Visuell perception hos barn med autism.

Visuell perception hos barn
med autism.
Åse Ruthström
Specialistarbete
Specialistutbildningen
Klinisk psykologi/neuropsykologi 2013
Handledare: Steven Nordin, professor
VISUELL PERCEPTION HOS BARN MED AUTISM
Åse Ruthström
Något som ofta lyfts fram som en styrka vid autism är visuell perception, men forskningen visar varierande resultat. Syftet med denna studie var att undersöka hur barn med autismspektrum-­‐
tillstånd presterar med avseende på visuell diskriminering, formkonstans, visuellt korttidsminne, visuellt avslut, visuo-­‐spatial förmåga samt Vigur-­‐bakgrund, vilket mättes med Motor-­‐Free Visual Perception Test – Third Edition (MVPT-­‐3). Undersökningsgruppen bestod av 21 barn i åldrarna 6-­‐11 år med en autismspektrumdiagnos. Resultatet visade att barn med autismspektrumtillstånd presterade lika bra som typiskt utvecklade barn på MVPT-­‐3, vilket talar för att de har en intakt visuell perceptionsförmåga som inte är bättre eller sämre än hos typiskt utvecklade individer. Vid en granskning av undersökningsdeltagarnas resultat på Wechslerskalan framkom att de presterade signiVikant lägre än normeringsgruppen på både verbala delen och helskale IK, men inte på den perceptuella delen där de presterade lika bra, vilket tyder på att individer med autism är visuellt starka relativt sig själva, i förhållande till hur de presterar på andra uppgifter.
Autism är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som innebär svårigheter med socialt samspel, kommunikation samt repetitiva, stereotypa och begränsade mönster i beteende, intressen och aktiviteter. Prevalensen ligger mellan 0,5 -­‐ 1 % (Szatmari, 2011). Det är en genomgripande störning i utvecklingen och diagnosen ställs utifrån beteendesymtom i enlighet med de kriterier som anges i DSM-­‐IV (American Psychiatric Association, 2002) och/eller ICD-­‐10-­‐SE (Socialstyrelsen, 2010). När barnet har svårigheter med socialt samspel samt begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter, utan att ha haft någon kliniskt signiVikant försening av den språkliga eller kognitiva utvecklingen, ställs istället diagnosen Aspergers syndrom. Om barnet har svårigheter inom autismspektrat, men inte uppfyller kriterierna för autism eller Asperger fullt ut på grund av sen debutålder eller atypisk symtomatologi, ställs diagnosen atypisk autism, även kallad genomgripande störning i utvecklingen utan närmare speciVikation (Volkmar, 2011). Numera används ofta samlingsbegreppen autismspektrumstörning eller autism-­‐
spektrumtillstånd som omfattar diagnoserna autism, Aspergers syndrom, atypisk autism, desintegrativ störning hos barn samt Retts syndrom (Szatmari, 2011; Socialstyrelsen, 2010). Barn med autism har svårt att ta in och tolka information, få ihop sammanhang och se helheten. Vidare har de svårt att sätta sig in i andra människors tankar, känslor och behov. Något som däremot ofta lyfts fram som en styrka vid autism är visuell perception. Det är allmänt vedertaget att personer med autism är visuellt starka och presterar bättre på perceptuell funktion än verbal funktion på Wechsler Intelligence Scale for Children, (WISC; Dahlgren, 2004; Bohlin m.Vl., 2004; Dakin & Frith, 2005). Dahlgren (2004) konstaterar att det Vinns relativt många studier 2
av autism och begåvning och att många av dessa stödjer detta förhållande, att barn presterar bättre perceptuellt än verbalt, men att det även Vinns studier som påvisar det motsatta. Han presenterar en sammanställning av 19 studier kring hur barn med autism presterar på WISC där tio av studierna uppvisar ett resultat där barnen presterar bättre på perceptuella delen medan fem studier redovisar att de är bättre på den verbala delen. Resterande studier visar ett likartat resultat på båda skalorna. Sammanfattningsvis har man inte funnit någon gemensam begåvningsproVil för barn med autismspektrumtillstånd. En stor del av den beVintliga forskningen om visuell perception och autism kretsar kring central koherens. Begreppet började användas av Uta Frith (1989) i slutet av 80-­‐talet för att beskriva den neurotypiska tendensen att sätta ihop information till att bilda mening och sammanhang. Hundra träd bildar en skog, Vlera människor i en rad bildar en kö och rynkade ögonbryn tillsammans med höjd röst signalerar ilska. Vi försöker hela tiden sätta ihop våra intryck till en helhet. Många individer med autism har dock en benägenhet att istället fokusera på detaljer och har svårt att se helhet och sammanhang, vilket kallas för svag central koherens. Ett av diagnoskriterierna för autistiskt syndrom enligt DSM-­‐IV (American Psychiatric Association, 2002) är just ”enträgen fascination inför delar av saker.” En del ser detaljer som andra inte upptäcker och kan även lägga märke till mindre förändringar i miljön som går andra obemärkt förbi. Bristande central koherens kan eventuellt delvis förklara olika symtom och svårigheter hos personer med autismspektrumtillstånd, som att de ogillar förändringar, har behov av rutiner och gärna vill ha saker på samma sätt samt har svårt att generalisera kunskaper och erfarenheter från ett sammanhang till ett annat (Happe, 2011; Socialstyrelsen, 2010).
I stora drag har forskningen kring central koherens utmynnat i två huvudteorier, Weak Central Coherence (WCC) och Enhanced Perceptual Function (EPF). Enligt teorin om svag central koherens har individer med autismspektrumtillstånd en tendens att fokusera på lokala stimuli snarare än på det globala vid perceptuellt processande (Frith, 1989; Shah & Frith, 1993; Frith & Happe, 1994; Happe, 1999; Happe & Frith, 2006), och misslyckas därmed ofta att integrera delarna till en sammanhängande helhet. Allt eftersom forskningen framskridit och nya empiriska fynd framkommit, har teorin modiVierats på tre viktiga punkter (Happe & Frith, 2006; Happe, 2011). För det första har det ursprungliga förslaget om en grundläggande brist i det centrala processandet av global information vid autismspektrumtillstånd ändrats från att vara ett primärt problem, till ett mer sekundärt utfall av överlägset lokalt processande. För det andra föreslår man att det snarare rör sig om en kognitiv stil som karaktäriseras av ett detaljfokuserat processande än en kognitiv brist, och att denna processtil kan övervinnas vid uppgifter med tydliga krav på globalt processande. För det tredje ser man inte längre svag central koherens som en orsak till bristerna i social kognition vid 3
autism, utan snarare som ytterligare en aspekt av kognition, vid sidan av Theory of Mind, vilket är förmågan att sätta sig in i hur andra människor tänker, känner och handlar (Baron-­‐Cohen, 2011). Sammanfattningsvis har teorin om central koherens rört sig mot en betoning på överlägsenhet i lokalt processande, snarare än en brist i globalt processande. Teorin om förhöjd perceptuell funktion lades fram som ett alternativ till teorin om svag central koherens, och har även den uppdaterats allt eftersom nya rön framkommit inom forskningen (Mottron, Dawson, Souliéres, Hubert, & Burack, 2006). Denna teori föreslår att individer med autismspektrumtillstånd har ett allmänt förbättrat perceptuellt fungerande och ett generellt överlägset perceptuellt fungerande vad gäller enklare perception. Teorin är liksom WCC inne på att autistiska har en benägenhet att vara lokalt orienterade, men tar avstånd från att det skulle bero på någon brist i processandet av globala aspekter, och ser överlägset utförande på lokalt orienterat processande som en av manifestationerna av ett allmänt förbättrat perceptuellt fungerande. Vidare föreligger enligt denna teori ett avvikande samband mellan enklare processande och processande på högre nivå. Mottron m.Vl. (2006) menar att processande på högre nivå är obligatoriskt för individer utan autism och frivilligt vid autism, vilket medför att processande på högre nivå kan ha mindre inverkan på enklare perception vid autism. Teorin om förhöjd perceptuell funktion framhåller även att det avvikande visuella beteendet som är vanligt hos yngre autistiska barn, att titta i ögonvrån, har en reglerande funktion för perceptuell input (Mottron m.Vl., 2006; 2007). Det kan vara ett sätt för yngre autistiska barn att begränsa mängden information, vilken annars kan bli för omfattande. Det är främst visuella test som Inbäddade Vigurtestet och Blockmönster som har använts inom forskningen kring central koherens, men även andra visuella test samt auditiva och verbala stimuli har använts i olika studier (Happe, 1999; Nakahachi m.Vl., 2008; Happe & Frith, 2006). Shah och Frith (1993) betonar att Blockmönster och Inbäddade Vigurtestet är lika i det avseende att man måste motstå tendensen att se helheten till fördel av att se delarna, helheten måste delas upp i beståndsdelar. Personer med autismspektrumtillstånd har i stor utsträckning visat sig prestera överlägset på dessa visuospatiala uppgifter, vilket anses stödja teorin om svag central koherens, eftersom uppgifterna kräver detaljfokuserat processande. Happe och Frith (2005) konstaterar att forskningen har ökat inom området, men att resultaten har varit varierande. De har granskat en mängd empiriska studier om central koherens och menar att det Vinns ett starkt växande stöd för att personer med autismspektrumtillstånd har en benägenhet till lokalt processande, medan resultaten vad gäller det globala processandet är mer motsägelsefulla. Dakin och Frith (2006) betonar att en del studier visar på nedsatt globalt processande, medan andra inte gör det. Enligt Mottron, Burack, Iarocci, Belleville och Enns (2003) kan dessa motsägelsefulla 4
resultat tyda på att hypotesen om globalt och lokalt processande kanske inte passar in i teorin om svag central koherens på det sätt forskarna först trodde. Happe och Frith (2006) konstaterar att det krävs mer forskning inom området. Shah och Frith (1983) fann i en studie att autistiska barn presterade signiVikant bättre på Inbäddade Vigurtestet än båda kontrollgrupperna med normala respektive lindrigt utvecklingsstörda barn utan autism. Inbäddade Vigurtestet går ut på att upptäcka en form som är inbäddad i en större komplex bild. De autistiska barnen i studien hade Vler rätt än de övriga, medan det inte var någon skillnad mellan de båda kontrollgrupperna. Shah och Frith (1983) noterade även att de autistiska barnen tenderade att upptäcka den inbäddade Viguren snabbare än de andra grupperna, men de mätte inte reaktionstid.
Senare liknande studier har uppvisat olika resultat. Flera studier uppvisar en skillnad mellan autistiska individer och kontrollpersoner just vad gäller reaktionstid (Joliffe & Baron-­‐Cohen, 1997; Ropar & Mitchell, 2001; Pellicano, Gibson, Maybery, Durkin, & Badcock, 2005; Edgin & Pennington, 2005; Keehn, Brenner, Ramos, Lincoln, Marchall, & Müller, 2009). I dessa studier var de autistiska individerna signiVikant snabbare på Inbäddade Vigurtestet än de matchade kontrollgupperna. Även Mottron, Burack, Iarocci, Beleville och Enns (2003) samt Almeida, Dickinson, Maybery, Badcock, J. C. och Badcock, D. R. (2010) har erhållit liknande resultat i sina studier där de testat autistiska samt typisk utvecklade individer med olika varianter av Inbäddade Vigurtestet. Det Vinns även ett Vlertal studier där man inte funnit någon skillnad mellan autistiska och typiskt utvecklade individer vad gäller prestation på Inbäddade Vigurtestet (Ozonoff, Pennington, & Rogers, 1991; Chen, Lemonnier, Lazartigues, & Planche, 2008; White & Saladana, 2011). White och Saladana (2011) ifrågasätter om Inbäddade Vigurtestet verkligen mäter svag central koherens då det inte sär-­‐
skiljer globalt och lokalt processande, och menar att det, tillsammans med de olika studiernas motsägande resultat, bör föranleda att testets används med försiktighet som ett mått på svag central koherens i framtida forskning. Sammanfattningsvis kan man konstatera att individer med autismspektrumtill-­‐
stånd antingen är snabbare än eller lika snabba som typiskt utvecklade individer på att lokalisera de gömda formerna i Inbäddade Vigurtestet, samt att de har ungefär lika många rätt. Caron, Mottron, Berthiaume och Dawson (2006) konstaterar att Blockmönster är ett av de mest replikerade visuella test där individer med autismspektrum-­‐
tillstånd har visat sig prestera bra. Blockmönster är ett av deltesten i Wechslerskalorna och testpersonen skall så fort som möjligt konstruera ett mönster med röda, vita och röd-­‐vita klossar efter en modell eller bild av ett röd-­‐
vitt mönster (Wechsler, 2007). Dickerson Mayes och Calhoun (2008) refererar 5
till en mängd studier med Wechsler Intelligence Scale for Children -­‐ Revised (WISC-­‐R) och Wechsler Intelligence Scale for Children -­‐ Third Edition (WISC-­‐III) som visat att barn med autism erhåller högst resultat på Blockmönster av alla Wechslers deltest. Detta fann även Shah och Frith (1993) i sin studie, där de även utvecklade testet och presenterade mönster uppdelade i enbart horisontella och vertikala linjer respektive enbart diagonala linjer. Dessa presenterades sedan både i rät och diagonal riktning, samt både som hela mönster och segmenterade, där mönstret splittrades upp i delar. Resultatet visar att individerna med autism presterade bättre än kontrollgrupperna med normala respektive lindrigt utvecklingsstörda individer när blockmönstret presenterades i sin helhet. Denna överlägsenhet försvann dock när mönstret presenterades uppdelat, vilket enligt Shah och Frith indikerar att autistiska individer har en god förmåga att mentalt dela in det ursprungliga mönstret i delmönster. Segmenteringen var för övrigt den enda faktor som signiVikant skilde testpersonerna med autism från kontrollgrupperna, vilket sågs som ett bevis för lokalt orienterat processande och stöd för teorin om svag central koherens. Det Vinns senare studier som ger stöd för Shah och Friths resultat (Ropar & Mitchell, 2001; Caron m. Vl, 2006). Simmons, Robertson, McKay, Toal, McAleer och Pollick (2009) påpekar att det även Vinns studier där man inte funnit någon skillnad mellan individer med autismspektrumtillstånd och kontroller som matchats utifrån IQ, men att bevisen starkt talar för att en stor del av individer med autism presterar bättre än, eller åtminstone lika bra, som matchade kontroller på Blockmönster. Dickerson Mayes och Calhoun (2008) betonar att den mest betydande skillnaden i WISC-­‐IV jämfört med WISC-­‐III, är inom den perceptuella skalan (PIK) där två tidtagna visuo-­‐motoriska deltest har ersatts med två icke-­‐motoriska deltest med visuell slutledning utan tidtagning. De menar att detta kan gynna barn med högfungerande autism som tenderar att vara starka på visuellt resonerande, men ha svårt med det visuo-­‐motoriska. Dickerson Mayes och Calhoun (2008) har i sin studie analyserat resultatet på WISC-­‐IV hos 54 barn i åldrarna 6-­‐14 år med autism och en helskale IK på 70 eller över. I det stora hela presterade barnen högst på perceptuellt och verbalt funktionsindex, medan de erhöll ett lägre resul-­‐
tat på snabbhets-­‐ och arbetsminnesindex. Inom perceptuella skalan presterade 91% av barnen högst på något av de nya deltesten Matriser eller Bildkategorier, och inte på Blockmönster vilket tidigare var det deltest där barn med autism presterade bäst, både på WISC-­‐R och WISC-­‐III.
Det Vinns studier som visar att barn och vuxna med autismspektrumtillstånd är bra på visuell avsökning och snabbare hittar målet i visuella avsökningsuppgifter jämfört med typiskt utvecklade kontroller (Plaisted, O´Riordan, & Baron-­‐Cohen, 1998; O´Riordan, Plaisted, Driver, & Baron-­‐Cohen, 2001; O´Riordan, 2004; Kaldy, Kraper, Carter, & Blaser, 2011). Uppgifterna består av att hitta ett förutbestämt målstimuli som är gömt bland Vlera andra distraherande stimuli, eller konstatera 6
att målstimulit inte Vinns med. Målet kan dela form med en uppsättning distraherande stimuli, men vara unik i sin färg, eller tvärtom. Exempelvis kan det gälla att hitta ett blått X gömt bland röda T och gröna X. Målet kan även dela färg med en uppsättning distraherande stimuli och form med en annan. Det kan gälla att hitta röda X bland röda T och gröna X. O´Riordan och Plaisted (2001) föreslår att denna förhöjda visuella avsökningsförmåga kan bero på att individer med autismspektrumtillstånd är bättre på visuell diskriminering, vilket även deras studie ger stöd för. Det Vinns även senare studier som stödjer den hypo-­‐
tesen (Kemner, van Ewijk, van Engeland, & Hooge, 2008; Joseph, Keehn, Connolly, Wolfe, & Horowitz, 2009). Enligt O´Riordan och Plaisted (2001) kan dessutom den förbättrade diskrimineringsförmågan kopplas till andra avvikelser i visuellt processande vid autism, som att prestera bättre på uppgifter med inbäddade Vigurer och blockmönster. Happe och Frith (2006) nämner denna hypotes om förbättrad diskriminering som en alternativ förklaring av processen som ligger bakom svag central koherens. Mottron m.Vl. (2006) betonar att enligt teorin om förhöjd perceptuell funktion är diskriminering antagligen inte den enda för-­‐
klaringen till att individer med autismspektrumtillstånd presterar överlägset på visuell avsökning, utan snarare en bland Vlera orsaker. Enligt Happe (1996) och Dakin och Frith (2005) krävs det en integration av delarna till ett sammanhang, en helhet, för att man skall uppfatta visuella illusioner. Följaktligen borde individer med ett mer detaljfokuserat processande inte påverkas av illusioner i lika stor utsträckning som individer med globalt processande. Forskningen kring visuella illusioner och autism har dock gett varierande resultat. Det Vinns studier som visar att barn och vuxna med autism är mindre mottagliga för illusioner än typiskt utvecklade individer (Happe, 1996; Bölte, Holtmann, Poustka, Scheurich, & Schmidt, 2007), likaväl som det Vinns studier som visar att de med autism är lika mottagliga för illusioner som de utan autism (Ropar & Mitchell, 1999, 2001; Milne & Scope, 2008). Milne och Scope (2008) betonar att deras resultat, vilket var att de inte fann någon signiVikant skillnad mellan barnen med autism och de båda kontrollgrupperna vad gäller förmågan att uppfatta illusioner, inte stödjer teorin om svag central koherens och det medföljande resonemanget att individer med autismspektrumtillstånd inte integrerar lokal information till perceptuella helheter.
Med anledning av dessa blandade resultat har Walter, Dassonville och Bochsler (2009) undersökt om det Vinns ett samband mellan autism och mottaglighet för illusioner på ett annorlunda sätt. Istället för att jämföra individer med autism med en kontrollgrupp har de valt att titta på hur autistiska drag hos typiskt utvecklade individer korrelerar med mottaglighet för åtta olika visuella illusioner. De autistiska dragen har mätts med tre olika självskattningsformulär, utvecklade av Baron-­‐Cohen med kollegor -­‐ Autism Quotient (AQ), Systemizing Quotient (SQ) och Empathizing Quotient (EQ) -­‐ som vart och ett mäter olika drag 7
som associeras med autism. På så sätt har de kunnat studera effekten av speciVika autistiska drag, utan att behöva bunta ihop samtliga autistiska drag och behandla dem som en enhet. Sammanlagt genomförde 146 studenter hela testbatteriet och resultatet visar ett signiVikant samband mellan det autistiska draget systematisering och mottaglighet för fem av de testade illusionerna. Systematisering korrelerade negativt med mottaglighet för illusioner, vilket innebär att immunitet för dessa illusioner associeras med en hög systemati-­‐
seringskvot. Termen systematisering har myntats av Baron-­‐Cohen (2002) och hänvisar till tendensen att analysera, förstå, förutse, kontrollera och konstruera system, en tendens som starkt uppvisas hos individer med autismspektrumtillstånd. Systematisering är en induktiv process som kräver ett öga för detaljer och en individ med hög systematiseringskvot är bättre på att integrera information utifrån beståndsdelarna i ett system för att förstå hur det fungerar. Enligt Walter, Dassonville och Bochsler (2009) är det inte förvånande att systematisering korrelerar med mottaglighet för illusioner, eftersom större fokus på detaljer än sammanhang och helhet bör medföra just en minskad mottaglighet för illusioner. De betonar att systematisering i hög grad är relaterat till svag central koherens och att resultatet i deras studie, att mottaglighet för illusioner korrelerar med det autistiska draget systematisering, speglar Happes (1996) resultat, att mottagligheten för illusioner är mindre hos barn med autsim än hos typiskt utvecklade barn. Det Vinns även forskning som tyder på att individer med autism inte påverkas av omöjliga Vigurer. Mottron, Belleville och Ménard (1999) fann i sin studie att individer med autism hade mindre svårt än kontrollgruppen att reproducera omöjliga Vigurer. Båda grupperna var snabbare på att kopiera de möjliga än de omöjliga Vigurerna, men deltagarna med autism var snabbare än kontroll-­‐
gruppen på de omöjliga Vigurerna. Enligt Mottron m.Vl. (1999) indikerar det faktum att personer med autismspektrumtillstånd var bättre på att kopiera omöjliga Vigurer att de inte påverkades av Vigurernas geometriska omöjlighet i lika stor utsträckning som kontrollerna. Även i Sheppard, Ropar och Mitchells (2009) studie hade geometrisk omöjlighet större effekt på rittiden för kontroll-­‐
gruppen än för dem med autism, vilket replikerar Mottron, Belleville och Ménards (1999) resultat. Ropar och Mitchell (2002) samt Mitchelle och Ropar (2004) lyfter två tänkbara konkurrerande förklaringar till att individer med autism inte påverkas av omöjligheten i de geometriska Vigurerna. Den ena är att de med autism kanske fokuserar på olika detaljer och därmed kvarstår omedvetna om det motsägande i formen som helhet, vilket är i linje med begreppet central koherens (Frith, 1989; Happe & Frith, 2006). Den andra förklaringen är att de med autism kanske inte 8
jämför stimulit med tidigare kunskap om hur formen förväntas se ut. Mottron, Belleville och Ménards (1999) studie stödjer den första förklaringen, att individer med autism har svårt att integrera delarna i stimulit, medan Ropar och Mitchells (2002) studie ger stöd för den andra förklaringen, att individer med autism upplever mindre inVlytande av tidigare kunskap. Syftet med denna studie är att undersöka hur barn med autismspektrumtillstånd presterar med avseende på visuell diskriminering, formkonstans, visuellt kort-­‐
tidsminne, visuellt avslut, visuo-­‐spatial förmåga samt Vigur-­‐bakgrund. Visuell perception lyfts ofta fram som en styrka vid autism, men forskningen visar varierande resultat. De speciVika frågeställningarna är: -­‐ Har individer med autismspektrumtillstånd en förbättrad visuell perception?
-­‐ Är individer med autsimspektrumtillstånd visuellt starkare än typiskt utveck-­‐
lade individer? -­‐ Är individer med autismspektumtillstånd visuellt starka relativt sig själva, i förhållande till hur de presterar på andra uppgifter? Metod
Undersökningsdeltagare
Undersökningsgruppen bestod av 21 barn i åldrarna 6-­‐11 år som uppfyllt kriterierna för en diagnos inom autismspektrat vid utredning inom Barn-­‐ och ungdomshabiliteringen eller Barn-­‐ och ungdomspsykiatrin i Norrbottens län. Fjorton barn hade diagnosen autism, fyra Aspergers syndrom och tre atypisk autism. Könsfördelningen var 16 pojkar och fem Vlickor. Barnen rekryterades från Barn-­‐ och ungdomshabiliteringen vid Sunderby sjukhus. Föräldrarna till-­‐
frågades via en enkät om barnet Vick medverka i studien och de föräldrar som ville att deras barn skulle deltaga Vick skicka in ett skriftligt medgivande. Sammanlagt skickades förfrågan till 31 familjer som hade barn upp till 12 år med en diagnostiserad autismspektrumstörning utan utvecklingsstörnings-­‐
diagnos och 21 av dem tackade ja. Av dessa 21 undersökningsdeltagare fanns tillgång till resultat på begåvningstesten WPPSI-­‐III eller WISC-­‐IV för 18, varav en endast gjort den perceptuella delen. Av de 17 som genomfört hela begåvningstestet är det sex barn som presterar betydligt bättre på perceptuellt funktionsindex (PFI) än verbalt funktionsindex (VFI). Det rör sig om en skillnad på 23 indexpoäng eller mer. För dessa sex är inte IK poängen för hela skalan (HIK) ett relevant mått på barnets färdigheter. Resterande 11 barn har ett resultat på VIK som sträcker sig mellan 69 och 104, PIK sträcker sig mellan 73 och 119 samt HIK mellan 66 och 112. Medelvärdet var 81,8 (SD = 13,5) för VIK, 97,9 (SD = 13,7) för PIK och 86,3 (SD = 13,1) för HIK. Se Tabell 1
9
Tabell 1. Resultatet på WPPSI-­III/WISC-­IV för de 18 barn i undersökningsgruppen där dessa resultat fanns att tillgå. VIK = verbalt funktionsindex, PIK = perceptuellt funktionsindex och HIK = IK för hela skalan.
Kön och ålder
VIK
PIK
HIK
Pojke 6 år
80
82
79
Pojke 7 år
88
90
82
Pojke 7 år
73
Pojke 7 år
102
100
99
Pojke 7 år
74
93
82
Pojke 8 år
96
92
91
Pojke 8 år
63
119
87
Pojke 9 år
96
104
103
Pojke 9 år
67
92
73
Pojke 9 år
104
116
112
Pojke 10 år
81
117
89
Pojke 10 år
73
98
72
Pojke 11 år
73
96
77
Pojke 11 år
98
119
109
Flicka 8 år
69
75
66
Flicka 11 år
63
96
76
Flicka 11 år
83
100
88
Flicka 11 år
81
100
83
10
Material
Motor-­‐Free Visual Perception Test -­‐ Third Edition, MVPT-­‐3 (Colarusso & Ham-­‐
mill, 2003) användes för att mäta deltagarnas visuella perception. MVPT-­‐3 är ett icke motoriskt visuellt perceptionstest avsett att bedöma allmän visuell percep-­‐
tionsförmåga för åldrarna 4 -­‐ 95 år. Testet består sammanlagt av 65 uppgifter som inkluderar sex olika kategorier av visuell perception med stigande svårig-­‐
hetsgrad; visuell diskriminering, formkonstans, visuellt korttidsminne, visuellt avslut, visuo-­‐spatial förmåga samt Vigur-­‐bakgrund. MVPT-­‐3 är dock inte avsett att identiViera svårigheter eller styrkor inom speciVika områden av visuell perception, utan snarare att ge en mer generell övergripande uppfattning om personens visuella perceptionsförmåga. För åldrarna 4-­‐10 år administreras endast uppgifterna 1-­‐40. Från 11 år och uppåt administreras uppgifterna 14-­‐65. Vad gäller testets interna konsistens sträcker sig Cronbachs alfa från .69 till .87, med en median på .80, för barn mellan 4-­‐10 år. För barn som är 11 år och äldre sträcker sig koefVicienten mellan .86 och .90 med en median på .89 (Colarusso & Hammill, 2003). Colarusso och Hammill (2003) konstaterar att MVPT-­‐3 kan användas med tillförlitlighet från 5 år och uppåt, och från 4 år med viss försiktighet, som screeninginstrument. Det framgår vidare i manualen (Colarusso och Hammill, 2003) att korrelationen mellan MVPT-­‐3 och WISC-­‐III är .36 för hela skalan (n = 21), .37 för perceptuella delen (n = 18) och .22 för verbala delen (n = 18), vilket motsvarar ett lågt, icke signiVikant positivt samband. Individer som presterar bra på MVPT-­‐3 tenderar även presterar bra på WISC-­‐III, även om sambandet inte är signiVikant.
Procedur
MVPT-­‐3 administrerades enligt föreskrifterna i manualen (Colarusso & Hammill, 2003). Testningen utfördes i ett testrum vid Barn-­‐ och ungdomshabiliteringen, Sunderby sjukhus, eller i ett enskilt rum på barnets skola och tog mellan 20-­‐30 minuter att genomföra. Databearbetning
Data analyserades med hjälp av dataprogrammet Statistical Package for the Social Sciences 19/20 (SPSS 19, SPSS 20). T-­‐test och Pearson korrelation har använts för att räkna fram resultaten. Resultat
Undersökningsgruppens medelvärde på MVPT-­‐3 var 94,6 (SD = 20,7). Resultatet är icke signiVikant: t(20) = 1,20, p = 0,24. Barnen med autism skiljer sig inte från normeringsgruppen.
11
Den interna konsistensen mellan undersökningsdeltagarnas prestation på de olika delområdena i testet var god enligt Pearsons korrelationsanalys. KorrelationskoefVicienten, 2-­‐tailed, n = 21, visade på ett signiVikant positivt samband mellan följande visuella delområden i MVPT-­‐3: Visuell diskriminering och visuellt avslut, visuell diskriminering och visuo-­‐spatial förmåga, formkonstans och visuellt avslut, formkonstans och visuo-­‐spatial orientering, visuellt korttidsminne och visuellt avslut, visuellt korttidsminne och visuo-­‐
spatial orientering samt visuellt avslut och visuo-­‐spatial orientering. Resultatet visade ett icke-­‐signiVikant positivt samband mellan visuell diskriminering och formkonstans , visuell diskriminering och visuellt korttidsminne samt formkonstans och visuellt kort-­‐tidsminne. Se Tabell 2.
Tabell 2. Pearsons korrelationskoefLicient för de olika delområdena i MVPT-­3 för hela undersökningsgruppen, n = 21. VD = visuell diskriminering, FK = formkonstans, VK = visuellt korttidsminne, VA = visuellt avslut och VS = visuo-­
spatial förmåga
VD
FK
VK
VA
VS
VD
FK
.234*
VK
.135*
.269*
VA
.711*
.522**
.457***
VS
.522**
.460***
.518**
.594*
*p ≤ ,005; **p ≤,016; ***p ≥ ,037
Vid engrupps t-­‐test av undersökningsdeltagarnas resultat på WPPSI-­‐III respektive WISC-­‐IV framkom att undersökningsgruppen uppvisar ett signiVikant lägre resultat än normeringsgruppen på både verbala delen (VIK) och helskale IK (HIK), men inte på perceptuella delen (PIK). Där skiljer sig barnen med autism inte signiVikant från normeringsgruppen. VIK: t(16) = 5,55, p < 0,001, PIK: t(17) = 0,65, p = 0,52, HIK: t(16) = 4,30, p < 0,001.
Pearsons korrelationskoefVicient, 2-­‐tailed, visade på ett signiVikant positivt sam-­‐
band mellan undersökningsdeltagarnas resultat på MVPT-­‐3 och begåvnings-­‐
testens (WPPSI-­‐III/WISC-­‐IV) perceptuella del (r = ,608, p = ,007, n = 18 ). Korrelations-­‐koefVicient var inte signiVikant på verbala delen (r = ,348, p = ,171, n = 17) och helskale IK (r = ,457, p = ,065, n = 17).
12
Diskussion
Något som ofta lyfts fram som en styrka vid autism är visuell perception. Syftet med denna studie var att undersöka hur barn med autismspektrumtillstånd presterar med avseende på visuell diskriminering, formkonstans, visuellt korttidsminne, visuellt avslut, visuo-­‐spatial förmåga samt Vigur-­‐bakgrund, vilket mättes med MVPT-­‐3. Frågeställningarna var om individer med autismspektrum-­‐
tillstånd har en förbättrad visuell perception, om de är visuellt starkare än typiskt utvecklade individer och/eller visuellt starka relativt sig själva, i förhållande till hur de presterar på andra uppgifter.
Resultatet visar att undersökningsgruppen inte skiljer sig signiVikant från norm-­‐
eringsgruppen. Barn med autismspektrumtillstånd presterade lika bra som typiskt utvecklade barn på MVPT-­‐3, vilket talar för att de har en lika god visuell perceptionsförmåga som typiskt utvecklade barn, men inte är visuellt starkare.
Testets interna reliabilitet är god, vilket framgår både i manualen (Colarusso & Hammill, 2003) och i denna studie. Den som är bra på ett av testets delområden, är oftast bra på Vlera. Det hade varit intressant att se om barn med autism har svårare eller är bättre än typiskt utvecklade barn på något eller några av testets sex delområden, men då det inte är avsett att identiViera svårigheter eller styrkor inom speciVika områden är dessa delområden inte normerade som olika enheter, utan testet är endast normerat i sin helhet och avser att bedöma allmän visuella perceptionsförmåga. Om man ser till teorin om svag central koherens är visuellt avslut det delområde där individer med autismspektrumtillstånd kan förväntas ha svårigheter. Visuellt avslut inkluderar att uppfatta och få ihop en helhet, vilket individer med autism förmodas ha svårt med då de är mer fokuserade på detaljer. Delområden där de däremot kan förväntas prestera bättre än typiskt utvecklade individer, just på grund av att de är mer detaljfokuserade, är visuell diskriminering, visuo-­‐spatial förmåga samt Vigur-­‐bakgrund. Studier har visat att Blockmönster är det deltest i WISC-­‐R och WISC-­‐III där barn med autism erhåller högst resultat av alla deltest i Wechslerskalorna och där gäller det också att få ihop delarna till en helhet. Shah och Frith (1993) menar dock att att testpersonen måste dela upp helheten i beståndsdelar och motstå tendensen att se helheten till fördel för delarna, vilket enligt teorin om central koherens gynnar dem med autism. Shah och Frith visade i en studie att individer med autism presterade bättre än de två kontrollgrupperna när blockmönstret presenterades i sin helhet, men att denna överlägsenhet försvann när mönstret presenterades uppdelat. Segmenteringen hade liten effekt på prestationen hos individerna med autism, medan kontrollgrupperna förbättrade sin prestation avsevärt. Enligt Dahlgren (2002) Vinns det dock även studier där svårigheter på samma deltest anses stödja svag central koherens. Dahlgren refererar till en 13
studie av Karmiloff-­‐Smith m.Vl. (1995) där personer med Williams syndrom anses ha svag central koherens för att de har svårigheter med deltestet blockmönster, vilket förklaras med att dessa individer har svårigheter att se helheten hos förlagan. Det faktum att testets resultat kan ses som ett bevis för svag central koherens oavsett om undersökningsgruppen presterar bättre eller sämre än kontrollgruppen, skulle kunna tolkas som att testet kanske inte är ett tillförlitligt mått på central koherens. Ytterligare ett test som ifrågasatts är Inbäddade Vigurtestet. White och Saladana (2011) betonar att testet inte särskiljer globalt och lokalt processande samt att olika studier gett motsägande resultat, vilket gör att de ifrågasätter om testet verkligen mäter svag central koherens. Forskningen kring visuell perception och autism har visat varierande resultat. En del studier visar att individer med autismspektrumtillstånd presterar bättre, och framförallt är snabbare, än typiskt utvecklade individer på Inbäddade Vigurtestet, Blockmönster och visuella avsökningsuppgifter, medan andra studier inte visar på någon skillnad alls. Där presterar individer med autismspektrumtillstånd lika bra som typiskt utvecklade individer på samma test. Det Vinns även studier som visar att individer med autism inte påverkas av omöjliga Vigurer samt är mindre mottagliga för visuella illusioner, likaväl som det Vinns studier som visar att de är lika mottagliga för illusioner som typiskt utvecklade individer. De forsknings-­‐
resultat som visar att individer med autismspektrumtillstånd presterar lika bra som typiskt utvecklade individer stämmer väl överens med resultaten i denna studie. Vad gäller teorierna om svag central koherens respektive förhöjd perceptuell funktion tycks denna studies resultat inte ge stöd för någon av dem. Eftersom MVPT-­‐3 är avsett att bedöma allmän visuell perceptionsförmåga är det endast normerat i sin helhet och därmed går det inte att uttala sig om barnens prestation inom de olika områdena. Följaktligen går det inte heller att särskilja globalt och lokalt processande och uttala sig om undersökningsdeltagarnas central koherens. Enligt teorin om förhöjd perceptuell funktion har individer med autismspektrumtillstånd ett allmänt överlägset fungerande vad gäller enklare perception, vilket borde medföra ett bättre resultat än normgruppen på MVPT-­‐3. Urvalet i denna studie har inte dragits slumpmässigt, utan undersökningsdeltag-­‐
arna valdes utifrån att de fanns att tillgå via författarens arbetsplats. Det var 31 familjer som tillfrågades om deras barn Vick delta i studien och av dessa svarade 21 ja, vilket motsvarar ett bortfall på ungefär trettio procent. Den grupp barn som tillfrågades var samtliga från Barn-­‐ och ungdomshabiliteringen vid Sunderby sjukhus med autism, atypisk autism respektive Asperger, utan utveck-­‐
lingsstörningsdiagnos, upp till 12 år. En stor del av dem med autismspektrum-­‐
14
tillstånd har även en utvecklingsstörning. Enligt Bölte (2011) antas det röra sig kring 55 %, medan det enligt andra källor rör sig om ända upp till 70-­‐75 % (Egidius, 2005; Bohlin m.Vl., 2004). En av anledningarna till att barn med utvecklingsstörning inte tillfrågades om deltagande i studien var att de som testas med MVPT-­‐3 måste kunna tillgodogöra sig instruktionerna för att klara av att genomföra testningen, annars Vinns det en risk att ett lågt resultat kan spegla barnets bristande förmåga att förstå instruktioner, snarare än svårigheter med visuella perceptionen. Ytterligare faktorer som kan påverka resultatet är bristande uppmärksamhet och bristande motivation. Det är möjligt att det hade gått att ha med barn med lindrig utvecklingsstörning, men samtidigt var det angeläget att få en så homogen autistisk grupp som möjligt då det är autism och visuell perception som studien avser att undersöka. För att erhålla en diagnos inom autismspektrat krävs det svårigheter inom Vlera olika områden, och svårigheterna kan dessutom se väldigt olika ut och vara av olika grad hos olika personer, vilket kan vara en av anledningarna till att forskningen inom området visat på varierande resultat. Walter, Dassonville och Bochsler (2009) har i sin studie valt att undersöka hur autistiska drag hos typiskt utvecklade individer korrelerar med mottagligheten för visuella illusioner, och på så sätt kunnat studera effekten av speciVika autistiska drag, utan att behöva klunga ihop samtliga autistiska egenskaper under en autismspektrumdiagnos, som en enhet. Det kanske är så att individer med autism är så pass olika sinsemellan att det är av vikt att göra en uppdelning i olika autistiska drag även inom autismgruppen i forskningssammanhang? På så sätt kanske det skulle gå att få en tydligare, och förhoppningsvis enhetligare bild, av autism och dess inverkan på visuell perception.
Om man ser till undersökningsdeltagarnas resultat på begåvningstesten WPPSI-­‐
III respektive WISC-­‐IV framkom vid engrupps t-­‐test att de presterar signiVikant lägre än normeringsgruppen på både verbala delen och helskale IK, men inte på den perceptuella delen där de presterar lika bra. På perceptuella delen i Wechslerskalorna skiljer sig följaktligen inte barnen med autismspektrum-­‐
tillstånd från de typiskt utvecklade barnen, vilket ger stöd för denna studies resultat, att barn med autism har en lika god visuell perceptionsförmåga som typiskt utvecklade barn, men inte är visuellt starkare. Att undersökningsgruppen erhöll ett signiVikant lägre resultat på både verbala delen och helskale IK, men inte på den perceptuella delen, kan dessutom tolkas som att individer med autism är visuellt starka relativt sig själv, i förhållande till hur de presterar på andra uppgifter. Forskningen kring autism och prestation på begåvningstestet WISC har dock visat varierande resultat. Det Vinns många studier som stödjer detta förhållande, att barn med autism presterar bättre perceptuellt än verbalt, men det Vinns även 15
studier som påvisar det motsatta, samt studier som visar ett likartat resultat på båda skalorna (Dahlgren, 2004). Man har inte funnit någon gemensam begåvningsproVil för barn med autismspektrumtillstånd. Även forskningen kring autism och visuell perception har visat varierande resultat, men ger i stor utsträckning stöd för en relativt god visuell perceptionsförmåga hos barn med autismspektrumtillstånd. Det behövs dock med mer forskning inom området för att få en tydligare bild av visuella perceptionsförmågan hos individer med autism. Sammanfattningsvis ger resultaten i denna studie stöd för att barn med autism-­‐
spektrumstörning har en intakt visuell perceptionsförmåga, som inte är bättre eller sämre än hos typiskt utvecklade individer. Vidare tyder deras ojämna prestation på Wechslerskalan på att individer med autism är visuellt starka relativt sig själva, i förhållande till hur de presterar på andra uppgifter. Visuell perception kan följaktligen inte ses som en styrka hos individer med autism om man jämför med typiskt utvecklade individer, men däremot om man jämför med hur de själva presterar inom andra områden.
16
Referenslista
Almeida, R.A., Dickinson, J. E., Maybery, M.T., Badcock, J.C., & Badcock, D.R. (2010). A new step towards understanding Embedded Figures Test performance in the autism spectrum: The radial frequency search task. Neuropsychologia, 48, 374-­‐381. American Psychiatric Association. (2002). MINI-­D IV Diagnostiska kriterier enligt DSM-­IV-­TR. Danderyd: Pilgrim Press.
Baron-­‐Cohen, S. (2002). The extreme male brain theory of autism. Trends in Cognitive Sciences, 6, 248-­‐254.
Baron-­‐Cohen, S. (2011). Whar Is Theory of Mind, and Is It Impaired in ASC? In S. Bölte & J. Hallmayer (red.): Autism Spectrum Conditions. FAQs on Autism, Asperger Syndrome, and Atypical Autism Answerd by International Experts (s.136-­‐138). USA: HOGREFE.
Bohlin, G., Bromark, G., Granat, T., Haglund, N., & Sjöholm-­‐Lif, E. (2004, reviderad 2006, 2008 samt 2010). Mångsidiga intensiva insatser för barn med autism i förskoleåldern. Föreningen Sveriges Habiliteringschefer. Hämtad 2012-­‐02-­‐26: http://www.habiliteringschefer.se
Bölte, S. (2011). Why Is It Important to Differentiate Between High-­‐ and Low-­‐functioning ASC? In S. Bölte & J. Hallmayer (red.): Autism Spectrum Conditions. FAQs on Autism, Asperger Syndrome, and Atypical Autism Answerd by International Experts (s.14-­‐15). USA: HOGREFE.
Bölte, S., Holtmann, M., Poutska, F., Scheurich, A., & Schmidt, L. (2007). Gestalt Perception and Local-­‐Global Processing in High-­‐Functioning Autism. Journal of Autism and Developmental Disorders, 37, 1493-­‐1504. Caron, M.J., Mottron, L., Berthiaume, C., & Dawson, M. (2006). Cognitive mechanisms, speciVicity and neural underpinnings of visuospatial peaks in autism. Brain, 129, 1789-­‐1802. Chen, F., Lemonnier, E., Lazartigues, A., & Planche, P. (2008). Non-­‐superior disembedding performance in children with high-­‐functioning autism and its cognitive style account. Research in Autism Spectrum Disorders, 2 (4), 739-­‐752. Colarusso, R. P., & Hammill, D. D. (2003). Motor-­Free Visual Perception Test (Third Edition.). Novato, Califonia: Academic Therapy Publications.
Dahlgren, SO. (2004). Annorlunda tänkande och informationsbearbetning vid autism. Stockholm: Autismforum. Hämtad 2012-­‐02-­‐14: www.autismforum.se
Dakin, S., & Frith, U. (2005). Vagaries of visual perception in autism. Neuron, 48, 497-­‐507.
Dickerson Mayes, S., & Calhoun, S.L. (2008). WISC-­‐IV and WIAT-­‐II ProViles in Children With HIgh-­‐
Functioning Autism. Journal of Autism and Developmental Disorders, 38, 428-­‐239. Edgin, J.O., & Pennington, B.F. (2005). Spatial Cognition in Autism Spectrum isorders: Superior, Impaired, or Just Intackt? Journal of Autism and Developmental Disorders, 35, 729-­‐745. Egidius, H. (2005). Psykologilexikon. Stockholm: Natur & Kultur.
17
Frith, U. (1989). Autism. Explaining the Enigma. Oxford: Basil Blackwell.
Frith, U., & Happé, F. (1994). Autism: beyond ”theory of mind”. Cognition, 50, 115-­‐132.
Happe, F. (1996). Studying weak central coherence at low levels: Children with autism do not succumb to visual illusions. A research note. Journal of Child Psychology and Psyhiatry, 37, 873-­‐877. Happe, F. (1999). Autism: cognitive deVicit or cognitive style? Trends in Cognitive Sciences, 3 (6), 216-­‐222.
Happe, F. (2011). What is ”Weak Central Coherence”? In S. Bölte & J. Hallmayer (red.): Autism Spectrum Conditions. FAQs on Autism, Asperger Syndrome, and Atypical Autism Answerd by International Experts (s 132-­135). USA: HOGREFE.
Happe, F., & Frith, U. (2006). The Weak Coherence Account: Detail-­‐focused Cognitive Style in Autism Spectrum Disorders. Journal of Autism and Developmental Disorders, 36 (1), 5-­‐25. Jolliffe, T., & Baron-­‐Cohen, S. (1997). Are people with autism and Asperger Syndrome faster than normal on the Embedded Figures Test? Journal of Child Psychology and Psychiatry, 38, 527-­‐534. Joseph, R.M., Keehn, B., Connolly, C., Wolfe, J.M., & Horowitz, T.S. (2009). Why is visual search superior in autism spectrum disorder? Developmental Science, 12, 1083-­‐1096. Kaldy, Z., Kraper, C., Carter, A.S., & Blaser, E. (2011). Toddlers with Autism Spectrum Disorder are more successful at visual search than typically developing toddlers. Developmental Science, 14 (5), 980-­‐988.
Karmiloff-­‐Smith, A., Klima, E., Bellugi, U., Grant, J., & Baron-­‐Cohen, S. (1995). Is There a Social Module? Language, Face Processing, and Theory of Mind in Individuals with Willians Syndrome. Journal of Cognitive Neuroscience, 7 (2), 196-­‐208. Keehn, B., Brenner, L.A., Ramos, A.I., Lincoln, A.J., Marchall, S.P., & Müller, R. (2009). Brief Report: Eye-­‐Movment Patterns During an Embedded Figures Test in Children with ASD. Journal of Autism and Developmental Disorders, 39, 383-­‐387. Kemner, C., van Ewijk, L., van Engeland, H., & Hooge, I. (2008). Brief report: eye movements during visual search tasks indicate enhanced stimulus discriminability in subjects with PDD. Journal of Autism and Developmental Disorders, 38, 553-­‐557.
Milne, E., & Scope, A. (2008). Are children with autistic spectrum disorders susceptible to contour illusions? British Journal of Developmental Psychology, 26, 91-­‐102. Mitchell, P., & Ropar, D. (2004). Visuo-­‐spatial abilities in autism: A review. Infant and Child Development, 13 (3), 185-­‐198. Mottron, L., Belleville, S., & Ménard, E. (1999). Local Bias in Autistic Subjects as Evidenced by Graphic Tasks: Perceptual Hierarchization or Working Memory DeVicit? Journal of Child Psychology and Psychiatry 40, 743-­‐755. 18
Mottron, L., Burack, J.A., Iarocci, G., Belleville, S., & Enns, J.T. (2003). Locally oriented perception with intackt global processing among adolescents with high-­‐functioning autism: evidence from multiple paradigms. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 44 (6), 904-­‐913. Mottron, L., Dawson, M., Souliéres, I., Hubert, B., & Burack, J. (2006). Enhanced Perceptual Functioning in Autism: An Update, and Eight Principles of Autistic Perception. Journal of Autism and Developmental Disorders, 3 (1), 27-­‐43.
Mottron, L., Mineau, S., Martel, G., Bernier, CS., Berthiaume, C., Dawson, M., Lemay, M., Palardy, S., Charman, T., & Faubert, J. (2007). Lateral glances toward moving stimuli among young children with autism: Early regulation of locally oriented perception? Development and Psychophatology, 19, 23-­‐36
Nakahachi, T., Yamashita, K., Iwase, M., Ishigami, W., Tanaka, C., Toyonaga, K., Maeda, S., Hirotsune, H., Tei, Y., Yokoi, K., Okajima, S., Shimizu, A., & Takeda, M. (2008). Disturbed holistic processing in autism spectrum dosorders veriVied by two cognitive tasks requiring perception of complex visual stimuli. Psychiatry Research 159, 330-­‐338. O´Riordan, M.A. (2004). Superior visual search in adults with autism. Autism, 8, 229-­‐248.
O´Ridoran, M.A., & Plaisted, K.C. (2001). Enhanced discrimination in autism. Quarterly Journal of Experimental Psychology A, 54, 961-­‐979. O´Riordan, M.A., Plaistedt, K.C., Driver, J., & Baron-­‐Cohen, S. (2001) Superior visual search in autism. Journal of Experimental Psychology: Human Perception and Performance, 27, 719-­‐730. Ozonoff, S., Pennington, B.F., & Rogers, S.J. (1991). Executive Function DeVicits in High-­‐
Functioning Autistic Individuals: Relationship to Theory of Mind. Journal of Child Psychology and Psychiatry and Allied Diciplines, 32 (7), 1081-­‐1105. Pellicano, E., Gibson, L., Maybery, M., Durkin, K., & Badcock, D.R. (2005). Abnormal global processing along the dorsal visual pathway in autism: a possible mechanism for weak visuospatial coherence? Neuropsychologia, 43, 1044-­‐1053. Plaistedt, K., O´Riordan, M.A., & Baron-­‐Cohen, S. (1998). Enhanced visual search for a conjunctive target in autism: a research note. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 39, 777-­‐783.
Ropar, D., & Mitchell. P. (1999). Are Individuals with Autsim and Asperger´s Syndrome Suceptible to Visual Illusions? Journal of Child Psychology and Psychiatry, 40, 1283-­‐1293.
Ropar, D., & Mitchell, P. (2001). Susceptibility to Illusions and Performance on Visuospatial Tasks in Individuals with Autism. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 42, 539-­‐549. Ropar, D. & Mitchell, P. (2002). Shape constancy in atuism: The role of Prior knowledge and perspective cues. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 43, 647-­‐653. Szatmari, P. (2011). What Are ASC? In S. Bölte & J. Hallmayer (red.): Autism Spectrum Conditions. FAQs on Autism, Asperger Syndrome, and Atypical Autism Answerd by International Experts (s.3-­‐7). USA: HOGREFE.
Shah, A., & Frith, U. (1983). An islet of ability in autism: a research note. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 24 (4), 613-­‐620. 19
Shah, A., & Frith, U. (1993). Why Do Autistic Individuals Show Superior Performance on the Block Design Task? Journal of Child Psychology and Psychiatry, 34 (8), 1351-­‐1364.
Sheppard, E., Ropar, D., & Mitchell, P. (2009). Perceiving the impossible. How individuals with autism copy paradoxical Vigures. Autism, 13, 435-­‐452.
Simmons, D.R., Robertson, A.E, McKay, L.S., Toal, E., McAleer, P., & Pollick, F.E. (2009). Vision in autism spectrum disorder. Vision Reserach, 49, 2705-­‐2739.
Szatmari, P. (2011). What are ASC? In S. Bölte & J. Hallmayer (red.): Autism Spectrum Conditions. FAQs on Autism, Asperger Syndrome, and Atypical Autism Answerd by International Experts (s.3-­‐7). USA: HOGREFE.
Socialstyrelsen. (2010). Internationell statistisk klassiLikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem -­ systematisk förteckning (ICD-­10-­SE). Artikelnummer: 2010-­‐11-­‐13. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2010). Barn som tänker annorlunda. Barn med autism, Asperger syndrom och andra autismspektrumtillstånd. Artikelnummer 2010-­‐3-­‐8. Västerås: Socialstyrelsen. Volkmar, F.R. (2011). What Are the Differences (and Similarities) Between Autism, Asperger Syndrome, and PDD-­‐NOS? In S. Bölte & J. Hallmayer (red.): Autism Spectrum Conditions. FAQs on Autism, Asperger Syndrome, and Atypical Autism Answerd by International Experts (s.12-­‐13). USA: HOGREFE.
Walter, E., Dassonville, P., & Bochsler, T.M. (2009). A SpeciVic Autistic Trait that Modulates Visuospatial Ilusion Susceptibility. Journal of Autism and Developmental Disorders, 39 (2), 339-­‐349. Wechsler, D. (2007). Wechler intelligence scale for children -­‐ fourth edition. Svensk version. Tideman, E. Stockholm: Harcourt Assessment
White, S.J., & Saladana, D. (2011). Performance of Children with Autism on the Embedded Figures Test: A Closer Look at a Popular Task. Journal of Autism and Developmental Disorders, 41, 1565-­‐1572. 20