projektet Bättre psykosvård
Samlade kunskapsblad
Information om högprioriterade insatser gällande nationella riktlinjer
för psykosociala insatser vid schizofreni och schizofreniliknande
tillstånd
Kunskapsblad 1
Inledning
I den här broschyren har vi samlat de kunskapsblad som projektet Bättre psykosvård tagit fram. Du har
kanske sett dem som lösblad tidigare, nu finns de samlade som en broschyr så att du enkelt kan ta dem
med dig, eller varför inte låna ut dem till en kollega.
Vad är ett kunskapsblad?
I kunskapsbladen får du information om olika insatser i de nationella riktlinjerna för schizofreni och
schizofreniliknande tillstånd. Syftet med kunskapsbladen är att ge lättillgänglig kunskap om hur du kan
använda insatserna i vården. I bladen får du svar på:
• Vad innebär insatsen?
• Hur fungerar den?
• Vem kan använda den?
• När använder man den?
• Varför ska man använda den?
Vilka av insatserna får jag veta mer om i den här broschyren?
I den här broschyren får du kunskap om 16 av de olika insatserna som ingår i Socialstyrelsens riktlinjer.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer innehåller totalt 43 rekommendationer, längst bak i denna broschyr
hittar du en översikt över samtliga rekommendationer. De 16 som finns i den här broschyren har valts
utifrån tre principer:
1. Prioritet
I Socialstyrelsens riktlinjer rankas rekommendationerna på en skala mellan 1-10, där 1 är de insatser
som är mest prioriterade. I den här broschyren har vi beskrivit de insatser som har hög prioritet, 1-4, i
Socialstyrelsens riktlinjer.
2. Behov
Projektet har tagit fram Kunskapsblad utifrån identifierade behov. Insatser som varit svåra att förstå och
där information efterfrågats har prioriterats. Rekommendationer med klar och tydlig innebörd, har vi
inte tagit fram kunskapsblad för.
3. Målgrupp
Broschyren har, i den här upplagan, fokuserat på de insatser som ska erbjudas av landstingen. Det finns
inget kunskapsblad om exempelvis boende, som är en kommuninsats. I nästa version hoppas vi kunna
täcka även insatser som ska erbjudas av kommunen.
Mer information
Kontakta projektet Bättre psykosvård om du vill veta mer om de nationella riktlinjerna för
schizofreni och schizofreniliknande tillstånd så kan vi hjälpa till att förmedla kontakter. På vår
hemsida www.battrepsykosvard.se finns kontaktuppgifter och mer information om riktlinjerna.
Där finns exempelvis filmer, broschyrer och alla kunskapsblad om du vill skriva ut fler exemplar
av något blad.
Kunskapsblad 3
ACT-modellen för nyinsjuknade personer
med psykossjukdom
Samordnad åtgärd för att tillgodose kontinuitet i vård och
omsorg
Personer som nyinsjuknat i schizofreni eller schizfreniliknande tillstånd bör erbjudas att få utredning,
behandling och stödinsatser inom ett multiprofessionellt öppenvårdsbaserat team. Teamet bör utse
en Case Manager som närmast ansvarig för en samordnad vårdplan som innefattar alla insatser som
brukaren önskar och är i behov av för att uppnå sina livsmål.
Vad är ACT?
ACT (Assertive Community Treatment) är en evidensbaserad modell av psykiatrisk öppenvård där ett
behandlingsteam genom mångsidiga insatser tar hand om individer som har insjuknat för första gången i psykossjukdom. Teamet är tvärprofessionellt och består vanligtvis av en psykiater, sjuksköterskor,
mentalskötare, Case Managers och olika resurspersoner. Resurspersonerna har specialiserat sig på olika
frågor som missbruk, arbetscoaching, brukarfrågor och familjeinterventioner.
Modellen karakteriseras av:
• Det går få brukare per teammedlem.
• Insatserna ges i reella miljöer i samhället i stället för på en mottagning.
• Teammedlemmarna ansvarar gemensamt för brukarna.
• Teamet är tillgängligt dygnet runt alla veckodagar.
• Teamet ger direkta insatser i stället för att remittera brukarna till andra vård- och stödgivare.
• Insatserna är inte tidsbegränsade utan pågår så länge brukarna behöver dem.
• Metoderna är individanpassade och fokuserar på återhämtning genom att stärka brukarnas autonomi
och integration i samhället.
• Teamet ska tillhandahålla evidensbaserade psykosociala insatser i kombination med antipsykotisk
läkemedelsbehandling.
• Brukaren skall vara delaktig i valet av insatser och läkemedel enligt “delat beslutsfattande”.
4 Kunskapsblad
Hur fungerar det?
1. Tidig intervention är viktigt. När en person insjuknar i psykos för första gången och det finns
misstanke om psykossjukdom, bör kontakt med ett multiprofessionellt team med specialistläkare
erbjudas inom 24 timmar. ACT-teamet ska ha upparbetade rutiner tillsammans med primärvård
och psykiatrins akutverksamheter så att brukare och närstående snabbt kan slussas rätt. En tidig
behandlingsstart ger en bättre prognos och gör att brukaren inte tappar sociala förmågor och sitt
sociala nätverk.
2. De psykiatriska resurserna ska vara lättillgängliga och präglas av kontinuitet för brukare och anhöriga. En så kallad krisplan som beskriver vem som skall göra vad vid tidiga tecken på återfall i
sjukdom är av stort värde.
3. Mötesplatsen för kontakten bestäms gemensamt av brukaren, nätverket/de anhöriga och teamet
och kan med fördel förläggas till miljöer som är bekanta för brukaren eller där brukaren behöver
träna sina färdigheter, till exempel hemmet, närbelägen affär, i skolan, på ett kafé, på brukarens
arbetsplats eller på mottagningen.
4. Om dygnet-runt vård behövs bör denna erbjudas i form av en god slutenvårdsmiljö, gärna hemlik,
småskalig enhet med låg stimulusnivå. ACT-teamet skall ha inflytande över både öppen- och slutenvårdsinsatser i enlighet med överenskommen vårdplan där brukaren har varit delaktig.
5. Samarbete med familj och närstående. Brukare och närstående bör tillsammans erbjudas information om sjukdomen, dess behandling och vilka insatser och läkemedel som erbjuds. Dessutom bör
de erbjudas familjeintervention som syftar till ett gynnsamt emotionellt klimat mellan brukare och
närstående samt problemlösning, konflikthantering och kunskap om behandlingen.
6. Läkemedelsbehandling. Antipsykosläkemedel är en hörnsten i behandlingen av personer med
psykos. I akutskedet erbjuds bensodiazepiner för att behandla sömnlöshet och ångest. Antipsykosläkemedel ges i lägsta effektiva dos. Effekten och biverkningar av insatt dos ska bedömas fortlöpande. Monoterapi bör eftersträvas för att undvika interaktioner och tydliggöra det insatta läkemedlets effekt. Information bör ges om effekter och biverkningar av medicinerna och brukaren
bör erbjudas delaktighet i valet av läkemedel.
Vem är det till för?
Insatsen är riktad till personer som upplever sin första psykosepisod. Enligt Socialstyrelsens nationella
riktlinjer bör personal från ACT-teamet utbilda primärvården i upptäckt av tidiga fall av psykossjukdom
med direkt hänvisning till teamet. Det innebär att även personer i tidig fas av sjukdomen, så kallade
prodromala tillstånd eller tidiga fall av psykossjukdom, kan bli föremål för ACT-teamets insatser.
När använder man det?
Modellen bör tillämpas för samtliga personer som för första gången upplever ihållande psykotiska
symtom oavsett slutgiltig diagnos. Om besvären konstateras vara utlösta av narkotika, alkohol, läkemedel, somatiska eller neurologiska primära tillstånd bör brukaren överföras till respektive specialiserad
vårdenhet; missbruksvård, somatisk eller neurologisk specialistvård. Om psykossjukdomen bedöms vara
primär bör brukaren utredas noggrant med rekommenderade skattningsskalor och diagnostiska instrument för att fastställa den specifika diagnosen. Brukaren bör därefter vara knuten till ACT-teamet för
individanpassad behandling och uppföljning under överskådlig tid eller tills dess brukarens rehabiliteringsmål är uppnådda och behovet av denna form av subspecialiserad psykiatri inte längre finns.
Kunskapsblad 5
Varför skall man använda det?
Forskning ger stöd för att ett särskilt familjeinriktat tidigt omhändertagande kan förhindra en utveckling
mot försämrad social funktion och utanförskap. Vidare ger forskningen stöd för att ett tidigt omhändertagande; att psykossjukdomen upptäcks och behandlas tidigast möjligt, innebär en bättre funktionell
prognos och möjligheter till rehabilitering och integrering i samhället. Enligt en amerikansk granskning
2010 är ACT-modellen överlägsen sedvanlig vård då den reducerar återinsjuknande, minskar tid på sjukhus, ökar följsamhet till behandling och ökar brukarens nöjdhet med vård.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Tidiga åtgärder för
nyinsjuknade personer
ACT-modellen
för nyinsjuknade
personer med
psykossjukdom
3
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Lena Flyckt, februari 2013
Granskad av: Lars Hansson, mars 2013
6 Kunskapsblad
Personlig kontakt med personal från öppenvård och socialtjänst före utskrivning från
psykiatrisk heldygnsvård
Den som skrivs ut från heldygnsvården efter en akut psykos är i en känslig fas av sjukdomen. Ofta
finns risk för återfall och behov av fortsatt stöd i öppenvård och/eller av socialtjänst.
Att aktivt delta i planeringen av sin egen vård och sitt eget stöd förespråkas inom all vård och omsorg.
Vad innebär åtgärden?
Ett möte mellan patient, slutenvård, öppenvård och socialtjänst där den fortsatta vården planeras.
Närstående och andra som patienten vill ha med bör också bjudas in. Insatsen kan anpassas till rådande
lokala förhållanden så att personen får kontakt med öppenvård och socialtjänst på annat sätt än personligt
möte. En (samordnad) vårdplan upprättas vid mötet. Mötet genomförs och dokumenteras enligt gällande
lokala rutiner.
Till vem riktas åtgärden?
Till personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som ska skrivas ut från heldygnsvård och
som har behov av uppföljande kontakter inom öppenvård och/eller socialtjänst och som givit sitt samtycke. Vid tvångsvård gäller särskild rutin för permission vid LPT/LRV eller ÖPT.
Varför används denna åtgärd?
Det ökar sannolikheten, att patienten fortsätter kontakten med öppenvårdspersonal och att patienten
följer ordinerad läkemedelsbehandling samt vid behov tar emot stöd- och omsorgsinsatser från socialtjänsten, om patienten varit delaktig i sin egen planering.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Åtgärder för att öka individens deltagande i vård
och omsorg
Personlig kontakt
med personal från
öppenvård och socialtjänst före utskrivning från psykiatrisk
heldygnsvård
3
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Helena Rodin och Ulf Rogberg, mars 2013
Granskad av: Nisse Berglund och Lennart Lundin, april 2013
Kunskapsblad 7
Kognitiva hjälpmedel
Ett hjälpmedel kan underlätta tillvaron för individen på flera sätt. Det kan kompensera nedsatt eller
förlorad funktion, men också hjälpa till att behålla den funktion och förmåga som finns.
Ett hjälpmedel kan på så vis hjälpa individen att klara det dagliga livet och innebära en ökad
självständighet och ge bättre möjligheter till delaktighet och engagemang i samhället.
Vad är ett kognitivt hjälpmedel och hur fungerar det?
Kognitiva hjälpmedel är ett samlingsnamn för en rad olika produkter, lösningar och tjänster som kan
underlätta vardagen för personer med nedsatt kognitiv förmåga. Allt ifrån enkla symboler, schema och
planeringskalendrar till avancerade tekniska hjälpmedel. För att komma ihåg att ta medicin och kunna
passa tider finns det till exempel medicindosett med alarm, väckarklockor med både extra hög signal
och vibration under kudden. Andra tekniska hjälpmedel av mer avancerad karaktär är en vanlig mobiltelefon, något som de flesta av oss använder dagligen. Den har många funktioner som kan vara till hjälp
för minnet, i stort sett alla har en kalender där man kan lägga till möten, aktiviteter med datum och
tider som man behöver komma ihåg och därefter bli påmind via alarm.
En smartphone innehåller många funktioner som kan vara ett stöd för minnet. Det går till exempel att
spela in röstanteckningar och lägga in händelser i kalendern för att bli påmind. GPS-funktionen kan vara
till hjälp om individen har svårigheter att hitta. Det finns också ett stort utbud av appar (applikationer
eller program) som kan vara ett stöd.
Mängden funktioner och inställningar kan dock göra smartphonen för komplicerad för den med kognitiva svårigheter. Därför finns det förskrivningsbara applikationspaket för smartphone och surfplatta, som
går att anpassa till personens behov och funktionsförmåga. De kan till exempel innehålla tydliga bilder
och talsyntes. En applikation ger möjligheten att skapa individuella frågeformulär med respons. För personer med psykossjukdom skulle detta till exempel kunna innebära frågor om tidiga tecken på psykos.
Beroende på svaren får personen en bekräftelse på att han eller hon mår bra eller en uppmaning att
kontakta sin läkare.
8 Kunskapsblad
När kan det vara bra med ett hjälpmedel och vem kan få ett hjälpmedel förskrivet?
Kognition kan kortfattat beskrivas som vår förmåga att förstå vår omgivning, hjälper oss att kommunicera på olika sätt och att sortera information så att vi kan komma ihåg det som vi tycker är viktigt. Den
kognitiva förmågan gör att vi kan förstå och orientera oss i tillvaron, till exempel genom att beräkna tid,
planera, organisera och strukturera vår vardag. Vid psykossjukdom påverkas hjärnan på olika sätt och
det är mycket vanligt att den kognitiva förmågan påverkas. Personer med kognitiva svårigheter kan till
exempel behöva hjälp med att:
• hålla reda på tiden
• hitta från en plats till en annan
• få påminnelser
• planera sin dag
• skapa struktur i hemmet, på arbetsplatsen eller i skolan
• kommunicera.
Ett hjälpmedel kan vara till god nytta för personer som har problem med någon eller några av dessa
saker.
Hur får jag ett hjälpmedel?
Vanligtvis är det arbetsterapeuter som förskriver hjälpmedel. Du kan alltid fråga på närmaste hjälpmedelscentral vart du kan vända dig. Det kan vara till din primärvård eller din psykiatriska mottagning. Får
du ett hjälpmedel förskrivet ses det som ett långsiktigt lån som du lämnar tillbaka om du inte längre
behöver det.
Läs mer:
Hjälpmedelsinstitutet om kognition och på kognitionsportalen: www.hi.se
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Åtgärder för att öka individens
inflytande och delaktighet i
vård och omsorg
Tekniska hjälpmedel för personer
med kognitiv funktionsnedsättning
6
Författare: Zophia Mellgren, augusti 2013
Granskad av: Birgitta Magnusson
Kunskapsblad 9
Delat beslutsfattande enligt modellen
Shared decision making (SDM)
En metod för bemötande, vård- och stödplanering
Delat beslutsfattande är en interaktiv samarbetsprocess mellan individer och deras vårdgivare om beslut som rör individens behandling, behov av sociala och psykologiska insatser och ytterst hans/hennes
personliga återhämtning. Vårdgivaren bidrar med sakkunskap om sjukdomar och behandlingsalternativ samt kunskap om risker och fördelar förknippade med olika alternativ. Individen bidrar med sin
erfarenhet av sjukdomen och sina preferenser.
Vad är SDM?
Delat beslutsfattande betyder att vårdgivaren tillsammans med patienten gemensamt beslutar om vårdens och behandlingens utformning. De skall då ha tillgång till samma information, beslutet skall vara
gemensamt och kan inte ändras ensidigt av den ena eller den andra parten.
Metoden syftar till att hjälpa personen att spela en aktiv roll i beslut som rör deras hälsa samt vård och
stöd, förmedla information om alternativ, tydliggöra personens egna preferenser och fatta gemensamma
beslut om behandling.
Hur fungerar det?
Modellen beskriver hur man genomför beslutsprocessen som behandlare och patient tillsammans går
igenom för att fatta ett välgrundat beslut. Alla delaktiga personer ska samtycka till beslutet. Stegen är
följande:
• Uppmärksamma att ett beslut behöver tas.
• Beskriva och tydliggöra de deltagande personernas roller och ansvar.
• Presentera behandlingsalternativ.
• Informera om nytta och riskförhållanden med de olika alternativen.
• Undersöka patientens förståelse, värderingar och förväntningar.
• Identifiera de deltagande personernas preferenser.
• Diskussion.
• Fatta ett beslut som alla personer samtycker till.
• Planera uppföljning.
Vem kan använda det?
För att arbeta med delat beslutsfattande krävs ingen specifik grund- eller yrkesutbildning. Delat beslutsfattande ska genomsyra all planering av insatser inom vård och omsorg. Detta innebär att metoden skall
tillämpas av olika yrkeskategorier inom vård och stöd såsom, läkare, Case Manager, biståndshandläggare, boendestödjare och arbetsterapeuter. Det har visat sig i forskning att personal inom vård och stöd
själva ofta bär på förutfattade meningar om psykiskt sjuka som kan leda till maktutövning eller risk att
passivera patienten genom överbeskydd.
10 Kunskapsblad
Delat beslutsfattande enligt denna modell förutsätter att personalen ser klienten eller patienten som
jämbördig och hanterar egna fördomar gentemot psykiskt sjuka. Detta innebär också att inte förvänta
sig att en patient skall agera på ett visst sätt eller att negligera önskemål som Case Manager anser vara
orimliga. Ett öppet klimat och en allians mellan patient och Case Manager är alltid väldigt viktigt.
När använder man det?
Metoden kan användas i alla situationer där beslut skall tas om patientens vård, stöd och behandlingsinsatser.
Särskilt lämpligt är det att använda SDM när en vårdplan skall upprättas. Vårdplanen bör vara gemensam
för psykiatrin och socialtjänsten och dess syfte bör vara att patienten skall uppnå sina livsmål och, så
långt möjligt återintegreras i samhället. Oavsett om patientens livsmål är “att gå tillbaka till arbetslivet”
eller “att kunna gå och handla” blir sedan strategin densamma; det övergripande målet kan brytas ner i
delmål som skall uppnås inom en given tidsrymd, processen utvärderas och så går man vidare till nästa
delmål.
Hinder för processen identifieras och behandlaren kan föreslå insatser som minskar hindren, samt
förklara insatsernas för- och nackdelar. Så fattas beslut om vilken insats som är bäst och processen går
vidare. Det är viktigt att dokumentera mål, delmål, insatser och beslut så att processen fortskrider på
ett strukturerat sätt. Även inom tvångsvården är det värdefullt för patientens känsla av autonomi och
självbestämmande om metoden tillämpas.
Varför skall man använda det?
Det finns vetenskapligt stöd för att delat beslutsfattande ökar patientens delaktighet och ansvar för
sin egen behandling. Patienterna känner sig mer nöjda med bemötandet, sin behandling och det ökar
alliansen till behandlaren. Patienterna avbryter mer sällan sina stöd- och vårdkontakter och är mindre
ambivalenta till beslut. Deras kunskap om sin sjukdom ökar och återfall i sjukdom minskar. Dessutom
förbättrar SDM rutiner för arbetet inom psykiatrin.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Åtgärder för att öka
individens inflytande
och delaktighet i vård
och omsorg
Delat beslutsfattande
enligt modellen Shared
decision making (SDM)
3
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Lena Flyckt, december 2012
Granskad av: Lennart Lundin, februari 2013
Kunskapsblad 11
Patient- och anhörigutbildning
Psykopedagogiska åtgärder för att ge kunskap om schizofreni
och schizofreniliknande tillstånd
Patient- och anhörigutbildning syftar till att ge kunskap om sjukdomen, dess behandling och dess
konsekvenser för livssituationen. Utbildningen kan leda till ökad följsamhet till behandling, samt
därigenom en minskad risk för återfall.
Vad är patient- och anhörigutbildning?
Psykopedagogiska åtgärder, utbildning för patient och anhöriga, syftar till att ge ökad kunskap om
schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och dess behandling, så att följsamhet till behandlingen
ökar och risken för återfall därmed minskas. Insatsen omfattar, utöver kunskap om sjukdomen och
behandling, även social färdighetsträning och återfallsprevention. Centralt i all form av psykopedagogisk
intervention är att familj, anhöriga och närstående betraktas och behandlas som en resurs.
Hur fungerar det?
Utbildning kan ges:
• I grupp eller individuellt, för enbart patienten, för enbart anhöriga, för enskild familj eller för flera familjer.
• Gemensamt för personer med schizofreni och deras anhöriga.
Utbildningen ges vanligen i psykiatrisk öppenvård, delar kan dock påbörjas i slutenvård. Den kan även
med fördel genomföras i andra situationer och på platser som svarar mot patientens/anhörigas behov,
till exempel i hemmet eller på ett gruppboende.
Det finns manualbaserade program för patient- och anhörigutbildning eller program i vilken utbildningen
ingår som en del. Som exempel för det sistnämnda kan nämnas ESL, Ett självständigt liv (manualbaserat program för social färdighetsträning) och Kompetenz, utbildning för personer med schizofreni och
schizoaffektiva tillstånd. Båda dessa manualer erbjuder hög grad av flexibilitet som gör det möjligt att
individualisera utbildningen efter patientens och/eller anhörigas behov. Innehållet i en patientutbildning
kan således variera, men innehåller oftast avsnitten:
1.
Vad är schizofreni? Historik, orsaker, stress och sårbarhet, symtom, kognitiva funktioner och
sjukdomsförlopp.
2. Medicinsk behandling, neuroleptica, fördelar och nackdelar.
3. Andra behandlingsformer, psykologiska, psykosociala, hjälpmedel.
4. Återfallsprevention, tidiga tecken, krisplan.
5. Lagstiftning, HSL, SoL, LSS, LPT, ÖPT, sekretess, journal.
6. Övriga aktörer, primärvård, kommunpsykiatri, Arbetsförmedling, Försäkringskassa, god man och
förvaltarskap (Det är viktigt att anpassa informationen lokalt).
7. Brukarorganisationer.
12 Kunskapsblad
Vem kan ge patient- och anhörigutbildning?
För att genomföra en patient- och/eller anhörigutbildning krävs ingen specifik grund- eller yrkesutbildning.
Utbildning kan ges av all baspersonal med kunskap om och erfarenhet av arbete med personer med
svår psykisk sjukdom. För ESL rekommenderas en introduktionskurs i materialet, men det är inget krav.
Baspersonal kan vara skötare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast, kurator och psykolog, läkare
eller boendestödjare.
När ger man utbildningen?
Psykopedagogisk undervisning ska ges så snart det är möjligt till både patient och till anhöriga. Ofta är
det en fördel att inleda undervisning redan vid eventuell kris eller inläggning för heldygnsvård. Motivationen till information och kunskap är då oftast hög. Lämpligast är då att ge undervisning till patienten
och dess anhöriga enskilt, inte i grupp.
Utbildning bör ges till alla personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och deras anhöriga
som inte har kunskap om sjukdomen och hur den påverkar den enskildes livssituation och relationerna
inom familjen.
Varför ska man ge utbildning till patient och/eller anhöriga?
Målet med utbildningen är kompetens och självständighet. Kunskap om sjukdomen och dess behandling
har visat sig ge bättre följsamhet till medicinering, bättre hantering av kvarstående symtom och därmed
minskad risk för återfall. Vid gemensam utbildning minskar dessutom risken för återfall med upp till sjutolv månader. En gemensam kunskapsgrund för patient och anhöriga har även visat sig öka familjens
kapacitet att förutse och lösa problem, ha rimliga förväntningar och kunna sätta ändamålsenliga gränser.
Läs mer:
www.kunskapsguiden.se
www.schizofreniforbundet.se
www.lillypro.se Här finns möjlighet att kostnadsfritt ladda ner utbildningsserien Kompetenz, som är ett
patientutbildningsmaterial avsett för psykos-/schizofrenipatienter.
www.eslmedmera.se På den här sidan, som drivs av legitimerade psykologen Per Borell, finns möjlighet
att ladda ner manualer för den kognitiva arbetsmetoden “Ett självständigt liv” (ESL). ESL är ett manualbaserat program för social färdighetsträning som kan användas enskilt eller i grupp.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Psykopedagogiska
åtgärder för att
ge kunskap om
sjukdomen.
Patient- och
- Gemensam utbildning patient
anhörigutbildning
och anhöriga är prio 1
- Utbildning till enbart anhöriga
är prio 3
- Utbildning enbart till patienten
är prio 7
Hälso- och sjukvården
och socialtjänsten bör
eller kan:
Bör
Författare: Maria Linna, september 2013
Granskad av: Nisse Berglund, oktober 2013
Kunskapsblad 13
Illness Management and Recovery (IMR)
IMR-programmet är ett utbildningsprogram för den som har en psykisk sjukdom. Genom att lära sig
hantera svåra saker på ett nytt sätt, kan man minska sina besvär och öppna upp för nya möjligheter i
livet.
Vad är IMR
IMR-programmet genomförs i grupp eller enskilt under cirka 40 träffar. Programmet innehåller fem
olika delar:
1 Utbildning om sjukdomen och dess behandling
2 Strategier för att bättre kunna medverka i behandlingen
3 Planering för att förebygga återfall
4 Strategier för att hantera stress och kvarstående symtom
5 Social färdighetsträning
Syftet är att minska risken för återfall i svåra symtom och att främja deltagarens personliga återhämtning.
Hur fungerar det
Programmet börjar med att deltagaren tydliggör sina egna värderingar och tar reda på vad återhämtning innebär personligen. Återhämtningsmål som känns meningsfulla för deltagaren sätts upp och bryts
ner i mer hanterbara steg. Når deltagaren själv valt mål som är meningsfulla, tydliga och konkreta, blir
det lättare att ta uti med det som krävs för att nå dem. Under träffarna och genom hemuppgifter arbetar deltagarna mot sina återhämtningsmål.
IMR-programmet bygger på ett strukturerat arbetssätt som visat sig effektivt för att nå resultat. Vid varje träff får deltagarna ett undervisningsmaterial med information, frågeställningar, övningar, och strategier som kan hjälpa dem att nå sina mål. Gruppledaren har stöd av en behandlarmanual där träffarna
beskrivs steg för steg. I manualen finns också undervisningsstrategier och förslag på hemuppgifter.
Programmet anpassas till varje deltagares unika behov och förutsättningar. Gruppledaren ska även ha
tillgång till handledning mellan träffarna.
Vem kan använda det
Gruppledaren bör ha erfarenhet av att arbeta tillsammans med personer med svår psykisk sjukdom. En
kortare introducerande utbildning rekommenderas men tonvikten bör ligga på kontinuerligt stöd och
handledning under genomförandet.
Gruppledaren kan vara:
• mentalskötare
• sjuksköterska
• arbetsterapeut
• sjukgymnast
• kurator
• psykolog
• läkare
14 Kunskapsblad
När använder man det
IMR-programmet finns i olika versioner för deltagare som drabbats av:
• schizofreni
• schizoaffektiv sjukdom
• bipolär sjukdom
• depression.
Dessutom finns en version av programmet som är generell och inte inriktad mot någon specifik diagnos.
Varför ska man använda det
IMR-programmet bygger på olika delar som var för sig visat sig effektiva i studier. Studier på IMR-programmet visar också att deltagarna blir bättre på att hantera sin sjukdom, får större möjligheter att nå
sina återhämtningsmål, får färre symtom, läggs in på sjukhus mer sällan och får bättre vardagsfunktion
och livskvalitet.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Psykopedagogiska
åtgärder för att ge
kunskap om sjukdomen
IMR
4
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Rickard Färdig, februari 2014
Granskad av: Lars Hansson, februari 2014
Kunskapsblad 15
Familjeinterventioner
- för att minska stress och förebygga återfall
Familjeinterventioner för personer med schizofreni eller schizofrenilikanande tillstånd syftar till att
minska stressen inom familjen och förebygga återfall. Insatsen innehåller både kunskapsorienterade
och beteendeorienterade delar. Till exempel information, stöd och träning i att minska stress, problemlösning och träning i kommunikation. Målet är även att uppnå ett bra samarbete med familj och
närstående, där även ett delat beslutsfattande ingår.
Vad innehåller effektiva familjeinterventioner?
Det finns inte någon specifik metod som rekommenderas i riktlinjerna, men familjeinterventioner är ett
väl utforskat område och forskningen visar på att följande delar ska finnas med för att insatsen ska vara
effektiv:
• Skapa en positiv allians med anhöriga/närstående.
• Minska eventuella negativa aspekter i familjeklimatet (fientlighet, kritik, överengagemang).
• Psykopedagogisk utbildning - öka kunskaper om sjukdom, behandling, återfall, familjens roll.
• Öka kapacitet för problemlösning och krishantering.
• Skapa rimliga förväntningar på den sjuke.
• Skapa ett system med ändamålsenliga gränser i familjen.
Som framstår av punkterna ovan finns det flera andra insatser i de nationella riktlinjerna för psykosociala
insatser vid schizofreni och schizofrenilikande tillstånd, som tangerar det arbete som görs inom ramen
för familjeinterventioner.
Ett exempel på hur det kan fungera i praktiken
Till att börja med behöver man göra en kartläggning av personens nätverk, för att identifiera vilka som
personer som ska omfattas av insatsen. Kartläggning av personens sociala funktion och livskvalitet är
också viktiga delar. Därefter genomför man individuella intervjuer med alla parter där alla får ge sin bild
av situationen och vilka problemområden, samt behov som de själva upplever finns.
En mycket viktig del av kartläggningen är att göra en bedömning av de närståendes känslomässiga attityder och känsloklimat gentemot personen:
• Negativ kritik - uttryck av ogillande eller motvilja/avsky riktat mot patientens beteende. “När han gör
så stör det mig”.
• Positiv kritik - motsatsen till negativ kritik, ett gillande av patientens beteende. “Trots att han gör så
här….”
• Fientlighet - riktas mot patientens person och är mer generell. “Han är inte psykotisk, han är bara slö”.
• Känslomässigt överengagemang - visar sig i kontroll, överbeskydd, överdrifter eller dramatiseringar.
“Jag gör allt i världen för min dotter”. “Jag gör det åt henne istället för tillsammans med henne”.
• Värme - förståelse, sympati och ett genuint intresse för patienten.
Denna del av kartläggningen är avgörande för att bestämma vilken nivå insatserna i familjeinterventionen ska ligga på. Parallellt med utredningen bygger man upp en arbetsallians. Viktigt att komma ihåg är
att vara en god lyssnare och visa ett genuint intresse och engagemang och framförallt ge inte upp!
16 Kunskapsblad
Efter kartläggning av situationen är det dags att sätta upp mål och göra en plan för de insatser som är aktuella. Det är även viktigt att ha med en tidsplan och hur insatsen ska avslutas. Grunden för en lyckad intervention är delat beslutsfattande kring målsättning och planering. Sedan är det dags att börja jobba mot målen.
Vem ska ge insatserna?
Familjenterventionen ges av det psykiatriska öppenvårdsteamet i samarbete med Socialtjänstens boendestödsteam. Det psykiatriska teamet ska vara tvärprofessionellt där till exempel sjuksköterska, Case
Manager, kurator, psykolog, skötare, läkare, arbetsterapeut och sjukgymnast ingår.
När ska man erbjuda familjeinterventioner?
För personer som har kontakt med anhöriga och närstående är det alltid viktigt att erbjuda familjeinterventioner, vilket man också bör betona, vid behov upprepade gånger. Insatsen är en viktig del i arbetet
med nyinsjuknade.
Vilken typ av insatser som ska ingå varierar utifrån behov och det får man ta reda på genom en noggrann
kartläggning och behovsanalys. I det stora skulle man kunna säga att insatserna innehåller två nivåer:
Alla ska erbjudas insatser som innehåller kris- och stresshantering, tidiga varningstecken, undervisning
om funktionsnedsättning, mål- och problemformulering.
De familjer/närstående där kartläggningen visat på negativa känslomässiga attityder gentemot personen som är sjuk (till exempel fientlighet, kritik, överbeskydd) behöver ofta få mer omfattande insatser,
under en längre tid. Det handlar ofta om de behöver träna på kommunikation och problemlösning.
Varför ska man arbeta med familj och närstående?
Att arbeta med anhöriga och närstående i kombination med annan behandling har i forskningen visat att
återfall i psykossjukdom och återinläggningar på sjukhus minskar och att följsamhet till medicinering ökar.
Det innebär att arbetet med anhöriga och närstående skapar goda förutsättningar för återhämtning och
ett bättre liv för den som är drabbad. Familjeinterventioner bidrar därmed till en bättre social funktion och
en bra livskvalitet för personen, men bidrar även till att de närstående får stöd och kraft att hjälpa.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Familjeinterventioner
för att minska stressen
i familjen och förebygga
återfall
Familjeinterventioner
1
Hälso- och sjukvården
och socialtjänsten bör
eller kan:
Bör
Författare: Zophia Mellgren, november 2013
Granskad av: Nisse Berglund, november 2013
Kunskapsblad 17
Stöd i föräldraskap
Föräldrar med en psykisk sjukdom har samma behov och upplever samma utmaningar i sitt föräldraskap som övriga föräldrar men kan dessutom uppleva extra påfrestningar som hänger samman med
sjukdomen. Personer med psykossjukdom eller annan allvarlig psykisk sjukdom kan få en nedsatt omsorgsförmåga vilket kan leda till att barnens utveckling och hälsa påverkas negativt. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har ett ansvar att: Uppmärksamma och stödja föräldrar med minderåriga
barn, individanpassa stödåtgärder för att stärka föräldern i dennes roll som förälder och tillgodose
barnets behov av en trygg miljö och omsorg.
Vad är anpassat föräldrastöd?
Anpassat föräldrastöd innebär att stärka föräldraskapet och stödja skyddande faktorer för barn till
föräldrar med psykossjukdom. Stöd till föräldrar med en allvarlig psykisk sjukdom börjar i den egna
behandlingen för att minska symtomen och höja funktionsnivån. En viktig komponent är till exempel
interventioner som Integrerad Psykiatri (IP), Illness Management and Recovery (IMR) eller Ett Självständigt
Liv (ESL).
Stödet kan också vara ekonomiskt bistånd, boendestöd, kontaktperson, stödfamilj med mera. Det kan
även vara insatser som hjälper föräldern att tala med sitt barn om sjukdomen och dess konsekvenser.
Beardslees familjeintervention och Föra barnen på tal är exempel på fungerande metoder. Det kan också
ingå att hänvisa till lämplig verksamhet inom hälso- och sjukvård, kommun eller frivilligorganisationer.
Hur fungerar anpassat föräldrastöd?
Att stärka föräldraskapet genom interventioner kan ske i öppenvård eller i heldygnsvård. Det kan även
innebära gruppverksamheter med ett pedagogiskt innehåll där man delar erfarenheter och får kunskaper
för att hantera olika svårigheter i förhållande till sitt föräldraskap. Man bör fokusera på att utveckla föräldraförmågan och även att stödja barnet genom att arbeta med skyddande faktorer såsom fungerande
skola, vänskapsrelationer och intressen samt tillgodose barnets behov av en säker och trygg omgivande
miljö.
När ska man använda anpassat föräldrastöd?
När en förälder har psykossjukdomar och själv har sådana svårigheter att denne inte har förmågan att
fokusera på barnets behov av en säker och trygg miljö. Denna åtgärd kan ske med olika grad av intensitet
samt vara tillfällig eller under längre perioder.
Vem kan använda det?
Personal inom hälso- och sjukvård och personal inom socialtjänst/kommun, vid behov i samverkan.
Varför ska man använda anpassat föräldrastöd?
Man vet att barn till föräldrar med psykisk sjukdom själva löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa.
Anpassat föräldrastöd kan bidra till en förbättrad situation för barn till föräldrar som har psykossjukdom.
Föräldraförmågan kan brista och föräldern kan behöva stöd i att bättre se barnets behov, att uppmärksamma riskfaktorer och att stödja skyddande faktorer. Föräldern kan också behöva stöd för att kunna
prata med barnen om sin sjukdom.
18 Kunskapsblad
Barn behöver få information om förälderns sjukdom och stöd i sin situation. Barn kan känna skuld och
skam och det är därför viktigt att prata med dem om att det aldrig är barnets fel att en förälder är psykiskt
sjuk.
Sjukvården har enligt Hälso- och sjukvårdslagen HSL 2 g § skyldighet att uppmärksamma barn till personer
med en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning.
Läs mer:
www.socialstyrelsen.se, www.anhoriga.se, www.kuling.nu
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Stöd i föräldraskap för personer
med schizofreni
Specifikt anpassat föräldrastöd
3
Författare: Eva Andersson, Barbro Henriksson, Bimbi Dahne Widerberg och Agneta Leemann, 2013
Granskad av: Nisse Berglund, juli 2013
Kunskapsblad 19
Psykologisk behandling med kognitiv
beteendeterapi (KBT)
Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid psykos är en psykologisk behandlingsmetod som ges i tillägg till
farmakabehandling och kan ges i såväl akuta som mer långvariga tillstånd av schizofreni. Metoden
består av terapisamtal och ges framför allt mot positiva symtom som vanföreställningar och hallucinationer, symtom som inte reduceras av annan behandling.
Vad är KBT?
Det finns ett stort behov av väl definierade psykologiska tilläggsbehandlingar för patienter med psykos
och schizofreni. Individuell KBT är en väl etablerad psykologisk behandlingsmetod för andra psykiatriska
tillstånd och verkar också ha god effekt för patienter med schizofreni. Genom att använda KBT uppmuntras patienterna till att aktivt ta del i sin behandling genom att de får möjlighet att testa giltigheten
av uppfattningar, övertygelser och tankar som är relaterade till sjukdomen. Genom KBT- terapin utförs
gradvis en kognitiv omstrukturering som kan ha positiva effekter på patientens sjukdomsbild och därmed
bidra till minskade symtom.
Syftet med KBT är att omvärdera uppfattningar, tankar och resonemang som är kopplade till symtom och
att gradvis ändra dem i syfte att förbättra patientens hela sjukdomsbild och minska symtomen. Patienterna
uppmanas att aktivt ifrågasätta sina upplevelser. KBT kännetecknas av ett uttryckligt fokus på kognitiv omstrukturering i syfte att reducera symtomen. Antalet sessioner bestäms på förhand och är oftast begränsat. Åtgärden kan innehålla komponenter som att lära sig se samband mellan tankar, känslor och handlingar, få stöd för alternativa sätt att hantera symtom och övning i problemlösande färdigheter.
Hur fungerar det?
Åtgärden syftar till att sammanlänka känslor och tankar för att minska obehag framför allt i förhållande
till positiva symtom och ges i tillägg till standardbehandling. Följande komponenter kan ingå:
• Att se samband mellan tankar, känslor och handlingar med avseende på huvudsymtomet, (det vill
säga det symtom man tillsammans valt att behandla).
• Att korrigera feltolkningar, irrationella uppfattningar och sätt att resonera med avseende på huvudsymtomet.
• Att ha uppsikt över egna tankar, känslor och handlingar gentemot huvudsymtomet samt att erbjuda
alternativa sätt att hantera symtomet.
Behandlingen kan också syfta till att öka problemlösande färdigheter.
Till en början etablerar behandlaren en bra arbetsallians med patienten för att sedan gemensamt kunna
reflektera och diskutera kring upplevelser och tankar. Detta i syfte att främja kognitiv omstrukturering
av vanföreställningar samt övertygelser och även i syfte att minska negativ självvärdering.
KBT för psykos innehåller flera moment såsom:
• att dela information om röster eller andra hallucinationer
• att utforska modeller av psykos
• att undersöka föreställningar om hallucinationer
• att utveckla en övergripande modell för att hantera röster eller andra hallucinationer.
20 Kunskapsblad
Inom KBT för psykos förekommer även en många olika strategier och tekniker som kan användas. Exempel
på dessa kan vara:
• problemformulering
• symtommonitorering
• strategier för att hantera röster
• att föra dagbok över rösters förekomst och att dokumentera innehållet i dessa röster
• att gemensamt formulera olika hypoteser kring symtom och att sedan testa hypotesernas riktighet
• att utveckla effektiva hanteringsstrategier
• att utveckla distraktionstekniker
• att jobba med rollspel
• att jobba med ångesthantering
• att förbättra patientens självkänsla
• att arbeta med patientens självuppfattning och hur han eller hon uppfattar andra människor
• att utforska automatiska tankar och antaganden
• att normalisera erfarenheter och minska stigmatisering
• återfallsförebyggande strategier.
Vem kan använda KBT för psykos?
Det generella kravet på specialistutbildning i KBT brukar innebära steg 1 under handledning eller steg 2
i kognitiv psykoterapi.
När använder man det?
Personer med schizofreni som har kvarstående positiva eller negativa symtom utgör en svårbehandlad
grupp. Rekommendationerna om psykologisk behandling vid detta tillstånd har avgränsats till möjligheten
att påverka kvarstående symtom. Kognitiv beteendeterapi ges i tillägg till sedvanlig farmakologisk behandling och kan ges i såväl akuta som mer långvariga tillstånd av schizofreni. Metoden ges framför allt mot
positiva symtom, såsom vanföreställningar och hallucinationer.
Varför ska man använda det?
Vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd med kvarstående positiva eller negativa psykossymtom
har individuell kognitiv beteendeterapi, som tillägg till sedvanlig behandling, visat sig ha effekt på individuella huvudsymtom (“target symtoms”) och positiva symtom jämfört med enbart sedvanlig behandling.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Psykologisk behandling
mot kvarstående symtom
Individuell kognitiv
beteendeterapi
3
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Helena Fatouros Bergman, oktober 2013
Granskad av: Lennart Lundin, oktober 2013
Kunskapsblad 21
Musikterapi
Personer med kvarstående positiva eller negativa psykossymptom, som inte kan tillgodogöra sig
verbal terapi, kan erbjudas musikterapi av utbildad musikterapeut, individuellt eller i grupp.
Vad är musikterapi?
Musikterapi är en konstnärlig terapiform där musikupplevelse, musikaliskt skapande och samspel används
i personlighetsutvecklande och hälsofrämjande syfte. En musikterapisession kan innehålla såväl musiklyssning och musicerande som samtal, och bedrivs både individuellt och i grupp.
I Sverige finns tre musikterapeutiska inriktningar: Funktionsinriktad musikterapi (FMT), Guided Imagery
and Music (GIM) och Psykodynamiskt grundad musikterapi. FMT och GIM är metoder varav den första
endast bedrivs i individuell expressiv form (musicerande) och den sistnämna endast i individuell receptiv
form (musiklyssning). Psykodynamiskt grundad musikterapi bedrivs både individuellt och i grupp, och
använder sig av såväl expressiva metoder och tekniker som receptiva. Vid val av metod/modell bör hänsyn
tas till patientens behov och preferenser, till exempel om terapin önskas bedrivas individuellt eller i
grupp.
Hur fungerar musikterapi?
Musikterapi kan för patienten erbjuda en rad positiva upplevelser, samtidigt som plats ges för uttryck av
dennes svåra och negativa erfarenheter. Genom att hjälpa personen att uttrycka sådant som kan vara
svårt att beskriva med ord syftar musikterapi till att förbättra relationer och mående samt minska symtom.
Målet med terapin är att ge patienten möjlighet att utveckla sina egna resurser och/eller återerövra
funktioner så att hon eller han kan uppnå förbättrad livskvalitet.
Musikterapi i grupp kan genom musikaliskt samspel och kommunikation främja känslor av gemenskap
och ge plats åt nya eller alternativa och meningsfulla sätt att vara tillsammans med andra på. Och då
tankar och känslor ibland kan vara svåra att uttrycka i ord, kan det gemensamma musicerandet ge rum
för varierade icke-verbala uttryck inom gruppen.
För att gå i musikterapi behövs ingen tidigare musikalisk träning; det räcker att patienten har ett intresse
av att arbeta med musik.
Vem kan bedriva musikterapi?
För att bedriva musikterapi krävs musikterapeutisk utbildning vid högskola. Sådan utbildning ges idag
endast av Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och där endast på avancerad nivå. Certifiering till musikterapeut utfärdas därefter av European Music Therapy Confederation.
När använder man musikterapi?
När personer med psykossjukdom har kvarstående negativa eller positiva symptom och har svårt att
tillgodogöra sig verbal terapi. Åtgärden är inte lämplig vid akuta positiva symptom.
22 Kunskapsblad
Varför ska man använda musikterapi?
Läkemedelsbehandling mot positiva symptom visar i de flesta fall god effekt, medan negativa symptom
ofta är svårare att komma åt. I fall där kvarstående psykossymtom är svårbehandlade innebär detta
många gånger ett avsevärt lidande för patienten. Patienter med psykossjukdom kan i vissa fall ha svårt
att utrycka sig verbalt vilket kan försvåra möjligheten att tillgodogöra sig verbala terapiformer. Musikterapi
som tillägg till sedvanlig behandling har visat positiv effekt både på symtom och funktionsnivå jämfört
med enbart sedvanlig behandling i fall då patientens förmåga att utrycka sig verbalt är begränsad.
Läs mer:
Förbundet för musikterapis hemsida: www.musikterapi.se
The European Music Therapy Confederation (EMTC) www.emtc-eu.com
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Psykologisk behandling mot
kvarstående symptom
Musikterapi
4
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Kan
Författare: Louise Kimby och Ann-Sofie Paulander, september 2013
Granskad av: Ann-Sofie Paulander, oktober 2013
Kunskapsblad 23
Integrerad Psykologisk Terapi kognitiv träning (IPT-k)
IPT-k är ett träningsprogram i grupp som är speciellt utformat för patienter med allvarliga kognitiva
funktionsnedsättningar och skall ge möjlighet att kompensera dessa.
Vad är ITP-k?
IPT-k omfattar två huvuddelar, en kognitiv del samt en social del, vilka i sin tur är uppdelade i fem delprogram. Det kognitiva blocket består av delprogrammen kognitiv differentiering, social varseblivning
och verbal kommunikation. Det sociala blocket, som tränar olika former av socialt beteende, inkluderar
social förmåga och problemlösning. Programmet utvecklades på den psykiatriska kliniken vid sjukhuset
Waldau i Bern och metoden har använts med framgång i bland annat Tyskland och Schweiz sedan 1994.
Programmet utprövades för svenska förhållanden inom psykosvården vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping 1997 och används där sedan dess.
Hur fungerar IPT-k?
IPT-k bygger på teorin att beteende är hierarkiskt organiserat, att människan har beteendenivåer av
olika svårhetsgrad och att man måste lära sig att hantera de mest basala färdigheterna innan man kan
gå vidare och utveckla mer komplexa beteendenivåer.
För vem är programmet lämpligt?
Många personer med allvarliga psykiatriska sjukdomar har kognitiva funktionsnedsättningar som kan
ge upphov till brister i uppmärksamhet, försämrat minne och påverkad exekutiv funktion. Detta medför
i sin tur olika tillkortakommanden i vardagen med försämrad social förståelse, svårigheter att lära sig
saker och att planera, startsvårigheter etc.
Vem kan leda programmet?
Den som uppfyller samtliga punkter nedan:
• Har någon form av teoretisk utbildning med anknytning till psykiatri.
• Har arbetslivserfarenhet inom kommun-, landstingspsykiatrin (eller inom till exempel behandlingshem
som bedriver verksamhet för personer med olika former av funktionshandikapp).
• Har erfarenhet av samtal i grupp och vet hur man handskas med de situationer som kan uppkomma.
• Har utbildat sig i metoden samt har tillgång till manual och materiel.
24 Kunskapsblad
När används programmet?
IPT-k används i behandlings-/rehabiliteringsarbetet integrerat som insats när bedömning givit att kognitiva
funktioner är nedsatta och behandling/träning är möjlig.
Varför används programmet?
Att träna de kognitiva funktionerna bör vara en viktig del i rehabiliteringen tillsammans med traditionella behandlingsmetoder. Metoden är en bra grund för fortsatt färdighetsträning, till exempel med ESL,
enligt klinisk erfarenhet.
Läs mer
www.socialstyrelsen.se
www.psykologiskkonsult.se
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Kognitiv träning för att förbättra
funktionsnedsättningar
IPT-k
1
Hälso- och sjukvården
och socialtjänsten bör
eller kan:
Bör
Författare: Ulf Rogberg, januari 2013
Granskad av: Lennart Lundin, februari 2013
Kunskapsblad 25
26 Kunskapsblad
Ett självständigt liv (ESL)
ESL är ett manualbaserat program för social färdighetsträning som kan användas enskilt eller i grupp.
Vad är ESL?
ESL är framtaget med avseende på personer med schizofreni, vissa avsnitt kan dock användas bredare.
Manualen består av 22 olika aktivitets - och färdighetsområden, till exempel stress och sårbarhet eller
aktivitetsplanering. Materialet kan användas en enstaka gång eller i en längre behandlingsserie. Kärnpunkten i ESL är att egna och andras erfarenheter sammansmälts med ny kunskap med hjälp av övningar
och hemuppgifter.
Personen väljer de lösningar som passar bäst för henne/honom och integrerar dessa i sitt dagliga liv. En
viktigt syfte med ESL-manualen är att ge personal inom landsting och kommun ett långsiktigt, flexibelt
och forskningsanknutet innehåll till åtgärden Case Management.
Materialets struktur underlättar för personer med kognitiva störningar att utnyttja sin intellektuella
kapacitet och gör att personen kan nå resultat efter endast några dagars träning. I en grupp finns möjlighet att dela erfarenheter och att få samhörighet med andra som har liknande problem. Individuell
behandling är mer flexibel vilket underlättar för personen och behandlaren att välja de delar av programmet som är mest relevanta. En erfaren behandlare kan individualisera programmet under arbetet
och genom parallell individuell behandling hjälpa personen att använda sina nya kunskaper.
Vem kan använda det?
Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd med nedsatt funktion i olika roller eller i
sociala färdigheter inom en rad områden, inklusive upprätthållandet av ändamålsenliga kontakter med
vård, stöd och service.
Varför skall man använda det?
Omfattande kontrollerad forskning visar att “Ett Självständigt Liv” fungerar och att effekten håller bra.
Förutom dess specifika effekter har ESL också visat sig stärka annan behandling. Metoden är därför ett
bra komplement till andra insatser. Det gäller till exempel medicinering och individualterapi. Även åtgärder som syftar till social aktivering och ökad daglig funktion bör kombineras med ESL. Inget i materialet
stör eller hindrar andra behandlingsinriktningar.
Läs mer
www.socialstyrelsen.se, http://home.swipnet.se/skills/
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Åtgärd för att förbättra
sociala färdigheter
Ett Självständigt Liv
2
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Helena Rodin, januari 2013
Granskad av: Per Borell, februari 2013
Kunskapsblad 27
Individual Placement and Support (IPS)
IPS är en evidensbaserad arbetsrehabiliteringsmetod enligt supported employment metodiken för
personer med psykos och annan långvarig psykisk funktionsnedsättning. IPS är en evidensbaserad
metod och har prioritet 1 som insats i nationella riktlinjerna för schizofreni och schizofreniliknande
tillstånd. Grundtanken med IPS är att stödja personer att nå, få och behålla ett arbete med lön och ge
det stöd som krävs för att de ska lyckas på arbetsplatsen.
Vad är IPS
IPS bygger på flera grundläggande idéer. Enligt IPS ska alla som uttrycker att de vill arbeta få stöd. Så
fort klienten har tackat ja till att delta i verksamheten hjälper en arbetscoach till med att söka efter ett
lämpligt arbete.
Arbetscoachen, och därmed IPS, är integrerad i den psykiatriska vården och coachens stöd ska fortsätta
så länge klienten önskar. Ett arbete betraktas som ett steg på vägen, inte som en slutstation.
Ledstjärnan i IPS-verksamheten är individens önskemål. Tanken är att bygga ett stödjande nätverk kring
klienten. I stället för att man tränar upp klientens färdigheter inom olika verksamheter innan de söker
jobb ska det finnas ett stöd på arbetsplatsen och situationen anpassas efter varje individ. IPS är den
evidensbaserade metod som är mest uppskattad av brukarna.
Hur fungerar det
IPS är en arbetsrehabiliteringsmetod som följer vissa principer. IPS kan följas upp och utvärderas enligt
en programtrohetsskala och fungerar som en måttstock för om verksamheten arbetar enligt IPS. En
manual finns för denna utvärdering. Av denna anledning kan sägas att IPS är både standardiserat och
manualbaserat. Samtidigt är IPS unik för varje klient.
De åtta IPS-principerna:
• Lämpligheten baseras på klientens vilja att arbeta.
• Klientens preferenser, intresse och val är viktiga och styrprocessen.
• Konsultation och vägledning i ekonomi och försörjning erbjuds alla.
• Vanligt lönearbete är målet.
• IPS är en integrerad del i det psykiatriska arbetet (teamarbete).
• Sökandet efter arbete inleds snabbt.
• Systematiskt etablerande av kontakt med arbetsgivare och besök av arbetsplatser.
• Individuellt anpassat stöd utan begränsning i tid.
28 Kunskapsblad
Vem kan använda det
IPS håller på att etableras idag och flera försöksverksamheter finns runtom i Sverige. Samtidigt
ligger ansvaret för arbetslivsinriktade insatser hos flera olika myndigheter i Sverige. Det finns inga klara
riktlinjer för vilken verksamhet arbetscoachen bör utgå från i dag. Det är dock viktigt att arbetscoachen
och psykiatripersonal träffas regelbundet för att med samlad kompetens kunna stödja klienterna enligt
IPS. På så sätt utgör arbetscoachen en viktig del för de psykiatriska teamen, även de som arbetar enligt
ACT-modellen, samt för Case Management med resursgrupper.
När använder man det
Till personer med psykisk funktionsnedsättning som uttrycker viljan att ha ett arbete.
Varför ska man erbjuda modellen
IPS är en evidensbaserad metod och har prioritet 1 i de nationella riktlinjerna. Metoden är också mycket
uppskattad av brukarna.
Läs mer:
www.socialstyrelsen.se
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Åtgärder för ökad
delaktighet i form
av arbetsinriktad
rehabilitering och
sysselsättning
IPS, stödja
personer att
få ett arbete
Prioritet
1-10:
1
Åtgärd:
IPS, stödja
personer
att behålla
ett arbete
Prioritet
1-10:
2
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Britt Eriksson, november 2012
Granskad av: Ulrika Bejerholm, februari 2013
Kunskapsblad 29
Intensiv Case Management enligt
Assertive Community Treatment
(ACT-modellen)
Intensiv Case Management enligt ACT-modellen är en behandlingsmodell för de svårast psykiskt sjuka
och innebär en samordning av vård och stödinsatser (både psykiatrisk behandling och psykosociala
insatser) i möjligaste mån utförda i personens hemmiljö av ett tvärprofessionellt team med hög tillgänglighet, kontinuitet och där personens aktiva deltagande i sin egen återhämtningsprocess möjliggörs med det primära målet att öka sin funktion i samhället.
Vad är intensiv Case Management enligt ACT modellen?
ACT-modellen är den struktur inom vilken det intensiva Case Managementarbetssättet tillämpas.
ACT-teamet är tvärprofessionellt och erbjuder tillsammans samtliga insatser personen är i behov av
såsom boende, sysselsättning, psykiatrisk behandling, sociala insatser, kontinuerlig bedömning av funktion, krisinterventioner och krisförebyggande arbete. Man arbetar uppsökande i personens hemmiljö
och har hög tillgängligt dygnet runt.
Alla har ett gemensamt åtagande för de personer som tillhör teamet där Case Managern har det yttersta samordnaransvaret för den enskilde. Psykopedagogiska insatser, familjeinterventioner och social
färdighetsträning är väsentliga delar av arbetet och ges i tillägg till adekvat läkemedelsbehandling. Case
Managern ansvarar för att personen efter utredning och bedömning erhåller de insatser han eller hon
är i behov av men även för kontinuerlig utvärdering av dessa. Case Managern och övriga i det tvärprofessionella teamet uppmärksammar personens individuella önskningar, behov och resurser och arbetet
utgår ifrån behandlingsplanen (vårdplanen). Det primära målet med arbetet är att gynna personens
återhämtning samt öka personens självständighet och funktion i samhället. Personens närstående inbjuds att från början delta aktivt i all stöd- och vårdplanering. Närståendes medverkan är väsentlig och
har prio 1 i de nationella psykosociala riktlinjerna vid schizofreni både som deltagande i ACT-teamet,
som i den gemensamma utbildningen och stödet om sjukdomen. Insatsen är inte tidsbegränsad utan
baserad på personens behov och kan därför sträcka sig över flera år.
Hur går man till väga för att erbjuda insatsen?
För att genomföra insatsen krävs ökad samverkan mellan hälso- och sjukvården (psykiatrin) och socialtjänsten. Gemensamma styrdokument och mål samt uppföljningar behöver utformas.
Ett ACT-team där till exempel läkare, arbetsterapeut, psykolog och/eller kurator, Case Managers, sjuksköterska och socialsekreterare bildas. Deltagarnas ansvarsfördelning tydliggörs men alla tar ett gemensamt
ansvar för personerna som erbjuds vård inom teamet. Samtliga inom teamet behöver skaffa sig kunskap
om arbetssättet och Case Managern kan behöva särskild utbildning. Case Managers tilldelas det yttersta
ansvaret för ett fåtal personer vardera och genomför tillsammans med personen ett noggrant utredningsarbete som utmynnar i en plan med tydliggörande av mål, delmål och de insatser som behövs för att nå
dessa. En krisplan används för att förebygga återfall och slutenvård. Riskbedömningar görs kontinuerligt
vid behov. Teamet skapar förutsättningar för snabba och effektiva krisinterventioner i hemmet samt
möjlighet för personen att få kontakt med någon inom teamet dygnet runt. Allt som beslutas sker i samråd med personen enligt metoden Shared decision making (SDM), och dennes närstående som bjuds in i
arbetet.
30 Kunskapsblad
Vem ska erbjuda Case Management enligt ACT-modellen?
Enheter som erbjuder vård och stöd åt personer med psykisk funktionsnedsättning inom landsting eller
kommun kan tillsammans starta upp ett ACT-team. Förutsättningen är att samverkan sker över organisationsgränser kring de svårast sjuka brukarna med störst behov av vård och stödinsatser från båda
aktörer. En Case Manager kan vara en mentalskötare, arbetsterapeut, sjuksköterska, socionom eller en
boendestödjare. Utbildning inom Case Managementmetodik är oftast nödvändig för att utföra arbetet.
Andra professionella resurspersoner såsom läkare och psykologer inom ACT-teamet bör ha gedigen kunskap om behandlingsmodellen och arbetssättet.
När ska intensiv Case Management enligt ACT modellen erbjudas?
Intensiv Case Management enligt ACT-modellen vänder sig i första hand till personer där återfallsrisken
är hög, inläggningar inom slutenvården sker ofta och där personen har en dålig relation till vården och
därför riskerar att avbryta kontakten. Personen skall ha en psykisk sjukdom, oftast psykossjukdom, som
skapar en betydande funktionsnedsättning som hindrar personen från att uppnå egna livsmål inom
viktiga livsområden såsom sysselsättning, självständighet och social gemenskap.
Varför ska vi erbjuda intensiv Case Management enligt ACT-modellen?
Vi behöver kunna erbjuda en behandlingsmetod med vetenskapligt stöd för effekt till den gruppen
personer som är svårast sjuka, har låg livskvalitet och i hög grad riskerar att hamna utanför samhället på
grund av allvarlig funktionsnedsättning.
Det finns vetenskapligt stöd för att ACT-modellen, i jämförelse med standardbehandling, bidrar till minskad slutenvård samt minskad risk att dessa personer avbryter kontakten med vården. Andra effekter som
framträder är att stabiliteten i självständigt boende ökar, risken för hemlöshet och arbetslöshet minskar
samt att patienttillfredsställelsen med vården blir högre, evidensgrad 1.
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Samordnade åtgärder för
att tillgodose kontinuitet i
vård och omsorg
ACT
1
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Louise Kimby, november 2012
Granskad av: Nisse Berglund, januari 2013
Kunskapsblad 31
Mindre intensiv Case Management enligt
resursmodellen
En rad olika modeller för Case Management (CM) har utvecklats, mindre intensiv, intensiv och ACT
(Assertive Community Treatment). Det som skiljer nivåerna åt är målgrupp och intensitet i kontakten.
Syftet oavsett nivå är att koordinera vård och stöd så att personer med allvarliga funktionshinder kan
leva ett så självständigt liv som möjligt. Mål oavsett inriktning är
• att fler brukare håller kontakt med vård- och stödsystemet
• att minska eller undvika återinläggningar på sjukhus
• att förbättra för brukare, framför allt när det gäller social funktion och livskvalitet.
Vad är mindre intensiv Case Management enligt resursmodellen?
Gemensamt för mindre intensiv och intensive Case Management, är att samordnaren har ett individuellt ansvar att samordna insatserna kring brukaren. Samordnaren kan arbeta antingen i socialtjänsten
eller i hälso- och sjukvården, men samordnar insatser från båda hållen. Resursmodellen utgår mer
uttalat än andra modeller från brukarens självbestämmande, egna val och resurser, istället för från sjukdomssymptom eller problem. Modellen betonar även betydelsen av relationen mellan brukaren och
den som är Case Manager.
Hur fungerar mindre intensiv Case Management enligt resursmodellen?
Case Managern arbetar uttalat som brukarens ombudsman med ansvar för att utreda behov, planering
av insatser och uppföljning av dessa. CM försöker både genom egna direkta insatser och förmedling av
andra vård- och stödinsatser ge ett stöd som gör att brukaren kan uppnå sina mål.
Man söker stärka och utveckla personens egna resurser genom att hitta sammanhang och insatser i
samhället där dessa kan utvecklas, till exempel genom boendeträning och arbetsträning. Omfattning
av insatserna varierar utifrån den enskildes behov och insatsen kan variera i tid från några månader till
flera år.
Vem kan arbeta som mindre intensiv Case Manager enligt resursmodellen?
En Case Managers yrkesbakgrund kan variera och utbildningsbehovet kan se olika ut beroende på modell.
I Sverige finns fler aktörer som anordnar utbildningar. Omfattningen på utbildningen är för en erfaren
medarbetare motsvarande 7,5 högskolepoäng med handledning initialt till flera terminers utbildning.
Vanligt förekommande basutbildning för en CM är skötare, sjuksköterska, men även paramedicinare
förekommer på flera håll.
När använder man mindre intensiv Case Management enligt resursmodellen?
Enligt nationella riktlinjerna bör hälso-och sjukvården och socialtjänsten erbjuda personer med schizofreni som har omfattande kontakter med vårdsystemet och komplexa behov av åtgärder mindre intensiv
Case Management enligt resursmodellen.
32 Kunskapsblad
Varför ska man använda mindre intensiv Case Management enligt resursmodellen?
Visst vetenskapligt stöd finns för att mindre intensiv CM enligt resursmodellen
• leder till att färre personer avbryter kontakten med vården jämfört med sedvanlig behandling
• tycks minska antalet dagar i slutenvård och minska vårdbehovet jämfört med sedvanlig behandling
• är kostnadseffektiv jämfört med sedvanlig behandling.
Läs mer:
Socialstyrelsen. Personligt ombud för personer med psykiska funktionshinder. - En sexårsuppföljning av
tio försöksverksamheter. 2004.
www.kunskapsguiden.se
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Samordnade åtgärder
för att tillgodose kontinuitet i vård och omsorg
Mindre intensiv
Case Management
enligt resursmodellen
4
Hälso- och sjukvården och
socialtjänsten bör eller kan:
Bör
Författare: Maria Linna, november 2012
Granskad av: Nisse Berglund och Lennart Lundin, mars 2013
Kunskapsblad 33
Krisintervention i hemmet
(under akuta faser av svår psykisk sjukdom)
Krisintervention i hemmet ingår som en del i samordningsmodeller, såsom intensiv Case Management enligt ACT-modellen. Interventionen innebär att personen och dennes närstående erbjuds
vårdåtgärder i hemmet under akut fas av sjukdomen.
Vad innebär krisintervention i hemmet?
Krisintervention i hemmet är en avgränsad vårdåtgärd som utförs i patientens hem för att tidigt upptäcka försämring av sjukdomen, men också med målet att undvika inläggning på sjukhus så långt detta
är möjligt. Insatsen syftar till att motverka ytterligare försämring av symtom hos den sjuke samt till att
minska stress hos de anhöriga och ges ofta av ett mobilt team med tillgänglighet dygnet runt.
Hur fungerar insatsen?
Krisintervention ges ofta av ett multidisciplinärt team i vilket läkare, sjuksköterska, behandlare och/eller
Case Manager/vård- och stödsamordnare ingår. Insatsen ges i personens hemmiljö och består ofta av
en kombination av bedömning, medicin, rådgivning, information eller terapi och praktisk hjälp på plats
med livsproblem och stöd till familjen. Den praktiska hjälpen kan bestå av att stödja personen och dennes
närstående med problemlösning och stresshantering. I vissa fall behöver man även erbjuda avlastning
till de närstående. Ofta står det formulerat i en tidigare upprättad krisplan vad en krisintervention skall
innehålla för att hjälpa just denne patienten och dennes familj. I denna krisplan skall även tidiga tecken
på försämring i sjukdomen ha skrivits ner tillsammans med personen och dennes närstående. Hur insatsen ges, och vad som bör ingå, är förstås beroende på den unika situationen och hur personen och dennes närstående mår. Att göra en bedömning av situationen är därför viktig för att sedan kunna erbjuda
rätt hjälp och stöd. Att tillsammans på plats utforma en skriftlig handlingsplan där man klargör vem som
ska göra vad och vart man vänder sig om situationen återigen försämras är viktigt. Insatsen skall kunna
erbjudas dygnet runt och ges ofta av ett mobilt team. Viktigt är att det mobila teamets åtgärder samordnas med personens ordinarie vårdplan.
Vem/vilka kan erbjuda krisintervention i hemmet?
Vilka personer och vilka yrkeskategorier som kan erbjuda krisintervention i hemmet beror på vad som
behöver göras. Ofta behöver flera personer med olika yrkeskompetens vara inblandade, tex läkare som
kan göra medicinska bedömningar på plats, sjuksköterskor som kan administrera medicin och erbjuda
omvårdnadsåtgärder i hemmet och boendestödjare som kan erbjuda avlastning och följa upp insatser.
Ofta innebär denna intervention krav på samordning av insatser, vilket en Case Manager/vård- och
stödsamordnare, om en sådan finns, ansvarar för. Vem som ska göra vad vid en krissituation bör vara
nerskrivet i en krisplan som alla inblandade i personens vård och behandling bör ha tillgång till.
När används krisintervention i hemmet?
Insatsen används då en person som har schizofreni akut försämras i sin sjukdom och är i hemmet. Det
är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan denna typ av intervention och när man vid behov gör
extra hemsbesök.
34 Kunskapsblad
Varför används insatsen?
Att akut försämras i sin sjukdom när man har schizofreni är ett allvarligt tillstånd för personen och
innebär även konsekvenser för dennes närstående. Insatsen ska erbjudas för att i ett så tidigt skede som
möjligt upptäcka försämring av sjukdomen, kunna mildra symtom hos den sjuke och minska stressen
hos de anhöriga. Forskning stödjer att krisintervention i hemmet leder till minskad börda hos de anhöriga,
ökad tillfredställelse med vårdinsatsen samt minskade slutenvårdsinläggningar.
Läs mer:
“Case Management och resursgruppsarbete”, Nisse Berglund och Per Borell
“Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd”, 2011
Fakta:
Huvudområde:
Insats/åtgärd:
Prioritet 1-10:
Samordnade åtgärder för att tillgodose kontinuitet i vård och omsorg
Krisintervention i hemmet under
akuta faser av svår psykisk sjukdom
3
Författare: Louise Kimby, november 2013
Granskad av: Nisse Berglund, december 2013
Kunskapsblad 35
Nationella riktlinjer för psykosociala insatser
vid schizofreni och schizofreniliknande
tillstånd
Markerade insatser i listan nedan ingår i denna broschyr.
Huvudområden och insatser
Inom parentes anges prioritetsordning samt, där så anges i de nationella riktlinjerna, även “bör”, “kan”,
“kan i undantagsfall”, rekommendation och ansvarig part/ansvariga parter.
A. Tidiga åtgärder för nyinsjuknade
1. Information till allmänhet, nyckelpersoner inom skola, primärvård etc. och samtidig tillgång till
lättillgänglig psykiatrisk bedömning (7)
2.
Utbildning av allmänläkare i tidig upptäckt av psykostecken, samt tillgång till direkt hänvisning till
specialteam (3, bör, hälso- och sjukvården)
3.
Samordnade åtgärder enligt ACT-modellen dvs. Assertive Community Treatment (3, bör, hälsooch sjukvården)
B. Åtgärder för att öka individens deltagande i vård och omsorg
4. Påminnelser om besökstider i olika former (2)
5.
Personlig kontakt med personal från öppenvård och socialtjänst innan utskrivning från slutenvård (3, bör, hälso-och sjukvården och socialtjänsten)
6.
Tekniska hjälpmedel som kompenserar kognitiva brister (6)
C. Åtgärder för att öka individens inflytande och delaktighet i vård och omsorg
7. SDM dvs. Shared Decision Making – en modell för delat beslutsfattande (3, bör, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
D. Psykopedagogiska åtgärder för att ge kunskap om sjukdomen
8. Psykopedagogisk utbildning enbart av personen, när det inte finns möjlighet till gemensam
utbildning med anhöriga (7, bör, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
9.
Psykopedagogisk utbildning enbart av personen, trots att möjlighet till gemensam utbildning med
anhöriga finns (10)
10. Psykopedagogisk utbildning gemensamt av personen och anhöriga, som har kontakt (1, bör,
hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
11. Psykopedagogisk utbildning enbart av anhöriga, när det inte finns möjlighet till gemensam
utbildning med personen (3, bör, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
12. Psykopedagogisk utbildning enbart av anhöriga, trots att möjlighet till gemensam utbildning med
personen finns (7)
36 Kunskapsblad
13. Psykopedagogisk åtgärd om sjukdomshantering enligt IMR-modellen dvs. Illness Management
and Recovery (4, bör, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
E. Familjeinterventioner för att minska stressen i familjen och förebygga återfall
14. Familjeinterventioner riktade till personer som har kontakt med familj, närstående (1, bör, hälsooch sjukvården och socialtjänsten)
F. Stöd i föräldraskap för personer med schizofreni
15. Specifikt anpassat föräldrastöd (3)
G. Psykologisk behandling av kvarstående symtom
16. Individuell kognitiv beteendeterapi (3, bör, hälso- och sjukvården)
17. Kognitiv beteendeterapi i grupp (FoU, bör endast inom ramen för vetenskapliga studier, hälso- och
sjukvården)
18. Psykodynamisk psykoterapi (10, kan i undantagsfall, hälso- och sjukvården)
19. Behandling med Basal kroppskännedom (9)
20. Bildterapi (8, kan, hälso- och sjukvården)
21. Musikterapi (4, kan, hälso- och sjukvården)
22. Stödterapi eller stödsamtal (10, kan i undantagsfall, hälso- och sjukvården)
23. Förmedling av problemlösningsfärdigheter (8)
24. Avledande tekniker för att hantera psykossymtom (9)
25. Både behandling (samtidigt) av psykisk sjukdom och missbruk eller beroende (5)
H. Kognitiv träning för att förbättra funktionsnedsättningar
26. Träning av olika kognitiva processer med datorbaserade program eller testmaterial (5)
27. Träning enligt IPT-k-modellen (Integrerad psykologisk terapi -kognitiv träning) (1, bör, hälso- och
sjukvården)
I. Åtgärd för att förbättra sociala färdigheter
28. Färdighetsträning enligt ESL-modellen (Ett självständigt liv) (2, bör, hälso- och sjukvården och
socialtjänsten)
J. Åtgärder för ökad delaktighet i form av arbetsinriktad rehabilitering och sysselsättning
29. Individanpassat stöd i arbetet enligt IPS-modellen (Individual Placement and Support), för personer
som behöver stöd att behålla sitt arbete (2)
30. Individanpassat stöd i arbetet enligt IPS-modellen (Individual Placement and Support), för personer
som står utanför arbetsmarknaden men önskar eller är motiverade att ha ett arbete (1, bör,
hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
31. Arbetsinriktad rehabilitering enligt träningsmodeller, för personer som står utanför arbetsmarknaden men önskar ha ett arbete (10, kan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
Kunskapsblad 37
32. Anpassad sysselsättning med individuell målsättning och uppföljning för personer som står utanför
arbetsmarknaden och inte önskar eller är motiverade att ha ett arbete (3, bör, socialtjänsten)
33. Individuellt stöd att påbörja och genomföra utbildning enligt SE-modell (Supported Education) (7)
K. Boende och åtgärder i form av anpassat stöd
34. Långsiktig boendelösning (1, bör, socialtjänsten)
35. Permanent boendelösning, utan krav (3, bör, socialtjänsten)
36. Boendelösning enligt trappstegsmodellen (10, kan i undantagsfall, socialtjänsten)
37. Specifikt anpassat stöd i egen bostad (2, bör, socialtjänsten)
38. Bostad med särskild service och specifikt anpassat stöd (4, bör, socialtjänsten) L. Samordnade åtgärder för att tillgodose kontinuitet i vård och omsorg
39. Intensiv Case Management enligt ACT-modellen, till högkonsumenter (1, bör, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
40. Mindre intensiv Case Management, till högkonsumenter (10, kan i undantagsfall, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
41. Mindre intensiv Case Management enligt resursmodellen, till personer med omfattande, komplexa, behov (4, bör, hälso- och sjukvården och socialtjänsten)
42. Samverkan mellan integrerade team som ger behandling av både psykisk sjukdom och missbruk
eller beroende (5)
43. Krisintervention i hemmet vid akut fas av psykisk sjukdom (3)
Summerat av
Projektet Bättre psykosvård - 2014
38 Kunskapsblad
projektet Bättre psykosvård
www.battrepsykosvard.se
