Hundkäx – Anthriscus sylvestris
Familjen Flockblommiga växter
Flugbaggar
Hundkäx, som också kallas hundloka, är en mycket vanlig växt, som vi känner igen från vägkanter,
betesmarker, näringsrika ängar och andra kulturpräglade miljöer. I maj–juli blommar den med vita
blommor på ett flertal olika kvastar (blomställningar där blomskaften förgrenar sig från samma punkt).
Hundkäxets kvastar förgrenar sig dubbelt och vid den övre förgreningspunkten sitter små, smala blad
(svepeblad). Stjälken är hög (50-150 cm), fårad och ihålig. Bladskivan är trekantig och småbladen är
spetsigt smalflikiga.
Hundkäxet föredrar kväverik jord, så det är ingen slump att arten har ökat hos oss i takt med att
kvävenedfall via regn och kväveläckage från åkrarna ökat. Då åkrar, betesmarker eller ängar tas ur bruk,
det vill säga när tröskan, mulen och lien inte längre tuktar markerna, brukar hundlokan tillsammans med
en del andra högvuxna gräs och örter kunna hävda sig väl och överskugga de mindre konkurrensstarka
växterna. Inom folkmedicinen har växten bland annat använts vid baddning av svårläkta sår och mot
sommarsjuka (magsjuka). Hundkäxet kan vid växtfärgning ge nyanser från gult till grönt beroende på
tillvägagångssätt. Vanliga besökare på hundkäx är till exempel flugbaggar. De äter pollen eller andra
mindre insekter som finns på växten (se bild).
Lästips
Här hittar du hundkäx
Den nya nordiska floran - s. 430
Hallands flora - s. 460
Smålands flora - s. 642
Flora Femsionensis - s. 29
Människan och floran - s. 196
Vilda växter som mat och medicin - s. 155-157
Nyttans växter - s. 205
Hundlokan är ganska kortlivad men fröar
rikligt så det går inte att säkert ange exakt var
den finns från år till år. Titta runt
informationsbyggnaden vid skolan eller i
vägkanterna, exempelvis nära 6309870 N,
1348942 Ö.
