 personer gratis under den
tid du är där ( 1 eller flera veckor) och tar emot ankommande
gäster och ser till anläggningen.
Om du är intresserad, kontakta Erik Smårs, tel. 0175 – 610 40.
E-mail: [email protected]
Hemsida: www.undersakersemesterby.com
S
OLENS NEDGÅNG
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
10 maj
21.00
21.15
21.00
21.42
21.35
21.41
22.19
17 maj
21.13
21.30
21.16
22.02
22.01
21.57
22.44
24 maj
21.25
21.43
21.31
22.22
22.28
22.13
23.09
31 maj
21.35
21.54
21.44
22.40
22.54
22.27
23.34
7 juni
21.44
22.04
21.54
22.55
23.19
22.38
23.57
14 juni
21.50
22.10
22.01
23.06
23.39
22.46
00.12
15
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
Vandringen är
Brännpunkt
lika viktig som målet
A
tt reflektera över sin tro och sitt
liv kan vara nyttigt ibland. Inte
minst upptäcker man hur lyckligt lottad man är med det mesta av vad
svensk välfärd innebär. På det sociala och
andliga planet finns heller inget att klaga
på – jag tillhör en församling och har en
trygg familjesituation. Men ändå – är allt
som det ska – och då syftar jag på mitt
kristna liv? Vilken identitet och prioritet har det kristna livet?
Kanske var det så att jag upplevde att
mitt andliga liv var mer inrutade former
och principer snarare än något sprudlande livfullt, men förra våren startade
en resa som jag förmodligen aldrig kommer att avsluta. En inspirerade Willow
Creek-konferens i Stockholm följt av
Mersmak i Örebro gjorde att det andliga
livet inte längre bara var något pliktfyllt
och strukturellt. Det fylldes med liv – Liv
med mersmak. Musiken, lovsången, det
enkla och fokuserade budskapet bara
öppnade en ny dimension. Böcker som
sedan kom i min väg öppnade blicken ytterligare, som t.ex. Kristen på goda grunder och Den Jesus jag aldrig känt. Men
hallå – vad har jag hållit på med tänkte
jag – jag är ju kristen! Det ligger ju i ordet kristen – just att jag har Jesus Kristus!
Som kristen har jag oerhört starka skäl
att motivera min tro framför alla tänkbara filosofier och religioner. Jesus är
historiskt relevant och det största som
hänt mig och mänskligheten. Tanken
svindlar – här har vi Guds Son som levde
på jorden för två tusen år sedan, dog på
korset och uppstod från döden för min
skull! Man behöver inte ens vara kristen
för att inse att vittnesbördet om Jesus är
mycket starkt, ja näst intill oantastligt.
Det finns tusentals historiska dokument
och logiska slutsatser som pekar på att
Jesus var en historisk person och att hans
utsago att vara Guds Son är relevant.
Här öppnar sig en hel värld full av frå16
gor och funderingar. Vad vet jag om Jesus ? Hur kan jag bli hans lärjunge idag –
2000 år efter att han levde? I Örebro
Adventkyrka har vi formulerat visionen
– ”att förmedla evangeliet om Jesus Kristus så att människor blir hans helhjärtade
efterföljare”. Jag har tidigare sett Jesus
som någon slags förmedlare i himlen
som talar ett gott ord för mig då och då
inför Gud Fadern, men nu inser jag något mer. Det är evangeliet om Jesus som
all, ja all vår tro utgår ifrån. Vi får inte
sluta tro på Jesus bara för att vi lämnat
”barnsabbatskolan”. Jesus är svaret på
allt !
Vi som kristna har egentligen bara två
saker vi behöver tänka på, att studera
Bibeln för att lära känna Jesus bättre och
att gå ut och hjälpa andra människor till
tro på honom. Ett rimligt tips är väl att
vi gör detta i lika proportioner. Många
av oss är väl färdigrustade – med tanke
på all utbildning vi fått genom vår
sabbatsskola genom åren – så det borde
väl vara dags att se utåt? Men jag tror vi
har ett problem – sabbatsskolan har kanske inte alltid varit den bästa lärjungaskola vi ägnat oss åt. Åtminstone har jag
själv stora luckor i vad Jesus menar när
han pratar om ”Guds rike inom oss” och
vad han egentligen kallar mig till att göra
i vardagslivet. Vad menar han när han
uppmanar oss att följa honom? Att älska
sin nästa såsom sig själv? Det är här utmaningen ligger – att ta konsekvenserna
av vad ett liv tillsammans med Jesus
egentligen skulle innebära. Hur blir det
med våra prylar, hus, bilar och mitt väl-
betalda jobb? Tanken svindlar, den är
svår att slå helt ifrån sig, men Jesus står
där och knackar på dörren och vill att vi
ska ta honom på allvar!
Svaren på hur vi bäst tjänar Jesus kan
bara ske under självrannsakan, bön och
studier i Jesu liv. Själv slits jag mellan
hopp och förtvivlan när man inser sin
egen svaghet som självisk, syndfull människa. Men som församling kan vi hjälpa
varandra. Det är här vår enhet har sin
kärna. Om vi kan ägna mer tid åt att
stötta varandra till att bli bättre i tjänst
som Jesu lärjungar, och se andras behov,
har vi förstått församlingens verkliga
syfte.
Det finns många vägar till ett rikare
lärjungaskap. Avslutar med några personliga tankar som jag själv vill gå vidare
med:
˙ Att utveckla en Gudsbild som är
personligt relaterad till Jesus Kristus.
˙ Att representera ”Guds rike” bland
vardagsmänniskor.
˙ Att ge människor mer tid och lära
mig lyssna.
˙ Att låta samtalsämnet i kyrkan,
bland kristna vänner, i sabbatsskolan,
handla om lärjungaskap för Jesus!
˙ Att gå så långt Jesus kallar mig!
Någon gång i ”evigheten” får jag svaret
på hur jag lyckades med uppdraget som
Jesu lärjunge, men jag börjar förstå att
det är inte målet som är det viktiga –
vandringen dit är minst lika viktigt!
Nils-Börje Eklöf
Nils-Börje Eklöf är en av församlingsföreståndarna i Örebro
Adventkyrka. Att utveckla församlingen mot en gemensam vision
där värderingar som t.ex. kärleksfulla relationer prioriteras
känns viktigt. Som tidigare verksam inom IT/telecom-branschen
har strukturomvandlingar nu medfört att han söker nya
utmaningar i livet – för närvarande som egenföretagare.
Reagera till <[email protected]>